(1)

På grundval av definitionen av kreditriskjustering i artikel 4.1.95 i förordning (EU) nr 575/2013 får endast de förväntade kreditförluster som återspeglas i de specifika kreditriskjusteringar som görs av det institut som innehar en fallerad exponering beaktas vid åsättandet av en riskvikt i enlighet med artikel 127.1 i den förordningen. De kreditförluster som beaktas i transaktionspriset för en fallerad exponering, och som för det säljande institutet utgör en realiserad förlust, kan dock inte beaktas av det förvärvande institutet efter försäljningen. Därför kan den riskvikt som tillämpas på en fallerad exponering ändras efter försäljningen av exponeringen, trots att det i transaktionspriset ingår ett avdrag med ett belopp som motsvarar de specifika kreditriskjusteringarna för förväntade kreditförluster som bokförts av det säljande institutet före försäljningen. Denna situation skapar ett rättsligt hinder för att andrahandsmarknader för fallerade exponeringar ska kunna uppstå, eftersom en eventuell skillnad mellan de riskvikter som tillämpas på den fallerade exponeringen av det säljande institutet respektive det förvärvande institutet kan göra transaktionen mindre attraktiv för det förvärvande institutet, och därmed skapa onödiga svårigheter för kreditinstitut som vill flytta sina fallerade exponeringar från balansräkningen.

(2)

Risken för att covid-19-pandemin kommer att leda till en ökning av mängden fallerade exponeringar hos kreditinstitut bidrar också till att det är önskvärt att avlägsna alla rättsliga hinder för andrahandsmarknader för sådana exponeringar. Det är därför nödvändigt att säkerställa att de specifika kreditriskjusteringar som beaktas i enlighet med artikel 127.1 i förordning (EU) nr 575/2013 innefattar alla eventuella avdrag i transaktionspriset på en fallerad exponering som det förvärvande institutet inte har beaktat genom att öka kärnprimärkapitalet. För att i synnerhet undvika att en potentiell minskning av den förväntade förlusten efter förvärvet oriktigt beaktas två gånger av det förvärvande institutet, både i beräkningen av institutets kärnprimärkapital och vid fastställande av riskvikten i enlighet med artikel 127.1 i förordning (EU) nr 575/2013, om den fallerade exponeringen omvärderas efter förvärvet, bör avdraget inte längre omfatta den del av omvärderingsbeloppet för den fallerade exponeringen som har beaktats genom en ökning av institutets kärnprimärkapital.

(3)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 183/2014 (2) bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(5)

Europeiska bankmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010 (3).