15.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/128

Föredragande:

Dilyana SLAVOVA

1.1

EU bör bygga upp starka partnerskap med sina grannländer. Vi måste fördjupa det nära samarbetet med länderna i vårt grannskap för att ytterligare stärka våra ekonomiska och politiska band (1). Händelseutvecklingen i länderna i östra Europa och södra Kaukasus har konsekvenser för EU. I takt med att unionen har utvidgats har dessa länder blivit närmare grannar och deras säkerhet, stabilitet och välstånd påverkar i allt högre grad EU:s. Ett närmare samarbete mellan EU och dess östliga partnerländer – Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina (och samarbetet mellan dem) – är mycket viktigt för EU:s yttre förbindelser.

1.2

Europeiska unionen är angelägen om att verka för tillväxt och stabilitet i länderna inom det östliga partnerskapet, och inser hur betydelsefullt jordbruket, liksom de sektorer som ligger före och efter i produktionskedjan, är för att bevara landsbygdsområdena och för deras socioekonomiska utveckling.

1.3

För de sex länderna inom det östliga partnerskapet är ekonomisk utveckling genom flöden av kapital, varor, människor och kunskap alltjämt en prioriterad målsättning. Detta kan bara uppnås i en säker miljö, vilket är en förutsättning för hållbar utveckling, genom att man får bukt med den mycket utbredda korruptionen.

1.4

EESK vill se mer diversifiering på landsbygden i de östliga partnerländerna, vilket skulle kunna bredda inkomstkällorna genom alternativ verksamhet och möjligheter till ökad sysselsättning.

1.5

Kommittén stöder kommissionen och dess ansträngningar för att upprätta en stabil dialog om jordbruk och landsbygdsutveckling med alla partnerländer och är beredd att bistå i genomförandet av politik och sammanhängande reformer för alla de länder som förbundit sig att göra jordbruket och landsbygdens utveckling till en nyckelsektor i sitt samarbete med EU. Merparten av EU-investeringarna bör gå till länder som prioriterar jordbruket och landsbygdens utveckling.

1.6

EESK insisterar på att EU ska bistå de östliga partnerskapsländerna i utarbetandet av långsiktiga jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstrategier med alla berörda parter, och i uppbyggnaden av nödvändig institutionell kapacitet på nationell och lokal nivå.

1.7

Kommittén vill se ett kraftfullt övervakningssystem som ska tillämpas strikt efter genomförandet av de anslagna EU-medlen till länderna inom det östliga partnerskapet.

1.8

Vi efterlyser en strategisk modernisering av jordbrukssektorn i länderna inom det östliga partnerskapet som ökar den inhemska produktionen av säkra livsmedel på ett hållbart sätt. EESK menar att EU bör fortsätta att hjälpa de östliga partnerländerna med att förbättra de sanitära och fytosanitära normerna för sina produkter och utveckla sina landsbygdsutvecklingsprogram. Vi hoppas att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer att genomföras på ett lämpligt sätt och bli effektivt i detta avseende.

1.9

EESK sätter stort värde på det program för europeiskt grannskapsstöd till jordbruk och landsbygdsutveckling (Enpard) som infördes för att stödja sektorn och hoppas att detta program, tillsammans med pågående eller planerade program i andra länder, kommer att leda till hållbar utveckling inom jordbruket och förbättrade levnadsvillkor i landsbygdsområdena i hela den östliga partnerskapsregionen.

1.10

Kommittén vill tydligt framhålla att vi är beredda att dela med oss av EU:s erfarenheter och kunskaper i ett starkt partnerskap för landsbygdsutveckling och hållbar utveckling av dessa områdens jordbrukspotential inom ramen för Enpard-programmen. Detta kommer inte bara att bidra till fler arbetstillfällen, utan också till att förbättra livskvaliteten för människor på landsbygden. Stöd till jordbruket och landsbygdsutvecklingen är också en viktig del av EU:s åtagande om tillväxt för alla i grannländerna.

1.11

EESK understryker att EU:s erfarenheter av att reformera jordbruket och landsbygdsområdena i föranslutningsländerna måste beaktas, tillsammans med mångfalden av erfarenheter och insatser i partnerländerna. Vi efterlyser ett starkt fokus på det civila samhällets deltagande och medverkan av intressenter inom sektorn.

1.12

I detta yttrande gör EESK också klart att vi gärna vill se ett bredare urval av representanter för det civila samhället inom plattform 2: ”Ekonomisk integration och konvergens med EU:s politik”, i panelen för jordbruk och landsbygdsutveckling, i panelen för miljö och klimatförändringar med avseende på främjandet av miljöteknik, miljöinnovation och biologisk mångfald, i handelspanelen för sanitära och fytosanitära frågor samt i panelen för små och medelstora företag, där kommitténs sakkunskap och kunnande ger ett värdefullt bidrag.

1.13

Stödet till jordbruket skulle kunna utgöra en grund för ekonomiska reformer i de östliga partnerskapsländerna på vilken starkare ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med EU skulle kunna upprättas. Detta skulle också ge tillförlitligt skydd mot störningar i handeln med andra partner.

2.1

Det östliga partnerskapet utgörs av sex länder i två geografiska områden: södra Kaukasus, som omfattar Georgien, Armenien och Azerbajdzjan på gränsen mellan östra Europa och sydvästra Asien mellan Svarta havet och Kaspiska havet, samt Moldavien, Ukraina och Vitryssland. Förbindelserna med de östliga partnerländerna är relativt dynamiska. Två av länderna, Vitryssland och Armenien (2), är redan medlemmar i Euroasiatiska ekonomiska unionen. Krisen i Ukraina fortgår, och landets statliga institutioner och rättsstatsprincipen försämras stadigt, vilket tycks ha gett upphov till ett utbrett markrofferi (3). Gränsstriderna mellan Armenien och Azerbajdzjan fortsätter, och detta påverkar utvecklingen i området.

2.2

Kommittén har utarbetat yttranden om frågor i länderna inom det östliga partnerskapet (4), men vi har aldrig behandlat problem som rör landsbygdsområden, jordbruk och hållbar utveckling i dessa länder. I detta yttrande kommer vi därför att fokusera på möjligheterna till en bättre utveckling av landsbygden och till att uppnå hållbarhet i de östliga partnerskapsländerna.

2.3

EU inser vilken betydelsefull roll som jordbruket, landsbygdsområden och hållbar utveckling spelar i länderna inom östliga partnerskapet och har därför infört Enpard till stöd för sektorn.

2.4

Plattformar är det viktigaste verktyget för det östliga partnerskapets multilaterala spår. Plattform 2 handlar om ekonomisk integration mellan partnerländerna och EU och konvergens med EU:s politik, och bidrar därmed till målen för det östliga partnerskapet. Plattform 2 och dess olika paneler och arbetsområden strävar efter att bidra till en smart, hållbar och inkluderande utveckling av en fri marknadsekonomi i partnerländerna.

2.5

Med tanke på jordbrukets och landsbygdsområdenas betydelse för en hållbar utveckling i alla de östliga partnerskapsländerna inrättades panelen för jordbruk och landsbygdsutveckling i slutet av 2012 i anslutning till Enpard.

2.6

Panelen för miljö och klimatförändringar är inriktad på samarbete med hänsyn till genomförande av associeringsavtal och en gradvis tillnärmning till EU:s regelverk på området miljö och klimatförändringar. Detta omfattar främjande av en anpassning till EU:s normer, utbyte av information och bästa praxis, samt uppbyggnad av administrativ kapacitet och stöd till det civila samhällets utveckling. Diskussionerna och verksamheterna är inriktade på avfallsminskning och avfallsåtervinning, luftföroreningar, biologisk mångfald och vattenförvaltning. Panelen strävar också efter att utveckla den regionala dialogen om klimatförändringspolitik i syfte att stärka partnerländernas synlighet och förhandlingskapacitet och samarbeta med EU:s medlemsstater i de globala klimatförhandlingarna.

2.7

Det östliga partnerskapet gjorde betydande framsteg under 2014. De nya associeringsavtalen som undertecknades med Georgien, Moldavien och Ukraina håller redan på att tillämpas provisoriskt. För Georgien och Moldavien omfattar den provisoriska tillämpningen redan ett djupgående och omfattande frihandelsområde (DCFTA), men för Ukraina har den provisoriska tillämpningen av denna del av avtalet skjutits upp till slutet av 2015. Associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet innehåller ambitiösa politiska, ekonomiska och sociala reformer som ska föra de berörda östliga partnerländerna närmare EU.

3.1

Sektorerna för jordbruk och landsbygdsutveckling i länderna inom det östliga partnerskapet varierar till sin sammansättning och relativa storlek, vilket ska ses mot bakgrund av deras respektive traditioner, kulturer och organisationsmetoder. Klimat, naturresurser och läge avgör de naturbetingade begränsningarna.

3.2

Jordbruket är en viktig sektor i den ekonomiska strukturen i samtliga östliga partnerskapsländer. Det sysselsätter en stor del av befolkningen och har, efter årtionden av svårigheter, alltjämt en enorm utvecklingspotential. Alla ansträngningar måste göras för att se till att utvecklingen av ett mer produktivt jordbruk kommer jordbrukarna och landsbygdsområdena till godo.

3.3

Många av länderna i det östliga partnerskapet har en stor landsbygdsbefolkning som till viss del är beroende av små och uppstyckade skiften och användningen av kommunalt eller statligt ägda betesmarker för sin försörjning. Dessa småbrukare har mycket begränsade resurser och en begränsad tillväxtpotential. I många fall står de för praktiskt taget hela den nationella produktionen av jordbruksprodukter. De produkter som härrör från småbrukare är ofta i första hand avsedda för självförsörjning eller delvis självförsörjning. Försäljningen av eventuella överskott försvåras av de begränsade kopplingarna till organiserade marknader och den förfallna och försummade infrastrukturen på landsbygden. De brännande frågorna (särskilt i södra Kaukasus) är bristen på samarbete och utbildning inom sektorn samt avsaknaden av ett fungerande skattesystem.

3.4

Dynamiken på marknaderna för jordbruksprodukter och livsmedelsprisernas volatilitet har gjort det tydligt att de östliga partnerländerna behöver utveckla sin jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitik, inklusive åtgärderna för småskaliga jordbrukare. De behöver dels modernisera jordbruket och öka produktionen på ett hållbart sätt, dels utveckla landsbygdsområdena och infrastrukturen samt öka inkomstmöjligheterna för att ge familjerna en förbättrad livskvalitet och ljusare framtidsutsikter.

3.5

Program för regional utveckling, inbegripet pilotprogram, som går ut på att erbjuda fler möjligheter till inkomster och sysselsättning genom alternativ verksamhet på landsbygden pågår i de flesta länder. Avsikten är att stimulera utveckling och ekonomisk diversifiering i landsbygdsområden och minska de regionala skillnaderna (5).

3.6

Landsbygdsbefolkningen har i samtliga länder inom det östliga partnerskapet länge tagits för given och ofta glömts bort vid utarbetandet av politik och program. Detta politiska vakuum har bland annat fått till följd att landsbygden gradvis avfolkas då de ekonomiskt aktiva flyttar till städerna eller utomlands. Dessa negativa demografiska trender, i kombination med behovet av en dynamisk förvärvsarbetande befolkning för att understödja jordbruksindustrin, kräver lösningar i form av förbättrad infrastruktur och hälso- och sjukvård samt en kraftfullare politik och institutionella åtaganden.

3.7

Södra Kaukasus jordbrukssektor drar inte nytta av hela sin potential och har i dag en låg produktivitet och svag konkurrenskraft. Försämrat naturkapital (mark, vatten, skogar etc.), bergig terräng, minskad vegetabilie- och animalieproduktion, skador på den biologiska mångfalden och en ostabil ekologisk balans är några av de problem som hämmar jordbrukssektorns utveckling. Fattigdomen på landsbygden, bristen på arbetstillfällen och den låga levnadsstandarden är några av de faktorer som bidrar till utsattheten i södra Kaukasus landsbygdsområden.

3.8

I dessa länder finns det fortfarande brister i normer, förordningar, lagstiftning och jämförande information. Det finns ett behov av gemensamma normer som uppfyller internationella normer och EU-normer, inklusive efterlevnadsåtgärder – övervaknings- och kontrollmekanismer för befintliga förordningar. Underutvecklade system för livsmedelssäkerhet och djurhälsa, särskilt i länderna i södra Kaukasus, kräver insatser och arbete när det gäller efterlevnad av sanitära och fytosanitära normer, särskilt veterinära och sanitära normer för djur och animaliska produkter.

3.9

EESK anser att man måste göra allt för att se till att utvecklingen av ett mer produktivt jordbruk gynnar konsumenterna, jordbrukarna och landsbygdsområdena i största allmänhet, eftersom dessa områden ofta hör till de fattigaste i varje land. Med detta i åtanke har EU introducerat en bred uppsättning program i samarbete med sina östliga partnerländer under de senaste åren. Dessa program omfattar allt från att ge specifikt tekniskt bistånd till mycket stora sektorsprogram till att stödja djupgående reformer inom områdena jordbruk, landsbygdsutveckling och livsmedelstrygghet. EESK förespråkar en strikt övervakning av jordbruksreformernas effektivitet i länderna inom det östliga partnerskapet.

3.10

EESK uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att återuppliva och fördjupa den politiska dialogen om strategisk planering och reformer inom områdena jordbruk, skogsbruk och hållbar utveckling på ländernivå, med respekt för de regler som fastställts och för att öka jordbruksstrukturernas konkurrenskraft och de inhemska jordbruksmarknadernas öppenhet.

3.11

För att stödja utvecklingen av jordbruket i de östliga partnerskapsländerna anser vi att man måste prioritera inrättande och förstärkning av lokala jordbruksorganisationer via utvecklingsprojekt som syftar till att öka jordbrukarnas grad av representation och deltagande i beslutsprocessen.

3.12

Entreprenörskap bör stå i fokus för EU:s verksamhet i länderna inom det östliga partnerskapet. Vi får inte glömma bort att det är mycket viktigt att främja företagande på landsbygden, och att detta kan åstadkommas genom ett lämpligt företagsklimat, nämligen tillgång till startkapital, banklån och rejäla skatteincitament.

3.13

EESK anser att det är nödvändigt att lyfta fram och stärka kvinnors och ungdomars roll inom jordbruket och på landsbygden genom att bredda deltagandet i yrkesinriktad utbildning och genom särskilda åtgärder i landsbygdsutvecklingsplanerna.

3.14

Kommittén hoppas att panelen om miljö och klimatförändringar framgångsrikt kommer att genomföra följande tre projekt som ingår i plattform 2 – ”Ekonomisk integration och konvergens med EU:s politik”: det gemensamma miljöinformationssystemet (Seis) (6), GREEN Project  (7) och Clima East Package  (8).

3.15

EESK uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att fortsätta sina insatser för att förbättra miljöförvaltningen och datainsamlings- och datahanteringssystemen i de östliga partnerskapsländerna, hjälpa länderna att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, inrikta sig på miljöpolitiska åtgärder och visa på hållbara konsumtions- och produktionsmönster.

3.16

EESK erkänner betydelsen av programmet för hållbar utveckling ”Greening Economies in the Eastern Neighbourhood” (EaP GREEN), som genomförs av OECD i samarbete med Unece, Unep och Unido, för att hjälpa länderna inom det östliga partnerskapet i deras övergång till en grön ekonomi.

4.1.1

Jordbruket är en viktig ekonomisk sektor i Armenien. Omkring en tredjedel av befolkningen bor i glesbygds- och bergsområden, där ett självförsörjande eller delvis självförsörjande jordbruk med begränsad användning av insatsmedel är en viktig källa till försörjning. Praktiskt taget hela bruttojordbruksprodukten (ca 97 %) produceras av små jordbruksföretag.

4.1.2

Armenien har också genomfört ett av de mest omfattande landreformsprogrammen, och i mitten av 1994 hade det mesta av jordbruksmarken privatiserats. Detta ledde till att marken styckades upp i mer än 1,2 miljoner skiften.

4.1.3

Armenien har begränsade markresurser – åkermarken utgör endast 16,8 % av dess totala landareal. Den bördiga vulkaniska jordmånen möjliggör odling av vete och korn samt används som betesmark. Bevattnade grödor omfattar aprikoser, persikor, plommon, äpplen, körsbär, valnötter, kvitten, fikon, granatäpplen och andra frukter samt druvor, som är grundingrediensen i landets världsberömda brandy.

4.1.4

Förhandlingarna om ett associeringsavtal, inbegripet ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, slutfördes i juli 2013. Men efter det att Armenien gick med i tullunionen, vilket aviserades i september 2013, så undertecknades inte associeringsavtalet, eftersom det var oförenligt med ett medlemskap i tullunionen. Europeiska unionen fortsätter att samarbeta med Armenien på alla områden som är förenliga med detta val.

4.2.1

Den ledande sektorn inom Azerbajdzjans ekonomi är olja och gas, men jordbruket är en viktig komponent i den icke-oljeproducerande delen av ekonomin. Nästan hälften av Azerbajdzjans befolkning bor i landsbygdsområden och är beroende av jordbruket för sin försörjning.

4.2.2

Blandjordbruk är vanligast, med likartade odlingsmönster. De viktigaste jordbruksgrödorna i Azerbajdzjan är avsalugrödor, druvor, bomull, tobak, citrusfrukter och grönsaker. Boskap, mejeriprodukter samt vin och spritdrycker är andra viktiga jordbruksprodukter.

4.2.3

Under 2010 inledde EU och Azerbajdzjan förhandlingar om ett associeringsavtal (med undantag för ett djupgående och omfattande frihandelsavtal på grund av att landets ansökan till WTO fortfarande är under behandling). Under 1997 ansökte Azerbajdzjans regering officiellt till WTO:s sekretariat om att få bli medlem i WTO och diskussionerna pågår fortfarande.

4.3.1

Jordbrukssektorn i Vitryssland sysselsätter omkring en tiondel av arbetskraften och domineras av stora kollektiv och statliga jordbruk. Större delen av landet har blandjordbruk med vegetabilieproduktion och djuruppfödning. Potatis, sockerbetor, korn, vete, råg och majs är viktiga jordbruksgrödor och en stor procentandel av spannmålen används som foder. Nötkreatur, fjäderfä och svin är den huvudsakliga boskapen. Nästan två femtedelar av Vitryssland är täckt av skogar, vilka utnyttjas för produktion av trä- och pappersprodukter.

4.3.2

Ratificeringen av ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Vitryssland (som förhandlades fram 1995) har varit fryst sedan 1997 på grund av den politiska situationen i landet.

4.3.3

Vitryssland ansökte om medlemskap i WTO år 1993. Anslutningsprocessen pågår.

4.4.1

Jordbruket är centralt för landets befolkning eftersom det utgör ett viktigt skyddsnät i landsbygdsområden, där nästan hälften av Georgiens invånare är bosatta. Landsbygdsmarken är starkt fragmenterad – 95 % av jordbrukarna är ”småbrukare”, vanligen med omkring 1,2 hektar och 2 kor per familj. Denna fragmentering förstärktes genom markprivatiseringen på 1990-talet, vilket ledde till en ny klass på omkring en halv miljon ”jordbrukare” som betecknas som egenföretagare.

4.4.2

Mjölk och kött är de jordbruksprodukter som har det högsta värdet totalt sett. Boskapsuppfödarna ger sina djur mycket lite foder av hög kvalitet, och förlitar sig på gratis eller mycket billigt bete och hö under vintern. Detta leder inte bara till en låg mjölkproduktion, utan försvårar också starkt en konkurrenskraftig köttproduktion. Vinproduktionen är också en mycket viktig del av jordbrukssektorn. De flesta av odlingarna är koncentrerade till bördiga floddalar och flodslätter, och de viktigaste produkterna är citrusfrukter, druvor och nötter.

4.4.3

Förbindelserna mellan EU och Republiken Georgien har vägletts av ett partnerskaps- och samarbetsavtal som nu har ersatts av associeringsavtalet EU–Georgien, inbegripet ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, som undertecknades den 27 juni 2014 och som tillämpas provisoriskt sedan den 1 september 2014. När det gäller handeln med jordbruksprodukter ger frihandelsavtalet långtgående förmåner. Importen av jordbruksprodukter från EU till Georgien är helt avreglerad.

4.5.1

Jordbruket är otroligt viktigt för Moldavien. Jordbruksmarken utgör cirka 75 % av den totala landarealen, och används främst till odling av tillfälliga grödor. Omkring en tiondel av marken används för att odla fleråriga grödor. Det moldaviska samhället består till övervägande delen av landsbygd. Jordbrukssektorn sysselsätter 26,4 % av den förvärvsarbetande befolkningen och bidrar med 14,6 % av landets BNP.

4.5.2

Till följd av markreformen har strukturen för jordbruksmarkens användning förändrats. Efter privatiseringen på 1990-talet är en stor del av marken fortfarande uppdelad i små, separata skiften. Privatiseringsprocessen har resulterat i ett genomsnittligt markinnehav på 1,4 hektar, som sedan i sin tur delas upp i separata skiften beroende på marktyp (åkermark, fruktodlingar, vinodlingar) till cirka 1 miljon innehavare. Av den totala jordbruksmarken omfattas 0,66 miljoner hektar av en form av offentlig äganderätt (26,2 %) och 1,84 miljoner hektar av en form av privat äganderätt och/eller användning (73,8 %).

4.5.3

I fråga om värdet på jordbruksproduktionen bidrar växtproduktionen med mer än två tredjedelar av det totala värdet, medan animalieproduktion och tjänster bidrar med omkring 30 % respektive 2,4 %. Druvor och mjölk är de jordbruksprodukter som har det högsta värdet totalt sett.

4.5.4

Sedan 1998 har förbindelserna mellan EU och Republiken Moldavien vägletts av ett partnerskaps- och samarbetsavtal, som nu har ersatts av associeringsavtalet EU–Moldavien, inbegripet ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, som undertecknades den 27 juni 2014 och som tillämpas provisoriskt sedan den 1 september 2014.

4.6.1

Ukrainas vegetabilieproduktion är högt utvecklad, delvis tack vare bördiga jordar och ett gynnsamt klimat. Dess spannmåls- och potatisproduktion är bland de högsta i Europa, och landet är av en världens största producenter av sockerbetor och solrosolja. Ukrainas animaliesektor släpar efter vegetabiliesektorn, men dess totala produktion är fortfarande avsevärt större än de flesta andra europeiska länders.

4.6.2

Ett nytt associeringsavtal, inbegripet ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, förhandlades fram 2007–2011 och paraferades 2012. De politiska delarna av associeringsavtalet undertecknades slutligen den 21 mars 2014, medan återstående delar av avtalet, inbegripet det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, undertecknades den 27 juni 2014. Sedan den 23 april 2014 har EU ensidigt beviljat autonoma handelsförmåner för att stödja Ukraina i dess nuvarande situation.

4.6.3

Det EU-finansierade Ifssu-projektet om förbättring av systemen för livsmedelskontroll i Ukraina inleddes i juli 2014 i syfte att förbättra den sanitära kvaliteten på ukrainska livsmedelsprodukter och stärka de ukrainska konsumenternas förtroende för den inhemska produktionen. EU hjälper också Ukrainas statliga veterinär- och fytosanitära tjänst att förbättra systemet för att garantera säkra livsmedel ”från jord till bord”. Med en budget på nästan 3,8 miljoner euro för 33 månader är Ifssu-projektet en del av det prioriterade området ”Livsmedelssäkerhet och livsmedelstrygghet”.

5.1

Enpard inrättades genom två gemensamma meddelanden från Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i mars och maj 2011, som en del av EU:s åtagande för tillväxt och stabilitet för alla i unionens närområde, där man erkände jordbrukets potentiella betydelse för trygg livsmedelsförsörjning, hållbar produktion och landsbygdssysselsättning.

5.2

EU erbjuder samtliga partnerländer att inleda en dialog om Enpard, och är beredd att bistå med genomförandet av Enpard-strategier och sammanhängande reformer i alla de länder som förbundit sig att göra jordbruket och landsbygdens utveckling till ett prioriterat område i sitt samarbete med EU. Detta omfattar hjälp med att utarbeta långsiktiga strategier för jordbruks- och landsbygdsutvecklingen tillsammans med alla berörda intressenter samt att bygga upp nödvändig institutionell kapacitet på nationell och lokal nivå.

5.3

Programmet har redan gett resultat i Georgien i form av lagen om jordbrukskooperativ, nätverket med 54 centrum för information och samråd om jordbruksstrategier m.m. Den 11 mars 2014 undertecknade Europeiska unionen fyra anslag på totalt 15 miljoner euro i stöd till småbrukare inom ramen för Enpard-initiativet i Georgien. Projekten kommer att bidra med tekniskt bistånd till upprättandet av mer än 160 kooperativ och riktar sig till alla Georgiens regioner. Syftet med kooperativen är göra det möjligt för småbrukare att organisera sig kollektivt och vinna stordriftsfördelar, öka sin effektivitet och förbättra sina förbindelser med marknaderna. Det totala anslaget till Enpard i Georgien uppgår till 52 miljoner euro under fem år (mars 2013–mars 2018).

5.4

EU:s stöd till Armenien uppgick till 157 miljoner euro för perioden 2011–2013 (jämfört med 98,4 miljoner euro för perioden 2007–2010). I december 2013 godkände EU en ny finansieringsram på 41 miljoner euro i stöd till det civila samhället, den regionala utvecklingen och jordbruket i Armenien inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Av hela detta belopp har 25 miljoner euro tilldelats genomförandet av Enpards initiativ i Armenien. Dessa medel kommer i synnerhet att användas för att effektivisera jordbruksrelaterade institutioner, stödja utvecklingen av jordbruksorganisationer, ta fram jordbruksstatistik och förbättra tillgången till billigare livsmedel för armeniska medborgare. Den syftar också till att förbättra villkoren på landsbygden genom att skapa sysselsättning, utveckla offentlig-privata partnerskap och utbilda arbetskraften.

5.5

I Moldavien har programmet för ekonomisk stimulans i landsbygdsområden, som pågått sedan 2010, visat sig vara ett användbart instrument för att skapa nya arbetstillfällen i Moldaviens provinser. Jordbruk och landsbygdsutveckling har valts till målsektor för utvecklingssamarbetet mellan EU och Moldavien 2014–2017, som uppgår till 100–120 miljoner euro tillgängligt stöd till sektorn. I detta sammanhang antogs under sommaren 2014 ett omfattande Enpard-program i Moldavien värt 64 miljoner euro, som började tillämpas i början av 2015. Genom budgetstöd och tekniskt stöd kommer programmet att understödja en långsiktig och omfattande utvecklingsstrategi för sektorn som har utarbetats av regeringen. Detta finansiella stöd kommer att höja jordbrukssektorns konkurrenskraft och intensifiera diskussionerna om att utveckla ny politik.

6.1

Eftersom kommittén känner till det civila samhällets grundläggande roll i partnerländerna är vi redo att spela en aktiv roll och dela med oss av vår sakkunskap för att bygga upp en effektivare jordbrukssektor, särskilt genom att