32001R1392

Kommissionens förordning (EG) nr 1392/2001

av den 9 juli 2001

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter(1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 603/2001(2), särskilt artikel 11 i denna, och

av följande skäl:

(1) För att ta hänsyn till de nya bestämmelser som införts i förordning (EEG) nr 3950/92 genom förordning (EG) nr 1256/1999(3) och de erfarenheter som har gjorts under årens lopp, bör vissa bestämmelser ändras och i förekommande fall förenklas i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter(4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1255/98(5), och i kommissionens beslut nr 93/673/EG av den 10 december 1993 om fastställande av ett schablonmässigt avdrag på förskottet för de bokförda jordbruksutgifterna i fall av bristande iakttagelse av bestämmelserna om ingivande av det årliga frågeformulär om de tilläggsavgifter för mjölk och mjölkprodukter som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 3950/92(6). I samband med dessa ändringar bör det av tydlighetsskäl också göras en omarbetning av förordningen genom att bestämmelserna från det nämnda beslutet införs i förordningen.

(2) I denna förordning behandlas först de ytterligare faktorer som krävs för den slutliga beräkningen av den tilläggsavgift som producenterna skall betala, därefter de åtgärder som skall säkerställa att avgiften betalas i tid och slutligen bestämmelserna om de kontroller som skall genomföras för att säkerställa att avgiften uppbärs på korrekt sätt.

(3) Det är nödvändigt att fastställa de egenskaper som betraktas som representativa för mjölken och särskilt det sätt på vilket fetthalten skall beaktas vid den slutliga beräkningen av levererade kvantiteter. Den representativa fetthalten som beräkningen baseras på måste, liksom den individuella referenskvantitet den hör samman med, vara den som gäller 31 mars 2002. Det bör fastställas särskilda bestämmelser för de fall där referenskvantiteten för "leveranser" ökas eller införs genom omvandling av en referenskvantitet för "direktförsäljning". Slutligen visar de erfarenheter som gjorts att det bör fastställas särskilda bestämmelser för det fall en mjölkproducent påbörjar sin verksamhet.

(4) Det bör klargöras att enskilda ändringar i form av sänkningar av fetthalten i levererad mjölk inte under några omständigheter kan resultera i att en kvantitet som överstiger den garanterade totala kvantiteten i en medlemsstat undgår att avgiftsbeläggas.

(5) För att säkerställa att systemet fungerar på ett bra sätt är det absolut nödvändigt att dels kontrollera att de uppgifter som uppköpare eller producenter lämnar är riktiga och att tilläggsavgifterna har betalats in före den 1 september, dels se till att avgiften faktiskt påförs de producenter som är skyldiga till att de nationella referenskvantiteterna har överskridits. Medlemsstaternas roll bör därför stärkas när det gäller de kontroller och påföljder som de skall besluta om för att säkerställa att avgiften uppbärs på korrekt sätt. Det bör också fastställas tidsfrister och det antal kontroller som behövs för att inom utsatt tid kunna kontrollera att systemet följs av alla berörda parter. Påföljder är därför nödvändiga i de fall då dessa grundläggande krav inte följs.

(6) I enlighet med artikel 2.4 i förordning (EEG) nr 3950/92 ansvarar kommissionen för att fastställa kriterier för att avgöra vilka prioriterade producentkategorier som kan få en återbetalning av avgiften om medlemsstaten har beslutat att inte omfördela samtliga outnyttjade kvantiteter inom sitt territorium. En medlemsstat kan, i samråd med kommissionen, tillämpa andra kriterier endast om de kriterier som kommissionen fastställt inte kan tillämpas fullt ut i den aktuella medlemsstaten.

(7) I enlighet med förordning (EEG) nr 3950/92 bär uppköparna huvudansvaret för att systemet tillämpas korrekt. Det är följaktligen viktigt att medlemsstaterna godkänner de uppköpare som verkar inom deras territorier och att det fastställs närmare bestämmelser för de fall då uppköparna inte följer förordningen.

(8) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 3950/92 när det gäller beräkning och betalning av tilläggsavgiften, kontrollåtgärder samt medlemsstaternas meddelanden.

KAPITEL II

BERÄKNING AV TILLÄGGSAVGIFTEN

Artikel 2

Definitioner och ekvivalenter

1. Vid beräkning av den tilläggsavgift som infördes genom förordning (EEG) nr 3950/92 avses med uttrycket "kvantiteter mjölk eller mjölkekvivalenter som saluförs" i en medlemsstat, enligt artikel 2.1 i nämnda förordning, samtliga kvantiteter mjölk eller mjölkekvivalenter som lämnar ett jordbruksföretag inom den aktuella medlemsstatens territorium.

2. Kvantiteter som producenter överlämnar till bearbetning eller förädling enligt kontrakt skall anses utgöra leveranser.

I samband med leveranser av helt eller delvis skummad mjölk skall producenten på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt bevisa att beräkningen av den eventuella tilläggsavgiften har baserats på mjölkens fetthalt. I avsaknad av sådant bevis skall mjölken behandlas som helmjölk vid beräkning av avgiften.

3. Vid saluföring av andra mjölkprodukter skall medlemsstaterna ange de kvantiteter mjölk som använts vid framställningen. Formeln för ekvivalenter skall vara följande:

a) 1 kg grädde = 0,263 kg mjölk x gräddens fetthalt i procent, uttryckt i massa.

b) 1 kg smör = 22,5 kg mjölk.

c) När det gäller ost och alla andra mjölkprodukter får medlemsstaterna fastställa ekvivalenterna med hänsyn särskilt till de aktuella ostsorternas eller andra produkters halt av torrsubstans och fett eller schablonmässigt fastställa kvantiteterna mjölkekvivalenter på grundval av det antal mjölkkor som producenten håller och en för djurbesättningen representativ genomsnittlig mjölkavkastning per ko.

Om producenten för den behöriga myndigheten kan uppvisa tillfredsställande bevis för de kvantiteter som faktiskt använts vid framställningen av de aktuella produkterna, skall medlemsstaterna använda sådana bevis istället för de ovan nämnda ekvivalenterna.

4. Det riktpris som skall användas för beräkningen av tilläggsavgiften skall vara det pris som gäller den sista dagen i den aktuella tolvmånadersperioden.

Artikel 3

Representativ fetthalt

1. De egenskaper hos mjölk, fetthalten inbegripen, som avses i artikel 11 i förordning (EEG) nr 3950/92 skall vara de egenskaper som gäller för den individuella referenskvantitet som är disponibel den 31 mars 2002.

Om den individuella referenskvantiteten ändras efter det datum som anges i första stycket skall bestämmelserna i punkterna 2-6 gälla.

2. Om ytterligare referenskvantiteter fördelas från den nationella reserven skall mjölkens representativa fetthalt inte ändras.

3. Om referenskvantiteten för "leveranser" ökas eller införs i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3950/92, skall den representativa fetthalt som hör samman med den referenskvantitet som är omräknad till "leveranser" vara 3,8 %.

Den representativa fetthalten för referenskvantiteten för "leveranser" skall dock inte ändras om producenten framlägger en för den behöriga myndigheten tillfredsställande motivering för detta.

4. Vid tillämpning av artiklarna 6, 7 och artikel 8 d och e i förordning (EEG) nr 3950/92 skall den representativa fetthalten överföras tillsammans med den referenskvantitet som den hör samman med.

5. Vid tillämpning av artikel 8 b och artikel 8a b i förordning (EEG) nr 3950/92 får den totala representativa fetthalten för de tilldelade eller överförda referenskvantiteterna inte ändras i förhållande till fetthalten för de överlåtna kvantiteterna. Den kvantitet mjölk som finns tillgänglig för omfördelning eller överföring får omräknas med hänsyn till en given representativ fetthalt, eller omvänt får den representativa fetthalten omräknas med hänsyn till en given kvantitet tillgänglig mjölk.

6. I de fall som avses i punkt 3 första stycket och i punkterna 4 och 5 skall den därav följande representativa fetthalten vara lika med genomsnittet av de ursprungliga och de överförda eller omräknade representativa fetthalterna, viktat med de ursprungliga och överförda eller omräknade referenskvantiteterna.

7. När det gäller producenter vars hela referenskvantitet härrör från den nationella reserven och som påbörjat sin verksamhet efter den 1 april 1992, skall den representativa fetthalten i mjölk vara den genomsnittliga fetthalten i den mjölk som levererats under de första tolv produktionsmånaderna.

Om emellertid den representativa halten överstiger den genomsnittliga nationella fetthalten i mjölk som samlas in i medlemsstaten under den aktuella referensperioden på tolv månader under vilken de har börjat sin verksamhet

a) får de berörda producenterna inte dra fördel av den negativa skillnad som avses i artikel 4.1 tredje stycket i den här förordningen såvida de inte framlägger bevis för motsatsen,

b) skall, vid tillämpning av artiklarna 6, 7 och artikel 8 b, d och e samt artikel 8a b i förordning (EEG) nr 3950/92, den representativa fetthalten i mjölk som hör samman med den överförda referenskvantiteten minskas till samma storlek som ovannämnda nationella genomsnittliga innehåll.

Artikel 4

Justering av fetthalter

1. I syfte att för varje producent upprätta den i artikel 5 föreskrivna slutrapporten avseende avgiften, skall den genomsnittliga fetthalten i den mjölk och mjölkekvivalenter som producenten har levererat jämföras med den representativa fetthalten för hans produktion.

Om skillnaden är positiv, skall den kvantitet mjölk eller mjölkekvivalenter som levererats ökas med 0,18 % per 0,1 g extra fett per kg mjölk.

Om skillnaden är negativ, skall den kvantitet mjölk eller mjölkekvivalenter som levererats minskas med 0,18 % per 0,1 g för lite fett per kg mjölk.

Om den levererade mjölkkvantiteten uttrycks i liter skall justeringen med 0,18 % per 0,1 g fett multipliceras med koefficienten 0,971.

2. Om den kvantitet mjölk som samlas in i en medlemsstat är större än den kvantitet som korrigerats enligt punkt 1, skall avgiften betalas för skillnaden mellan den insamlade kvantiteten och den referenskvantitet för leveranser som medlemsstaten förfogar över.

Artikel 5

Rapportering av leveranser

1. I slutet av var och en av de perioder som avses i artikel 1 i förordning (EEG) nr 3950/92, skall uppköparen för varje producent utarbeta en rapport som anger åtminstone kvantiteten av och fetthalten i den mjölk och mjölkekvivalenter som denne har levererat till honom under perioden.

Vid skottår skall kvantiteten mjölk eller mjölkekvivalenter minskas med en sextiondel av de kvantiteter som levererats under februari och mars.

2. Före den 15 maj varje år skall uppköpare till den behöriga myndigheten i medlemsstaten inge en sammanfattning av producenternas rapporter som visar åtminstone den totala kvantiteten och den genomsnittliga fetthalten i mjölk och mjölkekvivalenter som producenterna har levererat till uppköparen samt, i förekommande fall efter medlemsstatens beslut, för varje producent referenskvantiteten och den representativa fetthalten per producent, den i enlighet med artikel 4.1 justerade kvantiteten samt summan av de individuella referenskvantiteterna, de korrigerade kvantiteterna och den genomsnittliga representativa fetthalten för dessa producenters produktion.

I förekommande fall skall uppköparen deklarera att han inte har mottagit någon leverans under perioden i fråga.

3. Om den tidsfrist som anges i punkt 2 överskrids skall uppköparen, utom i fall av force majeure som vederbörligen konstaterats av den behöriga myndigheten, betala en avgift som motsvarar det avgiftsbelopp som skall betalas för ett överskridande på 0,01 % per försenad kalenderdag av de kvantiteter mjölk och mjölkekvivalenter som producenterna har levererat till uppköparen. Om kvantiteterna inte är kända eftersom deklaration saknas, får den behöriga myndigheten uppskatta kvantiteterna. Avgiften får inte understiga 100 euro och inte överstiga 100000 euro.

4. Om en deklaration inte har ingivits före den 1 juli, skall de påföljder som anges i artikel 13.3 tillämpas 30 dagar efter det att medlemsstaten har meddelat producenten detta utom i de fall som anges i punkt 4 andra stycket i den artikeln. Punkt 3 i denna artikel skall fortsätta gälla under meddelandeperioden.

Artikel 6

Deklaration av direktförsäljning

1. När det gäller direktförsäljning skall producenten i slutet av var och en av de perioder som avses i artikel 1 i förordning (EEG) nr 3950/92 lämna en sammanfattande deklaration av de sammanlagda kvantiteter mjölk och andra mjölkprodukter, specificerade efter produkt, som sålts direkt för konsumtion och till grossister, mognadslager och detaljhandeln.

Vid skottår skall kvantiteten mjölk eller mjölkekvivalenter minskas med en sextiondel av de kvantiteter som sålts direkt under februari och mars eller med en trehundrasextiosjättedel av de kvantiteter som sålts direkt under den aktuella tolvmånadersperioden.

2. Producenten skall inge deklarationer till den behöriga myndigheten i medlemsstaten före den 15 maj varje år.

Medlemsstaten får besluta att en producent som har en referenskvantitet för direktförsäljning, i förekommande fall, skall deklarera att mjölk inte har sålts under perioden i fråga.

3. Om den tidsfrist som anges i punkt 2 överskrids, skall producenten betala en avgift som motsvarar det avgiftsbelopp som skall betalas för ett överskridande på 0,01 per försenad kalenderdag av producentens referenskvantitet för direktförsäljning. Avgiften får inte understiga 100 euro och inte överstiga 1000 euro.

Om referenskvantiteten har överskridits och om den nationella referenskvantiteten för "direktförsäljning" också har överskridits skall producenten även betala en avgift som motsvarar hela överskridandet, och kan inte tillgodogöra sig en eventuell omfördelning av de outnyttjade referenskvantiteterna enligt artikel 2.1 andra stycket i förordning (EEG) nr 3950/92.

Om producenten har lämnat en felaktig deklaration skall medlemsstaten kräva betalning av ett belopp som är proportionellt till den berörda kvantiteten mjölk och till hur allvarligt felet är, vilket högst kan vara lika med den teoretiskt gällande avgiften för den mjölkkvantitet som blir resultatet av rättelsen.

4. Om en deklaration inte har ingivits före den 1 juli, skall artikel 5 andra stycket i förordning (EEG) nr 3950/92 tillämpas på referenskvantiteten för "direktförsäljning" för den berörde producenten vid utgången av den frist på 30 dagar som löper från och med det att medlemsstaten har meddelat producenten detta. Punkt 3 i denna artikel skall fortsätta gälla under meddelandeperioden.

5. De påföljder som avses i punkterna 3 och 4 skall inte tillämpas om medlemsstaten fastställer att det rör sig om ett fall av force majeure, eller om felaktigheten varken gjordes medvetet eller genom allvarlig försummelse, eller om den är av mindre betydelse för systemets funktion eller kontrollernas effektivitet.

KAPITEL III

BETALNING AV TILLÄGGSAVGIFTEN

Artikel 7

Meddelande om tilläggsavgiften

Den behöriga myndigheten skall meddela eller bekräfta för uppköparen, eller vid direktförsäljning producenten, det avgiftsbelopp som han skall betala efter det att, i enlighet med medlemsstatens beslut, alla eller delar av de outnyttjade referenskvantiteterna eventuellt har omfördelats, antingen direkt till de berörda producenterna eller, i förekommande fall, till uppköparna för att dessa referenskvantiteter därefter skall fördelas mellan de berörda producenterna.

Artikel 8

Betalningsfrister

1. Före den 1 september varje år skall den betalningsskyldige uppköparen eller, när det gäller direktförsäljning, producenten till den behöriga myndigheten betala det belopp han är skyldig i enlighet med föreskrifter som fastställts av medlemsstaten.

2. Om betalningsfristen överskrids, skall ränta läggas till de förfallna beloppen med en årlig procentsats som motsvarar den referenssats för tre månader som gäller den 1 september varje år och som fastställs för varje medlemsstat enligt bilaga II, ökad med en procentenhet.

Räntan enligt första stycket skall krediteras Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk (EUGFJ), garantisektionen.

3. Medlemsstater skall vidta alla ytterligare åtgärder som krävs för att säkerställa att de avgifter som skall betalas erläggs till gemenskapen inom den fastställda tidsfristen enligt artikel 7.1 i kommissionens förordning (EG) nr 296/96(7).

4. Om det av de handlingar som avses i artikel 3.5 i förordning (EG) nr 296/96, och som medlemsstaterna skall ge in till kommissionen varje månad, framgår att denna tidsfrist har överskridits, skall kommissionen göra ett avdrag på förskotten vid bokföringen av jordbruksutgifterna i proportion till det förfallna beloppet eller en uppskattning av detta belopp.

Artikel 9

Kriterier för fördelning av överskjutande tilläggsavgift

1. I förekommande fall skall medlemsstater fastställa de prioriterade producentkategorier som avses i artikel 2.4 i förordning (EEG) nr 3950/92 på grundval av en eller flera av följande objektiva kriterier, i prioritetsordning:

a) Formellt erkännande från den behöriga myndigheten i medlemsstaten att hela eller en del av avgiften har debiterats felaktigt.

b) Jordbruksföretagets geografiska läge, och i första hand bergsområden definierade enligt artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999(8).

c) Den maximala beläggningsgraden för företaget i samband med extensiv animalisk produktion.

d) Den kvantitet med vilken den individuella referenskvantiteten har överskridits.

e) Den referenskvantitet som producenten förfogar över.

2. Om de ekonomiska medel som finns disponibla för en viss period inte förbrukats efter det att kriterierna i punkt 1 har tillämpats, får medlemsstaten efter samråd med kommissionen fastställa andra objektiva kriterier.

KAPITEL IV

NATIONELL RESERV

Artikel 10

Tillförsel till den nationella reserven

Referenskvantiteter som inte är eller inte längre är individuellt fördelade skall tillföras den nationella reserv som avses i artikel 5 i förordning (EEG) nr 3950/92. Referenskvantiteter för "leveranser" och för "direktförsäljning" skall registreras var för sig.

KAPITEL V

KONTROLLÅTGÄRDER

Artikel 11

Medlemsstaternas kontroller

1. Medlemsstater skall vidta alla de åtgärder som krävs för att säkerställa att avgiften för de kvantiteter mjölk och mjölkekvivalenter som saluförts utöver de kvantiteter som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 3950/92 uppbärs på korrekt sätt och, när det gäller leveranser, påförs de berörda producenterna.

2. Medlemsstaten skall vidta de ytterligare åtgärder som krävs för att

a) kontrollera de fall av fullständig eller delvis nedläggning av mjölkproduktion och referenskvantiteterna enligt artikel 8 a i förordning (EEG) nr 3950/92 där gällande bestämmelser i denna tillämpas,

b) säkerställa att de berörda parterna har kännedom om de straffrättsliga och administrativa påföljder som de riskerar om de underlåter att följa bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3950/92 och i denna förordning.

3. Medlemsstaterna skall fysiskt kontrollera att bokföringen avseende de kvantiteter mjölk och mjölkekvivalenter som saluförts är korrekt och skall i detta syfte kontrollera mjölktransporterna vid uppsamlingen i jordbruksföretagen och skall på plats särskilt kontrollera följande:

a) I uppköparens lokaler skall de rapporter och deklarationer som avses i artikel 5.2 kontrolleras, liksom lagerbokföringens tillförlitlighet och de i artikel 14.2 och 14.3 nämnda leveranserna med avseende på de handelsdokument och övriga dokument som styrker hur den uppsamlade mjölken respektive mjölkekvivalenterna har använts.

b) I lokalerna hos de producenter som säljer direkt skall det kontrolleras att den deklaration som avses i artikel 6.1 och den lagerbokföring som avses i artikel 14.5 är tillförlitliga.

Artikel 12

Antal kontroller och tidsfrister

1. Medlemsstaterna skall genomföra de kontroller som anges i artikel 11.3 på grundval av en riskanalys som särskilt beaktar deklarationer om avsaknad av verksamhet och de fall då den rapport som avses i artikel 5.2 och i artikel 6.2 inte givits in.

2. För var och en av de perioder som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 3950/92 skall kontrollerna vara avslutade senast 21 månader efter utgången av perioden i fråga. Kontrollerna måste avse minst

a) 40 % av den kvantitet mjölk som deklarerats för perioden i fråga, när det gäller artikel 11.3 a,

b) 5 % av antalet berörda producenter, när det gäller artikel 11.3 b.

En kontroll skall anses vara avslutad när tillhörande kontrollrapport finns tillgänglig.

Varje uppköpare skall genomgå kontroll minst vart femte år.

Artikel 13

Godkännande av uppköpare

1. För att få verka inom en medlemsstats territorium skall uppköparen vara godkänd av denna medlemsstat.

2. Utan att det hindrar tillämpningen av strängare regler i den berörda medlemsstaten, skall en uppköpare endast godkännas om han

a) framlägger bevis på sin status som affärsidkare enligt nationella bestämmelser,

b) har lokaler i den aktuella medlemsstaten där den behöriga myndigheten kan ta del av lagerbokföring, register och övriga handlingar som avses i artikel 14.2,

c) åtar sig att löpande uppdatera den lagerbokföring, register och övriga handlingar som avses,

d) åtar sig att minst en gång per år till den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten vidarebefordra de rapporter eller den deklaration som avses i artikel 5.2.

3. Utan att det hindrar tillämpningen av de påföljder som den berörda medlemsstaten har fastställt eller kommer att fastställa, skall godkännandet återkallas om villkoren i punkt 2 a och b inte längre uppfylls. Om det visar sig att uppköparen har lämnat en felaktig rapport eller deklaration, eller inte har fullgjort de åtaganden som anges i punkt 2 c, eller upprepade gånger inte har fullgjort något annat åtagande enligt förordning (EEG) nr 3950/92, enligt den här förordningen eller enligt gällande nationell lagstiftning, skall antingen godkännandet återkallas eller också skall det utkrävas betalning av en avgift i proportion till mjölkvolymen i fråga och till hur allvarlig felaktigheten är.

4. På den berörda uppköparens begäran kan godkännandet återfås efter en period på minst sex månader om en ny grundlig kontroll visar tillfredsställande resultat.

De påföljder som avses i punkt 3 skall inte tillämpas om medlemsstaten konstaterar att det rör sig om ett fall av force majeure, eller om felaktigheten varken orsakades medvetet eller genom allvarlig försummelse, eller om den är av mindre betydelse för systemets funktion eller kontrollernas effektivitet.

Artikel 14

Uppköparens och producentens förpliktelser

1. Producenten skall försäkra sig om att de uppköpare som han levererar till är godkända. Medlemsstaterna får fastställa påföljder om leveranser sker till en icke godkänd uppköpare.

2. Uppköparen skall hålla följande handlingar tillgängliga för den behöriga myndigheten i medlemsstaten under minst tre år från och med utgången av det år då handlingarna upprättades: dels lagerbokföring per tolvmånadersperioder med uppgift om varje producents namn och adress, de uppgifter som anges i artikel 5.2, per månad eller fyraveckorsperiod för de levererade produkterna och varje år för övriga uppgifter, dels de handelsdokument, den korrespondens och den övriga information som avses i rådets förordning (EEG) nr 4045/89(9) och som gör det möjligt att kontrollera nämnda lagerbokföring.

3. Uppköparen skall vara ansvarig för att registrera alla kvantiteter mjölk och mjölkprodukter som levererats till dem i enlighet med tilläggsavgiftssystemet. I detta syfte skall uppköparen hålla följande handlingar tillgängliga för den behöriga myndigheten under minst tre år från och med utgången av det år då handlingarna upprättades: förteckningar över uppköpare och företag som behandlar eller bearbetar mjölk eller andra mjölkprodukter och som levererar mjölk eller andra mjölkprodukter till dem samt den kvantitet som varje leverantör har levererat per månad.

4. Vid insamlingen i ett jordbruksföretag, skall mjölk eller mjölkprodukter åtföljas av en handling som gör det möjligt att identifiera den enskilda leveransen. Dessutom skall uppköparen bevara dokumentation om varje enskild leverans under minst tre år från och med utgången av det år då handlingen upprättades.

5. Producenter som säljer direkt skall hålla följande handlingar tillgängliga för den behöriga myndigheten i medlemsstaten under minst tre år från och med utgången av det år då handlingarna upprättades: dels lagerbokföring per tolvmånadersperiod med uppgift om de kvantiteter mjölk och mjölkprodukter, specificerade per månad och efter produkt, som sålts direkt till konsumtion och till grossister, mognadslager eller detaljhandeln, dels register över den djurbesättning i jordbruksföretaget som används till mjölkproduktion i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000(10) och verifikationer som gör det möjligt att kontrollera sådan lagerbokföring.

KAPITEL VI

MEDDELANDEN OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 15

Meddelanden

1. Medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen

a) de åtgärder som beslutats för tillämpning av förordning (EEG) nr 3950/92 och denna förordning samt eventuella ändringar av dessa, inom en månad från det att åtgärderna beslutades,

b) sina vederbörligen motiverade beslut i de fall artikel 6.2 i förordning (EEG) nr 3950/92 tillämpas,

c) före den 1 mars varje år, de kvantiteter som överförts i enlighet med artikel 4.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 3950/92,

d) de resultat och den information som krävs för att utvärdera åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 8 a och b i förordning (EEG) nr 3950/92,

e) före den 1 september varje år, det vederbörligen ifyllda frågeformuläret som framgår av bilaga I,

f) den eller de metoder som i samband med den här förordningen använts för att mäta massan eller, i förekommande fall, för att räkna om volym till massa, motiven för de koefficienter som valts och de exakta omständigheterna under vilka de tillämpas samt eventuella senare ändringar av dessa.

2. Om bestämmelserna angående frågeformuläret i punkt 1 e inte följs skall kommissionen göra ett schablonmässigt avdrag enligt artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2040/2000(11) på förskottet för de berörda medlemsstaternas bokförda jordbruksutgifter. Detta belopp är lika med en procentsats av det avgiftsbelopp som beräknats för ett teoretiskt överskridande av den totala berörda referenskvantiteten och beräknas på följande sätt:

a) 0,01 % per försenad vecka om frågeformuläret inte har lämnats in den 1 september eller om uppgifter som är nödvändiga för beräkningen av avgiften saknas.

b) 0,1 %, om det visar sig att de totala levererade eller direktsålda kvantiteter som uppgivits i den uppdatering som avses i punkt 3 avviker med mer än 10 % från de uppgifter som uppgivits i det första svaret på frågeformuläret.

3. Vid ändring av uppgifterna i det frågeformulär som avses i punkt 1 e, bl.a. efter den kontroll som föreskrivs i artikel 11, skall uppdateringen av frågeformuläret sändas till kommissionen före den 1 december, den 1 mars, den 1 juni och den 1 september varje år.

Artikel 16

Upphävanden

1. Förordning (EEG) nr 536/93 och beslut 93/673/EEG skall upphöra att gälla.

2. Hänvisningarna till förordning (EEG) nr 536/93 skall tolkas som hänvisningar till den här förordningen enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2002.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 juli 2001.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 405, 31.12.1992, s. 1.

(2) EGT L 89, 29.3.2001, s. 18.

(3) EGT L 160, 26.6.1999, s. 73.

(4) EGT L 57, 10.3.1993, s. 12.

(5) EGT L 173, 18.6.1998, s. 14.

(6) EGT L 310, 14.12.1993, s. 44.

(7) EGT L 39, 17.2.1996, s. 5.

(8) EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

(9) EGT L 388, 30.12.1989, s. 18.

(10) EGT L 204, 11.8.2000, s. 1.

(11) EGT L 244, 29.9.2000, s. 27.

BILAGA I

>PIC FILE= "L_2001187SV.002602.TIF">

BILAGA II

>PIC FILE= "L_2001187SV.002702.TIF">

BILAGA III

Jämförelsetabell

>Plats för tabell>