4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/98

—

med beaktande av den begäran om upphävande av Udo Voigts immunitet som översändes den 9 februari 2015 av rättens ordförande vid kammarrätten i Berlin (Ref. (3) 161 Ss 189/14 (14/15)), och som tillkännagavs i kammaren den 25 mars 2015,

—

efter att ha hört Udo Voigt i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013 (1),

—

med beaktande av artikel 46 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag,

—

med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0192/2015), och av följande skäl:

A.

Rättens ordförande vid kammarrätten i Berling har översänt en begäran om upphävande av Udo Voigts parlamentariska immunitet i samband med rättsliga åtgärder avseende en påstådd överträdelse.

B.

Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska ledamöterna på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras stat.

C.

Enligt artikel 46.2 i Förbundsrepubliken Tysklands grundlag får en parlamentsledamot inte ställas till svars eller gripas för en straffbelagd handling utan parlamentets tillstånd, med undantag av vissa särskilda omständigheter.

D.

Udo Voigt anklagas för provokation och kollektiv förolämpning i en publikation som utgavs av Tysklands nationaldemokratiska parti vid tiden för fotbolls-VM 2006 och som han som partiordförande var ansvarig för.

E.

Anklagelserna saknar uppenbart samband med Udo Voigts ställning som ledamot av Europaparlamentet. De hänför sig till hans ställning som ordförande för Tysklands nationaldemokratiska parti.

F.

De påstådda handlingarna har inget samband med yttranden som gjorts eller röster som avlagts av ledamoten under utövandet av uppdraget som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Anklagelserna hänför sig till handlingar som utfördes 2006, långt innan Udo Voigt valdes in i Europaparlamentet 2014.

G.

Udo Voigt hävdar att längden på förfarandet, som inleddes 2006, visar på en vilja att hindra honom i hans parlamentariska arbete. Den nuvarande begäran om upphävande av immunitet kan dock förklaras med ytterligare förfaranden, som inleddes till följd av en överklagan från Udo Voigt själv, och principen nemo auditur propriam turpitudinem allegans, dvs. att ingen ska vinna fördel av sin egen rättsstridiga handling, är därför tillämplig på denna invändning.

H.

Det kan inte föreligga någon misstanke om något försök att hindra Udo Voigt i hans parlamentariska verksamhet (fumus persecutionis) i samband med detta förfarande, eftersom det inleddes ett antal år innan han valdes in i Europaparlamentet.

1.

Europaparlamentet beslutar att upphäva Udo Voigts immunitet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till kammarrätten i Berlin och till Udo Voigt.