8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/23

A.

Invandringen till EU kommer att vara en realitet så länge det finns betydande skillnader i välstånd och livskvalitet mellan EU och andra regioner i världen.

B.

En gemensam strategi för invandring i EU har blivit nödvändig, i synnerhet i ett gemensamt område utan inre gränskontroller där åtgärder eller brist på åtgärder av en medlemsstat har omedelbara återverkningar på de övriga medlemsstaterna och på Europeiska unionen som helhet.

C.

En dåligt hanterad migration kan störa den sociala sammanhållningen i destinationsländerna och kan även vara skadlig för ursprungsländerna och för migranterna själva.

D.

Reguljär migration innebär en möjlighet som både migranterna, ursprungsländerna (eftersom de har nytta av de pengar som migranterna skickar hem) och medlemsstaterna kan dra nytta av. Framsteg på området reguljär migration måste dock gå hand i hand med verksamma åtgärder mot irreguljär invandring, varvid man framför allt måste beakta att denna invandring gynnar förekomsten av kriminella organisationer som sysslar med människohandel.

E.

Med beaktande av att en verklig gemenskapspolitik för migration måste vara grundad inte enbart på en bekämpning av den irreguljära migrationen, utan också på ett samarbete med tredjeländer och transiteringsländer och på en fungerande politik för integrering av migranterna.

F.

EU:s migrationspolitik måste följa normerna i den internationella rätten, särskilt de som berör mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och asylrätt.

G.

Europeiska unionen är och bör förbli en generös miljö för dem som får rätt att vistas i unionen, oavsett om de migrerat på grund av arbete, familjeanslutning eller studier, eller är personer som har behov av internationellt skydd.

H.

Med beaktande av att migranter har haft en mycket viktig roll i utvecklingen av EU och det europeiska projektet under de senaste årtiondena och att det är av grundläggande betydelse att erkänna denna roll och att samtidigt inse att EU även i framtiden behöver migranternas arbete.

I.

Enligt Eurostat kommer en åldrande befolkning inom EU att bli verklighet på medellång sikt eftersom befolkningen i aktiv ålder kan väntas minska med omkring 50 miljoner fram till 2060. Invandringen kan komma att stimulera en god ekonomisk utveckling inom EU.

J.

Lissabonstrategins perspektiv på tillväxt och sysselsättning kommer eventuellt att hejdas av en brist på arbetskraft som kan stå i vägen för uppfyllandet av dess målsättningar, och arbetslösheten är för närvarande på uppåtgång. Denna brist på arbetskraft kan på kort sikt avhjälpas genom en lämplig och strukturerad politik för ekonomisk invandring.

K.

Migranterna hamnar ofta i otrygga arbeten som kräver få kvalifikationer eller för vilka de är överkvalificerade.

L.

EU bör även öka sina insatser för att internt hantera bristen på arbetskraft och kompetens genom att utnyttja undersysselsatta grupper såsom människor med funktionshinder eller med bristande utbildning, långtidsarbetslösa, redan bosatta asylsökande etc.

M.

Antalet invandrarkvinnor i EU svarar för ungefär 54 procent av det totala antalet invandrare och ökar ständigt.

N.

De flesta invandrarkvinnor har avsevärda svårigheter att integreras och komma in på arbetsmarknaden på grund av sin låga utbildningsnivå och de negativa stereotyper och sedvänjor som de har med sig från sina ursprungsländer, liksom de negativa stereotyper och den diskriminering som råder i medlemsstaterna. Många unga kvinnor med hög utbildningsnivå kommer i alla fall till EU för att ta relativt okvalificerade arbeten.

1.

Europaparlamentet stöder starkt upprättandet av en gemensam invandringspolitik i EU som grundas på en hög grad av politisk och verksamhetsmässig solidaritet, ömsesidigt förtroende, insyn, partnerskap, delat ansvar och gemensamma insatser enligt gemensamma principer och med konkreta åtgärder med stöd i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Europaparlamentet upprepar att hanteringen av migrationsströmmar måste grundas på en samordnad strategi där hänsyn tas till EU:s och medlemsstaternas demografiska och ekonomiska situation.

3.

Europaparlamentet anser att utvidgade och regelbundna samråd med företrädare för det civila samhället, såsom organisationer som verkar för och tillsammans med invandrarföreningar, i hög grad skulle främja utarbetandet av en gemensam invandringspolitik.

4.

Europaparlamentet beklagar att man hittills inte har fastställt en tillräckligt omfattande gemensam politik för laglig invandring och välkomnar de nya lagstiftningsinstrument som har antagits inom ramen för den gemensamma europeiska politiken för laglig invandring.

5.

Europaparlamentet betonar att en samstämmig och välavvägd gemensam europeisk invandringspolitik ökar EU:s trovärdighet i förbindelserna med tredjeländer.

6.

Europaparlamentet upprepar att en effektiv hantering av migrationen kräver engagemang från regionala och lokala myndigheter samt ett verkligt partnerskap och samarbete med tredjeländer som är ursprungs- och transiteringsländer, vilka ofta uppfattar det som att beslut som påverkar dem tas utan deras medverkan. Parlamentet betonar att ett sådant samarbete kan föras endast om tredjelandet respekterar den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter och skydd, och har undertecknat Genèvekonventionen från 1951 beträffande flyktingars status.

7.

Europaparlamentet anser att invandring till EU inte är rätta lösningen på utvecklingsländernas problem och att en gemensam invandringspolitik måste åtföljas av en ändamålsenlig politik för utveckling av ursprungsländerna.

8.

Europaparlamentet välkomnar den ovannämnda europeiska pakten för invandring och asyl, och de åtgärder, verktyg och förslag som lades fram av kommissionen i dess ovannämnda meddelande ”En gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg”. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att skyndsamt inleda genomförandet av dessa åtaganden.

9.

Europaparlamentet välkomnar de institutionella konsekvenserna av Lissabonfördraget, särskilt att medbestämmandeförfarandet och förfarandet för omröstning med kvalificerad majoritet utvidgas till att omfatta all invandringspolitik, förtydligandet av EU:s behörighet när det gäller viseringar och gränskontroller samt EU:s utökade behörighet i asylfrågor och frågor som rör laglig och irreguljär migration.

10.

Europaparlamentet anser att en gemensam invandringspolitik också nödvändigtvis kräver inrättandet av en gemensam asylpolitik och erinrar om den ovannämnda resolutionen om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet samt kommissionens förslag till förordning om inrättande av en europeisk byrå för samarbete i asylfrågor.

11.

Europaparlamentet anser att laglig migration fortsatt är nödvändig för att tillgodose EU:s demografiska, arbetsmarknadsmässiga och kunskapsmässiga behov, vilka beror på hur den demografiska tillbakagången och den allt äldre befolkningen påverkar ekonomin. Den lagliga migrationen bidrar också till att tredjeländerna utvecklas genom utbyte av kunskap och expertis och genom att EU:s migranter skickar tillbaka pengar. Parlamentet efterlyser införandet av säkra system som underlättar dessa ekonomiska överföringar till tredjeländer.

12.

Europaparlamentet anser att den reguljära migrationen måste vara ett alternativ till irreguljär migration eftersom den erbjuder ett lagligt, säkert och organiserat inträde till EU.

13.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt de prognoser som den har lagt fram beräknar att det kommer att behövas 60 miljoner migrerande arbetstagare 2050 och detta kommer att kräva att kanaler för laglig migration öppnas.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av en övergripande bedömning av EU:s yrkesfärdigheter och marknadsbehov. Parlamentet anser dock att varje medlemsstat bör behålla kontrollen över det antal personer som behövs för dess arbetsmarknad och att de ska ta hänsyn till principen om gemenskapspreferens så länge som övergångsåtgärderna är tillämpliga.

15.

Europaparlamentet stöder utarbetandet av nationella ”invandringsprofiler” i syfte att ge en helhetsbild av invandringssituationen inom varje medlemsstat vid en viss tidpunkt, och betonar att arbetsmarknadens behov bör vara en central aspekt i dessa profiler.

16.

Europaparlamentet framhåller på nytt behovet av att öka EU:s dragningskraft för högkvalificerade arbetstagare, även via den information om destinations- och mottagarlandets arbetsmarknad som finns tillgänglig, och samtidigt ta hänsyn till den möjliga kunskapsflykten från ursprungsländerna. Det anser att kunskapsflykten kan mildras med tillfällig eller cirkulär migration genom att erbjuda vidareutbildning i ursprungsländerna för att behålla posterna inom centrala sektorer, särskilt utbildnings- och hälsovårdsektorerna, och genom att upprätta samarbetsavtal med ursprungsländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från aktiv rekryteringsverksamhet i utvecklingsländer som lider brist på mänskliga resurser inom ovannämnda centrala sektorer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram mekanismer, riktlinjer och andra instrument för att underlätta cirkulär och tillfällig migration, och att i samarbete med ursprungsländerna vidta åtgärder för att kompensera för förlusten av mänskliga resurser genom att tillhandahålla konkret stöd för yrkesutbildning inom centrala sektorer som försvagas till följd av kunskapsflykten.

18.

Europaparlamentet välkomnar att texten om ”blåkort” öppnat för en gemensam politik för laglig invandring, men uppmanar medlemsstaterna att i högre grad arbeta mot gemensamma regler för invandringspolitik som inte endast omfattar välutbildade arbetstagare.

19.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortet), och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för andra kategorier av arbeten så snart som möjligt, även i syfte att vidare motarbeta irreguljär invandring och utnyttjande av papperslösa invandrare.

20.

Europaparlamentet efterlyser nya åtgärder för att ytterligare underlätta mottagandet av studerande och forskare och deras rörlighet inom EU.

21.

Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att invandrarnas kompetens erkänns, i synnerhet genom att hänsyn tas till de formella och informella kvalifikationer som de har förvärvat i hemlandet. Parlamentet anser att ett sådant erkännande skulle motverka det kompetensslöseri som man ser otaliga exempel på bland invandrare, särskilt kvinnliga, som hänvisas till arbeten som de är överkvalificerade för.

22.

Europaparlamentet begär att kommissionen i sina framtida dokument i detta ärende beaktar frågan om kompetenserkännande, liksom incitament för ett livslångt lärande och samtidigt ser till att medlemsstaterna ger invandrare möjligheter till undervisning i mottagarlandets språk som en form av social, yrkesmässig och kulturell integrering i Europeiska unionen, och förbättrar deras möjlighet att stödja sina barns utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att även använda resultaten från debatten om invandrarbarns språkinlärning och undervisning av ursprungslandets språk och kultur i den medlemsstat de bosätter sig i. Parlamentet önskar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras i det ramverk som snart kommer att läggas fram.

23.

Europaparlamentet fastslår att Europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) är ett av de verktyg som kan användas för att på ett öppet, ansvarsfullt och effektivt sätt skapa jämvikt mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Parlamentet föreslår också att konceptet med Eures-nätverk utvidgas så att det underlättar kontakterna mellan europeiska arbetsgivare som söker anställda med bestämda kvalifikationer och arbetssökande från tredjeländer. Parlamentet föreslår att man utnyttjar de särskilda anläggningarna (de redan inrättade och de som kommer att inrättas) eller EU:s representationer i tredjeländer som plattform för att bygga ut Eures-nätverket och garantera att rådgivningsarbetet fortsätter och utvidgas i fråga om verktyg och stöd för eget företagande eller tillgång till mikrokrediter. Parlamentet betonar att Europas behov av högkvalificerad arbetskraft inte bör leda till kompetensflykt från tredjeländer eftersom det har negativa effekter för deras tillväxtekonomier och sociala infrastruktur.

24.

Europaparlamentet anser att invandrare från så kallade tredjeländer bör ha rätt till rörlighet inom EU så att de, som lagligt bosatta i en medlemsstat, kan ta anställning som gränsarbetare i en annan medlemsstat utan att behöva ansöka om arbetstillstånd. Efter det att dessa invandrare har varit legalt bosatta i en medlemsstat i fem år ska de ges full rörelsefrihet som arbetstagare.

25.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av samordning mellan lokala och regionala myndigheter med särskilt ansvar för utbildning och mellan nationella och europeiska myndigheter när det gäller styrning av arbetsmarknadens behov enligt principen om gemenskapsföreträde. Parlamentet understryker att ett sådant samarbete är oumbärligt om man effektivt ska kunna genomdriva en invandringspolitik som motverkar den arbetskraftsbrist som kan konstateras inom vissa sektorer och medlemsstater och verka för en effektiv och lämplig integrering av invandrarna.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra mer information tillgänglig i ursprungsländerna om möjligheterna i samband med laglig migration och om invandrarnas rättigheter och skyldigheter när de väl har kommit till EU.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett tillfredsställande sätt använda gemenskapens finansieringsinstrument för invandrarpolitik för att skapa fler och bättre jobb för migranter.

28.

Europaparlamentet betonar att integrationen ökar den kulturella mångfalden i EU och bör grundas på social delaktighet, icke-diskriminering och lika möjligheter, närmare bestämt genom tillgång till hälsovård, utbildning, språkundervisning och anställning. Parlamentet anser att integrationspolitiken också ska grunda sig på lämpliga innovativa program och inser den nyckelroll som spelas av lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, invandrarorganisationer, yrkesorganisationer och förbund för integration av invandrare.

29.

Europaparlamentet stöder de integrationsansträngningar som görs av medlemsstater, reguljära migranter och personer under internationellt skydd, med hänsyn tagen till respekten för EU:s och dess medlemsstaters identitet och värden, inklusive respekten för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, demokrati, tolerans och jämlikhet, yttrandefrihet och obligatorisk skolgång för barn. Parlamentet påminner om att integration är en tvåvägsprocess som innebär att både invandrarna och värdlandets befolkning måste anpassa sig i enlighet med de gemensamma grundläggande principer som antagits av rådet och där utbytet av bästa metoder kan vara till nytta. Parlamentet inser att integration är svårare att uppnå i medlemsstater som är utsatta för ett betydande invandringstryck beroende på deras specifika geografiska läge, men detta måste ändå vara en målsättning som inte får överges. Parlamentet uppmanar andra medlemsstater att solidariskt bidra till att mildra detta tryck för att på så sätt underlätta integrationen för personer under internationellt skydd vilka befinner sig i någon av EU:s medlemsstater, samtidigt som laglig migration ska främjas.

30.

Europaparlamentet betonar att en effektiv integrationsprocess är det bästa verktyget för att undanröja misstro och misstänksamhet mellan infödda medborgare och migranter, vilket är mycket viktigt för att motverka främlingsfientliga tendenser eller handlingar.

31.

Europaparlamentet stöder utarbetandet av ömsesidiga mekanismer för lärande och utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna för att stärka mottagarländernas förmåga att hantera den ökande mångfalden, och även ett system med gemensamma indikatorer och lämplig statistisk kapacitet som medlemsstaterna kan använda för att utvärdera resultaten av sin invandringspolitik.

32.

Europaparlamentet påminner om att det är mycket viktigt att se till att invandrarorganisationerna är delaktiga eftersom de spelar en unik roll i integrationsprocessen genom att ge migranterna möjligheter till demokratiskt deltagande. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja system för att stödja det civila samhället i integrationsprocessen genom att se till att migranterna deltar i värdsamhällets medborgerliga och politiska liv, och även underlätta migranternas deltagande i politiska partier och fackföreningar och deras möjligheter att rösta i lokala val.

33.

Europaparlamentet välkomnar det initiativ som kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har tagit för att förbättra samstämmigheten i integrationspolitiken genom att inrätta ett europeiskt integrationsforum med deltagande och engagemang från samhälls- och invandrarorganisationer i syfte att utbyta erfarenheter och utarbeta rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna sina integrationsinsatser genom att utbyta bästa metoder om sina nationella integrationsplaner.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera ekonomiskt stöd till en strukturell och kulturell integration av invandrare, även med hjälp av EU-programmen ”Livslångt lärande”, ”Ett Europa för medborgarna”, ”Aktiv ungdom” samt ”Kultur 2007–2013”. Parlamentet konstaterar att lärare ofta är dåligt förberedda på en situation med många barn till migranter i klasserna och efterlyser bättre utbildning för lärarna och tillräckliga ekonomiska resurser.

35.

Europaparlamentet understryker det faktum att skolprogram och livslångt lärande spelar en avgörande roll i integrationsprocessen genom att de utvecklar färdigheter, i synnerhet språkfärdigheter. Ett fritt deltagande i utbildningsprogram och livslångt lärande bör dessutom vara en rättighet och möjlighet för nyanlända invandrare.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att främja antidiskrimineringspolitik, och även den politik som tillämpas av offentliga myndigheter.

37.

Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna respekterar och stöder de relevanta direktiven: rådets direktiv 2000/78/EG (17), 2000/43/EG (18) och 2004/113/EG (19), i syfte att bekämpa diskriminering.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990 (20).

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in könsrelaterade uppgifter om invandringen till EU och att ge Europeiska jämställdhetsinstitutet i uppgift att analysera dem för att ytterligare belysa invandrarkvinnors särskilda behov och problem och de lämpligaste metoderna för att integrera dem i värdländernas samhällen.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vederbörligen beakta genusaspekten samt invandrarkvinnornas speciella situation och behov när de utarbetar sin integrationspolitik.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att invandrarkvinnors grundläggande rättigheter respekteras, oavsett om deras status är laglig eller inte.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja informationskampanjer som riktar sig till invandrarkvinnor för att informera dem om deras rättigheter, möjligheter till utbildning och språkinlärning, yrkesutbildning och anställning och för att förhindra tvångsäktenskap, könsstympning och andra former av psykiskt eller fysiskt tvång.

43.

Europaparlamentet betonar behovet av en heltäckande huvudplan för att fastställa de övergripande målen för och uppbyggnaden av EU:s gränsförvaltningsstrategi. Planen bör omfatta uppgifter om hur alla relaterade program och system inom detta område kan optimeras ytterligare. Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen först och främst bör analysera effektiviteten hos medlemsstaternas befintliga gränsförvaltningssystem när den överväger EU:s gränsförvaltningsstrategi, i syfte att skapa optimala synergier mellan dem och tillhandahålla ytterligare information om kostnadseffektiviteten för de nya föreslagna systemen, närmare bestämt systemet för in- och utresa, det elektroniska systemet för resetillstånd, automatiska gränskontroller och programmet för registrerade resenärer, inom ramen för EU:s integrerade gränsförvaltning.

44.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att man inom den integrerade gränsförvaltningen skapar rätt balans mellan behovet av att garantera fri rörlighet för ett ökande antal personer över gränserna och ökad säkerhet för EU-medborgarna. Parlamentet förnekar inte att det finns tydliga fördelar med användningen av personuppgifter, men anser samtidigt att allmänhetens förtroende för staternas åtgärder på detta område endast kan upprätthållas om det finns tillräckliga garantier för uppgiftsskydd, övervakning och tillgång till prövning.

45.

Europaparlamentet efterlyser en genomförbarhetsstudie för en integrerad strategi i fyra steg, där systematiska kontroller skulle göras i varje skede under en invandrares resa till unionen.

46.

Europaparlamentet betonar att EU:s gränsstrategi även bör kompletteras med konkreta åtgärder för att stärka tredjeländernas gränser inom ramen för EU–Afrika-partnerskapet och den europeiska grannskapspolitiken (östra partnerskapet, Euromed).

47.

Europaparlamentet efterlyser enhetliga europeiska Schengenvisum i stället för dagens nationella Schengenvisum eftersom sådana skulle öppna för likabehandling av alla visumsökande. Parlamentet vill bli informerat om den exakta tidsplanen och detaljerna för kommissionens politiska och tekniska studie, där man kommer att analysera genomförbarheten och de praktiska följderna och effekterna av ett system där medborgare från tredjeländer måste få elektroniskt godkännande för inresa innan de reser in på EU-territorium (det elektroniska systemet för resetillstånd, Esta). Parlamentet efterlyser ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas konsulat och ett gradvist inrättande av ett system för gemensamma konsulära tjänster för viseringar.

48.

Europaparlamentet uppmanar rådet att införa mekanismer som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna för att fördela bördorna på grund av gränskontrollen och samordna medlemsstaternas nationella politik.

49.

Europaparlamentet anser att effektivt bekämpande av irreguljär invandring är en central del av en heltäckande migrationspolitik för EU, och beklagar därför att en effektiv beslutsprocess på detta område förhindras av medlemsstaternas bristande förmåga att föra ett verkligt samarbete på detta område, vilket ligger i deras ömsesidiga intresse.

50.

Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över den mänskliga tragedi som orsakas av olaglig invandring sjövägen, särskilt vid unionens södra havsgränser, där båtfolk lämnar den afrikanska kusten för att företa riskfyllda överfarter till Europa. Parlamentet efterlyser starkt skyndsamma åtgärder som kan sätta stopp för denna mänskliga tragedi en gång för alla och förstärka dialogen och samarbetet med ursprungsländerna.

51.

Europaparlamentet erinrar om att irreguljär invandring ofta drivs av kriminella nätverk som hittills har visat sig vara mer effektiva än de gemensamma EU-åtgärderna. Parlamentet är övertygat om att sådana nätverk är ansvariga för hundratals människors död, vilkas liv går förlorade till havs varje år. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna, med hänsyn till sina internationella åtaganden, har ett gemensamt ansvar för att rädda liv till havs. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att fördubbla sina ansträngningar i kampen mot den organiserade brottslighet, människohandel och smuggling som förekommer på flera håll inom EU, och i synnerhet att eftersträva att rasera dessa nätverk genom att inte bara angripa människosmugglarna, som endast är ansvariga utåt, utan också de personer i toppen av kedjan som tjänar mest på denna kriminella verksamhet.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera upplysningskampanjerna om farorna med irreguljär migration i transit- och ursprungsländerna.

53.

Europaparlamentet välkomnar det nya direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU. Parlamentet anser att direktivet är ett effektivt verktyg för att förhindra att migrerande arbetstagare exploateras, och på så sätt även se till att en av de starkaste drivkrafterna för irreguljär migration förlorar sin lockelse.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte skjuta upp införlivandet av det nya direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU.

55.

Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att förstärka kanalerna för dialog med ursprungsländerna och att upprätta samarbetsavtal med dessa länder, med syfte att sätta stopp för denna irreguljära migration, som är omänsklig och upprörande.

56.

Europaparlamentet anser att Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), trots att dess budgetmedel vid ett flertal tillfällen har ökats på parlamentets begäran, ännu inte kan tillhandahålla en ändamålsenlig samordning av övervakningsinsatser vid unionens yttre gränser på grund av sitt begränsade mandat, och på grund av att de berörda tredjeländerna inte engageras tillräckligt, särskilt när det gäller operationer till havs.

57.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till ett förslag att se över Frontex mandat och anser att en förstärkning av detta mandat är av nöden, särskilt genom att utvidga dess samordningsförmåga och dess möjlighet att samordna permanenta uppdrag i områden med högt migrationsstryck på begäran av de berörda medlemsstaterna samt förmågan att agera i tredjeländer. Parlamentet anser att man även bör inrikta sig på att förstärka Frontex resurser för riskanalyser och insamling av underrättelser.

58.

Europaparlamentet anser att Frontex behöver tillräckliga resurser, och inte bara ekonomiska resurser, om man ska kunna genomföra sitt uppdrag på ett meningsfullt sätt, och uppmanar medlemsstaterna att tillämpa ny teknik för att bekämpa irreguljär migration och öka den gemensamma förvaltningen av tekniska medel, samt kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag för att införa obligatorisk samarbetsskyldighet på samma villkor som man planerar för de snabba gränsinsatsenheterna.

59.

Europaparlamentet uppmanar Frontex och kommissionen att genomföra en studie, med uppskattningar, om möjligheten för Frontex att få sin egen utrustning och om vad som krävs för en möjlig utökning av Frontex verksamhet till havs till en EU-kustbevakning, utan att undergräva medlemsstaternas kontroller av sina gränser.

60.

Europaparlamentet anser att Frontex endast kan bli helt ändamålsenligt om man ökar insatserna för kompletterande åtgärder, såsom återtagande och samarbete med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja Frontex i detta avseende.

61.

Europaparlamentet stöder inrättandet av specialicerade Frontex-kontor för att man ska kunna ta hänsyn till och bättre utvärdera den speciella situationen vid särskilt känsliga gränser, i synnerhet när det gäller landgränsen i öster och havsgränsen i söder.

62.

Europaparlamentet konstaterar att skillnader i tolkningen av rättsliga begrepp, tolkningen av den internationella havsrätten och skillnader i nationella lagstiftningar och förfaranden har hindrat Frontex verksamhet. Parlamentet efterlyser därför en genomgripande undersökning när det gäller att utforma en gemensam strategi och reda ut motstridiga skillnader mellan de olika nationella lagstiftningarna och förfarandena.

63.

Europaparlamentet efterlyser ett utökat och permanent samarbete mellan Frontex och de nationella organen och byråerna.

64.

Europaparlamentet anser att förslaget om ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) bör utvecklas ytterligare, bland annat genom att samordningen mellan medlemsstaterna förbättras.

65.

Europaparlamentet konstaterar att fiskare, privata fartyg och privata arbetstagare till sjöss ofta träffar på olagliga invandrare före ett lands marinstyrka, och betonar behovet av att tydligare informera dessa parter om deras internationella rättsliga skyldigheter att hjälpa invandrare i sjönöd. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en ersättningsmekanism för förlorad arbetsinkomst till följd av räddningsoperationer.

66.

Europaparlamentet betonar att det finns ett tydligt behov av tillförlitlig statistik för att inrätta konkreta verktyg för bekämpningen av irreguljär migration på EU-nivå, och uppmanar därför kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla sådan statistik.

67.

Europaparlamentet anser att migranter som inte har rätt till internationellt skydd och som uppehåller sig irreguljärt på medlemsstaternas territorium måste anmodas att lämna Europeiska unionens territorium. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang antagandet av återvändandedirektivet och kräver att medlemsstaterna, inom ramen för direktivets införlivande, ska se till att bevara de mest gynnsamma befintliga bestämmelserna i den nationella lagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera återvandring med tillbörlig respekt för lagen och värdigheten hos de berörda personerna, och att ge företräde åt frivillig återvandring.

68.

Europaparlamentet påpekar att ett system för rådgivning om återvandring bör inrättas vid stängda och öppna mottagningsförläggningar, vilket ska fungera som en kontaktpunkt för personer som vill får mer information om hjälp vid återvandring.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett system för övervakning och stöd för social och yrkesmässig återanpassning av återtagna migranter i ursprungsländerna.

70.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera ett införande av sin återtagandepolitik inom ramen för en gemensam politik, och helst i bilaterala avtal.

71.

Europaparlamentet begär angående återtagandeavtal att parlamentet och dess behöriga utskott under diskussionerna med tredjeländer regelbundet ska informeras om hur diskussionerna framskrider och om eventuella hinder för förhandlingarna.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försäkra sig om att medlemsstaterna endast har bilaterala återtagandeavtal med tredjeländer som kan lämna fullständiga garantier för att de återtagna personernas mänskliga rättigheter respekteras och som har undertecknat Genèvekonventionen från 1951.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter ett effektivt verkställande av tredjeländernas skyldighet att ta tillbaka de medborgare som uppehåller sig irreguljärt på EU:s territorium, i enlighet med artikel 13 i Cotonouavtalet av den 23 juni 2000. Parlamentet efterlyser ett stärkande av dessa bestämmelser under förhandlingarna om det nya AVS-avtalet.

74.

Europaparlamentet betonar behovet av en verklig EU-dimension i fråga om återvandringspolitiken, genom ömsesidigt erkännande av återvandringsbeslut. Parlamentet vädjar om mer samarbete mellan medlemsstaterna i samband med verkställandet av återvandringsbeslut och stärkandet av Frontex roll i gemensamma återvandringsärenden.

75.

Europaparlamentet efterlyser ett stärkande av samarbetet, inklusive genom konsulärt samarbete, med ursprungs- och transiteringsländerna för att underlätta återtagandeförfarandena, och uppmanar kommissionen att utvärdera befintliga återtagandeavtal för att underlätta deras tillämpning och inhämta lärdomar inför förhandlingarna om framtida avtal.

76.

Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att anta rättsliga bestämmelser för att införa en europeisk ”laissez-passer” – en passersedel som ska utfärdas till tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt i en medlemsstat i syfte att underlätta återsändande till tredjeländer. En bestämmelse om dessa passersedlar bör inbegripas i unionens återtagandeavtal så att de blir bindande för de berörda tredjeländerna.

77.

Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att medlemsstaterna har visat otillräcklig solidaritet inför den växande utmaningen med invandring. Parlamentet efterlyser en brådskande granskning av ramprogrammet för solidaritet och hantering av migrationsströmmar för perioden 2007–2013 (21) och dess fyra finansiella instrument, så att de kan spegla den nya verklighet som uppstår genom ökande migrationstryck och användas vid brådskande behov, såsom vid massinvandring.

78.

Europaparlamentet uppmärksammar medlemsstaternas åtaganden i ovannämnda europeiska pakt för invandring och asyl när det gäller behovet av solidaritet. Parlamentet välkomnar särskilt införandet av en frivillig mekanism för fördelning av bördan som möjliggör omplacering inom EU av personer som beviljats internationellt skydd, från medlemsstater som utsätts för specifikt och oproportionerligt tryck på sina inhemska asylsystem, vilket framför allt är en följd av deras geografiska eller demografiska situation, till andra medlemsstater, samt uppmanar medlemsstaterna att fullgöra dessa åtaganden. Parlamentet välkomnar också tilldelningen av 5 miljoner EUR i EU:s budget för 2009 för detta ändamål inom ramen för Europeiska flyktingfonden, men insisterar på att bindande instrument införs. Parlamentet uppmanar kommissionen att genast tillämpa denna mekanism och omedelbart föreslå ett lagstiftningsinitiativ för att på ett varaktigt sätt införa en sådan mekanism på EU-nivå.

79.

Europaparlamentet välkomnar omarbetningen av Dublinförordningen och de föreslagna bestämmelserna om en mekanism för att inställa överföringar i enlighet med Dublinförordningen om det råder tvivel om huruvida en sådan överföring skulle kunna leda till att de sökande inte åtnjuter en tillräckligt hög skyddsnivå i den ansvariga medlemsstaten, särskilt när det gäller villkor för mottagande och tillträde till asylförfaranden, och i fall där ett sådant överförande skulle öka bördan för de medlemsstater som står inför ett specifikt och oproportionerligt tryck på sina inhemska asylsystem, särskilt med avseende på deras geografiska eller demografiska situation. Parlamentet betonar emellertid att dessa bestämmelser sannolikt enbart blir en politisk utfästelse i stället för ett effektivt instrument för att verkligen stödja en medlemsstat utan införandet av ett dubbelriktat, tvingande instrument för alla medlemsstater.

80.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en omarbetning av förordningen om inrättande av ”Eurodac” för jämförelse av fingeravtryck, och påminner medlemsstaterna om deras skyldigheter att ta fingeravtryck och översända uppgifter i enlighet med den gällande Eurodac-förordningen. Parlamentet anser att biometriska uppgifter, såsom fingeravtryck, måste utnyttjas för att öka effektiviteten i gränskontrollerna.

81.

Europaparlamentet beklagar att samarbetet med tredjeländer inte har gett avsedda resultat, med undantag för Spaniens samarbete med tredjeländer som exempelvis Senegal och andra länder i Afrika söder om Sahara och i Nordafrika. Parlamentet efterlyser ett målinriktat stöd för tredjeländer som är transiterings- och ursprungsländer och som kan hjälpa dem att skapa ett effektivt system för gränshantering, med delaktighet av Frontex vid gränsbevakningshjälp i dessa länder.

82.

Europaparlamentet påminner kommissionen, rådet och medlemsstaterna om att det är mycket viktigt att fortsätta den dialog som har inletts med ursprungs- och transitländerna i enlighet med de ministerkonferenser mellan EU och Afrika om migration och utveckling som har hållits i Tripoli, Rabat och Lissabon.

83.

Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att genomföra de politiska instrument som tagits fram inom ramen för den övergripande strategin för migration (22) och ”Rabat-processen” från 2006 om migration och utveckling, samt EU-Afrika-partnerskapet om migration, rörlighet och arbetstillfällen, som parterna enades om i Lissabon i december 2007.

84.

Europaparlamentet betonar vikten av en utvecklingspolitik i tredjeländer som är ursprungs- och transiteringsländer som ett medel för att ta itu med själva orsakerna till invandringsproblematiken. Parlamentet efterlyser en förbättrad samordning av unionens invandrings- och utvecklingspolitik, i vilken man till fullo tar hänsyn till strategiska mål såsom millennieutvecklingsmålen.

85.

Europaparlamentet konstaterar dock att utvecklingspolitiken inte kan utgöra det enda alternativet till migration eftersom en solidarisk utveckling är omöjlig utan permanent rörlighet.

86.

Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete med Internationella organisationen för migration och andra internationella organisationer för att nya regionala kontor ska kunna inrättas i känsliga områden där det finns behov av praktisk hjälp bland annat med laglig migration och i samband med invandrare som frivilligt vill återvandra.

87.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att inrätta centrum för information om och hantering av migration, som det centrum som invigdes i Mali i oktober 2008. Parlamentet anser vidare att dessa centrum bör kunna bidra avsevärt till att ta itu med migrationsproblemen genom att stå till tjänst med rådgivning för potentiella migranter, migranter som återsänds och migranter som uppehåller sig i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna nödvändig information om projekten för att inrätta fler centrum inom ramen för EU–Afrika-partnerskapet, och att överväga möjligheten att inrätta sådana centrum i de östra grannländerna.

88.

Europaparlamentet betonar att alla avtal med ursprungs- och transiteringsländer bör omfatta kapitel om invandringssamarbete, och efterlyser en ambitiös politik tillsammans med tredjeländer i fråga om polisiärt och rättsligt samarbete i kampen mot internationella brottsorganisationer inblandade i människohandel och när det gäller att ställa de berörda personerna inför rätta med hjälp av Europol och Eurojust. Parlamentet uppmanar också kommissionen att stärka stödet, inklusive ekonomisk och teknisk hjälp, till tredjeländer för att skapa ekonomiska och sociala förhållanden som bidrar till att motverka irreguljär migration, narkotikahandel och organiserad brottslighet.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja förhandlingarna om övergripande EU-avtal som det som ingåtts med Kap Verde, att göra framsteg i de övergripande förhandlingar som förs med Marocko, Senegal och Libyen, och att även stödja ingående av avtal med de främsta ursprungsländerna i samband med invandring.

90.

Europaparlamentet påpekar behovet av att stödja tredjeländerna i deras arbete för att utforma nationella rättsliga ramar och inrätta invandrings- och asylsystem i full överensstämmelse med internationell rätt. Parlamentet uppmanar likaså tredjeländer som är transiteringsländer att underteckna och följa 1951 års Genèvekonvention.

91.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att reflektera över frågan med ”miljöflyktingar”, det vill säga flyktingar som för närvarande inte kan betraktas som ekonomiska flyktingar och som inte heller erkänns som flyktingar enligt Genèvekonventionen.

92.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.