1.

Överskottet av ett instituts långa (korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma aktie, skuldinstrument och konvertibla värdepapper och identiska finansiella terminer, optioner, köpoptioner och täckta köpoptioner skall utgöra dess nettopositioner i vart och ett av de olika instrumenten. Vid beräkning av nettopositionen skall de behöriga myndigheterna medge att positioner i derivatinstrument behandlas som positioner i det underliggande (eller uppgivna) värdepapperet eller värdepapperen i enlighet med vad som fastställts i punkterna 4-7. Ett instituts innehav av egna skuldinstrument beaktas inte vid beräkning av den specifika risken i enlighet med punkt 14.

2.

Nettning skall inte tillåtas mellan en konvertibel och en motstående position i det underliggande instrumentet om inte de behöriga myndigheterna använder en sådan metod att sannolikheten för att en viss konvertibel växlas in beaktas eller ställer kapitalkrav som motsvarar den förlust som inväxlingen kan medföra.

3.

Alla nettopositioner, oavsett om de är positiva eller negativa, måste dagligen räknas om till institutets rapportvaluta till rådande dagskurs innan de sammanräknas.

4.

Ränteterminer, FRAs och andra terminsåtaganden att köpa eller sälja räntebärande instrument skall behandlas som kombinerade långa och korta positioner. Positioner i långa ränteterminer behandlas sålunda som en kombination av ett lån med förfallodag den dag terminen skall fullgöras och ett innehav av en tillgång med en förfallodag som motsvarar den som gäller för det instrument eller det innehav som svarar mot ifrågavarande termin. På motsvarande sätt behandlas ett åtagande i fråga om framtida räntesatser (såld FRA) som en lång position med förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen plus kontraktets löptid och en kort position med en förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen. Både lånet och innehavet av tillgången skall tas upp i den första kategorin som anges i tabell 1 i punkt 14 för att kapitalkravet skall kunna beräknas mot bakgrund av den specifika risken för ränteterminer och FRAs. Ett terminsåtagande att köpa ett räntebärande instrument behandlas som en kombination av ett lån med förfallodag på fullgörandedagen och en lång (spot) position i det räntebärande instrumentet som sådant. Lånet skall tas upp i den första kategorin som anges i tabell 1 i punkt 14 i fråga om specifika risker och det räntebärande instrumentet under den kolumn i tabellen som är tillämplig för det.

De behöriga myndigheterna får medge att kapitalkravet för en termin som omsätts på börsen sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med terminen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V. De behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för OTC‐derivatkontrakt av den typ som avses i denna punkt och som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med derivatkontraktet, och att det är minst likvärdigt med det kapitalkrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V.

Vid tillämpning av denna punkt avser lång position ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det skall erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och kort position ett innehav för vilket det har fastställt den räntesats det skall betala vid någon tidpunkt i framtiden.

5.

Optioner på räntesatser, räntebärande instrument, aktier, aktieindex, finansiella terminer, swappar och utländska valutor behandlas som om de vore positioner som till värdet motsvarade värdet av det underliggande instrument till vilken optionen hänvisar multiplicerat med optionens delta på det sätt som anges i denna bilaga. Nyssnämnda position får nettas mot motstående positioner i samma slag av underliggande värdepapper eller derivatinstrument. Det delta som används skall vara det som gäller för berörd börs, det som beräknats av de behöriga myndigheterna eller där sådant inte finns att tillgå eller vid optioner i OTC‐handel det som beräknats av institutet självt under förutsättning att de behöriga myndigheterna är övertygade om att den beräkningsmetod institutet använder är rimlig.

De behöriga myndigheterna får emellertid även föreskriva att instituten skall beräkna sina delta med metoder som anges av de behöriga myndigheterna.

Skyddsåtgärder skall vidtas mot övriga risker, förutom deltarisken, som sammanhänger med optioner. De behöriga myndigheterna får medge att kravet på säkerhet för en utfärdad, på börsen omsatt option sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V. De behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för en OTC‐option, som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingsorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen, och att den är minst likvärdig med det kapitalkrav för en OTC‐option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V. Dessutom får de medge att kravet för en köpt option som omsätts på börsen eller en OTC‐option är detsamma som det som gäller för det underliggande instrumentet dock med den begränsningen att därav härrörande krav inte överstiger optionens marknadsvärde. Kravet avseende en utfärdat OTC‐option skall bestämmas i förhållande till det underliggande instrumentet.

6.

Köpoptioner som gäller skuldebrev och aktier skall behandlas på samma sätt som optioner enligt punkt 5.

7.

Swappar behandlas vid beaktande av ränterisken på samma sätt som instrument i balansräkningen. En ränteswapp enligt vilken ett institut erhåller en rörlig ränta och betalar en fast ränta skall således behandlas som likvärdig med en lång position i ett instrument med rörlig ränta med en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan fastställs och en kort position i ett instrument med fast räntesats med samma löptid som den som gäller för swappen.

8.

Vid beräkning av kapitalkraven för marknadsrisk för den part som tar på sig kreditrisken (”säljaren av skydd”), skall, såvida inget annat uttryckligen anges, det nominella beloppet i kreditderivatkontraktet användas. Vid beräkningen av den specifika risken är det, utom för totalavkastningsswappar, kreditderivatkontraktets löptid som gäller i stället för skuldförbindelsens löptid. Positionerna bestäms enligt följande:

9.

Institut som marknadsvärderar och beräknar ränterisken för sådana derivatinstrument som behandlas i punkterna 4–7 på grundval av nutidsvärdet på framtida betalningar får använda känslighetsmodellen för att beräkna de positioner som avses i de punkterna och får använda dem för obligationer, som amorteras under den återstående löptiden och inte genom en slutlig återbetalning av huvudfordran. Både modellen och institutets användning av den måste godkännas av de behöriga myndigheterna. Dessa modeller bör leda till positioner som har samma känslighet mot förändringar i räntenivån som det underliggande kassaflödet. Denna känslighet måste bedömas med beaktande av oberoende rörelser i de utvalda räntorna utmed avkastningskurvan med åtminstone en känslighetspunkt för var och en av de löptidsband som anges i tabell 2 i punkt 20. Positionerna ingår vid beräkning av kapitalkraven i enlighet med de bestämmelser som fastställts i punkterna 17–32.

10.

Institut som inte använder modeller enligt punkt 9 får med de behöriga myndigheternas godkännande behandla såsom fullt avräkningsbara sådana positioner i derivatinstrument som omfattas av punkterna 4—7 och som åtminstone uppfyller följande villkor:

11.

Den som överför värdepapper eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till värdepapper i en repa och den som lånar ut värdepapper i ett värdepapperslån skall ta med dessa värdepapper vid beräkningen av sitt kapitalkrav enligt denna bilaga under förutsättning att sådana värdepapper uppfyller de villkor som fastställts i artikel 11.

12.

Positionsrisken avseende ett omsatt räntebärande instrument eller en aktie (eller ett ränte- eller aktiederivat) skall delas upp i två komponenter vid beräkningen av kapitalkravet. Den första komponenten är den specifika riskdelen, som utgörs av risken för en prisförändring för instrumentet som beror på omständigheter hänförliga till den som utfärdat instrumentet eller, i fråga om ett derivatinstrument, den som utfärdat det underliggande instrumentet. Den andra komponenten skall täcka den allmänna risken, som utgörs av risken för en prisförändring som när det gäller ett omsatt räntebärande instrument eller räntederivat, beror på ändrad räntenivå, eller när det gäller en aktie eller ett aktiederivat, beror på en allmän rörelse på aktiemarknaden som inte är kopplad till någon särskild egenskap hos ett enskilt värdepapper.

13.

Nettopositioner skall klassificeras efter vilken valuta de är tecknade i och för varje valuta skall kapitalkravet beräknas separat mot allmänna och specifika risker.

14.

Tabell 1

I fråga om institut, som tillämpar bestämmelserna om riskvägning i artiklarna 84–89 i direktiv 2006/48/EG, krävs för att en exponering skall vara kvalificerad för ett visst kreditkvalitetssteg att gäldenären har åsatts en intern riskklassificering med ett PD‐värde som är lika med eller lägre än det som gäller för det tillämpliga kreditkvalitetssteget enligt bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot företag enligt artiklarna 78–83 i direktiv 2000/12/EG.

Instrument som emitteras av en icke‐kvalificerad emittent skall tilldelas ett kapitalkrav för specifik risk på 8 eller 12 procent i enlighet med tabell 1. De behöriga myndigheterna får kräva att instituten tillämpar ett högre kapitalkrav för specifik risk på sådana instrument och/eller inte medge avräkning mellan sådana instrument och andra räntebärande instrument när omfattningen av den allmänna marknadsrisken skall bestämmas.

Värdepapperiseringsexponeringar som skulle bli föremål för en avdragsbehandling enligt artikel 66.2 i direktiv 2006/48/EG, eller riskvägas till 1 250 procent enligt del 4 i bilaga IX i det direktivet, skall träffas av ett kapitalkrav som inte är mindre än vad som gäller enligt den behandlingen. Likviditetsfaciliteter utan rating skall träffas av ett kapitalkrav som minst motsvarar det som nämns i del 4 i bilaga IX till direktiv 2006/48/EG.

15.

I punkt 14 avses följande med kvalificerade poster:

Det sätt på vilket instrumenten bedöms skall granskas av de behöriga myndigheterna, som skall undanröja institutets bedömning om de anser att instrumenten har en alltför hög specifik risk för att utgöra kvalificerade poster.

16.

De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten tillämpar den maximala vikt som framgår av tabell 1 i punkt 14 på sådana instrument som utgör en särskild risk på grund av emittentens bristande ekonomiska styrka.

17.

Förfarandet vid beräkning av det kapital som krävs för att täcka allmänna risker omfattar två grundläggande steg. Först viktas alla positioner med hänsyn till deras löptid (på det sätt som förklaras i punkt 18) för att beräkna det kapital som krävs för att täcka riskerna. Därefter får detta belopp minskas med den viktade positionen i motstående position om en sådan finns jämsides inom samma löptidsband. En nedsättning av kapitalkravet är också tillåten om de motstående viktade positionerna faller inom olika löptidsband varvid nedsättningens storlek skall bero dels på om de två positionerna hör till samma zon eller inte och dels på vilka zoner de hör till. Det finns sammanlagt tre zoner (grupper av löptidsband).

18.

Institutet skall hänföra sina nettopositioner till respektive löptidsband i kolumn två respektive tre i tabell 2 i punkt 20. Det skall göra detta på grundval av återstående löptid i fråga om instrument med fast räntesats och på grundval av den tid som återstår till dess att räntesatsen nästa gång skall fastställas i fråga om de instrument för vilka räntesatsen kan ändras före den slutliga förfallodagen. Det skall även göra åtskillnad mellan skuldinstrument med en räntekupong på 3 procent eller mer och sådana med en räntekupong på mindre än 3 procent och hänföra dem till kolumn två respektive kolumn tre i tabell 2. Det skall därefter multiplicera var och en av dem med det vikttal som för löptidsbandet i fråga anges i kolumn fyra i tabell 2.

19.

Institutet skall därefter beräkna summan av de viktade långa positionerna och summan av de viktade korta positionerna i varje löptidsgrupp. Summan av viktade långa positioner som motsvaras av viktade korta positioner i en viss löptidsgrupp skall utgöra den avstämda viktade positionen i den gruppen medan återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda viktade positionen i samma grupp. Summan av avstämda viktade positioner i alla grupper skall sedan beräknas.

20.

Tabell 2

21.

Beloppet av den icke avstämda viktade långa respektive korta positionen i zon 1 som motsvaras av den icke avstämda viktade korta respektive långa positionen i zon 2 beräknas därefter. Detta belopp benämns i punkt 25 den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 2. Motsvarande beräkning görs därefter med avseende på den del av den icke avstämda viktade positionen i zon 2 som återstår och den icke avstämda viktade positionen i zon 3 för att beräkna den avstämda viktade positionen mellan zon 2 och 3.

22.

Institutet får om det så önskar vända på beräkningsordningen i punkt 21 så att det beräknar den avstämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3 innan det beräknar motsvarande position mellan zon 1 och zon 2.

23.

Återstoden av den icke avstämda viktade positionen i zon 1 avstäms därefter mot det som återstår av sådan i zon 3 sedan denna avstämts mot zon 2 för att erhålla den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 3.

24.

Återstående positioner efter de tre avstämningsberäkningar som anges i punkt 21–23 läggs därefter samman.

25.

Institutets kapitalkrav beräknas som summan av följande belopp:

26.

De behöriga myndigheterna får medge att ett institut i allmänhet eller ett visst institut använder ett system för beräkning av kapitalkravet mot allmän risk avseende omsatta skuldinstrument som återspeglar instrumentets löptid i stället för det system som anges i punkt 17–25 under förutsättning att institutet gör detta konsekvent.

27.

I ett sådant system som avses i punkt 26 skall institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument med fast räntesats och därefter beräkna dess avkastning fram till förfallodagen vilket ger den underförstådda diskonteringsräntan för instrumentet i fråga. I fråga om instrument med rörlig räntesats skall institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument och därefter beräkna dess avkastning under antagande att huvudfordran förfaller vid den tidpunkt då räntesatsen nästa gång kan ändras.

28.

Institutet skall därefter beräkna den modifierade löptiden för varje skuldinstrument på grundval av följande formel modifierad löptid = ((löptid (D))/(1 + r))

där

R = avkastning fram till förfallodagen (se punkt 25)

Ct = kontantbetalning vid tidpunkt t

M = total förfallotid (se punkt 25).

29.

Tabell 3

30.

Institutet skall därefter beräkna den löptidsviktade positionen för varje instrument genom att multiplicera dess marknadspris med dess modifierade löptid och den antagna förändringen av räntesatsen för instrument med just den modifierade löptiden (se kolumn tre i tabell 3).

31.

Institutet skall beräkna sina löptidsviktade långa och sina löptidsviktade korta positioner inom varje zon. Summan av de förra avstämda mot de senare inom varje zon utgör den avstämda löptidsviktade positionen i den zonen.

Institutet skall därefter beräkna den icke avstämda löptidsviktade positionen för varje zon. Det skall därefter tillämpa det förfarande som har fastställts för icke avstämd viktad position i punkt 21–24.

32.

Institutets kapitalkrav beräknas som summan av följande belopp:

33.

Institutet skall beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt punkt 1. Summan av dessa två belopp utgör institutets totala bruttoposition. Skillnaden mellan dem utgör dess totala nettoposition.

34.

Institutet skall beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt punkt 1. Det skall multiplicera sin totala bruttoposition med 4 % för att beräkna sitt kapitalkrav till täckande av specifika risker.

35.

Med avvikelse från punkt 34 får de behöriga myndigheterna medge att kapitalkravet till täckande av specifika risker är 2 % i stället för 4 % för aktieportföljer som uppfyller följande villkor:

Såvitt avser c får de behöriga myndigheterna godkänna enskilda positioner upp till 10 % under förutsättning att summan av sådana positioner inte överstiger 50 % av portföljen.

36.

Kapitalkravet för ett institut till täckande av allmän risk utgörs av dess totala nettoposition multiplicerat med 8 %.

37.

Aktieindexterminer, deltaviktade motsvarigheter till optioner och aktieindex benämns här nedan sammanfattningsvis ”aktieindexterminer”. Dessa kan fördelas på positioner i vart och ett av däri ingående aktier. Dessa positioner får behandlas som underliggande positioner av aktierna i fråga och får nettas mot motstående positioner i de underliggande instrumenten som sådana, förutsatt att de behöriga myndigheterna godkänner det.

38.

De behöriga myndigheterna skall se till att alla institut som nettat sina positioner i ett eller flera av de aktieslag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner i aktieindexterminen som sådan har tillräckligt kapital för att täcka den förlustrisk som beror på att terminens värde inte varierar på precis samma sätt som värdena på däri ingående aktier. De skall göra detta även om ett institut har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansättning eller bäggedera.

39.

Med avvikelse från punkterna 37 och 38 skall aktieindexterminer som omsätts på börsen och – enligt de behöriga myndigheternas uppfattning – utgör brett diversifierade index, åläggas ett kapitalkrav mot allmän risk på 8 % men inget kapitalkrav mot specifik risk. Sådana aktieindexterminer ingår i beräkningen av den totala nettopositionen enligt punkt 33 men beaktas inte vid beräkningen av den totala nettopositionen enligt samma punkt.

40.

Om en aktieindextermin inte fördelas på underliggande positioner behandlas den som om den vore en enskild aktie. Dock kan den specifika risken för en sådan aktie lämnas utan avseende om aktieterminen i fråga omsätts på en börs och enligt de behöriga myndigheternas uppfattning utgör ett brett diversifierat index.

41.

Tabell 4

Arbetsdag 0 är den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett överenskommet pris.

För det tredje skall det beräkna sitt kapitalkrav med ledning av de sålunda reducerade, garanterade positionerna.

De behöriga myndigheterna skall se till att institutet har tillräckligt kapital för täckande av den förlustrisk som föreligger mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och arbetsdag 1.

42.

Skydd genom kreditderivat skall beaktas enligt principerna i punkterna 43–46.

43.

Fullt beaktande skall ges när värdet av de två benen alltid utvecklas i motsatt riktning och i ungefär samma omfattning. Detta är fallet i följande två situationer:

I dessa situationer bör det inte tillämpas kapitalkrav för specifik risk på någon sida av positionen.

44.

Ett tillgodoräknande om 80 % tillämpas när värdet av de två benen alltid utvecklas i motsatt riktning och det finns en exakt överensstämmelse mellan referensinstrumentet, löptiden för såväl referensinstrumentet som kreditderivatet och valutan som använts för den underliggande exponeringen. Dessutom bör kreditderivatkontraktets huvudegenskaper inte medföra att kreditderivatets prisförändring väsentligt skiljer sig från avistapositionens prisförändring. I den mån transaktionen medför en risköverföring tillämpas en avräkning om 80 % av den specifika risken på den sida av transaktionen som har högst kapitalkrav, medan kravet för specifik risk på den andra sidan skall vara noll.

45.

Partiellt tillgodoräknande skall medges när värdet av de två benen vanligen utvecklas i motsatt riktning. Detta är fallet i följande situationer:

I var och en av dessa situationer skall kapitalkraven för den specifika risken inte läggas samman på varje sida av transaktionen. I stället skall enbart det högre av de två kapitalkraven användas.

46.

I samtliga situationer som inte omfattas av punkterna 43–45 skall kapitalkrav för specifik risk fastställas mot båda sidor av positionerna.

47.

Kapitalkraven för positioner i företag för kollektiva investeringar (fondföretag) som uppfyller villkoren i artikel 11 för kapitalmässig behandling enligt reglerna för handelslagret skall beräknas i enlighet med metoderna i punkterna 48–56.

48.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta avsnitt skall positionerna i fondföretag omfattas av ett kapitalkrav för positionsrisk (allmän och specifik) på 32 %. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 2.1 i fjärde stycket i bilaga III eller punkt 12 sjätte stycket i bilaga V (råvarurisk) i förening med punkt 2.1 fjärde stycket i bilaga III skall positionerna i fondföretagen omfattas av ett kapitalkrav för positionsrisk (allmän och specifik) och valutakursrisk på högst 40 % i fall där den modifierade guldbehandling som beskrivs i de punkterna används.

49.

Instituten får bestämma kapitalkraven för positioner i fondföretag som uppfyller kraven i punkt 51 med hjälp av metoderna i punkterna 53–56.

50.

Om inget annat anges skall nettning inte tillåtas mellan ett fondföretags underliggande investeringar och andra positioner som innehas av institutet.

51.

De allmänna kraven för användning av metoderna i punkterna 53–56 för fondföretag, som står under tillsyn eller har sitt säte inom gemenskapen, är följande:

52.

Fondföretag från tredje land kan komma ifråga om kraven i punkt 51 a–e i uppfylls, under förutsättning att institutets behöriga myndighet godkänner detta.

53.

Om institutet dagligen får kännedom om de underliggande investeringarna i fondföretaget, kan institutet tillämpa genomsyn på dessa underliggande investeringar för att beräkna kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) för dessa positioner i enlighet med metoderna i denna bilaga, eller om tillstånd har beviljats, i enlighet med metoderna i bilaga V. Enligt denna ansats skall positioner i fondföretaget behandlas som positioner i fondföretagets underliggande investeringar. Nettning är tillåten mellan positioner i de underliggande investeringarna i fondföretagen och andra positioner som innehas av institutet så länge institutet innehar tillräckligt många enheter så att inlösen/tillskapande kan ske i utbyte mot de underliggande investeringarna.

54.

Instituten får beräkna kapitalkraven för positionsrisken (allmän och specifik) för positioner i fondföretag i enlighet med metoderna i denna bilaga, eller i enlighet med metoderna i bilaga V om tillstånd har beviljats, för hypotetiska positioner som motsvarar de positioner som är nödvändiga för att reproducera sammansättning och resultat av det externt genererade indexet eller den fasta korgen av aktier eller räntebärande värdepapper som avses i a, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

55.

Om institutet inte dagligen får kännedom om de underliggande investeringarna i fondföretaget, får institutet beräkna kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) i enlighet med metoderna i denna bilaga, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

56.

Institut får använda sig av en tredje part för att enligt de metoder som anges i denna bilaga beräkna och rapportera kapitalkravet för positionsrisk (allmän och specifik) för positioner i fondföretag som omfattas av punkterna 53 och 55, förutsatt att beräkningens och rapportens riktighet kan säkerställas på tillfredsställande sätt.

1.

Tabell 1

2.

Ett institut skall uppfylla ett kapitalkrav i enlighet med tabell 2 om

3.

Institut som använder den ansats som beskrivs i artiklarna 84-89 i direktiv 2006/48/EG får, när de fastställer riskvikter för transaktioner utan samtidig prestation som behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, tilldela motparter, mot vilka de inte har någon ytterligare exponering utanför handelslagret, PD-värden utifrån motpartens externa rating. Institut som använder egna LGD-skattningar får tillämpa LGD-värdet i punkt 8 i del 2 i bilaga VII till direktiv 2006/48/EG på riskvikter för exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation som behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, förutsatt att de tillämpar det på alla sådana exponeringar. Alternativt får institut som använder den ansats som beskrivs i artiklarna 84-89 i direktiv 2006/48/EG tillämpa antingen de riskvikter som återfinns i artiklarna 78-83 i det direktivet, förutsatt att de tillämpar dem på alla sådana exponeringar, eller en riskvikt på 100 procent på alla sådana exponeringar.

Om beloppet för den positiva exponering som härrör från transaktioner utan samtidig prestation inte är väsentligt får instituten tillämpa riskvikten 100 % på dessa exponeringar.

4.

Om ett avvecklings‐ eller clearingsystem drabbas av en störning som omfattar hela systemet får de behöriga myndigheterna åsidosätta de beräknade kapitalkraven enligt bestämmelserna i punkterna 1 och 2 fram till dess att situationen har rättats till. En motparts oförmåga att avveckla en transaktion skall i detta fall inte betraktas som fallissemang i kreditriskavseende.

5.

Ett institut skall vara skyldigt att beräkna kapitalkrav för CCR som uppstår av exponeringar på grund av följande:

6.

Med förbehåll för punkterna 7–10 skall exponeringsvärden och riskvägda exponeringsbelopp för sådana exponeringar beräknas i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 3, kapitel 2, avdelning V i direktiv 2006/48/EG, varvid hänvisningar till kreditinstitut i det avsnittet skall anses som hänvisningar till institut, hänvisningar till moderkreditinstitut som hänvisningar till moderinstitut och anknytande begrepp tolkas i överensstämmelse därmed.

7.

Vid tillämpning av punkt 6 gäller följande:

Bilaga IV till direktiv 2006/48/EG skall anses vara ändrad så att den omfattar punkt 8 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

Bilaga III till direktiv 2006/48/EG skall anses vara ändrad så att följande läggs till efter fotnoterna till tabell 1:

När det gäller en kreditswapp kan emellertid ett institut, vars exponering på grund av denna swapp är en lång position i den underliggande posten, använda en sats på 0 % för den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk, såvida denna kreditswapp inte omfattas av en likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering till följd av swappen utgör en kort position i den underliggande posten, även om den underliggande posten inte drabbats av fallissemang.”

När kreditderivatet ger skydd enligt principen n: te att fallera i en korg av underliggande skulder, är frågan om vilken av de ovan föreskrivna procentsatserna som ska tillämpas avhängig av om den skuld i korgen som har den n: te sämsta kreditkvaliteten skulle anses vara kvalificerad eller ej i den betydelse som avses i Annex I om den innehades av institutet.

8.

Vid tillämpning av punkt 6 får instituten vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp inte använda den förenklade metoden för finansiella säkerheter enligt del 3, punkterna 24-29 i bilaga VIII till direktiv 2006/48/EG i fråga om godkännande av effekterna av finansiella säkerheter.

9.

Vid tillämpning av punkt 6 får, när det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån som förtecknats i handelslagret, alla finansiella instrument och råvaror som kan ingå i handelslagret godkännas som godtagbar säkerhet. För exponeringar till följd av OTC‐derivat som förtecknats i handelslagret får råvaror som kan ingå i handelslagret också godkännas som godtagbar säkerhet. När sådana finansiella instrument eller råvaror som inte kan ingå enligt bilaga VIII till direktiv 2006/48/EG lånas ut, säljs eller tillhandahålls respektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet eller på något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion, och institutet tillämpar schablonmetoden för volatilitetsjusteringar enligt del 3 i bilaga VIII till det direktivet, skall vid beräkning av volatilitetsjusteringar sådana instrument och råvaror behandlas på samma sätt som aktier utanför huvudindexet på en erkänd börs.

Om instituten tillämpar internmetoden för volatilitetsjusteringar enligt del 3 i bilaga VIII till direktiv 2006/48/EG när det gäller finansiella instrument eller råvaror som inte kan ingå enligt bilaga VIII till det direktivet skall volatilitetsjusteringar beräknas för varje enskild post. När instituten använder metoden som är baserad på egna modeller enligt definitionen i del 3 i bilaga VIII i direktiv 2006/48/EG, får de också tillämpa denna metod på handelslagret.

10.

Vid tillämpning av punkt 6 gäller i samband med godkännande av ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsdrivna transaktioner, kommer nettning mellan positionerna i eller utanför handelslagret endast att erkännas när de nettade transaktionerna uppfyller följande villkor:

11.

När ett kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern säkring och kreditriskskyddet är erkänt enligt direktiv 2006/48/EG, skall ingen motpartsrisk anses uppstå på grund av positionen i kreditderivatet.

12.

Kapitalkravet skall vara 8 % av de sammanlagda riskvägda exponeringsbeloppen.

1.

Om summan av den totala nettopositionen i valuta och nettopositionen i guld hos ett institut beräknade i enlighet med förfarandet i punkt 2 överstiger 2 % av dess sammanlagda kapitalbas skall summan av dess nettoposition i valuta och dess nettoposition i guld multipliceras med 8 % för att beräkna kapitalbaskravet mot valutakursrisk.

2.

En tvåstegsmetod skall tillämpas för beräkning av kapitalkrav för valutakursrisker.

2.1

För det första beräknas institutets öppna nettoposition i varje valutaslag (inklusive rapportvalutan) och i guld.

Positioner som ett institut avsiktligt har skaffat för att säkra sig mot kursförändringars negativa påverkan på kapitalbasen får undantas från beräkningen av öppna nettopositioner i valuta. Sådana positioner bör vara av en art som inte är avsedd att omsättas eller av strukturell beskaffenhet och uteslutandet av dem och varje förändring av villkoren för att utesluta dem kräver de behöriga myndigheternas medgivande. Samma behandling får på samma villkor som ovan tillämpas på ett instituts positioner som är hänförliga till poster som redan har dragits av vid beräkningen av kapitalbasen.

Vid sådan beräkning som avses i första stycket skall i fråga om fondföretag de aktuella valutapositionerna i fondföretaget tas med i beräkningen. Instituten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapositionerna i fondföretaget i de fall rapportens riktighet kan säkerställas på lämpligt sätt. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i fondföretaget skall man utgå ifrån att fondföretaget har investerat i valuta upp till den högsta tillåtna gränsen och instituten skall, för positioner i handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponeringen de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt genom fondföretaget när de beräknar sina kapitalkrav för valutakursrisken. Detta görs genom att positionen i fondföretaget ökas proportionellt upp till den maximala exponeringen mot de underliggande investeringarna, som kommer från investeringsmandatet. Fondföretagets antagna valutaposition skall behandlas som en separat valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld, dock med den skillnaden att om inriktningen på fondföretagets investeringar är känd, kan den samlade långa positionen läggas till den samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta positionen läggas till den samlade, korta öppna valutapositionen. Ingen nettning mellan sådana positioner är tillåten före beräkningen.

De behöriga myndigheterna har frihet att medge ett institut rätt att använda nettonuvärdet vid beräkning av den öppna nettopositionen i varje valuta och i guld.

2.2

För det andra omräknas korta och långa nettopositioner i varje valuta förutom rapportvalutan och den långa eller korta nettopositionen i guld till rapportvalutan efter avistakursen. De adderas därefter var för sig för att ge summan av korta positioner respektive summan av långa nettopositioner. Den högre av dessa två belopp utgör institutets totala nettoposition i utländsk valuta.

3.

Med avvikelse från punkterna 1 och 2 och i avvaktan på ytterligare samordning får de behöriga myndigheterna föreskriva eller tillåta att instituten i stället använder följande förfaranden vid tillämpningen av denna bilaga.

3.1

De behöriga myndigheterna får medge instituten lägre kapitalkrav till täckande av positioner i nära sammanhängande valutor än de krav som skulle bli följden av tillämpning av punkterna 1 och 2. De behöriga myndigheterna får därvid behandla två valutor som nära sammanhängande endast om sannolikheten för att en förlust – beräknad på basis av dagliga växelkursuppgifter för de föregående tre eller fem åren – kommer att uppstå på lika stora motstående positioner i de båda valutorna under de närmast följande tio arbetsdagarna och som är 4 % eller mindre av värdet av den avstämda positionen i fråga (värderad i rapportvalutan) är åtminstone 99 % om en observationsperiod på 3 år används eller 95 % om en observationsperiod på 5 år används. Kapitalbaskravet för den avstämda positionen i två nära sammanhängande valutor är 4 % multiplicerat med värdet av den avstämda positionen. Kapitalkravet för ej avstämda positioner i nära sammanhängande valutor och alla positioner i övriga valutor är 8 % multiplicerat med det högre beloppet av antingen nettosumman avkorta eller nettosumman av långa positioner i dessa valutor efter det att den avstämda positionen i nära sammanhängande valutor undantagits.

3.2

De behöriga myndigheterna får medge att instituten undantar positioner i valutor som är föremål för juridiskt bindande mellanstatliga avtal för begränsning av förändringar i förhållande till andra valutor som omfattas av samma överenskommelse från tillämpningen av de metoder som beskrivs i punkterna 1, 2 och 3.1. Instituten skall beräkna sin avstämda position i sådana valutor och underkasta dem ett kapitalkrav som inte är lägre än hälften av den högsta tillåtna kursvariation som fastställts i ifrågavarande mellanstatliga avtal avseende de berörda valutorna. Icke avstämda positioner i sådana valutor behandlas på samma sätt som andra valutor.

Med avvikelse från första stycket får de behöriga myndigheterna tillåta att kapitalkravet för avstämda positioner i sådana medlemsstaters valutor som deltar i andra etappen i den ekonomiska och monetära unionen sätts till 1,6 % av värdet av sådana avstämda positioner.

4.

Nettopositioner för sammansatta valutor får fördelas på däri ingående valutor efter gällande kvoter.

1.

Varje position i råvaror eller råvaruderivat skall uttryckas i termer av standardiserade måttenheter. Avistapriset på varje råvara skall uttryckas i rapportvalutan.

2.

Positioner i guld eller guldderivat skall anses vara föremål för valutakursrisk och behandlas i enlighet med bilaga III eller bilaga V, i tillämpliga delar, för att beräkna marknadsrisk.

3.

Såvitt avser denna bilaga får positioner som innebär ren lagerfinanisering uteslutas endast vid beräkningen av råvarurisk.

4.

De ränte- och valutakursrisker som inte omfattas av andra bestämmelser i denna bilaga skall ingå i beräkningen av allmän risk för omsatta räntebärande instrument och i beräkningen av valutakursrisk.

5.

När den korta positionen förfaller före den långa positionen skall instituten också gardera sig mot den risk för likviditetsbrist som kan förekomma på vissa marknader.

6.

Såvitt avser punkt 19 skall ett instituts nettoposition i varje råvara vara lika med överskottet av ett instituts långa (korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma råvara och i identiska råvaruterminer och optioner.

De behöriga myndigheterna skall medge att positioner i derivatinstrument behandlas som positioner i den underliggande råvaran enligt punkterna 8-10.

7.

De behöriga myndigheterna kan anse följande positioner som positioner i samma råvara:

8.

Råvaruterminer och andra terminsåtaganden att köpa eller sälja enskilda råvaror skall inordnas i måttsystemet som nominella belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsätts en löptid med hänvisning till förfallodagen.

De behöriga myndigheterna får medge att kapitalkravet för en termin som omsätts på börsen sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med terminen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod egna modeller som beskrivs i bilaga V.

De behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för ett råvaruderivat grundat på OTC‐kontrakt av den typ som avses i detta stycke och som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med derivatkontraktet, och att det är minst likvärdigt med det kapitalkrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V.

9.

Råvaruswappar där transaktionens ena sida är ett fast pris och den andra är det löpande marknadspriset skall inordnas i löptidsmetoden enligt punkterna 13–18 som en serie positioner lika med värdet på kontraktets nominella belopp, där varje position motsvarar en betalning på swappen och placeras in i en löptidsgrupp i tabell 1 i punkt 13. Positionerna är långa positioner om institutet betalar ett fast pris och erhåller rörligt pris och korta positioner om institutet erhåller ett fast pris och betalar ett rörligt pris.

Råvaruswappar där transaktionens båda sidor är i olika råvaror placeras i relevanta kategorier i löptidsmetoden.

10.

Optioner på råvaror eller på råvaruderivat skall behandlas som om de vore positioner vars värde motsvarar det underliggande värdet som optionen hänför sig till multiplicerat med dess delta vid tillämpning av denna bilaga. De senare nämnda positionerna får nettas mot motstående positioner i samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat. Det delta som används skall vara det som gäller för berörd börs, det som beräknats av de behöriga myndigheterna eller, där inget av dessa finns att tillgå eller vid OTC‐optioner, det som beräknats av institutet självt, under förutsättning att de behöriga myndigheterna är övertygade om att den beräkningsmetod institutet använder är rimlig.

De behöriga myndigheterna får emellertid även föreskriva att instituten skall beräkna sina delta med metoder som anges av de behöriga myndigheterna.

Skyddsåtgärder skall vidtas mot övriga risker, förutom deltarisken, som sammanhänger med råvaruoptioner.

De behöriga myndigheterna får medge att kravet för en utfärdad, på börsen omsatt råvaruoption sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver, om de är helt övertygade att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V.

De behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för en OTC‐råvaruoption, som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingsorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen, och att den är minst likvärdig med det kapitalkrav för en OTC‐option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga V.

Dessutom får de medge att kravet för en köpt råvaruoption som omsätts på börsen eller en OTC‐råvaruoption är detsamma som det som gäller för den underliggande råvaran, dock med den begränsningen att därav härrörande krav inte överstiger optionens marknadsvärde. Kravet avseende en utfärdad OTC‐option skall bestämmas i förhållande till den underliggande råvaran.

11.

Köpoptioner baserade på råvaror skall behandlas på samma sätt som sådana råvaruoptioner som avses i punkt 10.

12.

De som överför råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror i en repa och den som lånar ut råvaror i ett avtal om råvarulån skall ta med sådana råvaror vid beräkningen av sitt kapitalkrav enligt denna bilaga.

13.

Institutet skall använda en särskild löptidsmetod för varje råvara i överensstämmelse med tabell 1. Alla positioner i en viss råvara och alla positioner som betraktas som positioner i samma råvara enligt punkt 7 ovan skall föras till respektive löptidsband. Fysiska lager skall föras till första löptidsbandet.

Tabell 1

14.

Behöriga myndigheter får tillåta att positioner som enligt punkt 7 ovan är eller betraktas som positioner i samma råvara avräknas och förs till respektive löptidsband på nettobasis för följande:

15.

Institutet skall därefter beräkna summan av de långa positionerna och summan av de korta positionerna i varje löptidsband. Summan av långa (korta) positioner som motsvaras av korta (långa) positioner i ett visst löptidsband utgör den avstämda positionen i den gruppen medan återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda positionen i samma band.

16.

Den del av den icke avstämda långa (korta) positionen i ett visst löptidsband som motsvaras av den icke avstämda korta (långa) positionen i ett högre löptidsband utgör den avstämda positionen mellan två löptidsband. Den del av den icke avstämda långa eller icke avstämda korta positionen som inte kan avstämmas på detta sätt utgör den icke avstämda positionen.

17.

Institutets kapitalkrav för varje råvara skall beräknas på grundval av den relevanta löptidsmetoden som summan av följande:

18.

Institutets totala kapitalkrav för råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som beräknas för varje råvara enligt punkt 17.

19.

Institutets kapitalkrav för varje råvara beräknas som summan av

20.

Institutets totala kapitalkrav för råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som beräknas för varje råvara enligt punkt 19.

21.

De behöriga myndigheterna får bemyndiga instituten att använda de minimigrund-, överförings- och restfaktorer som anges i tabell 2 1§ nedan i stället för de faktorer som anges i punkterna 13, 14, 17 och 18 under förutsättning att instituten enligt de behöriga myndigheterna

Tabell 2

1.

De behöriga myndigheterna får, om inte annat följer av villkoren i denna bilaga, medge att institut vid beräkning av sina kapitalkrav för positionsrisk, valutakursrisk och/eller råvarurisk använder sina interna riskhanteringsmodeller i stället för, eller tillsammans med, de metoder som beskrivs i bilagorna I, III och IV. I varje enskilt fall krävs ett uttryckligt godkännande från den behöriga myndigheten för användning av modeller för övervakning av kapitalsituationen.

2.

Den behöriga myndigheten skall ge sitt godkännande endast om den är övertygad om att institutets riskhanteringsmodell är sund och genomförs med integritet och att i synnerhet följande kvalitativa normer uppfylls:

Översynen som avses i punkt h i första stycket skall inbegripa både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året skall institutet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet.

Vid denna översyn skall följande beaktas:

3.

Instituten skall ha infört rutiner för att säkerställa att deras interna modeller har validerats tillfredsställande av parter som har lämpliga kvalifikationer och som är fristående från utvecklingsprocessen för att se till att modellerna är begreppsmässigt sunda och i tillräcklig utsträckning fångar upp alla väsentliga risker. Valideringen skall genomföras när den interna modellen utvecklats för första gången och när väsentliga ändringar görs av den. Validering skall även göras periodiskt, men framför allt när det har inträffat väsentliga strukturella förändringar på marknaden eller i sammansättningen av institutets portfölj som kan leda till att den interna modellen inte längre fungerar tillfredsställande. Instituten skall allteftersom tekniker och bästa praxis utvecklas tillägna sig dessa framsteg. Valideringen av den interna modellen skall inte begränsas till utfallstester utan även omfatta minst följande:

4.

Institutet skall övervaka modellens riktighet och prestanda genom att använda ett program för utfallstest. Denna kontroll skall för varje bankdag ge en jämförelse mellan den <value‐at‐risk> (VaR) som genereras av den interna modellen för portföljens positioner vid dagens slut och dagsförändringen av portföljens värde vid slutet av påföljande bankdag.

De behöriga myndigheterna skall granska institutets förmåga att företa sådan utfallstest med avseende på både faktiska och hypotetiska förändringar i portföljens värde. Utfallstest med avseende på hypotetiska förändringar är baserad på en jämförelse mellan portföljens värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag. De behöriga myndigheterna skall kräva att institutet vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra sitt program för utfallstest i de fall det anses bristfälligt. De behöriga myndigheterna får kräva att instituten genomför utfallstester på antingen hypotetiskt (dvs. med användning av de ändringar av portföljvärdet som skulle inträffa om de slutpositionerna varje transaktionsdag förblev oförändrade) eller faktiskt resultat av handeln (dvs. utan avgifter, provisioner och nettoränteintäkter) eller bådadera.

5.

För att beräkna kapitalkraven för den specifika risk som finns i innehav av räntebärande instrument och aktier i handelslagret får de behöriga myndigheterna medge att ett instituts interna modell används, om modellen uppfyller villkoren nedan i denna bilaga och dessutom uppfyller följande krav:

Institutet skall också uppfylla följande villkor:

Allt eftersom teknik och bästa praxis utvecklas skall instituten utnyttja dessa framsteg.

Dessutom skall instituten ha en metod för att vid beräkningen av kapitalkravet beakta fallissemangsrisken för sina positioner i handelslagret som är tillkommande utöver den fallissemangsrisk som beaktas genom det <value-at-risk>-mått som specificerats i de tidigare kraven i denna punkt. För att undvika dubbelräkning kan ett institut när det beräknar kapitalkravet för den tillkommande fallissemangsrisken beakta i vilken omfattning fallissemangsrisken redan beaktats i <value-at-risk>-måttet, särskilt för riskpositioner som skulle kunna avräknas inom tio dagar om ogynnsamma marknadsvillkor uppstår eller andra indikationer på försämringar i kreditmiljön. Då ett institut fångar upp sin tillkommande fallissemangsrisk genom ett extra kapitalkrav, skall det ha metoder för att validera mätningen.

Institutet skall visa att dess metod når upp till en sundhetsnivå som motsvarar den som gäller för den ansats som fastställs i artiklarna 84-89 i direktiv 2006/48/EG, under antagandet att en konstant risknivå föreligger, och anpassad där så är nödvändigt för att återspegla inverkan av likviditet, koncentration, risksäkring och effekter av optionsavtal.

Ett institut som inte fångar upp den tillkommande fallissemangsrisken genom en internt utvecklad metod skall beräkna det extra kapitalkravet genom en ansats som är förenlig med antingen den ansats som anges i artiklarna 78-83 i direktiv 2006/48/EG eller den ansats som anges i artiklarna 84-89 i det direktivet.

När det gäller traditionella eller syntetiska värdepapperiseringsexponeringar som skulle bli föremål för en avdragsbehandling enligt den behandling som avses i artikel 66.2 i direktiv 2006/48/EG, eller riskviktas till 1 250 % enligt del 4 i bilaga IX i det direktivet, skall dessa positioner bli föremål för ett kapitalkrav som inte är mindre än vad som framkommit vid den behandlingen. Institut som handlar med dessa exponeringar kan tillämpa en annan behandling om de, utöver avsikten att driva handel, kan visa för sina behöriga myndigheter att en likvid tvåvägsmarknad existerar för värdepapperiseringsexponeringarna eller, i händelse av syntetiska värdepapperiseringar som enbart bygger på kreditderivat, för värdepapperiseringsexponeringarna själva eller samtliga riskkomponenter som ingår i dessa. För detta avsnitt skall en tvåvägsmarknad anses existera när det finns oberoende och äkta erbjudanden att köpa och sälja så att ett pris som står i rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas inom en dag och avvecklas till ett sådant pris inom en relativt kort tid i enlighet med gängse handelspraxis. Om ett institut skall tillämpa en annan behandling, skall det ha tillgång till tillräckliga marknadsdata för att garantera att det till fullo beaktar den koncentrerade fallissemangsrisken för dessa exponeringar i sin interna metod för att mäta den tillkommande fallissemangsrisken i enlighet med de normer som fastställts ovan.

6.

Institut som använder egna modeller som inte erkänns enligt punkt 4 skall åläggas ett särskilt kapitalkrav för den specifika risken beräknad enligt bilaga I.

7.

Vid tillämpning av punkt 9 b skall resultatet av institutets egen beräkning ökas genom att multipliceras med en faktor på minst 3.

8.

Tabell 1

De behöriga myndigheterna kan i enskilda fall och på grund av en speciell situation avstå från kravet på att öka multiplikationsfaktorn med ”plusfaktorn” enligt tabell 1 om institutet på ett tillfredsställande sätt för de behöriga myndigheterna har påvisat att en sådan ökning är omotiverad och att modellen i grunden är sund.

Om det genom upprepade överskridanden påvisas att modellen inte är tillräckligt exakt skall de behöriga myndigheterna återkalla godkännandet av modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

För att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kontinuerligt övervaka plusfaktorns lämplighet skall institution snarast och under alla omständigheter senast inom fem arbetsdagar underrätta de behöriga myndigheterna om alla överskridanden som konstateras med deras program för utfallstest och som i enlighet med ovanstående tabell skulle medföra en ökning av en plusfaktor.

9.

Alla institut skall uppfylla ett kapitalkrav som uppgår till det som är högst av

10.

Följande miniminorm skall gälla vid beräkning av <value-at-risk>‐måttet:

11.

De behöriga myndigheterna skall kräva att den interna modellen på ett korrekt sätt tar med alla väsentliga prisrisker på optioner eller på optionsliknande positioner och att andra risker som inte tas med i modellen täcks tillräckligt av kapitalbasen.

12.

Riskmätningsmodellen skall fånga upp tillräckligt antal riskfaktorer, beroende på institutets aktivitetsnivå på respektive marknad, och särskilt följande:

13.

De behöriga myndigheterna får tillåta institut att använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och mellan olika riskkategorier om de är övertygade om att institutets system för att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.

1.

Det överskjutande belopp som avses i artikel 31 b skall beräknas genom val av de beståndsdelar i den samlade exponeringen på grund av transaktioner med kunden eller gruppen av kunder i fråga som har det högsta kapitalkravet mot specifik risk enligt bilaga I och/eller krav enligt bilaga II varvid summan är lika med det överskjutande belopp som avses i artikel 31 a.

2.

Om överskottet inte har funnits i mer än tio dagar skall det ytterligare kapitalkravet vara 200 % av de krav som avses i punkt 1 för däri ingående beståndsdelar.

3.

Från och med tionde dagen efter det att överskottet har uppkommit hänförs beståndsdelarna i överskottet utvalda i enlighet med punkt 1 till respektive rad i kolumn 1 i tabell I i den ordning kraven mot specifik risk enligt bilaga I och/eller kraven enligt bilaga II stiger. Det ytterligare kapitalkravet skall motsvara beloppet av kravet mot specifik risk i bilaga I och/eller kraven i bilaga II för dessa beståndsdelar multiplicerade med respektive faktor i kolumn 2 i tabell I.

Tabell 1

1.

Positioner/portföljer som innehas i avsikt att bedriva handel skall uppfylla följande krav:

1.

Instituten skall bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsskattningar.

2.

Systemen och kontrollerna skall omfatta åtminstone följande element:

Rapporteringsvägen skall sluta hos en styrelseledamot anställd av företaget.

3.

Med marknadsvärdering förstås att det minst en gång om dagen görs en värdering av positionerna mot lättillgängliga avräkningskurser från oberoende källor. Exempel på sådana är börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.

4.

Vid marknadsvärdering skall den mer försiktiga sidan av köp/sälj-kurserna användas såvida institutet inte är en betydande marknadsgarant för den speciella typen av finansiellt instrument eller råvaran i fråga och kan slutavräkna till mittkurs.

5.

När en marknadsvärdering inte är möjlig måste instituten göra en modellvärdering (”mark to model”) av sina positioner/portföljer innan de genomför en kapitalkravsberäkning enligt reglerna för handelslagret. Som modellvärdering definieras varje typ av värdering som måste jämföras med, extrapoleras från eller på något annat sätt beräknas utifrån något från marknaden hämtat värde.

6.

Följande krav måste uppfyllas vid modellvärdering:

I fråga om punkt d skall modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handelsavdelningen. Den skall prövas med oberoende tester. Häri ingår validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och programmeringen.

7.

Oberoende priskontroller bör göras utöver den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Vid detta förfarande kontrolleras regelbundet att marknadspriser eller indata för modell är korrekta och oberoende. Daglig marknadsvärdering får göras av handlare medan kontrollen av marknadspriser och modellindata bör genomföras av en enhet som är fristående från handelsenheten minst en gång i månaden (eller oftare, allt efter marknadens eller handelsverksamhetens art). Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med försiktighetsåtgärder som exempelvis prisjusteringar.

8.

Instituten skall fastställa och underhålla förfaranden för att bedöma behovet av prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver.

9.

De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten explicit prövar behovet av prisjusteringar eller avsättning till en värderingsreserv för att ta hänsyn till följande faktorer: ej intjänade räntemarginaler, stängningskostnader för öppna positioner, operativa risker, kostnader för förtida avbrott, finansieringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant – modellrisk.

10.

Mindre likvida positioner kan härröra från såväl marknadsstörningar som institutsbetingade situationer, exempelvis koncentrerade positioner och/eller inaktuella positioner.

11.

Instituten skall beakta flera olika faktorer för att avgöra om en värderingsreserv är nödvändig för mindre likvida positioner, bland annat hur lång tid det skulle ta att säkra positionen/riskerna inom positionen, köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnitt, tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas antal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och genomsnitt, marknadskoncentrationer, hur lång tid positionen har innehafts, den utsträckning i vilken modellvärdering används vid värdering och effekterna av andra modellrisker.

12.

Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar skall de överväga om en prisjustering skall göras eller ej. Instituten skall dessutom överväga behovet av att upprätta reserver för mindre likvida positioner och regelbundet undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga.

13.

När prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver ger upphov till väsentliga förluster för det innevarande räkenskapsåret skall dessa dras av från institutets primärkapital enligt artikel 57 k i direktiv2006/48/EG.

14.

Andra vinster/förluster på grund av prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver skall ingå i beräkningen av den ”nettovinst i institutets handelslager” som nämns i artikel 13.2 b och läggas till eller dras av från den utvidgade del av kapitalbasen som kan täcka marknadsriskskrav enligt dessa bestämmelser.

15.

Prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver, som överstiger dem som gjorts i enlighet med det redovisningsregelverk som gäller för institutet, skall behandlas i enlighet med punkt 13 om de ger upphov till väsentliga förluster eller annars enligt punkt 14.

1.

En intern säkring är en position som helt eller i väsentlig grad täcker komponentriskdelen av ett innehav utanför handelslagret eller en grupp av innehav. Positioner som stammar från interna säkringar kan komma i fråga för behandling enligt kapitalkravsreglerna i handelslagret, förutsatt att de innehas i avsikt att bedriva handel och att de allmänna kriterierna för avsikt att bedriva handel och för försiktig värdering i delarna A och B är uppfyllda, särskilt följande:

Övervakningen måste garanteras genom ändamålsenliga förfaranden.

2.

Behandlingen som avses i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämpningen av kapitalkraven för elementet utanför handelslagret i den interna säkringen.

3.

Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförs i dess handelslager (genom intern säkring), skall dock exponeringen utanför handelslagret inte anses vara säkrad vad avser beräkningen av kapitalkravet, såvida inte institutet, från en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd, köper ett kreditderivat som uppfyller kraven i punkt 19 i del 2 av bilaga VIII till direktiv 2006/49/EG för exponeringen utanför handelslagret. Om ett sådant kreditriskskydd köps av tredje man och godkänns som säkring av en exponering utanför handelslagret när det gäller kapitalkravet, skall varken den interna eller den externa kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av kapitalkrav.

1.

Instituten skall ha tydligt definierade riktlinjer och förfaranden för att bestämma vilken position som skall hänföras till handelslagret och för att beräkna kapitalkraven. Dessa riktlinjer och förfaranden skall vara förenliga med de kriterier som upprättats i artikel 11 och ta hänsyn till institutets förmåga och praxis när det gäller riskhantering. Att dessa riktlinjer och förfaranden efterlevs skall till fullo dokumenteras och underkastas regelbunden internkontroll.

2.

Instituten skall ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och förfaranden skall åtminstone ange

3.

Behöriga myndigheter kan tillåta institut att behandla positioner som är innehav enligt artikel 57 l, m och n i direktiv 2006/48/EG i handelslagret som aktier eller räntebärande instrument när ett institut visar att det är en aktiv marknadsgarant i dessa positioner. I detta fall skall institutet ha tillräckliga system och kontroller kring handeln med instrument som kan ingå i kapitalbasen.

4.

Terminshandelsrelaterade transaktioner av repotyp som ett institut redovisar utanför handelslagret kan hänföras till handelslagret för beräkning av kapitalkravet så länge som alla sådana transaktioner av repotyp inkluderas. I detta sammanhang definieras handelsrelaterade transaktioner av repotyp som de som uppfyller kraven i artikel 11.2 och i bilaga VII del A och båda betalningsbenen är i form av kontanter eller värdepapper som är möjliga att hänföra till handelslagret. Oavsett var de är registrerade är alla transaktioner av repotyp föremål för ett motpartskreditriskkrav som gäller för transaktioner utanför handelslagret.