13.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/4

—

fastställa att talan om överklagande kan tas upp till prövning och bifalla den,

—

upphäva den överklagade domen,

—

bifalla talan i första instans,

—

i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten och, om nödvändigt, ålägga denna att beakta den bevisning som avvisats,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

1.

Förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning i skälen till den överklagade domen genom att dra slutsatsen att talan i mål T-30/01 saknade föremål.

2.

Förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att det krävdes ett uttryckligt beslut av kommissionen (riktat mot den aktuella medlemsstaten) för att det inledande förfarandet avseende undersökningen av den omtvistade åtgärden, vilket ägde rum innan förordning nr 659/1999 trädde i kraft, skulle anses avslutat.

3.

Förstainstansrätten missuppfattade beslutet av den 28 november 2000 genom att anse att detta beslut innebar ett avslut på det inledande förfarande av den omtvistade skatteåtgärden som inleddes genom det klagomål som framställdes år 1994. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte anse att den omprövning av den omtvistade skatteåtgärden som ägde rum år 2000, borde ha genomförts inom ramen för det förfarande som etablerats för befintliga stöd

4.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta handläggningsreglerna om bevisbörda och bevisvärdering, särskild med avseende på den bevisning som utgörs av beslutet av den 28 november 2000 (dess trovärdighet och bevisstyrka). Förstainstansrätten åsidosatte rätten till en rättvis rättegång.

5.

Förstainstansrätten åsidosatte handläggningsreglerna om bevisbörda och bevisvärdering vad avser de objektiva, relevanta, överensstämmande och slutgiltiga uppgifter som framlagts i målet, och som utgör stöd för att kommissionen, innan beslutet av den 28 november 2000 fattades, hade slutfört sin preliminära undersökning av den omtvistade skatteåtgärden. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte fastställa att den omprövningen av den omtvistade skatteåtgärden som ägde rum år 2000 borde ha genomförts inom ramen för det förfarande som etablerats för befintliga stöd.

6.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta handläggningsreglerna om bevisning, och genom beslutet att inte beakta den bevisning som klaganden åberopat avseende den omständigheten att kommissionen uppvisat vissa handlingar som, mot bakgrund av förstainstansrättens motivering av sitt beslut att ogilla klagandens talan, visat sig vara av betydelse för klagandens möjlighet att försvara sina intressen. Förstainstansrätten åsidosatte principerna om en rättvis rättegång och om jämlikhet i medel, samt skyddet för rätten till försvar.