29.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/4

1.

Det följer av rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol (1) att ersättning för tillhandahållande av offentliga tjänster inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget om den uppfyller vissa villkor. Om ersättningen inte uppfyller dessa villkor och om de allmänna kriterierna för tillämpning av artikel 87.1 är uppfyllda, utgör ersättningen statligt stöd.

2.

I kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2) anges på vilka villkor viss ersättning för offentliga tjänster utgör statligt stöd som är förenligt med artikel 86.2 i EG-fördraget. Ersättning som uppfyller dessa villkor undantas från kravet på förhandsanmälan. Ersättning för offentliga tjänster som utgör statligt stöd och inte omfattas av tillämpningsområdet för beslut 2005/842/EG om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kommer fortfarande att omfattas av kravet på förhandsanmälan. Syftet med dessa rambestämmelser är att ange på vilka villkor sådant statligt stöd kan anses förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 86.2.

3.

Dessa rambestämmelser är tillämpliga på ersättning för offentliga tjänster som ges till företag i samband med verksamhet som regleras i EG-fördraget, med undantag för transportsektorn och för radio och TV i allmänhetens tjänst som omfattas av kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst (3).

4.

Dessa rambestämmelser är tillämpliga utan att det påverkar tillämpningen av särskilda, strängare bestämmelser om skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster som ingår i sektorspecifik gemenskapslagstiftning och sektorspecifika gemenskapsåtgärder.

5.

Dessa rambestämmelser påverkar inte tillämpningen av gällande gemenskapsbestämmelser inom områdena offentlig upphandling och konkurrens (särskilt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget).

6.

I sin dom i målet Altmark fastställde domstolen på vilka villkor ersättning för offentliga tjänster inte utgör statligt stöd, enligt följande.

”För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade. […]

För det andra skall de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt, på så sätt att det kan undvikas att ersättningen medför att det mottagande företaget gynnas ekonomiskt i förhållande till konkurrerande företag. […] Om en medlemsstat ersätter de förluster som ett företag åsamkats utan att kriterierna för en sådan ersättning har fastställts i förväg, när det i efterhand visar sig att genomförandet av vissa uppgifter inom ramen för skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster inte har varit ekonomiskt lönsamt, utgör detta också en ekonomisk åtgärd som omfattas av begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

[…] För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst […].

[…] För det fjärde skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, storleken av den nödvändiga ersättningen fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med transportmedel som är lämpliga för att fullgöra den allmänna trafikplikt som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av trafikplikten, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av trafikplikten.”

7.

Om dessa fyra kriterier är uppfyllda, utgör inte ersättningen för offentliga tjänster statligt stöd och artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget är inte tillämpliga. Om medlemsstaterna inte respekterar dessa kriterier och om de allmänna kriterierna för tillämpning av artikel 87.1 i EG-fördraget är uppfyllda, utgör ersättningen emellertid statligt stöd.

8.

Kommissionen anser att sådant statligt stöd i den gemensamma marknadens nuvarande utvecklingsskede kan förklaras förenligt med fördraget enligt artikel 86.2 i EG-fördraget om det är nödvändigt för att tillhandahålla tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse och om det inte påverkar handeln i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse. Följande villkor bör vara uppfyllda för att en sådan balans skall uppnås.

9.

Det följer av domstolens rättspraxis att medlemsstaterna har ett stort utrymme för egna bedömningar när det gäller vilken typ av tjänster som skall klassificeras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dock med undantag för sektorer där det finns gemenskapsregler som reglerar detta. Det är alltså kommissionens uppgift att se till att detta utrymme för bedömningar tillämpas utan att det begås några uppenbara fel vid klassificeringen av tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

10.

Av artikel 86.2 följer att företag (4) som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är företag med ”särskilda uppgifter”. Medlemsstaterna uppmuntras att genomföra ett omfattande samråd, framför allt med användarna, när de fastställer skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster och bedömer om de berörda företagen uppfyller dessa skyldigheter.

11.

Begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse innebär enligt artikel 86 i EG-fördraget att staten har tilldelat de berörda företagen särskilda uppgifter (5). De offentliga myndigheterna har alltid ansvaret för att fastställa kriterier och villkor för tillhandahållandet av tjänster, oavsett tjänsteleverantörens rättsliga status och oberoende om tjänsten tillhandahålls i fri konkurrens eller ej, dock med undantag för de sektorer där detta regleras av gemenskapsregler. Därför skall offentliga tjänster tilldelas företagen av staten, så att de berörda företagens och statens ömsesidiga skyldigheter kan definieras. Med staten avses centrala, regionala eller lokala myndigheter.

12.

Ansvaret för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse skall anförtros det berörda företaget genom en eller flera officiella handlingar, vars form medlemsstaten själv får fastställa. I handlingen eller handlingarna skall framför allt följande anges:

13.

Medlemsstaterna uppmanas att genomföra ett omfattande samråd, framför allt med användarna, när de fastställer skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster och bedömer om de berörda företagen uppfyller dessa skyldigheter.

14.

Ersättningen får inte vara större än vad som är nödvändigt för att täcka de kostnader som orsakats av fullgörandet av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster, med hänsyn till intäkterna i samband med detta och till en rimlig vinst för att fullgöra dessa skyldigheter. Ersättningsbeloppet omfattar alla fördelar som har beviljats av staten eller genom statliga medel i någon form. Den rimliga vinsten kan bland annat omfatta hela eller delar av den produktivitetsökning som företagen uppnår under en överenskommen begränsad period utan att det minskar den tjänstekvalitet som staten har fastställt.

15.

Ersättningen skall under alla omständigheter användas för att tillhandahålla den berörda tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. Ersättning för offentliga tjänster som ges för att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse men som i verkligheten används till verksamhet på en annan marknad är inte berättigad och utgör således oförenligt statligt stöd. Företag som får ersättning för offentliga tjänster har dock rätt till en rimlig vinst.

16.

De kostnader som skall beaktas är alla kostnader som härrör från tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. Om det berörda företagets verksamhet begränsar sig till tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse kan alla företagets kostnader beaktas. Om företaget också bedriver verksamhet som faller utanför tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, får bara de kostnader som har ett samband med den tjänsten beaktas. Kostnaderna för tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse kan omfatta alla rörliga kostnader som tillhandahållandet av tjänsten medför, ett lämpligt bidrag till de gemensamma fasta kostnaderna och en rimlig avkastning på eget kapital som tilldelas tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse (6). Kostnader som hänför sig till investeringar, framför allt i infrastruktur, kan beaktas om de är nödvändiga för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. De kostnader som hänför sig till eventuell verksamhet vid sidan om tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse skall täcka alla rörliga kostnader, ett lämpligt bidrag till de gemensamma fasta kostnaderna och en rimlig avkastning på eget kapital. Dessa kostnader får aldrig tillskrivas tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. Beräkningen av kostnaderna skall följa kriterier som fastställts i förväg och grunda sig på allmänt erkända bokföringsprinciper, som skall meddelas kommissionen i samband med anmälan i enlighet med bestämmelserna i artikel 88.3 i EG-fördraget.

17.

De intäkter som skall beaktas skall åtminstone omfatta alla intäkter som influtit i samband med tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. Om det berörda företaget har exklusiva eller särskilda rättigheter som är förknippade med en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som genererar en vinst som är större än den rimliga vinsten, eller om det har andra fördelar som staten beviljat, skall dessa beaktas oavsett hur de klassificeras mot bakgrund av artikel 87 i EG-fördraget, och de adderas till företagets intäkter. Medlemsstaten kan också besluta att den vinst som härrör från annan verksamhet vid sidan om tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse helt eller delvis skall anslås finansieringen av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse.

18.

Med rimlig vinst avses en kapitalavkastning som tar hänsyn till den eventuella risk som företaget utsätter sig för på grund av medlemsstatens ingripande. Detta gäller särskilt om staten beviljar exklusiva eller särskilda rättigheter. I regel får avkastningen inte vara högre än den genomsnittliga avkastningen i den berörda sektorn under de senaste åren. I sektorer där det inte finns något företag som är jämförbart med det företag som anförtrotts tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse kan det företaget jämföras med företag i andra medlemsstater eller, vid behov, med företag i andra sektorer, under förutsättning att varje sektors särdrag beaktas. För att fastställa vad som utgör en rimlig vinst kan medlemsstaten införa incitamentskriterier som bland annat är relaterade till kvaliteten på den tjänst som tillhandahållits och produktivitetsökningar.

19.

Om ett företag bedriver verksamhet både i form av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och annan verksamhet, skall det klart framgå av den interna redovisningen vilka kostnader och intäkter som hänger samman med tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och vilka kostnader och intäkter som avser andra tjänster samt parametrarna för fördelning av kostnaderna och intäkterna. Om ett företag anförtrotts att tillhandahålla flera olika tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, antingen därför att olika myndigheter tilldelat tjänsterna eller därför att det rör sig om olika typer av tjänster, skall företagets internredovisning göra det möjligt att kontrollera att ingen överkompensation förekommit för någon av tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse. Dessa principer påverkar inte bestämmelserna i direktiv 80/723/EEG, i de fall då detta direktiv är tillämpligt.

20.

Medlemsstaten skall regelbundet kontrollera eller låta kontrollera att ingen överkompensation har förekommit. Eftersom överkompensation inte är nödvändig för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, är det fråga om oförenligt statligt stöd som skall återbetalas till staten, och metoderna för beräkningen av kompensationen skall ses över för att undvika överkompensation i framtiden.

21.

Om överkompensationen inte överstiger 10 % av den årliga ersättningen, får den föras över till följande år. Vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan omfatta kostnader som varierar betydligt på årsnivå, särskilt när det gäller vissa investeringar. I sådana fall kan en överkompensation som är högre än 10 % undantagsvis visa sig nödvändig för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. I anmälan till kommissionen bör medlemsstaten redogöra för den speciella situation som kan motivera en överkompensation med mer än 10 %. En lägesbedömning skall dock göras med vissa mellanrum, som anpassas till respektive verksamhetssektor men inte bör vara längre än fyra år. Eventuell överkompensation som konstateras i slutet av perioden i fråga bör betalas tillbaka.

22.

Eventuell överkompensation kan användas till att finansiera andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som tillhandahålls av samma företag, men en sådan överföring skall synas i företagets redovisning och göras i enlighet med de regler och principer som fastställs i dessa rambestämmelser, framför allt när det gäller förhandsanmälan. Medlemsstaterna skall se till att sådana överföringar kontrolleras noga. Insynsreglerna i direktiv 80/723/EEG är tillämpliga.

23.

Ett företag kan inte få behålla eventuell överkompensation med motiveringen att det är fråga om ett statligt stöd som är förenligt med fördraget (till exempel miljöstöd, sysselsättningsstöd och stöd till små och medelstora företag). Om medlemsstaten avser att bevilja sådant stöd skall förfarandet för förhandsanmälan enligt artikel 88.3 i EG-fördraget följas. Stöd får betalas ut endast om det har godkänts av kommissionen. Om sådant stöd är förenligt med en gruppundantagsförordning, skall villkoren i den förordningen vara uppfyllda.

24.

Enligt artikel 7.4 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (7) får kommissionen förena ett positivt beslut med villkor enligt vilka ett stöd kan anses förenligt med den gemensamma marknaden och fastställa skyldigheter för att göra det möjligt att övervaka att beslutet efterlevs. När det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan det krävas villkor och skyldigheter, främst för att se till att stöd som ges till de berörda företagen inte leder till överkompensation. I detta sammanhang kan regelbundna rapporter eller andra skyldigheter vara nödvändiga beroende på hur situationen ser ut för varje enskild tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

25.

Dessa rambestämmelser skall tillämpas under en period av sex år räknat från och med den dag de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen kan efter samråd med medlemsstaterna ändra dessa rambestämmelser innan de upphör att gälla, om det finns väsentliga skäl som hänger samman med utvecklingen av den gemensamma marknaden. Fyra år efter offentliggörandet av dessa rambestämmelser kommer kommissionen att göra en konsekvensanalys på grundval av faktauppgifter och resultaten av omfattande samråd som kommissionen genomfört framför allt på grundval av uppgifter från medlemsstaterna. Resultaten från konsekvensanalysen kommer att göras tillgängliga för Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt för medlemsstaterna.

26.

Kommissionen kommer att tillämpa dessa rambestämmelser på alla stödåtgärder som anmäls till den, och kommer att fatta beslut om dessa åtgärder efter det att rambestämmelserna offentliggjorts i EUT, även om åtgärderna anmäldes före offentliggörandet. För oanmälda stöd kommer kommissionen att tillämpa följande:

27.

Som lämpliga åtgärder enligt artikel 88.1 i EG-fördraget föreslår kommissionen att medlemsstaterna anpassar sina befintliga stödordningar för ersättning för offentliga tjänster till dessa rambestämmelser inom 18 månader efter det att de har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Medlemsstaterna inbjuds att inom en månad efter offentliggörandet av rambestämmelserna i Europeiska unionens officiella tidning bekräfta för kommissionen att de godkänner förslaget till lämpliga åtgärder. Om svar inte inkommer, tolkar kommissionen detta som att medlemsstaten i fråga inte samtycker till förslaget.