(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom sin förordning (EU) nr 325/2012 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av oxalsyra med ursprung i Republiken Indien och Folkrepubliken Kina (nedan kallade Indien respektive Kina eller de berörda länderna).

(2)

Till följd av tribunalens dom av den 20 maj 2015 (3) upphävdes de åtgärder som avsåg den kinesiska exporterande tillverkaren Yuanping Changyuan Chemicals Co. Ltd (nedan kallad Yuanping). Efter verkställandet av domen återinförde kommissionen antidumpningsåtgärder mot import av den berörda produkten från Yuanping med verkan från och med den 30 november 2016 (4).

(3)

De gällande åtgärderna införs i form av en värdetull på mellan 14,6 % och 52,2 % på import från de berörda länderna. När det gäller Kina är tullarna på mellan 14,6 % och 37,7 % för samarbetsvilliga kinesiska företag. Den landsomfattande dumpningsmarginalen är på 52,2 %. När det gäller Indien är tullarna på mellan 22,8 % och 31,5 % för samarbetsvilliga företag. Den landsomfattande tullen är på 43,6 %.

(4)

Efter offentliggörandet av tillkännagivandet om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de gällande antidumpningsåtgärderna (5), mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av åtgärderna mot de berörda länderna, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

Begäran ingavs den 18 januari 2017 av Oxaquim SA (nedan kallad sökanden) som svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av oxalsyra.

(6)

Begäran grundades på påståendet att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta och att skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(7)

Efter att ha fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång meddelade kommissionen den 12 april 2017 i Europeiska unionens officiella tidning (6) att en översyn vid giltighetstidens utgång skulle inledas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallat tillkännagivande om inledande).

(8)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2016–31 mars 2017 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, andra kända unionstillverkare, de kända exporterande tillverkarna i de berörda länderna, kända importörer, användare och handlare, kända intresseorganisationer för unionstillverkare och användare samt företrädare för de exporterande länderna om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts.

(10)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande av en översyn lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Ingen av de berörda parterna begärde att bli hörd.

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(12)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i sådana fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Indien och Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom uppmanade kommissionen Indiens och Kinas beskickningar vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(13)

Tre exporterande tillverkare i Indien lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i stickprovet. Ett stickprov var därför inte nödvändigt, och kommissionen skickade frågeformuläret till alla tre företagen. Dock svarade endast två indiska företag på detta.

(14)

Inget svar inkom från de kinesiska företagen. Genom en verbalnot av den 18 maj 2017 underrättade kommissionen de kinesiska myndigheterna om uteblivet samarbete från samtliga exporterande tillverkare i Kina. Kommissionen avsåg därför att grunda sina avgöranden i fråga om de exporterande tillverkarna i Kina på tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(15)

Oxalsyra framställdes endast av två tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Därför behövdes inget stickprov av unionstillverkare. Frågeformulären skickades till båda företagen, men endast sökanden svarade.

(16)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i sådana fall göra ett urval, ombads alla kända icke-närstående importörer lämna de uppgifter som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Sju företag besvarade stickprovsformuläret. Endast ett företag uppgav att det hade importerat oxalsyra från de berörda länderna. På grund av det begränsade antal företag som det rörde sig om ansågs ett stickprovsurval onödigt.

(18)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning, sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada och unionens intresse.

(19)

Kommissionen skickade frågeformulär till de båda kända unionstillverkarna, tre indiska exporterande tillverkare, alla kända användare och sju icke-närstående importörer som hade besvarat stickprovsformuläret.

(20)

Frågeformulären besvarades av två indiska exporterande tillverkare, en unionstillverkare och fem användare.

(21)

Kommissionen genomförde kontroller på plats hos följande företag:

(22)

Den berörda produkten är oxalsyra, antingen i dihydratform (CUS-nummer 0028635-1 och CAS-nummer 6153-56-6) eller i vattenfri form (CUS-nummer 0021238-4 och CAS-nummer 144-62-7), även löst i vatten, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2917 11 00 (Taric-nummer 2917110091), med ursprung i Indien och Kina (nedan kallad den berörda produkten).

(23)

Oxalsyra har en rad olika användningsområden, till exempel som reduktionsmedel eller blekmedel, vid farmaceutisk syntes och vid tillverkning av kemikalier.

(24)

I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att det finns två typer av oxalsyra, nämligen oraffinerad oxalsyra och raffinerad oxalsyra. Raffinerad oxalsyra, som tillverkades i Kina men inte i Indien, erhålls genom en reningsprocess av oraffinerad oxalsyra, för att avlägsna järn, klorider, spår av metaller och andra orenheter. I avsaknad av samarbete från Kinas sida antogs det inom ramen för den aktuella översynen att exporterande tillverkare i Kina tillverkade och exporterade raffinerad oxalsyra på samma sätt som konstaterats i den ursprungliga undersökningen.

(25)

Oxalsyra som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, oxalsyra som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indien och Kina och oxalsyra som importeras till unionen från Indien och Kina har i huvudsak samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma huvudsakliga slutanvändningsområden.

(26)

Dessa produkter är därför likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(27)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från indiska och kinesiska exporterande tillverkares sida.

(28)

Under översynsperioden var dock exporten till unionen av oxalsyra från Kina och Indien fortfarande mindre än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (mellan den 1 januari och den 31 december 2010). Enligt uppgifter från Eurostat utgjorde den kinesiska och indiska importen av oxalsyra till unionen omkring 16 % av marknaden under översynsperioden.

(29)

I Indien finns fyra kända tillverkare av oxalsyra, varav två besvarade frågeformuläret. Utifrån den information som kommissionen hade till sitt förfogande (7) uppskattade kommissionen den totala produktionen i Indien till cirka 30 000 metriska ton. Den totala importen från Indien uppskattas till cirka 9 000 metriska ton, baserat på uppgifter från indiska staten för 2016–2017 (8).

(30)

Importen från Indien till unionen under översynsperioden var begränsad och uppgick till omkring 800–900 ton, baserat på uppgifter från Eurostat och den indiska staten.

(31)

De båda samarbetsvilliga indiska producenterna hade en mycket begränsad försäljning till unionen, till följd av en nedgång efter att åtgärderna hade införts. Den främsta exporterande tillverkaren från Indien under översynsperioden var det företag som hade slutat samarbeta genom att inte svara på frågeformuläret.

(32)

Import från Indien omfattas också av den gemensamma tulltaxan på 6,5 % (9).

(33)

Kommissionen undersökte först huruvida de båda samarbetsvilliga indiska företagens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av företagets totala exportförsäljning av den produkt som översynen gäller till unionen under översynsperioden. På grundval av detta konstaterades det att de båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(34)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden. Kommissionen undersökte sedan huruvida respektive exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen konstaterade att de båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljning var representativ.

(35)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden av varje produkttyp under översynsperioden, för att avgöra om man skulle använda det faktiska försäljningspriset på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(36)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

När det gäller de båda samarbetsvilliga indiska företagen i denna undersökning fastställdes det att ingen av dem hade försäljning som uppfyller de ovannämnda kriterierna.

(37)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen under översynsperioden, om

När det gäller ett samarbetsvilligt indiskt företag, Radiant, som bara sålde en produkttyp på hemmamarknaden och för export, fastställdes normalvärdet utifrån denna metod och enbart med användning av den lönsamma försäljningen, som uppgick till [10–15] % av den totala försäljningen. Dessa kriterier tillämpades inte för det andra samarbetsvilliga indiska företaget.

(38)

Där det inte förekom någon försäljning alls eller endast en otillräcklig försäljning av en produkttyp av den likadana produkten vid normal handel konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen. För sådana produkttyper konstruerades normalvärdet genom att man till den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens genomsnittliga tillverkningskostnad för den likadana produkten under översynsperioden adderade

(39)

Det andra indiska företaget, Star Oxochem, sålde två produkttyper: den ena endast på den inhemska marknaden och den andra nästan uteslutande för export (med en begränsad inhemsk försäljning). Ingen lönsam försäljning konstaterades för den exporterade produkttypen. Normalvärdet konstruerades genom att man, till den genomsnittliga tillverkningskostnaden, lade till den genomsnittliga procentuella andelen av försäljnings- och administrationskostnader baserat på den inhemska försäljningen vid normal handel med den produkttyp som såldes på hemmamarknaden, i linje med den metod som anges i skäl 38.

(40)

När det gäller fastställandet av tillverkningskostnaderna uppgav sökanden att kostnaden för att tillverka sodiumnitrat, minus försäljningsintäkterna, bör reserveras för tillverkning av oxalsyra. När det gäller sökanden bör sodiumnitrat behandlas som en biprodukt och inte som en hållbar separat affärsgren. Utifrån den bevisning som inhämtats under undersökningen konstaterade kommissionen att sodiumnitrat är en biprodukt, eftersom det är en sekundär produkt från tillverkningen av oxalsyra. Det är inte den primärprodukt som tillverkas. En biprodukt är marknadsmässig. Intäkterna från försäljningen ska dras av från produktionskostnaden för den berörda produkten, vilken inkluderar produktionskostnaden för biprodukten. Tillverkningskostnaden ändrades genom relevanta justeringar för en indisk tillverkare, så att sodiumnitrat behandlas som en biprodukt och inte som en hållbar affärsgren.

(41)

De båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna bedrev direktexport till oberoende kunder i unionen. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(42)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset som fastställts enligt ovan fritt fabrik.

(43)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader, därmed sammanhängande kostnader samt för paketeringskostnader, rabatter, kreditkostnader, bankavgifter och provisionssummor som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren betalat. Justeringarna av de inhemska priserna var på mellan 0 % och 5 %. När det gäller exportpriset låg det på mellan 10 % och 25 %. Var och en av de båda indiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna mottog de utförliga beräkningarna av justeringarna i det särskilda meddelandet.

(44)

När det gäller artikel 2.10 b i grundförordningen uppgav båda de samarbetsvilliga tillverkarna att de hade utnyttjat systemet för varuexport från Indien (Merchandise Exports from India Scheme, MEIS) (10). MEIS är ett system som indiska staten tillhandahåller för att ge incitament i form av tullkrediter till exportörer för att kompensera för förluster vid betalning av tull. Incitamentet innebär betalning av en andel av det realiserade värdet fritt ombord (fob-värdet) – i fri utländsk valuta – för specifika varor som ska till särskilda marknader. Detta exportincitament får dock inte användas för att göra en justering för prisjämförelser. Det ska inte betraktas som ett tullrestitutionssystem för vilket en justering enligt artikel 2.10 b i grundförordningen skulle kunna övervägas, eftersom artikel 2.10 b endast tillåter justeringar av normalvärdet och inte av exportpriset. Dessutom beräknas inte kreditvärdet i förhållande till beloppet på de importtullar som skulle ingå vid export av produkter i senare led i förädlingskedjan. Det beräknas i stället som en procentuell andel av den exporterade varans fob-värde. Oberoende av beräkningen av incitamentets värde, leder inte systemet till en situation där importavgifter som tas ut för material som fysiskt ingick i den inhemska försäljningen av den likadana produkten återbetalas eller inte tas ut vid export av samma produktion till unionen. Ingen justering till normalvärdet eller exportpriset kunde godtas av samtliga ovannämnda skäl.

(45)

En exporterande tillverkare uppgav att den även dragit nytta av systemet med statlig mervärdesskatt (Cenvat) (11). Detta system innebär att en tillverkare av en slutprodukt eller en leverantör av beskattningsbara tjänster får tillgodoräkna sig erlagda punktskatter och erlagd skatt på tjänster avseende transaktioner som mottas i fabriken eller en förvärvad tjänst som mottas av tillverkaren av slutprodukten. Företaget visade inte att systemet i fråga inte är lika tillämpligt på slutprodukter som säljs på hemmamarknaden. Denna befrielse från punktskatt får därmed, precis som MEIS-systemet, inte användas för att göra en justering för prisjämförelser enligt artikel 2.10 b i grundförordningen.

(46)

Därför gjordes inga justeringar för MEIS och Cenvat.

(47)

De båda samarbetsvilliga tillverkarna begärde en justering för valutaomräkning. Deras begäran avslogs eftersom valutakurserna hade fluktuerat efter att priserna hade fastställts och därmed inte påverkade prisjämförelserna.

(48)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den produkt som översynen gäller. De båda företagens dumpningsmarginaler som fastställts enligt denna metod framgår av följande tabell:

(49)

På grundval av ovanstående konstaterade man att indiska exporterande tillverkare fortsatte att exportera oxalsyra till unionen till dumpade priser under översynsperioden.

(50)

Eftersom fortsatt dumpning konstaterades under översynsperioden, analyserade kommissionen även sannolikheten av att den dumpade exporten skulle öka om åtgärderna upphörde att gälla. Kommissionen tittade närmare på den indiska produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten, indiska exportörers beteende på andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(51)

Eftersom endast två exporterande tillverkare i Indien samarbetade, samlades ytterligare uppgifter in utifrån tillgängliga fakta enligt nedan.

(52)

Enligt kontrollerade uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade de båda besökta indiska tillverkarna ett kapacitetsutnyttjande på mer än 75 %.

(53)

Indiska oxalsyretillverkares totala kapacitet uppskattas till omkring 40 000 metriska ton och den outnyttjade kapaciteten till cirka 10 000 metriska ton (12). Den outnyttjade kapaciteten motsvarar den totala förbrukningen i unionen.

(54)

De båda samarbetsvilliga indiska företagen hade en betydande exportförsäljning till resten av världen under översynsperioden. Ett av företagen exporterade den största delen av sin produktion, medan det andra sålde merparten av denna på den inhemska marknaden.

(55)

När det gäller den totala indiska exporten visar statistik från indiska staten (13) att Malaysia, Mexiko, Pakistan, Ryssland och Taiwan var de största exportdestinationerna 2016–2017. Exporten till dessa fem länder uppgick till 5 700 metriska ton. Enligt statistiken från indiska staten är det genomsnittliga indiska priset på export till unionen 7 % högre än det genomsnittliga priset på export till övriga världen. De indiska priserna på export till unionen är generellt sett högre än priserna på export till resten av världen, framför allt med undantag för Förenta staterna och Mexiko.

(56)

Unionen är visserligen en relativt liten marknad för oxalsyra men är fortfarande attraktiv för indiska exporterande tillverkare. Liksom anges i skälet ovan är det genomsnittliga priset för export till unionen 7 % högre än till övriga världen. Attraktionskraften bekräftas dessutom av det faktum att tre av fyra indiska exporterande tillverkare fortsätter att exportera till unionsmarknaden, trots att relativt många antidumpningsåtgärder är i kraft. Dessutom angav ett indiskt företag uttryckligen i sitt öppna svar på frågeformuläret att EU-marknaden har en oerhörd potential och att den är attraktiv sett till produktpriserna.

(57)

Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Indien, de indiska tillverkarnas generella priser på marknader i tredjeländer och unionsmarknadens prismässiga attraktionskraft, är det högst sannolikt, om inga åtgärder vidtas, att åtminstone en del av den tillgängliga kapaciteten i Indien skulle kunna utnyttjas för att tillverka oxalsyra för export till unionen eller att en viss export till marknader i tredjeländer skulle kunna läggas om till unionen, eftersom priserna är högre på unionsmarknaden.

(58)

Ett samarbetsvilligt indiskt företag hävdade, i sin inlaga av den 23 oktober 2017, att företaget inte hade någon ledig produktionskapacitet förrän i mars 2018 på grund av den minskade produktionen i Kina. Företaget uppgav att den minskade kinesiska produktionen kan innebära en utmaning för unionsmarknaden. Liksom anges i avsnitt 3.3 har man dock inte konstaterat att det föreligger en sådan minskning i den kinesiska produktionen och att den, i förekommande fall, skulle påverka världs- och unionsmarknaden på detta sätt.

(59)

Kommissionens allmänna uppfattning är att indiska företag sannolikt skulle exportera till unionen i större omfattning än i dag och till dumpade priser, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(60)

Kina är det land som tillverkar överlägset mest oxalsyra i världen, med en uppskattad tillverkning på [150 000–200 000] metriska ton (14). Kinas totala export motsvarar omkring [25 000–50 000] metriska ton. Ingen kinesisk tillverkare var samarbetsvillig under undersökningen, och undersökningsresultaten baseras därför på bästa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(61)

Den 28 november 2016 återinfördes åtgärderna för Yuanping efter tribunalens upphävande. Dessförinnan detta kunde Yuanping exportera utan antidumpningstullar.

(62)

Import från Kina omfattas av den gemensamma tulltaxan på 6,5 %.

(63)

Enligt artikel 2.7 a och b i grundförordningen måste normalvärdet bestämmas på grundval av de priser som betalas eller ska betalas på den inhemska marknaden eller det konstruerade värdet i ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet).

(64)

Enligt tillkännagivandet om inledande skulle Indien användas som jämförbart land. Dessutom skulle Japan användas som potentiellt jämförbart land. I en not till akten av den 18 maj 2017 angav kommissionen att Indien skulle användas som jämförbart land. Indien är det ledande exportlandet för oxalsyra till unionen. Landet omfattas av samma undersökning, och användes som jämförbart land redan i den inledande antidumpningsundersökningen. Dessutom var två exporterande tillverkare från Indien samarbetsvilliga under undersökningen.

(65)

Inga synpunkter har framförts om detta val.

(66)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att Indien var ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a och b i grundförordningen.

(67)

Uppgifterna från de två samarbetsvilliga tillverkarna i det jämförbara landet låg till grund för fastställandet av normalvärdet. Den metod som används för detta ändamål angavs i avsnitt 3.2.1. Ett vägt genomsnittligt normalvärde för de två indiska företagen användes som normalvärde för Kina.

(68)

I överensstämmelse med den ursprungliga undersökningen gjordes en justering av normalvärdet, eftersom kinesiska företag inte bara tillverkar och exporterar oraffinerad oxalsyra till unionen utan även raffinerad oxalsyra, vilket inte var fallet i det jämförbara landet Indien. På grund av bristande samarbete och uppgifter om de typer som tillverkades och exporterades under översynsperioden anses det rimligt, utifrån slutsatserna i den ursprungliga undersökningen, att göra en justering (en höjning med 12 %) av det vägda genomsnittliga normalvärdet för de båda samarbetsvilliga indiska företagen.

(69)

I avsaknad av samarbete från de kinesiska exportörernas sida, använde kommissionen tillgängliga statistikuppgifter som bästa tillgängliga uppgifter för att fastställa exportpriset. Kommissionen beslutade att basera sina beräkningar på prisinformation från databasen Comtext (Eurostat).

(70)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten: Ett genomsnittligt exportpris för översynsperioden erhölls från Eurostats databas. Cif-priset justerades tillbaka till nivån fritt fabrik på grundval av de faktiska transport- och försäkringskostnader som fastställts utifrån kontrollerade uppgifter från samarbetsvilliga kinesiska företag i den ursprungliga undersökningen (en justering på [15–20] %). Det bör noteras att även om senare uppgifter från de samarbetsvilliga indiska företagen skulle ha använts och justerats för längre transportsträckor från kinesiska hamnar, skulle justeringen ha varit mer eller mindre densamma (en skillnad på mindre än en procentenhet).

(71)

Kommissionen jämförde normalvärdet och det genomsnittliga kinesiska exportpriset som fastställts enligt ovan fritt fabrik.

(72)

På denna grundval (justeringar baserat på kontrollerade uppgifter från indiska samarbetsvilliga företag) konstaterades den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av cif-priset vid unionens gräns under översynsperioden, före tull, vara på 8,7 %. Kommissionen konstaterade att dumpningsmarginalen skulle vara ännu högre om avgörandena baserades på uppgifterna från den kinesiska exportdatabasen.

(73)

Mot denna bakgrund konstaterade kommissionen att dumpningen till unionen fortsätter, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna fortfarande exporterade oxalsyra till dumpade priser under översynsperioden.

(74)

Eftersom fortsatt dumpning konstaterades under översynsperioden, analyserade kommissionen även sannolikheten av att den dumpade exporten skulle öka om åtgärderna upphörde att gälla.

(75)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga gjordes analysen utifrån bästa tillgängliga uppgifter, nämligen uppgifterna i begäran om översyn och allmänt tillgänglig information.

(76)

Kommissionen bedömde den kinesiska produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten, kinesiska exportörers beteende på andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(77)

Enligt den statistik som sökanden presenterat i begäran om översyn, har de kinesiska tillverkarna en sammanlagd årskapacitet på cirka [150 000–200 000] metriska ton. Konsumtionen av oxalsyra på Kinas inhemska marknad motsvarar omkring [50 000–100 000] och exporten cirka [25 000–50 000]. Om man antar att den inhemska kinesiska marknaden endast försörjs av kinesiska tillverkare, uppskattas de kinesiska tillverkarnas outnyttjade kapacitet således till omkring [30 000–40 000] metriska ton, vilket motsvarar cirka 20 % av deras totala kapacitet och tre gånger den uppskattade förbrukningen i unionen.

(78)

Ett indiskt företag uppgav att en del av den kinesiska produktionen hade upphört av miljöhänsyn, men sökanden hävdade i sin inlaga av den 28 november 2017 att minskningen inträffade före 2013. Inga bevis lades fram för något av dessa påståenden. Kommissionen avvisade därför båda påståendena.

(79)

För att analysera kinesiska exporterande tillverkares sannolika beteende om åtgärderna skulle upphävas, undersökte kommissionen prisnivån när det gäller den kinesiska exportförsäljningen till resten av världen genom att använda sig av Kinas exportdatabas. På Kinas tio främsta exportmarknader (med undantag för Japan) var exportpriset fritt fabrik betydligt lägre än det normalvärde som också hade fastställts fritt fabrik, vilket tyder på ett dumpningsbeteende på marknader i tredjeländer. I genomsnitt är priset i resten av världen (priset fritt fabrik) 30 % lägre än normalvärdet samt lägre än det kinesiska exportpriset till unionen.

(80)

Liksom anges ovan i avsnitt 3.2 anses unionsmarknaden vara liten men attraktiv i fråga om priser. Kinesiska exportvaror fortsatte att komma in på unionsmarknaden trots gällande konventionella tullsatser och antidumpningstullar.

(81)

Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Kina, de kinesiska tillverkarnas generella priser på tredjeländers marknader och unionsmarknadens prismässiga attraktionskraft, är det sannolikt, om inga åtgärder vidtas, att åtminstone en del av den tillgängliga kapaciteten i Kina skulle kunna utnyttjas för att tillverka oxalsyra för export till unionen eller att en viss export till marknader i tredjeländer skulle kunna läggas om till unionen, med tanke på de högre priserna på unionsmarknaden.

(82)

Kommissionens allmänna uppfattning var att kinesiska företag sannolikt skulle exportera till unionen i större omfattning än i dag och till dumpade priser, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(83)

Den stora uppskattade produktionskapaciteten, den stora outnyttjade kapaciteten i kombination med prisnivåerna på andra exportmarknader och unionsmarknadens attraktionskraft tyder sammanfattningsvis på att ett upphävande av åtgärderna sannolikt skulle leda till en betydligt ökad export till unionen. Med tanke på den dumpningsmarginal som konstaterades under översynsperioden för de båda berörda länderna, är det också sannolikt att framtida export kommer att ske till kraftigt dumpade priser.

(84)

Mot denna bakgrund fastställde kommissionen att dumpningen från Indien och Kina skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(85)

Unionsindustrin utgörs fortfarande av samma anläggningar som vid den ursprungliga undersökningen. Den berörda produkten tillverkades av två kända unionstillverkare under översynsperioden: Oxaquim SA (nedan kallat Oxaquim) och WeylChem Lamotte SAS (nedan kallat WeylChem) (15). Oxaquim stod i sig för en stor del av unionens sammanlagda tillverkning av oxalsyra under översynsperioden (mer än 50 % av unionens totala produktion). WeylChem motsatte inte sig inledandet av översynen men beslutade att inte samarbeta i denna. Det finns för närvarande inga andra tillverkare av den berörda produkten i unionen. De båda tillverkarna Oxaquim och WeylChem utgör därför unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. De kommer nedan att kallas unionsindustrin.

(86)

Unionens samlade produktion har fastställts på grundval av all tillgänglig information, däribland information i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, uppgifter som inhämtats före och efter inledandet av undersökningen och information från den samarbetsvilliga unionstillverkaren. Denna information fungerade även som en bekräftelse på den produktion, och de produktionsnivåer, som den tillverkare som inte samarbetade i undersökningen stod för. Den samlade unionstillverkningen under översynsperioden uppskattades därmed till 15 000–20 000 ton (16).

(87)

Förbrukningen fastställdes utifrån importvolymen, unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden samt kontrollerade uppgifter för Oxaquim och en uppskattning när det gäller WeylChem baserat på uppgifter från Eurostat.

(88)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(89)

Förbrukningen i unionen minskade under skadeundersökningsperioden med 9 %, det vill säga från 11 544 ton 2013 till 10 482 ton, under översynsperioden.

(90)

Importvolymen från Indien och Kina minskade från 2 633 ton 2013 till 1 658 ton under översynsperioden, det vill säga med 37 %, vilket innebar en motsvarande minskning av marknadsandelen med 7 procentenheter, det vill säga från 22,8 till 15,8 %, under skadeundersökningsperioden.

(91)

Samtidigt som importvolymerna och marknadsandelen från Indien och Kina minskade, lyckades de exporterande tillverkarna från de berörda länderna ändå bibehålla en betydande marknadsandel.

(92)

Genomsnittspriserna på import från de berörda länderna minskade först från 745 euro/ton 2013 till 645 euro/ton 2014, varpå de ökade till 769 euro/ton 2015. De minskade återigen 2016 och under översynsperioden till 718 euro/ton. Totalt sett utgjorde prisminskningen mellan 2013 och översynsperioden 4 %.

(93)

En jämförelse av försäljningspriserna på unionsmarknaden gjordes mellan den samarbetsvilliga unionstillverkarens priser och de berörda ländernas importpriser. Man använde sig därvid av den samarbetsvilliga unionstillverkarens försäljningspriser till oberoende kunder, vid behov justerade till priser från fabrik, det vill säga exklusive fraktkostnader i unionen och efter avräkning för rabatter och avdrag.

(94)

Dessa priser jämfördes med priserna från de indiska och kinesiska exporterande tillverkarna justerade till priset cif vid unionens gräns. På grund av den bristande samarbetsviljan från Kinas sida fastställdes priset utifrån uppgifter från Eurostat, vilka ges i form av cif-priser vid unionens gräns. Priset cif justerades sedan uppåt för kostnader som uppstår efter import, det vill säga tullklarering, konventionell tullsats och antidumpningstull samt hanterings- och lastningskostnader.

(95)

Det konstaterades att den samarbetsvilliga unionstillverkarens priser minskade med 10 % mellan 2013 och översynsperioden (se tabell 7), medan minskningen var mindre markant för importerade varor från de berörda länderna, nämligen på cirka 3,6 % för Kina och 6 % för Indien. Prisskillnaden mellan importerade och unionstillverkade varor var dock fortsatt stor och ledde till ett stort prisunderskridande under översynsperioden. Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av unionstillverkarnas omsättning under översynsperioden, visade på ett viktat genomsnittligt prisunderskridande. Prisunderskridandemarginalen för Kina fastställdes till 8 % (17), och för de båda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna fastställdes prisunderskridandet till 7,1 respektive 6,6 %.

(96)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(97)

Liksom nämns i skäl 15 tillämpades inget stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(98)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde makroekonomiska indikatorer för hela unionsindustrin utifrån uppgifter som sökanden lämnat i begäran om översyn före giltighetstidens utgång, handelsstatistik och uppgifter som inhämtats efter översynens inledande. Kommissionen bedömde enbart mikroekonomiska indikatorer som rör den samarbetsvilliga unionstillverkaren, Oxaquim, på grundval av kontrollerade uppgifter i svaren på frågeformuläret. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(99)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(100)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittliga enhetspriser, enhetskostnader, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar.

(101)

Med hänsyn till det faktum att uppgifterna för bedömning av skadan huvudsakligen kommer från en enda källa, har uppgifterna om unionsindustrin indexerats i syfte att skydda konfidentiella uppgifter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(102)

Unionstillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet utvecklades sammantaget på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(103)

Produktionen ökade under skadeundersökningsperioden. Totalt sett ökade produktionsvolymen med 24 % under skadeundersökningsperioden.

(104)

Totalt sett ökade produktionsvolymen med 8 % under skadeundersökningsperioden till följd av investeringar.

(105)

Eftersom produktionsvolymen ökade något mer än produktionskapaciteten ökade kapacitetsutnyttjandet med 15 % under skadeundersökningsperioden.

(106)

Unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym till icke-närstående kunder och marknadsandelar

(107)

Försäljningsvolymen minskade under skadeundersökningsperioden med 6 %, varpå förbrukningen i unionen minskade med 9 % liksom anges i skäl 91. Även om försäljningsvolymen minskade, ökade unionsindustrins marknadsandel något under översynsperioden. Denna ökning stämmer överens med den minskade marknadsandelen av import från Indien och Kina.

(108)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning, produktivitet och arbetskraftskostnad

(109)

Sysselsättningen inom unionsindustrin överlag minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden, vilket överensstämmer med det faktum att produktionsvolymen ökade med 24 % under samma period.

(110)

Mellan 2013 och översynsperioden ökade den samarbetsvilliga unionstillverkarens genomsnittliga arbetskraftskostnad per anställd med 11 %.

(111)

Under översynsperioden var de konstaterade individuella dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna och för den kinesiska importen fortfarande betydande (se skälen 48 och 72 ovan).

(112)

Trots att dumpning fortfarande förekom från Indiens och Kinas sida, visar analysen av skadeindikatorerna att de gällande åtgärderna hade en positiv inverkan på unionsindustrin.

(113)

Analysen av mikroekonomiska indikatorer (försäljningspriser och produktionskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöden, investeringar och räntabilitet) gjordes på nivån för den enda samarbetsvilliga unionstillverkaren.

(114)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Genomsnittligt försäljningspris och enhetskostnad

(115)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning var delvis en följd av att produktionskostnaden minskade med 20 % under översynsperioden.

(116)

Undersökningen visade att kostnadsminskningen framför allt berodde på det lägre råvarupriset under samma period och den optimering av produktionsprocessen som gjordes genom investeringar i tekniska förbättringsåtgärder.

(117)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Lagerhållning

(118)

Med tanke på den berörda produktens beskaffenhet är lagren mycket små. Eftersom den berörda produkten försämras snabbt producerar tillverkarna varor för omgående leverans. Denna indikator är därför inte särskilt meningsfull för att beskriva unionsindustrins tillstånd.

(119)

Kommissionen fastställde lönsamheten för den samarbetsvilliga unionstillverkaren genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den berörda produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins lönsamhet stadigt, vilket återspeglade de betydligt lägre produktionskostnaderna jämfört med försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden, liksom anges i skäl 116.

(120)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. Kassaflödet ökade under skadeundersökningsperioden, förutom 2015 då det i stället minskade. Det totala nettokassaflödet ökade med 65 % under skadeundersökningsperioden, i överensstämmelse med den ökade lönsamheten.

(121)

Investeringarna ökade med 147 % under skadeundersökningsperioden, förutom 2014 då de minskade med 44 % jämfört med 2013. Huvudsyftet med investeringarna var att öka kapaciteten och därmed exporten för att bevara konkurrenskraften på den globala marknaden, men det ledde också till bättre teknik, bättre kvalitet, större avkastning och lägre förbrukning av råvaror samt därmed till en bättre produktivitet och ett stärkt miljöskydd.

(122)

Liksom för de övriga finansiella indikatorerna var räntabiliteten för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten positiv, vilket återspeglar lönsamhetstrenden.

(123)

Undersökningen visade att de åtgärder som infördes från och med 2011 innebar att unionsindustrin kunde återhämta sig från den skada som lidits.

(124)

Skadeindikatorerna visar en positiv trend för unionsindustrin.

(125)

Unionsindustrins lönsamhet ökade markant under skadeundersökningsperioden (med 332 % mellan 2013 och översynsperioden). Detta är en betydande förbättring jämfört med den låga eller negativa lönsamhet som konstaterades mellan 2007 och 2011 (skadeundersökningsperioden i den ursprungliga undersökningen). Dessa vinster, som delvis också hade samband med de lägre råvarupriserna, innebar att unionsindustrin kunde genomföra vissa investeringar, däribland för att minska mängden avfall och miljöpåverkan.

(126)

Trots att förbrukningen i unionen minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden, ökade produktionsvolymen med 24 % och produktionskapaciteten med 8 % medan försäljningsvolymen på unionsmarknaden minskade med 6 %. Unionsindustrins marknadsandel ökade bara med 3 % under översynsperioden jämfört med 2013. Unionsindustrins exportförsäljning ökade också under skadeundersökningsperioden.

(127)

Investeringarna ökade med 147 % under skadeundersökningsperioden och räntabiliteten med 333 %.

(128)

Produktiviteten förbättrades under skadeundersökningsperioden. Sysselsättningen ökade också i takt med produktionsvolymerna under skadeundersökningsperioden.

(129)

Mot denna bakgrund konstaterade kommissionen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under skadeundersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(130)

Eftersom unionsindustrin inte led väsentlig skada under översynsperioden, gjordes en bedömning av sannolikheten för att skadan skulle återkomma, om åtgärderna mot Indien och Kina skulle upphöra i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(131)

Kommissionen undersökte i detta avseende produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Indien och Kina, unionsmarknadens attraktionskraft och den påverkan som de indiska och kinesiska importvolymerna och importpriserna skulle kunna ha på prisutvecklingen samt en sådan utvecklings påverkan på unionsindustrins försäljningsvolymer, priser och lönsamhet.

(132)

När det gäller importpriserna visade undersökningen att det fortfarande fanns ett konstant prisunderskridande av unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden, trots gällande antidumpningsåtgärder. Om de gällande åtgärderna skulle upphävas och om man antar att de berörda ländernas och unionsindustrins priser skulle förbli desamma under översynsperioden, skulle importpriserna dessutom underskrida unionsindustrins priser med mellan 12 % och 34,1 %. Unionsindustrin kommer därför sannolikt att förlora såväl försäljningsvolymer som marknadsandelar på unionsmarknaden.

(133)

När det gäller produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Indien och Kina, beaktades den analys som gjorts i skälen 52, 53, 77 och 78. Analysen visade att Kina har en stor outnyttjad kapacitet och att Indiens outnyttjade kapacitet åtminstone motsvarar den europeiska marknadens totala storlek. Kinas och Indiens inhemska efterfrågan och exportmarknader (förutom unionsmarknaden) kommer sannolikt inte att kunna ta tillvara hela den outnyttjade potentialen.

(134)

Liksom konstateras i skälen 54, 55, 56, 79 och 80 är unionsmarknaden för oxalsyra attraktiv och det finns incitament för att indiska och kinesiska tillverkare kommer att exportera till unionsmarknaden där priserna är högre i stället för till andra tredjeländer, om de gällande åtgärderna skulle upphävas.

(135)

Det anses att en eventuellt betydande import av dumpade produkter från Indien och Kina återigen skulle försvaga unionsindustrin och hota dess bärkraft och överlevnad, om inga åtgärder vidtas.

(136)

För att bedöma den sannolika påverkan av sådan lågprisimport från de berörda länderna på unionsindustrin analyserade kommissionen först den potentiella förlusten av unionsindustrins marknadsandel. Kommissionen simulerade effekten av om de exporterande tillverkarna från de berörda länderna skulle importera samma kvantiteter som under den ursprungliga undersökningsperioden, det vill säga innan åtgärderna vidtas. Liksom fastställdes i den ursprungliga undersökningen var en sådan volym av dumpad import av den berörda produkten tillräcklig för att förorsaka väsentlig skada för unionsindustrin.

(137)

För denna analys ansåg kommissionen att priserna som tas ut av exporterande tillverkare i de berörda länderna och unionsindustrins priser skulle ligga kvar på samma nivå som under översynsperioden. Dessutom antog kommissionen att importvolymerna från de berörda länderna först skulle innebära ett övertagande av andra tredjeländers marknadsandelar och därefter av unionsindustrins marknadsandel. I och med dessa antaganden visade analysen i skäl 136 att den samarbetsvilliga unionstillverkaren skulle gå med förlust och att unionsindustrin återigen skulle lida skada, om åtgärderna upphävs och den kinesiska och indiska importen når samma volymer som under den ursprungliga undersökningsperioden.

(138)

Undersökningen visade att den samarbetsvilliga unionstillverkaren återigen skulle gå med förlust och att skada skulle återkomma, om åtgärderna upphävs och den kinesiska och indiska importen når samma volymer som under den ursprungliga undersökningsperioden.

(139)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att en avsaknad av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad export från Kina och Indien till dumpade priser och att väsentlig skada troligen skulle återkomma.

(140)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av befintliga åtgärder mot Indien och Kina skulle strida mot unionens intresse. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(141)

I undersökningen konstaterades att unionsindustrin under översynsperioden hade återhämtat sig från den skada som vållats av den dumpade importen från Indien och Kina. Om åtgärderna mot Indien och Kina upphävs kommer skadan dock sannolikt att återkomma eftersom unionsindustrin förmodligen skulle utsättas för en stor mängd dumpad import och betydande prispress. Av ovanstående skäl är det därför sannolikt att unionsindustrins ekonomiska situation skulle försämras kraftigt. Om man däremot bibehåller åtgärderna skulle det ge en stabil marknad, som gör det möjligt för unionsindustrin att bibehålla sin positiva ekonomiska utveckling och fortsätta med sina investeringar och tillväxtplaner.

(142)

På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att en fortsatt tillämpning av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse.

(143)

Inga icke-närstående importörer samarbetade med kommissionen under undersökningen.

(144)

Därför finns det inget som tyder på att bibehållandet av åtgärderna skulle få så stor negativ inverkan på importörerna att detta väger tyngre än åtgärdernas positiva inverkan på unionsindustrin.

(145)

Frågeformulär sändes till kända användare. Kommissionen mottog endast svarsformulär från fem användare av den berörda produkten, trots att denna används inom flera industrier. Två användare skickade tillbaka fullständiga svar på frågeformuläret. Två andra användare skickade bara in ifyllda tabeller, och en användare lämnade synpunkter.

(146)

Ingen användare motsatte sig förlängningen av åtgärderna, och fyra av dem var tydliga med att de är för ett bibehållande av de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(147)

Eftersom kommissionen inte har mottagit några invändningar från användarna, verkar det osannolikt att ett bibehållande av antidumpningsåtgärderna skulle ha en negativ påverkan på unionsanvändarna som skulle väga tyngre än åtgärdernas positiva inverkan på unionsindustrin.

(148)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl utifrån unionens intresse till att upphäva antidumpningsåtgärderna på import av oxalsyra med ursprung i Indien och Kina.

(149)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande åtgärderna mot Indien och Kina. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter utlämnandet av uppgifterna. Kommissionen mottog endast synpunkter från unionsindustrin. Dessa synpunkter analyserades och togs i beaktande där så var befogat.

(150)

Med tanke på de slutsatser som dragits när det gäller fortsatt/återkommande dumpning och fortsatt/återkommande skada enligt ovan, följer det att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av oxalsyra med ursprung i Indien och Kina och som införts genom förordning (EU) nr 325/2012 bör bibehållas, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(151)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (18). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som visar att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(152)

Enligt ny rättspraxis från domstolen (19) är det lämpligt att föreskriva en dröjsmålsränta vid återbetalning av slutgiltiga tullar, eftersom relevanta gällande bestämmelser om tullar inte föreskriver någon sådan och eftersom en tillämpning av nationella regler skulle leda till en otillbörlig snedvridning mellan ekonomiska aktörer beroende på vilken medlemsstat som väljs för förtullning.

(153)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande.