25.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/9

—

upphäva tribunalens dom av den 6 september 2013 i de förenade målen T-289/11, T-290/11 och T-521/11,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2011) 1774, av den 14 mars 2011, K(2011) 2635 av den 30 mars 2011 och K(2011) 5230, av den 14 juli 2011, om inspektioner enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 hos Deutsche Bahn AG och hos samtliga dess dotterbolag (ärendena COMP/39.678 och COMP/39.731), och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i tribunalen och domstolen.

Tribunalen har felaktigt tolkat och tillämpat rätten till respekt för hemmets okränkbarhet och otvetydig praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I synnerhet mot bakgrund av åsidosättandet av de grundläggande rättigheterna och risken för irreparabla skador är det oproportionerligt om kommissionen, som också agerar som utredande myndighet och har omfattande befogenheter, kan genomföra inspektioner utan förhandstillstånd från en domstol.

Vidare tolkade och tillämpade tribunalen rätten till ett effektivt rättsmedel på ett felaktigt sätt. En domstolskontroll som endast sker i efterhand utgör för berörda företag inte något effektivt rättsmedel mot kommissionens inspektioner.

Dessutom klassificerade tribunalen felaktigt som tillfällighetsfynd de handlingar om påstådda överträdelser som påträffades vid inspektionen och inte ingick i det som skulle undersökas, trots att det var förbjudet för kommissionen att använda dessa handlingar. Kommissionens tjänstemän hade före inspektionen underrättats om misstankar angående något som inte omfattades av utredningen. Kommissionen framkallade således slumpen på ett konstlat sätt och utvidgade därigenom potentiellt domstolens restriktiva praxis vad gäller tillfällighetsfynd (1) på ett otillåtet sätt.

Slutligen tillämpade tribunalen bevisbörderegeln felaktigt. Det är troligt, eller kan i alla fall inte uteslutas, att vissa handlingar blev påstådda ”tillfällighetsfynd” endast på grund av den otillåtna föregående information som tjänstemännen erhållit, information som inte gällde det som undersökningen skulle omfatta. Eftersom det är omöjligt för klagandena att bevisa ett sådant kausalsamband och denna omständighet inte heller kan läggas klagandena till last är det motiverat med en omvänd bevisbörda så att det är kommissionen som ska inkomma med bevisning för att påträffandet av dessa handlingar faktiskt berodde på slumpen.