11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/10

(1)

Genom förordning (EG) nr 2604/2000 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat ”PET”) med en viskositetskoefficient på minst 78 ml/g enligt DIN (Deutsche Industrienorm) 53728 (nedan kallat ”den berörda produkten”), som normalt klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i bland annat Indien. Åtgärderna består av en specifik tullsats på 181,7 EUR per ton med undantag av import från flera särskilt angivna företag för vilka individuella tullsatser gäller.

(2)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (3) införde rådet samtidigt en slutgiltig utjämningstull på 41,3 EUR per ton på import till gemenskapen av samma produkt med ursprung i Indien med undantag av import från flera särskilt angivna företag för vilka individuella tullsatser gäller.

(3)

Efter det att de slutgiltiga åtgärderna införts mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn avseende en ny exportör när det gäller förordning (EG) nr 2604/2000 enligt artikel 11.4 i grundförordningen från en indisk exporterande tillverkare, nämligen South Asian Petrochem Limited (nedan kallat ”företaget”). Företaget hävdade att det inte var närstående någon av de exporterande tillverkare i Indien som omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna för den berörda produkten. Det gjorde vidare gällande att det inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 oktober 1998–30 september 1999) utan hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden.

(4)

Kommissionen granskade den bevisning som lagts fram av företaget och ansåg den tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att lämna synpunkter inledde kommissionen genom förordning (EG) nr 33/2005 (4) en översyn av förordning (EG) nr 2604/2000 med avseende på företaget och påbörjade en undersökning.

(5)

Enligt förordning (EG) nr 33/2005 upphävdes den antidumpningstull som införts genom förordning (EG) nr 2604/2000 för sådan import av den berörda produkten som tillverkas och exporteras till gemenskapen av företaget. I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen fick tullmyndigheterna samtidigt instruktioner om att vidta lämpliga åtgärder för att registrera sådan import.

(6)

Samtidigt och på samma grunder inledde kommissionen till följd av en begäran från företaget en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 2603/2000 i enlighet med artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (5).

(7)

Kommissionen underrättade officiellt företaget och företrädarna för Indien (nedan kallat ”exportlandet”) om att översynen avseende en ny exportör hade inletts. Dessutom gav den andra parter som var direkt berörda tillfälle att lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Ingen sådan begäran inkom emellertid till kommissionen.

(8)

Kommissionen sände ett frågeformulär till företaget och fick svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade också alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Ett kontrollbesök på plats gjordes hos företaget.

(9)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 oktober 2003–30 september 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(10)

Undersökningen bekräftade att företaget inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden, och att det hade börjat exportera till gemenskapen först efter den perioden.

(11)

Företaget kunde dessutom på ett tillfredsställande sätt visa att det inte hade några direkta eller indirekta band till någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna för den berörda produkten.

(12)

I enlighet därmed bekräftas att det berörda företaget bör anses som en ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen, och att det därför bör fastställas en individuell dumpningsmarginal för företaget.

(13)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida företagets sammanlagda försäljning av PET på hemmamarknaden var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. Eftersom den inhemska försäljningen uppgick till mer än motsvarande 5 % av företagets sammanlagda export till gemenskapen ansågs den vara representativ.

(14)

Kommissionen fastställde därefter vilka av de typer av PET, som företaget sålde på hemmamarknaden, som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(15)

Det framgick av undersökningen att bara två produkttyper som exporteras till gemenskapen är identiska eller direkt jämförbara med de produkter som säljs på hemmamarknaden. Därefter undersöktes det för var och en av dessa två produkttyper huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i förhållande till den motsvarande exportförsäljningen. Eftersom den inhemska försäljningen av var och en av produkttyperna med god marginal låg över tröskeln på 5 % ansågs båda produkttyperna vara representativa.

(16)

Kommissionen undersökte också huruvida den inhemska försäljningen av de enskilda produkttyperna kunde anses ha skett vid normal handel genom att fastställa hur stor andel av försäljningsvolymen för den likadana produkten som såldes till ett nettoförsäljningspris motsvarande minst den beräknade produktionskostnaden (”lönsam försäljning”) och till oberoende kunder. Eftersom volymen lönsam försäljning av den berörda produkten utgjorde mindre än 80 % men minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen för varje enskild produkttyp.

(17)

Eftersom all exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen skedde till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(18)

I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes justeringar för olikheter som påverkade prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(19)

Alla de justeringar som företaget begärde i samband med sin exportförsäljning godtogs. Justeringarna rörde provisioner, landtransport, sjötransport, försäkrings- och hanteringskostnader, förpackningskostnader samt bankavgifter.

(20)

När det gäller den inhemska försäljningen godtogs justeringar för provisioner, landtransport, försäkrings- och förpackningskostnader samt bankavgifter. De justeringar som företaget begärt för indirekta skatter och importavgifter på grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen och för filialer på grundval av artikel 2.10 k i grundförordningen avslogs emellertid av nedan angivna skäl.

(21)

Den justering som begärdes för indirekta skatter motiverades med att företagets inhemska kunder betalade en punktskatt inte kan återkrävas när de köpte den berörda produkten på hemmamarknaden, medan företagets exportkunder inte omfattades av någon sådan skatt. Man krävde att normalvärdet justerades för denna punktskatt som inte kan återkrävas. Det normalvärde som jämfördes med exportpriset fastställdes emellertid på grundval av det obeskattade nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden. Därför omfattade normalvärdet inte någon punktskatt som påverkade priserna och deras jämförbarhet i den mening som avses i artikel 2.10 i grundförordningen. Dessutom ansågs det att den exporterande tillverkarens inhemska kunders skyldighet att betala skatt inte motiverar en justering enligt artikel 2.10 b i grundförordningen, eftersom sådan skatt inte ”tas ut för den likadana produkten, och för material som fysiskt ingår i denna”. Den punktskatt som betalas av företagets inhemska kunder läggs till företagets nettoförsäljningspris och har ingen inverkan på företagets produktionskostnader och prissättning. Eftersom alla skillnader när det gäller indirekta skatter på hemmamarknaden och exportmarknaden redan till fullo har beaktats genom att företagets nettoförsäljningspriser på hemmamarknaden har jämförts med dess nettoförsäljningspriser för exportförsäljningen avslogs företagets begäran om justering.

(22)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade företaget att det var irrelevant huruvida jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på grundval av nettopriser, dvs. utan alla indirekta skatter. Det hävdade vidare att punktskatten togs ut för den likadana produkten och att den påverkade prisjämförbarheten, eftersom de inhemska kunderna inte skulle få full återbetalning och i sista hand var tvungna att betala en del av punktskatten. Därför betalade dess kunder ett högre pris på hemmamarknaden än kunderna på exportmarknaden. Som redan nämnts ingick punktskatten emellertid inte i det inhemska pris som användes som normalvärde och därför kunde prisjämförbarheten inte ha påverkats. Dessutom lämnade företaget inte in några uppgifter eller någon bevisning som visade att jämförbarheten mellan normalvärdet och exportpriset påverkats på något annat sätt. Följaktligen avvisades dessa argument.

(23)

Den justering som begärdes för befrielse från importtull grundades på argumentet att när än företaget säljer den berörda produkten på hemmamarknaden tas importtullar på råmaterial ut i form av en ”höjd” punktskatt. Begreppet ”höjd” punktskatt avser en annan skatteordning som är tillämplig på företaget eftersom det är ett exportorienterat företag sett i förhållande till övriga (icke exportorienterade) indiska företag. Enligt denna ordning var exportorienterade företag befriade från alla importtullar på råmaterial, men omfattades i gengäld av högre punktskatter i den händelse varor som tillverkats av dessa företag såldes på hemmamarknaden. Eftersom det inte finns någon sådan punktskatt för försäljning på export begärde företaget att normalvärdet skulle justeras i enlighet med detta. Begäran avslogs eftersom företaget köpte råmaterial tullfritt oavsett om slutprodukten såldes på hemmamarknaden eller exporteras. Därför togs inga importtullar ut för den likadana produkten och för material som fysiskt ingick i denna när produkten var avsedd för förbrukning på hemmamarknaden, och inga importtullar togs ut eller återbetalades för den produkt som exporterades till gemenskapen i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen. Följaktligen påverkades inte jämförbarheten mellan priserna på hemmamarknaden och exportmarknaden. Det kan också noteras att företaget inte kunde bevisa att det betalat någon annan tilläggstull eller indirekt skatt utöver den punktskatt på försäljning av slutprodukten som beskrivs i skäl 21. Slutligen var det under alla omständigheter inte möjligt att klart fastställa huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, det importerade eller lokalt inköpta råmaterialet användes vid tillverkningen av slutprodukten.

(24)

Företaget begärde också en justering för utgifterna för sina lokala filialer som ansvarade för försäljningen på hemmamarknaden. Begäran avslogs eftersom utgifterna för dessa filialer också omfattade försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för försäljning av andra produkter än den berörda produkten och dessutom inte direkt kunde knytas till försäljningen av den berörda produkten på hemmamarknaden. Företaget visade således inte huruvida filialernas utgifter påverkade priserna eller prisjämförbarheten. Efter meddelandet om uppgifter hävdade företaget att det bara tillverkade en produkt, nämligen den berörda produkten. Detta stod emellertid i strid med undersökningsresultaten. Dessutom är det enligt artikel 2.1 i grundförordningen filialernas försäljningspris till den första oberoende kunden som är relevant för att fastställa normalvärdet. Eftersom filialerna utgör en del av samma rättsliga enhet och företagsstruktur avvisades företagets argument och begäran om justering ansågs inte motiverad.

(25)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(26)

Jämförelsen visade att dumpning förekom. Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för företaget fastställdes till 25,5 %, uttryckt i procent av priset cif gemenskapens gräns.

(27)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten bör en slutgiltig antidumpningstull i nivå med den konstaterade dumpningsmarginalen införas, men denna bör i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen inte vara högre än den landsomfattande skademarginal som konstaterades för Indien i den undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna.

(28)

Det är inte möjligt att fastställa någon individuell skademarginal i samband med en översyn avseende en ny exportör, eftersom undersökningen i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen endast rör den individuella dumpningsmarginalen. Dumpningsmarginalen jämfördes därför med den landsomfattande skademarginal som fastställts för Indien i förordningen om slutgiltig antidumpningstull. Eftersom skademarginalen var högre än dumpningsmarginalen bör åtgärderna fastställas till en nivå motsvarande dumpningsmarginalen.

(29)

I enlighet med artikel 14.1 i grundförordningen och artikel 24.1 i förordning (EG) nr 2026/97 skall ingen produkt beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.

(30)

I den parallella påskyndade översynen av förordning (EG) nr 2603/2000 fastställdes en individuell utjämningstull för företaget på 106,5 EUR per ton, vilket motsvarade en utjämningstull i form av en värdetull på 13,9 %.

(31)

Eftersom samtliga subventioner i den parallella påskyndade översynen konstaterades vara exportsubventioner måste antidumpningstullen justeras så att den återspeglar den faktiska dumpningsmarginal som kvarstår efter införandet av de utjämningstullar som syftar till att undanröja effekten av dessa subventioner.

(32)

Med beaktande av resultaten av det parallella antisubventionsförfarandet bör därför följande antidumpningstullsats tillämpas på priset cif gemenskapens gräns:

(33)

Eftersom översynen ledde till ett konstaterande av dumpning beträffande företaget bör den för företaget tillämpliga antidumpningstullen tas ut retroaktivt på sådan import av den berörda produkten som registrerats i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 33/2005.

(34)

Företaget gjorde ett prisåtagande rörande sin export till gemenskapen av den berörda produkten i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(35)

Kommissionen undersökte åtagandet och ansåg det vara godtagbart, eftersom det skulle undanröja de skadliga verkningarna av dumpningen. De regelbundna och detaljerade rapporter som företaget åtog sig att lämna till kommissionen kommer dessutom att möjliggöra en effektiv övervakning. Dessutom är produktens karaktär och företagets försäljningsstruktur sådana att kommissionen anser att risken för kringgående av åtagandet är begränsad.

(36)

I syfte att sörja för att åtagandet faktiskt efterlevs och övervakas i samband med ansökan om övergång till fri omsättning enligt åtagandet bör tullbefrielse endast beviljas under förutsättning att en giltig faktura utfärdad av företaget och innehållande de uppgifter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 2604/2000 uppvisas för den berörda medlemsstatens tullmyndighet. Om en sådan faktura inte uppvisas eller inte avser den produkt som uppvisas för tullen, bör antidumpningstull enligt den tillämpliga satsen tas ut, i syfte att sörja för en effektiv tillämpning av åtagandet.

(37)

Om åtagandet bryts eller återtas får en utjämningstull införas i enlighet med artikel 8.9 och 8.10 i grundförordningen.

(38)

Företaget underrättades om de omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på dess import till gemenskapen och gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(39)

Denna översyn har ingen inverkan på den tidpunkt då förordning (EG) nr 2604/2000 i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen upphör att gälla.