25.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/1

(1)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2251 (2) antogs den 4 oktober 2016 och offentliggjordes den 15 december 2016. Den fastställer standarder för en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad i de fall då derivatkontrakt inte clearas av en central motpart, och inbegriper ett antal detaljerade krav som måste uppfyllas för att en grupp ska beviljas undantag från att ställa säkerhet i samband med transaktioner inom gruppen. Om en av de två motparterna i gruppen har hemvist i ett tredjeland för vilket fastställande av likvärdighet i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 ännu inte har gjorts, måste gruppen utväxla tilläggsmarginalsäkerhet och på lämpligt vis separerad initial marginalsäkerhet för alla transaktioner inom gruppen med dotterbolagen i dessa tredjeländer. För att undvika en oproportionerlig tillämpning av marginalsäkerhetskraven och med hänsyn till liknande krav för clearingskyldigheter, föreskriver den delegerade förordningen en senarelagd tillämpning av detta specifika krav för att på så sätt ge tillräckligt med tid för slutförandet av förfarandet för fastställande av likvärdighet, utan att ställa krav som innebär en ineffektiv resursfördelning för grupper med dotterbolag med hemvist i tredjeländer.

(2)

I artikel 37 i delegerad förordning (EU) 2016/2251 saknas en bestämmelse om infasning av krav på tilläggsmarginalsäkerheteter för transaktioner inom gruppen på ett sätt analogt med bestämmelsen i artikel 36.2 (som avser krav på initiala marginalsäkerheter). Två nya punkter bör därför läggas till i artikel 37, som är den artikel som fastställer infasningsplanen för kraven på tilläggsmarginalsäkerheter. Dessa punkter bör vara analoga med den befintliga artikel 36.2 och 36.3 så att utväxlingen av tillägsmarginalsäkerheter, i det fall transaktioner inom gruppen sker mellan en enhet inom unionen och en enhet i tredjeland, inte krävs förrän efter tre år från ikraftträdandet av förordningen om det inte finns något beslut om likvärdighet för det berörda tredjelandet. Om det finns ett beslut om likvärdighet bör kraven gälla antingen efter fyra månader från ikraftträdandet av beslutet om likvärdighet, eller i enlighet med den allmänna tidsplanen, beroende på vilken tidpunkt som infaller sist.

(3)

Det förslag till tekniska tillsynsstandarder på vilket delegerad förordning (EU) 2016/2251 grundar sig som de europeiska tillsynsmyndigheterna lämnade in till kommissionen den 8 mars 2016 innehöll samma infasningsperiod för både initiala marginalsäkerheter och tilläggsmarginalsäkerheter. Eftersom de två punkterna om infasning av krav på tilläggsmarginalsäkerheter för transaktioner inom gruppen på grund av ett tekniskt fel under förfarandet fram till antagandet av delegerad förordning (EU) 2016/2251 inte inkluderades, behöver en rättelse göras.

(4)

Delegerad förordning (EU) 2016/2251 bör därför rättas i enlighet med detta.

(5)

Delegerad förordning (EU) 2016/2251 trädde ikraft den 4 januari 2017. För att undvika avbrott i tillämpningen av infasningsperioderna för initiala marginalsäkerheter och tillägsmarginalsäkerheter bör den här förordningen träda ikraft snarast möjligt och tillämpas retroaktivt.