(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (1) förbjuder användning av produkter avsedda som foder om de innehåller halter av främmande ämnen som överskrider gränsvärdena i bilaga I till det direktivet.

(2)

Ett gränsvärde för sklerotier av mjöldryga (Claviceps purpurea) på 1 000 mg/kg har fastställts för foder som innehåller omalen spannmål.

(3)

Den vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet antog den 19 april 2005 på begäran av kommissionen ett yttrande om mjöldryga som främmande ämne i djurfoder (2).

(4)

Med mjöldryga avses svampbildningar av arter av släktet Claviceps som utvecklas i stället för frön på ax av gräsarter, och bildningarna är synliga som stora, mörkt färgade sklerotier. Sklerotierna innehåller olika slags alkaloider, bl.a. ergometrin, ergotamin, ergosin, ergokristin, ergokryptin och ergokornin samt besläktade ininföreningar av dem. Mängden och toxinmönstret varierar beroende på svampsort, värdväxt och den geografiska belägenheten.

(5)

För närvarande är det inte känt hur mycket mjöldrygealkaloidernas mönster varierar beroende på svampart, geografisk fördelning och värdväxt (exempelvis är alkaloidmönstret i mjöldryga på råg annat än det för mjöldryga på andra gräsarter). Ett större underlag behövs för att kartlägga alla faktorer som påverkar variationen i mjöldrygealkaloidernas mönster i enskilda växtarter.

(6)

Den fysiska kontrollen av spannmålens kontaminering med mjöldryga är ofta otillförlitlig, eftersom sklerotiernas storlek och vikt kan variera avsevärt. Denna fysiska kontroll är dessutom omöjlig i behandlade foder och livsmedel. Därför har det föreslagits att förutom fysiska kontrollmetoder även kontrollera potentiellt kontaminerade foder och livsmedel med kemisk analys, eftersom det finns olika kromatografiska metoder för att upptäcka mjöldrygealkaloider i foder och livsmedel. Metoderna fungerar dock bara på ett begränsat antal mjöldrygealkaloider.

(7)

Ett större underlag måste tas fram om förekomsten av dessa mjöldrygealkaloider, inte bara i omalen spannmål utan också i spannmålsprodukter, foderblandningar och sammansatta livsmedel, tillförlitliga uppgifter om mönstren av mjöldrygealkaloider i foder och livsmedel måste insamlas och sambandet mellan halten av mjöldrygealkaloider och mängden sklerotier måste fastställas. Övervakningen bör inriktas på de sex vanligaste mjöldrygealkaloiderna, nämligen ergometrin, ergotamin, ergosin, ergokristin, ergokryptin och ergokornin och besläktade ininföreningar av dem.