—

fastställa och förklara att Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av sin ordförande Christine Lagarde, har ett utomobligatoriskt ansvar,

följaktligen:

—

i andra hand, ersätta sökanden genom att förplikta ECB, och dess ordförande, att till Aldo D’Agostino för de skador som nämnts ovan betala andra belopp som kan komma att fastställas under förfarandet enligt en skälighetsbedömning, bland annat genom ett sakkunnigutlåtande som tribunalen förordnar om, med stöd av artikel 70 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens tribunal,

förordna om dröjsmålsränta som ska beräknas från den 12 mars 2020, datumet för den skadevållande händelsen, och fram till den faktiska betalningen, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: ECB är enligt artikel 340.3 FEUF och artikel 2043 i den italienska civillagen ansvarig för den ekonomiska och ideella skada som sökanden har lidit, med angivande av skadans storlek.

2.

Andra grunden: Inom ramen för den andra grunden anges betydelsen av den ekonomiska skadan, den ideella skadan och skadan bestående av förlorade möjligheter som sökanden påstår sig ha lidit och förklaras de principer som har tillämpats för att fastställa denna skada.

3.

Tredje grunden: De principer som framgår av Europeiska unionens rättspraxis, särskilt domarna av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting mot kommissionen, C-650/19 P, av den 9 februari 2022, QI m.fl. mot kommissionen och ECB, T-868/16, och av den 21 januari 2014, Klein mot kommissionen, T-309/10.

Där förklaras de villkor som måste uppfyllas för att en europeisk institution ska kunna åläggas utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot en medborgare i Europeiska unionen och det görs gällande att dessa villkor är uppfyllda med hänvisning till ett utlåtande, från en expert på detta rättsliga område, som bifogats ansökan, avseende dessa villkor i jämförelse med den europeiska lagstiftning som reglerar ECB, dess organ och dess funktioner.

ECB:s överträdelser av primär och sekundär EU-lagstiftning och ECB-ordförandens överträdelser och maktmissbruk lyfts fram.

Det görs gällande att ECB, genom ordföranden, den 12 mars 2020 åsidosatte artikel 127 FEUF, kapitel 2 med rubriken ”Penningpolitik”, artiklarna 3, 10, 11, 12, 13 och 38 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, samt artikel 17 led 17.2 och 17.3 i den förordning som antogs genom ECB:s beslut av den 19 februari 2004. (1)

4.

Den fjärde grunden kvantifierar, motiverar och beskriver den ekonomiska skada som sökanden har lidit (faktisk skada och utebliven vinst).

5.

Den femte grunden beskriver, motiverar och dokumenterar skadan i form av psykiskt lidande och skada avseende anseende och personlig och yrkesmässig identitet.

6.

Den sjätte grunden beskriver, motiverar och styrker genom presumtion och sannolikhetsberäkning den skada avseende förlorade möjligheter som sökanden begär skälig ersättning för.

7.

Den sjunde grunden rör de principer som fastställts i Europeiska unionens rättspraxis avseende den ideella skada som de europeiska institutionerna vållat EU- medborgare, särskilt i tribunalens dom av den 12 september 2007, Combescot mot kommissionen, T-250/04.