Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Miljö – Avfall – Direktiv 75/442 – Begrepp – Ämne som innehavaren gör sig av med – Stallgödsel – Omfattas inte – Villkor – Kadaver från djuruppfödning, när djuren har dött på anläggningen – Omfattas

(Rådets direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, artikel 1 a)

2. Miljö – Avfall – Direktiv 75/442 – ”Annan lagstiftning” i den mening som avses i artikel 2.1 b – Gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning – Villkor

(Rådets direktiv 75/442, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, artikel 2.1 b)

3. Miljö – Bedömning av inverkan på miljön av vissa projekt – Direktiv 85/337– Projekt av de slag som uppräknas i bilaga II till direktivet skall bli föremål för en miljökonsekvensbeskrivning – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd och gränser

(Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 97/11, artikel 2.1, 4.2 och bilaga II)

4. Miljö – Skydd av vatten mot föroreningar med nitrater från jordbruket – Direktiv 91/676 – Tillämpningsområde – Stallgödsel – Omfattas – Användning av stallgödsel som handelsgödsel – Regelsystemet för skydd av grundvatten som inrättas genom direktiv 80/68 är inte tillämpligt

(Rådets direktiv 80/68, artikel 5, och rådets direktiv 91/676)

Sammanfattning

1. Tillämpningsområdet för avfallsbegreppet, i den mening som avses i direktiv 75/442 om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, är beroende av betydelsen av uttrycket göra sig av med, i den mening som avses i artikel 1 a första stycket i direktivet.

I vissa situationer kan i detta avseende en vara, ett material eller en råvara som uppkommer under ett tillverknings- eller brytningsförfarande, vars huvudsakliga syfte inte är denna framställning, betraktas som en biprodukt, och inte en restprodukt, som företaget inte vill göra sig av med i den mening som avses i denna bestämmelse, utan snarare har för avsikt att, utan föregående bearbetning, senare använda eller saluföra på så fördelaktiga villkor som möjligt. I sådana fall omfattas inte varor, material eller råvaror som har ett ekonomiskt värde som produkter – oavsett om de bearbetats på något sätt eller inte – och som i detta skick omfattas av lagstiftningen för dessa produkter, av direktivets bestämmelser, som rör bortskaffande eller återvinning av avfall, under förutsättning att de inte bara kan utan verkligen kommer att återanvändas – utan föregående bearbetning – i den fortsatta produktionen.

Stallgödsel kan således på samma villkor undgå att betecknas som avfall om det används som jordförbättringsmedel inom ramen för en laglig spridning på väl identifierade marker och om lagringen av det begränsas till vad som krävs för denna spridningsprocesss. Den omständigheten att stallgödsel inte används på mark tillhörande den jordbruksanläggning som har genererat avfallet, utan för att fylla behov hos andra näringsidkare, saknar betydelse i detta avseende.

Kadaver från djuruppfödning, när djuren har dött på anläggningen och inte har slaktats för att tjäna som livsmedel, kan däremot inte i något fall användas på sådana villkor att de inte omfattas av definitionen på avfall i den mening som avses i nämnda direktiv. Innehavaren av kadavren är utan tvekan skyldig att göra sig av med dem, vilket innebär att materialet skall anses vara avfall.

(se punkterna 57, 58, 60–62 och 64)

2. Begreppet annan lagstiftning i artikel 2.1 b i direktiv 75/442 om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, kan avse såväl gemenskapslagstiftning som nationell lagstiftning som omfattar en avfallskategori som anges i nämnda bestämmelse, på villkor att denna lagstiftning, gemenskaps- eller nationell, avser hanteringen av nämnda avfall som sådant, och att den leder till en miljöskyddsnivå som är åtminstone likvärdig med den som följer av direktivet.

(se punkt 69)

3. I artikel 4.2 i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 97/11, föreskrivs att medlemsstaterna, genom granskning från fall till fall eller genom gränsvärden eller kriterier som fastställs av medlemsstaten, skall bestämma huruvida de projekt som redovisas i bilaga II till direktivet skall bli föremål för en miljökonsekvensbeskrivning. Denna bestämmelse har i huvudsak samma räckvidd som artikel 4.2 i direktiv 85/337, i dess ursprungliga lydelse. Den innebär inte att huvudregeln i artikel 2.1 i direktivet ändras, enligt vilken de projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering skall bli föremål för en miljökonsekvensbeskrivning.

(se punkterna 91och 92)

4. Regelsystemet för skyddet av vatten mot föroreningar orsakade av stallgödsel vilar inte på direktiv 80/68 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen, utan på direktiv 91/676 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Sistnämnda direktiv syftar nämligen just till att bekämpa vattenföroreningar orsakade av spridning eller utsläpp av stallgödsel och överdriven användning av handelsgödsel. Det skyddsregelsystem som föreskrivs där innehåller detaljerade åtgärder för den hantering som medlemsstaterna skall ålägga jordbrukarna att vidta, i vilka hänsyn tas till hur känsligt det område är som skall ta emot det flytande avfallet. Om emellertid artikel 5 i direktiv 80/68 tolkades så, att medlemsstaterna skall kräva att en förhandsgranskning, med bland annat hydrogeologiska undersökningar, görs för att stallgödsel skall få användas som gödningsmedel i jordbruket, skulle det skyddsregelsystem som inrättades genom direktiv 80/68 delvis ersätta det som specifikt inrättats genom direktiv 91/676.

(se punkterna 101 och 102)