28.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 246/42

Föredragande:

Mihai MANOLIU

1.1

Européerna måste proaktivt främja energieffektivitet, ta initiativet och samarbeta om gemensamma projekt samt verka för att undanröja ekonomiska, administrativa och regleringsmässiga hinder. Det gemensamma målet är att genomföra målen efter COP21, vilket kommer att ge en rad fördelar: nya sysselsättningsskapande investeringar (renovering av byggnader, ökad komfort samt smart och rättvis mätning), minskad energifattigdom, mindre föroreningar och bättre folkhälsa samt minskat beroende av importerad energi. Det behövs ett fast åtagande från medlemsstaterna beträffande genomförandet av direktivet om energieffektivitet, med tanke på att de nya mål som föreslås för 2030 är mer långtgående än målen för 2020.

1.2

Energieffektivitet är en fråga av stor betydelse för det europeiska energisystemets framtid. Att öka energieffektiviteten inom alla energianvändningsområden kan vara ett verkningsfullt sätt att minska kostnaderna för den europeiska ekonomin, och principen om ”energieffektivitet först” kan bidra till att förbättra den finansiella tillgängligheten. Denna princip gör att det är nödvändigt att minska efterfrågan på dyr ersättningsinfrastruktur. Kraven på energibesparingar är förenliga med hållbar utveckling (en hållbar, säker situation), och man måste utnyttja synergieffekterna för en effektiv övergång till ett motståndskraftigt, koldioxidsnålt och smart system (överregionala distributionssystem, efterfrågestyrning och lagringssystem).

1.3

EESK noterar kommissionens förslag om ett bindande energieffektivitetsmål på 30 % för 2030, men anser att en eventuell höjning av målet på 27 % skulle behöva motiveras genom att man visar på både de ekonomiska fördelarna och de investeringar som krävs för att uppnå dessa mål. Det är absolut nödvändigt att man i konsekvensbedömningen beaktar alla de åtgärder som tas upp i energi- och klimatpaketen.

1.4

I syfte att undanröja de största hindren för genomförandet av artikel 7 i direktivet om energieffektivitet anser EESK att slutkonsumenternas medvetenhet bör stärkas genom att man främjar och ger information om system för energieffektivitet och alternativa åtgärder. Det krävs ytterligare investeringar, och alla medlemsstater kommer att behöva investera i trovärdiga informations-, kommunikations-, utbildnings- och stödåtgärder som uppmuntrar privatpersoner och företag så de politiska målen beträffande klimatförändringar och energieffektivitet kan uppnås snabbare.

1.5

EESK uppmanar medlemsstaterna att ägna större uppmärksamhet åt subventionerat boende och hushåll som lider av energifattigdom, som bör garanteras permanent billigare energi. Ett viktigt mål är att göra alla bostadshus mer effektiva och fastställa miniminormer (energibesiktningar) för hyresbostäder.

1.6

EESK vill fästa uppmärksamheten på det centrala målet att utbilda slutkonsumenterna om metoder för kombinerad produktion av värme och el (kraftvärme, luftkonditionering), smarta mätare och renoveringsplaner. Detta är avgörande för att se till att investerare, offentliga myndigheter och företag har den tillförsikt som behövs för att genomföra projekt med en betydande effektivitetspotential och investera i forskning och utveckling.

1.7

EESK hoppas att åtgärderna för att inrätta europeiska finansiella instrument (lån, garantier, eget kapital för att mobilisera finansiering, bidrag) också kommer att mobilisera privata medel för energiprojekt. Bidrag till projekt med stora sociala effekter får inte förbises. Dessa finansieringssystem måste godkännas för projekt som också är inriktade på konsumenter med begränsade inkomster. EESK efterlyser riktlinjer för insyn i och jämförbarhet mellan de nationella planerna. EESK anser att man måste prioritera stöd till hushåll som lider av energifattigdom, och därigenom säkerställa att medlemsstaterna har en långsiktig och stabil politisk ram för lokal hållbar utveckling.

1.8

EESK anser att detta kan göras genom tekniskt stöd till genomförandet av direktivet om energieffektivitet i form av innovativa, marknadsbaserade finansieringssystem. Ett kvantitativt inslag som ges stor betydelse vid godkännande av finansiella incitament är energibesiktningen (definition av små och medelstora företag, ingen dubbelcertifiering, enhetlig syn på minimitröskeln), som är ett verktyg för att öka energieffektiviteten och en tillgång för konkurrenskraften. Det behövs också nationella utbildningsprogram för leverantörer av energieffektivitetstjänster och en passande strategi för kvalitetssäkring.

1.9

I syfte att öka energieffektiviteten för konsumenterna rekommenderar EESK att kostnads-nyttoanalyser utförs på nationell nivå, vilket kommer att leda till kostnadsbesparingar.

1.10

EESK efterlyser en heltäckande strategi och ett mer energieffektivt transportsystem som bygger på den pågående tekniska utvecklingen av fordon och framdrivningssystem, övergången till energieffektiva transportsätt och intelligenta transportsystem (ITS), som kommer att öka utnyttjandet av den tillgängliga kapaciteten. Detta måste också beaktas inom flyget och sjöfarten. Användarna måste informeras om bränsleförbrukningen för alla transportsätt, inbegripet de relevanta gränsvärdena för koldioxidutsläpp.

2.1

EESK instämmer i att energieffektivitet först är en central del av energiunionen, och denna princip kommer att omsättas i praktiken genom förslaget till ändring. Den billigaste, renaste och tryggaste energin är den som inte används över huvud taget. Energieffektivitet utgör ett av de mest effektiva sätten för att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi och för att skapa tillväxt, sysselsättning och investeringsmöjligheter.

2.2

Medan energieffektivitetsmålet för 2020 är 20 % har ett antal mål analyserats för 2030 (mellan 27 % och 40 %). Det mest långtgående finns i Europaparlamentets resolution, där man efterlyser ett bindande mål på 40 %. Efter att ha analyserat fördelarna i form av sysselsättning och ekonomisk tillväxt, försörjningstrygghet, minskade växthusgasutsläpp, hälsa och miljö har kommissionen föreslagit ett bindande energieffektivitetsmål på 30 %. Mot bakgrund av denna höjning anser EESK att det är mycket viktigt att noggrant analysera energieffektivitetsmålens konsekvenser för övriga mål som fastställts genom lagstiftningsförslag om energi, och i synnerhet EU:s utsläppshandelssystem.

2.3

För att uppnå dessa sporrande mål kommer medlemsstaterna (med stöd av sina respektive ekonomiska och sociala råd) och energileverantörerna och energidistributörerna att behöva göra energibesparingar på 1,5 % per år (en central åtgärd). EESK stöder förslaget om att förlänga energibesparingskravet efter 2020 med bibehållande av den årliga minskningen på 1,5 % genom kvotpliktsystem och flexibla alternativa åtgärder på medlemsstatsnivå för att genomföra besparingskraven.

2.4

Den nya strategin, som EESK stöder, kommer att ge medlemsstaterna och investerarna det långsiktiga perspektiv som de behöver för att utarbeta sina investeringsstrategier och investeringsplaner i syfte att uppnå EU-målet. Detta ska ske genom att lämplig politik genomförs på nationell och regional nivå för att ge betydande fördelar senast 2030, såsom en minskning på 17 % i den slutliga energiförbrukningen (jämfört med 2005), ekonomisk tillväxt som avspeglas i en BNP-ökning på 0,4 %, lägre elpriser för hushållen och industrin (från 161 till 157 euro/MWh), nya affärsmöjligheter som skapar anständiga (lämpliga) arbetstillfällen, begränsning av föroreningar och hälsoskador (en minskning med 4,5–8,3 miljarder euro) och förbättrad energitrygghet (12 % mindre gasimport under 2030).

2.5

EESK anser att det är av yttersta vikt att hålla de viktigaste energimarknadsaktörerna informerade, förse hushåll och industrikunder med relevant, tydlig och kortfattad information om deras egen förbrukning och stärka deras rättigheter när det gäller mätning (fjärravläsning) och fakturering, inklusive för värmeenergi. Sårbara konsumenter får inte förbises: När deras energikostnader minskar bör deras komfort och levnadsstandard öka.

2.6

Skyddet av sårbara konsumenter innebär dock också att direktivet inte bör föreskriva individuell mätning i länder där hyresvärdarna enligt lag måste täcka hyresgästernas energikostnader, isynnerhet som dessa hyreslagar skapar ett betydande incitament för hyresvärdarna att göra energieffektivitetsrenoveringar. Det bör också betonas att i vissa medlemsstater har många individuella mätare som först nyligen installerats i överensstämmelse med gällande EU-rätt en livslängd som betydligt överskrider kommissionens frist att de senast 2027 ska ersättas med anordningar som kan fjärravläsas. Konsumenterna kan anse att det är en onödig merkostnad att ersätta dessa mätare, och man bör därför undvika detta.

2.7

EESK anser att det är mycket viktigt att stärka energieffektivitetens sociala aspekter och bekämpa energifattigdomen, särskilt bland sårbara konsumenter. EU:s medlemsstater måste ta större hänsyn till sociala åtgärder. Direktivets genomförande är avgörande för välfärden.

2.8

Vi får inte glömma kopplingen mellan energieffektivitets- och klimatmålen: De syftar båda till att minska växthusgasutsläppen. Detta krav leder till politik som ökar omfattningen på och takten i införandet av ny teknik. Denna nya teknik kommer att generera energibesparingar inom transporter, industri, hushåll och byggnader. I slutändan kommer den att vara ett kostnadseffektivt sätt för medlemsstaterna att uppnå de nationella målen enligt EU:s utsläppshandelssystem (ETS och ansvarsfördelningsbeslutet), i enlighet med artikel 7 i direktivet (faktiska energibesparingar och konkreta åtgärder för energieffektivitet).

2.9

I fråga om den gällande lagstiftningen om energieffektivitet har Europaparlamentet konstaterat att energieffektivitetsdirektivet inte är tillräckligt genomfört, men ger en ram för energisparande, att konkurrerande rättsföreskrifter leder till minskad miljönytta, ökad byråkrati och dyrare energi, att energilagstiftningen måste bli mer sammanhängande och att ökad energieffektivitet kommer att ge fler arbetstillfällen och ökad tillväxt .

2.10

Mot denna bakgrund är kommittén övertygad om att detta yttrande och de åtgärder som Europaparlamentet föreslagit kommer att beaktas i det nya lagstiftningsförslaget om energieffektivitet.

3.1.1

Artikel 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör, med stöd av direktiv 2012/27/EU, den rättsliga grunden när det gäller energifrågor. Därför är ett direktiv om ändring av ett befintligt direktiv ett lämpligt instrument.

3.1.2

EESK anser att energieffektivitetsmålen hittills inte har uppnåtts, delvis eftersom medlemsstaterna har agerat självständigt. Samordnade insatser på EU-nivå krävs för att stödja åtgärder på medlemsstatsnivå. Energiproblem ger upphov till frågor som rör politik, ekonomi (inre marknaden, utveckling, investeringar, reglering), det sociala området (energikonsumtion, tariffära frågor, fattigdom, arbetstillfällen) och energitrygghet. Problemen i samband med klimatförändringen får inte negligeras.

3.1.3

EESK betonar vikten av att slå vakt om subsidiaritetsprincipen och bibehålla flexibiliteten i energimixen och den energipolitiska mixen för att garantera att man senast 2030 åstadkommer de besparingar som medlemsstaterna frivilligt har åtagit sig att uppnå.

3.2.1

Olika nivåer på minskningen av den primära energin jämfört med 2007 års referensnivå utvärderades, och vid fastställandet av målet analyserades en primär och slutlig energianvändning där man först utgick från energibesparingar och sedan från energiintensitet. Samrådet visade att de flesta intressenterna var positiva till ett mål på 30 % för 2030.

3.2.2

Analysen ledde till att följande alternativ föredrogs:

3.2.3

En viktig slutsats gäller de sociala effekterna: varje 1,2 miljoner euro som satsas på energieffektivitet stöder direkt omkring 23 arbetstillfällen.

3.2.4

Minskningen av bränslekostnader till följd av energieffektivitetsåtgärder för energifattiga anses ha en positiv inverkan, som skulle kunna bidra till att lösa vissa av problemen i samband med social utslagning.

3.2.5

EESK anser att förslaget om ändring av direktivet kommer att ha en positiv inverkan på små och medelstora företag, genom att specifika åtgärder och stödprogram genomförs (ordningar för att täcka kostnaderna för energibesiktningar) och genom att energibesiktningar uppmuntras. Renovering av byggnader kommer, liksom förlängningen artikel 7 från nuvarande tidsfrist till 2030, att ge affärsmöjligheter för små byggföretag. Avtal om energiprestanda med energileverantörer kommer att vara ett annat incitament för energitjänsteföretag, som ofta är små och medelstora företag.

3.2.6

Samtidigt anser EESK att åtgärderna i fråga om mätning och fakturering av energianvändning kommer att leda till klargörande och uppdatering i linje med den tekniska utvecklingen för anordningar för fjärrmätning av värmeförbrukning (uppvärmning, luftkonditionering). Informationen om energianvändning kommer också att vara exakt och individuell samt tillhandahållas ofta, i enlighet med den nationella energipolitiken.

3.2.7

När det gäller de budgetmässiga eller administrativa konsekvenserna för medlemsstaternas offentliga myndigheter förlänger förslaget genomförandeperioden men medför inte några ytterligare kostnader, eftersom medlemsstaterna redan har infört lämpliga åtgärder och strukturer. Kostnaderna i samband med kvotpliktsystem för energieffektivitet kommer att föras vidare till slutkonsumenten. Slutkonsumenterna kommer att kunna dra nytta av lägre energikostnader, eftersom deras energianvändning minskar. Förslaget påverkar inte EU:s budget.

3.2.8

Den nya energistyrningen kommer att leda till ett flexibelt och transparent system för analys, planering, rapportering och övervakning, som överensstämmer med de nationella planerna i fråga om energi och klimatförändringar. Genomförandet av de nationella planerna för att uppfylla energieffektivitetsmålen och uppnåendet av det övergripande EU-målet kommer att övervakas. Detta kommer att göras genom att övervaka framgångsindikatorer med inriktning på det föredragna alternativet: korrekt införlivande och genomförande; större framsteg i riktning mot genomförande; mer information till konsumenterna; minskad administrativ börda samt bra rapportering om gjorda besparingar.

3.3.1

Det vägledande målet på 27 % har ersatts med ett bindande EU-mål på 30 %. Varje medlemsstat måste uppställa ett nationellt energieffektivitetsmål för 2020 på grundval av slutlig och initial energianvändning. Kommissionen kommer att utvärdera framstegen och analysera alla mål som har meddelats för att fastställa om EU-målet har uppnåtts. Kommissionen kan föreslå lämpliga åtgärder om EU inte är på rätt väg för att uppnå målen. Utvärderingsprocessen kommer att beskrivas ingående inom ramen för styrningen av energiunionen.

3.3.2

Medlemsstaterna är skyldiga att upprätta långsiktiga strategier för att få till stånd investeringar i renoveringen av det nationella byggnadsbeståndet. Genom direktivet kommer denna punkt att överföras från direktivet om energieffektivitet till direktivet om byggnaders energiprestanda. EESK anser att direktivet om byggnaders energiprestanda är ett mycket viktigt verktyg för att uppnå de uppställda målen, eftersom det är byggnader som slukar mest energi i Europa (mer än 40 % av all slutlig energi).

3.3.3

EESK definierar begreppet kraftvärme som samtidig generering av elektrisk energi och värmeenergi (i form av hett vatten, ånga eller ett kylmedel) med användning av samma anläggning (generator driven av en ångturbin, generator driven av en förbränningsmotor osv.). Högeffektiv kraftvärme förutsätter att genereringen ger besparingar av primärenergi på minst 10 % jämfört med referensvärdena för separat generering av elektrisk energi och värmeenergi. Till skillnad från traditionella elanläggningar baserade på kondensering, där endast 33 % av primärenergin omvandlas till el, kombineras i högeffektiva kraftvärmeverk de två processerna (samtidig generering av elektrisk energi och värmeenergi) och på så sätt omvandlas upp till 90 % av primärenergin.

3.3.4

Kraftvärme har betydande fördelar: energieffektivitet, flexibilitet vid val av bränsle, enkel drift och underhåll, säkerhet, bekvämlighet för kunderna, låga kostnader under livscykeln, lägre kapitalkrav samt flexibilitet vid planeringen av systemet.

3.3.5

Förutom att det innebär att energi erhålls från lämpliga källor (med låga koldioxidutsläpp) och att energianvändningen optimeras, kan lagring av el vara en lösning för företag som antingen genererar förnybar energi och vill optimera sin användning utifrån sina behov, eller som vill minska sina kostnader genom att skära ned elförbrukningen under perioder med hög belastning och använda billigare el från perioder med lägre belastning.

3.3.6

EESK stöder kommissionens strategi när det gäller artikel 7, som har ändrats så att energibesparingskravet förlängs bortom 2030 genom att det årliga sparmålet ligger kvar på 1,5 %. Framstegen med genomförandet av åtgärderna kommer att utvärderas 2027 och därefter med tio års intervall, till dess att EU:s långsiktiga energi- och klimatmål för 2050 anses vara uppnådda.

3.3.7

EESK välkomnar ändringen av artiklarna om mätning och fakturering, som innebär ett klargörande av frågor i samband med uppvärmning, kylning och varmvatten för hushållsbruk som tillhandahålls från centrala källor. EU-lagstiftningen får dock inte föreskriva att individuella mätare ska införas i länder där hyresvärden är rättsligt skyldig att betala hyresgästens energikostnader (bruttohyra, inom ramen för statligt övervakade hyresförhandlingar mellan hyresgästernas och hyresvärdarnas organisationer). När det gäller mätning av gasförbrukning måste slutkonsumenten förses med en individuell mätare som tydligt visar förbrukningen.

3.3.8

Informationen om gasförbrukningen kommer att baseras på den faktiska förbrukningen via ett system för självkontroll på mätaren. Det kommer att införas ett krav på att uppgifter om förbrukning och fakturering ska vara tillgängliga för leverantörer av energitjänster. Fakturan (i elektroniskt format) måste vara tydlig och begriplig för konsumenten. Med tanke på de föreslagna förbättringarna hoppas EESK att medlemsstaterna kommer att engagera sig mer i att hitta socialt och ekonomiskt lämpliga lösningar på frågan om kostnaderna för mätning (vem betalar för mätaren?). Denna fråga är avgörande för att garantera en rättvis och lämplig metod när det gäller att fastställa likvärdiga förutsättningar i fråga om tillgång till energi.

3.3.9

Energiindustrin har sedan en tid efterlyst en översyn av primärenergifaktorn, som grundar sig på slutlig energianvändning för besparingar uttryckta i kWh i medlemsstaterna. Metoden och den nya faktorn är ett betydande framsteg. EESK stöder primärenergifaktorn på 2,0, som ger medlemsstaterna utrymme att tillämpa en annan koefficient, förutsatt att detta motiveras på ett vederbörligt sätt. Energiindustrin är bekymrad över den ogynnsamma metoden för beräkning av kärnenergi, där en faktor 1 (100 %) anses lämplig, i likhet med den faktor som tillämpas på andra koldioxidfria källor.