8.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 214/25

1.1

Syftet med det förslag till förordning (1) som EESK uppmanats uttala sig om är en ändring av förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

1.2

Förslaget har dubbla syften: dels säkerställa förenlighet mellan å ena sidan avtalet om en enhetlig patentdomstol, som undertecknades den 19 februari 2013 och å andra sidan den stadgeändring som skedde den 15 oktober 2012 (2) för Beneluxdomstolen och Bryssel I-förordningen (omarbetad), dels avhjälpa bristen på gemensamma bestämmelser om behörighet med avseende på svarande i tredjeland.

1.3

EESK stöder parlamentets och rådets initiativ, som vi ser som nödvändiga för rättssäkerheten i det enhetliga patentskyddet i EU.

1.4

EESK välkomnar enkelheten i de fyra nya bestämmelser som ska infogas i Bryssel I-förordningen. De är nödvändiga, adekvata, vederbörligen motiverade och lämpliga.

1.5

Vi beklagar dock att kommittén inte rådfrågades vid rätt tidpunkt om förslagen till förordningarna om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd respektive paketet om inrättande av den enhetliga patentdomstolen med tanke på de yttranden som kommittén utarbetade i frågorna.

1.6

EESK vill peka på vissa frågor rörande domstolens struktur och funktion, även om det är i senaste laget eftersom kommittén inte hörts tidigare, som vi fortfarande anser behöver diskuteras ingående. Kommittén vill i synnerhet

2.1

Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning är det senaste avsnittet i den långa följetongen om ett ”europeiskt patent med enhetlig verkan”.

2.2

Tanken på att skapa ett patent som ger ett enhetligt rättsligt skydd i hela EU uppstod redan på 60-talet. Många försök och många misslyckanden har följt.

2.2.1

På denna slingrande väg har dock vissa framsteg rönts: konventionen om meddelande av europeiska patent (undertecknad i München den 5 oktober 1973), där ett gemensamt förfarande för patentering på EU-nivå vid Europeiska patentverket fastställdes.

Men de rättsliga bestämmelserna för detta europeiska patent omfattar lika många nationella system som antalet länder som ansökan avser. Detta förklarar varför länder, institutioner och användare sedan så länge efterlyst ett enkelt system för enhetligt patentskydd inom EU.

2.2.2

Många försök att skapa först ett ”gemenskapspatent”, senare ett ”EU-patent” har gjorts, men inget har lyckats. Som exempel kan nämnas Luxemburgkonventionen från 1975 om ett gemenskapspatent: Den trädde aldrig i kraft eftersom medlemsstaterna inte kunde komma överens.

2.2.3

Det var inte förrän år 2000 som diskussionerna om ett kommande gemenskapspatent åter lanserades av Europeiska rådet i samband med Lissabonkongressen, som aviserade ett allmänt program för att öka de europeiska företagens konkurrenskraft. Omedelbart efter detta möte presenterade kommissionen ett förslag till förordning vars syfte var att skapa en ny och enhetlig immaterialrättslig skyddsform, nämligen gemenskapspatentet (3).

2.2.4

År 2003 enades medlemsstaterna om en gemensam politisk strategi, dock utan att komma fram till någon slutlig överenskommelse om t.ex. språkanvändning (4). Efter ett brett samråd 2006 offentliggjorde kommissionen i april 2007 ett meddelande där man upprepade sitt stöd för ett gemenskapspatent (5), och därefter ett meddelande i juli 2008 om ”En europeisk strategi för industriell äganderätt” (6) följt av nya förhandlingar med medlemsstaterna.

2.2.5

Som en följd av det bristande samförståndet och efter rådets beslut av den 10 mars 2011 föreslog kommissionen den 13 april 2011 (7) skapandet av ett europeiskt patent med enhetlig verkan inom ramen för ett fördjupat samarbete. Samtliga medlemsstater utom Italien och Spanien godtog denna lösning (8).

2.3

”Patentpaketet” består av två förordningar (förordning (EU) nr 1257/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd och rådets förordning (EU) nr 1260/2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang (9)) och ett internationellt avtal som utgör grunden för ett enhetligt patentskydd inom EU.

2.4

Den enhetliga patentdomstolen inrättas genom ett internationellt avtal mellan 25 medlemsstater (Spanien och Polen är inte avtalspartner) som undertecknades den 19 februari 2013, i anslutning till rådets (konkurrenskraft) (10) möte men utanför EU:s institutionella ram (11). Den ska få behörighet i tvister om kommande enhetliga patent och de ”klassiska” europeiska patent som redan finns (12).

2.4.1

Det handlar om en specialiserad ad-hocdomstol med lokala och regionala underavdelningar i EU. I stället för parallella förfaranden i nationella domstolar borde de tvistande parterna kunna få ett snabbt och högkvalitativt domslut, giltigt i alla de medlemsstater där patentet gäller.

2.4.2

Europeiska rådet beslutade i juni 2012 att förlägga sätet för förstainstansrättens centrala avdelning till Paris och de två specialavdelningarna till London respektive München (13).

2.4.3

Med detta nya system kommer en enda kontaktpunkt att skapas för ansökan om europeiska patent med enhetlig verkan i de medlemsstater som ingår i det fördjupade samarbetet samt en domstol med flera behörigheter, från patentintrång, fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång, talan om interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder, till förelägganden, talan om upphävande av patent osv. Domstolen ska också ha behörighet att undersöka frågor inom ramen för artikel 32.1 i om Europeiska patentverkets beslut.

2.5

EESK har gått i första ledet bland dem som sedan länge efterlyst och stött inrättandet av ett EU-patent, såväl i yttranden efter remiss om industriell äganderätt och inre marknaden (14) som i initiativyttranden och förberedande yttranden (15).

2.5.1

Kommittén har också efter remiss avgett yttranden om två förslag till rådets beslut, nämligen ”beslut om att ge domstolen behörighet i mål om gemenskapspatent” (16) och ”beslut om att upprätta gemenskapspatenträtten och om överprövning vid förstainstansrätten” (17).

2.6

Däremot uppmanades inte EESK uttala sig om det så kallade patentpaketet, som resulterade i förordningarna (EU) nr 1257/2012 och nr 1260/2012 av den 17 december 2012 (18), eller utkastet till avtal om en enhetlig patentdomstol, som undertecknades den 19 februari 2013 (19).

3.1

I artikel 89 i avtalet om en enhetlig patentdomstol fastställs att det ska träda i kraft

3.2

Syftet med detta förslag från Europaparlamentet och rådet är att anta nödvändiga ändringar till förordning (EU) nr 1215/2012 så att den för det första säkerställer förenligheten mellan avtalet om en enhetlig patentdomstol och förordningen, för det andra klargör jurisdiktionen i fråga om svarande från tredjeland (20).

3.3

Samtidigt, och med beaktande av Beneluxdomstolens parallella behörigheter inom olika områden, bl.a. i fråga om immateriella rättigheter, beaktas i förslaget också (efter antagandet av protokollet av den 15 oktober 2012 om ändring av fördraget av den 31 mars 1965 om upprättande och stadgar för en Benelux-domstol) att det ovannämnda protokollet till Beneluxfördraget innebär att Bryssel I-förordningen (omarbetad) måste ändras, i första hand för att säkerställa förenligheten mellan det omarbetade fördraget och Bryssel I-förordningen (omarbetad) och i andra hand för att avhjälpa bristen på gemensamma bestämmelser om behörighet med avseende på svarande i tredjeland (21).

3.4

Den text som behandlas här innebär alltså förslag till följande ändringar av förordning (EU) nr 1215/2012:

3.5

I synnerhet innebär dessa ändringar att en ny mening fogas till skäl 14 och att fyra nya bestämmelser läggs till, nämligen artiklarna 71a–71d, i förordning (EU) nr 1215/2012.

4.1

Av de tre villkor som måste uppfyllas för att avtalet om en enhetlig patentdomstol ska kunna träda i kraft är det enda som är avhängigt åtgärder från EU-institutionerna den som rör ändringen av förordning (EU) nr 1215/2012 (22), som upphäver förordning (EG) nr 44/2001 (Bryssel I-förordningen) (23).

4.2

De ändringar som föreslås är nödvändiga, adekvata, vederbörligen motiverade och lämpliga.

De är nödvändiga av följande skäl:

4.3

De planerade ändringarna är lämpliga med avseende på de fastställda målen i följande avseenden:

4.4

De ändringar som föreslås är vederbörligen motiverade i den motiveringsdel som föregår och inleder förslaget till förordning.

4.4.1

Slutligen kommer ändringarna vid en lämplig tidpunkt eftersom förordning (EU) nr 1215/2012 är tillämplig fr.o.m. den 10 januari 2015, avtalet om en enhetlig patentdomstol träder i kraft den första dagen i den fjärde månaden efter dagen för ikraftträdande av ändringarna av förordning (EU) nr 1215/2012, och dessa träder i kraft samma dag, dvs. den 10 januari 2015 (artikel 2 i förslaget).

4.5

EESK instämmer därför i och ställer sig bakom förslaget med tanke på att kommittén anser att det är adekvat och nödvändigt för att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillämpning av avtalet om en enhetlig patentdomstol, protokollet om att utvidga Beneluxdomstolens behörighet samt Bryssel I-förordningen (omarbetning).

4.6

EESK beklagar dock att kommittén inte rådfrågats i samband med antagandet av ”patentpaketet” (förordning (EU) nr 1257/2012 och förordning (EU) nr 1260/2012) eller förslaget till internationellt avtal som skulle utgöra grunden för ett enhetligt patentskydd inom EU.

4.6.1

Vi vill ändå ta tillfället i akt att välkomna flexibiliteten i samexistensen mellan det europeiska patentet och det europeiska patentet med enhetlig verkan eftersom detta system ger möjlighet att välja det alternativ som passar bäst: ett europeiskt patent som gäller i några medlemsstater eller ett europeiskt patent med enhetlig verkan som gäller i alla de 25 medlemsstater som ingår i det fördjupade samarbetet.

4.6.2

Den förenkling som eftersträvas med ”patentpaketet” är dock något osäker eftersom det fortfarande inte är klart hur systemet ska genomföras.

I den förklaring som bifogats avtalet föreskrivs inrättandet av en kommitté samansatt av företrädare för medlemsstaterna, med uppgift att genomföra ”alla praktiska arrangemang för att den enhetliga patentdomstolen ska kunna fungera korrekt”. Denna kommitté har bl.a. till uppgift att utarbeta domstolens rättegångsregler och arrangera utbildningen för domare (24).

4.6.2.1

Det faktum att det samtidigt finns skiljeförfaranden (25) och en möjlighet att väcka talan vid den enhetliga patentdomstolen väcker också frågor eftersom domstolens behörighet kommer att skifta under övergångsperioden på sju år.

4.6.2.2

Patentpaketets ikraftträdande präglas dessutom av stor rättslig komplexitet eftersom det är kopplat till den tidpunkt då avtalet om en enhetlig patentdomstol träder i kraft, i enlighet med den formel som redovisas i punkt 3.1 ovan.

4.6.2.3

Även själva strukturen för den enhetliga patentdomstolen är förvirrande. Förstainstansrätten ska ha en central avdelning fördelad på tre städer: Paris för industriella processer, transporter, textil, papper, bygg- och anläggningsteknik, fysik och elektricitet; London för kemi, metallurgi, förnödenheter, bl.a. farmakologi, samt München för mekanik, belysning, uppvärmning, militärmateriel och sprängämnen. Lokala avdelningar kan därefter inrättas inom medlemsstaterna, och regionala avdelningar kan inrättas för minst två medlemsstater. Slutligen ska överinstansrätten ha sitt säte i Luxemburg.

4.6.2.4

Att det inte är möjligt att på förhand veta hur högt det sammantagna beloppet av domstolsavgifterna kommer att bli kan avhålla en svarande från att vidta åtgärder genom den enhetliga patentdomstolen för att försvara sina rättigheter. Detta kan undergräva svarandens rätt till rättslig prövning.

4.6.2.5

Artikel 14.2 i de föreslagna rättegångsreglerna för den enhetliga patentdomstolen (26) kan svårligen förenas med artikel 49 i avtalet mellan de avtalsslutande medlemsstaterna om inrättande av den enhetliga patentdomstolen, särskilt när behörigheten för den avdelning där målet är anhängiggjort bygger på artikel 33.1 a. Det är särskilt svårt att förstå exakt vilket språk som ska användas. Enligt artikel 49.3 i avtalet får parterna enas om förfarandespråket med förbehåll för den behöriga sitsens godkännande, medan det i artikel 14.2 står att käromålet ska avfattas på det språk på vilket svaranden bedriver sin verksamhet i sin medlemsstat. För att undvika feltolkningar rekommenderar EESK att artikel 14.2 antingen stryks eller ändras väsentligt.

4.6.2.6

Hur framgångsrik den enhetliga patentdomstolen blir beror till stor del på kvaliteten på de utvalda domarna. Även om de kommer från olika medlemsstater och har mycket olika erfarenheter på grund av de många skillnaderna mellan medlemsstaternas processrättsliga system måste domarna följa den nya enhetliga patentdomstolens förfaranden. För att den enhetliga patentdomstolen ska bli en framgång är det därför av stor vikt att de utnämnda domarnas utbildning är av hög kvalitet och mycket gedigen, inte bara i fråga om de tillämpliga nya rättegångsreglerna utan också när det gäller språkfärdigheter som är avgörande för domstolen.

4.7

Mot bakgrund av denna komplexitet måste man välkomna enkelheten i de fyra nya bestämmelser som ska införas i Bryssel I-förordningen.