52012DC0746

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU-lagstiftningens ändamålsenlighet

1.           Smart lagstiftning: Svar på det ekonomiska imperativet

EU-lagstiftningen är nödvändig för att uppnå målen i EU-fördraget och fastställa villkoren för en smart och hållbar tillväxt för alla, till förmån för medborgarna, näringslivet och arbetstagarna. Ansvaret för att uppnå dessa mål delas mellan kommissionen, övriga europeiska institutioner och medlemsstaterna. Den ekonomiska och finansiella krisen har visat vad det kostar att inte agera, en lagstiftning som inte är tillräckligt utvecklad och bristande efterlevnad på vissa områden. Den har framkallat ett behov av en stärkt ekonomisk styrning och finansiell reglering på EU-nivå. Samtidigt har krisen riktat uppmärksamheten på kostnaderna för EU-lagstiftningen och utmaningarna i samband med genomförandet och tillämpningen av de lagar som redan finns i författningssamlingen. De nationella förvaltningarna, som redan befinner sig under press, finner det svårt att hålla jämna steg med införlivandet och tillämpningen av EU-lagstiftningen. Näringslivet och medborgarna beklagar sig över lagstiftningens komplexitet och administrativa belastning. Europeiska rådet har efterlyst ytterligare insatser för att minska den totala administrativa belastningen både på EU-nivå och nationell nivå.

Kommissionen har för avsikt att reagera på dessa problem. Efter att ha utarbetat nya initiativ för två år[1] sedan, har den befäst sitt konsekvensbedömningssystem. Den administrativa belastningen har minskat. Det mål på 25 % som fastställdes inom ramen för åtgärdsprogrammet för att minska den administrativa belastningen i Europeiska unionen har därgenom både uppfyllts och överträffats. Lagstiftningen har förenklats och kodifierats. Betydande förslag om förenkling inom flera politikområden håller på att undersökas av Europaparlamentet och rådet. Exempelvis har kommissionen föreslagit en ambitiös förenklingsplan som ska omfatta nästa fleråriga budgetram[2]. Kommissionen har tillämpat principen tänk småskaligt först och utnyttjar alla rättsliga instrument som den förfogar över (från förbättrade samråd och konsekvensbedömningar till särskild övervakning av genomförandet) för att anpassa EU-lagstiftningen till mikroföretagens behov[3]. Pilotutvärderingar av strategin (hälsokontroller) har inletts[4]. Många problem med korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen löses utan att man behöver tillgripa formella överträdelseförfaranden. Allmänheten rådfrågas systematiskt om politiska initiativ.

Kommissionen kommer att fortsätta med dessa verksamheter och är fast besluten att uppfylla de politiska målen till lägsta möjliga kostnad, uppnå de fördelar som bara EU-lagstiftningen kan ge och eliminera all onödig belastning. Den kommer att fortsätta att stärka sina regleringsredskap och systematiskt tillämpa dem i sin lagstiftningsverksamhet. Kommissionen kommer också att förbättra genomförandet och tillämpningen av regelverket i nära samarbete med de övriga EU-institutionerna och medlemsstaterna. Den kommer att kombinera flera initiativ, som nu håller på att utarbetas, i ett enda program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Regulatory Fitness and Performance Programme, nedan kallat Refit-programmet) som syftar till att ta bort onödiga kostnader (dvs. belastningen) och se till att EU:s samlade lagstiftning fortsätter att vara lämplig.

Kommissionen tror inte att fastställandet av övergripande mål och/eller kvantitativa formler för att förvalta lagstiftningen kommer att ge önskade resultat. För detta krävs mer skräddarsydda insatser tillsammans med en kostnads-nyttoanalys för att avgöra om de är direkt relaterade till EU-lagstiftningen eller medlemsstaternas val av genomförande. Ett sådant tillvägagångssätt skulle göra det möjligt att mer exakt fastställa kostnadsminskningar och regelmässiga förbättringar och vara bättre anpassat till särdragen i EU:s beslutsfattande.

För att stärka sin strategi för smart lagstiftning har kommissionen använt sig av bidrag från Europaparlamentet[5], Regionkommittén[6], ett offentligt samråd[7], konsekvensbedömningsnämnden[8], arbetet i högnivågruppen av nationella lagstiftningsexperter och högnivågruppen för administrativ belastning, och 2012 års rekommendation om regleringspolitik och god samhällsstyrning från OECD[9].

2.           Refit-programmet

Nuvarande ekonomiska läge kräver att EU-lagstiftningen blir än mer effektiv och ändamålsenlig för att uppnå mål av allmänt intresse: visa tydligt mervärde, uppnå bästa resultat till lägsta möjliga kostnad och iaktta subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Slutresultatet måste vara en enkel, tydlig och förutsägbar rättslig ram för näringslivet, arbetstagarna och allmänheten.

För att närma sig detta mål kommer kommissionen att inleda Refit-programmet genom att bygga på sin erfarenhet av att utvärdera och minska den administrativa belastningen. Programmet kommer att identifiera belastning, inkonsekvenser, brister och ineffektiva åtgärder som härrör från lagstiftningen. Uppmärksamhet kommer att ägnas eventuell belastning i samband med EU-lagstiftningens genomförande på nationell, regional och lokal nivå[10]. Genom Refit-programmet ska kommissionen identifiera, utvärdera och anta initiativ samt övervaka genomförandet av initiativ som kommer att leda till betydande förenkling eller minskning av kostnaderna för lagstiftningen.

Refit-programmet bygger på en bredare politisk utvärdering som prövats genom de ”hälsokontroller” som inletts sedan 2010[11]. Erfarenheterna hittills visar på behovet av en gemensam ram för dessa bedömningar – för att visa hur de passar in i det övergripande målet om smart lagstiftning och minskad belastning, engagera samtliga berörda nivåer i den offentliga sektorn och främja en bred delaktighet från de berörda aktörerna.

Arbetet i samband med Refit-programmet kommer att inledas med en kartläggning av de områden och rättsakter med störst potential till förenkling och minskning av tillsynskostnaderna för näringslivet och medborgarna, utan att äventyra målen av allmänt intresse. Kartläggningen kommer att göra det möjligt att peka på områden där det behövs ytterligare utvärdering, särskilt kostnads-nyttoanalyser. Vid dessa utvärderingar kommer det också att bedömas om kvantitativa mål för att minska belastningen bör granskas på det aktuella området och i relation till EU:s och medlemsstaternas respektive ansvarsområden. Om kartläggningen lämnar tillräckliga bevis på att det krävs mer omedelbara åtgärder, inleds en konsekvensbedömning av förslagen. Man kommer att bedriva omfattande samråd med berörda parter under hela processen och deras inlägg kommer att vara mycket viktiga för prioriteringen av åtgärderna.

Programmet för lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat kommer att genomföras på ett öppet sätt. I linje med sin metod om att först utvärdera kommer kommissionen, i princip, inte att granska förslag på områden med befintlig lagstiftning förrän den regelmässiga kartläggningen och lämplig efterföljande utvärdering har gjorts. Planeringen kommer att offentliggöras. Utvärderingarna av programmet kommer att offentliggöras i de förstärkta fleråriga utvärderingsplaner som ska upprättas i början av 2014. En särskild bilaga i kommissionens arbetsprogram kommer att innehålla en förteckning över alla planerade programinitiativ som inleds från och med 2014 års arbetsprogram. Ett system för spårbarhet (resultattavla) kommer att inrättas för att bedöma förslagens framsteg genom EU:s institutioner och i genomförandefasen.

Möjliga områden för planering av en utvärdering inom ramen för programmet kan också komma från åtgärder som redan pågår eller ska sättas i gång. Dessa innehåller resultaten av de nuvarande EU-omfattande samråden med små och medelstora företag om de tio mest betungande EU-bestämmelserna och resultaten av de pågående hälsokontrollerna och annat regleringsmässigt utvärderingsarbete[12]. Det pågående löpande förenklingsprogrammet samt arbetet för att minska belastningen för små företag ska också omedelbart införlivas i det nya programmet. Utvärderingarna av information till och samråd med arbetstagare på det sociala området, typgodkännande av motorfordon, inre luftfartsmarknadspolitik och livsmedelskedjelagstiftningen kommer, så snart de avslutats, att ge ytterligare indikationer. Man planerar även översyn av avfallslagstiftningen, detaljhandelssektorn, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, oljeraffinering, aluminium och andra industriprodukter.

Slutligen kommer Refit-programmet att omfatta en uppföljning av programmet för att minska den administrativa belastningen (nedan kallat ABR Plus-programmet). 2007 års program syftade till att minska företagens belastning som följer av EU-lagstiftningen med 25 % senast 2012. Det omfattade omkring 80 % av de huvudsakliga källorna till administrativa bördor. Kommissionen har gått utöver målet genom att lägga fram förslag om att minska den administrativa belastningen med över 30 %, medan åtgärder motsvarande 25 % har antagits av medlagstiftarna. De detaljerade resultaten av åtgärdsprogrammet finns i ett bifogat arbetsdokument[13].

Fördelarna till följd av dessa insatser kommer inte att förverkligas förrän ABR Plus-programmet verkligen genomförs. ABR Plus-programmet för att minska de administrativa bördorna kommer därför att inriktas på en uppföljning i medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att senast den 31 december 2013 rapportera om hur de har genomfört åtgärderna i ABR Plus-programmet. Högnivågruppen om administrativ belastning kommer att få i uppgift att bistå och ge råd om denna uppföljning (jämföra beräknade resultat med de inledande beräkningarna och underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna). Den kommer också att, tillsammans med näringslivet och medlemsstaterna, följa upp om medlemsstaternas genomförande av EU:s åtgärder minskar onödig administrativ belastning, särskilt vad gäller mindre företag. Högnivågruppens mandat förlängs därför till slutet av den nuvarande kommissionens mandattid.

3.           Redskap för smart lagstiftning: förbättra resultaten

Kommissionen sätter in ett antal olika redskap i sin strategi i fråga om smart lagstiftning. Dessa förbättras kontinuerligt.

3.1.        Konsekvensbedömning

Kommissionens konsekvensbedömningssystem har bedömts som förstklassigt[14], med en öppen bedömning av politiska alternativ, både med och utan lagstiftningskaraktär, genom att jämföra potentiella kostnads-nyttoanalyser i ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende. Systemet är omfattande, öppet och är föremål för oberoende granskning[15]. Konsekvensbedömningar görs av alla förslag som bedöms ha ett betydande direkt genomslag. Under de senaste två åren har operativa riktlinjer offentliggjorts för analys av inverkan på grundläggande rättigheter[16], konkurrenskraft[17] och mikroföretag[18]. Konsekvensbedömningsnämndens[19] oberoende granskningar höjer rapporternas kvalitet och ett positivt yttrande från nämnden krävs i princip innan ett förslag kan lämnas till kommissionen för beslut. Konsekvensbedömningsnämndens granskning har stärkts genom riktade ändringar av dess mandat och arbetsordning[20]. Huruvida en konsekvensbedömning utförs eller inte anges i de färdplaner som är tillgängliga för allmänheten[21]. Konsekvensbedömningarna samt yttrandena från konsekvensbedömningsnämnden finns tillgängliga för allmänheten. Sedan konsekvensbedömningsnämnden inrättades under 2006 har mer än 700 yttranden lämnats. Inrättandet av ett nytt direktorat för konsekvensbedömning i Europaparlamentet tillför ytterligare en nivå av extern granskning och kvalitetskontroll.

Merparten av de som deltog i samrådet med berörda parter stöder kommissionens integrerade strategi. De vanligaste förslagen för att systematiskt uppnå ännu högre kvalitet är följande: bättre kvantifiering av konsekvenserna, en tydligare presentation av de övergripande resultaten, samråd om utkasten till konsekvensbedömningar, externa medlemmar i konsekvensbedömningsnämnden och ett bindande krav om ett positivt yttrande från nämnden.

Befintliga bevis och genomförda studier visar att nuvarande system givit ändamålsenliga resultat. Enligt en studie från Europaparlamentet[22] är ”EU:s system förhållandevist välutvecklat med både interna och externa kontrollsystem” och ”det råder allmän enighet om att konsekvensbedömningsnämnden bidrar till en förbättrad kvalitet på konsekvensbedömningarna”. Enligt en analys av CEPS/University of Exeter[23] kvantifieras kostnader och intäkter lika ofta, eller oftare, än i andra system. Inte i något system är yttrandena från ett oberoende granskningsorgan bindande för politiska beslutsfattare. Kommissionen anser därför att varken externa medlemmar i konsekvensbedömningsnämnden eller bindande yttranden från nämnden är nödvändiga och att de inte skulle vara förenliga med dess egen initiativrätt, de institutionella roller som innehas av Europaparlamentet och rådet och deras redovisningsskyldighet gentemot allmänheten.

Beträffande kraven på samråd om utkast till konsekvensbedömningsrapporter bör det noteras att kommissionen redan kräver att berörda parter rådfrågas om alla viktiga aspekter av en konsekvensbedömning och att ytterligare förbättringar vid rådfrågningen planeras. Samråden hålls vanligtvis tidigt i konsekvensbedömningsprocessen för att göra det möjligt för berörda parter att påverka problembeskrivning och val av alternativ i början av processen. Om samråd bara skulle hållas en gång om utkasten till konsekvensbedömningar skulle alternativen redan ha identifierats och därmed minska utrymmet för meningsfull återkoppling från de berörda parterna. Om två samråd hålls skulle strategicykeln bli ännu längre. Vidare offentliggörs de konsekvensbedömningsrapporter som åtföljer kommissionens förslag. Det innebär att berörda parter också kan lämna synpunkter på lagstiftningsprocessen.

Det finns emellertid utrymme för att förbättra konsekvensbedömningsrapporternas kvalitet och klarhet och bättre utnyttja konsekvensbedömningarnas processer för Refit-programmet. Kommissionen kommer att ytterligare förbättra förhandsbedömningen av kostnads-nyttoanalysen. Den kommer även att införa en standardiserad tvåsidig sammanfattning i sina konsekvensbedömningsrapporter för att underlätta ett snabbt fastställande av de viktigaste resultaten i konsekvensbedömningen, inklusive en kostnads-nyttoanalys. Den kommer att se över och uppdatera sina riktlinjer för konsekvensbedömningar under 2014, efter ett offentligt samråd.

3.2.        Utvärdering

Utvärderingen utgör en integrerad del av kommissionens insatser för att maximera fördelarna och minimera kostnaderna för EU:s politik, såsom redan belysts i 2010 års meddelande om smart lagstiftning. Förstärkningen av utvärderingen av EU:s lagstiftningsåtgärder går hand i hand med att utvärderingen av finansiella program ges ökad uppmärksamhet. Genom artikel 318 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) infördes ett nytt krav på att kommissionen för Europaparlamentet och rådet ska lägga fram en utvärderingsrapport av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts.

Kommissionen stärker sitt utvärderingssystem och tillämpar sin princip om att först utvärdera. Andelen viktiga förslag i kommissionens arbetsprogram som stöds av tillgängliga eller pågående utvärderingar ökade från 32 % till 44 % mellan 2011 och 2012.

Olika frågor har kommit i förgrunden vid insatserna för att stärka utvärderingen och det offentliga samrådet. Traditionellt sett har man vid utvärderingarna undersökt finansiering av enskilda program eller rättsakter, där mindre uppmärksamhet ägnas utvärdering av stora lagstiftningsområden och övergripande frågor. Det finns också ett problem vad gäller tidpunkten som får konsekvenser för båda programmen och där strategierna blir mätbara först många år efter det att de infördes.

I syfte att förbättra den politiska betydelsen och ansvaret för utvärderingsresultaten håller kommissionen på att se över sitt utvärderingssystem och kommer att fastställa en reviderad ram för politiken och programutvärderingen under 2013. I den nya strategin kommer man att undersöka hur utvärderingsresultaten bättre kan förankras i den politiska utvecklingen. Utvärderingsförfarandet skulle kunna utformas jämsides med själva politiken och innehålla bättre bestämmelser för övervakning och rapportering. Det finns utrymme för ökad insyn i planeringen och ett större engagemang från de berörda parternas sida. En översyn som grundas på utvärderingsresultaten skulle kunna övervägas i slutet av kommissionens nuvarande mandat.

Riktlinjerna för utvärdering, inklusive riktlinjer om utvärderingarna enligt Refit-programmet kommer att ses över efter ett offentligt samråd. Med tanke på den betydelse som genomförandet har för lagstiftningens effektivitet och ändamålsenlighet kommer man genom den nya metoden också att inleda ett pilotprojekt om gemensamma utvärderingar med berörda medlemsstater. Högnivågruppen av nationella lagstiftningsexperter kommer att uppmuntras att ge råd om dessa pilotprojekt och om medlemsstaternas deltagande. Gruppens mandat förlängs till slutet av den sittande kommissionens mandatperiod för att ge råd och utbyta bästa praxis om smart lagstiftning.

Kommissionen undersöker dessutom hur man ska omarbeta och förbättra rapporten i enlighet med artikel 318 i EUF-fördraget. Det krävs en tillförlitlig metod för den årliga rapporteringen om de resultat som uppnåtts, som tar sin utgångspunkt i bedömningsramarna för nuvarande och framtida fleråriga budgetramar och från kontrolluppgifter från kommissionens årliga rapporteringsinstrument[24].

3.3.        Samråd med medborgarna och berörda parter

Att lyssna på medborgarna och berörda parter är grundläggande för smart lagstiftning i alla etapper av den politiska processen. Kommissionen förfogar över ett flertal olika metoder som anges i fördragen och policydokument för att interagera med berörda parter[25]. En bred uppsättning redskap – från färdplaner till öppna och riktade offentliga samråd – finns tillgängliga för att kommissionen ska kunna föra en dialog med berörda parter i olika skeden.

Sedan början av 2012 har kommissionen givit berörda parter större inflytande, eftersom man förlängt minimiperioden för offentliga samråd från åtta till tolv veckor[26]. Även små och medelstora företag samt mikroföretag har direkt uttryck sina problem och farhågor i särskilda konferenser som anordnats i medlemsstaterna. En översyn av samrådsstrategin har slutförts och resultaten redovisas i ett åtföljande internt arbetsdokument[27].

Kommissionen genomför omfattande samråd, respekterar principerna om öppenhet och insyn och följer sådana miniminormer som är allmänt erkända som lämpliga för att reagera på internationellt bästa praxis och som vanligtvis respekteras. Under de senaste tre åren har man efterlyst synpunkter från berörda parter i mer än 300 öppna samråd som offentliggjorts på webbplatsen Din röst i Europa. Alla konsekvensbedömningsrapporter som avslutats under samma period byggde på omfattande öppna eller riktade samråd. I nio öppna samråd av tio respekterades minimiperioden.

Översynen bekräftade validiteten i kommissionens samrådsstrategi och redskap, liksom framstegen i genomförandet under åren. Dock pekade översynen och de berörda parternas åsikter på områden där ytterligare förbättringar kan göras. Vid samråden ställs inte alltid rätt frågor vid rätt tidpunkt och når ibland inte de som direkt drabbas och som inte alltid kan nås på sina egna modersmål. Det bifogade interna arbetsdokumentet beskriver planerade åtgärder för att ta itu med dessa frågor.

Kommissionen kommer att utvidga samråden genom att offentliggöra en löpande tidsplan för planerade samråd på webbplatsen Din röst i Europa, genom att bättre mobilisera medlemsstaternas kommunikationskanaler, utforska användningen av innovativa samrådsredskap genom att förbättra kvaliteten på återkopplingen och undersöka om samrådsdokument och sammanfattningar kan översättas i större utsträckning inom befintliga budgetramar. Den kommer också att uppdatera och förtydliga miniminormerna genom att införa klarare operativa kriterier. Slutligen, för att främja förbättrad kvalitet, kommer intern kontroll och stödmekanismer (t.ex. riktlinjer och samlingar med bästa praxis) att stärkas. Dessa åtgärder kommer att göra det möjligt att genom offentliga samråd bättre stödja alla faserna i utvärderingar, konsekvensbedömningar och beslutsprocesser.

4.           Smart lagstiftning och styrelseformer: förbättra genomförandet

EU-lagstiftningen kan inte kan tjäna sitt syfte om den inte tillämpas effektivt och efterlevs. Det är väsentligt att ha ett genomförandeperspektiv i alla led av den politiska processen. Vidare kommer framsteg i genomförandet att vara en central faktor vid bedömningen av lagstiftningens lämplighet.

4.1.        Stöd vid genomförandet av EU-lagstiftningen

Medlemsstaterna bär huvudansvaret för genomförandet av EU-lagstiftningen. Kommissionen stödjer dem genom en rad olika åtgärder: genomförandeplaner som identifierar de viktigaste praktiska utmaningarna och föreslår stödåtgärder, problemlösningsmekanismer, såsom EU Pilot[28] och utbyte av bästa praxis (t.ex. rapport om bästa praxis från högnivågruppen om administrativ belastning[29]). Den interinstitutionella dialogen och öppenheten har också förstärkts[30].

Kommissionen fortsätter att övervaka framstegen vid genomförandet av viktiga områden i EU-lagstiftningen, med inriktning på identifierade prioriterade områden för den inre marknaden[31]. För att bedöma förenligheten krävs en mer systematisk och riskbaserad strategi som stärker kontrollen av förenligheten och ger värdefull information inför utvärderingen i efterhand. Kommissionen kommer också mer systematiskt att utarbeta genomförandeplaner för direktiven och tillämpa gemensamma datum för ikraftträdande av EU:s förordningar och beslut som påverkar näringslivet i ett vidare perspektiv. Slutligen kommer kommissionen att göra sitt yttersta för att se till att tillräckligt med tid ges mellan dagen för antagande och införlivande.

4.2.        Lagstiftningen ska göras tydligare och lättillgängligare

Att hantera kvaliteten på lagstiftningen innebär också att se till att den är så tydlig, tillgänglig och lätt att efterleva som möjligt. De pågående insatserna för detta ändamål kommer att fortsätta. Dessa inbegriper förenkling, kodifiering, omarbetning och konsolidering av de rättsliga texterna samt minskning av lagstiftningsvolymen genom att upphäva föråldrade bestämmelser. Sedan 2005 har kommissionen godkänt 640 initiativ som syftar till förenkling, kodifiering och omarbetning. Mer än 4 450 rättsakter har upphävts, varav 1 750 till följd av kodifiering och omarbetning. Alla ändrade förordningar och direktiv samt ett urval av beslut har konsoliderats på alla språk som ursprungligen översatts och finns tillgängliga via webbplatsen Eur-Lex. Den elektroniska tillgången till EU:s hela lagstiftning håller på att förbättras: den nya e-juridikportalen togs i drift under 2011 och den nya gemensamma portalen EUR-Lex kommer att vara driftsklar online under 2013. Under 2011 föreslog kommissionen att rättslig verkan skulle ges åt det elektroniska offentliggörandet av Europeiska unionens officiella tidning[32]. Slutligen kommer kommissionen att fortsätta sina insatser för att förbättra den redaktionella kvaliteten för att åstadkomma mer koncisa och läsbara texter.

Dessa åtgärder kommer att stödja den integrerade utvärderingen av politikområden, underlätta offentliga samråd och hjälpa de nationella förvaltningarna vid införlivande och genomförande.

5.           Smart lagstiftning: ett gemensamt uppdrag

5.1.        Europaparlamentet, rådet och de rådgivande organen

I sitt meddelande från 2010 uppmanade kommissionen Europaparlamentet och rådet att på ett bättre sätt använda konsekvensbedömningarna i sina beslutsprocesser och att analysera effekterna när de diskuterar eventuella väsentliga ändringar i linje med sina åtaganden enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

Kommissionen noterar att bara begränsade framsteg hittills har nåtts vad gäller analysen av konsekvenserna till följd av omfattande ändringar.

Kommissionen välkomnar dock inrättandet av ett nytt direktorat för konsekvensbedömning i Europaparlamentet.Kommissionen stödjer vissa kommittéers goda praxis som leder till att kommissionens konsekvensbedömning ligger till grund för Europaparlamentets fortsatta analysarbete. Detta bör resultera i jämförbarhet med kommissionens egen konsekvensbedömningsstrategi och undvika dubbelarbete.

Rådet har ingen konsekvensbedömningskapacitet. Kommissionen anser att rådet skulle kunna öka användningen av konsekvensbedömningar i sina beslutsförfaranden, t.ex. genom att fullt ut beakta kommissionens konsekvensbedömningar när den bereder åtföljande förslag.

Kommissionen kommer att fortsätta att svara konstruktivt på förfrågningar om att utvidga vissa aspekter av sina konsekvensbedömningar och/eller att dela med sig av sina uppgifter och metoder från fall till fall. Den uppmanar båda institutionerna att inrikta sig på resultat, så att en större andel av de ändringar de gör direkt drar nytta av den evidensbaserade konsekvensbedömningen.

Kommissionen välkomnar också institutionernas stöd och godkännande av dess arbete för att minska och minimera den administrativa och rättsliga belastningen, och uppmanar dem att stödja de förslag om förenkling som diskuteras samt godkänna och stödja Refit-programmet.

Slutligen välkomnar kommissionen stödet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och från Regionkommittén. Deras plattformar och nätverk kan vara en viktig källa till information vid utarbetandet av utvärderingar och konsekvensbedömningar.

5.2.        Medlemsstaterna

Samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna är avgörande för att EU- lagstiftningen ska göra full nytta till minimal kostnad för allmänheten, arbetstagarna och företagen. Styrkan hos den nationella administrativa kapaciteten och den nationella lagstiftningens kvalitet har en direkt inverkan på huruvida EU:s politiska mål kan uppnås i praktiken. Information från medlemsstaternas förvaltningar och institutioner är av kritisk betydelse för utformningen och utvärderingen av EU-lagstiftningen. När medlemsstaterna införlivar och genomför EU-lagstiftningen, inklusive de bestämmelser som styr verksamhet som finansieras genom EU-budgeten, måste de se till att deras regelverk är tydligt och tillgängligt. De nationella parlamenten spelar en viktig roll för att kontrollera att subsidiaritetsprincipen tillämpas korrekt.

Kommissionen uppmuntrar medlemsstaternas myndigheter att delta mer aktivt i dess offentliga samråd och utvärderingar, bl.a. genom att mobilisera sina nationella nätverk i syfte att förbättra bevisunderlaget. Den betonar att en tidig återkoppling från medlemsstaterna i detta sammanhang är avgörande för en tillförlitlig analys av subsidiariteten.

Kommissionen betonar också att nationella konsekvensbedömningar kan vara till nytta för att underlätta diskussionerna i rådet om ändringar av kommissionens förslag och hjälpa medlemsstaterna med införlivande och verkställighetsfrågor.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att garantera konkreta resultat på nationell nivå av de pågående initiativen för att minska den administrativa belastningen, och att ta hänsyn till rekommendationerna i rapporten om bästa praxis från februari 2012 för att genomföra EU-lagstiftningen på minst betungande sätt och att aktivt delta i utbytet av information om effektiva metoder för att genomföra EU-lagstiftningen[33]. Den uppmanar dem också att dra full fördel av de möjligheter till förenkling som EU-lagstiftningen erbjuder och garantera de nationella bestämmelsernas klarhet och tillgänglighet vid införlivandet av EU-lagstiftningen.

Slutligen betonar kommissionen vikten av en effektiv offentlig förvaltning för att i tid införliva, genomföra och kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen.

6.           Slutsatser

För att garantera EU:s rättsliga kvalitet måste EU-lagstiftningen och de nationella bestämmelserna som genomför den förvaltas på ett sätt som garanterar att lagstiftningen fortsätter att effektivt uppnå sina mål av allmänt intresse. Regelverken måste vara lämpliga för ändamålet och förbli så när problemen utvecklas, nya lösningar dyker upp och politiska prioriteringar ändras. Kommissionen kommer därför att göra kartläggningen av onödiga kostnader och områden där genomförandet kan förbättras till en integrerad och permanent del av sitt politiska beslutsfattande och programplanering i all EU-lagstiftning.

[1]               KOM(2010) 543 Smart lagstiftning i Europeiska unionen.

[2]               Se KOM(2011) 500 En budget för Europa 2020, förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och COM(2012) 42 Förenklingsplan för den fleråriga budgetramen 2014–2020.

[3]               KOM (2011) 803 Att minska regelbördan för små och medelstora företag - i början av 2013 kommer kommissionen att lägga fram en första lägesrapport och resultattavla med särskild inriktning på de små och medelstora företagens prioriteringar som identifierats i de konferenser som hållits i medlemsstaterna och i de EU-omfattande samråd som hållits fram till slutet av 2012.

[4]               http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/evaluation/docs/fitness_check_en.pdf.

[5]               Yttrande från Regionkommittén om smart lagstiftning 2012/C 9/04.

[6]                      Yttrande från Regionkommittén om smart lagstiftning 2012/C 9/04.

[7]               http://ec.europa.eu/governance/better_regulation/smart_regulation/consultation_2012/docs/consultation_en.pdf.

[8]               SEC(2012) 101 ‘Impact Assessment Board Report for 2011’

[9]               http://www.oecd.org/gov/regulatorypolicy/49990817.pdf.

[10]             Den administrativa belastningen under genomförandet av EU-lagstiftningen på nationell nivå kommer att uppgå till runt en tredjedel av totalsumman.

[11]             Om EU:s sötvattenspolitik på miljöområdet, om information till och samråd med arbetstagare på det sociala området, om typgodkännande av motorfordon, livsmedelskedjelagstiftning och om inre luftfartsmarknadspolitik.

[12]             Särskilt redan tillgängliga resultat för byggsektorn, näringslivet och turisttjänster.

[13]             SWD(2012) 422 ‘Review of the Commission Consultation Policy’.

[14]             Hållbarhet i konsekvensbedömningar för en översyn av konsekvensbedömningssystem i utvalda OECD-länder och Europeiska kommissionen, OECD 2011, Jämförande studie om syfte, räckvidd och förfaranden för konsekvensbedömningar som genomförs i EU:s medlemsstater, Europaparlamentet 2011, Lagstiftningens kvalitet inom Europeiska kommissionen och i UK: gamla frågor och nya slutsatser , CEPS/University of Exeter 2012.

[15]             Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2010 Konsekvensbedömningar i EU-institutionerna: stöder de beslutsfattandet?

[16]             http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/sec_2011_0567_en.pdf

[17]             http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/sec_2012_0091_en.pdf

[18]             http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/meg_guidelines.pdf.

[19]             http://ec.europa.eu/governance/impact/iab/iab_en.htm.

[20]             http://ec.europa.eu/governance/impact/iab/members_en.htm

[21]             http://ec.europa.eu/governance/impact/planned_ia/planned_ia_en.htm

[22]             Se fotnot 14.

[23]             Se CEPS/University of Exeter 2012 i fotnot 14.

[24]             Det vill säga kommissionens strategiska planerings- och programplaneringscykel, de årliga verksamhetsrapporterna och årsrapporterna om budgetgenomförandet m.m.

[25]             See SWD(2012) 422.

[26]             http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/12/1&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

[27]             SWD(2012) 423 ‘Action Programme for Reducing Administrative Burdens in the EU – Final Report’

[28]             http://ec.europa.eu/eu_law/infringements/application_monitoring_en.htm

[29]             http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/admin_burden/best_practice_report/docs/bp_report_signature_en.pdf.

[30]             Se EUT L 304/47 och EUT C 369/14

[31]             Se COM(2012) 259 Bättre styrning av den inre marknaden.

[32]             KOM(2011) 162 Förslag till rådets förordning om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning.     

[33]    http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/admin_burden/best_practice_report/best_practice_report_en.htm