18.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 260/15

1.

Strider artikel 2 och artikel 6.1 och 6.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU (1) av den 22 maj 2012 mot en bestämmelse i en medlemsstat, enligt vilken en person som är tilltalad inom ramen för ett straffrättsligt förfarande och som inte är bosatt i medlemsstaten, måste utse ett ombud med rätt att ta emot delgivning av ett strafföreläggande i den tilltalades namn, även om den tilltalade till följd av detta inte förfogar över hela fristen för överklagande av strafföreläggandet, men inte heller har någon adress, till vilken strafföreläggandet bevisligen kan skickas till den tilltalade, och den tilltalade genom att han meddelas ombudets namn och adress har möjlighet att hålla delgivningsombudet underrättat om vart ett strafföreläggande med mottagningsbevis kan skickas till honom?

2.

Strider artikel 2.1 och artikel 6.1 och 6.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 mot en bestämmelse i en medlemsstat, enligt vilken en person som är tilltalad inom ramen för ett straffrättsligt förfarande och som inte är bosatt i medlemsstaten, måste utse ett ombud med rätt att ta emot delgivning av ett strafföreläggande i den tilltalades namn, och det för beräkningen av överklagandefristen utan vidare är tillräckligt med delgivning till ett ombud med rätt att ta emot handlingar, om den tilltalade som försuttit en på det sättet beräknad frist kan ansöka om återställande av försutten tid och det räcker som motivering för en sådan ansökan att strafföreläggandet har vidaresänts till den tilltalade och denne efter vidaresändningen har överklagat i rätt tid, och den tilltalade alltså genom återställande i efterhand kan göra gällande den oavkortade överklagandefristen, även om strafföreläggandet enligt lag i regel vinner laga kraft om tidsfristen inte iakttas?