6.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 67/53

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har följt kommissionens initiativ att ge den inre marknaden en nystart från början av 2010. I sitt yttrande om inremarknadsakten I (1) räknade kommittén upp ett antal åtgärder som den ansåg saknades i kommissionens förslag (2). Kommentarerna och slutsatserna i "Rapport om EU-medborgarskapet 2010 – Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter" (3) bör beaktas. EESK vill rikta kommissionens uppmärksamhet på att det finns fler hinder för inre marknaden i dag än när den inrättades (4).

1.2

EESK är en huvudpartner i organiseringen av inremarknadsmånaden. Bidraget från det civila samhällets organisationer är av stor betydelse för att på rätt sätt inrikta de åtgärder som krävs för en nystart av inre marknaden, eftersom dessa organisationer påverkas av dem.

1.3

Efter drygt 30 år behöver EU:s ekonomiska kurs en ny riktning, och det måste bli ett slut på övertygelsen att den fria marknaden alltid kan korrigera dysfunktionellt beteende på marknaden. Den senaste ekonomiska och finansiella krisen har haft stora konsekvenser för medborgarna: Deras uppoffringar måste leda till nya perspektiv, annars kommer stödet för europeisk integration att bli ännu svagare. Mot denna bakgrund anses antagandet och genomförandet av initiativen inremarknadsakt I och II gå för långsamt.

1.4

Konkreta åtgärder måste vidtas för att bekämpa alla typer av fattigdom, t.ex. i fråga om energi, konsumtion och för hög skuldsättning, som orsakats av den finansiella krisen och som undergräver tillväxt och resultat på inre marknaden.

1.5

EESK har upprepade gånger framhållit att medlemsstaterna måste bära sitt ansvar genom ett korrekt införlivande och genomförande för att uppnå en välfungerande inre marknad. Genomförandet måste få en ny gränsöverskridande dimension som innefattar samarbete. En framtidssäkrad inre marknad måste bygga på en hållbar och ytterst konkurrenskraftig ekonomi som baseras på hållbara processer och produkter, en anständig arbetsmiljö och innovation. Det är viktigt att kommissionen sätter EU:s 500 miljoner medborgare i centrum av inre marknaden. De representerar en viktig ekonomisk styrka och enligt kommissionens strategi för konsumentpolitiken står deras konsumtion för 56 % av EU:s BNP (5).

1.6

Inre marknaden måste vara ett instrument som ger konkreta resultat i överensstämmelse med unionens regelverk på det sociala området och på miljöområdet. Initiativ enligt inremarknadsakt I och II måste samordnas med de åtgärder och steg som tas för att stärka EMU (den finanspolitiska pakten, Europeiska stabilitetsmekanismen, europluspakten m.m.).

1.7

Förhandlingar om frihandelsavtal bör användas för att driva igenom lika villkor, t.ex. ömsesidighet gällande tariffer, samtidigt som man upprätthåller höga nivåer av konsument- och miljöskydd samt socialt skydd. I konkurrensen med globala aktörer måste EU trygga faktorer som stärker dess konkurrenskraft, exempelvis tillgängliga energiresurser, kvalificerad arbetskraft och en flexibel arbetsmarknad.

2.3.1

När den reviderade förordningen om dataskydd har antagits är det viktigt att ge medlemsstaterna riktlinjer för olika bestämmelser så att de genomförs samstämmigt.

2.3.2

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att utarbeta standardiserade meddelanden om skydd av personuppgifter. I den nya förordningen finns en bestämmelse om att förklaringar om integritetspolicy ska vara tydliga och lättbegripliga för konsumenterna. Utarbetandet av standardiserade meddelanden om skydd av personuppgifter kommer att bidra till att konsumenterna är välinformerade om behandlingen av deras personuppgifter och till att dessa meddelanden inte längre är komplicerade juridiska texter. Man bör se till att företagen, i synnerhet små och medelstora företag, inte drabbas av oproportionerligt höga administrativa bördor och kostnader.

2.4.1

I enlighet med tidigare kommissionsledamot António Vitorinos rekommendationer måste kommissionen besluta om uppföljningsåtgärder för att se till att nuvarande system för upphovsrättsavgifter successivt avvecklas. På kort sikt bör det nuvarande systemet revideras, och det bör klargöras att det för digitalt innehåll som omfattas av licensavtal inte ska tas ut ytterligare avgifter med anledning av att det överförs till molnet eller lagras i molnet av en tjänsteleverantör. Det är också viktigt att göra upphovsrättsavgiften synlig för slutanvändaren och att beräkna avgifter utifrån den ekonomiska skada som privatkopiering orsakar.

2.4.2

Målet att harmonisera upphovsrättslagarna i EU:s medlemsstater har inte uppnåtts genom 2001 års direktiv om upphovsrätt. Det finns betydande skillnader i fråga om undantag och begränsningar, som ger upphov till rättsosäkerhet för både konsumenter och skapare av innehåll. En översyn av direktivet bör prioriteras.

2.4.3

Det nuvarande systemet för distribution av audiovisuellt innehåll, som bygger på plattformsspecifika och territoriella lanseringar, behöver anpassas till den digitala miljön och svara mot konsumenternas förväntningar. Den kronologiska lanseringen av filmer på olika medier (biografer, dvd, beställvideo) och inom olika territorier bör reduceras och medge en viss grad av flexibilitet. Det finns utrymme för experimenterande med innovativa affärsmodeller som gör det möjligt att lansera audiovisuellt innehåll på samma dag i länder med gemensamma kulturella och språkliga traditioner.

2.5.1

Det är nödvändigt att fortsätta den harmoniseringsprocess som inleddes med 2011 års konsumenträttighetsdirektiv genom att uppdatera 1999 års konsumentköpsdirektiv för att möta utmaningarna i den digitala ekonomin: rättsmedel i händelse av defekta produkter med digitalt innehåll behövs omgående.

2.5.2

Kommissionen bör utarbeta riktlinjer för tillämpningen av lagstiftningen om oskäliga avtalsvillkor (direktiv 1993/13/EEG) på konsumentavtal om tillhandahållande av digitalt innehåll.

3.1

I september 2013 föreslog kommissionen ett lagstiftningspaket som fullbordar inre marknaden för telekomtjänster. EESK beklagar att man i förslaget inte tar chansen att ytterligare sänka roamingavgifterna och på så sätt förbättra den inre marknaden för de europeiska medborgarna. Kommittén välkomnar de föreslagna reglerna för att underlätta konsumenternas operatörsbyte, säkerställa skäliga avtalsvillkor och affärsmetoder samt bättre tillämpning och tillgång till prövningsmöjligheter. Reglerna om nätneutralitet är ett steg i rätt riktning, men de bör förbättras ytterligare.

3.2

Proportionen mellan harmoniserade och icke-harmoniserade sektorer tillgodoser grundläggande behov inom ekonomin. Ytterligare harmonisering av andra varusektorer måste bygga på en grundlig analys. För icke-harmoniserade sektorer som omfattas av principerna om ömsesidigt erkännande bör kommissionen utfärda riktlinjer om den roll och rättsliga ställning som privata provningsorgan har som inte godtar intyg från provningsorgan i andra länder. Den tvåspråkiga förteckningen över icke-harmoniserade produkter på Europeiska kommissionens webbplats bör färdigställas.

3.3

Det finns fortfarande ingen inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner. På grund av företagsbetingade och affärsmässiga hinder är det i princip omöjligt för konsumenter att köpa finansiella tjänster utomlands. De rådande stora skillnaderna i fråga om kvalitet och pris på bankkonton, sparkonton och bostadslån m.m. mellan medlemsstaterna skulle kunna göra det intressant för konsumenter att skaffa finansiella produkter från andra länder. EESK uppmanar Europeiska kommissionen att analysera situationen och föreslå initiativ. Konsumenter får ofta inte objektiva och oberoende rekommendationer eller råd om sina viktigaste finansiella beslut, i samband med pensionssparande eller andra investeringar eller långfristiga lån. Modeller för oberoende finansiell rådgivning till överkomliga priser bör främjas i hela Europa.

3.4

Tillsynen av finansiella tjänster är ännu inte tillfredsställande, och en del medlemsstater har inget offentligt organ som ansvarar för konsumentskydd. I den mån sådana organ finns är deras rättliga befogenheter ofta alltför begränsade. Inte heller de europeiska tillsynsmyndigheterna (EBA – Europeiska bankmyndigheten, Esma – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Eiopa – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), som inrättades för två år sedan, har ett tillräckligt starkt mandat på konsumentskyddsområdet. Myndigheternas befogenheter i detta avseende bör utökas och de måste kunna samordna sig med nationella myndigheter.

3.5

Inre marknaden för tjänster, inklusive nätinfrastrukturtjänster (telekommunikation, el, gas, transporter och försäkringar), har den största potentialen för fortsatta förbättringar. Förbättring av de gemensamma kontaktpunkterna i alla medlemsstater är en förutsättning för att direktivet ska bidra till tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Kommissionen bör utfärda regleringsrekommendationer för att undanröja de hinder som upptäcktes vid den ömsesidiga granskningen av införlivandet av direktivet (6). EESK efterlyser en fullständig databas över alla tillståndssystem för att identifiera bästa regleringspraxis och sätta fingret på onödiga och oacceptabla krav från de utfärdande myndigheterna.

4.1

EESK stöder åtgärder för att förbättra den fria rörligheten för arbetskraften, bl.a. genom att undanröja hinder, såsom erkännandet av kvalifikationer. Framför allt är det nödvändigt att modernisera och avreglera systemet, öka samordningen inom hälso- och sjukvårdssektorn för att förhindra brist på arbetskraft i ursprungsländerna, fördjupa samordningen av de sociala trygghetssystemen och skapa en gemensam kontaktpunkt som underlättar registreringsförfarandena (7).

4.2

Det allmänna ramdirektivet, tillhörande direktiv och den ständiga övervakningen via fleråriga strategiplaner har lett till överensstämmelse mellan säkerhetsbestämmelser (inklusive minimikrav) som erkänns av arbetstagare, även av dem som befinner sig i gränsöverskridande situationer (tillfälligt eller som mobila arbetstagare). Sedan 1978 har denna process genomförts fortlöpande via på varandra följande handlingsplaner. När den senaste löpte ut i december 2012 lanserade kommissionen inte någon ny handlingsplan. För att denna process för överensstämmelse ska fortsätta bör kommissionen snarast anta en ny strategisk handlingsplan för att främja höga säkerhetsstandarder (vilket har betonats av Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor) i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

4.3

Tillbakadragandet av Monti II-förordningen löser inte de problem som uppstått genom EU-domstolens domar, som grundar sig på otillfredsställande EU-lagstiftning om utstationering av arbetstagare (8) och dess genomförande. De europeiska arbetsmarknadsparterna har inte kunnat nå en överenskommelse om detta. Kommissionen bör ändå överväga ett förslag till medlemsstaterna om att foga ett protokoll om sociala framsteg till EU-fördragen där det slås fast att de sociala rättigheterna inte är underordnade de ekonomiska friheterna. Det skulle klargöra att den inre marknaden inte är ett självändamål, utan att den har inrättats för att uppnå sociala framsteg och välstånd för alla EU-medborgare (9).

4.4

Om väsentliga EU-rättigheter kränks måste arbetstagare, konsumenter och företag kunna hävda de rättigheter som de beviljats genom EU-lagstiftningen. I detta sammanhang hänvisar EU dock endast till konsumenters och företags rättigheter. Det är nödvändigt att arbetstagare har samma möjligheter att göra rättigheter som fastslås i EU-lagstiftningen gällande i gränsöverskridande arbetskonflikter. Även om det ofta påstås att arbetstagarna har tillgång till och kan söka rättslig prövning via lokala domstolar i värdlandet när det gäller arbetsvillkor och rättsbestämmelser hänvisas de i praktiken till domstolarna i sitt hemland (10).

5.1

Ett nytt problem vid tillämpningen av konsumenträttigheter uppkommer på grund av att stora internationella företag och organisationer tillämpar alleuropeiska marknadsföringsstrategier som inte längre kan tacklas genom nationella tillämpningsprinciper. Bättre samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och en mer framträdande roll för kommissionen i samordningen av dessa insatser bör eftersträvas. Synergier mellan offentliga och privata aktörer på tillsynsområdet, exempelvis konsumentorganisationer, bör utnyttjas bättre.

5.2

Samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter har blivit en viktig fråga men har inte varit särskilt framgångsrikt hittills. Europeiska kommissionen bör ha en starkare roll i samordningen av den nationella tillsynsverksamheten i ärenden som rör överträdelser av konsumentlagstiftningen och som har en europeisk dimension. Vidare bör man diskutera att ge Europeiska kommissionen ytterligare kontrollbefogenheter vad gäller EU:s konsumentlagstiftning (som är fallet för konkurrenslagstiftningen) (11).

6.2.1

Bättre tillämpning av direktivet om otillbörliga affärsmetoder bör eftersträvas, särskilt i den digitala miljön. Detta gäller i synnerhet inom e-handel (dvs. i fråga om metoder som vilseleder konsumenterna när det gäller deras lagstadgade garantirättigheter, otydliga och oskäliga avtalsvillkor) och luftfartssektorn när det gäller nätbokningar m.m.

6.3.1

EESK välkomnar det initiativ som föreslogs i 2012 års strategi för konsumentpolitik om att standardisera informationen innan avtal ingås, vilket föreskrivs i artiklarna 5 och 6 i direktivet om konsumenters rättigheter. Det här bör bidra till att göra den information som lämnas innan avtal ingås uttömmande, tydlig, lättillgänglig och lättläst. Detta kommer att kräva hjälp och stöd från konsumentorganisationer och man måste också beakta forskning om konsumentbeteendet vid överflöd av information (t.ex. SWD(2012) 235 final, 19 juli).

6.4.1

Det är nödvändigt att lösa problemen med höga eller högre priser för gränsöverskridande leveranser jämfört med inhemska leveranser och att skapa mer konkurrenskraftiga nätmarknader. Priset för gränsöverskridande leverans är ofta så högt att det inte är någon verklig fördel för konsumenterna att handla utomlands, även om varan är billigare. Studier som Europeiska kommissionen genomförde 2011 (12) bekräftade att offentliggjorda priser för gränsöverskridande paket i genomsnitt är två gånger högre än inhemska referenspriser.

6.5.1

Stora delar av EU-rätten och även av nationell lagstiftning bygger på föreställningen att informerade konsumenter är starka konsumenter som kan välja bästa möjliga produkter och tjänster. Konsumentinformation är fortfarande ett av de främsta regleringsverktygen men dess begränsningar är väl kända, eftersom konsumenter ofta inte läser eller förstår avtalsinformation, som skrivs och presenteras på ett obegripligt sätt. Kommissionen bör undersöka denna fråga och följa upp med strategiska åtgärder som utformats för att förbättra konsumentinformationen och göra företag, tillsynsmyndigheter och konsumentorganisationer delaktiga.

6.5.2

Det arbete som kommissionen inlett om principerna för jämförelseverktyg, bl.a. oberoende och opartiskhet, bör snarast leda till konkreta politiska åtgärder, inklusive riktlinjer för tillsynsmyndigheter och företag.

6.6.1

Hållbarhet och produktsäkerhet samt konsumenternas förtroende är två sidor av samma mynt. Planerad föråldring av produkter (inbyggd begränsning av hållbarheten) som affärsstrategi strider mot principerna om hållbar produktion och konsumtion. Europeiska kommissionen bör undersöka om det finns behov av att koppla konsumenternas förväntningar om en produkts hållbarhet till den lagstadgade garantiperioden. Kommittén betonar att åtgärder för hållbarhet och livslängd, eftermarknadsservice och reservdelslager skulle främja hållbar konsumtion och produktion (13).

7.1

EESK efterlyser en minskning av den administrativa bördan, särskilt för små och medelstora företag, och betonar att smart lagstiftning behöver tillämpas på både EU-nivå och nationell nivå (14). Medlemsstaterna bör informera om införlivandet av EU-lagstiftning på webben i realtid samt engagera det civila samhället i införlivningsprocessen och öka kunskapen om nya bestämmelser.

7.2

Kommittén uppmanar kommissionen att beakta att de små företagen och mikroföretagen inom gruppen små och medelstora företag har särskilda egenskaper när den utarbetar konsekvensbedömningar och lagstiftningstexter. Mikroföretag och små och medelstora företag bör behandlas som tre separata grupper och inte som en grupp definierad som små och medelstora företag (15).

7.3

Tillgång till finansiering är av avgörande betydelse, särskilt för små och medelstora företag. EU måste stödja övergången från den (i hög grad förhärskande) bankfinansieringen till andra kapitalprodukter som riskkapital och kapitalmarknaderna. Om detta ska fungera måste investerare anse att det finns en stabil investeringsmiljö med långsiktiga strategier.

7.4

EESK rekommenderar att man utvärderar möjligheten att inrätta en EU-garanterad finansieringsfond för att ge små och medelstora företag som uppfyller vissa grundläggande kriterier finansiering via ett system som skulle göra att det kvalificerade företaget enkelt kan få tillgång till kredit utan säkerhet eller andra villkor som banker brukar kräva. Representativa företagsorganisationer som ansvarar för den berörda verksamheten bör medverka i förvaltningen av systemet (16).

7.5

Ökad öppenhet och ansvarighet bör ha den högsta prioriteten så att den inre marknaden verkligen bidrar till att utveckla en rättsmiljö där alla berördas rättmätiga intressen respekteras. Initiativ för socialt ansvar för företagen bör omfatta eventuellt missbruk av underentreprenader och utkontraktering, särskilt i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna och/eller rekrytering av arbetskraft. En EU-rättsakt bör övervägas för att bekämpa missbruk av och genom "brevlådeföretag" som snedvrider konkurrensen för små och medelstora företag, kringgår arbetsnormer och undviker lagstadgade betalningar. Rättsliga åtgärder mot falska företag som bedriver verksamhet i hela EU måste underlättas inte bara i ursprungslandet utan även i andra medlemsstater.

8.1

Det krävs bättre samarbete mellan medlemsstaterna och öppenhet och information om bankkonton i EU på global nivå för att bekämpa skatteundandragande, som uppgår till en biljon euro i EU. EESK efterlyser en snabb överenskommelse om EU:s direktiv om skatt på sparande och om mandat för att förhandla om starkare skatteavtal med Schweiz och andra länder.

9.1.1

Kommissionens meddelande "För en välfungerande inre marknad för energi" från november 2012 är ett viktigt steg mot att skapa en inre energimarknad senast 2014. Mer framsteg behöver göras genom att beakta de realiteter som europeiska energikonsumenter ställs inför. Det bör bli lättare att byta energileverantör och konsumenterna måste få oberoende råd så att de kan fatta beslut om vad som är bäst för dem. Proaktiva nationella tillsynsmyndigheter, med tillräckliga befogenheter att övervaka fakturering, byten och konsumentklagomål, är väsentliga för den inre marknaden.

9.1.2

EU måste diversifiera sina energiimporter, hitta alternativ och skapa nätverk. Stöd till vissa förnybara energikällor kan leda till snedvridning av marknaden och därför bör stöd av detta slag successivt minskas. Gemensamma kontaktpunkter bör inrättas för att påskynda förfarandena för att ge tillstånd och göra dem öppnare och enklare. Det skulle medföra en betydligt minskad börda för initiativtagare som är villiga att investera i energiinfrastruktur.

9.2.1

Spridningen av oskäliga villkor i lufttransportavtal är ett växande problem i hela EU. På senare år har flera konsumentorganisationer fört talan mot stora europeiska flygbolag, vilket lett till att nationella domstolar har avgjort att många villkor som brukar användas av flygbolag är oskäliga. Europeiska kommissionen har missat möjligheten att ta upp problemet i sin översyn av förordning (EG) nr 261/2004 om flygpassagerares rättigheter. Kommissionen bör upprätta en bindande förteckning över oskäliga villkor för flygpassagerare.

9.2.2

För att få en bättre fungerande inre marknad behöver godstransporter på järnväg och kombinationer av olika transportsätt (multimodal transport) främjas (17). Större ansträngningar måste göras för att anta de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (18).

9.2.3

Företag som transporterar gods per väg begränsas fortfarande i sina gränsöverskridande verksamheter (cabotage). Omständigheterna tillåter för närvarande inte att EU:s marknad för godstransport på väg öppnas ännu mer. Ändringar av EU:s bestämmelser om tillträde till transportmarknaden, inklusive förändringar av cabotagebestämmelserna, bör kopplas till en harmonisering på tillsynsområdet samt på det sociala och finanspolitiska området. Utan dessa förutsättningar finns det risk för att ändringar av cabotagebestämmelserna får negativa effekter på sund konkurrens och hållbarhet inom sektorn. Under tiden måste befintliga bestämmelser upprätthållas (19).