(1)

I artikel 25.7 i förordning (EU) 2016/1011 föreskrivs att administratörer av signifikanta referensvärden som väljer att inte uppfylla ett eller flera av de särskilda kraven i den förordningen ska vara skyldiga att offentliggöra och upprätthålla en försäkran om efterlevnad där det tydligt anges varför det är lämpligt för administratören att inte följa dessa krav. Genom artikel 26.3 i den förordningen införs en liknande skyldighet för administratörer av icke-signifikanta referensvärden, men med avseende på en bredare uppsättning krav.

(2)

Försäkran om efterlevnad bör göra det möjligt för vem som helst som läser den att tydligt identifiera vilka bestämmelser i förordning (EU) 2016/1011 som administratören av referensvärdet har valt att inte tillämpa och skälen till varför administratören det är lämpligt att administratörerna inte följer dessa bestämmelser.

(3)

Enligt artiklarna 25.7 och 26.3 i förordning (EU) 2016/1011 ska det i försäkran om efterlevnad tydligt anges varför det är lämpligt att administratören inte följer bestämmelserna i fråga. I mallen bör det därför finnas en separat förklaring för var och en av de bestämmelser som inte tillämpas av administratören.

(4)

De valfria undantagen för signifikanta referensvärden i artikel 25.1 i förordning (EU) 2016/1011 är en underkategori till de potentiella undantagen för icke-signifikanta referensvärden i artikel 26.1 i samma förordning. För att säkerställa samstämmighet mellan de två tekniska genomförandestandarder som krävs enligt artiklarna 25.8 och 26.5 för dessa undantag och för att undvika potentiellt onödiga administrativa bördor för administratörer av referensvärden är det önskvärt att samla dessa tekniska genomförandestandarder i en enda förordning.

(5)

Administratörer kan välja att använda en enda försäkran om efterlevnad för en familj av referensvärden, under förutsättning att det är möjligt att tydligt identifiera de bestämmelser som administratören väljer att inte tillämpa för varje referensvärde som omfattas av försäkran om efterlevnad. En enda försäkran om efterlevnad bör inte avse både signifikanta och icke-signifikanta referensvärden. Om en familj av referensvärden omfattar både signifikanta och icke-signifikanta referensvärden bör åtminstone två försäkringar om efterlevnad tas fram.

(6)

Administratörer bör ges tillräckligt med tid för att säkerställa att kraven i denna förordning efterlevs. Denna förordning bör därför börja tillämpas två månader efter det att den har trätt i kraft.

(7)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska genomförandestandarder som lämnats in till kommissionen av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

(8)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundas på, gjort en analys av kostnader och fördelar och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2).