1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/90

A.

Förhandlingarna om ett övergripande internationellt klimatförändringsavtal i enlighet med målet att hålla den globala temperaturökningen under 2 °C beräknas slutföras i Köpenhamn i december 2009.

B.

Studier som nyligen gjorts visar att det är möjligt att minska de globala växthusgasutsläppen med 40 procent fram till 2030 och att vindkraft, solenergi och andra hållbara och förnybara energikällor skulle kunna täcka nästan en tredjedel av världens totala energibehov till en kostnad av mindre än en halv procent av världens BNP. Genom energieffektivitet skulle utsläppen av växthusgaser kunna minskas med över en fjärdedel och avskogningen i det närmaste stoppas.

C.

För att undvika farliga klimatförändringar måste man, enligt alltfler forskare, stabilisera utsläppen av växthusgaser i atmosfären till 350 ppmv koldioxidekvivalenter, en betydligt lägre utsläppsnivå än den som tidigare rekommenderades.

D.

Europeiska unionen kommer att enas om en förhandlingsposition vid Europeiska rådets vårmöte 2009.

E.

EU har strävat efter att inta en ledande roll i kampen mot den globala uppvärmningen och stöder fullt ut UNFCCC-förhandlingarna.

F.

EU har antagit ovannämnda energi- och klimatpaket, som består av lagstiftande åtgärder för att före 2020 genomföra en ensidig 20-procentig minskning av växthusgasutsläppen jämfört med 1990-års nivåer, med ett åtagande om en 30-procentig minskning ifall ett tillräckligt ambitiöst internationellt avtal skulle nås i Köpenhamn.

G.

Utsläppen ökar i snabb takt i utvecklingsländerna, och dessa länder kan inte minska dem utan betydande tekniskt och ekonomiskt stöd.

H.

Avskogning och skogsförstörelse svarar för ungefär 20 procent av världens koldioxidutsläpp (CO2). Avskogning och skogsförstörelse utgör också allvarliga hot till följd av klimatförändringen eftersom de äventyrar skogars viktiga funktion som kolsänka. Avskogningen sker i en rasande fart. Varje år försvinner 13 miljoner hektar skog, framför allt i de tropiska skogarna i utvecklingsländerna.

I.

EU:s system för handel med utsläppsrätter kan fungera som en modell för att utveckla utsläppshandel i andra utvecklade länder och regioner.

J.

Hälften av alla globala insatser för att mildra effekterna skulle kunna utgöras av ”win-win”-åtgärder till en låg kostnad, nämligen genom förbättrad energieffektivitet.

K.

Auktionering av utsläppsrätter kan generera stora intäkter i framtiden som skulle kunna användas för att finansiera begränsnings- och anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna.

L.

För att underlätta finansieringen av högkvalitativa projekt i utvecklingsländerna, särskilt när det gäller små och medelstora företag, måste det finnas ett omfattande, öppet och kontinuerligt informationsflöde om tillgången till och möjligheterna att ansöka om finansiering. Detta måste vara det internationella samfundets ansvar och EU måste ha en ledande roll och föregå med gott exempel.

M.

Enligt de senaste beräkningarna uppgår kostnaderna för de nya investeringar som krävs för utsläppsminskningar globalt sett till 175 000 miljoner EUR fram till 2020, och mer än hälften bör investeras i utvecklingsländerna.

N.

Att halvera avskogningen före 2020 skulle enligt kommissionen kosta 15–25 000 miljoner EUR per år fram till år 2020, och att stoppa avskogningen skulle kosta ännu mer.

O.

Enligt flera studier från internationella organisationer kommer kostnaderna för anpassningen till klimatförändringen i utvecklingsländerna hamna någonstans runt tiotals miljarder euro årligen.

1.

Europaparlamentet framhåller att EU måste behålla sin ledande roll i internationell klimatpolitik. Parlamentet betonar vikten av att EU talar med en röst för att bevara sin trovärdighet i denna roll.

2.

Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt försöka åstadkomma ett Köpenhamn-avtal som tar hänsyn till de senaste forskningsrapporterna om klimatförändringen, innehåller skyldigheter att stabilisera utsläppsnivåerna och fastställa temperaturmål för att på bästa sätt hejda farliga klimatförändringar, samt föreskriver en regelbunden översyn för att garantera att målen baseras på den senaste vetenskapen. Kommissionens förslag på detta område välkomnas.

3.

Europaparlamentet påminner om att det inte bara är de utvecklade länderna som måste minska sina utsläpp radikalt för att den globala temperaturökningen ska kunna begränsas till högst 2 °C jämfört med förindustriella nivåer, utan att även utvecklingsländerna måste göra sitt för att nå detta mål.

4.

Europaparlamentet påpekar att de utsläppsminskningar i utvecklingsländerna som ligger under ”business as usual”-nivåerna kommer att bidra till att hålla den globala temperaturökningen långt under 2 °C, vilket kräver ett brett stöd från industriländerna.

5.

Parlamentet understryker att för att vidta de begränsningsåtgärder som krävs i utvecklingsländerna behöver man öka de ekonomiska resurserna väsentligt.

6.

Europaparlamentet understryker de industrialiserade ländernas ansvar att ge utvecklingsländerna tillräckligt ekonomiskt och tekniskt stöd som skapar incitament att minska växthusgasutsläppen, anpassa sig till klimatförändringens konsekvenser och minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse, samt stärka kapacitetsuppbyggnad i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt framtida internationella avtal om klimatförändringar. Parlamentet betonar att en majoritet av detta stöd måste vara nytt och komplettera offentligt utvecklingsbistånd.

7.

Europaparlamentet påminner om sin ovannämnda resolution av den 4 februari 2009, och särskilt om de delar som ägnas den internationella dimensionen samt finansiering och budgetfrågor, och vikten av att för EU och de andra industriländerna som grupp fastställa ett långsiktigt minskningsmål om minst 80 procent fram till 2050 jämfört med 1990.

8.

Europaparlamentet påminner också om sin rekommendation om att vissa principer som antogs i energi- och klimatpaketet bör användas som utgångspunkt för det internationella avtalet, särskilt den bindande linjära kurvan för industriländernas åtaganden, differentiering på grundval av de utsläpp som fastställts och skärpt efterlevnad med en årlig faktor för utsläppsminskning.

9.

Europaparlamentet framhåller att i dagens finansiella och ekonomiska kris kan EU:s mål att bekämpa klimatförändringen kombineras med viktiga nya ekonomiska möjligheter att utveckla ny teknik, skapa arbetstillfällen och förbättra energisäkerheten. Ett avtal i Köpenhamn skulle kunna ge tillräckliga incitament för en grön ”New Deal” som skapar ekonomisk tillväxt, främjar grön teknik och säkrar dessa nya arbetstillfällen i EU och utvecklingsländerna.

10.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att sträva efter ett internationellt avtal med industriländerna som kan åstadkomma gemensamma minskningar av växthusgasutsläppen som ligger på den övre delen av ”skalan” 25–40 procent, vilket rekommenderas i den fjärde konsekvensbedömningen från FN:s internationella klimatpanel, och se till att dessa minskningar är inhemska.

11.

Europaparlamentet är oroat över att omfattningen av EU:s ekonomiska ansvar i kommissionens ovannämnda meddelande av den 28 januari 2009 inte preciseras. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att göra konkreta åtaganden om finansiering i konsekvens med de nödvändiga globala ansträngningarna för att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 °C, när ett förhandlingsmandat antas inför Köpenhamnkonferensen.

12.

Europaparlamentet anser att sådana åtaganden om finansiering bör innehålla, enligt vad Europeiska rådet angav i december 2008, ett löfte från medlemsstaternas sida att använda en stor del av auktioneringsintäkterna från EU:s handel med utsläppsrätter till finansiering av åtgärder som mildrar effekterna av och anpassar sig till klimatförändringen i de utvecklingsländer som kommer att ha ratificerat det internationella avtalet om klimatförändringar, men betonar att eftersom inte ens 50 procent av EU:s utsläpp omfattas av utsläppshandeln måste andra sektorer av ekonomin i medlemsstaterna ingå när det gäller att finansiera dessa viktiga åtgärder.

13.

Europaparlamentet vidhåller att sådana åtaganden måste tillhandahålla en förutsägbar finansiering för mekanismer som inrättas inom ramen för UNFCCC och som kompletterar det officiella utvecklingsbiståndet och är fristående från de årliga budgetförfarandena i medlemsstaterna.

14.

Europaparlamentet välkomnar de två alternativen för innovativ finansiering som tas upp i kommissionens ovannänmnda meddelandet av den 28 januari 2009, under förutsättning att de utformas på ett sätt som garanterar tillräckligt förutsägbara finansieringsnivåer. Parlamentet samtycker också till förslaget att detta ska kombineras med finansiering med medel som inkommer vid auktionering avseende flyg- och sjötransport inom system med utsläppstak och handel.

15.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens idé om att en del medel ska ges i form av lån eftersom vissa insatser också kan skapa en ”win-win” situation i utvecklingsländerna.

16.

Europaparlamentet betonar att med bindande mål skulle investerare bättre kunna bedöma de risker och tillfällen som förknippas med klimatförändringen. Investerare skulle också involveras i projekt som uppfyller målet att dämpa effekterna av klimatförändringen och att anpassa sig till den. Vidare behövs det tydlighet kring privatkapitalets roll i de investeringar som är nödvändiga för att uppnå målen.

17.

Europaparlamentet anser dock att det är oerhört viktigt att anta en mer övergripande handlingsplan om den framtida finansieringen av klimatpolitiken, som täcker alla relevanta områden och källor gällande finansiering. Parlamentet anser att kommissionens ovannämnda meddelande av den 28 januari 2009 är en bra utgångspunkt för ett sådant arbete, men betonar att det måste stärkas med tydligt definierade åtgärder. Rådet uppmanas ge kommissionen mandat att omgående utveckla en sådan handlingsplan inför förhandlingarna i Köpenhamn.

18.

Europaparlamentet anser att en stor del av det gemensamma bidraget till begränsningsåtgärder och anpassningsbehov i utvecklingsländerna måste gå till projekt som strävar efter att stoppa avskogning och skogsförstörelse, och till projekt för återbeskogning och nybeskogning i dessa länder.

19.

Europaparlamentet välkomnar mekanismen för ren utveckling enligt Kyotoprotokollet (CDM) som ett sätt att få utvecklingsländerna att delta på koldioxidmarknaden. Parlamentet understryker att industriländernas utnyttjande av tillgodohavanden för att uppfylla utsläppsminskningsmålen inte kan ingå i utvecklingsländernas ansvar att minska sina utsläpp av växthusgaser i ett internationellt avtal om klimatförändringen. Parlamentet insisterar därför på att strikta kvalitetskriterier för projekt måste ingå i framtida mekanismer som kompenserar utsläpp för att inte industriländerna ska ta ifrån utvecklingsländerna möjligheten att minska utsläppen till en låg kostnad. Kriterierna måste dessutom garantera att sådana projekt håller en hög standard med tillförlitliga, bevisliga och genuina utsläppsminskningar som också skapar en hållbar utveckling i dessa länder.

20.

Europaparlamentet anser att EU:s gemensamma bidrag till begränsningsåtgärder och anpassningsbehov i utvecklingsländerna år 2020 inte ska ligga under 30 000 miljoner EUR/år, en siffra som kan komma att höjas i takt med ny kunskap om allvaret i klimatförändringen och kostnadernas omfattning.

21.

Europaparlamentet betonar att de stora kapitalflödena till begränsningsåtgärder och anpassningsbehov i utvecklingsländerna endast utgör en dellösning. Parlamentet trycker på att pengarna ska användas på ett hållbart sätt som undviker byråkrati, särskilt för små och medelstora företag, och korruption. Parlamentet understryker att stödet måste vara förutsägbart, samordnat och transparent, och bygga upp kapacitet i utvecklingsländerna på både central och lokal nivå. Människor som drabbats av problem på grund av klimatförändringen ska ges prioritet, inte bara regeringar. Vikten av kontinuerlig och lättillgänglig information om det stöd som finns att tillgå betonas. Parlamentet uppmanar rådet och det kommande svenska ordförandeskapet att aktivt främja dessa principer under UNFCCC-förhandlingarna (COP15) i Köpenhamn i december 2009.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överge sitt tidigare motstånd mot att inkludera skogsbruk i systemen för handel med utsläppsrätter. Parlamentet anser att både marknads- och icke-marknadsbaserat stöd kommer att behövas för att finansiera REDD, dvs. framtida mekanismer för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse, enligt ett avtal efter 2012. Kommissionen och rådet uppmanas att inta en ledande roll när pilotmarknader för koldioxid utvecklas för REDD. Vidare uppmanas kommissionen och rådet att undersöka hur marknads- och icke-marknadsbaserat skogsbruksstöd kan kompletterna varandra.

23.

Europaparlamentet menar att chanserna för att förhandlingarna i Köpenhamn ska lyckas avsevärt kommer att öka om EU:s ledarskap tillhandahåller ekonomiskt och tekniskt stöd till utvecklingsländerna. Ett EU-ledarskap på finansieringsområdet, som på ett tidigt stadium tillhandahåller konkreta förhandlingssiffror, är nödvändigt i syfte att få tillräckligt stöd från allmänheten på hemmaplan för att uppmuntra utvecklingsländer att anta ambitiösa bindande mål och uppmuntra andra OECD-länder att bidra på ett liknande sätt.

24.

Europaparlamentet erkänner att EU som helhet är på väg att uppfylla Kyotomålen, men påpekar att vissa medlemsstater är långt från sina Kyotomål, vilket kan undergräva EU:s trovärdighet i Köpenhamnsprocessen. Parlamentet vidhåller därför att de medlemsstater som inte redan håller på att uppfylla Kyotomålen bör öka sina insatser.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till UNFCCC:s sekretariat med en begäran till det senare att den vidarebefordras till alla de avtalsparter som inte är EU-medlemsstater.