31.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 361/1

(1)

Skapandet av de rättsliga förutsättningarna för företag att anpassa sin verksamhet i fråga om tillverkning och distribution av produkter över nationsgränserna och ge dem större valfrihet och fler möjligheter bidrar till att uppnå unionens mål som framgår av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen. Ett enhetligt patentskydd på den inre marknaden, eller åtminstone på en betydande del av den, bör vara ett av de rättsliga instrument som står till företagens förfogande.

(2)

Enligt artikel 118 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska åtgärder vidtas inom ramen för den inre marknadens upprättande eller funktion för att skapa ett enhetligt patentskydd i hela unionen och upprätta centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och kontroll på unionsnivå.

(3)

Den 10 mars 2011 antog rådet beslut 2011/167/EU om bemyndigande av ett fördjupat samarbete mellan Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Frankrike, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade kungariket (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna) på området för skapande av ett enhetligt patentskydd.

(4)

Ett enhetligt patentskydd kommer att främja vetenskapliga och tekniska framsteg och förbättra den inre marknadens funktion genom att göra det lättare, billigare och mer rättssäkert att utnyttja patentsystemet. Det kommer även att förbättra patentskyddet, eftersom det blir möjligt att få ett enhetligt patentskydd i de deltagande medlemsstaterna och minska kostnaderna och underlätta för företagen i hela unionen. Det bör vara tillgängligt för innehavare av europeiska patent från såväl deltagande medlemsstater som andra stater, oavsett deras nationalitet, hemvist eller säte.

(5)

Europeiska patentorganisationen inrättades genom konventionen om meddelande av europeiska patent av den 5 oktober 1973, reviderad den 17 december 1991 och 29 november 2000, (nedan kallad EPC), och fick därigenom i uppgift att bevilja europeiska patent. Denna uppgift utförs av Europeiska patentverket (nedan kallat EPO). Ett europeiskt patent som beviljas av EPO bör på patenthavarens begäran genom denna förordning ha enhetlig verkan i de deltagande medlemsstaterna. Ett sådant patent kallas nedan ett europeiskt patent med enhetlig verkan.

(6)

I enlighet med avdelning IX av EPC kan en grupp avtalsslutande stater i EPC föreskriva att europeiska patent som beviljas för dessa stater ska ha en enhetlig karaktär. Denna förordning utgör ett särskilt avtal i den mening som avses i artikel 142 i EPC, ett regionalt patentfördrag i den mening som avses i artikel 45.1 i konventionen om patentsamarbete av den 19 juni 1970, senast ändrad den 3 februari 2001, och ett särskilt avtal i den mening som avses i artikel 19 i Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten av den 20 mars 1883 och senast ändrad den 28 september 1979.

(7)

Ett enhetligt patentskydd bör skapas genom att redan beviljade europeiska patent genom denna förordning ges enhetlig verkan i alla de deltagande medlemsstaterna. Ett europeiskt patent med enhetlig verkan bör främst kännetecknas av en enhetlig karaktär, det vill säga att det ger ett enhetligt skydd och har samma rättsverkan i alla deltagande medlemsstater. Därför bör ett europeiskt patent med enhetlig verkan endast begränsas, överlåtas, upphävas eller upphöra med avseende på alla de deltagande medlemsstaterna. Det bör vara möjligt att licensiera ett europeiskt patent med enhetlig verkan för hela territoriet eller en del av de deltagande medlemsstaternas territorier. För att säkerställa att det enhetliga patentskyddet ger ett enhetligt materiellt skyddsomfång, bör endast europeiska patent som har beviljats med samma kravuppsättning för alla deltagande medlemsstater ha enhetlig verkan. Slutligen bör ett europeiskt patents enhetliga verkan vara underordnad själva det europeiska patentet och inte anses ha uppkommit i den utsträckning det europeiska grundpatentet upphävs eller begränsas.

(8)

I enlighet med allmänna patenträttsliga principer och artikel 64.1 i EPC bör det enhetliga patentskyddet få verkan retroaktivt i de deltagande medlemsstaterna från och med den dag som beslutet att bevilja det europeiska patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen (European Patent Bulletin). Om ett enhetligt patentskydd får verkan bör de deltagande medlemsstaterna se till att det europeiska patentet inte anses ha fått verkan som ett nationellt patent på deras territorium, för att undvika dubbelt patenskydd.

(9)

Det europeiska patentet med enhetlig verkan bör ge innehavaren rätt att förbjuda tredje part att begå handlingar som patentet skyddar mot. Detta bör säkerställas genom inrättandet av en enhetlig patentdomstol. I frågor som inte omfattas av denna förordning eller rådets förordning (EU) nr 1260/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang (3) bör bestämmelserna i EPC, avtalet om en enhetlig patentdomstol, inbegripet dess bestämmelser om rättighetens omfattning och begränsningar, samt nationell lagstiftning, inbegripet internationella privaträttsliga regler, gälla.

(10)

Tvångslicenser för europeiska patent med enhetlig verkan bör regleras av de deltagande medlemsstaternas lagstiftning vad gäller deras respektive territorier.

(11)

I sin rapport om tillämpningen av denna förordning bör kommissionen utvärdera hur de tillämpliga begränsningarna fungerar och, när så krävs, lägga fram lämpliga förslag med beaktande av patentsystemets bidrag till innovation och teknisk utveckling, tredje parters legitima intressen samt överskuggande samhällsintressen. Avtalet om en enhetlig patentdomstol hindrar inte Europeiska unionen från att utöva sina befogenheter på området.

(12)

I enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis bör principen om konsumtion av rättigheter tillämpas även på europeiska patent med enhetlig verkan. De rättigheter som är knutna till ett europeiskt patent med enhetlig verkan bör därför inte omfatta handlingar som avser den patentskyddade produkten och som utförs i de deltagande medlemsstaterna efter det att patenthavaren har släppt ut produkten på unionsmarknaden.

(13)

Skadeståndssystemet bör regleras av lagstiftningen i de deltagande medlemsstaterna, särskilt bestämmelserna som genomför artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (4).

(14)

Som förmögenhetsobjekt bör ett europeiskt patent med enhetlig verkan, i sin helhet och i alla deltagande medlemsstater, anses som ett nationellt patent i den deltagande medlemsstaten som fastställs i enlighet med särskilda kriterier, såsom sökandens hemvist, huvudsakliga säte eller driftsställe.

(15)

För att främja och underlätta ekonomiskt utnyttjande av en uppfinning som skyddas av ett europeiskt patent med enhetlig verkan bör innehavaren av det patentet kunna erbjuda licens mot lämplig ersättning. Patenthavaren bör därför kunna inge en förklaring till EPO om att denne är beredd att bevilja licens mot lämplig ersättning. I så fall bör patenthavaren få en reducering av årsavgiften från det att EPO har mottagit en sådan förklaring.

(16)

Den grupp av medlemsstater som utnyttjar bestämmelserna i avdelning IX i EPC får ge EPO i uppdrag att utföra vissa arbetsuppgifter och får inrätta ett särskilt utskott inom Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd (nedan kallat det särskilda utskottet).

(17)

De deltagande medlemsstaterna bör ge EPO i uppdrag att utföra vissa administrativa uppgifter som rör europeiska patent med enhetlig verkan, särskilt administreringen av ansökningar om enhetlig verkan, registreringen av enhetlig verkan och eventuella begränsningar, licenser, överlåtelser, upphävanden eller upphöranden av europeiska patent med enhetlig verkan, insamlandet och fördelningen av årsavgifter, offentliggörandet av översättningar i informationssyfte under en övergångsperiod samt administreringen av ett ersättningssystem för översättningskostnader för sökande som lämnar in ansökningar om europeiska patent på ett annat språk än något av EPO:s officiella språk.

(18)

Inom ramen för det särskilda utskottet bör de deltagande medlemsstaterna ansvara för förvaltning och övervakning av verksamheten med avseende på de arbetsuppgifter som EPO har anförtrotts av de deltagande medlemsstaterna, se till att ansökningar om enhetlig verkan ges in till EPO inom en månad från den dag då beslutet att bevilja patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen, och säkerställa att sådana ansökningar lämnas på handläggningsspråket vid EPO tillsammans med den översättning som föreskrivs under en övergångsperiod i förordning (EU) nr 1260/2012. De deltagande medlemsstaterna bör också, i överensstämmelse med de omröstningsbestämmelser som anges i artikel 35.2 i EPC, säkerställa att nivån på årsavgifterna och årsavgifternas fördelning fastställs enligt kriterierna i den här förordningen.

(19)

Patenthavaren bör betala en enda årlig avgift för ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Årsavgiften bör vara progressiv under hela patentskyddets livslängd och bör, tillsammans med de avgifter som ska betalas till Europeiska patentorganisationen under perioden innan patentet beviljas, täcka alla kostnader för att bevilja det europeiska patentet och administrera det enhetliga patentskyddet. Årsavgifternas nivå bör fastställas med målsättningen att främja innovation och de europeiska företagens konkurrenskraft med beaktande av den situation som råder för särskilda enheter som små och medelstora företag, t.ex. i form av lägre avgifter. De bör även återspegla storleken på den marknad som patentet omfattar och ungefär motsvara de nationella årsavgifterna för ett genomsnittligt europeiskt patent som får verkan i de deltagande medlemsstaterna vid den tidpunkt då årsavgifternas storlek först fastställs.

(20)

Den lämpliga nivån på och fördelningen av årsavgifter bör fastställas för att säkerställa att alla kostnader för de uppgifter som EPO fått i uppdrag att utföra med anledning av det enhetliga patentskyddet helt och hållet täcks av inkomsterna från europeiska patent med enhetlig verkan, och att intäkterna från årsavgifterna, tillsammans med de avgifter som ska betalas till Europeiska patentorganisationen innan patentet beviljas, säkerställer att Europeiska patentorganisationens budget är balanserad.

(21)

Årsavgifter bör betalas till den Europeiska patentorganisationen. EPO bör behålla ett belopp för att täcka de kostnader som uppstår när EPO utför uppgifter som rör det enhetliga patentskyddet i enlighet med artikel 146 i EPC. Det återstående beloppet bör fördelas mellan de deltagande medlemsstaterna och bör användas för patentrelaterade ändamål. Fördelningen bör fastställas på grundval av rimliga, rättvisa och relevanta kriterier, nämligen patentaktivitet och marknadens storlek, och bör garantera ett minimibelopp som ska fördelas mellan alla deltagande medlemsstater så att systemet kan fungera på ett välbalanserat och hållbart sätt. Fördelningen bör kompensera de deltagande medlemsstaterna om de har ett annat officiellt språk än något av EPO:s officiella språk, om de har oproportionerligt få patent enligt vad som kan fastställas utifrån den europeiska resultattavlan för innovation och/eller om de relativt nyligen har blivit medlemmar i Europeiska patentorganisationen.

(22)

Ett fördjupat partnerskap mellan EPO och medlemsstaternas centrala patentmyndigheter bör göra det möjligt för EPO att när så är lämpligt regelbundet använda sökresultatet av centrala patentmyndigheters nyhetsprövningar av nationella patentansökningar när dessa åberopas som prioritetsgrundande vid senare ansökningar om europeiska patent. Alla centrala patentmyndigheter, inklusive de som inte genomför nyhetsprövningar under ett nationellt ansökningsförfarande, kan spela en viktig roll i det fördjupade partnerskapet, bland annat genom att ge råd och stöd till potentiella patentsökande, särskilt till små och medelstora företag, genom att ta emot ansökningar, vidarebefordra dem till EPO och genom att sprida information om patent.

(23)

Denna förordning kompletteras av förordning (EU) nr 1260/2012 som antas av rådet i enlighet med artikel 118 andra stycket i EUF-fördraget.

(24)

Jurisdiktionen med avseende på europeiska patent med enhetlig verkan bör fastställas och regleras av ett instrument som upprättar ett enhetligt system för tvistlösning avseende europeiska patent och europeiska patent med enhetlig verkan.

(25)

Att inrätta en enhetlig patentdomstol för att handlägga mål som rör europeiska patent med enhetlig verkan är mycket viktigt för att säkerställa att det patentet fungerar på rätt sätt, en enhetlig rättspraxis och därmed rättssäkerhet liksom kostnadseffektivitet för patenthavarna. Det är därför mycket viktigt att de deltagande medlemsstaterna ratificerar avtalet om en enhetlig patentdomstol i enlighet med sina nationella konstitutionella och parlamentariska förfaranden samt vidtar de åtgärder som krävs för att denna domstol ska kunna inleda sin verksamhet så snart som möjligt.

(26)

Denna förordning bör inte påverka de deltagande medlemsstaternas rätt att bevilja nationella patent och bör inte ersätta de deltagande medlemsstaternas patentlagstiftning. Patentsökande bör fortfarande kunna välja att erhålla antingen ett nationellt patent, ett europeiskt patent med enhetlig verkan, ett europeiskt patent med verkan i en eller flera av de avtalsslutande staterna i EPC eller ett europeiskt patent med enhetlig verkan som dessutom har validerats i en eller flera andra avtalsslutande stater i EPC som inte tillhör de deltagande medlemsstaterna.

(27)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa ett enhetligt patentskydd, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, till följd av denna förordnings omfattning och verkan, bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen anta åtgärder, när så är lämpligt genom fördjupat samarbete, i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

hade sin hemvist eller sitt huvudsakliga säte den dag då ansökan om europeiskt patent gavs in, eller

b)

om led a inte är tillämpligt, sökanden hade ett driftsställe den dag då ansökan om europeiskt patent gavs in.

a)

Administrera ansökningar om enhetlig verkan från innehavare av europeiska patent.

b)

Införa registret för enhetligt patentskydd i det europeiska patentregistret och administrera registret för enhetligt patentskydd.

c)

Ta emot och registrera sådana förklaringar om licensering som avses i artikel 8, återkallanden av dessa och åtaganden om licensering som innehavaren av ett europeiskt patent med enhetlig verkan har gjort vid internationella standardiseringsorgan.

d)

Offentliggöra de översättningar som avses i artikel 6 i förordning (EU) nr 1260/2012 under den övergångsperiod som avses i den artikeln.

e)

Samla in och administrera årsavgifter för europeiska patent med enhetlig verkan för åren efter det år då uppgift om beviljandet offentliggörs i Europeiska patenttidningen. Samla in och administrera de tilläggsavgifter som ska betalas när årsavgifterna betalas för sent, när sådana inbetalningar sker inom sex månader från förfallodagen, samt fördela en del av de insamlade årsavgifterna till de deltagande medlemsstaterna.

f)

Administrera ersättningssystemet för ersättning för översättningskostnader som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 1260/2012.

g)

Säkerställa att en ansökan om enhetlig verkan ges in av innehavaren av ett europeiskt patent på handläggningsspråket enligt definitionen i artikel 14.3 i EPC, senast en månad från det att beslutet att bevilja patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen.

h)

Säkerställa att uppgift om enhetlig verkan anges i registret för enhetligt patentskydd, när en ansökan om enhetlig verkan har getts in och, under den övergångsperiod som anges i artikel 6 i förordning (EU) nr 1260/2012, har getts in tillsammans med de översättningar som avses i den artikeln, samt att EPO informeras om eventuella begränsningar, licenser, överlåtelser eller upphävanden av europeiska patent med enhetlig verkan.

a)

progressiva under hela det enhetliga patentskyddets löptid,

b)

tillräckliga för att täcka alla kostnader för att bevilja det europeiska patentet och administrera det enhetliga patentskyddet, och

c)

tillräckliga för att, tillsammans med de avgifter som ska betalas till Europeiska patentorganisationen innan patentet beviljas, säkerställa att Europeiska patentorganisationens budget är balanserad.

a)

främja innovation och de europeiska företagens konkurrenskraft,

b)

återspegla storleken på den marknad som patentet omfattar, och

c)

ungefär motsvara nivån på de nationella årsavgifterna för ett genomsnittligt europeiskt patent som får verkan i de deltagande medlemsstaterna vid den tidpunkt då årsavgifternas storlek först fastställs.

a)

motsvarar årsavgifterna som ska betalas för det genomsnittliga geografiska område som de nuvarande europeiska patenten omfattar,

b)

återspeglar förnyelsegraden för nuvarande europeiska patent,

c)

återspeglar antalet ansökningar om enhetlig verkan.

a)

Antalet patentansökningar.

b)

Marknadens storlek, samtidigt som det säkerställs att ett minimibelopp fördelas till varje deltagande medlemsstat.

c)

Ersättning till de deltagande medlemsstater som har