22.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/77

A.

Spridningen av massförstörelsevapen och deras bärare är ett av de allvarligaste hoten mot den internationella freden och säkerheten. De högst prioriterade säkerhetsmålen är att förhindra terrorister och ytterligare stater från att få tillgång till och använda kärnvapen, att minska kärnvapenlagren runtom i världen och att sträva mot en värld utan kärnvapen.

B.

Bristen på framsteg har varit påtaglig när det gäller att vidta konkreta åtgärder (såsom de ”13 praktiska stegen” (8) och uppnå målen i icke-spridningsfördraget – vilket man enats om att försöka åstadkomma vid de föregående utvärderingskonferenserna – i synnerhet nu när hot uppkommit från flera olika håll, bland annat i form av en ökad spridning. Detta går hand i hand med den ökande efterfrågan och tillgången på kärnteknik och risken för att denna teknik och radioaktivt material hamnar i händerna på kriminella organisationer och terrorister.

C.

Det är viktigt att icke-spridningsavtalet görs starkare, eftersom det är hörnstenen i systemet för global icke-spridning. Det finns även ett stort behov av djärvt politiskt ledarskap kombinerat med ett antal progressiva, stegvisa åtgärder när det gäller att på nytt bekräfta icke-spridningsfördragets giltighet och stärka de avtal, fördrag och organ som tillsammans utgör det nuvarande icke-spridnings- och nedrustningssystemet, i synnerhet fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) och Internationella atomenergiorganet (IAEA).

D.

Samtliga tre pelare i icke-spridningsfördraget, det vill säga icke-spridning, nedrustning och samarbete kring civil användning av kärnenergi, måste stärkas ytterligare.

E.

Det finns en motvilja hos de kärnvapenstater som har undertecknat icke-spridningsfördraget att minska eller helt avskaffa sina kärnvapenarsenaler och att distansera sig från den militära doktrinen om kärnvapenavskräckning.

F.

Det behöver göras ytterligare framsteg inom alla aspekter av nedrustningen om den globala säkerheten ska kunna stärkas.

G.

EU har åtagit sig att använda alla tillgängliga instrument för att förebygga, avvärja, hejda och om möjligt avveckla spridningsprogram som inger oro på global nivå, vilket tydligt kommer till uttryck i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003.

H.

EU måste öka sina ansträngningar för att motverka spridning av kärnvapen och finansieringen av sådan spridning, ingripa mot spridning med hjälp av sanktioner och utveckla åtgärder för att förhindra immateriella överföringar av kunskap och kompetens med alla till buds stående medel, inbegripet multilaterala fördrag och kontrollmekanismer, nationella och internationellt samordnade exportkontroller, samarbetsprogram för hotminskning samt politiska och ekonomiska påtryckningsmedel.

I.

I förklaringen om icke-spridning och nedrustning (bilaga 3), som antogs vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 3 november 2009, framhölls behovet att bevara och stärka de relevanta multilaterala åtgärderna, i synnerhet icke-spridningsfördraget. I förklaringen stödde man också ikraftträdandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och begärde att det i januari 2010 skulle inledas förhandlingar om fördraget om förbud mot framställning av klyvbart material. Vidare upprepades det i förklaringen att Iran och Nordkorea måste uppfylla sina internationella förpliktelser på kärnteknikområdet.

J.

Iran har överskridit den tidsfrist som var fastställd till slutet av 2009 när det gäller att följa uppmaningarna att ge Internationella atomenergiorganets inspektörer tillträde till landets kärnanläggningar. Iran har hittills inte heller gjort något för att återställa det internationella samfundets tilltro till att landets kärntekniska program används enbart för fredliga ändamål.

K.

I januari 2007 och januari 2008 lades nya förslag till nedrustning fram av Henry Kissinger, George P. Shultz, William J. Perry och Sam Nunn. Liknande initiativ har även föreslagits av tidigare statsmän i Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. På det globala planet bedriver medborgarorganisationer och politiska ledare lobbyverksamhet för modellen för en kärnvapenkonvention och Hiroshima–Nagasaki-protokollet, och samtidigt förekommer kampanjer som ”Global Zero”. Allt detta är mycket uppmuntrande.

L.

Översynen av Natos strategiska koncept utgör ett utmärkt tillfälle att göra en ny bedömning av alliansens övergripande kärnvapenpolitik för att nå målet om en kärnvapenfri värld. Enligt Natos avtal om inbördes delande av kärnvapen och bilaterala avtal finns fortfarande uppskattningsvis 150–200 taktiska kärnvapen i fem Natoländer som inte är kärnvapenländer (Belgien, Italien, Nederländerna, Turkiet och Tyskland).

M.

Det finns ett behov av nära samordning och samarbete mellan EU och dess partner, särskilt Förenta staterna och Ryssland, när det gäller att blåsa nytt liv i och stärka icke-spridningssystemet.

N.

I detta sammanhang är det gemensamma brittisk-norska initiativet för att bedöma genomförbarheten av, och utarbeta tydliga förfaranden för, en slutgiltig avveckling av kärnvapen samt kontrollförfarandena för detta ett välkommet konkret steg i rätt riktning.

O.

År 2008 meddelade de franska och brittiska regeringarna att de skulle minska antalet operativa stridsspetsar men att de samtidigt skulle modernisera sina kärnvapenarsenaler. Alla medlemsstater är skyldiga att med framgång bidra till EU:s icke-spridnings- och nedrustningspolitik.

1.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att ta tillfället i akt under 2010 års FN-konferens för utvärdering av icke-spridningsfördraget och försöka närma sig målet om kärnvapennedrustning på grundval av ett internationellt fördrag om stegvis avveckling av kärnvapen i hela världen, i syfte att uppnå målet att globalt och multilateralt få till stånd en fullständig kärnvapennedrustning på ett samordnat sätt, steg för steg.

2.

Europaparlamentet betonar att man vid 2010 års konferens för utvärdering av icke-spridningsfördraget behöver ta fram en strategi för att nå en överenskommelse om ett fördrag om stopp för framställning av klyvbara material för militära ändamål på ett sätt som inte är diskriminerande. Med detta menas att det i fördraget bör krävas att stater som inte har kärnvapen eller stater som för närvarande inte ingår i icke-spridningsfördraget avstår från framställning av klyvbara material för militära ändamål och avvecklar alla sina befintliga anläggningar där sådana klyvbara material framställs.

3.

Europaparlamentet betonar att de fem ständiga medlemmarna av FN:s säkerhetsråd, som alla har kärnvapen, bör sträva efter att stegvis upphöra med sin framställning av klyvbara material för militära ändamål och avveckla alla sina befintliga anläggningar där sådana klyvbara material framställs.

4.

Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att se över sina militärdoktriner med avsikten att avsvära sig rätten att rikta förstaslagsangrepp

5.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att bidra på ett samordnat, positivt och synligt sätt i diskussionerna inom ramen för 2010 års konferens för utvärdering av icke-spridningsfördraget, framför allt genom att föreslå en ambitiös tidsplan för en kärnvapenfri värld tillsammans med konkreta initiativ för ett återupptagande av FN:s nedrustningskonferens och främja nedrustningsinitiativ baserat på det uttalande om principer och målsättningar som man enades om i slutet av 1995 års konferens om utvärdering av icke-spridningsfördraget samt de ”13 praktiska steg” som man enhälligt kom överens om vid 2000 års konferens om utvärdering av icke-spridningsfördraget.

6.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Israel, Indien och Pakistan inte har blivit parter i icke-spridningsfördraget och att Nordkorea drog sig ur fördraget 2003. Dessa stater uppmanas att bli parter i fördraget.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen att regelbundet informera parlamentet om alla förberedande möten inför 2010 års utvärderingskonferens om icke-spridningsfördraget och att vid denna konferens ta vederbörlig hänsyn till parlamentens ståndpunkter i frågor som rör icke-spridning och nedrustning.

8.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen att göra sitt yttersta för att öka medvetenheten i Europa om icke-spridningsfrågor. Detta bör ske i samarbete med samtliga berörda parter och med alla icke-statliga aktörer som arbetar för en kärnvapenfri värld, i synnerhet nätverket Borgmästare för fred.

9.

Europaparlamentet välkomnar införandet av klausuler om icke-spridning av massförstörelsevapen i EU:s avtal med tredjeländer och i handlingsplaner. Dessa åtgärder måste genomföras av EU:s samtliga partnerländer, utan undantag.

10.

Europaparlamentet välkomnar i hög grad president Barack Obamas tal i Prag den 5 april 2009, där han åtog sig att främja kärnvapennedrustningen och gav uttryck för sin vision om en kärnvapenfri värld. Parlamentet uppmanar rådet att uttryckligen stödja detta åtagande.

11.

Europaparlamentet framhåller igen betydelsen av rådets aktiva stöd, i samarbete med dess partner, till konkreta förslag om hur framställningen, användningen och upparbetningen av allt kärnbränsle kan bringas under IAEA:s kontroll, däribland inrättandet av en internationell bränslebank. Dessutom stöder parlamentet andra initiativ till en multilateralisering av kärnbränslecykeln till förmån för en fredlig användning av kärnkraft. Parlamentet välkomnar också att rådet och kommissionen är beredda att bidra med upp till 25 miljoner euro till inrättandet av en kärnbränslebank under IAEA:s kontroll och efterlyser ett snabb godkännande av den gemensamma åtgärden i detta ärende.

12.

Europaparlamentet stöder ytterligare åtgärder för att stärka IAEA:s mandat, däribland att tilläggsprotokollen till IAEA:s avtal om skyddsåtgärder görs allmänt giltiga och andra steg för att utveckla förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet vill se till att denna organisation får de resurser som krävs för att den ska kunna fullgöra sitt mycket viktiga uppdrag att göra kärnenergiverksamhet säker. Rådet och kommissionen uppmanas att öka ansträngningarna att stärka IAEA:s kapacitet, bland annat genom en modernisering av IAEA:s analytiska laboratorium för skyddsåtgärder, beläget i Seibersdorf i Österrike.

13.

Europaparlamentet betonar vikten av att fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) träder i kraft så snart som möjligt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att Förenta staternas regering har för avsikt att se till att fördraget ratificeras. Rådet uppmanas att till fullo stödja förhandlingar om ett fördrag som snarast möjligt förbjuder tillverkning av fissilt material för kärnvapen och andra kärnladdningar. Parlamentet ser fram emot den kommande översynen av det amerikanska kärnvapenprogrammet (”Nuclear Posture Review”), som bör utmynna i ett åtagande för Förenta staterna att inte utveckla nya kärnvapen, inbegripet bunkersprängande kärnvapen, leda till en dramatisk minskning av landets kärnvapenarsenal och lägga grunden för en försvarspolitik där kärnvapen har en allt mindre roll att spela.

14.

Europaparlamentet efterlyser en fördjupad dialog med Förenta staternas nya regering och övriga kärnvapenmakter, i syfte att sätta en gemensam dagordning med målet att stegvis minska lagren av kärnstridsspetsar. Parlamentet stöder framför allt de åtgärder som Förenta staterna och Ryssland vidtar för att avsevärt minska sina kärnvapenarsenaler, i enlighet med överenskommelserna i Start I och Sort.

15.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang Rysslands och Förenta staternas beslut att inleda förhandlingar för att ingå ett nytt, övergripande rättsligt bindande avtal som ska ersätta fördraget om minskning av strategiska vapen (Start) som löpte ut i december 2009, och Barack Obamas och Dmitrij Medvedevs undertecknande i Moskva den 6 juli 2009 av en gemensam överenskommelse om ett nytt avtal som ersätter Start I-avtalet. Parlamentet välkomnar även de framgångar som nyligen gjorts i förhandlingarna mellan Förenta staterna och Ryssland och ser fram emot ett slutligt avtal i samband med nästa förhandlingsrunda, som inleds den 9 mars 2010 i Genève.

16.

Europaparlamentet noterar att Förenta staterna har övergett sina ursprungliga planer på ett antirobotsystem i Europa. Parlamentet uttrycker sitt stöd för ett nytt förslag som involverar hela Europa och Ryssland.

17.

Europaparlamentet anser att kärnvapenfria zoner bör skapas som ett positivt steg i riktning mot en kärnvapenfri värld. Parlamentet anser i detta sammanhang att en kärnvapenfri zon i Mellanöstern skulle spela en avgörande roll i strävan att uppnå varaktig och allomfattande fred i regionen. Ett tillbakadragande av alla taktiska kärnstridsspetsar i Europa under tiden skulle utgöra ett symboliskt viktigt första steg mot ytterligare kärnvapennedrustning.

18.

Europaparlamentet framhåller att taktiska kärnvapen är en strategisk anakronism och att EU måste bidra till att minska förekomsten av dem och avlägsna dem från europeisk mark inom ramen för en bredare dialog med Ryssland. Parlamentet noterar mot denna bakgrund det tyska koalitionsavtalet av den 24 oktober 2009 om att verka för avlägsnande av kärnvapen från Tyskland, som en del av den övergripande processen att uppnå en kärnvapenfri värld. Parlamentet välkomnar skrivelsen av den 26 februari 2010 från utrikesministerierna i Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Tyskland till Natos generalsekreterare med en uppmaning till en omfattande diskussion inom alliansen om hur den kan närma sig det övergripande målet om en kärnvapenfri värld.

19.

Europaparlamentet stöder tvåspårsstrategin i fråga om Irans kärntekniska program. Parlamentet uppmanar på nytt Iran att fullt ut och utan ytterligare dröjsmål leva upp till sina skyldigheter enligt resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA, och framför allt uppfylla de krav som fastställdes i resolutionen av den 27 november 2009 från IAEA:s styrelse. Rådet uppmanas att stödja FN:s säkerhetsråds åtgärder om Iran även i fortsättningen motsätter sig samarbete med världssamfundet kring landets kärntekniska program. Rådet uppmanas också att vara berett att vidta nödvändiga, smarta, riktade och icke-spridningsinriktade åtgärder, däribland sanktioner, i anslutning till säkerhetsrådets arbete.

20.

Europaparlamentet beklagar Nordkoreas senaste kärnsprängningar och landets förkastande av FN:s säkerhetsråds resolution 1887 (2009) av den 24 september 2009. Parlamentet stöder trots detta Förenta staternas strategi att föra en bilateral dialog inom ramen för sexpartssamtalen för att uppnå ett avskaffande av kärnvapen på Koreahalvön, och påpekar att Kina har en särskild roll att spela i detta sammanhang.

21.

Europaparlamentet stöder sammankallandet av ett toppmöte om kärnsäkerhet i april 2010 och framhåller att olaglig handel med och användning av kärnmaterial är ett omedelbart och allvarligt hot mot den globala säkerheten. Parlamentet ser fram emot konkreta förslag som kan öka säkerheten för sårbara kärnmaterial, till exempel åtgärder för effektiva utredningar av fall där material på olagligt sätt hamnat på avvägar och åtal av de ansvariga.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till EU:s medlemsstater, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, ordföranden för 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen och IAEA:s generaldirektör.