1.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 170/62

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 457/2011 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av melamin med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)

Åtgärderna infördes i form av en fast tull på 415 euro/ton på all import från Kina med undantag för tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare som beviljats ett minimiimportpris på 1 153 euro/ton.

(3)

Efter offentliggörandet av tillkännagivandet om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de gällande antidumpningsåtgärderna (3), mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande åtgärderna enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (4).

(4)

Begäran ingavs av tre unionstillverkare: Borealis Agrolinz Melamine GmbH, OCI Nitrogen BV och Grupa Azoty Zaklady Azotow Pulawy SA (nedan kallade sökandena). De svarade för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av melamin 2015.

(5)

Begäran grundades på påståendet att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan för unionsindustrin skulle återkomma.

(6)

Efter att ha fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning, offentliggjorde kommissionen den 11 maj 2016 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (5) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009.

(7)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 april 2015–31 mars 2016 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för att skadan ska fortsätta eller återkomma omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt sökandena, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare i Kina, kända importörer och handlare och deras organisationer, användare som man visste var berörda och företrädarna för exportlandet om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts.

(9)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande av en översyn lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(10)

Kommissionen beviljade en berörd part, nämligen kinesiska rådet för främjande av internationell handel (CCPIT), en utfrågning under förfarandets inledande fas. En annan utfrågning skedde med förhörsombudet med samma berörda part efter det slutliga meddelandet av uppgifter den 4 maj 2017.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den i enlighet med artikel 17 i grundförordningen hade för avsikt att göra ett urval bland berörda parter om ett betydande antal av dem gav sig till känna.

(12)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella kinesiska exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(13)

Ingen exporterande tillverkare i Kina gav sig till känna via ett svar på stickprovsformuläret eller valde att samarbeta i översynen vid giltighetstidens utgång. Det skedde därför inget stickprovsförfarande avseende kinesiska exporterande tillverkare.

(14)

I tillkännagivandet om inledandet angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Tre unionstillverkare, som också var sökandena, besvarade standardformulären medan de två andra unionstillverkarna inte samarbetade i undersökningen. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljnings- och produktionsvolymen av melamin. Det preliminära urvalet bestod av de tre samarbetsvilliga unionstillverkarna. De unionstillverkare som ingick i stickprovet stod för ca 80 % av den sammanlagda uppskattade unionstillverkningen under 2015. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(15)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads alla kända (totalt femton) importörer/distributörer att fylla i det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande.

(16)

Endast en importör besvarade stickprovsformuläret och därför ansågs ett stickprovsförfarande inte vara nödvändigt.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för fastställandet av unionens intresse.

(18)

Kommissionen sände frågeformulär till de två tillverkarna i det jämförbara landet, de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, en icke-närstående importör och 69 kända användare i unionen.

(19)

Fullständiga svar på frågeformuläret inkom från de två tillverkarna i det potentiellt jämförbara landet, de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, en icke-närstående importör och fyra användare.

(20)

Kommissionen genomförde undersökningar på plats hos följande företag:

(21)

Den berörda produkten är melamin, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2933 61 00, med ursprung i Kina.

(22)

Melamin är ett vitt kristallint pulver som främst framställs av karbamid och används huvudsakligen i laminat, trälim, formmassor och behandling av papper och textil.

(23)

Den berörda produkten och det melamin som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Japan, det jämförbara landet, samt det melamin som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna konstaterades ha samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och samma användningsområden.

(24)

Kommissionen drog därför slutsatsen att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(25)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(26)

Vid inledandet av översynen uppmanades alla kända kinesiska exporterande tillverkare (71 företag eller grupper av företag) att ge sig tillkänna och besvara det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande. Inget kinesiskt företag svarade dock på inledandet av översynen eller valde att samarbeta i något efterföljande led i förfarandet.

(27)

Den enda reaktionen från Kina var en inlaga från CCPIT, vilket senare följdes av en utfrågning.

(28)

CCPIT:s ställning som berörd part har ifrågasatts av sökandena. Sökandena hävdade i sin inlaga att CCPIT varken är exportör av den berörda produkten eller en sammanslutning av sådana exportörer och därmed bör man bortse helt och hållet från deras synpunkter.

(29)

CCPIT (även känd som den kinesiska handelskammaren för internationell handel [CCOIC]) består bland annat av företag och organisationer som företräder de ekonomiska och handelsrelaterade sektorerna i Kina. Den kan således även anses vara en sammanslutning av exportörer, däribland exportörer av den berörda produkten. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter har CCPIT bekräftat att det finns nio melamintillverkare bland handelskammarens medlemmar. Enligt CCPIT:s stadgar omfattar dess ansvarsområden dessutom att organisera, bistå eller handla på kinesiska företags och enskildas vägnar i tredjeländers förfaranden som exempelvis antidumpning. Mot bakgrund av ovanstående har kommissionen behandlat CCPIT som en berörd part i likhet med i tidigare antidumpningsförfaranden (6).

(30)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet bestämmas på grundval av de priser som betalas eller ska betalas på den inhemska marknaden eller det konstruerade värdet i ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat det jämförbara landet).

(31)

I den ursprungliga undersökningen valde kommissionen Indonesien som jämförbart land. 2011 stängde dock den samarbetsvilliga indonesiska tillverkaren sin produktionsanläggning. Eftersom företaget var den enda tillverkaren av melamin i Indonesien, kan Indonesien inte längre beaktas som ett möjligt jämförbart land.

(32)

I sin ansökan föreslog sökandena Förenta staterna som jämförbart land. Som en följd av detta använde de sökandena i sin begäran ett konstruerat normalvärde från den amerikanska marknaden för den preliminära beräkningen av dumpningsmarginalen. Men med tanke på att det endast finns en inhemsk tillverkare av melamin i Förenta staterna, som för närvarande skyddas genom en mycket hög nivå av antidumpnings- och utjämningsåtgärder, beslutade kommissionen att söka efter ett alternativt jämförbart land trots att tillverkaren i Förenta staterna var villig att samarbeta och besvarade frågeformuläret.

(33)

I tillkännagivandet om inledande beskrevs också användningen av andra länder som producerar melamin som möjliga jämförbara länder, nämligen Indien, Iran, Japan, Qatar, Ryssland samt Trinidad och Tobago. Efter inledandet av den nuvarande översynen kontaktade kommissionen åtta företag i dessa länder. Endast ett företag, japanska Nissan Chemical Industries Ltd, gick med på att samarbeta i egenskap av tillverkare i ett jämförbart land och besvarade frågeformuläret, som sedan verifierades på plats.

(34)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade CCPIT att det inte fanns några uppgifter om kontakt med den andra japanska exporterande tillverkaren av den berörda produkten i den öppna filen och att CCPIT följaktligen inte kunde verifiera om det aktuella japanska företaget verkligen hade vägrat delta i förfarandet.

(35)

Kommissionen förklarade i detta sammanhang att alla tillverkare i de potentiella jämförbara länderna hade kontaktats av kommissionen minst två gånger (den 15 juli och den 16 september 2016) och att det hade skickats en tom kopia av frågeformuläret till dem. Korrespondensen var dock inte synlig i den öppna filen, och mottagarna av e-postmeddelandena avslöjades inte för varandra (7) eftersom dessa tillverkare är konkurrenter. Det kan bekräftas att inget svar inkom från den andra japanska tillverkaren av den berörda produkten.

(36)

Kommissionen ansåg att Japan kan anses vara ett lämpligt jämförbart land mot bakgrund av storleken på den inhemska marknaden och av konkurrensförhållandena på samma marknad. Det finns två inhemska tillverkare i Japan och en betydande andel av marknaden täcks av import (uppskattningsvis 12 %). Bägge japanska tillverkarna ägnar sig också åt export så de måste kunna konkurrera internationellt med sina kostnader och priser. Landet skyddas inte av höga tullar. Tullarna uppgår till 3,1 % för WTO-medlemmar, men 0 % inom ramen för ordningen med allmänna tullförmåner, som även gäller för Kina, som är största exportör till den japanska marknaden. För närvarande tillämpas inte heller några handelspolitiska skyddsåtgärder.

(37)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att Japan är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(38)

CCPIT invände mot metoden jämförbart land för fastställandet av normalvärdet i sig med hänvisning till att avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO hade löpt ut efter den 11 december 2016. Normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna bör följaktligen beräknas på grundval av inhemska priser och/eller kostnader.

(39)

Kommissionen avvisade detta påstående. Eftersom tillkännagivandet om inledande offentliggjordes den 11 maj 2016 är den tillämpliga rättsliga grunden ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen”. Därför ska normalvärdet fastställas på grundval av uppgifter från ett jämförbart land. De kinesiska exporterande tillverkarna fick möjlighet att lämna in ansökan om marknadsekonomisk status, men ingen av dem gjorde det.

(40)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökandena att man borde ha använt Förenta staterna som jämförbart land. De har medgett att kommissionens slutsatser i skäl 36 mycket väl kan göra det pris som tillämpas av tillverkaren i Förenta staterna på den inhemska amerikanska marknaden olämpligt som utgångspunkt för beräkningarna av normalvärdet. Dessa egenskaper hos den amerikanska marknaden bör inte förhindra användningen av Förenta staterna som jämförbart land för metoden för att fastställa det konstruerade normalvärdet. Sökandena ifrågasatte dock inte valet av Japan som jämförbart land.

(41)

Kommissionen ansåg att den snedvridning som beskrivs i skäl 36 under alla omständigheter gjorde Förenta staterna olämpligt som jämförbart land, även när normalvärdet måste konstrueras. Påståendet avvisades därför. Dessutom noterade kommissionen det faktum att sökandena inte bestred valet av Japan som jämförbart land.

(42)

Uppgifterna från en samarbetsvillig tillverkare i det jämförbara landet låg till grund för fastställandet av normalvärdet.

(43)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den sammanlagda försäljningsvolym på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder som tillverkaren i det jämförbara landet stod för under översynsperioden var representativ. Denna tillverkares sammanlagda försäljningsvolym på hemmamarknaden jämfördes därför med den sammanlagda mängden av den berörda produkten som exporterades till unionen av de kinesiska exporterande tillverkarna. På grundval av denna jämförelse fann kommissionen att den likadana produkten såldes i representativa mängder på den japanska hemmamarknaden. Eftersom den berörda produkten ansågs vara homogen, krävdes inget representativitetstest per produkttyp. Kommissionen undersökte sedan huruvida försäljningen på hemmamarknaden av den likadana produkten i det jämförbara landet kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(44)

Eftersom den volym som såldes till ett nettopris som var lika med eller högre än den beräknade tillverkningskostnaden (tillverkningskostnader plus försäljnings- och administrationskostnader), utgjorde mindre än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden, fastställdes normalvärdet på grundval av priserna för de lönsamma inhemska transaktionerna, justerade till nivån fritt fabrik. Nivån på denna justering var 2–7 %.

(45)

Eftersom den japanska tillverkaren använde en annan tillverkningsmetod jämfört med den standardiserade metod som används av kinesiska tillverkare och unionstillverkare (baserat på nafta i stället för naturgas som den grundläggande råvaran vid tillverkning av karbamid som sedan används för tillverkning av melamin), justerades kostnaderna för tillverkning, som används för beräkningen av normalvärdet vid bedömningen av om försäljningen skett vid normal handel, nedåt för att avspegla denna skillnad i tillverkningsmetod. Justeringen grundar sig på den faktiska skillnaden i tillverkningskostnader mellan respektive grundläggande råvaror, nafta och naturgas. Justeringen kunde beräknas exakt för den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet, eftersom det berörda företaget efter översynsperioden ändrade tillverkningsmetoden till standardtillverkningsmetoden som är baserad på naturgas. Vid denna beräkning togs hänsyn även till förändringar i marknadspriser på bägge grundläggande råvaror efter översynsperioden. Den exakta nivån på justeringen och hur den beräknats kunde inte avslöjas, eftersom den byggde på kostnadsuppgifter från ett enda företag som därför är konfidentiella. Den ungefärliga nivån på justeringen lämnades dock som intervall till de berörda parterna.

(46)

Eftersom de kinesiska exportörerna inte samarbetade, togs ett genomsnittligt exportpris för undersökningsperioden från Eurostats importstatistik. Exportpriset justerades från cif till nivån fritt fabrik för tillämpliga faktorer som anges i artikel 2.10 i grundförordningen på grundval av de uppgifter som lämnades i begäran om översyn eller samlades in i samband med den ursprungliga undersökningen. Den totala nivån på justeringen uppgick till 11 %.

(47)

Normalvärdet och det genomsnittliga kinesiska exportpriset, fastställt enligt ovan, jämfördes på nivån fritt fabrik.

(48)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset fritt fabrik togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen så som förklaras i skälen 44 och 46 ovan. När det gäller priserna på hemmamarknaden gjordes en justering för inrikes transporter. När det gäller exportpriserna gjordes en justering för kostnader för inrikes transporter, hantering och sjötransport.

(49)

I Kina återbetalas mervärdesskatten endast delvis vid export, och mervärdesskatten på 8 % återbetalades inte i detta fall. För att säkerställa att normalvärdet och exportpriset jämfördes på samma nivå skattemässigt, justerades normalvärdet uppåt med den del av mervärdesskatten som togs ut på exporten av melamin, vilken inte återbetalades till de kinesiska exporterande tillverkarna (8).

(50)

Den berörda produkten anses i denna översyn, liksom i den ursprungliga undersökningen, vara homogen. Därför ansågs ingen beräkning av dumpningsmarginalen per produkttyp vara nödvändig. Det genomsnittliga kinesiska exportpriset till unionen var väsentligt lägre än det normalvärde som fastställts i det jämförbara landet. Undersökningen visade att de kinesiska exportörerna fortsatte att dumpa sina produkter på unionsmarknaden med en marginal som var så hög som 21,0 % under översynsperioden.

(51)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade CCPIT att den exakta nivån på vissa justeringar, och justeringarnas art, som gjorts vid beräkning av normalvärdet och exportpriset inte lämnades ut till de berörda parterna.

(52)

I detta avseende påminns om att ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna samarbetade i detta förfarande. Därför fick ingen berörd kinesisk part någon detaljerad beräkning av sitt exportpris. När det gäller normalvärdesjusteringar påminns om att de baserades på uppgifter från endast ett företag i det jämförbara landet och därför av sekretesskäl kunde lämnas ut endast i form av intervall i stället för exakta siffror, eftersom uppgifterna är mycket känsliga för företaget i fråga. Dessutom lämnades till den berörda parten i fråga under den muntliga förhandlingen en detaljerad förklaring av arten hos de justeringar (förutom skäl 48) och uppgiftskällor som användes. Påståendet om otillräckliga upplysningar om beräkningarna avvisades därför.

(53)

Kommissionen konstaterade att de exporterande tillverkarna i Kina fortsatte exportera melamin till unionen till dumpade priser under översynsperioden (men i lägre omfattning än i den ursprungliga undersökningen).

(54)

Största delen (9) av den kinesiska importen till unionen ägde dock rum inom ramen för systemet med minimiimportpris, och därför avspeglar det gällande exportpriset inte nödvändigtvis vad som skulle vara den faktiska prisnivån om de gällande antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. Dessutom var importvolymen av den berörda produkten från Kina till unionen relativt låg under undersökningsperioden (omkring 2 % marknadsandel). Kommissionen undersökte därför sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(55)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Vid sin undersökning tittade kommissionen närmare på den kinesiska produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten, kinesiska exportörers beteende på andra marknader, och hur attraktiv unionsmarknaden är.

(56)

Eftersom de kinesiska exportörerna inte samarbetade, gjordes analysen av sannolikheten för fortsatt dumpning i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på grundval av uppgifterna i begäran om översyn och offentligt tillgängliga uppgifter.

(57)

Enligt statistik som framlagts av sökandena i begäran uppgick den kinesiska produktionskapaciteten till 1,9 miljoner ton redan 2013 (10). Under samma år uppgick produktionen i Kina till nära 1,1 miljoner ton, medan den inhemska kinesiska marknaden utgjorde cirka 852 000 ton.

(58)

Mot bakgrund av produktionsnivån i Kina var den kinesiska outnyttjade kapaciteten betydande, dvs. ca 800 000 ton. Enligt uppgifter från 2013 täckte den faktiska produktionen i Kina nästan helt den inhemska efterfrågan (importen utgjorde 700 ton vilket får anses som obetydligt) och möjliggjorde också export på 205 000 ton.

(59)

Kinas totala export ökade till 240 000 ton under översynsperioden (11). Denna siffra, liksom den enorma outnyttjade kapacitet som nämns ovan, måste ses mot bakgrund av den totala förbrukningen på unionsmarknaden som uppskattades till 393 000 ton under översynsperioden.

(60)

Om den outnyttjade kapaciteten utnyttjades, skulle den kinesiska tillverkningen teoretiskt sett kunna leverera mer än två gånger den totala förbrukningen i unionen även om man räknar med inhemsk efterfrågan och export till tredjeländer.

(61)

CCPIT hävdade att vid bedömningen av den kinesiska outnyttjade kapaciteten bör man ta hänsyn till den förväntade tillväxten på den inhemska kinesiska marknaden. Faktum är att tillväxten på den inhemska kinesiska marknaden även undersöktes i den rapport som avses i skäl 57. Enligt den uppskattningen torde den inhemska förbrukningen i Kina öka med 5,9 % per år och 2018 uppgå till 1,1 miljoner ton. Men även om man beaktar denna ökning av den inhemska efterfrågan och de totala exportvolymerna på cirka 250 000 eller till och med 300 000 ton, skulle den outnyttjade kapaciteten i Kina fortfarande vara högre än den totala förbrukningen på unionsmarknaden. Detta scenario baseras på det försiktiga antagandet att Kinas totala produktionskapacitet inte ökade och inte kommer att öka mellan 2013 och 2018.

(62)

Kommissionen drog därför slutsatsen att Kina har en betydande outnyttjad kapacitet för melaminproduktion som överstiger den totala förbrukningen i unionen.

(63)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade CCPIT att kommissionens slutsatser om Kinas outnyttjade kapacitet baseras på en felaktig analys eftersom siffrorna från två olika perioder användes, nämligen den faktiska produktionskapaciteten från 2013 och den faktiska sammanlagda kinesiska exporten och den uppskattade förbrukningen under översynsperioden. Dessutom angav CCPIT att kommissionens analys var inriktad på den höga totala kinesiska exporten av den berörda produkten under översynsperioden och att den därmed bortsåg från det faktum att exporten avsedd för unionsmarknaden var relativt låg. Slutligen lade CCPIT fram en alternativ metod för beräkningen av kinesisk produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet för 2018, baserad på uppgifterna i bilaga 24 till begäran om översyn vid giltighetstidens utgång i stället för uppgifterna i bilaga 9, som kommissionen använder.

(64)

Som svar på ovanstående bör det för det första framhållas att antagandet i analysen om nolltillväxt i den totala produktionskapaciteten i Kina mellan år 2013 och översynsperioden var en mycket försiktig hållning. Om kommissionen skulle använda även en uppskattning av detta värde för översynsperioden, med hjälp av den metod som grundar sig på bilaga 9 till begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, skulle produktionskapaciteten i Kina bli 230 000 ton högre.

(65)

För det andra är i analysen och uppskattningen av den kinesiska outnyttjade kapaciteten den totala volymen av den kinesiska inhemska förbrukningen och den totala volymen av den kinesiska exporten relevanta, inte exportvolymen till specifika marknader, i detta fall unionen.

(66)

För det tredje, även om man använde den alternativa metoden för beräkning av den kinesiska outnyttjade kapaciteten för 2018 som föreslagits av CCPIT, skulle den outnyttjade kapaciteten minskas med ungefär 200 000 ton. Detta skulle dock inte ändra slutsatsen i skäl 61, dvs. att den outnyttjade kapaciteten i Kina fortfarande skulle vara högre än den totala förbrukningen på unionsmarknaden. Dessutom bygger den alternativa beräkningsmetod som föreslagits av CCPIT på antagandet att de kinesiska tillverkarna, med tanke på den förväntade ökningen av den inhemska konsumtionen, fortfarande skulle uppvisa relativt låga nivåer av kapacitetsutnyttjande, närmare bestämt 48,3 %. Den berörda partens påstående i fråga om den outnyttjade kapaciteten i Kina avvisades därför.

(67)

För att avgöra om kinesiska exporterande tillverkare fortsätter med sin lågprisexport, har kommissionen granskat prisnivån med beaktande av exporten från Kina till dess tre viktigaste exportmarknader, nämligen Turkiet, Malaysia och Sydkorea. Exporten till dessa marknader utgjorde ungefär 36 % av Kinas export av den undersökta produkten under översynsperioden. Kommissionen undersökte även prisnivån i fråga om den kinesiska exportförsäljningen till det jämförbara landet Japan.

(68)

Exportpriset till tredjelandsmarknader fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter från den kinesiska exportstatistiken, nämligen på grundval av kvantiteter och värden (justerat från fob-basis till fritt fabrik) för exporten från Kina.

(69)

De genomsnittliga kinesiska exportpriserna till de utvalda länderna var betydligt lägre än både minimiimportpriset till unionen som fastställts i den ursprungliga undersökningen och nivån på de inhemska priserna på den japanska marknaden i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång.

(70)

Dessutom bekräftade även den senaste tidens slutsatser från amerikanska myndigheter, som ledde till införandet av antidumpningsåtgärder mot import av den berörda produkten från Kina, att kinesiska exporterande tillverkare fortsatte med illojala handelsmetoder.

(71)

Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att under översynsperioden ändrade de kinesiska exporterande tillverkarna inte tillvägagångssätt när det gällde prisunderskridande och eventuell dumpning.

(72)

Unionsmarknaden är den näst största marknaden för melamin i världen, med en beräknad efterfrågan som motsvarar nästan hälften av efterfrågan på den inhemska kinesiska marknaden. Före införandet av åtgärderna, var unionen en traditionell marknad för Kina: Importen från Kina i den ursprungliga undersökningen uppgick i genomsnitt till 30 000 ton per år, den var med andra ord mer än tre gånger högre än dagens kinesiska export till unionen. Det genomsnittliga priset på unionsmarknaden (1 149 euro/ton) är också i allmänhet högre än det genomsnittliga kinesiska exportpriset (855 euro/ton) på dess viktigaste exportmarknader. Även efter införandet av åtgärderna, fortsatte de exporterande tillverkarna exportera till unionen och behöll sina affärsförbindelser med användare i unionen.

(73)

Det är därför troligt att de kinesiska tillverkarna kommer att kanalisera en del av sin stora outnyttjade kapacitet till unionsmarknaden om åtgärderna upphörde att gälla, och de kinesiska exportörerna skulle kunna exportera under gällande minimiimportpris.

(74)

Dessutom ledde den senaste tidens antidumpnings- och utjämningstullar som införts av Förenta staterna (12) på kinesiskt melamin till att en stor marknad med höga priser i praktiken stängdes för Kina. Under åren 2013 och 2014 sålde Kina 10 841 respektive 12 764 ton melamin till Förenta staterna. Försäljningen sjönk därefter till 786 ton under 2015 och 213 ton under 2016, vilket frigjorde betydande kvantiteter (cirka 12 000 ton) för andra marknader.

(75)

Alltså skulle ytterligare betydande volymer av billigt melamin vara tillgängliga för omfördelning till unionen redan på kort sikt, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(76)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte CCPIT ovanstående undersökningsresultat om unionsmarknadens attraktionskraft. Den berörda parten i fråga höll för det första inte med om att unionsmarknaden hade varit en traditionell marknad för Kinas export av melamin före införandet av åtgärderna. CCPIT framhöll i detta avseende att den kinesiska exporten till unionen minskade kraftigt redan under perioden 2007–2010, alltså före införandet av åtgärderna. Den berörda parten ifrågasatte för det andra kommissionens slutsats att den senaste tidens införande av handelspolitiska skyddsåtgärder mot Kina från Förenta staterna sida skulle leda till omläggning av handeln från Förenta staterna till unionen. Som stöd för detta argument hänvisade CCPIT till situationen på den indiska marknaden som, även om den varit skyddad i flera år genom åtgärder, fortfarande är den största exportmarknaden för kinesiska tillverkare.

(77)

Som svar på ovanstående underströk kommissionen att minskningen av den kinesiska exportvolymen till unionen från 2007 till 2010 sammanföll med den kraftiga minskningen av unionsförbrukningen under denna period på grund av den ekonomiska krisen. Unionens marknad för melamin minskade under denna period med mer än 30 %. I början av 2010 hade antidumpningsförfarandet redan inletts, vilket normalt sett också redan på ett tidigt stadium skulle haft en viss påverkan på handelsvolymerna med ursprung i det berörda landet. För det andra konstaterade kommissionen att när det gäller den indiska marknaden var de åtgärder som infördes av Indien på en mycket lägre nivå än de som införts av Förenta staterna (13). Dessutom är påverkan från Förenta staternas åtgärder på volymen av den kinesiska exporten redan tydlig, vilket klart framgår i skäl 74. Mot bakgrund av ovanstående avvisades CCPIT:s påståenden om unionsmarknadens attraktionskraft.

(78)

Undersökningen visade att de kinesiska exporterande tillverkarna sålde till dumpade priser till unionsmarknaden. De har också fortsatt sin lågprisexport, som påstås vara dumpad, till marknader i tredjeländer. Kommissionen har även fastställt att det finns en avsevärd outnyttjad kapacitet i Kina som kan tillgodose den totala förbrukningen i unionen och i Kina, även om den kinesiska inhemska förbrukningen skulle öka. Slutligen fortsätter Europeiska unionen att vara en attraktiv marknad för de kinesiska exporterande tillverkarna, mot bakgrund av dess storlek och höga priser. Denna slutsats stärks ytterligare av att en av Kinas viktigaste exportmarknader, dvs. Förenta staterna, stängs till följd av skyddsåtgärder.

(79)

På den grundvalen fastställde kommissionen att det är mycket sannolikt att betydande volymer av kinesiskt melamin skulle fortsätta att exporteras till unionen till dumpade priser, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(80)

Den likadana produkten tillverkades av fem unionstillverkare under översynsperioden (14). Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. De tre sökande (15) som också utgjorde stickprovet av unionstillverkare (16) är de tre största tillverkarna som svarade för mer än 80 % av den uppskattade unionsproduktionen av den likadana produkten under översynsperioden. De två andra tillverkarna med begränsad produktion motsatte sig inte inledandet av undersökningen.

(81)

En berörd part hävdade att kommissionen vid prövningen av artikel 4.1 i grundförordningen endast beaktade import från Kina som såldes vidare och inte all import. Därför kan vissa unionstillverkare felaktigt ha ansetts vara en del av unionsindustrin. Den berörda parten anförde vidare att importens ursprung inte angavs av en av unionstillverkarna i dennes svar på frågeformuläret.

(82)

Endast en av de unionstillverkare som svarade på standardformuläret importerade melamin från Kina och endast under en begränsad tid (2012 och 2013) och i försumbara mängder (mindre än 0,2 % av dess försäljning i unionen till oberoende kunder). Detta påstående avvisades därför. När det gäller den andra punkten, angav unionstillverkaren inte ursprungslandet för sina inköp (inte nödvändigtvis import) i sitt svar på frågeformuläret för att inte avslöja identiteten på sin leverantör. Som redan nämnts ovan var under alla omständigheter importvolymerna från Kina försumbara. Kommissionen ansåg följaktligen att denna unionstillverkare ingår i unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(83)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter, bekräftades därmed sammansättningen av unionsindustrin.

(84)

Förbrukningen i unionen har fastställts genom att man lägger ihop Eurostats uppgifter om import från Kina och andra tredjeländer och unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden. Uppgifterna om unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden har hämtats från begäran om översyn och bygger på de uppgifter som gavs i de svar som de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnade för översynsperioden.

(85)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(86)

Förbrukningen i unionen ökade kontinuerligt under skadeundersökningsperioden och totalt sett med 12 %, dvs. från nästan 350 000 ton under 2012 till nästan 393 000 ton under översynsperioden. Denna ökning av förbrukningen återspeglar den allmänna ekonomiska återhämtningen efter den globala finansiella och ekonomiska krisen. Ur den synvinkeln var 2012 fortfarande ett svårt år, eftersom byggsektorn, som är den största sektorn när det gäller att efterfråga melamin, genomgick en relativt långsam återhämtning (17). Detta påverkade inte bara förbrukningen utan också försäljningspriserna och vissa andra skadeindikatorer, vilket visas nedan.

(87)

Efter införandet av antidumpningstullarna minskade importen av melamin från Kina avsevärt (18). Import från Kina förekommer dock fortfarande på unionsmarknaden.

(88)

Importvolymerna från Kina ökade från drygt 1 300 ton till nästan 8 000 ton under skadeundersökningsperioden. Från 2012 till 2013 skedde en anmärkningsvärd ökning (främst på grund av det dåliga resultatet för 2012), varefter volymerna förblev relativt stabila under hela skadeundersökningsperioden och anses motsvara en marknadsandel på omkring 2 %.

(89)

De genomsnittliga priserna på import från Kina förblev relativt stabila under skadeundersökningsperioden, med en total minskning på 7 % med priser som uppgick till 1 113 euro/ton under översynsperioden (19). De observerade prisnivåerna (och deras stabilitet) har troligtvis uppkommit på grund av de gällande åtgärderna, och då framför allt systemet med minimiimportpris. Andelen av import inom ramen för systemet med minimiimportpris ökade stadigt under skadeundersökningsperioden och täcker merparten av den kinesiska importen under översynsperioden (20).

(90)

Om man använder det genomsnittliga importpriset, enligt uppgifter från Eurostat, underskred priserna för den kinesiska importen inte unionsindustrins priser. Med tanke på att den största delen av importen från Kina kom via systemet med minimiimportpris, återspeglar den rapporterade prisnivån inte nödvändigtvis de ”verkliga” priser till vilka de kinesiska exporterande tillverkarna skulle sälja melamin på unionsmarknaden i avsaknad av åtgärder. Detta stöds av uppgifterna från den kinesiska exportdatabasen, som visar att praktiskt taget all import från Kina till resten av världen säljs till ett pris som är betydligt lägre än minimiimportpriset.

(91)

Melamin importeras till unionen från flera tredjeländer i enlighet med tabellen nedan:

Tabell 4

Import från andra tredjeländer och deras marknadsandel

(92)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från tredjeländer till unionen kontinuerligt, från ungefär 66 000 ton år 2012 till ungefär 97 000 ton under översynsperioden, dvs. med 46 %. Deras marknadsandel har på motsvarande sätt ökat från 19 % under 2012 till nästan 25 % under översynsperioden. De största importerande tredjeländerna är bland andra Qatar, Ryssland, Förenta staterna, Trinidad och Tobago samt Japan med en ökad andel av ”andra länder” som inte specificeras av Eurostat.

(93)

Trots dessa betydande marknadsandelar hade import från tredjeländer ingen skadlig inverkan på unionsindustrin vilket framgår av utvecklingen för skadeindikatorer såsom förklaras nedan. Skälet till detta är att trots att deras genomsnittliga pris var något lägre än minimiimportpriset (i storleksordningen 1 000 euro/ton under hela skadeundersökningsperioden) (22) var det aldrig så lågt som de kinesiska priserna under den ursprungliga undersökningen eller de nuvarande kinesiska exportpriserna till resten av världen (cirka 855 euro/ton justerat till cif-priset vid unionens gräns). Ännu viktigare är att alla dessa källor har ganska begränsad produktionskapacitet (som i de flesta fall uppgår till mellan 50 000 och 60 000 ton per år) (23), vilket innebär att de inte har samma destabiliserande inverkan på balansen mellan utbud och efterfrågan på melaminmarknaden som Kina kunde utöva i den ursprungliga undersökningen.

(94)

CCPIT hävdade att unionsindustrin inte är konkurrenskraftig och har svårt att konkurrera med exporten från tredjeländer. Parten hävdade att i den utsträckning unionsindustrin lider skada, orsakas denna skada av exporten från andra tredjeländer än Kina.

(95)

Avgörandena och slutsatserna avseende skada motsäger detta påstående såsom det beskrivs i detalj i avsnitt 5 nedan. Åtgärderna skapade rättvisa marknadsvillkor på vilka unionsindustrin konkurrerade med import från andra länder, däribland import från Kina (som tillsammans stod för över 25 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden) och samtidigt lyckades unionsindustrin återhämta sig från den tidigare skadan. Detta visar att unionsindustrin kan stå emot konkurrens när konkurrensen sker på lika villkor.

(96)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(97)

Såsom nämns i skäl 14 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(98)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna för hela unionsindustrin på grundval av de kontrollerade uppgifter som unionstillverkarna som ingick i urvalet lämnat i svaren på frågeformulären och uppgifterna i begäran om översyn som justerats på grundval av utvecklingen för dessa unionstillverkare under översynsperioden. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna för de företag som ingick i urvalet på grundval av svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(99)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning, produktivitet, försäljning, marknadsandel och förbrukningen i unionen.

(100)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittliga försäljningspriser, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(101)

Uppgifter om tillverkning som rör unionsindustrin under skadeundersökningsperioden fastställdes på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet och de uppskattade uppgifter för de tillverkare som inte ingick i urvalet som lämnats i begäran om översyn av de sökande samt Eurostat.

(102)

Den totala tillverkningen i unionen förblev relativt stabil, med en topp under 2014 och en blygsam total ökning på 3 % under hela skadeundersökningsperioden. Tillverkningen i unionen beräknades till 374 540 ton under översynsperioden.

(103)

Unionens totala produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(104)

Tillverkningsvolymen förblev relativt stabil under skadeundersökningsperioden. Som ett resultat av återhämtningen av förbrukningen ökade tillverkningen under 2013 och 2014. Minskningen under 2015 och översynsperioden (de två perioderna överlappade varandra med nio månader) berodde på olika faktorer som tillverkningsstopp på grund av obligatoriska fleråriga underhåll, brandincidenter eller ekonomiska beslut.

(105)

Produktionskapaciteten på nästan 480 000 ton förblev konstant under skadeundersökningsperioden. Eftersom produktionskapaciteten var konstant, låg kapacitetsutnyttjandenivåerna mycket nära utvecklingen för tillverkningen. Under hela skadeundersökningsperioden låg kapacitetsutnyttjandet kvar på mellan 76 och 82 %.

(106)

Försäljningssiffrorna i nedanstående tabell avser unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden till oberoende kunder:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(107)

Försäljningsvolymen ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden. Denna tillväxttakt är lägre än ökningen av förbrukningen i unionen under samma period (12 %) vilket visas i tabell 1 ovan. Som en följd av detta minskade unionsindustrins marknadsandel med åtta procentenheter, trots ökad försäljning. Under översynsperioden hade unionsindustrin cirka 73 % av unionsmarknaden.

(108)

Den marknadsandel unionsindustrin förlorade delades mer eller mindre lika av leverantörer i tredjeländer med Ryssland, Japan och Qatar som vinnare, Trinidad och Tobago som förlorare, samt Förenta staterna med relativt stabila försäljningsvolymer. Kina drog också nytta av den ökade förbrukningen i unionen, dock i mindre utsträckning såsom framgår av skäl 88.

(109)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Genomsnittliga försäljningspriser

(110)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden. Melaminpriset ökade relativt kraftigt under 2013 jämfört med den nedpressade prisnivån under 2012 (+ 23 %). Ökningen berodde på efterfrågeökningen till följd av återhämtningen inom byggsektorn. Priserna minskade under 2014 till en nivå nära minimipriset och har därefter legat konstant.

(111)

Förhandlingar om försäljningspriser sker vanligen per kvartal och beror i huvudsak på efterfrågan och tillgång på melamin (och uppfattningen om efterfrågan/tillgång). Råvarupriserna påverkar inte melaminpriserna direkt, dvs. melaminpriserna saknar direkt koppling/indexering till den viktigaste råvaran, vilket är fallet för vissa andra produkter.

(112)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(113)

Sysselsättningen i unionsindustrin ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Produktiviten uttryckt som tillverkningsvolymen per anställd minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(114)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Arbetskraftskostnad

(115)

Mellan 2012 och översynsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd för unionstillverkarna som ingick i urvalet med 11 %. Den viktigaste orsaken till denna ökning var den årliga inflationen.

(116)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(117)

Utgående lager, både i absoluta tal och som procentandel av tillverkningen minskade kraftigt (– 44 % respektive – 39 %) vid slutet av översynsperioden. Det främsta skälet är att under 2015 drabbades unionsindustrin av tillfälliga produktionsbrister såsom nämns i skäl ovan 104, vilket innebar att lagernivåerna användes för att uppfylla alla leveransåtaganden.

(118)

Tillverkningskostnaden per enhet utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Tillverkningskostad per enhet

(119)

Under skadeundersökningsperioden sjönk unionsindustrins tillverkningskostnader per enhet för melamin med 7 %.

(120)

Den viktigaste råvaran för melamin är karbamid, som unionstillverkarna antingen köper eller tillverkar själva med ammoniak som bas. Ammoniak i sin tur kommer huvudsakligen från naturgas. I genomsnitt står karbamid/ammoniak för cirka 40 % av den totala produktionskostnaden för unionsindustrin. Under skadeundersökningsperioden sjönk priserna för ammoniak och karbamid och minskade med 23,5 respektive 25,5 % mellan 2012 och översynsperioden.

(121)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins lönsamhet stadigt som en sammanlagd effekt av ökade försäljningspriser (skäl 110) och sjunkande råvarukostnader (skäl 120).

(122)

Vinstfluktuationerna är tämligen volatila i denna bransch, vilket framgår av de siffror som observerades under skadeundersökningsperioden. Vinsterna gick från ohållbart låga nivåer till en mycket hög topp under fyraårsperioden med relativt stabila försäljnings- och produktionsvolymer. Skälet till detta är att försäljningspriset för melamin påverkas starkt av tillgångs- och efterfrågebalanserna och marknadens uppfattning om detta, medan kostnaderna i stor utsträckning är beroende av energipriserna. Detta kan leda till en situation med en växande marknad där försäljningspriserna ökar även om råvarupriserna sjunker eller ligger stilla, vilket ökar vinsten, men även den motsatta situationen kan lätt uppstå när tillverkare under ogynnsamma marknadsförhållanden kan tvingas sänka sina priser (eller hålla dem konstanta) trots att produktionskostnaderna stiger.

(123)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. Kassaflödet återhämtade sig betydligt från 2012 till 2013 (tillsammans med många andra skadeindikatorer) och följde därefter den stigande trenden när det gäller vinster.

(124)

Investeringarna ökade med 89 % under skadeundersökningsperioden. Det har skett en betydande ökning (+ 112 %) från de låga nivåerna under 2012–2013 (när de flesta investeringar avbröts på grund av den övergripande svåra ekonomiska situationen), varefter investeringarna låg kvar på en stabil nivå. De nivåer som noterades under perioden 2013 till översynsperioden kan betraktas som normala investeringsnivåer som omfattar kontinuerligt underhåll och nödvändiga utbyten av maskindelar, men utan några större nykonstruktioner eller insatser för att öka kapaciteten.

(125)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av fasta tillgångar. Liksom för de övriga finansiella indikatorerna utvecklades både räntabiliteten kopplad till tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten positivt, vilket återspeglar den allmänna uppåtgående trenden.

(126)

I och med den ökade förbrukningen kunde unionsindustrin återhämta sig från den tidigare dumpningen, och visade en sund ekonomisk situation under översynsperioden. De gällande åtgärderna sörjde för lika villkor på melaminmarknaden, vilket inte bara bidrog till unionsindustrins återhämtning utan även gjorde det möjligt för berörda parter att planera sin verksamhet bättre. Åtgärderna utestängde vidare inte kinesiska tillverkare från unionsmarknaden, utan de fortsatte närvara på den. Importen från andra tredjeländer fortsatte, men utan att skapa orimliga prisvariationer och/eller falska förväntningar på marknaden som kännetecknades av stora kvantiteter melamin till låga priser.

(127)

Under skadeundersökningsperioden visade nästan alla skadeindikatorer en positiv trend. Unionsindustrin ökade både sina försäljnings- och produktionsvolymer. Eftersom förbrukningen i unionen ökade i högre takt, sjönk unionsindustrins marknadsandel, men den var dock fortfarande kvar på en tillräckligt hög nivå. Unionsindustrin höjde också sina försäljningspriser i linje med den allmänna tillväxten i efterfrågan tack vare byggsektorns återhämtning. Med tanke på att råvarupriserna har minskat under samma period, återhämtade sig unionsindustrins lönsamhet markant. Detta innebar också att alla ekonomiska indikatorer utvecklades på ett gynnsamt sätt.

(128)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(129)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen bedömde kommissionen huruvida det är troligt att skadan återkommer om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: tillverkning och outnyttjad kapacitet i Kina, förekomsten av antidumpnings- och utjämningsåtgärder i fråga om melamin i andra tredjeländer, unionsmarknadens attraktionskraft, de kinesiska exporterande tillverkarnas exportbeteende på marknader i andra tredjeländer och slutligen en bedömning av den sannolika påverkan på unionsindustrins resultat av fortsatt kinesisk dumpning.

(130)

Kina är den största producenten av melamin i världen och stod i slutet av 2013 för omkring 69 % av världens samlade produktionskapacitet (24). Den analys som görs i skälen 57–61 visade att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten i Kina under översynsperioden var mycket hög i jämförelse med den kinesiska inhemska marknaden samt den globala efterfrågan. Den kinesiska outnyttjade kapaciteten uppskattades till minst 500 000 ton årligen och överskred den totala unionsförbrukningen under översynsperioden. I detta avseende är det viktigt att notera att unionsmarknaden är den näst största marknaden i världen (efter Kina) för melamin.

(131)

Dessutom, som redan nämnts i skäl 74, har den senaste tidens antidumpnings- och utjämningstullar som infördes av Förenta staterna på melamin med ursprung i Kina frigjort ytterligare betydande kvantiteter (omkring 12 000 ton) för andra destinationer.

(132)

Unionsmarknadens storlek – den näst största i världen – är helt klart en viktig faktor som bidrar till dess attraktionskraft. Även det faktum att import från Kina har fortsatt trots åtgärderna, visar att de kinesiska exporterande tillverkarna anser att unionsmarknaden är attraktiv och är angelägna om att fortsätta att sälja på unionsmarknaden och bibehålla affärsförbindelserna.

(133)

Ytterligare en viktig faktor som visar att unionsmarknaden är attraktiv är den högre prisnivån jämfört med andra marknader. Som redan nämnts i skäl 72 är de kinesiska exportpriserna på de flesta av de destinationerna betydligt lägre än unionsindustrins priser på unionsmarknaden. Av den kinesiska exportdatabasen framgår att under översynsperioden såldes över 99 % av den kinesiska exporten till tredjeländer (dvs. 224 000 ton, en volym som motsvarar 57 % av unionsmarknaden) till ett genomsnittspris av 922 euro/ton efter justering (25). Detta pris är betydligt lägre än unionsindustrins genomsnittliga pris (1 149 euro/ton) under samma period.

(134)

Unionsmarknaden är därför en attraktiv marknad för kinesisk export, både när det gäller storlek och prisnivåer.

(135)

Med tanke på den höga outnyttjade kapaciteten och unionsmarknadens attraktionskraft så som sammanfattas ovan, är det sannolikt att betydande volymer av lågprismelamin skulle vara tillgängliga för försäljning/omdirigering till unionen redan på kort sikt, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(136)

För att bedöma den sannolika påverkan av sådan lågprisimport från Kina på unionsindustrin analyserade kommissionen situationen på andra, närliggande marknader. I detta avseende ansågs Turkiet vara ett bra exempel eftersom det är en stor marknad med stark efterfrågan (26) och ligger i närheten av Europeiska unionen. Dessutom var Turkiet det största exportmålet för Kina med nästan 32 000 ton under översynsperioden. De kinesiska importpriserna till Turkiet rapporterades på fob-basis i den kinesiska exportdatabasen. Dessa priser justerades först till cif-priset vid unionens gräns med genomsnittliga transport- och försäkringskostnader och ökades därefter med ytterligare kostnader efter importen (ordinarie tull på 6,5 % och kostnader för tullklarering) för att erhålla ett uppskattat pris i unionen.

(137)

Det justerade genomsnittliga kinesiska importpriset till Turkiet uppgick till 919 euro/ton under översynsperioden. Med detta justerade exportpris till Turkiet som exempel, underskred dessa priser unionspriserna med 20 % under översynsperioden.

(138)

Liknande resultat har erhållits (dvs. 19,6 % prisunderskridande) när det kinesiska genomsnittliga priset till resten av världen användes (27).

(139)

Med tanke på att melamin är en homogen stapelvara är priset den viktigaste faktorn för kunderna när de väljer mellan leverantörer. Därför (och även för försörjningssäkerheten) köper de flesta kunder sitt melamin från minst två eller tre alternativa leverantörer och varierar de exakta orderkvantiteterna bland dem i enlighet med det pris som erbjuds. Under dessa omständigheter är det sannolikt att införandet av lågprisimport från Kina till unionsmarknaden omedelbart skulle pressa ner priserna om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Unionsindustrin skulle bli tvungen att sänka sina priser för att bemöta den kinesiska konkurrensen, vilket har skett i den ursprungliga undersökningen, då unionsindustrins priser var så låga som 900 euro/ton.

(140)

På grundval av kontrollerade uppgifter från unionstillverkare under översynsperioden, skulle en prissänkning till turkiska prisnivåer leda till en drastisk minskning av lönsamheten. Faktum är att unionsindustrin skulle drabbas av en direktförlust på – 5,5 %. Praktiskt taget samma resultat erhölls när man använde den genomsnittliga prisnivån för import från Kina på tredjeländer, dvs. – 5 %. Denna analys visar att unionsindustrin inte kan bibehålla hållbara vinstmarginaler om dumpat melamin från Kina kommer in på unionsmarknaden till priser som är jämförbara med dem som för närvarande tas ut på andra marknader i tredjeländer.

(141)

Utöver påverkan på priserna, skulle även de sannolika volymerna inverka negativt på unionsindustrin. Om man antar en relativt blygsam minskning av försäljnings- och produktionsvolymerna med 30 000 ton (ca 11 % minskning av försäljningsvolymen) (28) till följd av ökad import från Kina, skulle tillverkningskostnaden per enhet för unionsindustrin öka med 3,6 %, från 1 037 euro/ton till 1 073 euro/ton, vilket skulle förvärra unionens situation ytterligare.

(142)

Med tanke på att 25 % av förbrukningen i unionen täcktes genom import från andra länder än Kina, kan det inte uteslutas att det dumpade kinesiska melaminet skulle ersätta vissa av dessa importvolymer. Samtidigt var det genomsnittliga försäljningspriset för importen från tredjeland till unionen lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris, vilket innebär att om lågt prissatt kinesiskt melamin skulle dyka upp på unionsmarknaden, skulle det först vinna marknadsandelar på bekostnad av unionsindustrin, innan det tog över marknadsandelar från exporten från tillverkare i tredjeländer till unionen.

(143)

Men även om påverkan från volymerna skulle vara mindre i verkligheten än i den simulering som beskrivs i skäl 141, visar erfarenheter från den ursprungliga undersökningen att även mindre kvantiteter som förs in i unionen till låga och dumpade priser skulle kunna orsaka skada för unionsindustrin (29). Det är de mycket låga prisnivåerna på den kinesiska importen tillsammans med prognoserna om mycket stora kvantiteter som skulle snedvrida marknaden i unionen, vilket skulle leda till att skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(144)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade CCPIT att förlängningen av åtgärderna inte är motiverad. CCPIT hänvisade till samma påståenden om den kinesiska outnyttjade kapaciteten och unionsmarknadens attraktionskraft som nämns i skälen 63 och 76. Med tanke på att dessa påståenden skulle ogiltigförklara slutsatserna i fråga om fortsatt dumpning, är inte heller slutsatsen om sannolikheten för återkommande skada giltig. Dessutom ifrågasatte CCPIT även lämpligheten i kommissionens hänvisningar till de kinesiska exportpriserna till Turkiet och resten av världen för att bedöma den kinesiska dumpningens prispåverkan på unionsindustrin med tanke på att EU:s regelverk och institutioner inte har jurisdiktion över metoder i tredjeländer.

(145)

Som svar på detta betonade kommissionen att det faktum att man granskar de kinesiska priserna till Turkiet och resten av världen inte strider mot principen om jurisdiktion. Enligt vad som ingående förklaras i skälen 136–138 analyserade kommissionen endast tillgänglig exportstatistik för att fastställa prisnivån för den kinesiska exporten av melamin till Turkiet och till resten av världen under översynsperioden. De priser som tas ut av de kinesiska exporterande tillverkarna i Turkiet och i resten av världen är den bästa indikatorn på de priser som de sannolikt kommer att ta ut på unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Påståendet avvisades därför.

(146)

De argument som avser tillgänglig kinesisk outnyttjad kapacitet, unionsmarknadens attraktionskraft och sannolikheten för fortsatt dumpning har vederlagts i detalj i skälen 64–66 och 77 och kommissionen har hållit fast vid sin slutsats på alla dessa punkter. Följaktligen ändrades inte slutsatserna om återkommande skada.

(147)

CCPIT hävdade vidare att det saknas orsakssamband mellan importen av kinesiskt melamin och unionsindustrins situation. Den berörda parten grundade sin synpunkt på det svaga sambandet mellan kinesiska importvolymer och priser, å ena sidan, och unionsindustrins lönsamhet, å andra sidan. Enligt CCPIT har andra faktorer, såsom priserna på råvaror och unionsindustrins konkurrenskraft gentemot importen från andra tredjeländer än Kina, en direkt påverkan på unionsindustrins situation.

(148)

Det erinras om att i motsats till vad som gäller vid undersökningar som genomförs enligt artikel 5 i grundförordningen, innehåller artikel 11.2 i grundförordningen inga krav på en analys av orsakssambandet i översyner vid giltighetstidens utgång. I detta särskilda fall var dessutom importen av melamin från Kina försumbar under hela skadeundersökningsperioden, eftersom den varierade från 0,4 % till 2,5 % av unionsmarknaden. Under dessa omständigheter, och även om fluktuationerna i råvarupriserna och importen från tredjeländer kan ha en inverkan på unionsindustrins situation, kan inte den möjliga bristen på ett samband mellan volymen och priserna på importen av melamin från Kina och unionsindustrins lönsamhet när åtgärder införts ligga till grund för slutsatser om vad som sannolikt kommer att hända på unionsmarknaden om åtgärderna upphör att gälla.

(149)

Mot bakgrund av ovanstående, och eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit, drog kommissionen slutsatsen att skadan för unionsindustrin med all sannolikhet skulle återkomma om åtgärderna upphävs.

(150)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av befintliga åtgärder mot Kina skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(151)

Kommissionen konstaterade att unionsindustrin under skadeundersökningsperioden gradvis hade återhämtat sig från den skada den lidit till följd av den dumpade importen från Kina. Om åtgärderna mot Kina skulle upphävas är det dock troligt att skadan skulle återkomma eftersom unionsindustrin snabbt skulle bli utsatt för ett betydande pristryck från den dumpade importen från Kina av potentiellt stora volymer. Följaktligen skulle unionsindustrins ekonomiska situation därför försämras enligt beskrivningen i skälen 140 till 141. Om man, å andra sidan, bibehåller åtgärderna skulle det vara möjligt för unionsindustrin att behålla sin positiva ekonomiska utveckling, samtidigt som den verkar på en rättvis och konkurrenskraftig marknad.

(152)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte CCPIT att åtgärderna skulle ligga i unionsindustrins intresse, eftersom unionsindustrin redan helt och hållet har återhämtat sig. Dessutom ifrågasatte CCPIT behovet av åtgärder eftersom de anser det sannolikt att varken dumpning eller skada skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla.

(153)

Dessa argument i fråga om sannolikheten för fortsatt och/eller återkommande dumpning och skada har redan behandlats i detalj i tidigare kapitel. Eftersom det inte finns några nya argument i sakfrågan, bibehölls de slutsatser som förklaras i skäl 151.

(154)

På denna grundval drog kommissionen slutsatsen att en fortsatt tillämpning av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse.

(155)

Elva kända importörer/distributörer och fyra branschorganisationer kontaktades i inledningsskedet. En importör i Tyskland besvarade stickprovsformuläret och lämnade in ett besvarat frågeformulär.

(156)

Denna handlare importerade vissa mindre mängder av melamin från Kina under översynsperioden, främst för vidareförsäljning utanför unionen. Handlaren ska dessutom ha köpte melamin från andra externa leverantörer samt från unionsindustrin. Under översynsperioden utgjorde melaminverksamheten mer än hälften av företagets totala omsättning och gav en vinstmarginal på mellan 2 och 4 % (30).

(157)

Även om det inte kan förutsättas vara fallet för (alla) andra importörer, var denna enda samarbetsvilliga handlare inte emot åtgärderna. Handlaren ansåg att åtgärderna stabiliserat marknaden och bidrog till försörjningstrygghet och -förutsägbarhet, som på lång sikt är av intresse för alla marknadsaktörer. Handlaren ansåg att om åtgärderna upphörde att gälla vore det lätt att byta till kinesiska leverantörer, men att detta skulle inverka negativt på befintliga affärsförbindelser både utanför och inom unionen och skapa allvarliga avbrott och fluktuationer på melaminmarknaden.

(158)

I avsaknad av andra uppgifter visade inte undersökningen att fortsatta åtgärder skulle ha någon betydande negativ inverkan på importörerna i unionen.

(159)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte CCPIT kommissionens slutsats beträffande importörernas intresse och hävdade att den grundades på utlåtanden av en importör, som inte anses vara representativ.

(160)

Kommissionen upprepade, såsom anges i skäl 157, att den inte utgick ifrån att den samarbetsvilliga importörens åsikt representerade alla importörers åsikt. De uppgifter som lämnats av den enda samarbetsvilliga importören kontrollerades dock och beaktades i vederbörlig ordning. CCPIT, å andra sidan, lade inte fram någon bevisning eller några underbyggda uppgifter som tyder på att bibehållandet av åtgärderna skulle få en betydande negativ inverkan på importörerna.

(161)

På grundval av tillgängliga uppgifter och i avsaknad av uppgifter/bevis på motsatsen, drog kommissionen därför slutsatsen att ett bibehållande av åtgärderna inte har några betydande negativa verkningar för importörerna i unionen.

(162)

Frågeformulär sändes till 68 kända användare. Fyra användare, som svarade för 3 % av förbrukningen i unionen och 0,6 % av importen från Kina, lämnade in fullständigt ifyllda frågeformulär.

(163)

De fullt ut samarbetsvilliga användarnas synpunkter var något blandade. Två användare motsatte sig fortsatta åtgärder och hävdade att antidumpningstullen hindrar dem från att köpa melamin från Kina. En användare intog en neutral hållning eftersom melamin har en mycket begränsad påverkan på den användarens kostnader. Den fjärde användaren stödde åtgärderna. Denna användare befarade att om åtgärderna upphörde att gälla skulle unionsmarknaden på nytt översvämmas av billigt kinesiskt melamin. På kort sikt skulle unionsindustrins kostnader minska, men kort därefter skulle den kunna tillintetgöras. Användaren skulle på så sätt bli beroende av kinesiska leveranser.

(164)

Undersökningen visade att användarna generellt sett klarade de marknadsförhållanden som rådde inom ramen för antidumpningsåtgärderna väl. Under översynsperioden var den genomsnittliga vinstmarginalen för de samarbetsvilliga användarna 5,6 %, vilket innebar att användarna nådde en tillfredsställande vinstnivå även med gällande tullar. Dessutom är unionsmarknaden en öppen marknad med många leverantörer som konkurrerar på den. Användarna kan därför, vid sidan av tillverkare i unionen och Kina, ha ett antal alternativa leveranskällor utan att hotas av potentiella försörjningsbrister.

(165)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade CCPIT att förlängningen av åtgärderna är orättvis, eftersom den leder till höjda melaminpriser samtidigt med lägre kostnader för råvaror, vilket offrar användarnas lönsamhet och den allmänna konkurrensen på unionsmarknaden för unionsindustrins lönsamhet. I sin inlaga hänvisade den berörda parten till en studie från Copenhagen Institute (31) och olika WTO-fall som EU hade varit part i, t.ex. ”EG – Lax-fallet”.

(166)

När det gäller synpunkten om prishöjningen, hänvisade kommissionen till skäl 110. Såsom förklarats skedde prisökningen under skadeundersökningsperioden från en mycket låg och ohållbar nivå under 2012. Efter en ökning under 2013 minskade priserna i själva verket efter det och har varit stabila sedan 2014. I vilket fall som helst underlät CCPIT att lämna några konkreta uppgifter som visar att den ekonomiska situationen för melaminanvändarna har försämrats på grund av de åtgärderna i en sådan utsträckning som skulle kunna leda till slutsatsen att ett bibehållande av åtgärderna strider mot unionens intresse som helhet. I detta avseende hänvisar varken den ekonomiska studien eller WTO-ärendet som nämns av den berörda parten särskilt till melaminindustrin.

(167)

Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av ytterligare kommentarer, drog kommissionen slutsatsen att det inte hade visats att ett bibehållande av åtgärderna skulle ha någon betydande negativ effekt på användarnas situation som skulle uppväga den positiva effekten av åtgärderna på unionsindustrin.

(168)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl eftersom det inte låg i unionens intresse att upprätthålla åtgärderna beträffande import av melamin med ursprung i Kina.

(169)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, och även om sökandena instämde i de slutsatser som kommissionen har kommit fram till vad gäller unionens intresse, hävdade sökandena, mot bakgrund av den bristande samarbetsviljan och stödet för åtgärderna från de flesta av de samarbetsvilliga berörda parterna, att kommissionen inte var skyldig att göra ett övergripande fastställande av unionens intresse. Sökandena hävdade också att det faktum att den genomsnittliga vinstmarginalen för de samarbetsvilliga användarna under översynsperioden var 5,6 % är irrelevant.

(170)

Kommissionen håller inte med om detta. Inom ramen för prövningen av unionens intresse är kommissionen skyldig att genomföra en omfattande analys av samtliga fakta och överväganden som står till dess förfogande och att göra en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland andra unionsindustrins, importörernas och användarnas. Kommissionen ska även underbygga de slutsatser man har kommit fram till i fråga om unionens intressen som helhet. Dessa påståenden avvisades därför.

(171)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande åtgärderna mot Kina. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(172)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av melamin med ursprung i Kina som infördes genom förordning (EG) nr 457/2011 bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(173)

I sitt inlägg efter utfrågningen hävdade CCPIT att förlängningen av antidumpningsåtgärderna i dess nuvarande form skulle vara olaglig, eftersom två kinesiska exporterande tillverkare i den ursprungliga undersökningen inte klarade undersökningen om individuell behandling, vilket anses vara olagligt efter ett beslut som fattats av WTO:s överprövningsorgan (32). Enligt CCPIT borde dessa två företag följaktligen få sina individuella antidumpningsmarginaler beräknade, vilket också skulle påverka nivån på den landsomfattande övriga tullen.

(174)

I en översyn vid giltighetstidens utgång får antidumpningsåtgärderna inte ändras. De berörda företagen samarbetade dessutom inte i undersökningen och tillhandahöll inte några uppgifter som skulle möjliggöra en beräkning av deras individuella dumpningsmarginaler. Kommissionen avslog därför denna begäran. De berörda företagen har dock möjlighet att begära en interimsöversyn av deras beräkningar av dumpningsmarginalen på grundval av artikel 11.3 i grundförordningen.

(175)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 avgav inget yttrande.