6.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 67/16

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén konstaterat att EU de senaste tio åren har tagit viktiga steg för att uppnå lika rättigheter, friheter och garantier knutna till unionsmedborgarskapet genom att förstärka kriteriet bosättning i förhållande till nationalitet. Unionsmedborgarskapet är på väg att utvecklas till ett bosättningsmedborgarskap som är knutet till stadgan om grundläggande rättigheter och de värden och principer som anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

1.2

Kommittén menar att det nu är dags att genomföra en utvärdering och analysera vad som ännu återstår att göra, och vilka hinder som fortfarande står i vägen för ett mer integrerat, engagerat och samhällsinriktat medborgarskap som är öppet för alla varaktigt bosatta i unionen.

1.3

Under 2000-talet står vi i EU inför en stor utmaning, nämligen att utvidga grunden för våra demokratier genom att inkludera nya medborgare med lika rättigheter och skyldigheter. För att åstadkomma detta bör rätten till medborgarskap i medlemsstaterna och unionsmedborgarskapet inkludera alla personer med invandrarbakgrund, som bidrar med stor nationell, etnisk, religiös och kulturell mångfald. Kommittén anser att de europeiska demokratierna är fria och öppna samhällen, och att de bör inkludera alla medborgare oavsett deras ursprung och omständigheter.

1.4

Kommittén föreslår att en diskussion inleds för att bedöma om den lagstiftning och politik som ligger till grund för dagens europeiska invandringspolitik och medborgar- och integrationspolitik är anpassade till dagens europeiska samhällen som präglas av allt större mångfald.

1.5

Den ekonomiska krisen har lett till att skyddet av de grundläggande rättigheterna, integrationen och kampen mot diskriminering har hamnat utanför den politiska agendan. EESK varnar för riskerna med ökad intolerans, rasism och främlingsfientlighet mot invandrare och minoriteter. Det är nödvändigt att ansvariga politiker, sociala ledare och massmedier agerar med största ansvar och föregår med mycket gott exempel på det politiska och sociala området för att förebygga dessa beteenden. EU-institutionerna måste också agera beslutsamt för att skydda de grundläggande rättigheterna.

1.6

Kommittén vill sända en tydlig signal till dem som utifrån en exkluderande nationalistisk hållning definierar den nationella och den europeiska identiteten på ett sådant sätt att den ställer miljontals människor utanför de medborgerliga rättigheterna, med svag rättslig ställning, på grund av deras nationella ursprung. Den demokratiska kvaliteten i Europa bör förbättras genom att rätten till medborgarskap i medlemsstaterna och till unionsmedborgarskap utvidgas.

1.7

Många medlemsstater har en restriktiv lagstiftning om rätten till medborgarskap. Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att anta mer flexibla lagar och administrativa förfaranden för att tredjelandsmedborgare som har en ställning som varaktigt bosatta (1) ska kunna få medborgarskap.

1.8

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att skriva avtal med invandrarnas ursprungsländer så att de kan få dubbelt medborgarskap.

1.9

Medlemsstaterna bör skriva under och ratificera Europeiska konventionen om medborgarskap från 1997, Europeiska rådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på kommunal nivå från 1992 samt i sin politik respektera principerna om proportionalitet, rätten till ett effektivt rättsmedel och icke-diskriminering för förvärv och förlust av medborgarskap.

1.10

EESK noterar att det i många medlemsstater fortfarande finns inskränkningar i de politiska rättigheterna som rösträtt, föreningsrätt, rätten till politiskt deltagande, och rekommenderar att dessa länder ändrar sin lagstiftning så att tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta ska få politiska rättigheter.

1.11

Kommittén föreslår att EU, när nästa reform av EUF-fördraget inleds, ändrar artikel 20 så att även tredjelandsmedborgare som vistas stadigvarande i EU och har långsiktigt uppehållstillstånd ska kunna bli unionsmedborgare.

1.12

Kriteriet bosättning bör användas för att få unionsmedborgarskap. EESK har i ett tidigare yttrande (2) framhållit att bosättning redan i dag utgör ett kriterium inom EU-rätten för att ge tredjelandsmedborgare olika ekonomiska, sociala, kulturella och medborgerliga rättigheter och friheter. Många av dessa rättigheter liknar dem som ingår i unionsmedborgarskapet. För närvarande saknas dock vissa politiska rättigheter, såsom rösträtten. EESK upprepar att "även laglig permanent bosättning [bör] utgöra ett kriterium för att kunna förvärva unionsmedborgarskap" (3).

1.13

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är av bindande karaktär och bildar en ny ram för EU:s politik för invandring, integration och medborgarskap. Kommissionen bör analysera på vilket sätt stadgan påverkar tredjelandsmedborgares ställning och rättigheter och inleda nya initiativ för att anpassa invandringslagstiftningen till stadgans rättigheter.

1.14

Stadgan fastställer den allmänna grunden för ett nytt medborgarskapsbegrepp (en gemensam uppsättning grundläggande rättigheter och skyldigheter) för tredjelandsmedborgare. Kommittén föreslår att utvecklingen av detta medborgarskap ska ingå som en av prioriteringarna i det nya politiska programmet som efter 2014 ska ersätta Stockholmsprogrammet.

1.15

EU bör anta en invandringskodex som bidrar till större öppenhet och rättslig tydlighet när det gäller rättigheter och friheter för tredjelandsmedborgare bosatta i EU. Kommittén anser att EU-lagstiftningen om invandring måste garantera likabehandling och principen om icke-diskriminering.

1.16

Kommissionen bör utvärdera de problem som i praktiken kvarstår i medlemsstaterna för att skydda tredjelandsmedborgarnas grundläggande rättigheter, särskilt sociala rättigheter, rörlighet och rätten till ett effektivt rättsmedel.

1.17

Kommissionen bör undersöka de hinder som fortfarande kvarstår i vissa medlemsstater när det gäller att tillämpa bestämmelserna om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare och det blå kortet (4) samt effektivt avsluta överträdelseförfarandena mot de medlemsstater som inte uppfyller unionslagstiftningen.

1.18

Kommissionen bör inom ramen för integrationsagendan utvärdera de förfaranden och hinder som finns i medlemsstaterna när det gäller förvärv och förlust av medborgarskap, och deras betydelse för unionsmedborgarskapet.

1.19

Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om hur långt diskussionerna har nått i EU när det gäller FN:s konvention om skydd av migrerande arbetstagare och deras familjer (5). Kommissionen bör förbereda villkoren för ratificeringen av denna konvention.

2.1

År 2013 har utropats till Europeiska medborgaråret. Unionsmedborgarskapet utgör ett av de mest effektiva instrumenten för att bygga upp en gemensam identitet för alla européer. Kommittén anser att den politiska filosofi som fanns med vid bildandet av EU, när Jean Monnet sade att "vi slår inte samman stater, vi förenar människor", fortfarande är högaktuell.

2.2

Unionsmedborgarskapet är inte ett tomt begrepp utan står konkret för en rättslig och politisk ställning bestående av rättigheter och friheter. Demokrati, frihet, rättsstaten, jämlikhet och mänskliga rättigheter är unionens grundläggande värden enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen.

2.3

EESK anser att man i dessa svåra tider med allvarlig ekonomisk, social och politisk kris i Europa måste börja tillämpa innovativa strategier för att främja ett öppnare och mer inkluderande medborgarskap och stärka förtroendet hos alla människor som bor i EU.

2.4

Kommissionen har offentliggjort sin andra rapport om unionsmedborgarskap, Unionsmedborgare: Dina rättigheter, din framtid, där några av de befintliga hindren och problemen analyseras. EESK välkomnar kommissionens rapport men vill framhålla avsaknaden av politiska åtgärder för tredjelandsmedborgare, som har liknande EU-rättigheter och friheter men inte fullt medborgarskap.

2.5

Kommittén inleder för närvarande flera initiativ för att främja ett mer aktivt unionsmedborgarskap, men vi vill peka på det allvarliga problemet med att många ungdomar, som är barn till invandrare i andra eller tredje generationen, utsätts för allvarlig diskriminering och utestängning, vilket minskar deras känsla av tillhörighet till ett samhälle som betraktar dem som "andra klassens medborgare".

3.1

EESK föreslog redan för tio år sedan att integrationen skulle ingå som en viktig del av den gemensamma invandringspolitiken och krävde att en europeisk agenda skulle inledas. Rådet antog 2004 de gemensamma grundläggande principerna för integration, bland vilka följande bör nämnas: "Invandrares tillträde till institutionerna samt till offentliga och privata varor och tjänster på samma grund som inhemska medborgare och utan diskriminering har grundläggande betydelse för en bättre integration." och "Invandrarnas medverkan i den demokratiska processen och i utformningen av integrationspolitik och integrationsåtgärder, särskilt på lokal nivå, stöder deras integration."

3.2

Kommissionen håller tillsammans med EESK på att utveckla den europeiska integrationsagendan och genomför ett antal stödåtgärder för medlemsstaterna. Kommittén och kommissionen har startat det europeiska integrationsforumet (6) för att underlätta invandrares och organisationers delaktighet i samhällslivet.

3.3

Kommittén har bidragit till integrationsagendan genom att utarbeta flera yttranden (7).

3.4

Forumet har analyserat betydelsen av invandrares delaktighet i den demokratiska processen för integrationen och har sett att de medlemsstater som ger invandrarna tillgång till medborgerliga rättigheter förbättrar integrationen. Därför vill kommittén rekommendera medlemsstaterna att inom ramen för sin nationella lagstiftning anta mer flexibla lagar för att tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatta ska kunna få medborgarskap.

3.5

Kommittén välkomnar att fackföreningar, arbetsgivare och frivilligorganisationer är inriktade på integration och arbetar för att invandrarna ska kunna delta i det demokratiska livet i organisationerna. Det civila samhället strävar efter att stödja tredjelandsmedborgarna för att de ska bli aktiva medlemmar i organisationerna.

3.6

Integration innebär en ömsesidig social anpassningsprocess i två riktningar mellan invandrarna och det mottagande samhället, och den bör stödjas genom goda styresformer såväl inom EU som på nationell, regional och lokal nivå. Ett gemensamt europeiskt perspektiv har ett stort mervärde, eftersom det kopplar ihop integrationen med fördragets värderingar och principer, med likabehandling och icke-diskriminering, med stadgan om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europa 2020-strategin.

3.7

EU:s invandringslagstiftning bör garantera likabehandling och icke-diskriminering. På det området är det värt att uppmärksamma frågan om rättigheter och möjligheter med avseende på språkanvändning och religionsutövning. Kommittén anser att kommissionen har tagit ett mycket positivt initiativ genom att lägga fram ett förslag till direktiv (8) för att underlätta för de europeiska arbetstagarnas att utöva sina rättigheter inom ramen för den fria rörligheten.

3.8

EESK har emellertid föreslagit att alla personer som är bosatta i EU ska få en rättvis behandling, oberoende av om de är invandrare eller nationella medborgare. För detta måste några av de nuvarande begränsningarna i unionsmedborgarskapet övervinnas.

4.1

Kommittén vill aktualisera diskussionerna om unionsmedborgarskapets karaktär när det gäller tredjelandsmedborgare som bor lagligt och varaktigt i EU. Det är nödvändigt att gå tillbaka till de ursprungliga målsättningar som slogs fast i rådets slutsatser från Tammerfors (9). Den rättvisa och jämställda behandlingen mellan EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som förespråkades i Tammerfors (10) är fortfarande en av de politiska prioriteringarna, eftersom målen inte har uppnåtts efter 14 års utveckling av den gemensamma invandringspolitiken.

4.2

Det är medlemsstaternas uppgift att bevilja medborgarskap utifrån sin egen lagstiftning, eftersom fördraget för närvarande inte ger EU någon befogenhet att harmonisera lagstiftningen. Det är således en nationell angelägenhet.

4.3

Invandrarorganisationer, fackföreningar och frivilligorganisationer genomför dock initiativ och anordnar debatter i alla medlemsstater för att minska tidsfristerna, göra naturaliseringsförfarandena och rätten till medborgarskap för invandrare mer flexibla och underlätta integrationen, eftersom varken samhället eller staten arbetar för integration utan utesluter de människor som är varaktigt bosatta från likabehandling och rätten till delaktighet.

4.4

Begreppet unionsmedborgarskap är fast förankrat i fördragen, unionsrätten och stadgan om de grundläggande rättigheterna. I EUF-fördraget slås särskilt fast i artikel 20 att "Varje person som är medborgare i en medlemsstat ska vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet ska komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet". Det nationella medborgarskapet, och bestämmelserna för förvärv eller förlust av detta i den nationella rättsordningen, utgör alltså det centrala villkoret för att komma i åtnjutande av unionsmedborgarskapet (11).

4.5

Den nära kopplingen mellan unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i medlemsstaterna har varit föremål för mycket debatt och kritik sedan inrättandet av unionsmedborgarskapet 1992 genom Maastrichtfördraget. Denna koppling innebär i princip att tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i EU formellt utesluts från unionsmedborgarskapet. Därför har dessa människor varit "osynliga" i de europeiska diskussionerna om medborgarskap och delaktighet i politiken och det demokratiska livet.

4.6

Enligt en restriktiv tolkning av unionsmedborgarskapet finns det en homogen och tydligt urskiljbar grupp människor som kallas unionsmedborgare och andra människor som kallas tredjelandsmedborgare, som inte betraktas som medborgare i EU.

4.7

Men vilka är dessa europeiska "medborgare"? Är det lämpligt att begränsa unionsmedborgarskapet till de människor som har medborgarskap i medlemsstaterna? Har tredjelandsmedborgare redan några rättigheter och friheter som är liknande och jämförbara med unionsmedborgarna? Vilka begränsningar och utmaningar finns det i dag när det gäller unionsmedborgarskapet? Vilken betydelse har politisk delaktighet och rösträtt i detta sammanhang? Varför är fortfarande många andra och tredje generationens invandrare "andra klassens medborgare"? Om invandrarnas delaktighet i den demokratiska processen underlättar deras integration, varför utestängs de då?

4.8

Hittills har medlemsstaterna indirekt avgjort vilka som är och inte är unionsmedborgare. Detta bör ändras så att unionsmedborgarskapet blir det centrala i den europeiska integrationen.

5.1

I stadgan om de grundläggande rättigheterna fastställs huvudprinciperna för det nya inkluderande och delaktiga medborgarskapsbegrepp som kommittén anser är viktigt att utveckla.

5.2

Kommissionen har angett att stadgan om de grundläggande rättigheterna är referensen för att utveckla medborgarskapsbegreppet för tredjelandsmedborgarna (med en gemensam uppsättning grundläggande rättigheter och skyldigheter).

5.3

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är av bindande karaktär med ett rättsligt värde liknande fördragens. Stadgan har omvandlat och befäst komponenterna i unionsmedborgarskapet. Dess personliga tillämpningsområde omfattar både EU-medborgare och tredjelandsmedborgare. Avdelning V ägnas "de medborgerliga rättigheterna", men även här omfattar artikel 41 (grundläggande rätt till god förvaltning) och artikel 45.2 (grundläggande rörelse- och uppehållsfrihet) tredjelandsmedborgare.

5.4

Kommittén framhåller att stadgans övriga föreskrifter tillämpas på samtliga personer oavsett deras medborgarskap. Stadgan begränsar medlemsstaternas skönsmässiga bedömning när det gäller frågor om säkerhet och bosättning, familjeåterförening, utvisning och även förvärv och förlust av medborgarskap. En av de grundläggande aspekterna i stadgan är avdelning VI om rättskipning, som innehåller rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol om de unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheterna har kränkts.

5.5

EESK anser att kopplingen mellan unionsmedborgarskapet och stadgan kan få mycket stor betydelse för att utvidga unionsmedborgarskapet till att omfatta fler grupper. En av de viktigaste återstående utmaningarna är att garantera rätten till ett effektivt rättsmedel för tredjelandsmedborgare vars grundläggande rättigheter och friheter har upphävts och kränkts från medlemsstaternas och deras myndigheters sida inom ramen för EU-rätten (12).

5.6

Under förberedelsearbetena för Europeiska konventet antog EESK en resolution där man framförde följande förslag: "Politiken för integrering av invandrare behöver förbättras. Kommittén uppmanar konventet att undersöka möjligheten att bevilja EU-medborgarskap för tredjelandsmedborgare med långsiktiga uppehållstillstånd." (13).

5.7

I sitt meddelande om en invandringspolitik för unionen (14) införde kommissionen målet att utveckla en europeisk rättslig ram för beviljande av rätt till inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare och en gemensam rättslig status, grundad på principen om rättigheter och skyldigheter på lika fot med europeiska medborgare, men som differentieras alltefter uppehållets längd.

5.8

Att låta invandrare förvärva medborgarskap efter en period på minst fem år skulle kunna vara en tillräcklig garanti för att många invandrare skulle etablera sig framgångsrikt i samhället, och ett första steg mot medborgarskap i medlemsstaten.

5.9

EESK angav i sitt yttrande om Införande av EU-medborgarskap att en bred definition av unionsmedborgarskapet är i linje med kommissionens definition av begreppet "samhällsmedborgarskap".

5.10

Kommittén har gett sitt stöd till att ett "samhällsmedborgarskap" på EU-nivå ska kunna förstås som ett delaktigt och inkluderande medborgarskap för alla som är varaktigt bosatta inom unionen och där principen om alla personers jämlikhet inför lagen är en av hörnstenarna. EESK påpekade redan i sitt yttrande om Införande av EU-medborgarskap, att man på detta sätt skulle uppnå att "tredjelandsmedborgare skall omfattas av lika behandling för att underlätta integrationen i samhället för tredjelandsmedborgare som lagligt och permanent vistas i EU:s medlemsstater (likhet inför lagen)" och att man skulle kunna ta itu med den diskriminering som tredjelandsmedborgare för närvarande utsätts för.

6.1

Det senaste decenniet har EU vidtagit politiska åtgärder, antagit lagar och skapat rättspraxis som är betydelsefulla både för unionsmedborgarskapet och för tredjelandsmedborgares ställning. Dessa förfaranden har inneburit en gradvis utvidgning av rättigheter, friheter och garantier som hör till unionsmedborgarskapet, med bosättningen som grund. Kommittén anser emellertid att denna utvidgning är otillräcklig och att den har flera begränsningar.

6.2

En av de viktigaste lagstiftningsåtgärderna var antagandet av rörlighetsdirektivet 2004/38/EG, där den tidigare så utspridda och splittrade EU-lagstiftningen om fri rörlighet och bosättning har samlats i ett gemensamt rättsligt instrument. EU har arbetat särskilt aktivt för att erkänna rättigheter och åtgärder mot diskriminering för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare. I direktivet erkänns uttryckligen flera rättigheter och friheter för dessa familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare – friheter och rättigheter som i mycket liknar dem som ges unionsmedborgare.

6.2.1

Kommittén håller med kommissionen om att en av de viktigaste utmaningarna är att göra direktivets rättigheter tillgängliga för alla människor i deras vardag och att avskaffa dålig praxis i medlemsstaterna, samt att erbjuda effektiva rättsmedel till dem vars medborgerliga rättigheter har kränkts.

6.2.2

Dessa "medborgerliga rättigheter" är direkt kopplade till familjerelationen, men de kan bara aktiveras när unionsmedborgarna och deras familjer utövar den fria rörligheten eller flyttar till en annan medlemsstat. Rörligheten inom EU är fortfarande en av förutsättningarna för att det skydd som unionsmedborgarskapet ger ska gälla för familjemedlemmar (15). I direktivet erkänns också rätten till permanent uppehållstillstånd för familjemedlemmar när de har varit stadigvarande bosatta i en medlemsstat i fem år.

6.2.3

EESK anser dock att de nationella myndigheterna fortfarande har kvar lagar och praxis som hindrar den fria rörligheten och bosättningen för unionsmedborgares familjemedlemmar. Det finns också situationer där utländska familjemedlemmar till unionsmedborgare utsätts för omvänd diskriminering. Detta är problem som måste lösas (16).

6.3

EU-domstolen har varit mycket aktiv och spelat en positiv roll för att skydda och på ett proaktivt sätt tolka regler och individuella rättigheter i unionsmedborgarskapet (17). EU-domstolen har slagit fast att unionsmedborgarskapet ska vara den grundläggande statusen för medlemsstaternas medborgare (18).

6.3.1

EESK välkomnar den rättspraxis om medborgarskapet som utvecklats i domstolen i Luxemburg och framhåller att med antagandet av direktivet införlivades den största delen av EU-domstolens rättspraxis, eftersom den sammanställde sina mest betydelsefulla domar i ärenden om fri rörlighet och unionsmedborgarskap fram till 2004.

6.3.2

EU-domstolen har också utvecklat en omfattande rättspraxis om allmänna EU-rättsliga principer (19), t.ex. om proportionalitet och icke-diskriminering. Dessa är tillämpliga på alla personer, oberoende av medborgarskap eller invandrarstatus, som berörs av unionens åtgärder eller lagstiftning. Rättspraxisen berör också medlemsstaternas behörighet i frågor om förvärv och förlust av medborgarskap och konsekvenserna för unionsmedborgarskapet och de rättigheter som är knutna till detta.

6.3.3

Domstolen har vid upprepade tillfällen påpekat att medlemsstaterna, i utövandet av sin behörighet i medborgarskapsfrågor, är skyldiga att särskilt uppmärksamma konsekvenserna av sina lagar och beslut inom ramen för EU:s lagstiftning om medborgarskap och fri rörlighet, särskilt när det gäller det fullständiga utövandet av de rättigheter och friheter som unionsmedborgarskapet ger (20).

6.4

Sedan 2003 är ett europeiskt lagstiftningspaket om invandring i kraft. Detta innehåller rättsliga instrument om villkoren för tredjelandsmedborgares tillträde till och uppehälle i EU, som ger rättigheter och garantier, varav några är liknande dem som unionsmedborgarskapet ger. I rådets direktiv 2003/109  (21) av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning fastställs en gemensam rättslig status för de tredjelandsmedborgare som är lagligen och varaktigt bosatta i en medlemsstat under en period om fem år.

6.4.1

EESK framhåller att den filosofi direktivet ger uttryck för innebär att unionsmedborgares ställning tillnärmas den som gäller varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, och att en tryggad vistelse säkerställs för dessa invandrare i unionen. Den gemensamma statusen innebär dock ännu inte någon jämställdhet eller något fullt medborgarskap för dessa personer, utan bara "nästan jämställdhet" eller "nästan medborgarskap av tredje graden" som underställs ett antal villkor (22). Kommissionen framhöll i sin rapport om tillämpningen av direktivet (23), att medan artikel 11 föreskriver "nästan likabehandling" mellan varaktigt bosatta och medborgarna, råder det allvarlig brist på information om hur bestämmelsen ska tillämpas, något som förorsakar problem vid genomförandet.

6.4.2

I direktivet anges som ett av dess mervärden möjligheten att utöva den "fria rörligheten" eller att flytta till en annan medlemsstat och få "nästan lika behandling". Införandet av en aspekt om rörlighet inom EU eller fri rörlighet påminner om samma modell av unionsmedborgarskap som följde på EU:s lagstiftning om medborgarskap för att främja rörligheten inom EU.

6.5

Andra direktiv som behandlar lagstiftningen om invandring innehåller också perspektiv på och aspekter om "rörlighet inom EU" som liknar dem för personer som beviljats ställning som varaktigt bosatta, detta för att förbättra den europeiska arbetsmarknadens attraktionskraft, t.ex. direktiv 2009/50/EG om det blå kortet för högkvalificerade invandrare.

6.6

Kommittén anser dock att på grund av vissa medlemsstaters bristfälliga tillämpning av direktiven kan de villkor och kriterier som är tillämpliga på tredjelandsmedborgare och deras familjer för att få bo och arbeta i en annan medlemsstat än i den som först beviljade dem tillstånd inte på långt när jämställas med unionsmedborgarnas fria gränsöverskridande rörlighet.

6.7

Den rättsliga ramen för laglig invandring är splittrad och sektoriell och främjar inte heller likabehandling eller en enhetlig ram med rättigheter för de tredjelandsmedborgare som är bosatta och vill utöva den fria rörligheten inom EU (24).

7.1

Kommittén har i andra yttranden föreslagit att den politiska och sociala dialogen mellan EU-medlemsstaterna och invandrarnas ursprungsländer bör förbättras. EESK välkomnar att flera avtal har skrivits under.

7.2

Dialogen bör också ta upp rätten till medborgarskap. Kommittén anser att avtal mellan länder som tillåter dubbelt medborgarskap är mycket positiva för att tredjelandsmedborgare ska kunna komma i åtnjutande av civila, sociala och politiska rättigheter.

7.3

Vissa medlemsstater sätter emellertid upp villkor om ömsesidighet för de politiska rättigheterna. Kommittén påpekar att det är ett positivt instrument, trots att det i vissa fall innebär en begränsning av människors rättigheter när ursprungsländerna inte delar ömsesidighetskriteriet.

7.4

EESK anser att EU:s utrikespolitik bör innehålla ett starkt engagemang för att stimulera en global förvaltning av den internationella migrationen inom ramen för FN på grundval av, bland övriga tillämpliga internationella rättsliga instrument, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, FN:s internationella konvention om skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter (som kommittén har föreslagit (25) att EU ska ratificera), konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och ILO:s konventioner.