(1)

Den 25 januari 2022 antog rådet rekommendation (EU) 2022/107 (1). Rekommendation (EU) 2022/107 följer en ”personbaserad” strategi när det gäller inskränkningar i den fria rörligheten i samband med covid-19-pandemin, genom att föreskriva att en person som har ett giltigt intyg som utfärdats på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 (2) (EU:s digitala covidintyg eller digitalt EU-covidintyg) i princip inte bör omfattas av ytterligare restriktioner såsom tester eller karantän, oavsett deras avreseort i unionen. Personer som inte har ett giltigt digitalt EU-covidintyg skulle kunna bli skyldiga att testa sig före eller senast 24 timmar efter ankomsten. Genom rekommendation (EU) 2022/107 anpassades också metoden för den trafikljuskarta som visar den epidemiologiska situationen på regional nivå i hela unionen, vilken inrättades genom rådets rekommendation (EU) 2020/1475 (3) och offentliggjordes varje vecka av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

(2)

När kommissionen den 25 november 2021 antog sitt förslag (4) till vad som skulle bli rådets rekommendation (EU) 2022/107 skilde sig den epidemiologiska situationen avseende covid-19-pandemin avsevärt från i dag. Vid den tidpunkten var deltavarianten av särskild betydelse fortfarande utbredd i unionen. Mer än tio månader senare har den mycket överförbara omikronvarianten – i form av olika subvarianter – blivit den dominerande varianten i unionen.

(3)

Omikron är mindre allvarlig än den tidigare observerade deltavarianten, vilket åtminstone delvis kan tillskrivas den skyddande effekten av vaccinering och tidigare infektion (5). Till följd av detta, och i kombination med högre skyddsnivåer till följd av vaccination och tidigare infektion, ligger trycket på hälso- och sjukvårdssystemen för närvarande kvar på hanterbara nivåer även under tillfälliga infektionstoppar, såsom den våg som drevs av subvarianterna omikron BA.4 och BA.5 och som observerades under sommaren 2022.

(4)

Inskränkningar i den fria rörligheten som införs till följd av covid-19-pandemin får inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att skydda folkhälsan. Såsom anges i punkterna 1 och 2 i rekommendation (EU) 2022/107 bör alla sådana inskränkningar avskaffas så snart den epidemiologiska situationen så tillåter i enlighet med principerna om nödvändighet och proportionalitet. I augusti 2022 hade alla medlemsstater hävt alla åtgärder som påverkade den fria rörligheten för personer i unionen, inbegripet kravet på att resenärer skulle ha EU:s digitala covidintyg.

(5)

Därför bör strategin i rekommendation (EU) 2022/107 anpassas. Rekommendationen bör särskilt ändras för att fastställa att medlemsstaterna i princip inte bör införa några pandemirelaterade inskränkningar i den fria rörligheten för personer av folkhälsoskäl. Sommarvågen 2022 är ett exempel på hur en stor spridning av virus efter uppkomsten av en ny virusvariant av särskild betydelse inte nödvändigtvis leder till en betydande belastning på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. Detta belyser vikten av en försiktig strategi när man överväger att införa inskränkningar i den fria rörligheten för personer på grundval av antalet fall eller förekomsten av en ny variant.

(6)

Samtidigt är den globala covid-19-pandemin inte över. Nya smittvågor som kan leda till att den epidemiologiska situationen förvärras, bland annat till följd av uppkomsten av en ny virusvariant av särskild betydelse eller av intresse, kan inte uteslutas. Det är därför viktigt att fortsätta att samordna beredskapsinsatserna i hela unionen. Som en del av dessa insatser förlängde Europaparlamentet och rådet den 29 juni 2022 tillämpningsperioden för förordning (EU) 2021/953 om EU:s digitala covidintyg till och med den 30 juni 2023.

(7)

Förlängningen av ramen för EU:s digitala covidintyg säkerställer att unionsmedborgare kan fortsätta att dra nytta av interoperabla och ömsesidigt godtagna intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 i situationer där medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att tillfälligt återinföra vissa inskränkningar i den fria rörligheten på grund av folkhälsan. Samtidigt är det viktigt att understryka att förordning (EU) 2021/953 inte på något sätt ålägger medlemsstaterna att kräva bevis på vaccination, testning eller tillfrisknande i samband med utövandet av den fria rörligheten.

(8)

Om en medlemsstat, till följd av en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen, anser att inskränkningar i den fria rörligheten ändå är nödvändiga för att skydda folkhälsan och att dessa inskränkningar är proportionella, bör inskränkningarna begränsas till krav på att resenärer ska ha ett giltigt digitalt EU-covidintyg. I synnerhet bör personer som reser inom unionen och som har ett giltigt digitalt EU-covidintyg i sådana situationer inte behöva sitta i karantän, självisolera sig eller genomgå ytterligare testning. För att avgöra om en situation bör betraktas som en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen bör medlemsstaterna särskilt beakta belastningen från covid-19 på deras hälso- och sjukvårdssystem, i synnerhet när det gäller intagningar och antalet intagna patienter på sjukhus och intensivvårdsavdelningar, hur allvarliga de cirkulerande SARS-CoV-2-varianterna är, samt den information som tillhandahålls av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar vad gäller utvecklingen av den epidemiologiska situationen. I detta sammanhang offentliggör Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar relevanta uppgifter om den epidemiologiska situationens utveckling.

(9)

Medlemsstaterna bör också bedöma om sådana inskränkningar sannolikt kommer att ha en positiv inverkan på den epidemiologiska situationen, inbegripet om de kommer att innebära en betydande minskning av belastningen på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, med tanke på att inhemska faktorer normalt sett är mer drivande för den epidemiologiska situationen än gränsöverskridande resor. I sådana situationer kan icke-farmaceutiska insatser inom landet, som användning av munskydd, ventilation och fysisk distansering, vara effektivare än reserestriktioner när det gäller att begränsa spridningen av covid-19, om de genomförs tidigt och i stor omfattning och om de används i tillräcklig utsträckning i samhället (6).

(10)

När det gäller det eventuella kravet på innehav av ett giltigt digitalt EU-covidintyg bör de ändringar av förordning (EU) 2021/953 som införs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1034 (7) återspeglas i rekommendation (EU) 2022/107. För det första bör det nämnas att EU:s digitala covidintyg utfärdade till personer som deltar i kliniska prövningar av covid-19-vacciner kan godtas av andra medlemsstater i syfte att bevilja undantag från inskränkningar i den fria rörligheten. För att underlätta utövandet av den fria rörligheten för unionsmedborgare som har fått ett covid-19-vaccin vilket har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer rekommenderas medlemsstaterna också att godta EU:s digitala covidintyg som utfärdats efter vaccinering med sådana vacciner. Dessutom kan intyg om testning och tillfrisknande nu utfärdas på grundval av laboratoriebaserade antigentester.

(11)

Vissa kategorier av resenärer bör på grund av sin särskilda situation eller nödvändiga funktion vara undantagna från det möjliga kravet att inneha EU:s digitala covidintyg, vid utövandet av denna nödvändiga funktion. Mot bakgrund av den rådande säkerhetssituationen är det viktigt att förteckningen över dessa kategorier uttryckligen omfattar diplomater, personal vid internationella organisationer, personer som bjudits in av internationella organisationer, militär personal, biståndsarbetare samt civilskyddspersonal. Förteckningen bör också omfatta personer som omfattas av artikel 2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 (8) och vara förenlig med rådets rekommendation (EU) 2022/2548 (9). Samtidigt bör detta inte hindra medlemsstaterna från att erbjuda vaccination och testning till dessa kategorier av personer.

(12)

För att snabbt kunna reagera på nya SARS-CoV-2-varianter bör ”nödbromsen”, dvs. det förfarande som tillåter att åtgärder vidtas utöver EU:s digitala covidintyg, bibehållas. Nödbromsförfarandet kan användas som svar på uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, i syfte att bromsa variantens spridning genom reserestriktioner, vinna tid för att mobilisera akut sjukhuskapacitet och påbörja vaccinutveckling. Det skulle också kunna användas i situationer där den epidemiologiska situationen försämras snabbt och allvarligt på ett sätt som tyder på att en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse har uppstått.

(13)

Om en medlemsstat inför ett krav på uppvisande av ett giltigt digitalt EU-covidintyg, eller om den vidtar ytterligare åtgärder i enlighet med nödbromsförfarandet, bör den snabbt informera kommissionen och andra medlemsstater om detta via nätverket för EU-arrangemangen för integrerad politisk krishantering (IPCR) och tillhandahålla information om skälen till, den förväntade effekten av, ikraftträdandet av och varaktigheten för eventuella reserestriktioner. Detta bör inbegripa information om varför införandet av sådana reserestriktioner är förenligt med principerna om nödvändighet och proportionalitet, till exempel på grund av den berörda medlemsstatens särskilda geografiska läge eller den särskilda sårbarheten i dess nationella hälso- och sjukvårdssystem. Detta bör också bidra till att säkerställa överensstämmelse med reglerna om resor från tredjeländer. För att säkerställa en effektiv samordning på unionsnivå bör IPCR-nätverket snabbt sammankallas för att se över situationen om en medlemsstat utlöser nödbromsen.

(14)

För att erhålla aktuell, relevant och representativ information om uppkomsten och spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse bör medlemsstaterna bedöma spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter i samhället genom att välja ut representativa prover för sekvensbestämning, utföra genetisk karakterisering och rapportera typningsresultaten för varianter i linje med de riktlinjer för sekvensbestämning som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (10).

(15)

Det förblir också viktigt att säkerställa att informationen om eventuella nya åtgärder blir allmänt tillgänglig så tidigt som möjligt. Som kommissionen konstaterar i sitt meddelande av den 2 september 2022 (11) bör medlemsstaterna göra sitt yttersta för att se till att potentiella resenärer är välinformerade om eventuella reserestriktioner som de kan ställas inför när de reser in i en annan medlemsstat. Webbplattformen Re-open EU är fortfarande en viktig referenspunkt för alla som reser i EU.

(16)

Det är lämpligt att upphöra att använda den trafikljuskarta som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar sedan rekommendation (EU) 2020/1475 antogs i oktober 2020. Mot bakgrund av den epidemiologiska utvecklingen anpassades metoden för kartan vid flera tillfällen. Den senaste versionen, med det samlade antalet fall under en 14-dagars period viktat efter vaccinationstäckning, baserades på erfarenheterna av deltavarianten. Det stora antalet infektioner orsakade av omikronvarianten ledde dock till att stora delar av kartan markerades med mörkrött trots att alla medlemsstater hade lättat på sina inskränkningar i den fria rörligheten. I och med att medlemsstater anpassade sina testsystem framträdde dessutom flera regioner i mörkgrått på grund av att de rapporterade testfrekvenserna sjönk under det tröskelvärde som fastställs i rekommendation (EU) 2022/107. Denna övergång i fråga om teststrategier till representativa urval av befolkningen kommer inte att förändras inom överskådlig framtid. Till följd av detta gav trafikljuskartan en otillräcklig bild av den epidemiologiska situationen i unionen. Efter diskussioner med medlemsstaterna och kommissionen slutade Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar redan tillfälligt att offentliggöra kartan i juli 2022.

(17)

Därför bör hänvisningarna till särskilda kompletterande åtgärder för personer som reser från ”mörkröda” områden tas bort från rekommendation (EU) 2022/107 tillsammans med trafikljuskartan.

(18)

Den obligatoriska inlämningen av passagerarlokaliseringsformulär (PLF) i samband med resor inom EU för kontaktspårning utgör ett ytterligare krav för utövandet av den fria rörligheten. Ett sådant krav är endast motiverat om det är nödvändigt och proportionerligt. Medlemsstater bör i synnerhet inte kräva att resenärer som använder privat transport, oavsett om det är bil, cykel eller om de tar sig fram till fots, skickar in ett PLF. Detta beror på att deras exponering nödvändigtvis är mindre intensiv än i kollektivtrafiken och att de vanligtvis känner till identiteten på sina medresenärer.

(19)

Om medlemsstaterna vill aktivera kontaktspårning av gränsöverskridande passagerare finns gemensamma verktyg, såsom EU:s passagerarlokaliseringsformulär och modulen selektivt informationsutbyte i systemet för tidig varning och reaktion, tillgängliga för utbyte av passageraruppgifter för att medlemsstaterna ska kunna förbättra sin kontaktspårningskapacitet och samtidigt begränsa bördan för passagerare och transportföretag. För att undvika att PLF ska behöva lämnas in kan medlemsstaterna, när så är möjligt enligt nationell lagstiftning och i överensstämmelse med dataskyddsregler, också överväga att använda befintliga passageraruppgifter för kontaktspårning.

(20)

Kommissionen bör, med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, fortsätta sin regelbundna översyn av rekommendation (EU) 2022/107 och översända sina slutsatser till rådet för behandling, tillsammans med ett förslag om att vid behov ändra den rekommendationen.