5.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/125

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser (KOM(2010)0311),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2008 om luftfartsskyddsåtgärder och kroppsskanning – konsekvenser för de mänskliga rättigheterna, integriteten, den personliga värdigheten och dataskyddet (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (2),

—

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 272/2009 av den 2 april 2009 om komplettering av de gemensamma grundläggande standarder för skydd av civil luftfart som fastställs i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 (3),

—

med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 185/2010 av den 4 mars 2010 om detaljerade bestämmelser för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd (4),

—

med beaktande av kommissionens femte rapport till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförandet av förordning (EG) nr 2320/2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (KOM(2010)0725),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 5 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avgifter för luftfartsskydd (5),

—

med beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (artonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (nittonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (9),

—

med beaktande av rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (10),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs sektion för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism, yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0216/2011), och av följande skäl:

A.

Säkerhetsskannrar är den allmänna term som används för teknik som kan detektera metallföremål och andra föremål som bärs under kläderna. Detektionsresultatet är säkerhetsskannrarnas förmåga att upptäcka förbjudna gömda föremål som bärs under kläderna på den person som säkerhetskontrolleras.

B.

I EU:s lagstiftning om luftfartsskydd fastställs en förteckning över metoder och teknik som kan upptäcka förbjudna föremål som bärs under kläderna, av vilka medlemsstaterna väljer en eller flera. Säkerhetsskannrar finns inte med i den befintliga förteckningen.

C.

För närvarande använder flera medlemsstater säkerhetsskannrar tillfälligt vid sina flygplatser, genom att utöva rätten att pröva nya tekniska metoder under maximalt 30 månader (kapitel 12.8 i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 185/2010).

D.

Medlemsstaterna har rätt att tillämpa säkerhetsåtgärder som är strängare än de grundläggande gemensamma EU-kraven, och får följaktligen använda säkerhetsskannrar inom sina territorier. När detta görs ska det ske på grundval av en riskbedömning och vara förenligt med EU-lagstiftningen. Dessa åtgärder ska vara relevanta, objektiva, icke-diskriminerande och stå i proportion till den risk som avses (artikel 6 i förordning (EG) nr 300/2008).

E.

Till följd av att medlemsstaterna får införa säkerhetsskannrar enligt något av nämnda alternativ är det omöjligt att inrätta verkligt gemensamma regler för säkerhetskontroller. Om situationen består kommer de villkor som tillämpas för medlemsstaternas användning av säkerhetsskannrar inte att vara enhetliga, och därmed inte till fördel för passagerarna.

F.

Diskussionen om säkerhetsskannrar måste knytas till en allmän debatt om ett integrerat övergripande säkerhetskoncept för flygplatser i EU.

G.

Hälsa är mycket viktigt och en rättighet som måste skyddas. Exponering för joniserande strålning utgör en risk som bör undvikas. Skannrar som använder joniserande strålning vars effekter är kumulativa och skadliga för människors hälsa bör därför förbjudas i Europeiska unionen.

H.

Både EU-lagstiftningen och de nationella lagstiftningarna innehåller bestämmelser om skydd mot hälsorisker från användning av teknik som avger joniserande strålning och om gränsvärdena för exponering för sådan strålning, och därför bör skannrar som använder joniserande strålning förbjudas i Europeiska unionen.

I.

Kommissionen har konsulterat Europeiska datastillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. De har framfört viktiga synpunkter om de villkor som måste uppfyllas för att användningen av säkerhetsskannrar vid flygplatser ska vara förenlig med skyddet av de grundläggande rättigheterna.

J.

Rätten till hälsa, personlig integritet, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, principen om icke-diskriminering samt skyddet av personuppgifter måste beaktas på lämpligt sätt, både när det gäller den teknik som utnyttjas och dess användning, innan införandet av kroppsskannrar kan övervägas.

K.

Säkerhetsskannrar kommer, förutom att de garanterar en högre säkerhet än de befintliga apparaterna, även att underlätta kontrollen av passagerarna och minska väntetiderna.

L.

Rådet har ännu inte yttrat sig om Europaparlamentets ståndpunkt om direktivet om avgifter för luftfartsskydd.

M.

I de senaste terroristplanerna som avslöjats av underrättelsetjänsterna försökte man utnyttja flygplanens last för att genomföra attentaten.

N.

Inte bara passagerare, utan även last och post måste därför omfattas av lämpliga säkerhetsåtgärder.

O.

Last och post som fraktas i passagerarflygplan utgör ett mål för terrorattacker. Med tanke på att säkerhetsnivån när det gäller last och post inte alls är lika sträng som den för passagerare, är det nödvändigt att skärpa säkerhetskontrollerna av post och last som fraktas i passagerarflygplan.

P.

Säkerhetsåtgärderna omfattar dessutom inte bara flygplatserna, utan hela leveranskedjan.

Q.

Postoperatörerna spelar en viktig roll på luftsäkerhetsområdet när det gäller hanteringen av post- och paketförsändelser. Postoperatörerna har, i enlighet med den europeiska lagstiftningen, investerat stora belopp och infört ny teknik för att uppfylla de internationella och europeiska säkerhetsnormerna.

R.

En internationell samordning av flygsäkerhetsåtgärderna är nödvändig för att garantera en hög skyddsnivå och undvika att passagerarna kontrolleras flera gånger i onödan, vilket leder till ytterligare begränsningar och kostnader.

S.

Utbildning och fortbildning av säkerhetspersonal är nödvändigt för att säkra ett högt luftfartsskydd, som i sin tur måste garantera att passagerarna behandlas på ett sätt som skyddar deras personliga integritet och deras personuppgifter.

T.

Sociala standarder och utbildningsstandarder för säkerhetspersonal bör ingå i översynen av rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen (11).

1.

Europaparlamentet anser att det krävs ett integrerat synsätt på luftfartssäkerhet. Säkerhetskontrollerna bör göras enhetliga så att passagerare, bagage och last som ankommer till en flygplats i EU från andra EU-flygplatser inte måste kontrolleras igen.

2.

Europaparlamentet anser att vissa effektiva och snabba metoder för säkerhetsskanning av passagerarna förkortar säkerhetskontrollerna, vilket utgör ett mervärde på luftfartssäkerhetsområdet.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka andra tekniker för upptäckt av sprängämnen, inklusive fasta ämnen, på luftfartssäkerhetsområdet.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram ett integrerat system för riskbedömning där man på ett bra sätt utnyttjar underrättelseuppgifter mellan länderna, övervakning av centrala bokningssystem samt passagerarprofilering av de passagerare för vilka det finns rimliga skäl att misstänka att de utgör en säkerhetsrisk samt för kontroll av bagage och last. Systemet bör baseras på all tillgänglig och tillförlitlig information, särskilt den från polismyndigheter, underrättelsetjänster, tullmyndigheter och transportföretag. Hela systemet bör sträva efter effektivitet och vara fullt förenligt med artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna om icke-diskriminering och i linje med unionslagstiftningen om uppgiftsskydd.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera ett effektivt samarbete, effektiv säkerhetshantering och effektivt informationsutbyte mellan alla berörda myndigheter och tjänster samt mellan myndigheterna och säkerhets- och luftfartsföretagen, såväl på EU-nivå som på nationell nivå.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över förteckningen över godkända kontrollmetoder och villkoren och minimistandarderna för deras tillämpning och beakta eventuella problem som påvisats, praktiska erfarenheter och tekniska framsteg, för största möjliga detektionsresultat samt för att skydda passagerarnas och arbetstagarnas rättigheter och intressen, i enlighet med de tekniska framstegen.

7.

Europaparlamentet betonar vikten av att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet som utgör hot mot säkerheten i EU, vilket redan slagits fast i Stockholmsprogrammet, och stöder i detta sammanhang endast vidtagandet av sådana säkerhetsåtgärder som utvecklats för att förebygga terroristdåd, är effektiva och föreskrivna i lag, är nödvändiga i ett fritt och öppet demokratiskt samhälle, står i rimlig proportion till det mål som ska uppnås samt fullt ut stämmer överrens med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen. Det är mycket viktigt att medborgarna litar på sina institutioner, och en rimlig balans mellan säkerhetstänkandet och tryggandet av grundläggande fri- och rättigheterna måste därför uppnås.

8.

Europaparlamentet framhåller i anslutning till detta att alla insatser mot terrorism fullt ut måste uppfylla grundläggande rättigheter och skyldigheter som gäller i EU och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Parlamentet framhåller vidare att insatserna mot terrorism också måste vara proportionerliga, strikt nödvändiga, föreskrivna i lag och därmed begränsade till sina specifika mål.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att säkerhetsskannrar läggs till i förteckningen över godkända kontrollmetoder, under förutsättning att den åtföljs av lämpliga regler och gemensamma minimistandarder för användningen av säkerhetsskannrar enligt denna resolution, endast om den konsekvensbedömning som Europaparlamentet efterlyste 2008 först har genomförts, vilken ska visa att säkerhetsskannrar inte utgör ett hot mot passagerarnas hälsa, mot skyddet av personuppgifter eller mot den personliga värdigheten eller integriteten, samt påvisa effektiviteten hos dessa skannrar.

10.

Europaparlamentet anser att användningen av säkerhetsskannrar måste regleras av EU-gemensamma regler, förfaranden och standarder som inte bara fastslår kriterier för att upptäcka otillåtna föremål, utan även innehåller nödvändiga garantier för skyddet av passagerarnas, de anställdas samt kabin- och säkerhetspersonalens hälsa, grundläggande rättigheter och intressen.

11.

Europaparlamentet anser att säkerhetsskannrar bör bidra till att kontrollerna vid flygplatserna underlättas och förkortas och till att säkerhetskontrollerna blir mindre besvärliga för passagerarna, och parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till denna aspekt i sitt lagstiftningsförslag.

12.

Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att kommissionen, när de gemensamma reglerna om användning av säkerhetsskannrar har fastställts, ser över dem regelbundet, så att bestämmelserna om hälsoskydd, respekt för privatlivet samt skydd av personuppgifter och av de grundläggande rättigheterna anpassas till de tekniska framstegen.

13.

Europaparlamentet anser att det ökade terroristhotet kräver att myndigheterna vidtar sådana skyddsåtgärder och förebyggande åtgärder som de demokratiska samhällena kräver.

14.

Europaparlamentet anser att säkerhetsskannrar är effektivare än de befintliga metalldetektorerna när det gäller att upptäcka otillåtna föremål, särskilt föremål som inte är av metall samt vätskor. Kroppsvisitering (en fullständig manuell kroppsvisitering) upplevs som mer besvärande och tidsödande och möter större motstånd än skanning.

15.

Europaparlamentet anser att användningen av säkerhetsskannrar, under förutsättning att ett tillräckligt skydd garanteras, utgör ett bättre alternativ än andra mindre krävande metoder som inte ger ett liknande skydd. Parlamentet påminner dock om att huvudprioriteringarna på luftfartssäkerhetsområdet även i fortsättningen bör vara utnyttjande av underrättelseuppgifter i bred bemärkelse samt välutbildad säkerhetspersonal vid flygplatserna.

16.

Europaparlamentet anser att frågorna kring och kraven i fråga om personlig integritet och hälsa kan lösas med befintliga tekniker och metoder. Den teknik som utvecklas för närvarande är lovande och bör användas i så stor utsträckning som möjligt.

17.

Europaparlamentet anser att det bör vara upp till EU:s medlemsstater att bestämma om de vill installera säkerhetsskannrar eller ej. Parlamentet anser emellertid att en ökad harmonisering av skannrarnas användning är nödvändig för att upprätta ett europeiskt område med enhetlig luftfartssäkerhet.

18.

Europaparlamentet anser att medlemsstaternas användning av säkerhetsskannrar måste följa EU:s standarder och minimikrav, utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa strängare åtgärder.

19.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör utöka antalet kontrollpunkter och förstärka säkerhetspersonalen så att passagerarna inte påverkas av installationen av säkerhetsskannrar.

20.

Europaparlamentet anser att personer som kontrolleras bör få bestämma om de vill genomgå en kontroll med säkerhetsskanner, och om de vägrar måste de genomgå alternativa kontrollmetoder som garanterar säkerheten lika effektivt som säkerhetsskannrar och fullt ut respekterar deras rättigheter och värdighet. Parlamentet betonar att en sådan vägran inte i sig får leda till att misstankar riktas mot passageraren.

21.

Europaparlamentet påminner om att särskilt principen om att all exponering ska vara så låg som rimligtvis är möjligt (ALARA-principen) bör uppfyllas i tillämpningen av EU:s och medlemsstaternas lagstiftning.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda den teknik som är minst skadlig för människors hälsa och som ger en godtagbar lösning när det gäller värnandet om allmänhetens integritet.

23.

Europaparlamentet anser att exponering för kumulativ joniserande strålning inte bör tillåtas. Parlamentet anser därför all teknik som använder joniserande strålning uttryckligen ska förbjudas i samband med säkerhetskontroller.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för nästa ramprogram för forskning undersöka möjligheten att använda teknik som är helt ofarlig för hela befolkningen samtidigt som den gör att man kan garantera en god flygsäkerhet.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet bedöma de långsiktiga följderna av exponering för säkerhetsskannrar med hänsyn till nya vetenskapliga rön och att kontrollera att utrustningen är korrekt installerad samt att den används på rätt sätt och fungerar väl.

26.

Europaparlamentet insisterar på att ordentlig hänsyn ska tas till särskilda fall och att rättvisa och individanpassade åtgärder ska vidtas för personer vars hälsa eller förmåga att kommunicera gör dem utsatta, till exempel gravida kvinnor, barn, äldre personer, personer med funktionsnedsättning och personer med medicinska implantat (t.ex. ortopediska proteser eller pacemakrar) samt personer som har med sig läkemedel eller medicinsk utrustning som de behöver för sin hälsa (t.ex. sprutor och insulin).

27.

Europaparlamentet anser att endast standardfigurer bör användas och insisterar på att inga kroppsbilder får tas.

28.

Europaparlamentet betonar att uppgifter som erhålls genom skanningen inte får användas för andra syften än att upptäcka förbjudna föremål, att de inte får användas längre än vad som krävs för att genomföra säkerhetskontrollen, att de måste förstöras omedelbart efter det att varje person genomgått säkerhetskontrollen och att de inte får lagras.

29.

Europaparlamentet anser att reglerna måste garantera att en slumpvis urvalsprocess används och att passagerarna inte väljs ut att genomgå en säkerhetsskannerkontroll på grundval av diskriminerande kriterier.

30.

Europaparlamentet framhåller att varje form av profilering som grundar sig på exempelvis kön, ras, hudfärg, etnicitet, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse är oacceptabel i samband med urvalsförfaranden vid eller vägran att genomgå säkerhetsskanning.

31.

Europaparlamentet anser att alla säkerhetsskannar måste använda en standardfigur för att skydda passagerarnas identitet och se till att de inte kan identifieras med hjälp av bilder av någon del av kroppen.

32.

Europaparlamentet betonar att tekniken inte ska kunna göra det möjligt att lagra eller spara uppgifter.

33.

Europaparlamentet påminner om att användningen av kroppsskannrar måste vara i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

34.

Europaparlamentet understryker att de medlemsstater som bestämmer sig för att använda kroppsskannrar bör ha möjlighet att i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen tillämpa striktare bestämmelser än EU-lagstiftningens bestämmelser om skydd av medborgarna och deras personuppgifter.

35.

Europaparlamentet anser att personer som kroppsskannas bör få utförlig information på förhand, särskilt om hur skannern fungerar, vilka regler som fastställts för skydda värdigheten, den personliga integriteten och personuppgifter samt möjligheten att vägra att gå igenom skannern.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina informationskampanjer om flygpassagerares rättigheter även inbegripa information om rättigheter när det gäller säkerhetskontroller och säkerhetsskannrar.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att säkerhetspersonalen genomgår särskild utbildning i hur säkerhetsskannrarna ska användas så att passagerarnas grundläggande rättigheter och personliga värdighet och hälsa samt skyddet av personuppgifter respekteras. Parlamentet anser i anslutning till detta att en uppförandekod skulle kunna vara ett mycket användbart verktyg för säkerhetspersonal som ansvarar för skannrar.

38.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 5 maj 2010 om avgifter för luftfartsskydd.

39.

Europaparlamentet anser att avgiftssystemet för luftfartsskydd bör vara öppet och endast användas för att täcka säkerhetskostnader. De medlemsstater som beslutar att tillämpa strängare säkerhetsåtgärder bör själva stå för de merkostnader som dessa åtgärder medför.

40.

Europaparlamentet uppmanar rådet att omedelbart anta en ståndpunkt i första behandlingen om avgifter för luftfartsskydd, med tanke på den nära kopplingen mellan lagstiftningen om luftfartsskydd och lagstiftningen om avgifter för luftfartsskydd.

41.

Europaparlamentet föreslår att säkerhetsåtgärdernas kostnader anges på alla passagerares biljetter.

42.

Europaparlamentet upprepar och vidhåller sin ståndpunkt att förbudet mot att medföra vätskor bör upphöra 2013 såsom fastställts i EU:s lagstiftning. Parlamentet uppmanar därför med kraft alla berörda parter, kommissionen, medlemsstaterna och branschen till ett nära samarbete för att se till att begränsningarna för att medföra vätskor ombord på flygplan avskaffas till fördel för passagerna.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och flygplatserna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att i god tid införa lämplig teknik så att ett upphävt förbud mot att medföra vätskor inte leder till att säkerheten sänks.

44.

Europaparlamentet anser därför att alla berörda parter bör vidta de åtgärder som krävs för övergången från ett upphävt förbud mot att medföra vätskor, aerosoler och geler till ett system med säkerhetskontroll sker på ett så effektivt och enhetligt sätt som möjligt och med fullständiga garantier för passagerarnas rättigheter.

45.

Europaparlamentet anser att kontroller av last och post bör grundas på en riskanalys och stå i proportion till de risker som transporten av dem medför. Lämpliga säkerhetsåtgärder bör garanteras, särskilt när last och post fraktas i passagerarflygplan.

46.

Europaparlamentet påminner om att det inte är praktiskt genomförbart att säkerhetsskanna all last. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar för att genomföra förordning (EG) nr 300/2008 samt kommissionens förordning (EU) nr 185/2010 så att man kan öka säkerheten i hela leveranskedjan.

47.

Europaparlamentet påpekar att säkerhetsnivån för last fortfarande skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. För att skapa en enhetlig säkerhetskontroll bör medlemsstaterna därför se till att gällande EU-åtgärder i fråga om last och post tillämpas korrekt samt erkänna behöriga aktörer som har godkänts av en annan medlemsstat.

48.

Europaparlamentet anser att medlemsstaternas säkerhetsåtgärder kring flyglast och post och kommissionens tillsyn av åtgärderna har förstärkts. En teknisk rapport för att spåra bristerna i det befintliga lastsystemet samt att hitta möjliga lösningar på dessa brister är därför absolut nödvändigt.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra säkerhetskontrollerna av flygplanslast. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det behövs fler säkerhetskontrollanter på nationell nivå.

50.

Europaparlamentet betonar att tullinformation kan vara värdefull för att beräkna risken med vissa sändningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta att undersöka om det går att använda tullens elektroniska system för luftfartssäkerhetsändamål. I arbetet kan till exempel det europeiska programmet ”Import Control System” användas, avsett för att förbättra tullsamarbetet.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att last med ursprung i tredjeländer fraktas på ett säkert sätt från den ursprungliga flygplatsen och att ange kriterier för identifieringen av högrisklaster. Det är särskilt viktigt att noggrant ange de olika aktörernas ansvar.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt säkerhetsprogram ta hänsyn till alla aspekter i de berörda aktörernas verksamhet och harmonisera säkerhetsåtgärderna i samband med transport av post och last. Ekonomin måste vara dynamisk och främja handelsutbytet, kvaliteten på tjänsterna och utvecklingen av e-handel.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om ett harmoniserat system för utbildning och fortbildning av säkerhetspersonal som hanterar last, så att man kan tillämpa den senaste tekniken inom säkerhetsområdet.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och tredjeländer när det gäller riskbedömningar och underrättelsesystem på luftfartssäkerhetsområdet.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att globala rättsliga standarder inrättas inom ramen för Icao och stödja tredjeländers ansträngningar i tillämpningen av dessa standarder, med målsättningen att skapa ett enhetligt och effektivt säkerhetskontrollsystem.

56.

Europaparlamentet anser att det är olämpligt att tillämpa kommittéförfarandet inom sektorn för luftfartssäkerhet, åtminstone för åtgärder som har följder för de medborgerliga rättigheterna, och begär att parlamentet involveras fullt ut genom medbeslutandeförfarandet.

57.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag, i syfte att under denna mandatperiod anpassa förordning (EG) nr 300/2008, som beaktar kommissionens eget uttalande av den 16 december 2010 inom ramen för antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.

58.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.