This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009CN0520
Case C-520/09 P: Appeal brought on 15 December 2009 by Arkema France SA against the judgment delivered by the Court of First Instance (Seventh Chamber) on 30 September 2009 in Case T-168/05 Arkema v Commission
Mål C-520/09 P: Överklagande ingett den 15 december 2009 av Arkema France SA av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-168/05, Arkema mot kommissionen
Mål C-520/09 P: Överklagande ingett den 15 december 2009 av Arkema France SA av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-168/05, Arkema mot kommissionen
EUT C 37, 13.2.2010, p. 27–28
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
13.2.2010 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 37/27 |
Överklagande ingett den 15 december 2009 av Arkema France SA av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-168/05, Arkema mot kommissionen
(Mål C-520/09 P)
2010/C 37/34
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Arkema France SA (ombud: M. Debroux, avocat)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva det beslut som förstainstansrätten fattade den 30 september 2009 i mål T-168/05, och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar klaganden fyra grunder.
Som första grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten åsidosatte de regler som styr ett moderbolags ansvar för sitt dotterbolags konkurrensbegränsande verksamhet. Klaganden hävdar att den angripna domen i detta hänseende är motsägelsefull. Förstainstansrätten påpekade i denna dom att presumtionen om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på sitt dotterbolags agerande är en enkel presumtion som kan motbevisas genom att moderbolaget och/eller dotterbolaget lägger fram bevisning för att dotterbolaget handlade självständigt. Emellertid påstod förstainstansrätten också att självaste funktionen av ett moderbolag består av att, genom bland annat budgetkontroll, säkerställa en enhetlig drift av dotterbolagen inom en koncern. De jure skapar detta resonemang en icke motbevisbar presumtion om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på sina dotterbolag. Med beaktande av förstainstansrättens påstående är det därmed omöjligt för ett dotterbolag att styrka sitt självständiga agerande på marknaden.
Som andra grund gör Arkema gällande ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Den icke motbevisbara presumtionen om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på sina dotterbolag leder till att deltagarna i en konkurrensbegränsande samverkan behandlas olika beroende på om de tillhör en koncern eller inte.
Som tredje grund gör klaganden gällande att den angripna domen åsidosätter principen om likabehandling och rätten till en rättvis rättegång. När förstainstansrätten prövade grunden som avsåg den otillräckliga motivering som utgjorde ett väsentligt formfel prövades endast de argument som framställts av Elf Aquitaine, som är Arkemas moderbolag. De argument som Arkema själv hade framfört prövades inte. Förstainstansrätten var visserligen inte skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Dock borde det av motiveringen i domen i vart fall ha framgått exakt hur förstainstansrätten resonerade i förhållande till klaganden.
Som fjärde och sista grund gör Arkema gällande ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Kommissionen hade beaktat Arkemas omsättning två gånger när den fastställde beräkningsunderlaget för en påföljd och förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att kommissionen enligt beräkningsmetoden i riktlinjerna inte hade någon annan valmöjlighet. Förstainstansrättens bedömning innebär att kommissionens riktlinjer ges en bindande verkan som dessa riktlinjer faktiskt inte har. Enligt klaganden ska dylika riktlinjer snarare betraktas som vägledande förhållningsregler än som rättsregler, vilka under alla omständigheter skulle binda förvaltningen.