28.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 487/41

Föredragande:

Ioannis VARDAKASTANIS

Medföredragande:

Jarmila DUBRAVSKÁ

1.1

Antagandet av FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling innebär ett historiskt paradigmskifte genom att man tar itu med ekonomiska, sociala och miljömässiga ojämlikheter ur ett helhetsperspektiv. Alla länder måste omsätta och genomföra agendan, oavsett inkomstnivå. Den unika agendan speglar till fullo europeiska värden som social rättvisa, demokratisk samhällsstyrning och social marknadsekonomi, liksom miljöskydd. Det är därför ett utmärkt tillfälle för EU att lyfta fram dessa värden och se till att agendan genomförs på ett övergripande sätt. EESK uppmanar EU att föregå med gott exempel i denna mycket utmanande process på global nivå.

1.2

EESK välkomnar EU:s engagemang för genomförandet av målen för hållbar utveckling. Kommittén är dock oroad över att ett år har gått sedan antagandet av FN:s 2030-agenda utan att EU har vidtagit några konkreta och framåtblickande åtgärder för att integrera målen för hållbar utveckling i sin politik och sina program och utan att man har inlett ett bredare samråd med det civila samhället.

1.3

EU står inför mycket viktiga politiska, sociala, ekonomiska och strukturella utmaningar inom alla delar av ekonomin och samhället. Ojämlikheter, arbetslöshet – särskilt bland unga – social utestängning och fattigdom, ojämställdhet, diskriminering och marginalisering av utsatta grupper i de europeiska samhällena innebär en urholkning av själva grunden för EU. I många medlemsstater har den finansiella krisen förvärrat problemet ytterligare så att en människo- och socialrättslig kris uppstått.

1.4

De proaktiva, transformatoriska och positiva aspekterna för EU av FN:s 2030-agenda bör lyftas fram, och processen måste styras av en stark politisk vilja och beslutsamhet att skapa en hållbar Europeisk union genom att ställa om våra ekonomier mot en motståndskraftig och konkurrenskraftig resurseffektiv, koldioxidsnål och socialt inkluderande utveckling. Denna framåtblickande inställning skulle även bidra till att ta itu med EU-medborgarnas historiskt låga förtroende för EU-projektet och särskilt få unga människors stöd för det. EU bör utnyttja FN:s 2030-agenda på detta sätt för att presentera en ny europeisk vision för EU-medborgarna: 2000-talets sociala kontrakt.

1.5

EESK efterlyser en övergripande och integrerad strategi för ett hållbart Europa 2030 och därefter, som ger det långsiktiga perspektiv, den politiska samordning och den konsekvens i genomförandet av FN:s 2030-agenda som krävs. Denna strategi bör bygga på ett interinstitutionellt avtal mellan kommissionen, rådet och parlamentet i syfte att skapa en stabil grund för framtida politiska åtgärder. Befintliga EU-strategier, t.ex. Europa 2020-strategin, som gjorde att EU:s strategi för hållbar utveckling från 2001 hamnade i skymundan som en tidigare övergripande strategi, och ordförande Jean-Claude Junckers tio prioriteringar erbjuder – enligt EESK – inte något sätt att fullt ut möta utmaningarna i samband med genomförandet av målen för hållbar utveckling i EU.

1.6

Den ovan nämnda övergripande strategin måste omfatta specifika mål för genomförandet av målen, översynen och övervakningsmekanismerna, liksom handlingsplaner med de nödvändiga rättsliga och politiska instrumenten, informationsåtgärder – t.ex. en Eurobarometerundersökning om målen för hållbar utveckling – och en plan för att mobilisera ekonomiska resurser. Processen som leder fram till denna strategi bör lanseras av kommissionen i det kommande meddelandet, och utformningen av strategin bör omfatta ett brett samråd med det civila samhället, regeringar, parlament och lokala myndigheter. Kommittén är redo att stödja denna process som samordnare.

1.7

Kommissionens kartläggning av EU:s interna och externa politik i förhållande till de 17 målen för hållbar utveckling är ett nödvändigt steg. EESK uppmanar kommissionen att komplettera detta med en detaljerad gap-analys avseende de 17 målen för hållbar utveckling i syfte att fastställa områden där EU bör vidta förberedande och omedelbara åtgärder.

1.8

EESK har identifierat följande politiska nyckelområden för en övergång mot en hållbar utveckling och rekommenderar att kommissionen fastställer lämpliga flaggskeppsinitiativ med tydliga handlingsplaner och delmål, med beaktande av rekommendationerna i punkt 4.3 i detta yttrande:

1.9

EESK uppmanar kommissionen att integrera målen för hållbar utveckling i all relevant politik. De halvtidsöversyner som ska genomföras under perioden 2014–2020 bör utnyttjas för detta ändamål. Framtida fleråriga budgetramsperioder kommer att erbjuda ett utmärkt tillfälle att fullt ut integrera målen för hållbar utveckling i EU:s finansieringsprogram.

1.10

Det är särskilt viktigt att integrera FN:s 2030-agenda i Europeiska unionens yttre åtgärder. Kommissionen bör fullt ut anpassa områden med stor betydelse, t.ex. handels- och utvecklingspolitik, globala miljöstrategier och klimatåtgärder, humanitärt bistånd, katastrofriskreducering, tekniköverföring och främjande av mänskliga rättigheter, för att aktivt driva på genomförandet av FN:s 2030-agenda. EESK uppmanar också kommissionen att fullt ut införliva och tillämpa FN:s 2030-agenda i det europeiska samförståndet om utveckling och beklagar att den inte i tillräcklig utsträckning har ingått i EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken.

1.11

EESK uppmanar kommissionen att utvärdera och förbättra den horisontella och vertikala samordningen av politiken för att effektivt kunna genomföra FN:s 2030-agenda. Bättre styrelseformer är en central grundförutsättning för hållbar utveckling. Den europeiska planeringsterminen bör utvecklas till en lämplig styrningsram för vertikal samordning av genomförandet av målen för hållbar utveckling med medlemsstaterna. EESK framhåller att delaktighet, insyn, övervakning och översyn, ansvarighet och medborgarnas egenansvar bör ingå bland de viktigaste inslagen och aspekterna när det gäller bättre styrelseformer.

1.12

Eurostat bör ta fram och tillämpa en uppsättning indikatorer och riktmärken, i likhet med dem som utvecklats av FN, i syfte att underlätta granskningen och övervakningen samt främja redovisningsskyldigheten och öppenheten vad gäller för genomförandet av målen och ge EU-institutionerna, medlemsstaterna och alla berörda parter tillgång till konkreta statistiska uppgifter som är uppdelade utifrån de enskilda målen för hållbar utveckling och utifrån delmålen.

1.13

EESK noterar med tillfredsställelse att fyra EU-medlemsstater var bland de 22 länder som lade fram de första frivilliga granskningarna av genomförandet av målen för hållbar utveckling vid FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling 2016. EESK uppmanar EU att föregå med gott exempel och vara den första region som lägger fram en frivillig utvärdering vid det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling 2017. EESK skulle kunna samordna bidragen från det civila samhället.

1.14

EU bör övergå till en strategi som leds av flera aktörer för genomförandet av målen för hållbar utveckling, där man inkluderar alla aktörer och organisationer i det civila samhället utifrån principerna om deltagande, ansvarsskyldighet och partnerskap. Kommittén har själv redan lagt fram ett specifikt initiativ till det europeiska civila samhällets flerpartsforum för hållbar utveckling. Kommissionen bör proaktivt undersöka och utarbeta ett initiativ till en stadga för målen för hållbar utveckling i syfte att främja starka partnerskap på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå.

2.1

Världens ledare antog i september 2015 FN-agendan ”Att förändra vår värld: 2030-agendan för hållbar utveckling”, där man fastställer ett antal mål för hållbar utveckling i syfte att utrota fattigdom, skydda vår planet samt säkerställa skydd av de mänskliga rättigheterna och välstånd för alla. Varje mål har särskilda delmål som ska uppnås under de kommande 15 åren.

2.2

EU kommer att spela en viktig roll i genomförandet av målen för hållbar utveckling i Europa. I sitt arbetsprogram för 2016 tillkännagav kommissionen ett nytt initiativ, ”Kommande steg för en hållbar europeisk framtid”, som syftar till att genomföra målen för hållbar utveckling i EU:s interna och externa politik (1).

2.3

Som ett första steg genomför kommissionen en intern ”kartläggning” för att ta reda på vilka befintliga EU-strategier som redan är inriktade på de utmaningar som fastställts i målen för hållbar utveckling. Kommissionen har bett EESK att bidra till denna process med detta förberedande yttrande. För att ta hänsyn till den bredare debatten inom det europeiska civila samhället har kommittén beaktat resultaten från två större konferenser om genomförandet av målen för hållbar utveckling som anordnats vid EESK under 2016 liksom andra större konferenser (2).

3.1

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ i arbetsprogrammet för 2016, Kommande steg för en hållbar europeisk framtid , som är en ny strategi för att säkerställa Europas ekonomiska utveckling och sociala och miljömässiga hållbarhet efter 2020 samt för att på ett integrerat sätt genomföra målen för hållbar utveckling i EU:s interna och externa politik (3). Det finns emellertid en oro för att den politiska viljan och det politiska engagemanget saknas, eftersom man hittills inte gjort mycket för att omsätta agendan i praktiken.

3.2

I en situation där EU-projektet är utsatt för påfrestningar och många medborgare håller på att tappa tron på det bör EU utnyttja målen för hållbar utveckling för att främja en positiv syn på omvandlingen mot ett hållbart Europa och koppla ihop det långsiktiga perspektivet med specifika politiska åtgärder på kort och medellång sikt. Hållbarhet är ett ”europeiskt varumärke” (4): FN:s 2030-agenda speglar de europeiska värdena och den europeiska modellen för social rättvisa och demokratiskt styre. Den erbjuder därför ett utmärkt tillfälle att skapa en ny positiv och övertygande inställning och vision för EU.

3.3

Alla EU-medlemsstater och EU som helhet har ställt sig bakom FN:s 2030-agenda. Det är nu dags för ett tydligt politiskt åtagande på högsta politiska nivå som bekräftar att EU har anammat denna nya agenda som en vision och övergripande ram för övergången mot en union för hållbar utveckling (5).

3.4

Genomförandet av målen för hållbar utveckling handlar inte bara om utveckling eller miljö. Målen för hållbar utveckling syftar till att ta itu med de största utmaningarna när det gäller att omvandla våra ekonomier och samhällen, även i den utvecklade världen. Genomförandet av målen i EU kräver en ny utvecklingsmodell som är ekonomiskt mer hållbar, socialt mer inkluderande och miljömässigt mer hållbar på lång sikt och som säkerställer att jordens resurser fördelas rättvist med en växande världsbefolkning. Det är nödvändigt att ställa om våra ekonomier (6). Det nya utvecklingskonceptet bör omfatta en ny definition av välstånd för EU och en ny uppsättning indikatorer. Målen för hållbar utveckling bör användas som drivkraft för att möjliggöra och påskynda den långsiktiga övergången till en motståndskraftig och konkurrenskraftig, resurseffektiv och socialt inkluderande EU-ekonomi.

3.5

Att kommissionen lagt fram en färdplan för översynen av det europeiska samförståndet om utveckling tyder på att kommissionen har för avsikt att först inrikta sig på genomförandet av den nya agendan i utvecklingspolitiken. En sådan prioritering ligger inte i linje med den integrerade strategin för målen för hållbar utveckling, som kräver övergripande och integrerade genomförandestrategier för såväl den externa som den interna politiken.

3.6

För att upprätta en styrningsram för genomförandet av målen för hållbar utveckling måste EU förlänga sitt planeringsperspektiv till tiden långt bortom 2020. En övergripande och långsiktig strategi för ett hållbart Europa med tidsperspektivet 2030 och framåt (7) bör omsätta målen för hållbar utveckling i EU:s interna och externa politik och ta itu med specifika europeiska utmaningar i kombination med tydliga färdplaner och handlingsplaner för lagstiftningsinitiativ och politiska initiativ samt en detaljerad tidsplan fram till 2030. Europaparlamentet har efterlyst en liknande strategi (8).

4.1.1

För att fastställa en europeisk politisk strategi och färdplan för arbetet med målen för hållbar utveckling krävs det mer än bara en kartläggning av befintlig EU-politik. En kartläggning av EU:s befintliga politik avseende de enskilda målen gör det inte möjligt att göra en bedömning av om målen för hållbar utveckling kan uppnås inom EU utan ytterligare åtgärder. Befintliga strategier kan ibland vara ineffektiva, stå i strid med eller undergräva annan politik, och det kan även finnas andra hinder. Kartläggningen av strategier måste därför kombineras med en gap-analys för att fastställa de verkliga luckorna i EU-politiken när det gäller de 17 målen i FN:s 2030-agenda och de tillhörande delmålen.

4.1.2

I detta sammanhang välkomnar EESK ”Sustainability Now!”, det strategiska meddelande som utarbetades under ledning av den tidigare generaldirektören för GD Miljö, Karl FALKENBERG. Där redovisas med utgångspunkt i några få sektorer tydligt det reformbehov som finns i EU som en följd av FN:s 2030-agenda.

4.1.3

Det saknas fortfarande en heltäckande gap-analys för EU när det gäller målen för hållbar utveckling. Ett nyligen offentliggjort index och en instrumentpanel om målen för hållbar utveckling och andra bedömningar som gjorts i EU-medlemsstaterna visar dock att målen för hållbar utveckling är en ambitiös agenda även för höginkomstländer (9), främst på grund av det sätt som dessa länder producerar, levererar och konsumerar produkter och tjänster och den negativa inverkan detta får på miljön. De viktigaste utmaningarna för EU-länderna är mål 12 om ansvarsfull konsumtion och produktion, mål 13 om klimatåtgärder, mål 14 och 15 om bevarande av ekosystem, delmålen om hållbart jordbruk och kosthållning i mål 2 samt mål 9 om industri, innovation och infrastruktur, där ett investeringsgap har fastställts.

4.1.4

Andra utmaningar är de ”människoinriktade” målen för hållbar utveckling, särskilt mål 10 om minskad ojämlikhet, mål 8 om anständiga arbetsvillkor och sysselsättning och mål 1 om fattigdom samt mål 5 om jämställdhet och mål 4 om utbildning.

4.1.5

Många OECD-länder har misslyckats med att uppnå mål 17 om ekonomiska bidrag till utvecklingssamarbetet.

4.1.6

Som en universell agenda syftar målen för hållbar utveckling också till att minska de negativa sociala och miljömässiga effekterna av höginkomstländernas ekonomier på tredjeländer. Det har hittills genomförts färre mätningar av denna aspekt, men det är en viktig utmaning för EU-länderna.

4.2.1

Kommittén anser att en kartläggning av EU:s politik först och främst bör fokusera på de politiska verktyg som är av strategisk betydelse för utarbetande och genomförande av EU-politiken. Preliminära bedömningar visar att dessa verktyg inte räcker till för den utmaning som genomförandet av målen för hållbar utveckling innebär i EU (10). Ingen av dessa strategier har samma tidsperspektiv som FN:s 2030-agenda.

4.2.2

Europa 2020-strategin lyftes under Barroso fram som EU:s överordnade strategi, och ersatte därmed strategin för hållbar utveckling. Den tar visserligen i princip upp de tre dimensionerna av hållbar utveckling men är en förhållandevis kortsiktig strategi med tydlig europeisk inriktning. Den behandlar varken det internationella perspektivet eller hur EU:s inrikespolitik påverkar andra delar av världen och konsekvenserna av den externa politiken, bland annat utvecklingssamarbetet. Den kan följaktligen aldrig uppfylla anspråken på att ersätta den tidigare strategin för hållbar utveckling. Två av målen för hållbar utveckling omfattas inte: mål 2 om livsmedel och jordbruk och mål 16 om samhällsstyrning, och andra mål behandlas enbart i begränsad utsträckning, t.ex. mål 6 om vatten och mål 11 om städer.

4.2.3

Bland ordförande Jean-Claude Junckers tio prioriteringar tas två av målen inte alls upp (mål 14 om haven och mål 15 om biologisk mångfald), medan andra bara behandlas i begränsad utsträckning, t.ex. mål 4 om utbildning, mål 6 om vatten, mål 11 om städer och mål 12 om hållbar konsumtion och produktion.

4.2.4

En mer begränsad uppsättning prioriteringar valdes ut i de fem ordförandenas rapport. Dessa är inriktade på ekonomiska, finansiella, monetära och finanspolitiska frågor, och omfattar samhällsstyrning som en femte fråga. Rapporten innehåller vissa hänvisningar till områden som rör målen för hållbar utveckling, t.ex. energi, sysselsättning, social integration samt hälso- och sjukvårdssystem.

4.2.5

Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) har lockat till sig projekt inom sektorer som tycks ligga i linje med vissa utmaningar i samband med genomförandet av målen för hållbar utveckling: energi (40 %), miljö och resurseffektivitet (12 %) och social infrastruktur (3 %) (11).

4.2.6

Flera av målen för hållbar utveckling, särskilt mål 3 om hälsa, mål 5 om jämställdhet, mål 10 om ojämlikhet och mål 11 om städer, ingår inte i tillräcklig utsträckning i de tematiska investeringsprioriteringarna inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna).

4.2.7

Med sin helt nya globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitik har EU en bredare ram för att ta itu med FN:s 2030-agenda på områden som handel, utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, humanitärt bistånd, katastrofriskreducering, tekniköverföring och klimatåtgärder. Strategin tar till viss del upp de mål för hållbar utveckling som avser behovet att säkerställa att välståndet fördelas globalt. Man slår också fast att målen för hållbar utveckling kommer att bidra till framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet och att de är en drivkraft för översynen av det europeiska samförståndet om utveckling.

4.3.1

Utifrån en analys av de verkliga bristerna och tendenserna när det gäller EU:s arbete med målen och delmålen bör kommissionen fastställa politikområden av avgörande betydelse för de genomgripande förändringar som krävs. Politiska åtgärder bör inriktas på dessa viktiga områden med lämpliga flaggskeppsinitiativ, inbegripet tydliga handlingsplaner och milstolpar. EESK anser, bland annat med hänsyn till sitt tidigare arbete på dessa områden, att följande viktiga politiska områden är avgörande.

4.3.2.1

Ett av huvudsyftena med målen för hållbar utveckling är se till att utvecklingsvägarna hålls inom planetens gränser, oavsett om det gäller klimatet, resursförbrukning, luft- och vattenkvalitet eller skydd av landbaserad och marin biologisk mångfald. Detta kräver att utvecklade regioner som Europa kraftigt minskar ekonomins miljöavtryck genom en övergång inom produktion, konsumtion och samhälle mot en koldioxidsnål och cirkulär ekonomi. Övergången innebär en möjlighet för EU att modernisera sin ekonomi – och därigenom öka sin konkurrenskraft och motståndskraft – samt att förbättra medborgarnas livskvalitet och välbefinnande.

4.3.2.2

Färdplaner har upprättats genom det sjunde miljöhandlingsprogrammet, ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. Det står dock klart att framstegen på fältet måste påskyndas (12). Samstämmigheten med andra politikområden måste förbättras, och man måste ta itu med bristerna i genomförandet i många medlemsstater genom att fullständigt integrera övergången till en koldioxidsnål och cirkulär ekonomi i den europeiska planeringsterminen (13). Det sjunde miljöhandlingsprogrammet och handlingsplanen för den cirkulära ekonomin behöver starka genomförandemekanismer och aktiv samordning med andra politikområden inom kommissionen i syfte att säkerställa ett ändamålsenligt resultat (14). Förbättrad dialog och allianser med det civila samhället, inklusive företag och fackföreningar, är nödvändigt för att göra framsteg. En aktiv sysselsättningspolitik måste säkerställa en rättvis övergång (15). Klimatpolitiken måste bygga på principen om ”klimaträttvisa” och säkerställa att klimatförändringarnas belastningar och fördelar – när det gäller deras inverkan på mänskliga rättigheter, fattigdom och jämställdhet – fördelas rättvist och att det inte är de mest utsatta grupperna som drabbas.

4.3.2.3

Det måste säkerställas att marknaderna stöder den ekonomiska övergången och att priserna återspeglar de verkliga externa kostnaderna för klimatutsläppen och användningen av naturresurser (16). Befintliga åtaganden om att undanröja miljöskadliga subventioner måste omsättas i praktiken och miljöskattereformer främjas mer kraftfullt. Det bör i större utsträckning utformas nya marknader för decentraliserad ren energi där konsumenter också blir producenter. En decentraliserad delningsekonomi gör det även möjligt för konsumenterna att gå över till en cirkulär ekonomisk modell. Den nya delningsekonomin innebär en begreppsmässig förändring med avseende på arbetsmarknaden och kommer att skapa ett stort antal nya arbetstillfällen. Konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter och rättvis konkurrens inom denna nya sektor måste säkerställas (17).

4.3.3.1

Det viktigaste syftet med målen för hållbar utveckling är att utrota fattigdom och se till att alla kan utnyttja sin potential med värdighet och i jämlikhet. I detta avseende speglar målen för hållbar utveckling EU:s värderingar och samhällsmodell. Klyftan mellan rika och fattiga i Europa har dock vidgats under de senaste årtiondena, och de senaste åtta årens recession och finansiella kris, åtstramningsåtgärder och, i vissa områden, bristen på strukturreformer, har lett till ännu högre arbetslöshet och fattigdom, förvärrat ojämlikheten ytterligare och satt ytterligare press på de sociala trygghetssystemen, vilket särskilt påverkar de mest utsatta grupperna.

4.3.3.2

För att uppnå målen för hållbar utveckling krävs det ett ekonomiskt paradigmskifte i EU mot en mer inkluderande utvecklingsmodell som distribuerar det befintliga välståndet på ett mer rättvist sätt samt ökar den ekonomiska och finansiella motståndskraften (18). EU måste skapa ett gynnsamt investeringsklimat i kombination med en välfungerande inre marknad, internationell konkurrenskraft och ökad inhemsk efterfrågan för att kunna främja nya arbetstillfällen och ekonomisk utveckling.

4.3.3.3

Målen för hållbar utveckling bör utgöra en anledning att bekräfta Europa 2020-strategins mål om fattigdomsminskning, sysselsättning och utbildning, och att överväga effektivare sätt att uppnå dem. Viktiga sociala mål, såsom anständiga anställningsvillkor, utrotning av fattigdom, minskad ojämlikhet och sociala investeringar, måste väga lika tungt som makroekonomiska aspekter i den europeiska planeringsterminen (19). Det första förslaget från kommissionen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter innehöll ingen hänvisning alls till målen för hållbar utveckling. Integrering av målen för hållbar utveckling bör beaktas vid de fortsatta förberedelserna av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. EESK håller för närvarande på att utarbeta ett yttrande om pelaren, där kommittén kommer att framföra sina egna synpunkter.

4.3.3.4

EU bör investera i en mer samordnad och systematisk strategi för att bekämpa social utslagning, marginalisering och fattigdom. Denna strategi bör inriktas på utsatta grupper, ha ett arbetssätt som bygger på mänskliga rättigheter och även omfattar könsdiskriminering. Direktivet om likabehandling måste antas (20).

4.3.3.5

De sociala trygghetssystemen måste anpassas till nya utmaningar, utöver arbetslöshet och den åldrande befolkningen, framför allt till följd av nya former av sysselsättning som erbjuder nya sysselsättningsmöjligheter men kan leda till otrygga anställningar och arbetande fattiga. Den sysselsättningsskapande potentialen av viktiga ekonomiska övergångar – t.ex. den digitala, koldioxidsnåla och cirkulära ekonomin – måste utnyttjas (21). Anställningsnormer och en europeisk minimiinkomst kommer att bidra till att säkerställa territoriell och social sammanhållning och omfördelning av välstånd och inkomster på ett rättvist sätt (22), med hänsyn till medlemsstaternas och EU:s behörighet i dessa frågor. De sociala investeringarnas enorma sysselsättningspotential bör mobiliseras från både offentliga och privata aktörer (23). För att inte ”lämna någon på efterkälken” är det nödvändigt att investera i kvalitativ och inkluderande utbildning och i högkvalitativa, överkomliga och integrerade tjänster för att stödja behövande personer.

4.3.3.6

Sociala företag stöder integrationen på arbetsmarknaden samtidigt som de tillhandahåller överkomliga produkter och tjänster för samhälleliga syften, t.ex. tjänster inom en decentraliserad, koldioxidsnål och cirkulär ekonomi. De bör stödjas genom incitament för nystartade företag i den sociala ekonomin samt ett gynnsamt regelverk (24).

4.3.4.1

Livsmedel – hur det odlas, produceras, konsumeras, handlas med, transporteras, lagras och marknadsförs – utgör en grundläggande koppling mellan oss människor och planeten och är nyckeln till en inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt (25). Målen för hållbar utveckling, särskilt mål 2 och 12, utgör en viktig ram för gemensamma åtgärder för att föda världen på ett hållbart sätt senast 2030. Det finns ett stort behov av att övergå till mer hållbara livsmedelssystem som omfattar alla stadier från produktion till konsumtion. Producenterna måste odla mer livsmedel med mindre miljöpåverkan samtidigt som konsumenterna måste uppmuntras att övergå till näringsrika och hälsosamma kostvanor som innebär lägre koldioxidutsläpp.

4.3.4.2

I och med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken infördes en kombination av åtgärder som kan ses som ett steg i rätt riktning (26). En övergång till hållbara livsmedelssystem kräver en heltäckande livsmedelspolitik, som är integrerad i en bred bioekonomistrategi, inte bara en jordbrukspolitik. Utifrån det ömsesidiga beroendet mellan produktionen och konsumtionen av livsmedel måste en lämplig EU-politisk strategi tas fram för att hitta vägar mot hållbar utveckling, hälsa och motståndskraft (27).

4.3.4.3

I sammanhanget måste man t.ex. besvara den fråga som ställs i Falkenbergrapporten, nämligen om det europeiska jordbrukets inriktning på export är förenlig med målsättningen att främja livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna.

4.3.4.4

EU kommer att ha en viktig roll att spela i genomförandet av mål 12.3 om att halvera det globala matsvinnet per person. Samtidigt som nästan 800 miljoner människor går hungriga runt om i världen visar statistiken att en tredjedel av den mat som produceras globalt för att användas som livsmedel går förlorad eller slösas bort – 100 miljoner ton enbart i EU (28). EESK välkomnar kommissionens plan för att skapa en plattform för intressenter som ska hjälpa till att utforma nödvändiga åtgärder och sprida bästa praxis om förebyggande och minskning av livsmedelsavfall (29).

4.3.5.1

Omställningen av ekonomin till en mer hållbar modell kommer att kräva stora förändringar vad gäller investeringar. Det uppskattas att det skulle krävas ca 3 biljoner US-dollar (30) i investeringar från både offentliga och privata källor för att uppnå målen för hållbar utveckling globalt. Det behövs en övergripande plan för att mobilisera ekonomiska resurser på EU- och medlemsstatsnivå. EU:s olika finansieringsprogram och initiativ måste sammanföras.

4.3.5.2

EU måste inrikta de offentliga investeringarna i utvecklingsländerna på ett mer effektivt sätt mot att uppnå en integrerad hållbar utveckling och integrera indikatorerna för målen för hållbar utveckling i den offentliga finansieringen av utvecklingsprojekt. Ännu viktigare är att EU uppmuntrar och ökar den privata sektorns investeringar på dessa områden.

4.3.5.3

Målen för hållbar utveckling kräver emellertid även inom EU avsevärda investeringar i modernisering av infrastruktur och hållbara företag. De första utvärderingarna av genomförandet av målen för hållbar utveckling i EU visar att det finns allvarliga brister när det gäller investeringar i industri, innovation och infrastruktur (31).

4.3.5.4

Det finns ett tydligt ekonomiskt intresse av att skapa hållbarhet. För att dra full nytta av denna möjlighet bör EU skapa ett gynnsamt företagsklimat som främjar innovation, entreprenörskap och hållbara investeringar. Vissa företag har redan börjat, men det är av största vikt att framgångsrika erfarenheter av hållbar verksamhet sprids och kopieras i större skala. Frivilliga strategier, som företagens sociala ansvar, kan bidra positivt till denna övergång. De måste kompletteras med ytterligare åtgärder, t.ex. åtgärder för att öka öppenheten, utveckla färdigheter, underlätta partnerskap och vägleda företagens rapportering. Kommissionen bör göra en bedömning av huruvida flerpartsallianser med den privata sektorn skulle vara ett användbart instrument på EU-nivå.

4.3.5.5

EU:s finansieringsprogram måste anpassas till målen för hållbar utveckling. Initiativ som Junckerplanen kommer tillsammans med finansinstitut och offentliga investeringsbanker att spela en avgörande roll. Utmaningen består här i att omdistribuera kapital. Kapitalmarknadsunionen utgör en möjlighet att främja hållbara investeringar (32). Halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen kommer att erbjuda ett tillfälle att integrera målen för hållbar utveckling i de större EU-fonderna. Långsiktiga investeringar måste främjas och hinder avlägsnas (33).

4.3.6.1

I en globaliserad ekonomi har handel en avgörande inverkan på den hållbara utvecklingen i EU och resten av världen. Inom flera mål för hållbar utveckling betraktas handel därför som ett viktigt sätt att genomföra FN:s 2030-agenda. Med sitt meddelande ”Handel för alla” har kommissionen lanserat en ambitiös handlingsplan för en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik för att skydda sociala och miljömässiga normer inom handeln och främja en hållbar utveckling (34). Genomförandet av målen för hållbar utveckling måste systematiskt och effektivt kopplas till denna handlingsplan, och resultaten måste övervakas.

4.3.6.2

Ambitiösa kapitel om handel och hållbar utveckling bör ingå i alla EU:s handels- och investeringsavtal, och man bör se till att dessa genomförs och efterlevs effektivt. Hållbarhetsdimensionen inom ramen för WTO måste stärkas (35). Det bästa sättet att säkerställa sociala, arbetsrättsliga och miljömässiga normer i frihandelsavtal är att se till att det civila samhället involveras i mycket högre utsträckning under hela förhandlingsprocessen samt i genomförandet och övervakningen (36).

4.3.6.3

Kommissionen bör anta en strategi för att främja anständiga anställningsvillkor i globala leverantörskedjor (37). Stöd måste ges till flerpartsinitiativ för att främja tillbörlig aktsamhet i globala leveranskedjor.

4.4.1

Som stöd för insatser inom viktiga politikområden behöver EU utvärdera och förbättra den horisontella och vertikala samordningen av politiken för att effektivt kunna genomföra FN:s 2030-agenda. Bättre styrning är en central förutsättning för hållbar utveckling (38) och bättre samordning är en viktig strategi för att uppnå politisk samstämmighet.

4.4.2

EU behöver förbättra samstämmigheten i sin politik och konsekvent inrikta den mot en balanserad hållbar utveckling. Den befintliga mekanismen för ”konsekvent politik för utveckling” för att integrera utvecklingspolitiska överväganden inom andra områden bör granskas, stärkas och omarbetas till ett instrument för att skapa ”en konsekvent politik för hållbar utveckling” samt kopplas till andra övergripande samordningsinsatser.

4.4.3

Kommissionen bör också undersöka hur verktyg för bättre lagstiftning kan användas för att bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås. Riktlinjerna för konsekvensbedömningar bör ses över i linje med detta (t.ex. genom att man inför ett hållbarhetskriterium i konsekvensbedömningar av ny lagstiftning).

4.4.4

För att integrera målen för hållbar utveckling i alla relevanta politiska sektorer bör kommissionen utnyttja de vägledande principerna i FN:s 2030-agenda som en ram för översynen av EU:s lagstiftning och politik, särskilt när det gäller en människorättsbaserad strategi och principen om att inte ”lämna någon på efterkälken”.

4.4.5

EU måste, på grundval av de övergripande indikatorerna för målen för hållbar utveckling i kombination med lämpliga europeiska indikatorer, upprätta ett system för övervakning och översyn av målen som samordnas med övervakningen i EU-medlemsstaterna och är kopplat till den globala övervakningen inom det politiska högnivåforumet.

4.4.6

Indikatorerna för målen för hållbar utveckling bör också integreras i befintliga processer för övervakning och utvärdering av politiken. Detta gäller särskilt den europeiska planeringsterminen – EU:s centrala styrningsmekanism – som måste anpassas till genomförandet av målen.

4.4.7

Att stärka hållbarhetsindikatorernas roll i lagstiftningsförfarandet för budgettilldelning skulle vara en viktig katalysator för hållbar utveckling. Villkoren i de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör anpassas till genomförandet av målen för hållbar utveckling.

4.4.8

Initiativet från det europeiska nätverket för hållbar utveckling (ESDN) för att inrätta en plattform för ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna bör stödjas.

4.4.9

EU bör ta initiativ att som första regionala organisation presentera en frivillig översyn vid 2017 års session i FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling. Dessutom bör EU utarbeta årliga rapporter om hur EU:s interna och externa åtgärder bidrar till genomförandet av målen för hållbar utveckling inom högnivåforumets årliga tematiska fokusområde (39). Det civila samhället bör delta fullt ut i utarbetandet och presentationen av de frivilliga översynerna och de tematiska rapporterna via det europeiska forumet för hållbar utveckling.

5.1

FN:s 2030-agenda kräver en övergång till en flerpartsförvaltningsmodell, med en större roll för det civila samhället. Målen för hållbar utveckling kan endast uppnås om det civila samhället och andra berörda parter spelar en aktiv roll och ges egenansvar. Det civila samhället måste involveras från den lokala, regionala och nationella nivån till EU-nivån och det politiska högnivåforumet, i alla faser av genomförandet.

5.2

EESK föreslår för EU och medlemsstaterna att man inrättar ett europeiskt forum för hållbar utveckling som en plattform för att involvera ett stort antal olika organisationer och aktörer i det civila samhället i genomförandet av målen för hållbar utveckling i EU och i den kontinuerliga övervakningen och översynen (40). En första uppgift för detta forum skulle vara att främja dialogen med det civila samhället i den process som leder fram till en övergripande EU-strategi för hållbar utveckling.

5.3

Kommissionen bör inrätta ett särskilt program och en budgetpost för att stödja kapacitetsuppbyggnad inom det civila samhällets organisationer så att de kan delta fullt ut i denna process. Befintliga program för kapacitetsuppbyggnad måste uttryckligen bli mer öppna för civilsamhällesorganisationer som arbetar med inrikesfrågor och som fungerar som ”förbindelselänk” mellan de interna och de externa komponenterna när det gäller integrering av målen för hållbar utveckling och styrningsfrågor.