(1)

Genom rådets förordning (EU) nr 43/2009 (2) tilldelades Spanien en fiskekvot för makrill i Ices-områdena VIIIc, IX och X och i Cecaf-området 34.1.1 i EU:s vatten för 2009.

(2)

Denna fiskekvot för makrill för 2009 minskades till följd av utbyten som Spanien gjort med Frankrike och Polen, i enlighet med artikel 20.5 i rådets förordning (EU) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (3).

(3)

Kommissionen upptäckte motstridigheter i de spanska uppgifterna om makrillfiske under 2009 genom att dubbelkontrollera dessa uppgifter, eftersom de hade registrerats och rapporterats vid olika skeden i värdekedjan, från fångst till första försäljning. Dessa motstridiga uppgifter bekräftades ytterligare när flera granskningar, kontrollbesök och inspektioner genomfördes i Spanien i enlighet med förordning (EG) nr 1224/2009.

(4)

I ett brev daterat den 28 november 2011 inledde kommissionen ett samråd med Spanien angående de planerade avdragen, och de spanska myndigheterna svarade i ett brev daterat den 19 december 2011.

(5)

Spanien medgav att landet hade överskridit sin makrillkvot för 2009 med 65 429 ton.

(6)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 2371/2002 ska den gemensamma fiskeripolitiken säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende.

(7)

Sett till graden av överfiske och med tanke på behovet av att ta hänsyn till den socioekonomiska situationen hos såväl fiskesektorn som den därmed förbundna beredningsindustrin i medlemsstaten i fråga, samt för att i så stor utsträckning som möjligt begränsa de negativa effekterna på dessa båda sektorer, bör avdrag för den kvantitet som överskridit den tillåtna kvoten göras under en period av minst elva år.

(8)

Med tanke på att det i kommissionens förordning (EU) nr 165/2011 (4) fastställs andra avdrag från fiskekvoter för makrill som tilldelats Spanien fram till 2015, bör mindre avdrag fastställas för de överlappande åren, dvs. för åren 2013–2015.

(9)

För att undvika negativa sociala och ekonomiska följder för den berörda fiskesektorn och för den därmed förbundna beredningsindustrin, bör dessutom de kvoter som dras av från och med 2016 inte under något år överskrida 33 % av den årliga makrillkvoten. Om den kvot som ska dras av överskrider 33 % av den årliga makrillkvoten, bör denna förordning ändras så att den årliga kvantitet som ska dras av minskas medan avdragsperioden förlängs med motsvarande längd.

(10)

Spanien har begärt att en del av avdragen ska göras från landets ansjoviskvoter för samma område under samma tidsperiod. Makrillbeståndet i fråga ligger för närvarande inom säkra biologiska gränser. Ansjovisbeståndet i område VIII utnyttjas i en sådan takt att det ger maximal fångst på lång sikt men är utsatt för stora växlingar och skulle på längre sikt gynnas av att utnyttjandet tillfälligt minskar. Det huvudsakliga fisket av dessa makrillbestånd (nästan 90 % av fångsterna) äger rum i Ices-området VIIIc från februari till maj, och ansjovisbestånden i område VIII fiskas i samma område (VIIIc) från april till juni. Makrill och ansjovis är pelagiska fiskar som förekommer i medeldjupt vatten. Man kan alltså dra slutsatsen att båda dessa bestånd håller till i samma geografiska område och delar ekosystem. Av denna anledning, och med beaktande av den gemensamma fiskeripolitiken, är det i detta speciella fall lämpligt att vissa av de avdrag som måste göras tas från de ansjoviskvoter som tilldelats Spanien för samma område under samma tidsperiod.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.