15.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/97

Föredragande:

Volker PETERSEN

1.1

Den gemensamma jordbrukspolitikens marknads- och prispolitik har i stor utsträckning liberaliserats. EU:s jordbruksmarknad är öppen och utgör en del av det globala marknadssystemet som styrs av utbud och efterfrågan. Öppnandet av marknaden har lett till en mycket dynamisk utveckling av EU:s handel med jordbruksprodukter med tredjeländer under de senaste tio åren.

1.2

Mot bakgrund av denna utveckling konstaterar EESK att handeln med jordbruksprodukter är av avgörande ekonomisk betydelse för jordbruks- och livsmedelssektorn. EESK är bestört över den kritiska syn på handeln med jordbruksprodukter som emellanåt framkommer i samhällsdebatten, i motsats till andra ekonomiska sektorer som t.ex. fordons- och kemikalieindustrin.

1.3

Utan tvekan har handeln med jordbruksprodukter ett särskilt ansvar i en värld där det förekommer svält eller kvantitativa och kvalitativa brister i kosthållningen. Kommittén är mycket medveten om detta ansvar. I en värld med en växande befolkning, stigande inkomster i många länder och fattigdom i andra gäller det å ena sidan att tillgodose en penningstark efterfrågan, å andra sidan att ge hjälp och stöd på de platser där människor inte med egen kraft kan utrota svält och brister.

1.4

EESK välkomnar den långt gångna samstämmigheten i utformningen av EU:s jordbruks- och utvecklingspolitik. Detta är enligt vår uppfattning en nödvändig förutsättning för att man ska kunna se till att planering och uppgifter i samband med handeln med jordbruksprodukter och utvecklingsarbetet sköts på ett hållbart sätt.

1.5

Kommittén förespråkar att EU:s jordbruks- och livsmedelsindustri ska stödjas på ett hållbart sätt så att den framgångsrikt kan delta i den växande världshandeln med jordbruksprodukter. Handel med jordbruksprodukter bidrar på ett betydelsefullt sätt till att trygga de ekonomiska strukturerna i EU:s landsbygdsområden. Samtidigt tryggar handeln med jordbruksprodukter i EU 40 miljoner högkvalificerade arbetstillfällen i flera led av livsmedelskedjan, arbetstillfällen som är mindre kriskänsliga än inom andra sektorer.

1.6

EU:s bilaterala frihandelsavtal kan bidra avsevärt till att undanröja icke-tariffära handelshinder. Det kommer dock alltid att finnas bestämmelser på båda sidor som man inte kan förhandla om. Det gäller därför att inom ramen för harmoniseringen skapa bestämmelser som underlättar handel.

1.7

De små och medelstora företagen bidrar avsevärt till handeln med jordbruksprodukter i EU. På det globala planet är de framför allt hänvisade till hållbart administrativt stöd vid etablering på tredjeländers marknader, stöd som måste tillhandahållas av relevanta avdelningar inom EU.

1.8

EESK välkomnar en fortsatt utbyggnad av partnerskapsavtalen med utvecklingsländerna, som gör att de positiva effekterna av en öppen och rättvis handel kan komma dessa länder till godo. Syftet med sådana avtal bör vara att bidra till att sådana länder i viss utsträckning blir självförsörjande med jordbruksprodukter. Handeln med jordbruksprodukter kan fungera som ett komplement till den lokala produktionen.

2.1

Handeln med jordbruksprodukter och bearbetade livsmedel har historiskt sett alltid varit av särskild betydelse. I skuggan av två världskrig präglades den internationella handeln med jordbruksprodukter under 1900-talet länge av mycket dirigistiska regler. I Gatt-avtalet, som ingicks efter andra världskriget, intog handeln med jordbruksprodukter alltjämt en särställning, som undantog den från avregleringar. Först i Uruguayrundan, som avslutades 1993, blev handeln med jordbruksprodukter i större utsträckning en del av Gatt-avtalets regelverk. Minskade inhemska stöd, tullar och exportsubventioner var de åtaganden som EU ingick vid den tidpunkten. Numera är handeln med jordbruksprodukter inom EU i stor utsträckning avreglerad sedan tariffära importhinder undanröjts och exportsubventioner, med några undantag, avskaffats. Den globala handeln med jordbruksprodukter är dock fortfarande relativt starkt reglerad, framför allt genom icke-tariffära normer.

2.2

Kommittén har vid flera tillfällen yttrat sig om allmänna handelsfrågor (1). Vi har då framhållit handelns betydelse för en stadig tillväxt och därmed för en framgångsrik utveckling av den sociala marknadsekonomin. EESK har alltid verkat för en öppen och rättvis handel. Vår slutsats är att det endast är på detta sätt som den fortsatta globaliseringen och internationaliseringen av marknaderna kan generera fördelar och möjligheter för världens länder i proportion till deras ekonomiska potential.

2.3

EESK har i sina tidigare yttranden om handelsfrågor också alltid beaktat utvecklingsländernas intressen och ägnat dem stor uppmärksamhet. Kommittén har alltid verkat för att handel och handelspolitik i en globaliserad värld ska bidra till tillväxt och utveckling i länder som befinner sig på olika utvecklingsnivåer.

2.4

Diskussionen om den roll som handeln med jordbruksprodukter spelar förs i ett särskilt spänningsfält. De senaste åren har den penningstarka efterfrågan på jordbruksprodukter och livsmedel runtom i världen utvecklats i positiv riktning, t.ex. i tillväxtländer med stigande befolkningar och inkomster. Handeln med jordbruksprodukter har dock inte lyckats lösa livsmedelsbristen överallt. Nästan 800 miljoner människor i världen lider av svält, framför allt på grund av bristande köpkraft.

2.5

Med detta yttrande vill EESK undersöka vilka möjligheter en växande global handel med jordbruksprodukter skapar för EU. Här är det viktigt att inte förbise det ansvar som EU måste ta gentemot utvecklingsländerna.

3.1

EU:s jordbruksexport uppgick 2014 till omkring 125 miljarder euro och därmed till 7 % av EU:s totala export. Både när det gäller ökningen från föregående år med 2,2 % och den årliga förändringen på 8 % mellan 2005 och 2014, är jordbruksexportens dynamik betydligt starkare än totalexportens, som 2014 till och med sjönk med 2 % jämfört med 2013 (en årlig ökning på 5,5 % mellan 2005 och 2014).

En likartad situation gäller för jordbruksimporten, som 2014 uppgick till 104 miljarder euro och utgjorde 6,2 % av EU:s import (se tabellerna A-1 till A-3 i bilagan).

3.2

EU:s agrarexport är en solid hörnsten i EU:s utrikeshandel. I en jämförelse med andra sektorer befinner den sig på fjärde plats efter maskiner, kemiska produkter och läkemedel. Under de gångna årens handelsliberalisering har EU utvecklats från nettoimportör till nettoexportör och har sedan 2010 ett positivt saldo i handelsbalansen för jordbruksprodukter, som 2014 uppgick till ca 21 miljarder euro.

3.3

Av särskild relevans för detta initiativyttrande är att jordbruksprodukternas andel av EU:s totala utrikeshandel var 7 % år 2014, avsevärt högre än hela jordbruks- och livsmedelssektorns andel av BNP, som i EU ligger på 3,5 %.

3.4

Denna tydliga skillnad mellan sektorns betydelse för ekonomin som helhet och den betydelse som handeln med jordbruksvaror har för utrikeshandeln visar på sektorns växande betydelse under de senaste åren. Tillväxten inom jordbruks- och livsmedelssektorn kommer i allt större utsträckning från exporten.

3.5

Värdekedjan för livsmedel – betydelse för ekonomin som helhet:

3.6

Detta yttrande är inriktat på EU:s handel med jordbruksprodukter med tredjeländer. Handeln med jordbruksprodukter inom EU kommer emellertid också att behandlas i korthet. Handeln inom EU fortsätter att vara av väsentligt större betydelse för medlemsstaterna än handeln med övriga världen. Under 2014 gick nästan 73 % av all export av jordbruksprodukter till andra EU-länder. Den gemensamma marknaden har alltså bidragit till ökad handel, och därmed också till ökat välstånd i EU. Det som gäller handeln inom EU gäller i en liberaliserad internationell miljö också handeln med tredjeländer.

3.7

EU ligger sedan 2013 på första plats i världen när det gäller handel med jordbruksprodukter och har under de senaste årtiondena bidragit avsevärt till en positiv utveckling av denna handel. Sedan 2000 har exporten till tredjeländer stigit med ca 8 % årligen. Samtidigt som EU:s export av jordbruksprodukter har genomgått denna positiva utveckling har dock andra länder kunnat öka sin export ännu mer. EU:s andel av världshandeln med jordbruksprodukter sjönk från nästan 13 % år 2000 till 10,3 % år 2012 (se tabell A-4 i bilagan).

4.1

Tidigare har EU fått internationell kritik (t.ex. i förhandlingarna inom ramen för Gatt/WTO) för sin jordbruksexport. Denna situation har förändrats betydligt sedan millennieskiftet.

4.2

EU:s marknadsordningspriser har sjunkit avsevärt som en följd av ett flertal reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken. Marknadspriserna i EU bestäms av utvecklingen i den globala tillgången och efterfrågan och tenderar således att följa världsmarknadspriserna. Den gemensamma marknadsorganisationen erbjuder i dag jordbrukarna enbart ett säkerhetsnät i händelse av ett massivt internationellt prisfall. Exportbidragen – som år 1992 fortfarande uppgick till 3 miljarder euro – har i dag ingen betydelse.

4.3

Som världens största exportör av jordbruksprodukter före Förenta staterna, Brasilien, Kina och Kanada, och som världens största importör av jordbruksprodukter före Förenta staterna, Kina, Japan och Ryssland, har EU ett dubbelt och växande ansvar för livsmedelssituationen i världen och en tryggad livsmedelsförsörjning. Mot bakgrund av detta ansvar måste den gemensamma jordbrukspolitikens yttre dimension stärkas avsevärt och flyttas fram bland prioriteringarna för denna politik.

4.4

EESK noterar att stora framsteg redan har gjorts när det gäller samstämmigheten mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och utvecklingspolitiken. Exporten av jordbruksprodukter sker utan subventioner och orsakar ingen snedvridning på marknaden. På importsidan är EU nu en av de öppnaste marknaderna, särskilt för utvecklingsländerna. Importen från de minst utvecklade länderna (48 länder) stod för i genomsnitt knappt 3 % av EU:s import av jordbruksprodukter 2011–2013. Totalt var detta fyra gånger mer än vad Kanada, Förenta staterna, Australien och Nya Zeeland tillsammans importerade från dessa länder, om man ser till värdet.

5.1

I en värld där svält fortfarande drabbar mer än 800 miljoner människor i många länder, särskilt i Afrika och Asien, måste förbättrad kost, både i kvantitativa och i kvalitativa termer, vara en av de viktigaste frågorna för jordbruks- och handelspolitiken.

5.2

Med tanke på dessa utmaningar är handeln med jordbruksprodukter på grund av sitt särskilda ansvar för livsmedelstryggheten ofta omstridd och omdebatterad i det civila samhället. Till detta kommer att handeln med jordbruksprodukter kan ha många olika effekter: Den kan bidra till att avhjälpa bristsituationer, men också leda till oönskat beroende.

5.3

Detta är orsaken till att EESK vill granska såväl resultaten av handeln med jordbruksprodukter som de krav som ställs på den. Bland utmaningarna finns globaliseringen, liberaliseringen av EU:s jordbruksmarknad, ökande global handel med jordbruksprodukter, global befolkningstillväxt, förändrade konsumtionsmönster och förändringar i efterfrågan till följd av ekonomisk tillväxt.

5.4

För att trygga livsmedelsförsörjningen är det fortfarande önskvärt att just mycket fattiga länder har en viss grad av självförsörjning med jordbruksprodukter. Målet med full självförsörjning bör dock inte vara allenarådande för varje land eller region. Inte ens i ett land med en självförsörjningsgrad på 100 % kan man garantera att lokalbefolkningen har tillräcklig livsmedelsförsörjning och tillräcklig tillgång till näring. Det bör noteras att det även i länder med jordbruksöverskott finns många människor som lider av någon form av undernäring.

5.5

Undernäring är snarare att betrakta som ett fattigdoms- än som ett försörjningsproblem och bör förstås också lösas utifrån detta. Livsmedelstryggheten måste främst säkerställas genom skapande av inkomster och avgörs i mindre utsträckning av respektive självförsörjnings- och/eller handelsstatus. I mycket fattiga länder lever en stor del av befolkningen fortfarande på självhushåll och har knappt några andra inkomster. Vid sidan av skapandet av inkomster och en lämplig inkomstfördelning måste därför framför allt kriterierna om tillgänglighet, ekonomisk överkomlighet, tillgång samt stabilitet i tillgången till livsmedel stå i fokus när det handlar om att förbättra livsmedelstryggheten.

5.6

Handel med jordbruksprodukter kan bidra till ökade inkomster på både exportsidan (skapande av inkomster och arbetstillfällen) och importsidan (köp av prisvärda livsmedel på internationella marknader och export av andra varor). Denna strategi förutsätter emellertid tillträde till internationella marknader för jordbruks- och industriprodukter.

6.1

Ett särdrag hos jordbruksproduktionen jämfört med den industriella produktionen är att den påverkas av naturen. Produktionen och utbudet är beroende av variabler som är svåra att förutspå och kontrollera. Detta gäller för vädret eller för utbrott av växt- och djursjukdomar. De globala klimatförändringarna kommer att förstärka de naturliga påverkansfaktorernas oberäknelighet. Detta kommer att påverka andra världsdelar och länder mycket mer dramatiskt än EU.

6.2

För EU innebär detta att man efter att till stor del ha öppnat upp sina jordbruksmarknader rent generellt kommer att känna av inverkan av mängd- och prisfluktuationer på de globala jordbruksmarknaderna i betydligt större utsträckning. Samtidigt ökar EU:s ansvar för den globala livsmedelstryggheten till följd av dess förhållandevis gynnsamma och stabila produktionsförhållanden.

6.3

Handeln med jordbruksprodukter är en del av lösningen på denna större volatilitet, och inte orsaken till problemet. Den globala handeln med jordbruksprodukter gör det möjligt att utjämna mängdfluktuationer och bidrar på så sätt till att begränsa prisfluktuationerna. Erfarenheterna visar att isolerade marknadsingrepp av enskilda länder såsom exportförbud, exportskatter eller importbegränsningar snarare förvärrar problemet än förbättrar situationen för alla.

6.4

Ibland har den övergripande politiska utvecklingen – t.ex. det ryska importförbudet sedan augusti 2014 – störande effekter på handeln med jordbruksprodukter, såsom EU erfarit under 2014 och 2015. Sådan geopolitisk påverkan kan leda till betydande marknadsstörningar, förluster och andra ekonomiska nackdelar för jordbruks- och livsmedelssektorn. Handeln med jordbruksprodukter blir därmed en bricka i storpolitiken. I sådana situationer behöver jordbrukarna och företagen politiskt stöd för att kompensera nackdelarna i de berörda handelsförbindelserna.

6.5

Med tanke på jordbrukshandelns starkt växande betydelse på global nivå och för EU anser EESK att den gemensamma jordbrukspolitikens yttre dimension måste förstärkas betydligt. En sådan förstärkning kan ske på flera sätt.

6.5.1

De befintliga bestämmelserna i den globala handeln med jordbruksprodukter har framför allt sitt ursprung i olika förfaranden för att säkerställa konsument- och hälsoskyddet i de olika länderna. EU-institutionerna, särskilt kommissionen, bör uppmana länder med sådana tekniskt regleringsmässiga handelshinder att snabbt öppna upp sina marknader och vid behov inleda förhandlingar om detta.

6.5.2

EESK anser att det är ytterst viktigt att kommissionen klart och tydligt övertar ansvaret för hela EU i dessa frågor. Det är det enda sättet att effektivt och kraftfullt driva igenom EU:s ståndpunkter gentemot handelspartnerna. Samtidigt påverkas den rättvisa konkurrensen mellan medlemsstaterna negativt om det finns olika överenskommelser med tredjeländer. Enbart om det finns region- eller landsspecifika begränsningar i medlemsstaterna bör dessa kunna fastställa särskilda bestämmelser i motiverade fall.

6.5.3

EESK anser att EU på de alltmer öppna jordbruksmarknaderna med global konkurrens måste vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att stärka den internationella konkurrenskraften hos EU:s jordbruks- och livsmedelssektor och ytterligare utöka handeln med jordbruksprodukter. Den nya kommissionens mål om att minska byråkratin är ett steg i rätt riktning. Samtidigt måste man se till att förvaltningsstrukturerna utformas på ett effektivare sätt.

6.5.4

Vid import till EU bör EU:s normer utgöra grunden för intygen. När det gäller produktionsvillkoren och övriga bestämmelser bör man fastställa minimikrav för import som tar vederbörlig hänsyn till situationen i EU och inte missgynnar EU-företagen i konkurrensen.

6.5.5

EESK framhåller att EU-jordbrukshandelns framgångar på i stor utsträckning liberaliserade marknader till stor del är små och medelstora företags förtjänst. Vi uppmanar kommissionen att intensifiera det administrativa stödet vid etablering på de internationella jordbruksmarknaderna, såsom andra tredjeländer redan gör. Till exempel måste små och medelstora företag kunna stödja sig på tillförlitlig marknadsinformation i sin planering.

6.6

Globala marknader förutsätter global marknadstransparens. Till detta hör välgrundade prognoser och uppgifter om utvecklingstendenser i fråga om mängder, priser, växelkurser, väder, sjukdomar osv. EESK välkomnar att EU deltar aktivt i uppbyggnaden av FAO:s system för information om jordbruksmarknaden (Amis). Syftet med dessa insatser måste dock vara att göra den information som behandlas inom ramen för Amis tillgänglig framför allt för marknadsaktörerna, så att de kan dra omedelbar nytta av dem.

6.7

EU:s frihandelsavtal är särskilt viktiga. Om multilaterala förhandlingar inom ramen för WTO inte kan slutföras framgångsrikt måste man sträva efter lösningar på bilateral nivå för att få tillträde till nya marknader. Avtalen måste dock vara balanserade med hänsyn till de olika berörda sektorerna. Det skulle inte vara godtagbart att EU:s jordbrukshandel belastades ensidigt till förmån för andra sektorer.

6.8

EESK framhåller den särskilda betydelsen av partnerskapsavtal med utvecklingsländer. Genom fler förmånsavtal kan de positiva effekterna av handelsförbindelser som bygger på öppen och rättvis handel utvecklas i dessa länder tack vare bättre tillträde till marknaderna i EU.