22.11.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 312/3

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/98/EG

av den 19 november 2008

om avfall och om upphävande av vissa direktiv

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (4) fastställs det rättsliga ramverket för hantering av avfall i gemenskapen. Där definieras centrala begrepp som avfall, återvinning och bortskaffande och dessutom fastställs grundläggande krav för hantering av avfall, i synnerhet skyldigheten för en verksamhetsutövare som hanterar avfall att inneha ett tillstånd eller vara registrerad och skyldigheten för medlemsstaterna att utarbeta avfallsplaner. Det fastställer även en rad viktiga principer, såsom skyldigheten att hantera avfall på ett sådant sätt att det inte har en negativ inverkan på miljön och människors hälsa, uppmuntran att tillämpa avfallshierarkin och principen att förorenaren ska betala, dvs. ett krav att innehavaren eller tidigare innehavare av avfall eller tillverkarna av den produkt från vilken avfallet härrör ska bära kostnaderna för att det omhändertas.

(2)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (5) efterlyses utveckling eller översyn av avfallslagstiftningen, bland annat ett klargörande av skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall och åtgärder för att förebygga och hantera avfall, inbegripet fastställande av mål.

(3)

I kommissionens meddelande av den 27 maj 2003 med titeln ”Mot en temainriktad strategi för förebyggande och återvinning av avfall” konstateras att det finns behov av att utvärdera de nuvarande definitionerna av återvinning och bortskaffande och att det behövs en allmänt tillämplig definition av materialåtervinning och en debatt om definitionen av avfall.

(4)

I Europaparlamentets resolution av den 20 april 2004 om ovan nämnda meddelande (6) uppmanas kommissionen att överväga att utvidga rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (7) till hela avfallssektorn. Kommissionen uppmanas också att tydligt skilja mellan återvinning och bortskaffande och att klargöra skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall.

(5)

I rådets slutsatser av den 1 juli 2004 uppmanas kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av vissa aspekter av direktiv 75/442/EEG, upphävt och ersatt av direktiv 2006/12/EG, för att klargöra skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall och skillnaden mellan återvinning och bortskaffande.

(6)	Det främsta målet med all avfallspolitik bör vara att minimera de negativa effekterna på människors hälsa och miljön vid generering och hantering av avfall. Avfallspolitiken bör också ha som mål att minska resursanvändningen och främja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin.

(7)

I sin resolution av den 24 februari 1997 om gemenskapens strategi för avfallshantering (8) bekräftade rådet att förebyggande av avfall bör ges högsta prioritet i avfallshanteringen och att återanvändning och materialåtervinning bör ges företräde framför energiåtervinning av avfall när och i den mån de utgör de bästa ekologiska alternativen.

(8)

Det är därför nödvändigt att se över direktiv 2006/12/EG för att klargöra centrala begrepp såsom definitionerna av avfall, återvinning och bortskaffande, skärpa de åtgärder som måste vidtas för att förebygga avfall, införa ett tillvägagångssätt som tar hänsyn till produkters och materials hela livscykel och inte enbart till avfallsfasen samt att koncentrera insatserna på att minska miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall, så att avfallets ekonomiska värde ökas. Vidare bör återvinning av avfall och användning av återvunnet material uppmuntras för att bevara naturresurser. För tydlighetens skull och för att texten ska bli mer lättläst bör direktiv 2006/12/EG upphävas och ersättas av ett nytt direktiv.

(9)

Eftersom de flesta viktiga förfaranden för avfallshantering nu omfattas av gemenskapens miljölagstiftning, är det viktigt att detta direktiv anpassas till ett sådant tillvägagångssätt. Genom att betona de miljömål som fastställs i artikel 174 i fördraget, skulle det vara möjligt att starkare fokusera på miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall under resursernas hela livscykel. Den rättsliga grunden för detta direktiv bör därför vara artikel 175.

(10)	Effektiva och enhetliga regler för avfallsbehandling bör med vissa undantag tillämpas på lös egendom som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

(11)

Frågan huruvida icke förorenad jord från utgrävningar och andra naturligt förekommande material som används på andra platser än där grävningen utfördes är avfall eller inte bör avgöras i enlighet med definitionen av avfall och bestämmelserna om biprodukter eller om när avfall upphör att vara avfall enligt detta direktiv.

(12)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (9) föreskrivs det bland annat att det ska företas proportionerliga kontroller av insamling, transport, bearbetning, användning och bortskaffande av alla animaliska biprodukter, inbegripet avfall av animaliskt ursprung, så att ingen risk för djurs eller människors hälsa uppstår. Därför bör kopplingen till den förordningen klargöras, så att man kan undvika duplicering av bestämmelser genom att från detta direktiv undanta animaliska biprodukter som är avsedda för sådan användning som inte anses vara avfallshantering.

(13)

På grundval av erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EG) nr 1774/2002 är det lämpligt att förtydliga tillämpningsområdet för avfallslagstiftningen och dess bestämmelser om farligt avfall när det gäller animaliska biprodukter som omfattas av förordning (EG) nr 1774/2002. Om animaliska biprodukter utgör en potentiell hälsorisk är förordning (EG) nr 1774/2002 lämpligt rättsligt instrument för att ta itu med sådana risker och onödig överlappning med avfallslagstiftningen bör undvikas.

(14)

Klassificeringen av avfall som farligt avfall bör bland annat grundas på gemenskapslagstiftningen om kemikalier, framför allt klassificeringen av beredningar som farliga, inbegripet de gränsvärden för koncentration som används för detta. Farligt avfall bör regleras enligt strikta specifikationer för att i möjligaste mån undvika eller begränsa möjliga negativa effekter på miljön och människors hälsa till följd av olämplig hantering. Det är vidare nödvändigt att behålla det system genom vilket avfall och farligt avfall har klassificerats i enlighet med den förteckning över avfall som senast upprättades genom kommissionens beslut 2000/532/EG (10), för att uppmuntra till en harmoniserad klassificering av avfallstyper och säkerställa att fastställandet av vad som är farligt avfall sker på ett harmoniserat sätt i gemenskapen.

(15)

Det är nödvändigt att skilja mellan tillfällig lagring av avfall i väntan på insamling, insamling av avfall och lagring av avfall i väntan på behandling. Verksamhetsutövare som producerar avfall i sin verksamhet bör inte anses syssla med avfallshantering och omfattas av krav på tillstånd för lagring av avfallet i väntan på dess insamling.

(16)

Tillfällig lagring av avfall enligt definitionen av insamling ska tolkas som lagring i väntan på insamling i anläggningar där avfall omlastas för att beredas för vidare transport för återvinning eller bortskaffande på annan plats. Med tanke på detta direktivs syfte bör åtskillnaden mellan tillfällig lagring av avfall i väntan på insamling och lagring av avfall i väntan på behandling göras utifrån typen av avfall, omfånget och lagringstiden samt syftet med insamlingen. Denna åtskillnad bör göras av medlemsstaterna. Lagring av avfall för återvinning under tre år eller mer och lagring av avfall före bortskaffande under ett år eller mer omfattas av rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (11).

(17)

System för sådan insamling av avfall som inte sker yrkesmässigt bör inte bli föremål för registrering, eftersom de utgör en lägre risk och bidrar till en separat avfallsinsamling. Exempel på sådana system är apotekens insamling av läkemedelsavfall, affärers system för återtagning av konsumtionsvaror och kollektiva system i skolor.

(18)	Definitioner av förebyggande, återanvändning, förberedande för återanvändning, behandling och materialåtervinning bör läggas till i detta direktiv, så att dessa begrepps omfattning klargörs.

(19)

Definitionerna av återvinning och bortskaffande behöver ändras, så att en klar åtskillnad görs mellan dessa båda begrepp, på grundval av att dessa förfaranden har helt olika inverkan på miljön genom ersättandet av naturresurser i ekonomin och med erkännande av de potentiella fördelarna för miljön och människors hälsa av att avfall används som en resurs. Riktlinjer kan dessutom utformas för att klargöra fall där det i praktiken är svårt att göra skillnad mellan dessa begrepp eller där en klassificering av verksamheten som återvinning inte motsvarar förfarandets verkliga miljöpåverkan.

(20)	Detta direktiv bör även klarlägga när förbränning av kommunalt fast avfall är energieffektivt och kan betraktas som ett återvinningsförfarande.

(21)

De bortskaffningsförfaranden som innebär utsläpp i hav eller oceaner, inklusive deponering under havsbotten, regleras också av internationella konventioner, särskilt den i London den 13 november 1972 undertecknade konventionen om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och 1996 års protokoll till denna, med 2006 års ändringar.

(22)

Det bör inte råda någon oklarhet i fråga om de olika aspekterna vid definitionen av avfall och vederbörliga förfaranden bör vid behov tillämpas dels på biprodukter som inte är avfall, dels på avfall som upphör att vara avfall. För att vissa aspekter på definitionen av avfall ska preciseras, bör man i detta direktiv förtydliga följande: — När ämnen eller föremål som uppkommer under ett tillverkningsförfarande som inte i första hand syftar till att producera dessa ämnen eller föremål utgör biprodukter och inte avfall. Beslut om att ett ämne inte är avfall kan endast fattas på grundval av ett samordnat tillvägagångssätt som fortlöpande ska uppdateras och på villkor att detta är förenligt med skyddet för miljön och människors hälsa. Om användningen av en biprodukt tillåts enligt ett miljötillstånd eller allmänna miljöbestämmelser, kan medlemsstaterna använda detta som ett redskap för att fastställa att inga övergripande negativa följder för miljön eller människors hälsa förväntas uppträda, varvid ett föremål eller ett ämne bör betraktas som biprodukt endast om vissa villkor uppfylls. Eftersom biprodukter hör hemma inom kategorin produkter bör exporten av biprodukter uppfylla relevanta krav i gemenskapslagstiftningen om dem. — När visst avfall upphör att vara avfall, genom att fastställa sådana kriterier för när avfall upphör att vara avfall som garanterar en hög miljöskyddsnivå och ger en miljömässig och ekonomisk fördel. Kategorier av avfall för vilka man kan tänka sig att utforma specifikationer och kriterier för när de upphör att vara avfall är bland annat byggnads- och rivningsavfall, vissa former av aska och slagg, metallskrot, ballastmaterial, däck, textilier, kompost, returpapper och glas. För att avfallet ska upphöra att vara avfall kan återvinningsförfarandet vara så enkelt som en kontroll av om avfallet uppfyller kriterierna för att det ska upphöra att vara avfall.

(23)

För att det ska gå att kontrollera eller beräkna om målen för materialåtervinning och återvinning i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (12), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (13), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (15) samt annan relevant gemenskapslagstiftning är uppfyllda, bör de volymer avfall som har upphört att vara avfall redovisas som materialåtervunnet eller återvunnet avfall när materialåtervinnings- eller återvinningskraven i den lagstiftningen är uppfyllda.

(24)	I syfte att främja säkerhet och enhetlighet får kommissionen med utgångspunkt i definitionen av avfall anta riktlinjer för att i vissa fall specificera när ämnen eller föremål blir avfall. Sådana riktlinjer får bland annat utformas för elektriska och elektroniska produkter och för fordon.

(25)	Kostnaderna bör fördelas på ett sådant sätt att de speglar de verkliga miljökostnaderna för generering och hantering av detta avfall.

(26)	Principen om att förorenaren ska betala är vägledande på europeisk och internationell nivå. Producenten och innehavaren av avfallet bör hantera detta på ett sätt som garanterar en hög skyddsnivå för miljön och människors hälsa.

(27)

Införandet av utökat producentansvar i detta direktiv är ett sätt att stödja en utformning och produktion av varor vid vilken man fullt ut beaktar och underlättar en effektiv användning av resurser under hela deras livscykel, inbegripet reparation, återanvändning, demontering och materialåtervinning, utan att därmed åsidosätta den fria rörligheten för varor på den inre marknaden.

(28)

Detta direktiv bör bidra till att EU närmar sig ett ”återvinningssamhälle”, som strävar efter att undvika avfallsgenerering och använder avfall som en resurs. I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram uppmanas särskilt till åtgärder för att ombesörja källsortering, insamling och materialåtervinning av prioriterade avfallsflöden. I linje med detta mål, och som ett sätt att underlätta eller förbättra avfallets återvinningspotential, bör avfallet, om det är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart, samlas in separat, innan det undergår sådana återvinningsförfaranden som ger bästa miljömässiga resultat. Medlemsstaterna bör verka för att farliga föreningar separeras från avfallsflödena om detta är nödvändigt för en miljöriktig avfallshantering.

(29)	Medlemsstaterna bör stödja användningen av återvinningsmaterial (såsom återvunnet papper), i linje med avfallshierarkin och målet om ett återvinningssamhälle, och bör när så är möjligt inte stödja deponering eller förbränning av sådant återvinningsmaterial.

(30)

För att tillämpa försiktighetsprincipen och principen att förebyggande åtgärder bör vidtas enligt artikel 174.2 i fördraget, är det nödvändigt att fastställa allmänna miljömål för avfallshanteringen inom gemenskapen. I enlighet med dessa principer är det gemenskapens och medlemsstaternas sak att inrätta ett ramverk för att förebygga, minska och i möjligaste mån från början eliminera källorna till förorening eller olägenheter genom att vidta åtgärder genom vilka erkända risker elimineras.

(31)

Genom avfallshierarkin fastställs en prioriteringsordning för vad som allmänt utgör det totalt sett bästa miljöalternativet inom lagstiftning och politik på avfallsområdet, men det kan bli nödvändigt att avvika från en sådan hierarki i fråga om särskilda avfallsflöden, då det är motiverat på grund av bland annat teknisk genomförbarhet, ekonomisk livskraft och miljöskydd.

(32)

För att göra det möjligt för gemenskapen som helhet att vara självförsörjande vad gäller omhändertagande av eget avfall och återvinning av blandat kommunalt avfall som har insamlats från privata hushåll och för de enskilda medlemsstaterna att närma sig detta mål, är det nödvändigt att inrätta ett nätverk för samarbete mellan anläggningar för bortskaffande av avfall och anläggningar för återvinning av blandat kommunalt avfall som har insamlats från privata hushåll, med beaktande av geografiska förhållanden och behovet av specialiserade anläggningar för vissa typer av avfall.

(33)

Vid tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (16), ska blandat kommunalt avfall enligt artikel 3.5 i denna förordning anses vara blandat kommunalt avfall även då det har genomgått en avfallsbehandling som inte väsentligen har ändrat dess egenskaper.

(34)	Det är viktigt att märka farligt avfall i överensstämmelse med internationella normer och gemenskapsnormer. Om sådant avfall samlas in separat från hushåll, bör detta dock inte medföra att hushållen blir skyldiga att upprätta den nödvändiga dokumentationen.

(35)

Det är i enlighet med avfallshierarkin och för att minska utsläppen av växthusgaser från bortskaffande av avfall på deponier viktigt att underlätta separat insamling och riktig behandling av biologiskt avfall i syfte att producera miljösäker kompost och annat material som grundar sig på biologiskt avfall. Kommissionen kommer efter en bedömning av hanteringen av biologiskt avfall att vid behov lägga fram lämpliga förslag till lagstiftning.

(36)

Tekniska miniminormer för avfallsbehandling som inte omfattas av direktiv 96/61/EG får antas när det finns belägg för att en fördel skulle uppnås när det gäller skydd av människors hälsa och miljön och när en samordnad metod för tillämpning av det här direktivet skulle säkerställa skyddet av människors hälsa och miljön.

(37)

Det är nödvändigt att närmare ange omfattningen av de avfallsplaner som medlemsstaterna är skyldiga att upprätta och vad de ska innehålla och att vid utarbetandet eller översynen av avfallsplaner beakta miljöpåverkan av genereringen och hanteringen av avfall. Vid behov bör hänsyn också tas till kravet på upprättande av hanteringsplaner i artikel 14 i direktiv 94/62/EG och till den strategi som enligt artikel 5 i direktiv 1999/31/EG ska upprättas för att minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponier.

(38)	Medlemsstaterna får tillämpa miljötillstånd eller allmänna miljöbestämmelser på vissa avfallsproducenter, dock utan att det äventyrar en väl fungerande inre marknad.

(39)

Enligt förordning (EG) nr 1013/2006 får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga transporter av avfall som inte sker i enlighet med deras avfallsplaner. Med avvikelse från den förordningen bör medlemsstaterna ha rätt att begränsa inkommande återvinningsklassificerade leveranser till förbränningsanläggningar, om det har fastställts att det skulle bli nödvändigt att bortskaffa nationellt avfall eller att avfall skulle behöva behandlas på ett sätt som inte är förenligt med deras avfallsplaner. Det erkänns att vissa medlemsstater kan vara oförmögna att tillhandahålla ett nätverk med en fullständig uppsättning anläggningar för slutåtervinning på sitt territorium.

(40)

För att förbättra det sätt på vilket åtgärder för att förebygga avfall genomförs i medlemsstaterna och underlätta spridning av bästa praxis inom området, är det nödvändigt att skärpa bestämmelserna om förebyggande av avfall och att införa ett krav på att medlemsstaterna ska utarbeta program för förebyggande av avfall, vilka bör inriktas på de viktigaste miljöeffekterna och beakta hela livscykeln för produkter och material. Sådana åtgärder bör syfta till att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den miljöpåverkan som hänger samman med genereringen av avfall. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön (17), bör berörda parter och allmänheten ha möjlighet att delta i utarbetandet av programmen och ha tillgång till dem när de har utarbetats. Mål om att förebygga avfall och bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan bör fastställas, och dessa mål bör i förekommande fall inbegripa minskning av avfallets negativa effekter och av de mängder avfall som genereras.

(41)

För att komma närmare ett europeiskt återvinningssamhälle med en hög nivå av resurseffektivitet bör mål ställas upp för förberedandet för återanvändning och materialåtervinning av avfall. Medlemsstaterna tillämpar olika tillvägagångssätt vid insamling av hushållsavfall och avfall av liknande slag och sammansättning. Dessa mål bör därför ta hänsyn till de olika insamlingssystemen i de olika medlemsstaterna. Avfallsflöden av annat ursprung som liknar hushållsavfall inbegriper avfall som avses i punkt 20 i den förteckning över avfall som fastställs i kommissionens beslut 2000/532/EG.

(42)

Ekonomiska styrmedel kan ha en avgörande betydelse för att målen för förebyggande och hantering av avfall ska uppnås. Avfall har ofta värde som resurs och den fortsatta tillämpningen av ekonomiska styrmedel kan komma att maximera fördelarna för miljön. Användningen av sådana styrmedel på en lämplig nivå bör därför uppmuntras, samtidigt som det framhålls att medlemsstaterna själva kan besluta om användning av sådana styrmedel.

(43)

Vissa bestämmelser om avfallshantering i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (18) bör ändras, så att föråldrade bestämmelser utgår och texten förtydligas. För att gemenskapslagstiftningen ska bli enklare bör dessa bestämmelser inlemmas i det här direktivet. För att klargöra hur det i direktiv 91/689/EEG fastställda förbudet mot blandning fungerar och för att skydda miljön och människors hälsa, bör undantagen från detta förbud dessutom vara anpassade till bästa tillgängliga teknik enligt direktiv 96/61/EG. Direktiv 91/689/EEG bör därför upphävas.

(44)

För att förenkla gemenskapslagstiftningen och återspegla de miljömässiga fördelarna bör relevanta bestämmelser i rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (19) inlemmas i detta direktiv. Direktiv 75/439/EEG bör därför upphävas. Hanteringen av spilloljor bör stå i överensstämmelse med avfallshierarkins prioriteringsordning och de alternativ som medför det bästa totala resultatet för miljön bör föredras. Separat insamling av spilloljor är fortfarande av avgörande betydelse för en korrekt hantering av dessa och för att förebygga skador på miljön på grund av att de omhändertas på ett felaktigt sätt.

(45)

Medlemsstaterna bör föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för fysiska och juridiska personer som ansvarar för avfallshantering, t.ex. avfallsproducenter, innehavare, mäklare, handlare, transportörer och insamlare, verksamhetsutövare som behandlar avfall och genomför avfallsplaner, om dessa bryter mot bestämmelserna i detta direktiv. Medlemsstaterna får också vidta åtgärder för att återvinna kostnader som uppstår på grund av överträdelser och återställningsåtgärder, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (20).

(46)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (21).

(47)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa kriterier för ett antal frågor, t.ex. villkoren för att ett föremål ska anses vara en biprodukt, för när avfall upphör att vara avfall och för fastställande av vilket avfall som anses utgöra farligt avfall, samt fastställa närmare regler om tillämpnings- och beräkningsmetoderna för övervakning av huruvida de mål som fastställs i detta direktiv uppfyllts. Kommissionen bör dessutom ges befogenhet att anpassa bilagorna till de tekniska och vetenskapliga framstegen och att fastställa tillämpningen av den formel för förbränningsanläggningar som avses i bilaga II R1. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(48)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (22) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(49)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda miljön och människors hälsa, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av direktivets omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta direktiv fastställs åtgärder som syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av generering och hantering av avfall samt minska resursanvändningens allmänna påverkan och få till stånd en effektivisering av denna användning.

Artikel 2

Undantag från tillämpningsområdet

1.   Följande ska undantas från detta direktivs tillämpningsområde:

a)	Gasformiga utsläpp till luften.

b)	Mark (in situ), inklusive icke utgrävd förorenad jord och byggnader med permanent markkontakt.

c)	Icke förorenad jord och annat naturligt förekommande material som grävts ut i samband med byggverksamhet, när det är säkerställt att materialet kommer att användas för byggnation i sitt naturliga tillstånd på den plats där grävningen utfördes.

d)	Radioaktivt avfall.

e)	Utrangerade explosiva varor.

f)

Fekalier, om de inte omfattas av punkt 2 b, halm och annat naturligt, icke-farligt material från jordbruk eller skogsbruk som används inom jordbruk, skogsbruk eller för energiproduktion från sådan biomassa genom processer eller metoder som inte skadar miljön eller utgör ett hot mot människors hälsa.

2.   Följande ska undantas från detta direktivs tillämpningsområde i den utsträckning de omfattas av annan gemenskapslagstiftning:

a)	Avloppsvatten.

b)	Animaliska biprodukter, inbegripet bearbetade produkter som omfattas av förordning (EG) nr 1774/2002, utom sådana som är avsedda för förbränning, deponier eller användning i biogas- eller komposteringsanläggning.

c)	Kadaver från djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar och som bortskaffats enligt förordning (EG) nr 1774/2002.

d)	Avfall från prospektering, brytning, behandling och lagring av mineralresurser samt drift av stenbrott som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin (23).

3.   Utan att det påverkar skyldigheter enligt annan tillämplig gemenskapslagstiftning ska sediment som flyttats i ytvatten vid underhåll av vatten och vattenvägar eller för att förhindra översvämning eller mildra effekterna av översvämning och torka eller återvinning av mark från havet undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv, om det är bevisat att sedimenten är icke-farliga.

4.   Särskilda bestämmelser för vissa omständigheter eller för komplettering av detta direktivs bestämmelser får när det gäller hanteringen av vissa kategorier av avfall fastställas i särdirektiv.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.   avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med,

2.   farligt avfall: avfall med minst en av de farliga egenskaper som förtecknas i bilaga III,

3.   spilloljor: mineralbaserade eller syntetiska smörjoljor eller oljor för industriella ändamål som inte längre lämpar sig för det syfte som de ursprungligen var avsedda för, t.ex. använda oljor för förbränningsmotorer och växellådor samt turbinoljor och hydrauloljor,

4.   biologiskt avfall: biologiskt nedbrytbart trädgårds- och parkavfall, livsmedels- och köksavfall från hushåll, restauranger, catering och detaljhandelslokaler och jämförbart avfall från livsmedelsindustrin,

5.   avfallsproducent: var och en som bedriver en verksamhet som ger upphov till avfall (ursprunglig avfallsproducent) och var och en som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning,

6.   avfallsinnehavare: avfallsproducenten eller den fysiska eller juridiska person som är i besittning av avfallet,

7.   handlare: företag som fungerar som huvudman för att köpa och därefter sälja avfall, inbegripet handlare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet,

8.   mäklare: företag som ombesörjer återvinning eller bortskaffande av avfall på andras vägnar, inbegripet mäklare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet,

9.   avfallshantering: insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall, inklusive åtgärder som handlaren eller mäklaren vidtar,

10.   insamling: uppsamling av avfall, inbegripet försortering och inledande lagring av avfall för vidare transport till en avfallshanteringsanläggning,

11.   separat insamling: insamling då ett avfallsflöde hålls åtskilt efter avfallets typ och natur i syfte att underlätta en särskild behandling,

12.   förebyggande: åtgärder som vidtas innan ett ämne, ett material eller en produkt blivit avfall och innebär en minskning av

13.   återanvändning: varje förfarande som innebär att produkter eller komponenter som inte är avfall återanvänds i samma syfte för vilket de ursprungligen var avsedda,

14.   behandling: återvinnings- eller bortskaffningsförfaranden, inklusive beredning före återvinning eller bortskaffande,

15.   återvinning: varje förfarande vars främsta resultat är avfall som har ett nyttigt ändamål, genom att det antingen vid anläggningen eller i samhället i stort ersätter annat material som i annat fall skulle ha använts för ett visst syfte eller förbereds för detta syfte; bilaga II innehåller en icke uttömmande förteckning över återvinningsförfaranden,

16.   förberedelse för återanvändning: återvinningsförfaranden som går ut på kontroll, rengöring eller reparation, genom vilka produkter eller komponenter av produkter som har blivit avfall bereds för att användas igen utan någon annan förbehandling,

17.   materialåtervinning: varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål; det omfattar upparbetning av organiskt material men inte energiåtervinning och upparbetning till material som ska användas som bränsle eller fyllmaterial,

18.   regenerering av spilloljor: varje materialåtervinningsförfarande genom vilket basoljor kan framställas genom raffinering av spilloljor, bland annat genom att avlägsna de föroreningar, oxidationsprodukter och tillsatser som sådana oljor innehåller,

19.   bortskaffande: varje förfarande som inte utgör återvinning, även om förfarandet sekundärt leder till regenerering av ämnen eller utvinning av energi; bilaga I innehåller en icke uttömmande förteckning över förfaranden för bortskaffande,

20.   bästa tillgängliga teknik: bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG.

Artikel 4

Avfallshierarki

1.   Följande avfallshierarki ska gälla som prioriteringsordning för lagstiftning och politik som rör förebyggande och hantering av avfall:

a)	Förebyggande.

b)	Förberedelse för återanvändning.

c)	Materialåtervinning.

d)	Annan återvinning, t.ex. energiåtervinning.

e)	Bortskaffande.

2.   När avfallshierarkin enligt punkt 1 tillämpas, ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att främja de alternativ som ger bäst resultat för miljön som helhet. Detta kan kräva att vissa avfallsflöden avviker från hierarkin, när det är motiverat med hänsyn till livscykelstänkandet vad avser den allmänna påverkan av generering och hantering av sådant avfall.

Medlemsstaterna ska se till att utformningen av avfallslagstiftning och avfallspolitik sker i ett förfarande som medger full insyn och där hänsyn tas till befintliga nationella bestämmelser om samråd med och medverkan av medborgare och berörda parter.

Medlemsstaterna ska ta hänsyn till de allmänna miljöskyddsprinciperna om försiktighet och hållbarhet, teknisk genomförbarhet och ekonomisk livskraft, skydd av resurser samt den allmänna påverkan på miljön, människors hälsa, ekonomi och samhälle i enlighet med artiklarna 1 och 13.

Artikel 5

Biprodukter

1.   Ett ämne eller ett föremål som uppkommer genom en produktionsprocess vars huvudsyfte inte är att producera detta kan endast betraktas som biprodukt i stället för som avfall enligt artikel 3.1 om följande villkor är uppfyllda:

a)	Det ska vara säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas.

b)	Ämnet eller föremålet ska kunna användas direkt utan någon annan bearbetning än normal industriell praxis.

c)	Ämnet eller föremålet ska produceras som en integrerad del i en produktionsprocess.

d)	Den fortsatta användningen ska vara laglig, dvs. ämnet eller föremålet ska uppfylla alla relevanta produkt-, miljö- och hälsoskyddskrav för den specifika användningen och inte leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

2.   På grundval av de villkor som fastställs i punkt 1 får åtgärder antas för att avgöra vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att specifika ämnen eller föremål ska betraktas som en biprodukt och inte som avfall enligt artikel 3.1. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

Artikel 6

När avfall upphör att vara avfall

1.   Visst specifikt avfall ska upphöra att vara avfall i den mening som avses i artikel 3.1 när det har genomgått ett återvinningsförfarande, inbegripet materialåtervinning, och uppfyller specifika kriterier som utarbetats på följande villkor:

a)	Ämnet eller föremålet ska användas allmänt för specifika ändamål.

b)	Det ska finnas en marknad för eller efterfrågan på sådana ämnen eller föremål.

c)	Ämnet eller föremålet ska uppfylla de tekniska kraven för de specifika ändamålen och befintlig lagstiftning och normer för produkter.

d)	Användning av ämnet eller föremålet kommer inte att leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

Kriterierna ska vid behov inbegripa gränsvärden för förorenande ämnen och ta hänsyn till ämnets eller föremålets eventuella negativa miljöeffekter.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det beträffande antagande av de kriterier som fastställs i punkt 1 och fastställande av vilken typ av avfall på vilket sådana kriterier ska tillämpas, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2. Specifika kriterier för när avfall upphör att vara avfall bör övervägas åtminstone för t.ex. ballastmaterial, papper, glas, metall, däck och textilier.

3.   Avfall som upphör att vara avfall i enlighet med punkterna 1 och 2 ska också upphöra att vara avfall med avseende på de återvinnings- och materialåtervinningsmål som fastställs i direktiven 94/62/EG, 2000/53/EG, 2002/96/EG och 2006/66/EG och annan relevant gemenskapslagstiftning när materialåtervinnings- eller återvinningskraven i den lagstiftningen är uppfyllda.

4.   Om inga kriterier har fastställts på gemenskapsnivå i enlighet med förfarandet i punkterna 1 och 2, får medlemsstaterna med beaktande av tillämplig rättspraxis från fall till fall besluta om ett visst avfall har upphört att vara avfall. De ska anmäla sådana beslut till kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (24), om det krävs enligt det direktivet.

Artikel 7

Förteckning över avfall

1.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv beträffande uppdatering av den i beslut 2000/532/EG fastställda förteckningen över avfall ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2. Förteckningen ska omfatta farligt avfall och hänsyn ska tas till avfallets ursprung och sammansättning samt i förekommande fall till gränsvärden för koncentration av farliga ämnen. Förteckningen över avfall är bindande när det gäller fastställande av avfall som ska anses utgöra farligt avfall. Att ett ämne eller föremål ingår i förteckningen innebär inte att det under alla förhållanden är avfall. Ett ämne eller föremål ska endast betraktas som avfall när definitionen i artikel 3.1 är uppfylld.

2.   En medlemsstat får betrakta avfall som farligt avfall om det, trots att det inte tas upp som farligt i förteckningen över avfall, har minst en av de egenskaper som anges i bilaga III. Medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla sådana fall till kommissionen. Medlemsstaten ska förteckna dem i den rapport som avses i artikel 37.1 och förse kommissionen med all relevant information. På grundval av de inkomna anmälningarna ska förteckningen ses över för beslut om en justering av denna.

3.   Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III, får den betrakta detta avfall som icke-farligt avfall. Medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla sådana fall till kommissionen och förse kommissionen med nödvändiga bestyrkanden. På grundval av de inkomna anmälningarna ska förteckningen ses över för beslut om en justering av denna.

4.   Farligt avfall får inte omklassificeras som icke-farligt avfall till följd av utspädning eller uppblandning av avfallet i syfte att minska de ursprungliga koncentrationerna av farliga ämnen till en nivå som understiger de tröskelnivåer som innebär att ett avfall betecknas som farligt.

5.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv beträffande översyn av förteckningen i syfte att avgöra om den ska justeras i enlighet med punkterna 2 och 3, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

6.   Medlemsstaterna får betrakta avfall som icke-farligt avfall i enlighet med den förteckning över avfall som avses i punkt 1.

7.   Kommissionen ska se till att förteckningen över avfall och nya förteckningar i tillämpliga fall är tydliga, lättbegripliga och lättåtkomliga för användarna, och i synnerhet för små och medelstora företag.

KAPITEL II

ALLMÄNNA KRAV

Artikel 8

Utökat producentansvar

1.   För att stärka återanvändning samt förebyggande, materialåtervinning och annan återvinning av avfall får medlemsstaterna vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att garantera att varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt utvecklar, tillverkar, bearbetar, behandlar, säljer eller importerar produkter (produktens producent) har utökat producentansvar.

Sådana åtgärder kan inbegripa mottagande av återlämnade produkter och av det avfall som finns kvar när dessa produkter har använts samt efterföljande hantering av avfallet och det ekonomiska ansvaret för sådan verksamhet. Dessa åtgärder får inbegripa en skyldighet att offentligt tillhandahålla information om i vilken grad produkten kan återanvändas eller materialåtervinnas.

2.   Medlemsstaterna får vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra en produktutformning som minskar inverkan på miljön och genereringen av avfall under produktionen och den efterföljande användningen av produkterna och i syfte att säkerställa att återvinning och bortskaffande av produkter som har blivit avfall sker i enlighet med artiklarna 4 och 13.

Sådana åtgärder kan bland annat uppmuntra utveckling, produktion och marknadsföring av produkter som är lämpliga för flerfaldig användning, är tekniskt hållbara och lämpar sig för riktig och säker återvinning och miljövänligt bortskaffande när de har blivit avfall.

3.   När medlemsstaterna tillämpar utökat producentansvar, ska de ta hänsyn till teknisk genomförbarhet och ekonomisk hållbarhet samt den övergripande inverkan på miljön, människors hälsa och samhället och respektera behovet av att se till att den inre marknaden fungerar smidigt.

4.   Det utökade producentansvaret ska tillämpas utan att det påverkar ansvaret för avfallshantering enligt artikel 15.1 och utan att det påverkar tillämpningen av gällande lagstiftning om avfallsflöden och specifika produkter.

Artikel 9

Förebyggande av avfall

Kommissionen ska efter samråd med berörda parter för Europaparlamentet och rådet lägga fram följande rapporter, som vid behov ska åtföljas av förslag till åtgärder som behövs för att stödja den förebyggande verksamheten och genomförandet av de program för förebyggande av avfall som avses i artikel 29, och som ska omfatta följande:

a)

Senast 2011: En interimsrapport om utvecklingen när det gäller avfallsgenerering och omfattningen av verksamheten för att förebygga avfall, inbegripet utarbetande av en politik för ekodesign av produkter där både avfallsgenerering och förekomsten av farliga ämnen i avfall ska tas upp, i syfte att främja teknik som fokuserar på hållbara produkter som kan återanvändas och materialåtervinnas.

b)	Senast 2011: Utarbetande av en handlingsplan för ytterligare stödåtgärder avsedda att vidtas på europeisk nivå och som framför allt syftar till att påverka nuvarande konsumtionsmönster.

c)	Senast 2014: Fastställande av mål för 2020 om att förebygga avfall och bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ miljöpåverkan, vilka ska grundas på bästa tillgängliga praxis, inbegripet vid behov en översyn av de indikatorer som avses i artikel 29.4.

Artikel 10

Återvinning

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att avfall genomgår återvinningsförfaranden i enlighet med artiklarna 4 och 13.

2.   När det är nödvändigt för tillämpningen av punkt 1 och för att underlätta eller förbättra återvinningen, ska avfall samlas in separat, om detta är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart, och får inte blandas med annat avfall eller annat material med andra egenskaper.

Artikel 11

Återanvändning och materialåtervinning

1.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att främja återanvändning av produkter och förberedelse för återanvändning, framför allt genom att främja inrättande av och stöd till nätverk för återanvändning och reparation samt användning av ekonomiska styrmedel, upphandlingskriterier, kvantitativa mål eller andra åtgärder.

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att främja materialåtervinning av hög kvalitet och ska i detta syfte införa separat insamling av avfall om det är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart och lämpligt med tanke på uppfyllandet av de kvalitetsstandarder som är nödvändiga för de relevanta materialåtervinningssektorerna.

Om inte annat följer av artikel 10.2 ska senast 2015 separat insamling anordnas för åtminstone följande: papper, metall, plast och glas.

2.   I syfte att uppnå målen i detta direktiv och närma sig ett europeiskt återvinningssamhälle med en hög nivå av resurseffektivitet ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder som är avsedda att uppnå följande mål:

a)

Senast 2020: Förberedandet för återanvändning och materialåtervinning av avfallsmaterial, som ska omfatta åtminstone papper, metall, plast och glas från hushåll och, eventuellt, samma material från andra källor förutsatt att dessa avfallsflöden liknar avfall från hushåll, ska öka till totalt minst 50 viktprocent.

b)

Senast 2020: Förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall, med undantag för sådant naturligt förekommande material som definierats i kategori 17 05 04 i avfallsförteckningen, ska öka till minst 70 viktprocent, varvid också ska medräknas sådana fall där avfall används som fyllmaterial för att ersätta annat material.

3.   Kommissionen ska fastställa närmare regler om tillämpnings- och beräkningsmetoderna för övervakning av huruvida de mål som fastställs i punkt 2 i denna artikel uppfylls, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (25). Dessa kan innefatta övergångsperioder för medlemsstater med mindre än 5 % materialåtervinning under 2008 i någondera av de i punkt 2 angivna avfallskategorierna. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

4.   Senast den 31 december 2014 ska kommissionen undersöka de åtgärder och mål som avses i punkt 2 för att vid behov förstärka målen samt överväga att fastställa mål för andra avfallsflöden. Kommissionens rapport ska, vid behov åtföljd av ett förslag, sändas till Europaparlamentet och rådet. I rapporten ska kommissionen beakta vilka konsekvenser uppställandet av målen får för miljö, ekonomi och samhälle.

5.   Medlemsstaterna ska vart tredje år, i enlighet med artikel 37, rapportera till kommissionen om i vilken utsträckning de har uppnått målen. Om målen inte uppnåtts ska orsakerna till detta anges i rapporten samt vilka åtgärder medlemsstaten avser vidta för att de målen ska nås.

Artikel 12

Bortskaffande

Medlemsstaterna ska se till att avfallet bortskaffas under betryggande former när återvinning i enlighet med artikel 10.1 inte genomförs och att man vid bortskaffande uppfyller bestämmelserna i artikel 13 beträffande skyddet för människors hälsa och miljön.

Artikel 13

Skydd för människors hälsa och miljön

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att avfallshanteringen genomförs utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön, i synnerhet

a)	utan risk för vatten, luft, mark, växter eller djur,

b)	utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt, och

c)	utan att negativt påverka landskapet eller områden av särskilt intresse.

Artikel 14

Kostnader

1.   Kostnaderna för avfallshanteringen ska i enlighet med principen om att förorenaren ska betala belasta den ursprungliga avfallsproducenten eller den nuvarande eller de tidigare avfallsinnehavarna.

2.   Medlemsstaterna får besluta att kostnaderna för avfallshanteringen helt eller delvis ska belasta den som tillverkat den produkt från vilken avfallet kom och att distributörerna av sådana produkter får dela på dessa kostnader.

KAPITEL III

AVFALLSHANTERING

Artikel 15

Ansvar för avfallshantering

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje ursprunglig avfallsproducent eller annan innehavare av avfall själv utför behandlingen av avfall eller överlåter behandlingen till en handlare eller verksamhetsutövare som behandlar avfall eller ombesörjer detta genom en privat eller offentlig avfallsinsamlare i enlighet med artiklarna 4 och 13.

2.   När avfallet överförs från den ursprunglige producenten eller innehavaren till en av de fysiska eller juridiska personer som anges i punkt 1 för preliminär behandling, ska detta normalt inte innebära befrielse från ansvaret för utförandet av ett fullständigt återvinnings- eller bortskaffningsförfarande.

Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1013/2006 får medlemsstaterna ange villkor för ansvaret och besluta om i vilka fall som den ursprungliga producenten ska behålla ansvaret för hela behandlingskedjan eller i vilka fall som ansvaret kan delas eller delegeras mellan aktörerna i behandlingskedjan.

3.   Medlemsstaterna får i enlighet med artikel 8 besluta att ansvaret för att ombesörja avfallshanteringen helt eller delvis ska ligga hos tillverkaren av den produkt från vilken avfallet kommit och att distributörerna av dessa produkter får dela detta ansvar.

4.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att på sitt territorium se till att de verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall levererar det insamlade och transporterade avfallet till lämpliga behandlingsanläggningar som uppfyller bestämmelserna i artikel 13.

Artikel 16

Principen om självförsörjning och närhet

1.   Medlemsstaterna ska, i samarbete med andra medlemsstater om det är nödvändigt eller tillrådligt, vidta lämpliga åtgärder för att upprätta ett sammanhängande och ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffande av avfall och anläggningar för återvinning av blandat kommunalt avfall som samlats in från privata hushåll, inbegripet när insamlingen även omfattar sådant avfall från andra producenter, med beaktande av bästa tillgängliga teknik.

Med avvikelse från förordning (EG) nr 1013/2006 får medlemsstaterna, i syfte att skydda sitt nätverk, begränsa inkommande transporter av avfall som är avsedda för förbränningsanläggningar och som klassificeras som återvinning, om det har fastställts att sådana transporter skulle få till följd att nationellt avfall måste bortskaffas eller att avfall måste behandlas på ett sätt som inte är förenligt med deras avfallsplaner. Medlemsstaterna ska anmäla sådana beslut till kommissionen. Medlemsstaterna får även begränsa utgående transporter av avfall av de miljöskäl som anges i förordning (EG) nr 1013/2006.

2.   Nätverket ska utformas så att gemenskapen som helhet blir självförsörjande i fråga om bortskaffande av avfall och återvinning av sådant avfall som avses i punkt 1 och så att medlemsstaterna var för sig närmar sig detta mål, med hänsyn tagen både till geografiska förhållanden och behovet av specialiserade anläggningar för vissa typer av avfall.

3.   Nätverket ska göra det möjligt att bortskaffa avfall eller återvinna sådant avfall som avses i punkt 1 vid någon av de närmast belägna lämpliga anläggningarna med användning av de lämpligaste metoderna och teknikerna, så att en hög miljö- och hälsoskyddsnivå säkerställs.

4.   Närhets- och självförsörjandeprinciperna ska inte innebära att varje medlemsstat på sitt territorium måste förfoga över samtliga slag av anläggningar för slutlig återvinning.

Artikel 17

Övervakning av farligt avfall

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att farligt avfall produceras, insamlas och transporteras samt även lagras och behandlas så att miljön och människors hälsa skyddas och bestämmelserna i artikel 13 uppfylls, inklusive åtgärder för att avfallet ska kunna spåras alltifrån produktionen till dess slutliga bestämmelseort samt åtgärder för att farligt avfall ska övervakas så att kraven i artiklarna 35 och 36 uppfylls.

Artikel 18

Förbud mot blandning av farligt avfall

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att farligt avfall inte blandas, vare sig med andra kategorier av farligt avfall eller med annat avfall eller andra ämnen eller material. Blandning ska även innefatta utspädning av farliga ämnen.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får medlemsstaterna tillåta blandning, förutsatt att

a)	blandningsförfarandet genomförs av en verksamhetsutövare som erhållit ett tillstånd enligt artikel 23,

b)	bestämmelserna i artikel 13 är uppfyllda och avfallshanteringens negativa inverkan på människors hälsa och miljön inte ökar, och

c)	blandningsförfarandet genomförs i överensstämmelse med bästa tillgängliga teknik.

3.   Farligt avfall som har blandats i strid med punkt 1 ska, om detta är möjligt och nödvändigt, separeras för att uppfylla kraven i artikel 13, med förbehåll för tekniska och ekonomiska genomförbarhetskriterier.

Artikel 19

Märkning av farligt avfall

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att farligt avfall som samlas in, transporteras eller tillfälligt lagras är förpackat och märkt i enlighet med gällande internationella normer och gemenskapsnormer.

2.   Om farligt avfall överlåts inom en medlemsstat, ska det åtföljas av ett identifieringsdokument, som får vara i elektronisk form, med lämpliga uppgifter enligt bilaga I B till förordning (EG) nr 1013/2006.

Artikel 20

Farligt avfall producerat av hushåll

Artiklarna 17, 18, 19 och 35 ska inte tillämpas på blandat avfall från hushållen.

Artiklarna 19 och 35 ska inte tillämpas på utsorterade delar av hushållens farliga avfall förrän dessa godtagits för insamling, bortskaffande eller återvinning av en verksamhetsutövare som erhållit tillstånd eller registrerats i enlighet med artikel 23 eller artikel 26.

Artikel 21

Spilloljor

1.   Utan att det påverkar skyldigheterna i fråga om hantering av farligt avfall enligt artiklarna 18 och 19 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att

a)	spilloljor samlas in separat, om det är tekniskt genomförbart,

b)	spilloljor behandlas i enlighet med artiklarna 4 och 13,

c)	spilloljor med olika egenskaper inte blandas och att spilloljor inte blandas med andra typer av avfall eller ämnen, om sådan blandning hindrar deras behandling, om det är tekniskt genomförbart och ekonomiskt bärkraftigt.

2.   För att spilloljor ska samlas in separat och behandlas på rätt sätt får medlemsstaterna enligt sina nationella villkor tillämpa sådana ytterligare åtgärder som tekniska krav, producentansvar, ekonomiska styrmedel eller frivilliga överenskommelser.

3.   Om spilloljor enligt nationell lagstiftning omfattas av krav på regenerering, får medlemsstaterna föreskriva att sådana spilloljor ska regenereras, om det är tekniskt genomförbart, och, om artikel 11 eller 12 i förordning (EG) nr 1013/2006 ska tillämpas, begränsa transport över gränserna av spilloljor från sitt territorium till förbrännings- eller samförbränningsanläggningar för att prioritera regenereringen av spilloljor.

Artikel 22

Biologiskt avfall

Medlemsstaterna ska vid behov och i enlighet med artiklarna 4 och 13 vidta åtgärder för att främja

a)	separat insamling av biologiskt avfall i syfte att genomföra kompostering och rötning av avfallet,

b)	behandling av biologiskt avfall på ett sätt som motsvarar en hög miljöskyddsnivå,

c)	användning av miljömässigt säkert material som framställts av biologiskt avfall.

Kommissionen ska göra en bedömning av hanteringen av biologiskt avfall i syfte att vid behov lägga fram ett förslag. Vid bedömningen ska det undersökas huruvida det är lämpligt att fastställa minimikrav för hantering av biologiskt avfall och kvalitetskriterier för kompost och rötrester från biologiskt avfall för att en hög nivå av skydd för människors hälsa och miljön ska kunna säkerställas.

KAPITEL IV

TILLSTÅND OCH REGISTRERING

Artikel 23

Tillståndsprövning

1.   Medlemsstaterna ska kräva att alla verksamhetsutövare som har för avsikt att behandla avfall ska inneha ett tillstånd från behörig myndighet.

Sådana tillstånd ska omfatta åtminstone följande uppgifter:

a)	Typer och mängder av avfall som får behandlas.

b)	Tekniska krav och eventuella övriga krav som är relevanta för platsen i fråga, för varje typ av tillåtet förfarande.

c)	De säkerhets- och försiktighetsåtgärder som ska vidtas.

d)	Föreskriven metod för varje typ av förfarande.

e)	Övervaknings- och kontrollförfaranden vid behov.

f)	Bestämmelser om avslutande och efterbehandling vid behov.

2.   Tillstånd får beviljas för en viss period och får därefter förlängas.

3.   Om den behöriga myndigheten anser att den tilltänkta behandlingsmetoden är oacceptabel ur miljöskyddssynpunkt, i synnerhet när metoden inte är förenlig med artikel 13, ska den inte utfärda ett tillstånd.

4.   För tillstånd som omfattar förbränning eller samförbränning med energiåtervinning ska ett villkor vara att energiåtervinningen sker med hög energieffektivitet.

5.   Under förutsättning att kraven i denna artikel uppfylls kan alla tillstånd som utfärdats i enlighet med annan nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning kombineras med det tillstånd som krävs enligt punkt 1 till ett enda tillstånd, om man därigenom kan undvika onödig överlappning av information och onödigt dubbelarbete för verksamhetsutövaren eller den behöriga myndigheten.

Artikel 24

Undantag från tillståndskrav

Medlemsstaterna får undanta verksamhetsutövare från kravet i artikel 23.1 om verksamheten består i

a)	bortskaffande av eget icke-farligt avfall på den plats där detta uppkommer, eller

b)	återvinning av avfall.

Artikel 25

Villkor för undantag

1.   En medlemsstat som önskar bevilja undantag i enlighet med artikel 24 ska för varje typ av verksamhet fastställa allmänna regler av vilka det framgår vilka typer och mängder av avfall som omfattas av undantaget och vilken behandlingsmetod som ska användas.

Reglerna ska utformas för att säkerställa att avfallet behandlas i enlighet med artikel 13. Vid bortskaffande enligt artikel 24 a bör dessa regler beakta bästa tillgängliga teknik.

2.   Utöver de allmänna regler som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna fastställa särskilda villkor för beviljande av undantag för farligt avfall, vilka bland annat ska omfatta typ av verksamhet och eventuella andra nödvändiga krav som ska uppfyllas vid olika former av återvinning och vid behov gränsvärden för innehållet av farliga ämnen i avfallet och utsläppsgränsvärden.

3.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de allmänna regler som de fastställt enligt punkterna 1 och 2.

Artikel 26

Registrering

Medlemsstaterna ska se till att den nationella behöriga myndigheten för ett register över följande, om dessa inte omfattas av tillståndskrav:

a)	Verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall.

b)	Handlare eller mäklare.

c)	Verksamhetsutövare som omfattas av undantag från tillståndskraven enligt artikel 24.

Befintliga uppgifter som innehas av den behöriga myndigheten ska om möjligt användas för att få fram den information som behövs för denna registrering, i syfte att minimera den administrativa bördan.

Artikel 27

Minimikrav

1.   Tekniska minimikrav för sådan behandling av avfall som kräver tillstånd enligt artikel 23 får antas, om det är klarlagt att sådana minimikrav skulle innebära en fördel med avseende på skyddet av människors hälsa och miljön. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

2.   Dessa minimikrav får endast omfatta den behandling av avfall som inte omfattas av direktiv 96/61/EG eller som lämpligen inte ska omfattas av det direktivet.

3.   Dessa minimikrav ska

a)	vara inriktade på de viktigaste formerna av miljöpåverkan till följd av behandlingen av avfall,

b)	säkerställa att avfallet behandlas i enlighet med artikel 13,

c)	beakta bästa tillgängliga teknik, och

d)	i förekommande fall omfatta frågor som rör behandlingens kvalitet och processkrav.

4.   Minimikrav för verksamhet som kräver registrering enligt artikel 26 a och b ska antas, om det är klarlagt att sådana minimikrav skulle innebära en fördel med avseende på skyddet av människor hälsa och miljön eller när det gäller att undvika en störning av den inre marknaden, inklusive för insamlares, transportörers, handlares och mäklares tekniska kvalifikationer.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

KAPITEL V

PLANER OCH PROGRAM

Artikel 28

Avfallsplaner

1.   Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 1, 4, 13 och 16 fastställer en eller flera avfallsplaner.

Dessa planer ska var för sig eller i kombination omfatta den berörda medlemsstatens geografiska territorium i dess helhet.

2.   Avfallsplanerna ska omfatta en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshantering i det berörda geografiska området och de åtgärder som ska vidtas för att i miljöhänseende förbättra sunda förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall samt en utvärdering av hur planen kommer att bidra till genomförandet av målen och bestämmelserna i detta direktiv.

3.   Avfallsplanerna ska i lämplig utsträckning och med beaktande av planeringsområdets geografiska nivå och omfattning innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)	Det inom territoriet genererade avfallets typ, mängd och ursprung, avfall som sannolikt kommer att transporteras från eller till det nationella territoriet samt en bedömning av avfallsflödenas framtida utveckling.

b)	Befintliga avfallsinsamlingssystem och större anläggningar för bortskaffande och återvinning, inbegripet eventuella särskilda lösningar för spilloljor, farligt avfall eller avfallsflöden som omfattas av särskild gemenskapslagstiftning.

c)	En bedömning av behovet av nya insamlingssystem, nedläggning av befintliga avfallsanläggningar, ytterligare infrastruktur för avfallet i enlighet med artikel 16 och vid behov investeringar med anknytning till detta.

d)	Vid behov tillräcklig information om kriterier för platsidentifiering och kapacitet för framtida bortskaffande eller större återvinningsanläggningar.

e)	Allmän policy för avfallshantering, inbegripet planerad teknik och planerade metoder för avfallshantering eller policy för annat avfall som medför särskilda problem vid hanteringen.

4.   Avfallsplanen får med beaktande av planeringsområdets geografiska nivå och omfattning innehålla följande:

a)	Organisatoriska aspekter i samband med avfallshanteringen, bland annat en beskrivning av ansvarsfördelningen mellan de offentliga och privata aktörer som ombesörjer avfallshantering.

b)	En utvärdering av huruvida användning av ekonomiska och andra styrmedel kan vara användbar och lämplig för att lösa olika avfallsproblem, med beaktande av vikten av att upprätthålla en väl fungerande inre marknad.

c)	Användning av kampanjer för att öka medvetenheten och informationen till allmänheten eller en bestämd grupp av konsumenter.

d)	Nedlagda förorenade deponier samt åtgärder för efterbehandling av dessa.

5.   Avfallsplanerna ska uppfylla de krav som gäller för hanteringsplaner i artikel 14 i direktiv 94/62/EG och överensstämma med den strategi för att minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponier som avses i artikel 5 i direktiv 1999/31/EG.

Artikel 29

Avfallsförebyggande program

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med artiklarna 1 och 4 upprätta avfallsförebyggande program senast den. 12 december 2013.

Programmen ska ingå antingen i avfallsplanerna enligt artikel 28 eller i andra miljöpolitiska program, om det är lämpligt, eller fungera som separata program. Om programmet integreras i avfallsplanen eller i andra program, ska de avfallsförebyggande åtgärderna tydligt anges.

2.   I de program som avses i punkt 1 ska mål för förebyggande av avfall fastställas. Medlemsstaterna ska beskriva de befintliga förebyggande åtgärderna och utvärdera om exemplen på åtgärder i bilaga IV eller andra lämpliga åtgärder är användbara.

Syftet med sådana mål och åtgärder ska vara att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den miljöpåverkan som hänger samman med genereringen av avfall.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa lämpliga specifika kvalitativa eller kvantitativa riktmärken för antagna avfallsförebyggande åtgärder för att övervaka och bedöma hur åtgärderna utvecklas och får för samma syfte fastställa andra specifika kvalitativa eller kvantitativa mål och indikatorer än dem som avses i punkt 4.

4.   Indikatorer för avfallsförebyggande åtgärder får fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 39.3.

5.   Kommissionen ska utveckla ett system för utbyte av information om bästa metoder för förebyggande av avfall och ta fram riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att utforma programmen.

Artikel 30

Utvärdering och översyn av planer och program

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att avfallsplanerna och de avfallsförebyggande programmen utvärderas åtminstone vart sjätte år och ses över vid behov, i förekommande fall i enlighet med artiklarna 9 och 11.

2.   Europeiska miljöbyrån uppmanas att i sin årsrapport ta med en översyn av framsteg med slutförandet och genomförandet av de avfallsförebyggande programmen.

Artikel 31

Allmänhetens medverkan

Medlemsstaterna ska se till att relevanta berörda parter och myndigheter samt allmänheten bereds tillfälle att delta i utarbetandet av planerna för hantering av avfall och i programmen för förebyggande av avfall och att de får tillgång till dem när de har utarbetats i enlighet med direktiv 2003/35/EG eller i förekommande fall Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (26). De ska lägga ut planerna och programmen på en offentlig webbplats.

Artikel 32

Samarbete

Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt samarbeta med de övriga berörda medlemsstaterna och med kommissionen vid upprättandet av avfallsplanerna och de avfallsförebyggande programmen i enlighet med artiklarna 28 och 29.

Artikel 33

Information som ska lämnas till kommissionen

1.   Medlemsstaterna ska informera kommissionen om avfallsplanerna och de avfallsförebyggande programmen enligt artiklarna 28 och 29, när dessa har antagits, och om varje väsentlig ändring av planerna och programmen.

2.   Kommissionen ska fastställa formatet för anmälan av information om antagande och väsentliga revideringar av dessa planer och program i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 39.3.

KAPITEL VI

INSPEKTIONER OCH REGISTER

Artikel 34

Inspektioner

1.   De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum inspektera verksamhetsutövare som behandlar avfall, verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall, mäklare och handlare samt verksamhetsutövare som producerar farligt avfall.

2.   Inspektioner som avser insamling och transport ska omfatta det insamlade och transporterade avfallets ursprung, typ, mängd och destination.

3.   Medlemsstaterna får ta hänsyn till registreringar som erhållits enligt gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (Emas), särskilt med avseende på inspektionernas frekvens och intensitet.

Artikel 35

Register

1.   De verksamhetsutövare som avses i artikel 23.1, producenter av farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall ska föra ett register i tidsföljd över avfallets mängd, typ, ursprung och vid behov destination, insamlingsfrekvens, transportsätt och behandlingsmetod samt på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande.

2.   För farligt avfall gäller att registren ska sparas i minst tre år, utom när det gäller verksamhetsutövare som transporterar farligt avfall, vilka ska spara registren i minst tolv månader.

Dokumentation som visar att avfallet har hanterats ska uppvisas på begäran av de behöriga myndigheterna eller en tidigare innehavare.

3.   Medlemsstaterna får kräva att producenter av icke-farligt avfall ska följa punkterna 1 och 2.

Artikel 36

Efterlevnad och sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda att avfall överges, dumpas eller hanteras på ett okontrollerat sätt.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och vidta erforderliga åtgärder för att se till att de verkställs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 37

Rapportering och översyn

1.   Medlemsstaterna ska vart tredje år underrätta kommissionen om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport i elektronisk form för varje sektor. Denna rapport ska också innehålla information om hantering av spillolja och om framsteg med genomförandet av de avfallsförebyggande programmen och, i förekommande fall, information om åtgärder för utökat producentansvar, av det slag som avses i artikel 8.

Rapporten ska sammanställas utgående från ett frågeformulär eller en mall som kommissionen fastställer i enlighet med förfarandet i artikel 6 i rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön (27). Rapporten ska lämnas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser.

2.   Kommissionen ska sända frågeformuläret eller mallen till medlemsstaterna sex månader innan den period som sektorsrapporten avser inleds.

3.   Kommissionen ska inom nio månader efter det att den har mottagit sektorsrapporterna från medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

4.   I sin första rapport, som ska läggas fram senast den 12 december 2014, ska kommissionen se över genomförandet av detta direktiv, även när det gäller föreskrifterna om energieffektivitet, och vid behov lägga fram förslag till en översyn. Rapporten ska också bedöma medlemsstaternas befintliga avfallsförebyggande program, mål och indikatorer och ompröva lämpligheten av program på gemenskapsnivå, bland dem också program för producentansvar för vissa avfallsflöden, mål och indikatorer samt åtgärder som avser materialåtervinning och energiåtervinning, vilka kan bidra till att de mål som fastställts i artiklarna 1 och 4 uppnås mera effektivt.

Artikel 38

Tolkning och anpassning till den tekniska utvecklingen

1.   Kommissionen får utarbeta riktlinjer för tolkningen av definitionerna av återvinning och bortskaffande.

Vid behov ska tillämpningen av formeln för förbränningsanläggningar enligt bilaga II R1 specificeras. Lokala klimatförhållanden får beaktas, t.ex. hård kyla och uppvärmningsbehov, i den mån de påverkar den energimängd som tekniskt kan utnyttjas eller produceras i form av elektricitet, uppvärmning, kylning eller processånga. Lokala förhållanden i de yttersta randområdena i enlighet med artikel 299.2 fjärde stycket i fördraget och i de territorier som anges i artikel 25 i 1985 års anslutningsakt får också beaktas. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

2.   Bilagorna får ändras mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 39.2.

Artikel 39

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 40

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 12 december 2010.

När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 41

Upphävande samt övergångsbestämmelser

Direktiv 75/439/EEG, 91/689/EEG och 2006/12/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 12 december 2010.

Från och med den 12 december 2008 ska emellertid följande gälla:

a)

Artikel 10.4 i direktiv 75/439/EEG ska ersättas med följande: ”4.   Referensmetoden för bestämning av innehållet av PCB/PCT i spilloljor ska fastställas av kommissionen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (28).

b)

Direktiv 91/689/EEG ska ändras på följande sätt: i) Artikel 1.4 ska ersättas med följande: ”4.   I detta direktiv avses med farligt avfall: — Avfall som klassificerats som farligt avfall i den förteckning som upprättats med stöd av rådets beslut 2000/532/EG (29) på grundval av bilagorna I och II till det här direktivet. Detta avfall ska ha en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga III. Vid utarbetande av denna förteckning ska hänsyn tas till avfallets ursprung och sammansättning och, när så är relevant, gränsvärden för koncentration. Denna förteckning ska ses över med jämna mellanrum och vid behov revideras. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (30). — Allt annat avfall som enligt en medlemsstat företer någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga III. Sådana fall ska anmälas till kommissionen och ses över i syfte att anpassa förteckningen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.4 i direktiv 2006/12/EG. ii) Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel 9 De åtgärder som är nödvändiga för att anpassa bilagorna till detta direktiv till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och för att revidera den avfallsförteckning som avses i artikel 1.4, och som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.4 i direktiv 2006/12/EG.”

c)

Direktiv 2006/12/EG ska ändras på följande sätt: i) Artikel 1.2 ska ersättas med följande: ”2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a ska kommissionens beslut 2000/532/EG (31) med en förteckning över vilka slags avfall som tillhör de kategorier som anges i bilaga I till detta direktiv gälla. Denna förteckning ska ses över med jämna mellanrum och vid behov revideras. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.4. ii) Artikel 17 ska ersättas med följande: ”Artikel 17 De åtgärder som är nödvändiga för att anpassa bilagorna till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.4.” iii) Artikel 18.4 ska ersättas med följande: ”4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.”

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 42

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 43

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 309, 16.12.2006, s. 55.

(2)  EUT C 229, 22.9.2006, s. 1.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 13 februari 2007 (EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 135), rådets gemensamma ståndpunkt av den 20 december 2007 (EUT C 71 E, 18.3.2008, s. 16) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT). Rådets beslut av den 20 oktober 2008.

(4)  EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.

(5)  EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

(6)  EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 401.

(7)  EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG (EUT L 24, 29.1.2008, s. 8).

(8)  EGT C 76, 11.3.1997, s. 1.

(9)  EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.

(10)  Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(11)  EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.

(12)  EGT L 365, 31.12.1994, s. 10.

(13)  EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.

(14)  EUT L 37, 13.2.2003, s. 24.

(15)  EUT L 266, 26.9.2006, s. 1.

(16)  EUT L 190, 12.7.2006, s. 1.

(17)  EUT L 156, 25.6.2003, s. 17.

(18)  EGT L 377, 31.12.1991, s. 20.

(19)  EGT L 194, 25.7.1975, s. 23.

(20)  EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(21)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(22)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(23)  EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.

(24)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(25)  EGT L 332, 9.12.2002, s. 1.

(26)  EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.

(27)  EGT L 377, 31.12.1991, s. 48.

(28)  EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.”

(29)  EGT L 226, 6.9.2000, s. 3.

(30)  EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.”

(31)  EGT L 226, 6.9.2000, s. 3.”

---

---

---

---

---

---