21.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 66/30

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt ingressen och artiklarna 3 och 6,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 5, 27, 31, 32 och 47,

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 4.1 om förbud mot slaveri och träldom och artikel 14 om förbud mot diskriminering,

—

med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW),

—

med beaktande av den europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1996, särskilt del I och artikel 3 i del II,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 juni 2014 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020 (COM(2014)0332),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om atypiska anställningsformer, säkra yrkesgångar samt nya former för social dialog (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen (3),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) Women, men and working conditions in Europe, från 2013,

—

med beaktande av Eurofounds rapport från 2008 om kampen mot odeklarerat arbete i EU och dess rapport från 2013 med titeln Tackling undeclared work in 27 EU Member States and Norway: Approaches and measures since 2008,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 maj 2006 Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen (COM(2006)0249),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Severe Labour Exploitation: workers moving within or into the European Union. States' obligations and victims' rights, från 2015,

—

med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Migrants in an irregular situation employed in domestic work: fundamental rights challenges for the European Union and its Member States, från 2011,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (5),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2014 om utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2013 (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män (8),

—

med beaktande av Eurofounds rapport från 2007 med titeln Working conditions in the European Union: The gender perspective,

—

med beaktande av Eurofounds rapport från 2014 med titeln Residential care sector: Working conditions and job quality,

—

med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om papperslösa invandrarkvinnor i Europeiska unionen (9),

—

med beaktande av FN:s internationella konvention av den 18 december 1990 om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

—

med beaktande av den europeiska konventionen av den 24 november 1977 om migrerande arbetstagares ställning,

—

med beaktande av Wienkonventionen av den 18 april 1961 om diplomatiska förbindelser,

—

med beaktande av FN-konventionen av den 13 december 2006 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av Eurofounds rapport från 2011 med titeln Company initiatives for workers with care responsibilities for disabled children or adults,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om situationen för kvinnor som närmar sig pensionsåldern (10),

—

med beaktande av den gemensamma rapporten av den 10 oktober 2014 från kommittén för socialt skydd och kommissionen om ett fullgott socialt skydd för behov av långtidsvård i ett åldrande samhälle,

—

med beaktande av Eurofounds rapport från 2015 med titeln Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change,

—

med beaktande av yttrandet av den 26 maj 2010 från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs facksektion för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna om professionalisering av hushållsarbete (11),

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 189 och dess rekommendation nr 201 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare, som antogs den 16 juni 2011 under ILO:s internationella arbetskonferens,

—

med beaktande av rådets beslut 2014/51/EU om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189) (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om förslaget till ILO:s konvention som kompletteras med en rekommendation om hushållsarbetare (13),

—

med beaktande av ILO:s rapporter IV(1) och IV(2) Decent work for domestic workers, som utarbetades inför Internationella arbetskonferensens 99:e session i juni 2010, och dess rapporter IV(1) och IV(2) (publicerade i två volymer) Decent work for domestic workers, som utarbetades inför Internationella arbetskonferensens 100:e session i juni 2011,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0053/2016), och av följande skäl:

A.

Enligt ILO:s konvention nr 189 är en ”hushållsarbetare” en person som utför hushållsarbete inom ramen för ett anställningsförhållande, för ett eller flera hushåll, medan en person som utför hushållsarbete endast tillfälligtvis eller sporadiskt och inte på yrkesbasis inte kan betraktas som hushållsarbetare.

B.

”Omsorg” innebär arbete som utförs i offentliga eller privata institutioner eller i privata hushåll för att tillhandahålla personlig omsorg om barn, äldre, sjuka eller personer med funktionsnedsättning. Omsorgsarbete kan utföras av yrkesmässiga omsorgsgivare som kan vara anställda av offentliga eller privata enheter eller av familjer eller vara egenföretagare, och/eller av icke-professionella omsorgsgivare, vilka vanligen är familjemedlemmar.

C.

Termen ”hushållsanställda och omsorgsgivare” omfattar olika grupper arbetstagare, som exempelvis, men inte begränsat till, inneboende arbetstagare, externa arbetstagare, arbetstagare som är timanställda i flera hushåll, familjeanställda, omsorgsgivare som arbetar dag eller natt, barnvakter, au pairer och trädgårdsarbetare, och deras situation och villkor kan skifta avsevärt.

D.

Enligt uppgifter från ILO sysselsatte hushållssektorn under 2010 fler än 52 miljoner personer runt om i världen, och ytterligare 7,4 miljoner personer under 15 år, vilket motsvarar 5–9 procent av all sysselsättning i industriländerna. Enligt ILO var merparten – över 83 procent – av alla anställda inom denna sektor kvinnor under 2010 och antalet anställda inom hushållssektorn i EU var 2,5 miljoner personer, varav 88 procent var kvinnor. Denna sektor kännetecknas av en omfattande kvinnodominans. Hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll bidrar i hög grad till Europa 2020-strategins jämställdhetsmål genom att faktiskt erbjuda den infrastruktur som krävs för att många familjer i EU ska kunna kombinera arbete och privatliv.

E.

Professionalisering innebär att man ger arbetstagare inom vissa sektorer rätt till anställningsskydd och socialt skydd. Hushålls- och omsorgssektorn kan professionaliseras med hjälp av en kombination av offentliga finansieringsmedel (skatteavdrag), sociala finansieringsmedel (familjebidrag, företagsstöd, ömsesidiga försäkringsbolag och sjukförsäkringsbolag, företagsråd etc.) och privata finansieringsmedel (privatpersonerna betalar för tjänsterna).

F.

Svartarbete och utnyttjande är vanligt förekommande inom båda sektorerna.

G.

Hushålls- och omsorgsarbetet kännetecknas huvudsakligen av osäkra anställningar, geografisk rörlighet, varierande arbetstider, säsongsbetonade anställningar, skiftsarbete, otrygghet, tillfälliga anställningar och huvudsakligen svart arbete.

H.

Enligt ILO står 29,9 procent av de hushållsanställda helt utanför den nationella arbetsrätten, varför det arbete som hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll utför än i dag mycket är mycket sparsamt och ojämnt reglerat i medlemsstaterna, vilket i sin tur innebär att dessa arbetstagare ofta inte betraktas som typiska eller vanliga arbetstagare och deras socialförsäkringsskydd och rättigheter som arbetstagare ofta är kraftigt begränsade (14).

I.

Hushållsanställda och omsorgsgivare som inte omfattas av arbetsrätten kan inte garanteras en säker och hälsosam arbetsmiljö och utsätts för betydande diskriminering sett till nivån på de rättigheter och det skydd som gäller för dem jämfört med ett lands allmänna normer. Dessutom har de inte rätt att delta i fackföreningar eller kollektivförhandlingar på annat sätt, eller vet inte hur de ska bete sig för att eller stöter på svårigheter att göra detta, vilket gör dem extra sårbara, särskilt på grund av sin begränsade tillgång till social trygghet (i synnerhet arbetslöshetsersättning, sjukdoms- och olycksersättning samt mamma- och föräldraledighet och annan typ av omsorgsledighet) och det faktum att de ofta saknar anställningsskydd.

J.

Övervakningen och tillämpningen av befintlig nationell lagstiftning till skydd för hushållsanställdas och omsorgsgivares rättigheter i arbetslivet är en fråga som fortfarande återstår att lösa i vissa medlemsstater.

K.

En god reglering av denna sektor skulle bidra till kampen mot svartarbete.

L.

Vissa stödåtgärder inom sektorn, såsom det svenska skatteavdraget för hushållsnära tjänster, den franska ”servicekupongen” eller den belgiska ”tjänstechecken” har visat sig effektiva när det gäller att minska det odeklarerade arbetet, förbättra arbetsvillkoren och garantera hushållsanställda och omsorgsgivare regelrätta arbetstagarrättigheter.

M.

Enligt uppskattningar utförs merparten av omsorgsarbetet i EU för närvarande av informella, obetalda omsorgsgivare som själva kan betraktas som en utsatt grupp på grund av ett ökat påtryckningar för en mer avancerad och teknisk omsorg. 80 procent av alla omsorgsgivare är kvinnor, vilket påverkar sysselsättningsgraden bland kvinnor, balansen mellan arbete privatliv, jämställdheten och ett hälsosamt åldrande.

N.

Inom hushållssektorn – där de flesta arbetstagarna är kvinnor – är det lätt att utnyttja arbetstagarna. Ett sådant utnyttjande är en allvarlig kränkning av de grundläggande rättigheterna som både papperslösa och EU-medborgare måste skyddas från.

O.

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter anser att hushålls- och omsorgsarbetet är en av de sektorer i EU där det föreligger högre risk för grovt utnyttjande av arbetskraft. Utnyttjandet visar sig ofta som i avsaknaden av ett formellt anställningsavtal eller avtal som inte motsvarar de uppgifter som verkligen utförs, låga löner, oregelbundna löneutbetalningar och ofta till och med uteblivna löner, alltför långa arbetsdagar, brist på ledighet och sexuella, rasistiska och/eller sexistiska övergrepp.

P.

Hushållsanställda förväntas ofta att arbeta överdrivet långa arbetsdagar, och 45 procent av dem har inte rätt till veckoledighet eller betald semester (15). Särskilt inneboende hushållsanställda och omsorgsgivare har sådant ansvar och sådana uppgifter som gör att de inte får tillräckliga sammanhängande viloperioder.

Q.

Mer än en tredjedel av de kvinnliga hushållsanställda saknar rätt till mammaledighet och tillhörande rättigheter och bidrag (16) och i vissa länder har hushållsanställda och omsorgsgivare ingen rätt till arbetslöshetsersättning.

R.

Många arbeten inom vård- och omsorgssektorn i vissa medlemsstater är fortfarande dåligt betalda och omfattas ofta inte av formella anställningsavtal eller andra grundläggande rättigheter för arbetstagarna samt är oattraktiva på grund av den höga risken för fysisk och emotionell stress, risken för utbrändhet och bristen på karriärmöjligheter. Sektorn erbjuder få utbildningsmöjligheter och arbetskraften består främst av äldre människor, kvinnor och migrerande arbetstagare.

S.

Hushållsanställda arbetar ofta under bedrövliga och farliga förhållanden eller saknar lämplig utbildning för specifika arbetsuppgifter, vilket kan resultera i arbetsplatsskador. Alla hushållsanställda och omsorgsgivare måste omfattas av samma arbetsmiljöbestämmelser, oberoende av anställningsform, dvs. både för formellt anställda arbetstagare och för arbetstagare som är direktanställda av privata hushåll.

T.

Den särskilda karaktären på de arbetsplatser där dessa arbetstagare utför sitt arbete innebär inte att arbetsgivaren fråntas sitt ansvar att uppfylla vissa hälso- och säkerhetsvillkor, förebygga risker och respektera privatlivet för dem som övernattar på plats.

U.

Au pairer är en grupp hushållsanställda som ofta inte betraktas som vanliga arbetstagare. Det finns en mängd rapporter som pekar på att detta kan leda till utnyttjande genom att de till exempel tvingas arbeta alltför långa arbetspass. Au pairer måste få samma skydd som andra hushållsarbetare.

V.

Majoriteten av de hushållsanställda och omsorgsgivarna är invandrarkvinnor, varav en stor andel uppehåller sig i landet irreguljärt, och många är minderåriga, har tillfälliga anställningar eller får inte sina rättigheter och kvalifikationer erkända och är ofta omedvetna om sina rättigheter, har begränsad tillgång till offentlig service eller har svårt att få tillgång till sådan service, har begränsade kunskaper i det lokala språket och inte är socialt integrerade.

W.

Migrerande arbetstagare, som exempelvis hushållsanställda, kan utsättas för diskriminering på flera grunder och är särskilt sårbara för könsbaserade former av våld och diskriminering eftersom deras arbete ofta utförs under dåliga förhållanden och är odeklarerat. Det måste göras konkreta insatser för att förhindra att dessa arbetstagare behandlas illa, får oregelbunden lön, sägs upp utan saklig grund eller utsätts för våld eller sexuella övergrepp.

X.

Papperslösa migranter som utför hushållsarbete löper särskilt stor risk för diskriminering och utnyttjande. De avstår på grund av sin status som papperslösa från att protestera och söka hjälp av rädsla för att bli upptäckta och utvisas. Detta utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare.

Y.

Papperslösa migrantkvinnor utsätts i oroväckande utsträckning för diskriminering och låter bli att anmäla fall av missförhållanden, otillåtliga uppsägningar, uteblivna löner och våld. Detta på grund av deras bristande medvetenhet om sina rättigheter eller på grund av språkhinder eller rädsla för att gripas eller förlora sitt arbete.

Z.

Invandrarkvinnor beslutar ofta att, eller tvingas att, söka arbete som hushållsanställda eller omsorgsgivare i privata hushåll eftersom sådana tjänster betraktas som tillfälliga och okvalificerade.

AA.

Den växande efterfrågan på hjälp i hemmet och barn-, handikapp- och äldreomsorg har medfört en ökande feminisering av migrationen till Europa.

AB.

Kvinnliga migranter tvingas ofta arbeta svart.

AC.

Tredje parter som förmedlar denna typ av tjänster har ibland kopplingar till nätverk för kvinnohandel och tvångsarbete eller till annan kriminell verksamhet som inbegriper illegal rekrytering av kvinnor och olika former av utnyttjande av dem. Enligt Eurostats uppgifter är 80 procent av de registrerade offren för människohandel kvinnor, varav 19 procent drabbats av arbetskraftsutnyttjande, inklusive för hushållsarbete.

AD.

Man måste uppmärksamma barnarbete, trakasserier och omfattande kränkningar av arbetstagarnas rättigheter inom hushållssektorn.

AE.

Integrationen av migranter på arbetsmarknaden är ett viktigt steg mot social och kulturell integration.

AF.

Kvinnorna har en mycket större ansvarsbörda för hushållssysslorna än männen, men detta ansvar värderas inte i form av pengar eller erkännande av dess värde. Det finns ett samband mellan arbetslöshetsnivån bland kvinnor och kvinnornas familjeansvar. Över 20 miljoner européer (varav två tredjedelar kvinnor) tar hand om omsorgsbehövande vuxna, vilket hindrar dem från att arbeta heltid och därmed ökar löneskillnaderna mellan könen och leder till att kvinnor som är nära pensionsåldern löper större risk för fattigdom när de blir äldre.

AG.

Trots den välkända tendensen att nästan 20 procent av befolkningen i EU är äldre än 65 år och att denna andel beräknas uppgå till 25 procent 2050, är det fortfarande informella omsorgsgivare och/eller anhörigvårdare som ca 80 procent av tiden – det vill säga flera dagar i veckan eller varje dag – står för omsorgen om äldre eller personer med funktionsnedsättning, och trots att antalet omsorgsgivare i EU växer är det mest kvinnor (vanligtvis makor, medelålders döttrar eller svärdöttrar) i åldersgruppen 45–75 år som ger informell omsorg.

AH.

Krisen har minskat de offentliga investeringarna inom omsorgssektorn, vilket har tvingat många människor, huvudsakligen kvinnor, att gå ned i arbetstid eller återgå till hemmet för att ta hand om omsorgsbehövande personer, äldre, sjuka eller barn.

AI.

Det ökande antalet äldre, det minskande antalet människor i arbetsför ålder och nedskärningar i den offentliga budgeten har avsevärd inverkan på den sociala servicen, och detta kommer även att påverka de personer som måste kombinera arbete med omsorgsansvar, ofta under svåra omständigheter.

AJ.

Den ekonomiska och sociala krisen har fått allvarliga konsekvenser för unionens medborgare och invånare och har gjort att det blivit vanligare med otrygga arbetsvillkor samt förvärrat fattigdomen, arbetslösheten och den sociala utestängningen och medfört begränsad eller obefintlig tillgång till offentlig och social service.

AK.

I de flesta medlemsstater är de rådande modellerna för långvarig omsorg inte anpassade till behoven i våra åldrande samhällen, och hittills har de flesta medlemsstater ännu inte gripit sig an de demografiska förändringara i sina politiska initiativ.

AL.

Familjernas vanor, traditioner och former har utvecklats avsevärt, vilket medfört ett behov av fler arbetstagare inom hushållssektorn och oundvikligen lett till nya omsorgs- och stödbehov i de moderna hushållen, särskilt för kvinnor som arbetar utanför hemmet och ensamstående föräldrar.

AM.

Personer med omsorgsbehov bor även i områden som kännetecknas av brist på offentlig service, isolering eller andra omständigheter som kan göra det svårt att få tillgång till yrkesmässiga omsorgsgivare eller offentliga eller privata omsorgsinstitutioner, och kan befinna sig i en situation där de tas omhand enbart av icke-professionella omsorgsgivare som mycket ofta, men inte alltid, är familjemedlemmar.

AN.

Ett antal medlemsstater saknar en bra omsorg som är tillgänglig för alla oavsett inkomst, vilket innebär att tjänster måste bli tillgängliga och överkomliga för alla användare och deras familjer.

AO.

De allt längre väntelistorna för stöd- och omsorgstjänster ökar beroendet av hushållsanställda och omsorgsgivare i hemmet och leder ofta till fattigdom och social utestängning för dem som är beroende av sådana tjänster.

AP.

Att trygga ett adekvat skydd av personer med funktionsnedsättning, äldre, sjuka, omsorgsbehövande och barn tillhör EU:s grundläggande principer, och sektorn för hushålls- och omsorgsarbete är viktig för att garantera att detta skydd upprätthålls.

AQ.

Rätten till tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd, fastställs i artiklarna 19 och 26 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

AR.

Kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare som kan anlitas till en överkomlig kostnad spelar en viktig roll både ekonomiskt och socialt genom att de frigör huvudsakligen andra kvinnor och gör det möjligt för dem att arbeta och delta i samhällslivet samt genom att de gör det lättare för sina arbetsgivare att förena arbete med privatliv, samtidigt som ett stort antal människor får möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden.

AS.

Hushållssektorn har stor ekonomisk betydelse och innebär arbetstillfällen för en stor del av den arbetsföra befolkningen, i synnerhet lågkvalificerade personer.

AT.

Hushålls- och omsorgsarbete är en sektor som skapar sysselsättning. Det är viktigt att framhålla att dessa anställningar måste vara av hög kvalitet, eftersom det är det arbete som utförs av de anställda i denna sektor som gör det möjligt för många människor att vara ekonomiskt och socialt aktiva utanför hemmet.

AU.

I vissa medlemsstater är det vanligt att hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll anställs genom bilaterala avtal mellan den anställda och hushållet eller den omsorgsbehövande personen, snarare än genom formella kanaler såsom offentliga strukturer eller företag.

AV.

Hushållsanställda och omsorgsgivare har rätt till ett värdigt liv, varför hänsyn måste tas till deras behov av en bra balans mellan arbete, familj och privatliv, särskilt för inneboende hushållsanställda, och de måste ha samma sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter som andra arbetstagare.

AW.

ILO:s konvention nr 189 och ILO:s rekommendation nr 201 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare utgör historiska internationella standarder som syftar till att förbättra arbetsförhållandena för tiotals miljoner hushållsanställda över hela världen. De flesta hushållsanställda är kvinnor och de nya standarder som fastställs i ILO:s konvention nr 189 utgör ett viktigt steg för att främja jämställdheten i arbetslivet och för att garantera kvinnors lika rättigheter och lagstadgade skydd. Av de 22 stater som hittills har ratificerat konventionen finns dock bara sex EU-medlemsstater (Belgien, Finland, Irland, Italien, Portugal och Tyskland).

AX.

ILO:s konvention nr 189 syftar till att skapa ett rättsligt erkännande av hushållsarbete, säkerställa att alla hushållsarbetare omfattas av rättigheter och förhindra överträdelser och övergrepp.

AY.

Den internationella konventionen från 1990 om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar har redan ratificerats av 48 stater, och 18 andra stater har undertecknat den, men hittills har ingen EU-medlemsstat undertecknat eller ratificerat den.

AZ.

Hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll ger ett viktigt bidrag till det sociala skyddsnätet, men deras roll underskattas, missförstås, lyser med sin frånvaro eller ignoreras i debatter om reformer på detta område.

BA.

Anställningsförhållandena för hushållsanställda och omsorgsgivare varierar betydligt från en medlemsstat till en annan och innefattar allt från arbete som utförs av underbetalda, odeklarerade papperslösa migranter utan anställningsavtal till hushålls- och omsorgsarbete som tillhandahålls i form av offentlig social service eller privata sociala tjänster som tillhandahålls av företag, agenturer, föreningar och kooperativ, eller genom direktanställning av privata enheter.

BB.

Även män är anställda inom hushållssektorn, särskilt som omsorgsgivare i EU. Det behövs samma skydd och stöd för dem, så att man undviker all slags könsdiskriminering och skapar garantier för lika möjligheter på arbetsmarknaden, i enlighet med artiklarna 19 och 153 i EUF-fördraget.

BC.

De flesta hushåll som anställer någon för arbete i hemmet är inte medvetna om sina skyldigheter och rättigheter.

BD.

Yrkesinspektionerna omfattar ofta inte hushållsarbete på grund av att det inte sker någon kontroll av denna sektor i de flesta medlemsstater.

BE.

Det är ofta svårt att få tillgång till rättslig prövning i fall av överträdelser av arbetsrätten och för dem som utsatts för övergrepp och utnyttjande. Rädsla för isolering på arbetsplatsen och svårigheter att få rättsligt stöd kan vara avgörande hinder för papperslösa migrerande hushållsanställda och omsorgsgivare.

BF.

Det gällande direktivet om säkerhet och hälsa i arbetet (direktiv 89/391/EEG) täcker hushållsanställda och omsorgsgivare med formell anställning, med undantag för arbetstagare som är direktanställda av privata hushåll.

1.

Europaparlamentet anser att det behövs ett gemensamt erkännande från EU:s sida av yrket och värdet på hushållsarbete som riktigt arbete, eftersom erkännandet av denna yrkessektor sannolikt kan minska det odeklarerade arbetet och främja social integration, och uppmanar därför EU och medlemsstaterna att fastställa gemensamma bestämmelser om hushålls- och omsorgsarbete.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en uppsättning politiska instrument, avseende hushålls- och omsorgsarbete, med kvalitetsriktlinjer för båda sektorerna. Parlamentet anser att sådana initiativ bör fokusera på att

3.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens engagemang i fråga om ett initiativ för en ”nystart för arbetande föräldrar och omsorgsgivare”.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kräva lämpliga yrkeskvalifikationer för vissa typer av hushållsarbete (äldre-, barn- och handikappomsorg) för vilka det behövs särskild kompetens.

5.

Europaparlamentet anser att hushålls- och omsorgssektorn och professionaliseringen av den kan skapa sysselsättning och tillväxt, varför det är nödvändigt med skälig ersättning. Parlamentet anser att lösningarna skulle kunna utgöra en del av en modell för social innovation.

6.

Europaparlamentet anser att professionaliseringen av hushållsanställda kommer att göra sektorn mer attraktiv, höja kvaliteten på tjänsterna och främja anständigt och erkänt arbete.

7.

Europaparlamentet understryker vikten av att främja erkännandet av de hushållsanställdas och omsorgsgivarnas yrkesmässiga kompetens och kvalifikationer, i syfte att ge dem bättre möjligheter till yrkesmässig utveckling, samt specifik utbildning för personer som arbetar med äldre och barn, med målet att bidra till att det skapas högkvalitativa arbeten som medför högkvalitativa anställningar och bättre arbetsvillkor, bland annat formella avtal, tillgång till utbildning och ökat socialt erkännande. Parlamentet erkänner vikten av att säkerställa validering och certifiering av komptens, kvalifikationer och erfarenhet och av att främja yrkesmässig utveckling. Parlamentet anser att inrättandet av utbildnings- och omskolningskurser är av avgörande betydelse för uppnåendet av detta.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna inrätta system för professionalisering, utbildning, kontinuerlig kompetensutveckling och erkännande av hushållsanställdas och omsorgsgivares kvalifikationer, inklusive (vid behov) läs- och skrivkunskaper, för att förbättra deras personliga, yrkesmässiga och arbetsmässiga möjligheter.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att under tiden reglera alla arbetsrättsliga förhållanden mellan hushåll – i egenskap av arbetsgivare – och anställda/arbetstagare som utför betalda tjänster i arbetsgivarens hushåll.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta en särskild rättslig ram som möjliggör organiserad och laglig anställning av hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll och genom vilken de berörda personernas rättigheter och skyldigheter fastställs, så att både de anställda inom denna sektor och deras potentiella arbetsgivare får en tydlig rättslig situation. Parlamentet begär även att anställningsavtalets specifika karaktär beaktas på vederbörligt sätt, liksom det faktum att många arbetsgivare är privatpersoner med begränsade kunskaper om juridiska formaliteter.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom hushålls- och omsorgssektorn vidta kraftåtgärder som medför ett högt mervärde till ekonomin, genom att erkänna detta arbete som ett verkligt yrke och genom att garantera hushållsanställda och omsorgsgivare verkliga arbetstagarrättigheter och verkligt socialt skydd genom arbetsrättslagstiftning eller kollektivavtal.

12.

Europaparlamentet stöder ILO:s konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare, kompletterad av rekommendation nr 201, eftersom man i denna behandlar arbetstagarnas behov av att omfattas av arbetsrätten på ett övergripande sätt och efterlyser sociala rättigheter, icke-diskriminering och likabehandling.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att snarast ratificera ILO:s konvention nr 189 och att tillämpa den strikt i syfte att förbättra arbetsförhållandena samt att säkerställa efterlevnaden av artiklarna i denna ILO-konvention och ILO:s rekommendation nr 201 från 2011. Parlamentet erinrar om att regeringarna enligt ILO:s stadgar är skyldiga att lägga fram konventioner och rekommendationer för sina nationella lagstiftande församlingar för att främja åtgärder för genomförandet av dessa instrument, och att målet detta förfarande när det gäller konventionen syftar till att främja dess ratificering.

14.

Europaparlamentet anser att en ratificering från alla medlemsstaters sida skulle utgöra ett viktigt steg framåt i främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter och ett kraftigt politiskt ställningstagande mot alla former av övergrepp, trakasserier och våld som begås mot arbetstagare, i synnerhet kvinnliga hushållsanställda.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inbegripa hushållsanställda och omsorgsgivare i all nationell arbetsrätts-, hälso- och sjukvårds-, social-, försäkrings- och diskrimineringslagstiftning och att erkänna deras bidrag till ekonomin och samhället. Parlamentet riktar följaktligen en kraftfull uppmaning till kommissionen om att överväga att se över alla EU-direktiv som utestänger hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll från rättigheter som andra kategorier av arbetstagare har.

16.

Europaparlamentet inser att vissa medlemsstater är ovilliga att reglera den privata sfären. Parlamentet anser emellertid att uteblivna åtgärder skulle stå både samhället och de berörda arbetstagarna dyrt. Parlamentet betonar att den förväntade efterfrågeökningen på omsorgsgivare, särskilt i privata hushåll, gör sådan lagstiftning nödvändig för ett fullgott skydd av dessa arbetstagare. Medlemsstaterna uppmanas därför att tillsammans med arbetsmarknadsparterna vidta åtgärder för ett adekvat och ändamålsenligt inspektionssystem, i enlighet med artikel 17 i ILO:s konvention nr 189, och adekvata påföljder vid överträdelser av arbetsmiljölagstiftningen.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för och genomföra en god nivå i fråga om hälsa och säkerhet i arbetet, till exempel mödraskydd, och att vidta åtgärder för att förebygga arbetsplatsolyckor och risker för yrkesskador och yrkessjukdomar. Parlamentet betonar behovet av att förbättra standarderna för dem som redan arbetar inom denna sektor genom praktiskt inriktade yrkesutbildnings- och omskolningsprogram. Parlamentet anser att denna utbildning bland annat bör beröra hantering av riskerna i samband med hållnings- och rörelserelaterade uppgifter och biologiska och kemiska risker samt användning av tekniska hjälpmedel.

18.

Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att bekämpa otryggt och odeklarerat arbete, eftersom detta har allvarliga konsekvenser för hushållsanställda, inklusive i synnerhet migrerande kvinnliga arbetstagare och på så sätt förvärrar deras redan utsatta situation. Parlamentet betonar vikten av att undanröja och beivra sådana fall, bland annat barnarbete. Parlamentet stöder i detta avseende åtgärder för att inom ramen för den europeiska plattformen mot odeklarerat arbete motverka hushållsanställdas och omsorgsgivares utsatta situation. Parlamentet påminner om att svartarbete innebär avsaknad av socialt skydd och tvivelaktiga arbetsmiljöförhållanden. Parlamentet förväntar sig därför att det europeiska forumet mot odeklarerat arbete kommer att motverka och avskräcka från odeklarerat arbete, eftersom den svarta ekonomin medför osäkra arbeten, påverkar kvaliteten på omsorgen och arbetsförhållandena för många svartarbetande omsorgsgivare, äventyrar socialförsäkringssystemets hållbarhet och minskar statskassans skatteintäkter.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i fler och bättre sätt att förebygga, upptäcka och bekämpa den avsevärda andelen svarta anställningar inom hushålls- och omsorgssektorn – i synnerhet rörande fall av människohandel och arbetskraftsexploatering samt fall där företag tillhandahåller hushålls- och omsorgstjänster med hjälp av svart och falskt egenföretagande – i syfte att skydda arbetstagarna och verka för en övergång från odeklarerat till deklarerat arbete genom bättre skydd och bättre och mer enhetliga mekanismer för arbetskontroller och arbetsinspektioner.

20.

Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att säkerställa att det finns lagliga vägar för migration till EU och att införa riktade program för laglig migration. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste ingå bilaterala överenskommelser med de stater som hushålls- och omsorgsarbetare enligt statistiken kommer från, för att reglera utrese- och mottagandeflödet och på så sätt bidra till att bekämpa nätverk för människohandel och tvångsarbete samtidigt som man avskräcker från social dumpning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, som FN:s generalförsamling antog den 18 december 1999.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja system för legalisering på grundval av tidigare erfarenheter som ett sätt att minska risken för att migrerande papperslösa arbetstagare utsätts för utnyttjande och övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att stödja och skydda svartarbetande hushållsanställda och omsorgsgivare som beslutar att ta sig ur den onda cirkeln av ”dolt” arbete.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utredning av fall av människohandel som syftar till att utnyttja människor, och mer specifikt fall där syftet är att utnyttja dem för hushållsarbete, med målet att förbättra mekanismerna för identifiering och skydd av dessa offer samt att involvera icke statliga organisationer, fackföreningar, offentliga myndigheter och alla invånare i arbetet med att upptäcka människohandel och grovt utnyttjande.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvidga de instrument och mekanismer som inrättats för att bekämpa människohandel, såsom mekanismer för återsändande eller tillfälliga uppehållstillstånd, samt att se över dem i syfte att bredda tillämpningsområdet till att omfatta även fall av grovt utnyttjande av arbetskraft där det inte finns några kopplingar till människohandel.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med artikel 17 i ILO:s konvention nr 189 upprätta verkningsfulla och lättillgängliga klagomålsmekanismer och metoder för att säkerställa efterlevnaden av nationella lagar och förordningar om skydd av hushållsanställda. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att ta fram och genomföra åtgärder för yrkesinspektion, efterlevnad och påföljder med vederbörlig hänsyn till hushållsarbetets särdrag och i enlighet med nationella lagar och förordningar. Parlamentet begär att dessa åtgärder, i den mån det är förenligt med nationella lagar och förordningar, specificerar villkoren för när tillträde till bostäder kan ges, med vederbörlig respekt för privatlivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med den nationella lagstiftningen övervaka införandet av mekanismer för effektiva åtgärder mot missförhållanden, till exempel inspektioner på plats i fall då det finns skäl att misstänka missförhållanden.

25.

Europaparlamentet är oroat över de otillräckliga inspektionerna för att kontrollera, följa upp och övervaka anlitande hushållsanställda och omsorgsgivare som sköts av företag eller rekryteringsbyråer, och pekar på behovet av att öka antalet offentliga inspektörer och inspektioner för att kontrollera att lagstiftningen efterlevs.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att vidta nödvändiga åtgärder för att intensifiera inspektionerna samt att upprätta innovativa inspektionsmetoder som respekterar den privata integriteten, särskilt vad gäller privata hem där inspektörerna inte kan gå in utan domstolsbemyndigande, och att på lämpligt sätt informera och utbilda inspektörer för att förhindra att hushållsanställda behandlas illa, utnyttjas, inklusive ekonomiskt, eller utsätts för våld eller sexuella övergrepp.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra kampanjer för att synliggöra denna fråga och öka allmänhetens och de privata organens förståelse av fördelarna med reglerat hushålls- och omsorgsarbete, i syfte att skänka värdighet till detta yrke och uppnå ett erkännande av de kvinnliga hushållsanställdas och omsorgsgivarnas viktiga arbete och bidrag till ett välfungerande samhälle. Samtidigt uppmanar parlamentet medlemsstaterna att skapa medvetenhet kring förekomsten av grovt utnyttjande i privata hushåll genom att fastställa ett nolltoleransmål i fråga om utnyttjande av dessa arbetstagare.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra informationskampanjer om de rättigheter och skyldigheter som de hushållsanställda, omsorgsgivarna och arbetsgivarna har och om riskerna och konsekvenserna av utnyttjande inom sektorn för hushållsarbete samt att verka för ett erkännande av hushålls- och omsorgsarbete. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna tar fram färdplansprogram.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadsparterna införa respektive förbättra kanaler för information om hushållsanställdas och omsorgsgivares rättigheter samt att säkerställa att dessa arbetstagare verkligen nås av denna information. Parlamentet rekommenderar i detta syfte att det på grundval av bästa praxis i medlemsstaterna, på regional och lokal nivå, inrättas informationscenter, hjälptelefonlinjer och webbplatser som erbjuder stöd och information även i form av kampanjer om hushållsanställdas och omsorgsgivares rättigheter i varje medlemsstat på det nationella språket och andra lämpliga språk. Parlamentet framhåller att organisationer i civilsamhället, till exempel sådana som representerar kvinnor och migranter, också ska kunna tillhandahålla denna information. Dessa verktyg måste också tas fram på ett sätt som möjliggör bästa praxis och relevant rådgivning och vägledning till möjliga arbetsgivare, inklusive familjer och förmedlingar och att det måste finnas tillgång till anställningsavtalsmodeller, så att arbetsgivarna tar sitt ansvar.

30.

Europaparlamentet efterlyser beslutsamma åtgärder mot företag vars affärsmodell bygger på utnyttjande av olaglig arbetskraft för att minimera driftskostnaderna, maximera vinsterna och konkurrera ut lagliga företag.

31.

Parlamentet framhåller den viktiga roll som fackföreningarna kan spela när det gäller att organisera och informera arbetstagarna om deras rättigheter och skyldigheter. Parlamentet konstaterar att detta är ett sätt för de hushållsanställda att få en gemensam representation, kunna kollektivförhandla om sina avtal och försvara sina rättigheter och intressen.

32.

Europaparlamentet efterlyser en god representation av arbetsmarknadsparterna på europeisk och nationell nivå, i synnerhet fackföreningarna, för att intensifiera kollektivförhandlingarna i enlighet med den nationella praxisen med målet att på ett effektivt sätt främja och upprätthålla anständiga arbetsförhållanden inom dessa sektorer. Parlamentet efterfrågar även en god representation av yrkesorganisationer, organisationer som arbetar med och för hushållsanställda och omsorgsgivare samt andra relevanta organisationer i det civila samhället, och begär att man sörjer för att dessa organisationer är fullt medvetna om utmaningarna i fråga om skyddet av arbetstagarrättigheterna för kvinnor som är hushållsanställda eller omsorgsgivare i privata hushåll.

33.

Europaparlamentet beklagar att de hushållsanställda och omsorgsgivarna fortfarande är så dåligt representerade i de fackliga organisationerna i de olika medlemsstaterna och understryker att man måste uppmuntra dessa kvinnliga arbetstagare att gå med i facket.

34.

Europaparlamentet poängterar även vikten av att samla arbetsgivarna i federationer eller andra typer av organisationer på nationell nivå, eftersom insatserna för att legitimera hushållsarbete och omsorg i privata hushåll och för att förbättra arbetsvillkoren inom dessa arbeten och göra dem mer attraktiva, görs förgäves om det inte finns några sådana arbetsgivarorganisationer.

35.

Europaparlamentet konstaterar att privata hushåll som är arbetsgivare har en central funktion att fylla när det gäller respekten för rättvisa arbetsrättsliga standarder och arbetstagarrättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att arbetsgivarna och arbetstagarna har tillgång till relevant information.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att bättre övervaka och dokumentera det utsatta och underskattade yrket som hushållsanställd och omsorgsgivare i privata hushåll samt att föreslå åtgärder för att komma till rätta med fenomenet.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de behöriga EU-organen att genomföra en jämförande studie av de olika systemen för reglerat hushållsarbete och att samla in uppgifter om situationen i medlemsstaterna. Uppgifterna bör användas för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, för att i synnerhet optimera åtgärderna mot utnyttjande av hushållsarbetare. Parlamentet uppmanar också kommissionen att genomföra en studie om hur hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll bidrar till medlemsstaternas sociala skyddsnät och ekonomier.

38.

Europaparlamentet uppmuntrar till utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att förbättra åtgärderna och förstärka effekterna.

39.

Europaparlamentet anser att man genom att anta och anpassa bästa praxis från vissa medlemsstater skulle kunna skapa reguljära anställningsformer för hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in, analysera och offentliggöra tillförlitliga statistiska uppgifter uppdelade efter ålder, kön och nationalitet, så att välinformerade diskussioner kan föras i jakt på de bästa lösningarna för professionaliseringen av hushållsarbetssektorn, och begär att Eurofond och Europeiska arbetsmiljöbyrån får i uppgift att utforma metoder för att tillhandahålla skydd, inge klagomål och sprida information.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra upp diskussioner om hushållsanställdas och omsorgsgivares situation på sysselsättningskommitténs dagordning.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att då de ser över eller föreslår relevanta rättsakter eller nationell lagstiftning sörja för att de hushållsanställdas och omsorgsgivarnas intressen beaktas, samtidigt som de nationella behörigheterna respekteras.

43.

Europaparlamentet erkänner det mycket stora sociala och ekonomiska bidrag som anhörigvårdare och volontärer står för (informell omsorg) och det ökande ansvar som läggs på dem genom minskat tillhandahållande av tjänster och de ökande kostnaderna för sådana tjänster.

44.

Europaparlamentet konstaterar att allt fler personer lever på institutioner för långtidssjukvård och den sociala utestängningen bland personer med funktionsnedsättning ökar i EU, vilket står i direkt strid med EU:s åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020.

45.

Europaparlamentet anser att man bör uppmuntra former för subventionerad omsorg i hemmet som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva ett självständigt liv och själva välja den kvalificerade personal som ska bistå dem i deras egna hem, särskilt för personer med kraftig funktionsnedsättning.

46.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna med hjälp av tillräcklig finansiering måste säkerställa en bredare tillgång till lättillgänglig, rimligt prissatt och högkvalitativ barn-, handikapp- och äldreomsorg för alla, så att man minimerar anledningarna till att anlita någon för att utföra dessa uppgifter på informell och otrygg basis och så att det arbete som utförs av professionella omsorgsgivare värdesätts högre. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna måste utveckla service till stöd för familjer och formella och informella omsorgsgivare.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja rekrytering till sektorn för social omsorg och vidta åtgärder för att göra denna sektor mer attraktiv som ett möjligt yrkesval.

48.

Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att investera i skapandet av stabila och högkvalitativa arbetstillfällen inom hushålls- och omsorgssektorn, bland annat med hjälp av EU-medel såsom Europeiska socialfonden och EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI).

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra och främja innovativa lösningar och investeringar i social service och hälso- och sjukvårdstjänster, som har en stor sysselsättningsskapande potential och är viktiga för att tillgodose behoven i våra åldrande samhällen och de demografiska förändringarna i allmänhet samt nödvändiga för att avvärja krisens negativa sociala konsekvenser.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utbyta information och bästa praxis från organisationer för och kooperativ av hushållsanställda och omsorgsgivare som ingår den sociala ekonomin i EU.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja skapandet av arbetstagarkooperativ inom omsorgs- och hushållssektorerna och ta särskild hänsyn till landsbygden, med tanke på de positiva effekter detta kommer att ha på skapandet av hållbara arbetstillfällen av god kvalitet, i synnerhet för arbetstagare som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att unga hushållsanställda inte hoppar av skolan för att börja arbeta.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Dessutom uppmanar parlamentet medlemsstaterna att konsekvent genomföra det direktivet.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att skapa incitament i syfte att uppmuntra människor att anlita hushållsanställda och omsorgsgivare vitt. Vidare uppmuntrar parlamentet medlemsstaterna att införa enkla deklarationssystem för att bekämpa svartarbete och göra det mindre attraktivt, i enlighet med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs rekommendation i dess yttrande om utveckling av hushållsnära tjänster för att höja sysselsättningsgraden och främja jämställdhet i arbetslivet (SOC/508). Dessutom rekommenderar parlamentet kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna utifrån framgångsmodeller som har haft en positiv social och arbetsmarknadsmässig betydelse för sektorn, såsom systemet med tjänstekuponger (service voucher) i Belgien och den allmänna tjänsteanställningschecken (Cesu) i Frankrike.

55.

Europaparlamentet anser att det vore lämpligt att ändra lagstiftningen för att skapa flexibla avtalsförhållanden mellan hushållsanställda/omsorgsgivare och hushåll som fungerar som arbetsgivare, i syfte att hjälpa bägge parter att utnyttja/erbjuda hushållstjänster på ett sätt som passar dem, samtidigt som arbetstagarna garanteras skydd.

56.

Europaparlamentet råder medlemsstaterna att vidta stimulansåtgärder till stöd för bestämmelser för laglig anställning av hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll, så att dessa personer och deras potentiella arbetsgivare satsar på laglig anställning. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att avskaffa de lagliga hindren som för närvarande avsevärt minskar hushållens deklarerade direktanställning av anställda.

57.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning rörande behovet av en strukturerad sektorsdialog inom omsorgssektorn (17).

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att likställa au pairer från EU respektive andra länder genom att bevilja dem ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd som anger arbetstider, avtalstyp och betalningsvillkor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Europarådets överenskommelse om au pair-arbete. Medlemsstaterna uppmanas också att förbättra ackrediteringssystemet och kontrollmekanismerna för au pair-förmedlingar.

59.

Europaparlamentet erinrar om behovet av ett formellt erkännande av au pairer, i enlighet med det europeiska avtalet om au pair-anställning, och av ökade inspektioner, så att au pairer inte blir informella och billiga ersättningar för hushållsanställda och omsorgsgivare.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att hushållsanställda och omsorgsgivare i Europa värdesätts som människor och har möjlighet att uppnå balans mellan arbete och privatliv, inbegripet att de omfattas av arbetstidsdirektivet (2003/88/EG), så att de får viktiga viloperioder och inte tvingas arbeta för många timmar i sträck.

61.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder som gör det möjligt att förena arbets- och familjeliv, eftersom detta hjälper kvinnor att fortsätta att förvärvsarbeta och minskar pensionsklyftorna senare i livet.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att pensionsavgifter betalas in för hushållsanställda och omsorgsgivare i enlighet med den nationella lagstiftningen.

63.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har en nationell minimilön att se till att alla hushållsanställda och omsorgsgivare erhåller åtminstone denna summa i lön.

64.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till ILO.