1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/98

A.

Den internationella ekonomin och de globala marknaderna har lett till en oöverträffad och historiskt unik tillväxt de senaste 25 åren, med en produktionskapacitet som gett välstånd för fler människor än någonsin tidigare, en kapacitet som måste återanpassas i en ekonomisk avmattning följd av minskande efterfrågan.

B.

Den finansiella och ekonomiska krisen förvärras för var dag, och bringar EU och dess grannländer – i avsaknaden av ett avsevärt mycket kraftigare och effektivare offentligt agerande än vad som hittills har kommit till uttryck – allt närmare en djup social och politisk kris som hotar den europeiska solidariteten.

C.

De främsta utmaningarna för att vända nedgången i den internationella och europeiska ekonomin idag är bristen på tilltro till finans- och kapitalmarknaderna samt den växande arbetslösheten.

D.

Den nuvarande krisen har en aldrig tidigare skådad omfattning och detta tillsammans med den påföljande nedgångens djup kräver att man gör en noggrann översyn av ramen för finansmarknadernas tillsyn och styrning på EU-nivå och internationellt, för att förhindra både framtida problem i den internationella ekonomin och nya problem av samma slag på finansmarknaderna samt för att göra EU:s ekonomi mer förändringstålig.

E.

Att finansinstitut av avgörande betydelse har gått omkull underminerar kreditmarknaderna och hindrar kapitalflöden, investeringar och handel samt pressar ned värden och priser, och urholkar därmed den stabilitet och de kapitaltillgångar som är nödvändiga för finansinstitutens utlåning och för att företagen ska kunna säkra sin egen finansiering.

F.

Orsakerna till den rådande finanskrisen har visat sig vara en lättsinnig penningpolitik och politiskt beslutade kredithöjningar för bostäder samt makroekonomiska obalanser främst mellan Förenta staterna och tillväxtekonomier som Kina i ett tidigare skede. Det är viktigt att vidareutveckla EU:s konkurrenskraft och öka investeringarna i infrastruktur och forskning, liksom i nya företag och nya marknader.

G.

De viktigaste prioriteringarna för EU:s beslutsfattare för att säkerställa ekonomisk återhämtning bör vara att få finans- och kapitalmarknaderna att fungera igen och att säkra sysselsättningen, och därigenom hjälpa EU:s ekonomi att komma tillbaka till tillväxt, investeringar och nya arbetstillfällen.

H.

Den nuvarande recessionen bör utnyttjas som ett tillfälle att främja ”gröna” investeringar och skapa ”gröna” arbetstillfällen, i linje med arbetet för att uppfylla de långsiktiga Lissabon- och Göteborgsmålen och klimat- och energipaketet.

I.

Att få till stånd en ekonomisk återhämtning kräver samordnade insatser inom ramen för EU-lagstiftningen om konkurrens och statligt stöd samt stabila finans- och arbetsmarknader, utan att det snedvrider konkurrensen mellan företag eller skapar obalans mellan medlemsstaterna, med syftet att säkerställa EU-ekonomins stabilitet och konkurrenskraft.

J.

Konsekvenserna av finanskrisen för den reala ekonomin har resulterat i exceptionella ekonomiska omständigheter som kräver målinriktade, tillfälliga och proportionella åtgärder och beslut i rätt tid för att finna lösningar på den unika globala ekonomiska situationen och sysselsättningsläget. En offentlig intervention är oundviklig, men rubbar de roller som den privata och den offentliga sektorn bör ha under mer normala tider.

K.

Det nuvarande finansiella regelverkets brister har redan nämnts av parlamentet i ståndpunkter om lagstiftningsförslag och i resolutioner.

L.

De senaste uppgifterna från gemenskapen om utsikterna för 2009 tyder på en snabb försämring av de ekonomiska villkoren i hela Europeiska unionen. Det är Europeiska unionen och medlemsstaterna som nu har det yttersta ansvaret för att garantera makroekonomisk stabilitet, hållbar tillväxt och sysselsättning.

M.

Finanskrisen har tydliggjort dilemmat mellan å ena sidan behovet av att hantera regleringsbehörigheten när det gäller ekonomisk politik på EU-nivå, och å andra sidan det faktum att ekonomiska stimulansplaner ligger inom behörigheten för medlemsstaternas myndigheter.

N.

De kortsiktiga åtgärder som enskilda medlemsstater har vidtagit kräver övergripande EU-samordning för att å ena sidan garantera en kombinerad multiplikatoreffekt och å andra sidan undvika sidoeffekter, snedvridning av marknader och oekonomiskt dubbelarbete.

O.

Kortsiktiga åtgärder måste vara förenliga med och stödja de långsiktiga målen att göra Europeiska unionen till den mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomin, undvika att tilltro och förtroende undermineras i framtiden och säkerställa makroekonomisk stabilitet.

P.

Man bör medge att medlemsstaterna har olika kapacitet att delta i återhämtningsprogram. Det bör tas fram en omfattande och kompletterande EU-strategi som fokuserar starkt på en ömsesidigt stödjande kombination av politiska åtgärder avseende ekonomi, miljö, sysselsättning och socialpolitik.

Q.

Medlemskapet i euroområdet har stärkt den ekonomiska stabiliteten i de berörda medlemsstaterna. Förutom ansvarsfulla statliga ingripanden för att motverka den ekonomiska nedgången förväntar sig medborgarna under en sådan period med ekonomisk recession ett kraftfullt gensvar med hjälp av Europeiska unionens bestämmelser samt social och regional sammanhållning, samtidigt som man håller fast vid de regler och principer som garanterar en stark och stabil gemensam valuta.

R.

För att få finansmarknaderna att fungera korrekt och därigenom begränsa de negativa effekterna av finanskrisen på realekonomin är det av yttersta vikt att förtroendet återställs.

S.

Medlemsstater som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen och inte tillhör euroområdet drabbas hårt av spekulation mot sina valutor, kapitalflykt och frysningen av internationella kreditmarknader.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (nedan kallad återhämtningsplanen) som en reaktion på dagens allvarliga ekonomiska nedgång. Parlamentet konstaterar att gemenskapens del av förslaget motsvarar 15 procent av återhämtningsprogrammets budget, vilken fortfarande måste genomföras snarast.

2.

Europaparlamentet betonar att återhämtningsplanens högsta prioritet måste vara att stimulera Europeiska unionens ekonomi och konkurrenskraft så att medborgarna ges så goda möjligheter och så stor trygghet som möjligt och så att man kan undvika en ökning av arbetslösheten. Parlamentet anser att återhämtningsplanen måste hejda den ekonomiska nedgången genom att göra det möjligt för finansmarknaderna att fungera ordentligt igen, underlätta investeringar och förbättra möjligheterna till tillväxt och sysselsättning, och samtidigt stärka EU:s ekonomi och arbetsmarknad och förbättra ramvillkoren för tillväxt och skapande av sysselsättning.

3.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen på ett tydligt och kraftfullt sätt anger riktningen för samtliga medlemsstater när det gäller att finna ett bättre och mer samordnat sätt att bemöta denna djupa ekonomiska kris, och därmed trygga så många arbetsplatser och arbetstillfällen i Europa som möjligt.

4.

Europaparlamentet kräver att allt finansiellt stöd ska vara lägligt, målinriktat och tillfälligt. Parlamentet varnar för eventuella utträngningseffekter och upplösning av EU:s konkurrenspolitik. Så snart som möjligt måste de rättvisa, konkurrensutsatta marknader som beskrivs i fördragen återupprättas. Parlamentet uppmärksammar med oro statsskuldernas och budgetunderskottens snabba ökning. Dessutom måste det ske en återgång till sunda statsfinanser så snart den ekonomiska situationen tillåter det, i enlighet med den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten, för att undvika att en alltför stor börda läggs på kommande generationer.

5.

Europaparlamentet betonar att tillfälliga undantag och avvikelser från gemenskapens konkurrenspolitik måste upphävas, och normaltillståndet återställas, inom en tydligt definierad tidsram.

6.

Europaparlamentet betonar att återhämtningsplanen måste syfta till att få till stånd ett rimligt och rättvist internationellt avtal som kan efterträda Kyotoprotokollet 2012, och att ett sådant avtal bl.a. måste ge fattigare länder möjlighet att ta sig ur fattigdomen utan att underblåsa den globala uppvärmningen, genom bidrag till finansiering av omfattande investeringar för anpassning till klimatförändringen och i förnybar energi och energieffektivitet.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar med oro statsskuldernas och budgetunderskottens snabba ökning och befarar att statsskulderna kan bli en orimlig börda för kommande generationer.

8.

Samtidigt som Europaparlamentet accepterar att behovet av anpassning till en global konkurrensmiljö och av tillväxt igen i Europas ekonomi är mycket viktiga gemensamma mål, uppmanas Europeiska unionen att intensifiera sina insatser för att investera i kompetensutveckling och skapande av hållbar sysselsättning, skydda sysselsättningen och förebygga massarbetslöshet samt garantera en konstruktiv skattepolitik som i sin tur kan bidra till att bestämma återhämtningsplanens storlek och de komponenter som bör ingå i den. Parlamentet förväntar sig att Europeiska rådet vid 2009 års vårmöte enas om tydliga riktlinjer och konkreta åtgärder för att trygga sysselsättningen och skapa arbetstillfällen.

9.

Europaparlamentet rekommenderar, som ett nödvändigt krav för att uppnå effektivitet, att man i samband med samordningen av de nationella återhämtningsplanerna gör det möjligt att anpassa varje program till varje lands särskilda behov, dock med hänsyn till det gemensamma intresset, de gemensamma strategier som fastställts när det gäller kampen mot klimatförändringen och för att se till att skapa största möjliga multiplikatoreffekt, särskilt för sysselsättningen.

10.

Europaparlamentet rekommenderar nya horisontella initiativ på EU-nivå, med tanke på att olika nationella kapaciteter och marginaler när det gäller budgetutrymme kan leda till mycket asymmetriska resultat i Europeiska unionen. Parlamentet påminner emellertid om varje medlemsstats ansvar för budgetdisciplin, investeringar och strukturreformer.

11.

Europaparlamentet avråder starkt från att man tar risken att de genomförda åtgärderna blir summan av den nationella politiken, med potentiella konflikter och kostnader som undergräver den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen och försvagar Europeiska unionens roll som global aktör.

12.

Europaparlamentet stöder kommissionens engagemang för den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten och noterar dess vilja att utnyttja flexibiliteten fullt ut för att bedriva konjunkturutjämnande politik för att hantera den ekonomiska recessionen, vilket är möjligt enligt pakten, så att medlemsstaterna kan att hantera den ekonomiska krisen på lämpligt sätt, nämligen att utvärdera huruvida kortsiktiga investeringsbeslut är kompatibla med budgetmål på medellång sikt och leder till hållbar tillväxt och uppnåendet av de långsiktiga målen i Lissabonstrategin.

13.

Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att medlemsstaterna står fast vid den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten, för att å ena sidan effektivt hantera de rådande exceptionella omständigheterna, och å andra sidan garantera ett fast åtagande att återställa normal budgetdisciplin så snart ekonomin återhämtar sig, samtidigt som man stärker den reviderade paktens konjunkturutjämnande karaktär.

14.

Europaparlamentet välkomnar de kortsiktiga åtgärder som vidtagits för att återvinna förtroendet för det finansiella systemet. Parlamentet påminner om att dessa nödåtgärder är otillräckliga för att lösa några av de grundläggande problem som ligger bakom krisen, nämligen globala obalanser, extremt risktagande, finansiella hävstångseffekter och belöning av kortsiktighet. Parlamentet påminner också om att det är nödvändigt att se över ersättningssystemen som en möjlig orsak till den finansiella instabiliteten.

15.

Europaparlamentet efterlyser samordnade åtgärder mellan medlemsstaterna för att möjliggöra generella och specifika nationella bankgarantier som täcker skulder men inte eget kapital, för att minska osäkerheten på kreditmarknaderna och göra det lättare för dessa marknader att fungera.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt de som ingår i euroområdet, att undersöka möjligheten till ett stort europeiskt lån, som garanteras solidariskt av medlemsstaterna.

17.

Europaparlamentet upprepar att den nuvarande exceptionella offentliga intervention i finanssystemet huvudsakligen kan motiveras med behovet av att skydda enskilda personers och företags, inbegripet små och medelstora företags, besparingar och säkerställa kreditgivning till dessa. Parlamentet påminner medlemsstaternas regeringar om deras ansvar och deras redovisningsskyldighet inför parlamenten vid användningen av offentliga medel för räddningsplaner, och rekommenderar starkt att lämplig övervakning och, vid behov, lämpliga påföljder införs och samordnas på EU-nivå för att säkerställa att dessa mål uppnås.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av att se till att centrala räntesänkningar förs vidare till låntagarna.

19.

Europaparlamentet påminner om att tillsynsmyndigheter och tillämpliga myndigheter i medlemsstaterna noggrant måste granska bankernas och bankledningarnas verksamhet de senaste månaderna, och även fastställa huruvida det har förekommit klandervärd eller till och med brottslig verksamhet som kan ha bidragit till banksammanbrottet samt för att försäkra sig om att den offentliga interventionen och de penningpolitiska besluten på ränteområdet har kunnat vända kreditbegränsningarna.

20.

Europaparlamentet anser att man strikt måste övervaka räddningspaketen för finansinstitut för att säkerställa rättvisa spelregler, inbegripet solvensnivåer, förväntade vinster, likviditet på interbankmarknaden, utvecklingen av mänskliga resurser och kundernas förtroende, oavsett om de är privatkunder eller företagare.

21.

Europaparlamentet anser att räddningsplanerna för banksektorn bör förknippas med vissa villkor när det gäller ekonomiska incitament, beviljande av krediter, utlåningsvillkor, omstrukturering av sektorn och skydd av socialpolitiska system.

22.

Europaparlamentet anser att utveckling av mikrokrediter, som erkänns som ett effektivt verktyg med stor multiplikatoreffekt, bör uppmuntras, framför allt genom att göra det till ett krav för affärsbanker som beviljats offentligt stöd.

23.

Europaparlamentet insisterar på att det i första hand måste handla om att återgå till normala nivåer för bankernas kreditgivning när eventuella nya regleringsramar övervägs, främst för att återuppliva processen med värdepapperisering som ett nödvändigt inslag för att åter kunna erbjuda kapital för huslån, billån och kreditkortsfinansiering.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt analysera räddningspaketets effekter för finanssektorns konkurrenskraft och interbankmarknadens sätt att fungera. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta tvärvetenskapliga grupper med experter från kommissionens generaldirektorat för konkurrens, ekonomi och finans samt inre marknaden och tjänster, de tre tillsynsmyndigheterna på nivå 3 och Europeiska centralbankssystemet, för att slå samman kunskaper och expertis och se till att balanserade, opartiska, högkvalitativa och lägliga bedömningar görs i alla medlemsstater.

25.

Europaparlamentet anser att Europeiska centralbanken (ECB), även om den inte har något officiellt tillsynsmandat, måste få en mer framträdande roll i övervakningen av den finansiella stabiliteten i euroområdet, särskilt i tillsynen av den EU-omfattande banksektorn. Parlamentet rekommenderar därför att ECB bör involveras i tillsynen på makronivå av finansinstitut som är viktiga för systemet, i enlighet med artikel 105.6 i EG-fördraget.

26.

Europaparlamentet beklagar att EU saknar tydliga instrument och politiska åtgärder för att noggrant och i rätt tid hantera de asymmetriska effekter som finanskrisen får på medlemsstaterna inom och utanför euroområdet.

27.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att analysera effekterna av beteendet hos de banker som flyttat sina tillgångar från de nyare medlemsstaterna sedan andra medlemsstater antagit räddningsplaner, och att noggrant undersöka spekulationen (blankningen) i relation till valutorna i de nyare medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att meddela de Larosière-gruppen och parlamentets ansvariga utskott resultaten av dessa analyser.

28.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att snarast ta itu med problemet med bankgarantier, för att se till att system med liknande utformning hindrar banker från att gå omkull i hela Europeiska unionen, så att interbankutlåningen får möjlighet att återhämta sig, då en sådan återhämtning är en nödvändig förutsättning för att bankkrisen ska kunna få ett slut och nya krediter kunna ges till den reala ekonomin så att investeringarna och konsumtionen ökar och vi kan ta oss ur den ekonomiska krisen.

29.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de Larosière-gruppen att anamma rekommendationerna i parlamentets tidigare resolutioner om tillsyn av finansmarknaden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ställa sig bakom parlamentets olika bidrag i syfte att inrätta en stabil och effektiv struktur för reglering och tillsyn, vilken kan förebygga eller begränsa de negativa verkningarna av framtida kriser. Parlamentet uppmanar rådet att i vederbörlig ordning beakta den ståndpunkt i fråga om dessa slutsatser som parlamentet kan komma att ge uttryck för innan man godkänner dem.

30.

Europaparlamentet ställer sig bakom de Larosière-gruppens rekommendationer, och understryker att parlamentet har framfört flera av dem på senare år. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utnyttja sin initiativrätt och vidta åtgärder för att ta itu med de mest överhängande problemen som finanskrisen reser, och uppmanar kommissionen att inleda detta arbete så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt vårmöte2009 visa ett starkt politiskt engagemang och utarbeta en färdplan för alla rättsliga initiativ så att de kan antas i god tid med parlamentets medverkan.

31.

Europaparlamentet bekräftar att förebyggandet av ytterligare kriser i stort kan lösas genom större insyn, bättre riskhantering och samordnad tillsyn, och att lagstiftningsreformen måste vara heltäckande och gälla alla aktörer och transaktioner på finansmarknaderna. Parlamentet framhåller att finansmarknadernas globala karaktär kräver att reformer samordnas på internationell nivå. Parlamentet understryker att lagstiftningsinitiativen måste syfta till att skapa insyn, hållbarhet, stabilitet och ett ökat ansvar för finansiella aktörer på marknaden. Parlamentet påminner kommissionen om sin skyldighet att bemöta parlamentets krav avseende hedgefonder och private equity.

32.

Europaparlamentet anser att kreditvärderingsinstituten bör täppa till informationsluckorna och avslöja både osäkerheter och intressekonflikter. Parlamentet betonar behovet av en översyn och en förbättring av redovisningsmetoder i syfte att undvika procykliska effekter.

33.

Europaparlamentet föreslår att man utreder ordentligt huruvida framtida åtgärder för en sund reglering av finanssektorn, särskilt tillsynen på makronivå av den rättsliga ramen, skulle kunna försvåra eller omöjliggöra en ekonomisk återhämtning och innovationer i fråga om finansiella produkter och göra EU:s finansmarknader mindre attraktiva, så att finansiella flöden och företag avleds till marknader i tredjeländer. Parlamentet påminner om att det är i unionens intresse att förbli den främsta finansiella marknadsplatsen i världen.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda alla tillgängliga medel för att stödja EU- företagen, särskilt små och medelstora företag, för att främja skapandet av arbetstillfällen och stärka förtroendet hos EU:s investerare, arbetsgivare, arbetstagare och konsumenter.

35.

Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligen att man i Europeiska unionen utan dröjsmål garanterar en tillräcklig tillgång till rimligt säkra krediter till rimligt pris till små och medelstora företag, medborgare och de sektorer vars hållbara framtid äventyras av krisen, särskilt av kreditbristen. Parlamentet uppmanar kommissionen säkerställa ett utbyte av bästa praxis i detta sammanhang.

36.

Europaparlamentet betonar att myndigheter och privatkunder, i den aktuella situationen där små och medelstora företag står inför allvarliga kassaflödesproblem och begränsad tillgång till kredit, bör respektera en betalningsperiod på högst 30 dagar till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta upp denna fråga i samband med översynen av direktivet om sena betalningar (7).

37.

Europaparlamentet uppmanar till fullständig efterlevnad och ett snabbare genomförande, både på EU-nivå och nationell nivå, av parlamentets rekommendationer i samband med kommissionens meddelande ”Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa” (KOM(2008)0394).

38.

Europaparlamentet efterlyser ett verkligt omfattande europeiskt sysselsättningsinitiativ, genom att man å ena sidan ser till att ett företag kan etableras utan kostnad var som helt inom Europeiska unionen inom tre dagar och att formaliteterna för att anställa de första arbetstagarna kan ske via en enda kontaktpunkt, och å andra sidan genom förstärkta aktivitetssatsningar, särskilt för lågutbildade, genom personlig rådgivning, intensiv utbildning eller vidareutbildning och uppgradering av arbetstagarnas färdigheter, lärlingsprogram, anställningsbidrag och startbidrag för egenföretagare eller nystartade företag. Dessutom stöder parlamentet kommissionens fördelning av anslag från Europeiska socialfonden för att främja utveckling och matchning av kompetens.

39.

Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligt att EU:s sysselsättningsinitiativ omfattar tidiga insatser redan när arbetstillfällen faktiskt försvinner, inte minst för att minska risken för att personer utestängs från arbetsmarknaden. Parlamentet anser att sådana insatser kräver avsevärda investeringar i utbildning, inbegripet ett ökat antal utbildningsleverantörer, samtidigt som man måste fokusera på bättre samordning av utbildning och program för återintegrering av arbetskraft, och de bör inte bara omfatta kortsiktiga åtgärder utan även syfta till att åstadkomma kvalifikationer på hög nivå för att höja den allmänna kompetensnivån inom Europeiska unionen och bemöta den aktuella ekonomins skiftande behov.

40.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag och uppmanar medlemsstaterna att anpassa de nya bestämmelserna i förordningarna om Europeiska socialfonden, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska regionala utvecklingsfonden, inbegripet genom en förenkling av rutinerna och en utökning av de kostnader som kan ersättas, i syfte att främja sysselsättningen och den sociala integrationen på ett ännu effektivare sätt samt genom fortsatt stöd för sysselsättningen inom ekonomins viktigaste sektorer, och att se till att social och territoriell sammanhållning fortsätter att prioriteras i samband med sådant stöd för att undvika en ojämn utveckling inom Europeiska unionen. Parlamentet hoppas på ett snabbare frisläppande av medel som avsatts för främjande av sysselsättning och för EU:s stödprogram för de mest utsatta grupperna, inbegripet program för att garantera värdiga levnadsförhållanden och tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i en social ekonomi som kan bidra till tillväxt, eftersom den har en betydelsefull potential när det gäller att skapa högkvalitativa arbetstillfällen och stärka den sociala och territoriella sammanhållningen.

42.

Europaparlamentet betonar vikten av att tillämpa gemensamma principer för ”flexicurity” samtidigt som var och en garanteras ett lämpligt socialt skydd, särskilt genom sociala trygghetssystem som ger lämpligt skydd med hänsyn till nationella traditioner.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna fortsätta att regelbundet följa utvecklingen av situationen på EU:s arbetsmarknad och krisens inverkan på denna marknad samt att vidta lämpliga åtgärder för att leda EU:s ekonomi mot en hållbar utveckling.

44.

Europaparlamentet betonar att en rimlig levnadsstandard måste garanteras för unionens alla medborgare och kräver att det vidtas lämpliga nödåtgärder. Parlamentet begär att socialpolitiken anpassas för att hantera recessionen, och att den främjar en aktiv arbetsmarknadspolitik och en politik för social integration samt att särskild uppmärksamhet ska ägnas samhällets mest utsatta medlemmar.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt bedöma hur riskerna i samband med recessionen påverkar industrisektorerna i Europa för att vid behov ingripa på EU-nivå. Parlamentet betonar dock att en del av EU-industrins problem kan ha orsakats av även annat än finanskrisen. Parlamentet anser därför att statliga stödåtgärder bör målinriktas noggrant, så att de inte går utöver att kompensera för finanskrisens effekter, och de måste vara förenade med mycket stränga villkor i fråga om omstrukturering, investeringar i innovation och hållbarhet.

46.

Europaparlamentet varnar för en opåkallad uppluckring av EU:s konkurrensregler, eftersom det skulle kunna försvaga den inre marknaden. Parlamentet befarar att nationella reaktioner på den ekonomiska nedgången kan leda till protektionism och snedvridning av konkurrensen, vilket på lång sikt allvarligt skulle undergräva EU-medborgarnas ekonomiska välstånd.

47.

Europaparlamentet efterlyser en bedömning av åtgärderna i de nationella återhämtningsplanerna med avseende på deras omedelbara effekter för köpkraften.

48.

Europaparlamentet uppmanar rådet att godkänna förslaget att ge alla medlemsstater möjlighet att tillämpa en sänkt momssats för energieffektiva varor och tjänster samt arbetsintensiva tjänster som tillhandahålls lokalt, med tanke på deras potential att öka sysselsättning och efterfrågan.

49.

Europaparlamentet understryker mervärdet av programmet för den transeuropeiska transportinfrastrukturen (TEN-T) när det gäller att uppfylla Lissabonstrategin, nå unionens klimatförändringsmål samt åstadkomma en bättre social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, samtidigt som programmet i rätt tid stöder den totala efterfrågan i Europeiska unionen. Parlamentet betonar vikten av de 30 prioriterade projekten inom TEN-T – särskilt de gränsöverskridande korridorerna – för att ge ekonomin en nystart och tillgodose den ökande efterfrågan på bättre och mer miljövänlig sammodalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla nya metoder för finansiering av transportinfrastruktur och att avsevärt öka budgeten för TEN-T-projekt i framtida budgetplaner och i återhämtningsplanen.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga möjligheten att sänka skatten på arbete för lägre inkomster i syfte att öka köpkraften och stimulera efterfrågan på detaljhandelsvaror.

51.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med mål för territoriell sammanhållning inom ramen för de föreslagna stimulansåtgärderna, med tanke på krisens tydliga asymmetriska effekter i hela Europa.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, särskilt mot bakgrund av den nuvarande krisen, vidta lämpliga åtgärder med avseende på den övergripande politikens effekter för regionernas divergerande resultat inom euroområdet, vilket betonades i kommissionens meddelande om EMU@10.

53.

Europaparlamentet efterlyser ett framtagande av lämpliga mekanismer för att garantera att de mindre dynamiska regionernas allt snabbare konvergens struktureras utifrån strategiska mål såsom miljövänligare ekonomi och lämpligt deltagande i Lissabonstrategin, huvudsakligen genom att främja innovation, små och medelstora företag och initiativ på mikronivå.

54.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens alla förslag som förenklar och påskyndar tillgången till föreliggande sammanhållningsinstrument samt påskyndar genomförandet av projekt, huvudsakligen genom tidigare utbetalning av medel, tillfällig ökning av gemenskapens stödnivåer, förbättrat tekniskt bistånd och snabbare betalningsförfaranden.

55.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring av återhämtningsinstrument och återhämtningspolitik, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå, som kan öka efterfrågan och förbättra förtroendet i hela Europeiska unionen i enlighet med gemensamma prioriteringar inom ramen för Lissabonstrategin, t.ex. investeringar i utbildning, infrastruktur, forskning och utveckling, kompetens och livslångt lärande, energieffektivitet och miljövänlig teknik, bredbandsnätverk, stadstransporter, kreativa branscher och tjänster, hälsovårdstjänster samt tjänster för barn och äldre.

56.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att tidigarelägga 500 000 000 EUR för investeringar i transportinfrastruktur från 2010 till 2009. Parlamentet betonar dock att kommissionen och medlemsstaterna måste låta även stadstrafik och prioriterade projekt inom TEN-T omfattas av den nya investeringen på 5 miljarder EUR, som ska mobiliseras i enlighet med återhämtningsplanen. Framför allt bör de TEN-T-projekt där genomförandet kommit långt få ökad tillgång till anslag.

57.

Europaparlamentet betonar att det i dagens mycket bekymmersamma läge är nödvändigt att Europeiska unionens nyare medlemsstater som inte ingår i euroområdet får tillgång till EU-medel. Dessa medel skulle ge den finanspolitiska stimulans som är nödvändig i länder som inte har samma manöverutrymme som medlemsstaterna i euroområdet, eller som har stora budgetunderskott och underskott i bytesbalansen.

58.

Europaparlamentet betonar att krisen får extremt negativa ekonomiska och sociala konsekvenser i många av de nya medlemsstaterna, vilket leder till en betydande risk för minskad tillväxt och stabilitet och ökad fattigdom. Parlamentet förväntar sig dessutom att det kommer att uppstå spridningseffekter som kan påverka euron och euroområdets ekonomier. Därför efterlyses en gemenskapsomfattande och samordnad strategi så att gemenskapssolidaritet visas och ett kollektivt ansvar tas i detta hänseende. Kommissionen uppmanas att se över och strama upp alla instrument för stabilisering av alla drabbade medlemsstater, inbegripet en stabilisering av växelkurser, så att snabba och effektiva säkerhetsnät och åtgärdspaket kan genomföras.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjliga åtgärder för att göra energiförsörjningen säkrare genom snabbare utveckling av ett EU-internt gasnät som skulle säkerställa energileveranserna.

60.

Europaparlamentet anser att en stark offentlig investeringspolitik, som syftar till att skapa en ”koldioxidsnål ekonomi”, är av yttersta vikt för att hantera den ekonomiska recessionen.

61.

I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att inleda reformer av sina skattesystem för att se till att vissa sektorer med stor miljöpåverkan, t.ex. jordbruk, transport och energi, agerar på ett hållbart sätt.

62.

Europaparlamentet stöder helhjärtat lanseringen av ett paket med olika politiska åtgärder för tätortsområden, vilket kombinerar energieffektivitet inom transporter och byggnader med sysselsättningsskapande åtgärder.

63.

Europaparlamentet betonar att det behövs en samordnad insats utan motstycke för att åstadkomma betydande investeringar inom energi, miljö och infrastruktur som stödjer en hållbar utveckling, bidrar till skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet och säkerställer den sociala sammanhållningen. Parlamentet anser därför att de ansträngningar som krävs från medborgarnas sida lättare kan accepteras om de uppfattas som å ena sidan rättvisa och å andra sidan som garantier för sysselsättning och social integration.

64.

Europaparlamentet efterlyser EU-initiativ inom utbildning och yrkesutbildning samt tillgång till riskkapital och kredit- och mikrokreditmöjligheter för att stimulera tillväxt och konvergens i hela Europeiska unionen.

65.

Europaparlamentet betonar behovet av att minska den byråkratiska bördan för investeringsprojekt som delfinansieras av privata företag, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att påskynda och underlätta investeringar.

66.

Europaparlamentet betonar att när de akuta problemen till följd av den ekonomiska krisen åtgärdas får man inte förlora den långsiktiga strategin ur sikte, eller möjligheten att nå vissa mål som skulle ha nåtts för länge sedan, nämligen följande:

67.

Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning mellan den nuvarande återhämtningsplanen på medlemsstatsnivå, målen och prioriteringarna i Lissabonstrategin, de integrerade politiska riktlinjerna och de nationella reformprogrammen samt till användningen av de flexibilitetsmöjligheter som den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten erbjuder.

68.

Ett centralt dilemma i den nuvarande krisen är att europeiska ekonomiskpolitiska instrument ännu inte är tillräckligt utvecklade för att utmaningarna framöver ska kunna mötas. Europaparlamentet begär därför en översyn och en uppdatering av väsentliga politiska instrument inför Europeiska rådets vårmöte 2010, särskilt de integrerade politiska riktlinjerna.

69.

Europaparlamentet efterlyser vägledning från kommissionens sida om de nationella reformprogrammen, mot bakgrund av kommissionens tillväxtprognoser.

70.

Europaparlamentet efterlyser utveckling av tillräckligt detaljerade kriterier och standarder så att kommissionen noggrant kan övervaka och regelbundet utvärdera återhämtningsplanernas effektivitet, särskilt när det gäller huruvida de tillkännagivna investeringarna verkligen har genomförts, samtidigt som man måste komma ihåg att krisens omfattning och de åtgärder som krävs ännu inte kan bedömas fullt ut.

71.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter – parlamentet, rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter på EU-nivå och nationell nivå – att arbeta tillsammans på grundval av följande förslag vid Europeiska rådets vårmöte i mars 2009:

72.

Europaparlamentet uppmanar parlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken att snarast undersöka vilka fördelar som en tänkbar europeisk fond av statspapper skulle kunna ge, vars kostnader skulle vara lägre än för motsvarande aggregat av nationella statspapper, och som skulle vara av tillfällig natur och efter en period omvandlas till nationella statspapper.

73.

Europaparlamentet anser att Europeiska Investeringsbanken (EIB) måste vara delaktig och att en stor del av den utlåning som nämns i återhämtningsplanen faller inom bankens behörighetsområde. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas överenskommelse om en kapitalökning för EIB. Parlamentet påminner om att vissa av EIB:s ingripanden också kräver stöd från EU-budgeten, men att detta för närvarande inte föreskrivs i återhämtningsplanen. Parlamentet anser att detta skulle kunna ske antingen genom att bidrag och lån kombineras eller i form av instrument med gemensam riskdelning, t.ex. finansieringsfaciliteten med riskdelning (RSFF) och instrumentet för lånegarantier till projekt inom det transeuropeiska transportnätet (LGTT). I det senare fallet skulle EIB kunna anmodas att bidra till instrumentet med sina egna reserver, vilket skulle kunna flerdubbla hävstångseffekten. Parlamentet betonar EIB:s roll i återfinansieringen av små och medelstora företag och affärsbanker, inbegripet nuvarande strukturer för offentlig-privata partnerskap. Parlamentet påminner i det sammanhanget om att det finns behov av att utveckla miljöanpassade finansieringskriterier.

74.

Europaparlamentet påminner om att den ekonomiska återhämtningsplan och de följdåtgärder som kommissionen föreslog den 28 januari 2009 innehåller en gemenskapsdel beräknad till 30 000 000 000 EUR som ska fördelas mellan följande sektorer: 5 000 000 000 EUR för sammankoppling av energinät och infrastruktur för bredband genom en översyn av den fleråriga budgetramen 2007–2013 samt åtgärder i samband med ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken, förskottsbetalningar från struktur- och sammanhållningsfonderna, ett flertal initiativ avseende forskning och utveckling, t.ex. det europeiska initiativet för ”gröna” bilar, initiativet framtidens fabriker och lågenergifastighetsinitiativet, en ökning av förfinansieringen av de projekt som har hunnit längst av de transeuropeiska transportnätsprojekten och initiativ till förmån för små och medelstora företag eller gemenskapsprogrammet för innovation (CIP) samt för finansiering som redan beviljats genom nuvarande eller nya lån eller medel från EIB.

75.

Europaparlamentet understryker att den nuvarande krisen inte bör utnyttjas som svepskäl för att försena en välbehövlig omorientering av utgifterna i riktning mot ”gröna” investeringar, utan i stället bör utnyttjas som ytterligare incitament för att skynda på en sådan omorientering. I detta sammanhang upprepar parlamentet hur viktig det är med den budgetöversyn som är planerad till 2009, som inte bör begränsas till en teoretisk vision av hur budgeten kan komma att se ut efter 2013 utan bör inbegripa djärva förslag om ett skifte i programplaneringen vid tiden för halvtidsöversynen av de fleråriga programmen, som ett svar på den aktuella krisen, samtidigt som hållbar utveckling främjas och hänsyn tas till de utmaningar som klimatförändringen skapar.

76.

Europaparlamentet understryker att vissa av förslagen i återhämtningsplanen är alltför vagt formulerade. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål ge budgetmyndighetens två grenar all detaljinformation som krävs för att fatta ett beslut. Parlamentet understryker också att många av de element som ingår i återhämtningsplanen kräver ändringar i de gällande fleråriga programmen. I detta sammanhang påminner parlamentet om att dessa ändringar måste göras med full respekt för parlamentets befogenhet.

77.

Europaparlamentet understryker att det konkreta genomförandet av återhämtningsplanen enligt kommissionens förslag därför riskerar att ta avsevärd tid, och uppmanar med kraft alla berörda institutioner att snarast anta de beslut som krävs, med tanke på den mycket svåra ekonomiska situation som råder i Europeiska unionen.

78.

Europaparlamentet understryker att största delen av de åtgärder som kommissionen föreslår baserar sig på en omfördelning av sådana budgetanslag som redan är inplanerade, och inte på ianspråkstagande av nya budgetresurser. Kommissionen uppmanas att ta de dra de slutsatser som krävs av de undermåliga ekonomiska prognoser som man offentliggjorde i januari 2009 och se över sina förslag avseende budgeten i ljuset av de nya prognoserna.

79.

Europaparlamentet välkomnar återhämtningsplanen för Europa och initiativen i samband med denna, och påminner om att varje ny utgift som inte finns med i budgeten för 2009 måste finansieras med nya pengar, för att förhindra avvikelser från den fleråriga budgetramen för 2007–2013 som förhandlats fram mellan de två grenarna av budgetmyndigheten. I detta sammanhang påminner parlamentet om de möjligheter som erbjuds genom bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, särskilt punkterna 21–23.

80.

Europaparlamentet understryker att återhämtningsplanen föreslår samordnade insatser på flera nivåer för att stärka Europas ekonomier. Parlamentet upprepar sin beredvillighet att börja förhandla med rådet om den justering av den fleråriga budgetramen för 2007–2013 med 5 000 000 000 EUR som kommissionen har föreslagit samt varje annan modifiering av instrument som skulle kunna påverka budgeten. Parlamentet anser att förhandlingarna bör koncentreras på att utvidga antalet projekt som ska stödjas genom denna budgetjustering, i enlighet med medlemsstaternas prioriteringar.

81.

Europaparlamentet erkänner de framträdande rollerna för EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) när det gäller att bidra till finansieringen av investeringar och förbättra tillgången till investeringar i affärsverksamhet, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet påpekar att bidragen från EU:s budget till EIB:s verksamhet har potential att ge investeringar en ordentlig hävstångseffekt, och vill utreda hur EU-budgeten kan medverka till att skapa fler sådana effekter, och att de under alla omständigheter måste åtföljas av en avsiktsförklaring mellan parlamentet, rådet, kommissionen och EIB om investeringsprioriteringarna som säkerställer att dessa riktar sig mot verkligt hållbara projekt. Parlamentet uttrycker oro för den ökande tendensen inom rådet och kommissionen att ålägga EIB och EBRD en mängd extra uppgifter, utan att dessförinnan ha lämnat alla nödvändiga garantier för att EIB och EBRD ska få den ekonomiska och finansiella kapacitet som krävs för att framgångsrikt utföra dem. Parlamentet konstaterar att kommissionen föreslår en förstärkning av de finansiella instrument som införts av EIB med anledning av överenskommelsen om den fleråriga budgetramen för 2007–2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en första utvärdering av de åtgärder som redan genomförts i detta sammanhang och att föreslå lösningar på budget- och regleringsproblemen vid genomförandet av satsningar som Jasmine, Jaspers och Jeremie.

82.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen klargör sina avsikter rörande framtida satsningar, särskilt när det gäller ett eventuellt bidrag från EU-budgeten för förstärkning av dessa instrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera budgetmyndighetens två grenar om i vilken utsträckning som nya instrument som EIB fått tillgång till för framtida initiativ kräver att EU-budgeten tas i anspråk. Dessutom konstaterar parlamentet att den ökande bördan av arbetsuppgifter som åläggs EIB och EBRD aktualiserar viktiga frågor om demokratisk kontroll av de finansierade projekten när medel från EU:s budget står på spel.

83.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag att investera i transeuropeiska energiförbindelser och bredbandsinfrastrukturprojekt fortfarande är förgäves p.g.a. att man inte har kunnat komma överens inom rådet, vilket strider mot Europeiska rådets vilja såsom den uttrycktes i december 2008. Parlamentet anser att EU:s budget bör användas för att bidra till krishanteringen genom utnyttjande av de lämpliga instrument som ingår i den interinstitutionella överenskommelsen, och uppmanar rådet att börja diskutera med parlamentet så snart som möjligt. Parlamentet anser att endast de marginaler som är bekräftade kan utnyttjas, och utgångspunkten kan inte vara uppskattade behov under kommande budgetår. Parlamentet påminner om att omflyttningen av medel också kan hindra genomförandet av den nuvarande politiken och anser att halvtidsöversynen är den sista möjligheten, som dessutom kommer sent, att reagera på den ekonomiska krisen. Parlamentet påpekar att om återhämtningsplanen godkänns så kommer den att få stor effekt på budgeten för 2009. Parlamentet påminner kommissionen om att dess förslag är vägledande och beroende av lagstiftarens godkännande. För att kunna garantera ett snabbt genomförande begär parlamentet ytterligare upplysningar om utvecklingsläget för varje projekt och dessutom en utvärdering av deras kortsiktiga effekter för sysselsättning och tillväxt i hela EU:s ekonomi, och efterlyser konkreta sifferuppgifter vad gäller genomförandet, särskilt när det gäller den ekonomiska planeringen. Parlamentet påpekar att EU:s utgifter för energiprojekt, vilka endast kan bli begränsade under EU:s nuvarande budgetram, bör fokusera på projekt som snabbt kan komma igång och som bidrar till att nå Europeiska unionens 2020-mål inom klimatförändringspolitiken, nämligen energisparprojekt och energieffektivitetsprojekt samt investeringar i nät för förnybar energi.

84.

Europaparlamentet påminner om det gemensamma uttalandet vid förlikningssammanträdet den 21 november 2008 om ”genomförandet av sammanhållningspolitiken” som underströk att ett snabbare genomförande av struktur- och sammanhållningsfonderna skulle gynna ekonomin, och om ”betalningsbemyndiganden” som stödde finansieringen av nya initiativ, särskilt i samband med finanskrisen. Parlamentet konstaterar att det under 2009 planeras ytterligare förskottsbetalningar på 63 000 000 000 EUR, grundat på kommissionens förslag om den ekonomiska förvaltningen av ESF, ERDF och sammanhållningsfonden, och andra förslagna ändringar av den ekonomiska förvaltningen av fonderna kan påskynda de mellanliggande betalningarna.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla budgetmyndigheten informerad och reda ut huruvida tidiga utbetalningar inom ramen för den ekonomiska förvaltningen av fonderna kommer att ligga i linje med de utbetalningar som budgetmyndigheten planerar för 2009, dvs. huruvida den betalningsnivå som parlamentet och rådet har kommit överens om är tillräcklig för att finansiera nuvarande eller kommande initiativ.

86.

Europaparlamentet påminner om att varje förändring av betalningarna som kommissionen kommer att föreslå måste ingå i en ändringsbudget som ska antas av budgetmyndighetens två grenar.

87.

Europaparlamentet betonar det mervärdet som programmet för den transeuropeiska transportinfrastrukturen (TEN-T) innebär när det gäller att uppfylla Lissabonstrategin, nå Europeiska unionens klimatförändringsmål samt åstadkomma en bättre social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, samtidigt som programmet dessutom i rätt tid tjänar som ett stöd för den totala efterfrågan i Europeiska unionen. Därför välkomnar parlamentet kommissionens förslag att flytta 500 000 000 EUR avseende investeringar i transportinfrastruktur från 2010 till 2009.

88.

Europaparlamentet ber kommissionen att, när man lägger fram förteckningen över specifika projekt som ansöker om finansiering från EU:s budget, ta hänsyn till behovet av att förbättra konkurrenskraften i EU:s ekonomi på lång sikt och tidigarelägga infrastrukturprojekt som redan beslutats och planerats, i enlighet med Europeiska rådets begäran vid mötet i december 2008.

89.

Europaparlamentet rekommenderar ett flexibelt tillvägagångssätt när det gäller den europeiska budgetens utgiftsstruktur och fördelning av anslag för vilka åtaganden inte gjorts eller icke-årliga budgeterade medel för de prioriteringar som fastställts inom en sammanhållningsram. Parlamentet kräver på nytt att den europeiska budgeten snabbt ska stärkas, genom att dess storlek och utgiftsstruktur omvärderas.

90.

Europaparlamentet förespråkar eftertryckligen att Europeiska unionen ska spela en ledande roll i internationella forum, särskilt forumet för finansiell stabilitet och internationella valutafonden (IMF) och vid kommande G20-möten. Parlamentet anser att det är särskilt viktigt att stärka den multilaterala övervakningen av valutaområden och finansmarknader. Parlamentet påminner om att konvergens i dessa tider av fria globala kapitalflöden utgör kärnan för verkligt rättvisa spelregler och en övergripande tillsynsstruktur.

91.

Europaparlamentet påminner om vikten av nästa G20–toppmöte i London den 2 april 2009, när man räknar med att förklaringar ska omvandlas till beslut. Parlamentet påminner om hur viktigt det är att man enas om en tydlig tidsplan för åtgärder så att processen blir resultatinriktad. Parlamentet insisterar på att man inte bara enas om finansiella frågor utan att medlemsstaternas stats- och regeringschefer också diskuterar hur globala obalanser kan åtgärdas och enas om att samordna de olika återhämtningsplaner som nyligen antagits, och att inte heller arbetslöshetsfrågan glöms bort. Parlamentet stödjer att de Larosière-gruppens rekommendationer används som grund för EU:s ståndpunkt om det framtida finanssystemets uppbyggnad. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inhämta parlamentets åsikt innan man enas om en förhandlingsposition för toppmötet.

92.

Europaparlamentet ställer sig helt bakom det beslut som de europeiska medlemmarna i G20 fattat, nämligen att vidta avgörande åtgärder mot skatteparadis och jurisdiktioner som inte samarbetar, genom att enas om ett sanktionspaket så snart som möjligt, vilket ska bekräftas på toppmötet i London. Parlamentet rekommenderar att EU på sin egen nivå antar en adekvat lagstiftningsram för att begränsa handeln med dessa jurisdiktioner. Parlamentet understryker att globala strategier som blir allt mer samstämmiga är avgörande för att denna fråga ska kunna lösas.

93.

Parlamentet rekommenderar eftertryckligen en vederbörlig utvärdering av de internationella transaktionernas effekter för den reala ekonomin i hela Europeiska unionen, särskilt när det gäller handel, klimatförändringar och finanser. Parlamentet stöder en förstärkt internationell dialog med de viktigaste valutablocken för att förebygga de konsekvenser som valutamanipulation och valutavolatilitet får för den reala ekonomin.

94.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att intensifiera samrådet och främja förbindelser som präglas av samarbetsvilja med Europeiska unionens handelspartner och framför allt med den nytillträdda amerikanska regeringen.

95.

Europaparlamentet anser att den nuvarande krisen inte får påverka Europeiska unionens ansvar när det gäller att främja internationell utveckling och bekämpa fattigdom i världen. Parlamentet anser att en återgång till protektionistisk politik måste förhindras. Parlamentet betonar att återhämtningsinsatsen i världen skulle kunna stärkas kraftigt genom att i tid slutföra Doharundans handelsförhandlingar.

96.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Eurogruppens ordförande.