13.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/19

1.

Ska brottsoffrets rätt att bli förstådd, som det hänvisas till i skäl 8 i rambeslutet (1), tolkas som en positiv förpliktelse för de statliga myndigheter som ansvarar för att beivra de brottsliga gärningarna att göra det möjligt för brottsoffret att uttrycka sin bedömning, sina tankar och sina åsikter beträffande de eventuella direkta konsekvenser för brottsoffrets liv som kan bli resultatet av påföljder som ådöms den gärningsman som brottsoffret är knutet till genom familjeband eller genom en nära känslomässig relation?

2.

Ska artikel 2 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så, att medlemsstaternas skyldighet att erkänna brottsoffrens rättigheter och legitima intressen innebär att de måste ta hänsyn till brottsoffrets åsikt när förfarandets straffrättsliga följder omedelbart och grundläggande kan påverka utvecklingen av brottsoffrets rätt till fri personlig utveckling, ett privatliv och ett familjeliv?

3.

Ska artikel 2 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så, att de statliga myndigheterna inte får underlåta att beakta brottsoffrets fria vilja när brottsoffret motsätter sig att besöksförbud utfärdas och upprätthålls när gärningsmannen är en familjemedlem, det inte föreligger någon objektiv risk för återfall i brott och det bedöms att graden av personlig, social, kulturell och emotionell förmåga utesluter att brottsoffret är underkastat gärningsmannen, eller ska nämnda åtgärd tvärtom anses rättsenlig i samtliga fall, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott?

4.

Ska artikel 8 i rambeslutet 2001/220/RIF, i vilken det fastställs att staterna ska säkerställa adekvat skydd för brottsoffren, tolkas så att den innebär att det är tillåtet med en generell och obligatorisk skyldighet att utfärda besöksförbud eller kontaktförbud såsom tilläggsstraff i samtliga fall där den gärning som brottsoffret har blivit utsatt för utgörs av brott inom familjen, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott, eller innebär artikel 8 tvärtom att det ska ske en individuell bedömning som gör det möjligt att i varje enskilt fall avgöra vilken skyddsnivå som, med beaktande av föreliggande intressen, ska anses utgöra ett adekvat skydd?

5.

Ska artikel 10 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så att det är möjligt att generellt utesluta medling i straffrättsliga förfaranden som avser brott inom familjen, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott, eller ska medling tvärtom vara tillåten även i sådana förfaranden, med en avvägning i varje enskilt fall mellan föreliggande intressen?