This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009TN0149
Case T-149/09: Action brought on 10 April 2009 — Dover v Parliament
Mål T-149/09: Talan väckt den 10 april 2009 — Dover mot parlamentet
Mål T-149/09: Talan väckt den 10 april 2009 — Dover mot parlamentet
EUT C 141, 20.6.2009, p. 53–53
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
20.6.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 141/53 |
Talan väckt den 10 april 2009 — Dover mot parlamentet
(Mål T-149/09)
2009/C 141/108
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Densmore Ronald Dover (Borehamwood, Förenade kungariket) (ombud: D. Vaughan, QC Barrister, M. Leister, Barrister och M. French, Solicitor)
Svarande: Europaparlamentet
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
|
— |
ogiltigförklara det angripna beslutet, |
|
— |
vidta åtgärder för processledning enligt artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, på sätt som anges i ansökan, och |
|
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Sökanden yrkar ogiltigförklaring av parlamentsbeslut D(2009) 4639 av den 29 januari 2009 om återkrav av ersättning för assistans till ledamöterna.
Sökanden har åberopat fem grunder till stöd för sin talan.
För det första hävdar sökanden att parlamentet har såväl feltolkat som felaktigt tillämpat artikel 14 i bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter (FID-bestämmelserna), bland annat genom att försöka retroaktivt ålägga sökanden krav som inte fanns för Europaparlamentets ledamöter under den aktuella tidsperioden och genom att inte precisera vilken utgiftspost som anses ha utbetalats felaktigt.
För det andra gör sökanden gällande att parlamentet utgått ifrån en påstådd ”intressekonflikt” och åsidosatt rättssäkerhetsprincipen eftersom parlamentet handlat i strid med tidigare praxis, inte följt sina publicerade bestämmelser och inte satt upp klara och tydliga regler. Sökanden hävdar att parlamentets beslut saknar såväl rättslig som saklig grund.
För det tredje hävdar sökanden att parlamentet inte har följt de grundläggande formföreskrifterna i artikel 27 i bestämmelserna för kostnadsersättningar, bland annat angående samråd med kvestorerna, motivering av varför ett fall utgör ett ”undantagsfall”, hörande av sökanden innan ett beslut fattas, samt vad gäller vilka beslut som ska fattas av presidiet.
För det fjärde anför sökanden att svaranden har försökt att återkräva mervärdesskatt från honom utan att det fanns rättslig grund för detta.
Slutligen anför sökanden att parlamentet översänt hans fall till OLAF i förtid, och att hans rätt till ett försvar därmed åsidosatts utan rättslig grund eller motivering.