1.   Om inte annat överenskommits med den berörda medlemsstaten, ska samarbetsspråket vara engelska.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna inte vara skyldiga att översätta de dokument som avses i artikel 10.2, om detta skulle medföra en orimlig börda.

1.   För det samarbete mellan medlemsstaterna som avses i artikel 12.5 och 12.6 i förordning (EU) nr 910/2014 ska varje medlemsstat utse en gemensam kontaktpunkt.

2.   Varje medlemsstat ska informera de andra medlemsstaterna och kommissionen om den gemensamma kontaktpunkten. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över de gemensamma kontaktpunkterna på internet.

1.   Medlemsstaterna ska dela med sig av information, erfarenheter och god praxis om system för elektronisk identifiering med andra medlemsstater.

2.   Varje medlemsstat ska underrätta de andra medlemsstaterna när man inför någon av följande ändringar, utvecklingssteg eller anpassningar som sammanhänger med interoperabiliteten eller tillitsnivåerna i systemet:

3.   Om en medlemsstat får kännedom om någon viktig utveckling eller incident som inte avser dess anmälda system för elektronisk identifiering men som kan påverka säkerheten i andra anmälda system för elektronisk identifiering, ska den underrätta de andra medlemsstaterna om detta.

1.   När en medlemsstat anser att det för att säkerställa interoperabilitet mellan systemen för elektronisk identifiering är nödvändigt att ha mer information som inte redan har tillhandahållits av den medlemsstat som anmäler systemet för elektronisk identifiering får den begära sådan information från den sistnämnda. Den anmälande medlemsstaten ska lämna dessa uppgifter, om inte

2.   I syfte att förbättra säkerheten i system för elektronisk identifiering får en medlemsstat som har ett säkerhetsproblem som påverkar ett system som har anmälts eller som håller på att anmälas begära information om säkerhetsproblemet. Den anmodade medlemsstaten ska därefter tillhandahålla alla medlemsstater den relevanta information som krävs för att fastställa om en säkerhetsincident som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr 910/2014 har skett eller för att fastställa om det finns en reell risk för att en sådan incident kan äga rum, om inte

1.   Sakkunnighetsbedömning är en mekanism för samarbete mellan medlemsstaterna för att säkerställa interoperabilitet och säkerhet i de anmälda systemen för elektronisk identifiering.

2.   Medlemsstaternas deltagande i sakkunnighetsbedömningen ska vara frivillig. Den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering ska sakkunnighetsbedömas får inte neka deltagande av någon medlemsstat i sakkunnighetsbedömningsförfarandet.

3.   Varje medlemsstat som ingår i sakkunnighetsbedömningsförfarandet ska bära de kostnader som den ådrar sig genom att delta i detta förfarande.

4.   All information som inhämtas genom detta sakkunnighetsbedömningsförfarande får endast användas för detta ändamål. Företrädare för de medlemsstater som genomför sakkunnighetsbedömningen får inte till tredje man avslöja känslig eller konfidentiell information som erhålls under sakkunnighetsbedömningen.

5.   Den sakkunnighetsbedömda medlemsstaten ska redogöra för eventuella intressekonflikter som företrädare utsedda av dem att delta i sakkunnighetsbedömningen kan ha.

1.   Sakkunnighetsförfarandet kan initieras på ett av följande två sätt:

2.   En begäran enligt punkt 1 ska meddelas Samarbetsnätverket i enlighet med punkt 3. Alla medlemsstater som vill delta i sakkunnighetsbedömningen ska informera Samarbetsnätverket inom en månad.

3.   Den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering ska sakkunnighetsbedömas ska tillhandahålla Samarbetsnätverket följande information:

4.   Ett system för elektronisk identifiering ska inte bli föremål för ytterligare sakkunnighetsbedömning inom två år från en genomförd sakkunnighetsbedömning, såvida Samarbetsnätverket inte har kommit överens om det.

1.   De medlemsstater som genomför sakkunnighetsbedömningen ska tillhandahålla den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering genomgår en sakkunnighetsbedömning med namn och kontaktuppgifter för de företrädare som genomför bedömningen inom två veckor efter det att de medlemsstater som genomför bedömningen meddelat sin avsikt att delta i sakkunnighetsbedömningen enligt artikel 8.2. Den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering ska sakkunnighetsbedömas får vid intressekonflikt neka deltagande av någon företrädare.

2.   Med beaktande av den vägledning som tillhandahålls av Samarbetsnätverket ska den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering sakkunnighetsbedöms och de medlemsstater som genomför sakkunnighetsbedömningen enas om följande:

1.   De berörda medlemsstaterna ska gemensamt genomföra sakkunnighetsbedömningen. Medlemsstaternas företrädare ska sinsemellan välja en företrädare för att samordna sakkunnighetsbedömningen.

2.   Den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering genomgår en sakkunnighetsbedömning ska förse de medlemsstater som genomför sakkunnighetsbedömningen med den anmälan som lämnas till kommissionen eller en beskrivning av systemet i enlighet med artikel 7 g i förordning (EU) nr 910/2014 om respektive system för elektronisk identifiering ännu inte har anmälts. Alla styrkande handlingar och annan relevant information ska också tillhandahållas.

3.   Sakkunnighetsbedömning kan omfatta, men är inte begränsad till, en eller flera av följande arrangemang:

4.   De medlemsstater som genomför sakkunnighetsbedömningen får begära ytterligare dokumentation om anmälan. Den medlemsstat vars system för elektronisk identifiering genomgår sakkunnighetsbedömning ska tillhandahålla sådan information om inte

1.   Medlemsstaterna och länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska vara medlemmar i Samarbetsnätverket.

2.   Företrädare för anslutande länder ska bjudas in av ordföranden för att delta som observatörer i Samarbetsnätverket från och med dagen för undertecknandet av anslutningsfördraget.

3.   Ordföranden får bjuda in externa experter utanför Samarbetsnätverket med särskild kompetens i ett ämne på dagordningen att delta i Samarbetsnätverket eller arbetsgruppernas arbete på ad hoc-basis, efter samråd med Samarbetsnätverket. Dessutom får ordföranden ge observatörsstatus till enskilda personer och organisationer efter samråd med Samarbetsnätverket.

1.   Mötena i Samarbetsnätverket ska ledas av kommissionen.

2.   I samförstånd med kommissionen får Samarbetsnätverket inrätta undergrupper för att utreda särskilda frågor enligt direktiv från Samarbetsnätverket. Sådana undergrupper ska upplösas så snart de har fullgjort sina uppdrag.

3.   Medlemmar i Samarbetsnätverket, liksom inbjudna experter och observatörer, ska ha tystnadsplikt enligt fördragen och deras genomförandebestämmelser samt följa kommissionens säkerhetsbestämmelser när det gäller skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (2). Om de åsidosätter dessa skyldigheter får kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder.

4.   Samarbetsnätverket ska hålla sina möten i kommissionens lokaler. Kommissionen ska tillhandahålla sekretariatstjänster.

5.   Samarbetsnätverket ska offentliggöra sina yttranden som antagits enligt artikel 14 i på en särskild webbplats. När ett sådant yttrande innehåller konfidentiella uppgifter ska Samarbetsnätverket anta en icke-konfidentiell version av yttrandet för offentliggörandet.

6.   Samarbetsnätverket ska med enkel majoritet av sina ledamöter anta sin arbetsordning.

1.   Kommissionen ska inte ersätta dem som deltar i Samarbetsnätverkets verksamhet för sina tjänster.

2.   Resekostnader för deltagare i Samarbetsnätverkets möten får ersättas av kommissionen. Ersättningen ska betalas ut i enlighet med gällande regler inom kommissionen och inom ramen för tillgängliga anslag som tilldelas kommissionen enligt det årliga förfarandet för resurstilldelning.