This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009CN0477
Case C-477/09: Reference for a preliminary ruling from the Cour de Cassation (France) lodged on 25 November 2009 — Charles Defossez v Christian Wiart, liquidator of Sotimon SARL, Office national de l’emploi, CGEA de Lille
Mål C-477/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 november 2009 — Charles Defossez mot Christian Wiart, konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi, CGEA de Lille
Mål C-477/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 november 2009 — Charles Defossez mot Christian Wiart, konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi, CGEA de Lille
EUT C 37, 13.2.2010, p. 18–19
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
13.2.2010 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 37/18 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 november 2009 — Charles Defossez mot Christian Wiart, konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi, CGEA de Lille
(Mål C-477/09)
2010/C 37/19
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour de cassation
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Charles Defossez
Motpart: Christian Wiart, i egenskap av konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi (fonds fermeture d’entreprises), CGEA de Lille
Tolkningsfrågor
Ska artikel 8a i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, (1) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG, (2) i vars punkt 1 det föreskrivs att när ett företag som är verksamt på minst två medlemsstaters territorium blir insolvent, ska institutionen i den medlemsstat på vilkens territorium arbetstagarna normalt utför eller utförde sitt arbete vara behörig institution för betalningen av utestående fordringar till arbetstagarna, och i vars punkt 2 det föreskrivs att omfattningen av arbetstagarnas rättigheter ska fastställas i den lagstiftning som gäller för den behöriga garantiinstitutionen, tolkas så, att den föreskriver vilken institution som är behörig, med undantag för varje annan institution? Om nämnda bestämmelse inte ska tolkas på ovan nämnda sätt ska den då, med hänsyn till att direktivets syfte är att förstärka rättigheterna för de arbetstagare som har använt sig av sin rätt till fri rörlighet och med hänsyn till att direktivet enligt artikel 9 första stycket inte ska påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är gynnsammare för arbetstagarna, tolkas så att löntagaren behåller rätten att göra anspråk på den gynnsammaste garantin från den institution vid vilken arbetsgivaren är försäkrad och till vilken denne betalar avgifter enligt nationell rätt, istället för garantin från institutionen enligt artikel 8a direktivet?
(1) EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.
(2) EGT L 270, s. 10.