Talan väckt den 10 april 2009 — Ningbo Yonghong Fasteners mot rådet

(Mål T-150/09)

2009/C 141/109

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ningbo Yonghong Fasteners Co. Ltd (ombud: advokaterna F. Graafsma och J. Cornelis)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 91/2009 av den 26 januari 2009 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull beträffande import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (1) på den grunden att artikel 2.7 b och c i förordning (EG) nr 384/96 (2) har åsidosatts och på den grunden att det har företagits en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när sökandens ansökan om marknadsekonomisk status avslogs.

Sökanden gör gällande att kommissionen försummade att fatta beslut avseende marknadsekonomisk status inom den frist som fastställts i artikel 2.7 c andra stycket i förordning (EG) nr 384/96. Sökanden hävdar att kommissionen, genom att den fattade beslut avseende marknadsekonomisk status efter det att den hade mottagit alla uppgifter som den hade begärt att få in i frågeformuläret i antidumpningsärendet, åsidosatte sin skyldighet enligt ovannämnda bestämmelse, vilken syftar till att undvika att frågan huruvida en tillverkare uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status avgörs utifrån dennes inverkan på beräkningen av dumpningsmarginalen.

Sökanden gör vidare gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det slogs fast att sökandens kostnad för den främsta insatsvaran, valstråd av stål, i huvudsak inte återspeglade marknadsvärdet enligt artikel 2.7 c i förordning (EG) nr 384/96. Sökanden hävdar att denna uppenbart oriktiga bedömning beror på att kommissionen och rådets åsidosatte sina skyldigheter vad beträffar omsorg och god förvaltning genom att inte noggrant och objektivt pröva all relevant bevisning som åberopats.

Slutligen hävdar sökanden att rådets tolkning av artikel 2.7 b och c i förordning (EG) nr 384/96 är oriktig och att rådet således har åsidosatt denna bestämmelse. Sökanden hävdar vidare att rådet, genom sin tolkning av artikel 2.7 b och c, förbisåg den omständigheten att bedömningen avseende marknadsekonomisk status ska företas på företagsnivå och ålade sökanden en orimlig bevisbörda. Därutöver anser sökanden att rådets tolkning innebär att möjligheten enligt artikel 2.5 i förordning (EG) nr 384/96 att justera produktionskostnaderna i de fall då dessa kostnader är snedvridna på grund av en särskild marknadssituation blir överflödig och att rådet därmed har åsidosatt sin skyldighet att tolka en gemenskapsbestämmelse utifrån dess sammanhang och dess syfte.

(1)  EUT L 29, s. 1.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).