28.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/24

—

ogiltigförklara debetnota nr 2017-1635, utställd av Europaparlamentets generalsekreterare, och

—

ogiltigförklara beslutet av Europaparlamentets generalsekreterare av den 30 november 2017, att återkräva ett belopp på 264 196,11 euro.

1.

Första grunden: Slutsatserna i generalsekreterarens beslut om ersättning för resekostnader och ackrediterade parlamentsassistenter överensstämmer inte med de faktiska omständigheterna. Sökanden begärde endast ersättning för resekostnader i de fall då han var berättigad därtill enligt Europaparlamentets presidiums beslut nr 2009/C 159/01 om genomförandeåtgärder för stadgan för Europaparlamentets ledamöter.

De ackrediterade parlamentassistenter som avses i beslutet och som innehar kontraktsanställning vid Europaparlamentet assisterade sökanden, vid utövandet av hans ämbete som ledamot, i Bryssel och Strasbourg.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om parternas likställdhet

Sökanden har inte haft tillgång till de bevis som använts till stöd för omständigheterna i generalsekreterarens beslut. Trots att sökanden skriftligen begärde ut dessa bevis, underlät generalsekreteraren att ge ut dem till sökanden, som därför aldrig har kunnat invända mot dessa. Generalsekreterarens beslut, vilket ligger till grund för debetnotan, är en rättsakt som berör sökanden och som antagits i strid med principerna om en opartisk och rättvis rättegång, parternas likställdhet i processen och sökandens rätt till försvar.

3.

Tredje grunden: Generalsekreterarens beslut innehåller en felaktig rättstillämpning såvitt avser bevisbörden. I motsats till konstaterandet i generalsekreterarens beslut saknar argumenten i punkt 54 i förstainstansrättens dom av den 10 oktober 2014, Marciani mot parlamentet, T-479/13, relevans i förevarande mål. Även om så kallade PEAM-bestämmelserna (bestämmelser om kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter) var tillämpliga i ledamoten Marcianis fall, hade, under sökandens tid som ledamot, rådets förordning (EG) nr 160/2009 nämligen redan trätt i kraft.

4.

Fjärde grunden: Avsaknad av rättslig grund för återkravet av utbetald lön till ackrediterade parlamentsassistenter. Denna grund är uppdelad i två delar:

Den första delen av den fjärde grunden avser det faktum att det inte finns något rättsförhållande mellan sökanden och Europaparlamentet. Från och med ikraftträdandet av förordning (EG) nr 160/2009 är det Europaparlamentet och inte ledamoten som har ett rättsförhållande med den ackrediterade parlamentsassistenten och Europaparlamentet ersätter inga kostnader utan betalar ut lön. I avsaknad av såväl rättsförhållande som rättslig grund föreligger ingen skyldighet för sökanden att återgälda Europaparlamentet.

Den andra delen av den fjärde grunden avser det faktum att arbetsuppgifter som inte ingår i den ackrediterade parlamentsassistenters tjänsteutövning inte ger rätt till återbetalning av utbetald lön. Enligt artikel 12 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen är det inte förbjudet att utöva bisysslor, utan det enda som krävs är ett tillstånd från tillsättningsmyndigheten för att göra detta. I avsaknad av tillståndsansökan föreskrivs dock inga sanktioner i form av full återbetalning av utbetald lön.

5.

Femte grunden: Den femte grunden avser förbudet mot retroaktiv tillämpning av bestämmelser om skyldigheter. I punkt 8 i motiveringen till generalsekreterarens beslut hänvisas till artikel 39a i genomförandebestämmelserna, trots att Europaparlamentets presidiums beslut nr 2015/C 397/03 om ändring av genomförandebestämmelserna till stadgan för Europaparlamentets ledamöter, trädde i kraft den 1 januari 2016 och därför saknar relevans i detta ärende.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av såväl motiveringsskyldigheten som proportionalitetsprincipen såvitt avser fastställandet av beloppet. Det krävda beloppet är inte specificerat, ingen beräkningsmetod har använts och utgångspunkten har varit parlamentsassistenten aldrig arbetade för sökanden.

7.

Sjunde grunden: Den sjunde grunden avser den omständigheten att den handling på vilken resans datum anges och som bifogats begäran om ersättning för resekostnaderna, har bedömts på ett sätt som dels är frikopplat från föremålet för handlingen dels har lett till en ogrundad slutsats.