5.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/158

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, Jemen and Bahrain, särskilt resolutionen av den 7 april 2011 om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen (3),

—

med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om Syrien den 18, 22, 24 och 26 mars, den 23 april, den 6 och 11 juni 2011, om Jemen den 10, 12 och 18 mars, den 27 april, den 11, 26 och 31 maj och den 3 juni 2011, samt om Bahrain den 10, 12 och 18 mars, den 3 maj och den 1 juli 2011,

—

med beaktande av vice ordförandens/den höga representantens uttalanden på EU:s vägnar om Syrien den 29 april 2011,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring, vilket kompletterar det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet,

—

med beaktande av det uttalande om det södra grannskapet som gjordes vid Europeiska rådets möte den 23–24 juni 2011,

—

med beaktande av FN:s råd för mänskliga rättigheters resolution om Syrien av den 29 april 2011,

—

med beaktande av rådets beslut 2011/273/Gusp av den 9 maj 2011, 2011/302/Gusp av den 23 maj 2011 och 2011/367/Gusp av den 23 juni 2011 om Syrien,

—

med beaktande av rådets (yttre förbindelser) slutsatser av den 23 maj och den 20 juni 2011,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalande av den 3 juni 2011 om Syrien,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalande av den 23 juni 2011 om domarna mot 21 bahrainska politiska aktivister, människorättsförsvarare och oppositionsledare,

—

med beaktande av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters preliminära rapport om Syrien av den 14 juni 2011,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1990,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1975,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, som uppdaterades 2008,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Fredliga demonstranter i länderna i Nordafrika och Mellanöstern har uttryckt legitima förhoppningar om demokrati och framfört starka krav på institutionella, politiska, ekonomiska och sociala reformer som har som mål att skapa en verklig demokrati, bekämpa korruption och nepotism, säkerställa respekten för rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, utjämna de sociala skillnaderna och skapa bättre ekonomiska och sociala villkor.

B.

Det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring innehåller en ny strategi som går ut på att man ser över genomförandet av de grundläggande principerna för EU:s yttre åtgärder, dvs. de universella värdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet, vilka står i centrum för grannskapspolitiken. Samtidigt framgår det av strategin att EU måste stödja demokratiseringsprocesserna i Nordafrika och Mellanöstern.

C.

Sedan de våldsamma repressalierna inleddes i Syrien i mars 2011 har våldet trappats upp, och säkerhetsstyrkorna har svarat på de fortsatta protesterna med massgripanden och ökande brutalitet. Enbart i provinsen Dara har över 400 civila dödats, och totalt i hela landet möjligen över 1 000 personer.

D.

Nyinspelade videofilmer som sänts världen över har visat oroväckande bilder av godtyckligt gripna syriska barn som torterats eller misshandlats, vilket i vissa tragiska fall, som när det gäller den trettonårige pojken Hamza al-Khateeb, har lett till döden. Dessutom har användningen av skarp ammunition mot demonstranter redan orsakat minst trettio barns död enligt uppgifter från FN:s barnorganisation Unicef den 31 maj 2011.

E.

I sitt tredje tal till nationen den 20 juni 2011 tillkännagav president Bashar al-Asad att Syriens framtid skulle utformas inom ramen för en nationell dialog. Trots upprepade löften om politiska reformer och förändringar i Syrien har myndigheterna inte vidtagit några trovärdiga åtgärder för att infria dessa löften. Över 800 fall av påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden och 11 000 fall av godtyckliga gripanden har redan dokumenterats av människorättsorganisationer.

F.

Med tanke på den allvarliga situationen i Syrien antog rådet den 23 juni 2011 ett beslut och en förordning om införande av restriktiva åtgärder mot ytterligare sju personer som fördes upp på förteckningen från den 9 maj 2011. Särskilda åtgärder vidtogs, bland annat visumförbud och frysning av tillgångar. Rådet införde också ett embargo riktat mot fyra enheter med anknytning till den syriska regimen omfattande vapen och utrustning som kan användas för internt förtryck.

G.

Associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Syrien, å andra sidan, har aldrig undertecknats. Undertecknandet av detta avtal har på Syriens begäran skjutits upp sedan i oktober 2009, och rådet har redan beslutat att inte vidta några ytterligare åtgärder. Respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är en väsentlig del av detta avtal.

H.

Det finns en allvarlig risk för en ökning av de våldsamma angreppen från extremistgrupper, bl.a. väpnade jihadistgrupper. Det är viktigt att de olika religiösa samfunden i Syrien, bl.a. den stora andel irakiska flyktingar som har kommit till landet, får skydd.

I.

Efter belägringen av Dara inledde säkerhetsstyrkorna en storskalig militär operation och en kampanj med godtyckliga gripanden i de närliggande städerna. Uppskattningsvis 12 000 syrier från Jisr ash-Shagur med omnejd har flytt från Syrien till Turkiet av fruktan för säkerhetsstyrkornas vedergällningar, och enligt Röda halvmånen väntar ytterligare 17 000 människor på att ta sig över gränsen.

J.

Situationen i Jemen är fortfarande djupt oroande efter månader av våld och oroligheter som har vållat det jemenitiska folket stort lidande. Många har dödats och sårats, demonstranter har fängslats och den ekonomiska och politiska krisen i landet har förvärrats.

K.

Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har tagit initiativ till en plan för ett fredligt maktöverlämnande som ännu inte har undertecknats av Jemens president, Ali Abdullah Saleh.

L.

Den 3 juni 2011 skadades Jemens president, Ali Abdullah Saleh, allvarligt i ett angrepp mot hans bostad och han vårdas nu i Saudiarabien. Makten har tillfälligt överlämnats till landets vicepresident, Abd al-Rab Mansur al-Hadi.

M.

Jemen är Mellanösterns fattigaste land med utbredd undernäring, sinande oljereserver, en växande befolkning, en svag central regering, allt större vattenbrist och få investeringar i landets ekonomi. Det finns en allvarlig oro för att Jemen ska upplösas. Sedan februari råder en bräcklig vapenvila med de shiitiska rebellerna i norra delen av landet, och i landets södra del verkar en separatiströrelse. Dessutom finns det uppgifter som tyder på att många al-Qaida-anhängare använder Jemen som bas.

N.

Det nationella säkerhetstillståndet i Bahrain hävdes den 1 juni 2011 och kung Hamad Bin Isa al-Khalifa efterlyste då en nationell dialog som inleddes den 2 juli 2011.

O.

Den 29 juni 2011 inrättade kung Hamad en oberoende kommission som bestod av internationella oberoende experter. Syftet med denna kommission är att utreda människorättsbrott begångna under regeringens senaste tillslag mot demonstranter som krävde reformer.

P.

Den 22 juni 2011 avkunnade Bahrains domstol för nationens säkerhet, en militärdomstol, sin dom mot 21 bahrainska oppositionsaktivister. Sju av dessa fälldes i sin frånvaro, åtta oppositionsaktivister dömdes till livstids fängelse och 13 andra fick fängelsestraff på upp till 15 år för ”konspiration mot regeringen”. Många andra politiska aktivister, människorättsförsvarare och journalister fängslades under de protester med krav på reformer som nyligen har ägt rum. Enligt människorättsorganisationer har de utsatts för tortyr, misshandel och trakasserier.

Q.

Den 22 maj 2011 bekräftade den nationella appellationsdomstolen Ali Abdullah Hassan al Sankis och Abdulaziz Abdulridha Ibrahim Husseins dödsdomar för mordet på två poliser under protesterna mot regeringen i Bahrain. Verkställandet av avrättningarna har skjutits upp till september.

R.

47 bahrainska läkare och sjuksköterskor har anklagats för ”anstiftan till att störta regeringen med våld” och ställts inför rätta i en bahrainsk militärdomstol. Sjukvårdspersonalen gav alla sårade likvärdig vård, i överensstämmelse med sina yrkesetiska riktlinjer.

S.

På begäran av Bahrains regering har utländska styrkor under Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) flagg satts in i Bahrain.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt regimernas oproportionerliga våld mot de fredliga demonstranterna och beklagar djupt det stora antalet dödade och sårade. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med de anhöriga till dem som dödats eller sårats och manar till ett omedelbart stopp för blodspillan och ett frisläppande av de personer som gripits. Vidare efterlyser parlamentet utredningar av morden, gripandena och den påstådda användningen av tortyr.

2.

Europaparlamentet hyllar folket för det mod man har visat prov på i sin fredliga kamp för demokratisk förändring, i synnerhet kvinnorna, som har stått och ofta står kvar i fronten för protesterna.

3.

Europaparlamentet uppmanar det politiska ledarskapet i arabländerna att infria sina åtaganden genom att utan dröjsmål inleda en förbehållslös, öppen och konstruktiv politisk dialog med deltagande av alla demokratiska politiska partier och rörelser, liksom företrädare för det civila samhället, i syfte att bana väg för verklig demokrati och genomförandet av reella, långtgående och betydande institutionella, politiska, ekonomiska och sociala reformer, som är avgörande för den långsiktiga stabiliteten och utvecklingen i dessa länder och i regionen i stort.

4.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt det upptrappade våldet i Syrien och de fortsatta allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, liksom belägringen av ett antal städer som Dara, Jisr ash-Shagur och Hama och massgripandena, de utomrättsliga avrättningarna, de godtyckliga frihetsberövandena och anklagelserna om påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden och om tortyr.

5.

Europaparlamentet beklagar djupt att det hävande av undantagstillståndet som aviserades den 21 april 2011 inte har omsatts i praktiken, att flera andra reformer som president Asad utlovat inte har genomförts och att politiska fångar fortfarande hålls fängslade, trots den amnesti som presidenten nyligen utlyste. De syriska myndigheterna uppmanas att utan dröjsmål häva belägringen av de städer som drabbats samt bevilja omedelbart och ohindrat tillträde för humanitära organisationer och hjälparbetare.

6.

Europaparlamentet uppmanar de syriska myndigheterna och president Bashar al-Asad att sätta stopp för dödandet av obeväpnade demonstranter och att omedelbart frige samtliga demonstranter, journalister, människorättsförsvarare och politiska fångar som hålls frihetsberövade. Parlamentet begär att alla demokratiska krafter och det civila samhällets aktörer ska involveras i en omedelbar och verklig politisk process för att bidra till demokratiseringen i Syrien utifrån en konkret tidsplan för grundläggande reformer och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

7.

Europaparlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att ge utländsk press rätt att resa in i landet och förvissa sig om riktigheten i påståendet att det är ”beväpnade extremistligor” som först skjuter på säkerhetsstyrkorna, vilket regimen har påstått för att rättfärdiga det oförsvarliga blodbad som äger rum. De syriska myndigheterna uppmanas att samarbeta fullt ut med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra FN-enheter och att ge dem obehindrat tillträde.

8.

Europaparlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att omedelbart frige alla barn som gripits i samband med undertryckandet av demonstrationer eller liknande händelser. Myndigheterna uppmanas också att grundligt utreda de anmälda fallen av våld mot barn och att i framtiden avstå från gripanden av barn och andra kränkningar av barns rättigheter.

9.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att införa restriktioner mot Syrien och mot personer som är ansvariga för det våldsamma förtrycket av civilbefolkningen, att ställa in samtliga förberedelser av nya bilaterala samarbetsprogram, suspendera pågående bilaterala program med de syriska myndigheterna inom ramen för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och Medainstrumentet, uppmana Europeiska investeringsbanken att i dagsläget inte godkänna någon ny finansiell EIB-verksamhet i Syrien, överväga ytterligare indragning av gemenskapsbiståndet till Syrien mot bakgrund av utvecklingen och att inte gå vidare med associeringsavtalet med Syrien. Parlamentet stöder de smarta sanktioner som rådet antagit, och uppmanar rådet att ta ett kraftfullt diplomatiskt initiativ för att få andra länder att anta samma sanktioner. Rådet bör fortsätta att utöka de riktade sanktionerna mot alla personer och enheter med koppling till regimen, med målet att försvaga och isolera dem och därmed bereda väg för en övergång till demokrati.

10.

Europaparlamentet ger sitt kraftfulla stöd till EU:s diplomatiska insatser tillsammans med dess partner från världssamfundet för att förmå FN:s säkerhetsråd att fördöma det pågående våldet i Syrien, motsätta sig straffrihet och uppmana de syriska myndigheterna att tillmötesgå det syriska folkets legitima strävanden. Parlamentet beklagar att dessa ansträngningar hittills inte har burit frukt och att en resolution inte har kunnat presenteras. EU:s medlemsstater och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att fortsätta att samarbeta med sina internationella partner för att få FN:s säkerhetsråd att engagera sig i situationen i Syrien och för att se till att de syriska myndigheterna fullgör sitt ansvar att skydda det syriska folket.

11.

Europaparlamentet välkomnar Turkiets beslut att hålla gränsen öppen för syriska flyktingar, liksom den snabba mobiliseringen av Röda halvmånens resurser.

12.

Europaparlamentet välkomnar EU:s erkännande av Turkiets och andra regionala parters insatser för att ta itu med olika aspekter av krisen, särskilt de humanitära aspekterna, och påpekar att man kommer att arbeta tillsammans med dem när det gäller situationen i Syrien. Parlamentet uppmanar Turkiet och EU att intensifiera sitt utrikespolitiska samarbete och uppmuntrar med eftertryck till gemensamma ansträngningar till stöd för demokratisering och utveckling i Mellanöstern och i Nordafrika.

13.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att omgående ge bistånd och stöd till de turkiska och libanesiska myndigheternas arbete för att hantera den humanitära krisen vid deras respektive gränser mot Syrien, även genom att inrätta en humanitär korridor på FN-nivå.

14.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, rådet och kommissionen att gynna de framväxande demokratiska oppositionsrörelserna i och utanför landet. I detta sammanhang begär parlamentet att det snarast kommer igång en verklig politisk dialog som leder till en djupgående demokratiseringsprocess i Syrien.

15.

Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag den senaste tidens väpnade angrepp i Jemen, bl.a. angreppet den 3 juni 2011 mot presidentens bostad. Alla parter uppmanas att upphöra med alla fientligheter, respektera de mänskliga rättigheterna och stå fast vid en permanent vapenvila.

16.

Europaparlamentet välkomnar vicepresident Abd al-Rab Mansur al-Hadis åtagande att respektera vapenvilan, dra tillbaka armén från Jemens städer och garantera ett vederbörligt skydd för alla framtida fredliga protester och demonstrationer.

17.

Europaparlamentet uttrycker solidaritet med folket i Jemen, välkomnar dess strävan efter demokratiska förändringar i landet och stöder GCC:s arbete i den mån det är inriktat på att hitta en förhandlingslösning – vilket innebär att president Saleh och hans familjemedlemmar, som fortfarande sitter kvar vid makten, måste avgå – inom ramen för ett mer inkluderande politiskt system som är inriktat på fattigdomsbekämpning och förbättrade levnadsvillkor för majoriteten av befolkningen.

18.

Europaparlamentet beklagar djupt att de jemenitiska myndigheterna inte lyckades garantera fri lejd för diplomater från Förenade arabemiraten i Sana den 22 maj 2011, bland annat för generalsekreteraren för GCC och för ambassadörer från flera GCC-medlemsstater, EU, Förenade kungariket och Förenta staterna. Myndigheterna i Jemen uppmanas att till fullo respektera Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser.

19.

Europaparlamentet ser med oro på att det saknas framstegsrapporter från den kommitté på hög nivå som Jemens regering utsett för att utreda attacken mot demonstranter den 18 mars 2011 i Sana, där 54 människor dödades och över 300 sårades. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att stödja kraven på en internationell oberoende utredning av denna incident.

20.

Europaparlamentet välkomnar det uppdrag som kontoret för FN:s råd för mänskliga rättigheter utfört i Jemen. Inom ramen för detta uppdrag har man utvärderat människorättssituationen i landet och kommer nu att utfärda rekommendationer till Jemens regering och världssamfundet.

21.

Europaparlamentet fördömer förtrycket i Bahrain och begär att samtliga fredliga demonstranter – inklusive politiska aktivister, journalister och människorättsförsvarare – omedelbart och ovillkorligt släpps på fri fot, liksom de 47 bahrainska läkare och sjuksköterskor som utförde sin yrkesplikt. Parlamentet uttrycker djup oro över att åtta oppositionsaktivister har dömts till livstids fängelse och att 13 personer har dömts till 15 års fängelse.

22.

Europaparlamentet välkomnar hävandet av det nationella säkerhetstillståndet i Bahrain och kung Hamad Bin Isa al-Khalifas uppmaning till nationell dialog. Den nationella dialog som kung Hamad inlett kan bara bli verklighet om alla politiska krafter deltar, även oppositionen och det civila samhället, i syfte att bana väg för verklig demokrati och politiska reformer i Bahrain.

23.

Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att omvandla Ali Abdullah Hassan al-Sankis och Abdulaziz Abdulridha Ibrahim Husseins dödsstraff och att återinföra de facto-moratoriet för dödsstraff.

24.

Europaparlamentet välkomnar kung Hamads beslut att inrätta en oberoende kommission som ska utreda människorättsbrott begångna under regeringens senaste tillslag mot demonstranter som krävde reformer. Parlamentet begär att kommissionen ska vara fullständigt opartisk och medge insyn i sitt arbete, och uppmanar Bahrains regering att inte blanda sig i kommissionens arbete.

25.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett ministerium för mänskliga rättigheter och social utveckling i Bahrain och uppmanar detta ministerium att agera i enlighet med internationella normer och skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

26.

Europaparlamentet är bekymrat över närvaron av utländska styrkor under GCC:s flagg i Bahrain. GCC uppmanas att i egenskap av regional kollektiv aktör bidra med resurser i syfte att agera konstruktivt och medla till förmån för fredliga reformer i Bahrain.

27.

Europaparlamentet stöder övergången till demokrati i Egypten och Tunisien, som är det första exemplet på den demokratiseringsprocess som just nu äger rum och ett tecken på den nya vågen av deltagande av medborgarna och framför allt ungdomarna i arabvärlden. Parlamentet ger sitt kraftfulla stöd till människors strävan efter frihet, mänskliga rättigheter och demokrati och efterlyser öppna, rättvisa och fria valprocesser i båda länderna, varvid hänsyn bör tas till deras individuella omständigheter. Världssamfundet uppmanas att göra ytterligare ansträngningar för att stödja och uppmuntra den politiska reformprocessen i länder i Nordafrika och Mellanöstern.

28.

Europaparlamentet upprepar världssamfundets åtagande att skydda civila i Libyen, bl.a. genom att utöva intensifierat tryck på den libyska regimen, och att stödja uppbyggnaden av en demokratisk libysk stat. Parlamentet välkomnar EU:s beslut att påskynda sina sanktioner mot regimen genom att föra upp sex regimkontrollerade hamnmyndigheter på EU:s förteckning över frysning av tillgångar. Parlamentet uppmanar än en gång överste Muammar Mohammed Abu Minyar Gaddafi att omgående lämna över makten.

29.

Europaparlamentet är oroat över det lidande som det libyska folket utsätts för på grund av matbrist, bristande tillgång till sjukvård och brist på kontanter för att betala ut löner och tillgodose olika administrativa behov. Vice ordföranden/den höga representanten och EU:s medlemsstater uppmanas att snabbt agera för att låta det nationella övergångsrådet förfoga över delar av de frusna libyska tillgångarna, med tillstånd från och under tillsyn av FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté, så att de akuta behoven kan tillgodoses.

30.

Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att ta ytterligare initiativ för att hitta en lösning på konflikten, med hänsyn till den arresteringsorder som Internationella brottmålsdomstolen nyligen utfärdat mot överste Gaddafi, hans son Saif al-Islam Gaddafi och Abdullah al-Sanussi.

31.

Europaparlamentet välkomnar reformprocessen i Marocko, i synnerhet den föreslagna författningsreform som har blivit föremål för en folkomröstning, som ett steg i rätt riktning för att skapa ett öppnare, modernare och mer demokratiskt styre. De politiska partierna i Marocko uppmanas att aktivt ta del i förändringsprocessen. Medborgarna, organisationerna i det civila samhället och de politiska partierna bör fortsatt stå i centrum för det fortlöpande genomförandet av reformerna. Parlamentet noterar att Marocko var det första landet i regionen som beviljades framskjuten ställning i förbindelserna med EU.

32.

Europaparlamentet noterar det glädjande tillkännagivandet från Algeriets president om att en demokratiseringsprocess ska inledas och ett bättre styre komma till stånd i landet, bland annat genom ett hävande av undantagstillståndet och ett genomförande av en planerad författningsreform. Parlamentet understryker behovet att påskynda dessa initiativ och efterlyser ett kraftfullt engagemang från de algeriska myndigheterna i denna reformprocess, som bör vara inkluderande och öppen för det civila samhället.

33.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet till förmån för politiska reformer i Jordanien, särskilt översynen av författningen och arbetet inom kommittén för nationell dialog. Parlamentet berömmer de jordanska myndigheternas insatser och framhåller behovet av att reformerna genomförs i praktiken. Parlamentet noterar att EU sagt ja till ett partnerskap med framskjuten ställning för Jordanien 2010.

34.

Europaparlamentet framhåller att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet som myndigheterna bör garantera. Myndigheterna uppmanas att erbjuda de religiösa samfunden i respektive länder ett tillförlitligt och effektivt skydd och att garantera personlig säkerhet och fysisk integritet för medlemmar i alla religiösa samfund.

35.

Europaparlamentet uttrycker sitt kraftfulla stöd för rådets ståndpunkt om att den europeiska grannskapspolitiken måste kunna möta utmaningarna i det södra grannskapet. Parlamentet välkomnar EU:s och medlemsstaternas åtagande att följa med och stödja konkreta ansträngningar som görs av de regeringar som verkligen är engagerade i politiska och ekonomiska reformer samt av de civila samhällena. Parlamentet ser positivt på vice ordförandens/den höga representantens inrättande av en arbetsgrupp för södra Medelhavsområdet.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillämpa en differentierad strategi som bygger på den ”mer för mer”-politik som fastställs i det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om länderna i södra Medelhavsområdet. Syftet med denna politik är att gynna de länder som gjort verkliga framsteg i fråga om demokrati, fria och rättvisa val och framför allt mänskliga rättigheter.

37.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att fortsätta att tillhandahålla nödvändigt humanitärt bistånd till fördrivna personer i regionen, av vilka många nu lever som flyktingar längs gränserna till sina länder.

38.

Europaparlamentet välkomnar det Deauville-partnerskap med befolkningen i regionen som inletts av medlemmarna i G8. Parlamentet noterar att de första länderna i partnerskapet kommer att vara Egypten och Tunisien. Rådet och EU:s medlemsstater uppmanas att samordna sina insatser med G8-medlemmarna, som är beredda att utvidga detta partnerskap till att omfatta alla de länder i regionen som engagerar sig för en övergång till fria, demokratiska och toleranta samhällen.

39.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Arabrepubliken Syriens regering och parlament, Republiken Jemens regering och parlament, Republiken Turkiets regering och parlament, Konungariket Bahrains regering och parlament, det nationella övergångsrådet, Konungariket Marockos regering och parlament, Folkrepubliken Algeriets regering och parlament, Konungariket Jordaniens regering och parlament, Arabrepubliken Egyptens regering, Republiken Tunisiens regering, GCC:s generalsekreterare och generalsekreteraren för unionen för Medelhavsområdet.