30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/34

1.1

Under loppet av de senaste årtiondena har EU kontinuerligt modifierat och aktualiserat sin politik när det gäller handelsförmåner som beviljas utvecklingsländer, mot bakgrund av ändrade omständigheter. Den senaste större översynen av det allmänna tullpreferenssystemet trädde i kraft den 1 januari 1995 och avsåg en tioårsperiod räknat från detta datum. Systemet löper således ut den 31 december 2004, vilket kräver fortsatt översyn.

1.2

Genom de rådande riktlinjerna infördes ett antal viktiga förändringar. De innebar att man i stället för att på traditionellt sätt bevilja tullfritt marknadstillträde för begränsade kvantiteter tillämpar det s.k. anpassningssystemet, som innebär att man ger begränsade förmåner för obegränsade kvantiteter. Samtidigt infördes nya regler om s.k. gradering, som innebär att vissa exportsektorer i specifika förmånsländer kan uteslutas från att omfattas av förmånerna.

1.2.1

Senare erbjöds ytterligare förmåner i form av särskilda stimulansordningar. Dessa avsåg att främja målsättningarna i fråga om:

1.2.2

Bestämmelser finns för tillfälligt tillbakadragande av förmåner från länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna, har gjort sig skyldiga till allvarliga och systematiska kränkningar av centrala normer i arbetslivet, har uppvisat brister i fråga om tullkontroll, har sett genom fingrarna med narkotikasmuggling, har varit inblandade i bedrägliga förfaranden eller illojala handelsmetoder, har överträtt internationella konventioner om bevarande och förvaltning av fiskeriresurser eller brutit mot ett eller flera av ett antal andra krav. Denna sanktion har emellertid så sällan åberopats att den i stort sett har blivit ineffektiv; det enda land som för närvarande utsätts för denna typ av bestraffning är Myanmar.

1.3

År 1998 lade kommissionen i syfte att underlätta tillämpningen av GSP fram förslag (KOM(1998) 521 slutlig) som sammanförde vitt skilda bestämmelser för industri- och jordbruksprodukter i en ny förordning som trädde i kraft den 1 januari 1999 och gällde fram till den 31 december 2001. EESK gav också sitt godkännande till dessa förslag (1), vilka senare kom att utgöra rådet förordning (EG) 2820/98.

1.4

Under 2001 lade kommissionen fram förslag (KOM (2001) 293 slutlig) till ett ändrat system som täckte perioden 1 januari 2002–31 december 2004. EESK gav också sitt godkännande till dessa förslag (2), vilka senare antogs som rådets förordning (EG) 2501/2001.

2.1

Kommissionen övervägde ursprungligen att offentliggöra ett dokument i september 2003 för att lägga fram sina förslag till nytt system som skulle träda i kraft den 1 januari 2005. Därefter beslutade kommissionen att fördröja införandet av det nya systemet under en ettårsperiod och att lägga fram ett förslag till en interimsordning under den mellanliggande perioden, vilken skulle komplettera de befintliga riktlinjerna med några relativt obetydliga ändringar, främst av teknisk natur.

2.1.1

Beslutet att skjuta upp införandet av grundläggande systemändringar har tillskrivits bl.a. en önskan att invänta resultaten från Doha-rundan i WTO-förhandlingarna och en önskan att inte föregripa resultatet av dessa samtal. Ytterligare en tillkommande faktor var Indiens klagomål mot EU inför WTO. Det ansågs också att det skulle vara fördelaktigt att skjuta upp införandet av de nya riktlinjerna till en viss tid efter utvidgningen av unionen, för att de nya medlemsstaterna skulle få tillfälle att anpassa sig; en av dessa (Cypern) är för närvarande förmånstagare inom ramen för GSP.

2.1.2

Tioårsperioden för det nya systemet väntas nu ta sin början den 1 januari 2006. Även om Doha-rundan i förhandlingarna inte har genomförts vid den tidpunkten har kommissionen nu beslutat att inte eftersträva en ytterligare förlängning av status quo. Cancún-samtalens relativa misslyckande är illavarslande för utsikterna att med framgång slutföra Doha-rundan inom denna tidsram.

2.2

Kommissionens förslag för interimsperioden offentliggjordes i september 2003 (KOM(2003) 634 slutlig) och EESK lämnade i vederbörlig ordning sitt godkännande av dessa arrangemang (3).

2.3

I enlighet med den begäran som inkommit från Pascal Lamy lägger EESK nu fram sina observationer och rekommendationer om utformningen av riktlinjerna för det nya slutgiltiga GSP-systemet som skall införas i slutet av denna interimsperiod.

3.1

EESK anser att syftena med det nuvarande systemet (se ovan) håller måttet och bör ligga till grund för varje nytt system som avses ersätta nuvarande arrangemang.

3.2

Utmaningen måste nu vara att utforma ett system som kommer att säkra ett effektivt genomförande av EU:s politik på dessa områden.

3.3

EESK noterar här att den särskilda stimulansordningen i stort sett inte har fått avsedd effekt. När man senast räknade efter hade endast ett land (Moldavien) inbegripits i den särskilda stimulansordningen för skyddet för arbetstagares rättigheter (ett andra land, Sri Lanka, kommer att upptas i februari 2004), och inget land har inkluderats i den särskilda stimulansordningen för miljöskydd. Detta är en klar fingervisning om att den särskilda stimulansordningen inte har slagit igenom som incitament. EESK anser därför att dessa mekanismer bör ses över i grunden i samband med översynsprocessen.

3.3.1

I ett tidigare yttrande i detta ämne (4) kommenterade EESK att kommissionens förslag att förbättra dessa arrangemang kanske inte hade gått tillräckligt långt för att göra stimulanserna attraktiva för förmånsländerna. Detta aktualiserar frågan huruvida det är möjligt att inom gränserna för det anpassade systemet med dess begränsade förmåner stimulera de berörda länderna att anpassa sig till de önskvärda beteendemönstren.

3.3.2

Den ytterligare schablonnedsättning av tullsatsen med 3,5 procentenheter som ger en total nedsättning på 7,0 procentenheter kan faktiskt vara en otillräcklig stimulans jämfört med de enorma penningsummor som det är fråga om i narkotikasmuggling eller de avskräckande kostnader som genomförande av miljöprojekt för med sig i mottagarländernas finanser.

3.3.3

Där finns också frågan om hur stimulansen kan struktureras på bästa sätt; huruvida det är bättre med en nedsättning i efterhand som ett erkännande av att ett mottagarland har uppfyllt kraven eller om det är att föredra att ge stimulansen i förväg för att uppmuntra de berörda länderna att anta den politik kriterierna handlar om. Ingen av dessa metoder kommer dock att få den önskade effekten om inte förmånerna är av tillräcklig storleksordning för att vara värda besväret.

3.4

EESK anser att åtgärderna, oavsett vilka som antas, måste vara genomblickbara, konsekventa, objektiva och icke-diskriminerande. De bör bygga på internationellt överenskomna normer och internationellt erkända kriterier, i den mån sådana finns, inklusive ILO:s åtta grundläggande arbetsnormer. De bör också vara förenliga med WTO:s regelverk och andra fördragsåtaganden.

3.5

I sitt tidigare yttrande (5) anmärkte EESK att den översyn som påbörjats vid den tidpunkten inte nådde fram till en fullständig harmonisering och ett förenhetligande av alla GSP:s regler och förfaranden. EESK uttryckte förhoppningen att den genomgripande översynen 2004 skulle utnyttjas för att förenkla, harmonisera, effektivisera, kodifiera, reducera och förenhetliga hela systemet. Kommittén upprepar nu detta uttalande och betonar den vikt den tillmäter denna fråga; förenkling är av grundläggande betydelse för att förbättra GSP:s funktionssätt och för utsikterna att förverkliga dess mål. De nuvarande bestämmelserna är otydliga, alltför omfattande och saknar struktur.

3.6

En av de faktorer som bidrar till komplexiteten i de nuvarande arrangemangen är graderingssystemet där särskilda exportsektorer från enskilda mottagarländer kan uteslutas på grund av att stöd till de speciella industrierna i dessa regioner inte längre är nödvändigt och en förlängning inte är motiverad inom ramen för stöd till utvecklingsländer, även om fortsatt stöd planeras till andra industrier i samma nation. EESK gav sitt godkännande (6) till att behålla graderingssystemet inom ramen för interimsarrangemangen för perioden 1 januari 2002 – 31 december 2004, men anser att detta förfarande bör ses över som en del i den mer ingående översyn som nu skall göras.

3.7

I ett antal yttranden nyligen (7) har EESK lagt tonvikt på behovet av att lagstiftningsförslag åtföljs av detaljerade konsekvensbedömningar. EESK hoppas att kommissionen kommer att utarbeta en sådan konsekvensbedömning med utgångspunkt i sina förslag om översyn av GSP-systemet.

4.1

Den 10 juni 2003 genomförde EESK en hearing med företrädare för det civila samhället i sina lokaler i Bryssel. Uppfattningarna i denna sektion avspeglar skriftliga bidrag som influtit och inlägg under hearingen.

4.2

Det fanns en allmänt spridd känsla av att det nuvarande systemet inte fungerar optimalt. Flera av dem som yttrade sig sade sig hysa allvarliga tvivel om förmånstullarnas effektivitet men kunde inte konkretisera dessa tvivel. Utvärderingar av hur framgångsrikt systemet är var svåra att göra eftersom det inte finns mycket tillgängliga data. Andra pekade på en obalans i fördelningen av förmåner; 75 % av den totala volymen för tullsänkningar går till östliga länder, varav en tredjedel till Kina. Farhågor kom till utryck om att huvuddelen av förmånerna gick till de mest avancerade utvecklingsländerna, inte till de minst utvecklade länderna. Ofta är det internationella handelsföretag snarare än nationalstater som gör de största vinsterna. Man ansåg att effekterna av GSP ofta överträffades av andra faktorer, exempelvis icke-tariffära hinder.

4.3

Flera problem pekades ut:

4.4

Det rådde starkt delade meningar i frågan om vilka mål GSP-systemet borde eftersträva under den kommande tioårsperioden. De fackliga organisationerna var fast övertygade om att grundläggande arbetsnormer, miljöskydd och avskaffande av narkotikaproduktion och narkotikasmuggling borde kvarstå som en väsentlig del av systemet; också om det skulle nödvändiggöra uteslutning av länder som inte uppfyllde dessa krav, oavsett ekonomisk status. Omvänt ansåg branschorganisationerna, som ändå erkände dessa frågors stora betydelse, att GSP inte var ett lämpligt instrument för att handskas med sådana problem och att tillämpningen av förmånssystemet blev mer komplicerat om de inkluderades, och att rättsosäkerheten skulle öka.

4.5

Några av de tillfrågade ansåg att den nuvarande listan med mottagarländer var inkonsekvent eftersom

Andra ansåg att BNP per capita inte borde vara ett definitionskriterium eftersom vissa länder med låg BNP per capita har en stark, till och med dominerande position i världshandeln inom vissa industrisektorer. Fackliga företrädare argumenterade för att uppslutning bakom grundläggande arbetsnormer, miljöskydd och bekämpning av narkotikasmuggling borde vara de enda kriterierna. Många tillfrågade var av den uppfattningen att listan över mottagarländer borde begränsas till de 49 länderna på FN:s lista över minst utvecklade länder.

4.6

Det rådde allmän enighet om att grundförmåner borde beviljas på förhand, men att särskilda förmåner, om de över huvud taget beviljades, borde ges i efterhand.

4.7

Förslagen till förenkling inkluderade att

Förespråkare för en begränsning av antalet mottagarländer till de 49 minst utvecklade länderna påpekade att detta automatiskt skulle leda till en stor förenkling av systemet.

4.8

Det rådde en allmän känsla av att graderingsklausulen inte fungerade tillfredsställande och hade lett till avsevärda motsättningar. En av de tillfrågade gick så långt som till att påstå att ”det nuvarande graderingssystemet är fullkomligt blint och ogenomblickbart”. Det noterades att förlust av GSP-status ofta ledde till en begränsning av de utländska direktinvesteringarna i det berörda landet eftersom investeringen byggde på prognoser som utgick från att det fanns förmånstullar; de uteslutna länderna drabbades därför av en dubbel bestraffning. Ett annat problem är att den referensperiod som tillämpas för att uppdatera graderingen ligger alltför långt från tidpunkten för uppdateringen; referensperioden för 2003 är exempelvis 1997–1999.

4.9

Allmänt anses att det inte bara råder brist på konsekvens i EU:s allmänna handels- och utvecklingspolitik, utan att det till och med finns inbördes motstridigheter. En korrigering av denna situation och skapande av en lämplig balans mellan olika faktorer som måste beaktas kommer att kräva en samordnad metodik av alla EU-institutioner och aktiv inblandning av ett antal av kommissionens generaldirektorat.

5.1

Samma frågeformulär sändes ut till regeringar och representativa organisationer i ett antal mottagarländer. Beklagligt nog inkom det mycket få svar, och resultaten har uteslutits från denna översikt eftersom svarsprocenten anses alltför låg för att utgöra ett statistiskt signifikant urval. EESK kommer dock även fortsättningsvis att aktivt engagera sig när det gäller att bistå utvecklingsländerna i deras arbete med att bygga upp den kompetens som krävs för att svara på frågeformulär av detta slag.

6.1

Det verkar troligt med tanke på den ogynnsamma starten att Doha-rundan i GATT-förhandlingarna kommer att bli lika utdragen som sina föregångare. EESK ställer sig därför bakom kommissionens beslut att fortsätta med införandet av det nya systemet med verkan från den 1 januari 2006 och inte invänta resultaten av Doha-rundan vid någon oviss tidpunkt i framtiden.

6.2

EU:s initiativ ”Allt utom vapen” för de 49 minst utvecklade länderna innebär att de i praktiken avlägsnas från GSP-systemet. Eftersom de har rätt att exportera alla övriga produkter (med vissa undantag under en övergångsperiod på jordbruksområdet) till EU i obegränsade kvantiteter på tullfri basis är GSP inte längre tillämpligt för dem eftersom man inte genom förmåner kan minska det som redan har fastställts till noll.

6.3

GSP är ett inslag i EU:s utvecklingspolitik. Det får därför inte stå i strid med andra inslag i denna politik. Ändringar i GSP-systemet måste övervägas mot bakgrund av den övergripande utvecklingsstrategin. Detta kommer att kräva en nära samordning mellan kommissionens respektive generaldirektorat.

6.4

EESK hoppas att man i samband med införandet av det nya systemet kommer att ta tillfället i akt att harmonisera systemets regler och förfaranden.

6.5

GSP syftar primärt till att bistå utvecklingsländer att utveckla sina ekonomier. Det kan inte användas som en universalmedicin för alla problem dessa länder ställs inför.

6.6

Olika typer av kritik har riktats mot det nuvarande GSP-systemet, nämligen:

6.6.1

EESK instämmer i att alltför många länder omfattas av GSP-systemet. Den nuvarande förteckningen över berättigade nationer omfattar 174 länder, och inom denna grupp råder det stora skillnader i fråga om utvecklingsgrad, handelsvolym, BNP per capita, industrialiseringsnivå, fattigdomsnivå och uppslutning kring internationellt godtagna normer för socialt ansvar.

6.6.1.1

Å ena sidan finns stora handelsnationer som Kina, Indien, Ryssland och Sydafrika med, alltså respektingivande medtävlare till EU inom många marknadssektorer. I skalans andra ände finns avlägsna öområden med obetydliga ekonomier såsom Julön, Heardön, McDonaldöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna. Mellan de två ytterligheterna ligger skatteparadis som Caymanöarna, oljerika nationer som Kuwait, länder med välutvecklade ekonomier som Egypten och länder med totalitära regimer som Zimbabwe.

6.6.1.2

EESK instämmer i uppfattningen att BNP per capita inte kan vara det enda kriterium som avgör rätten att få del av GSP-arrangemangen. Kommittén delar också den oro som framförts från många håll att en orimligt hög andel av förmånerna tilldelas de nationer som är minst behövande. För att se till att bistånd enligt GSP-systemet koncentreras till de mest behövande länderna rekommenderar EESK att de nya riktlinjerna utesluter följande kategorier från deltagande:

6.6.1.3

För att inte missgynna nationer med befintliga bilaterala eller regionala handelsavtal med EU bör det vara möjligt att ändra existerande avtal i riktning mot en konsolidering, i dessa avtal, av eventuella förmåner som de för närvarande har rätt till enligt GSP-arrangemangen.

6.6.2

EESK fäster största vikt vid att främja efterlevnaden av grundläggande arbetsnormer, skydda miljön och bekämpa narkotikasmuggling men det måste understrykas att det nuvarande GSP-systemet varit totalt ineffektivt när det gäller att uppnå något av dessa mål. Bara ett land har inkluderats i den särskilda stimulansordningen för skydd av arbetsrätten och inget alls i ordningen för skydd av miljön, och det finns inga tecken som tyder på att den särskilda stimulansordningen för att bekämpa produktion och smuggling av narkotika, med tolv mottagarländer, har haft någon som helst inverkan på narkotikahandeln.

6.6.2.1

EESK anser det meningslöst att förlänga ett system, visserligen med beundransvärda mål, som så uppenbart har misslyckats i praktiken. Kommittén anser att man bör överväga tanken att utarbeta effektivare sätt att nå dessa eftersträvansvärda mål. Om det anses att GSP-systemet bör utnyttjas i detta syfte vore det bästa sättet att uppnå detta mål att i större utsträckning använda mekanismen med tillfälligt upphävande. Denna har hittills endast åberopats mot ett av länderna på listan med 174 länder, trots att överträdelser av gällande krav genomgående inte är svåra att finna. I många fall beror detta på att det anses oklokt att förolämpa eller stöta sig med de berörda ländernas regimer. EESK kan inte överse med att principfrågor underordnas vad som är politiskt opportunt.

6.6.2.2

EESK rekommenderar att kommissionen som en del av de nya riktlinjerna fastställer klara normer för skydd av arbetsrätten, miljöskydd, avskaffande av narkotikasmuggling, respekten för grundläggande mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och andra angelägna områden som konsumentskydd och djurens välbefinnande. Länder för vilka det konstaterats att de allvarligt och systematiskt bryter mot dessa normer bör i första hand uppmärksammas på sina överträdelser och uppmanas att ändra på förhållandet. Om uppmaningen ignoreras bör en offentlig varning utfärdas att om de fastställda normerna inte uppfylls senast ett angivet datum kommer detta att leda till att alla GSP-förmåner tillfälligt upphävs. För länder som inte reagerar på dessa varningar bör sedan alla förmåner upphävas ända till dess att de har uppfyllt normerna. För att denna åtgärd skall få önskad verkan måste den betraktas som en åtgärd som vid behov vidtas rutinmässigt, inte som en sista utväg som används endast i yttersta nödfall.

6.6.2.3

När det finns internationellt godkända normer, såsom är fallet med ILO:s grundläggande arbetsnormer (8), bör dessa ligga till grund för tillämpliga EU-normer. Frånvaro av sådana internationella normer får dock inte utgöra ett hinder för formulering och tillämpning av relevanta EU-normer. EU har rätt att ålägga bestämmelser om förmånsvillkor för handeln. Frestelsen att överse med narkotikasmuggling, blunda för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att plundra miljön är stark, och det är nödvändigt att skapa tillräckligt starka motkrafter. Samtidigt är det viktigt att betona den moraliska förpliktelse som ligger i dessa frågor för att bemöta anklagelsen att dessa krav bara är ett annat slags icke-tariffärt handelshinder under förklädnad.

6.6.3

EESK inser att det råder obalans i den nuvarande fördelningen av förmåner, där de främsta förmånstagarna är de utvecklingsländer som har hunnit längst och inte de mest behövande. Kommittén anser att ett avskaffande av kategorierna i punkt 6.6.1.2 skulle vara ett steg i rätt riktning för att återställa balansen. För att främja den ekonomiska utvecklingen i de fattigare länderna måste förmånerna i första hand fastställas i enlighet med mottagarlandets exportintressen. Processen skulle underlättas avsevärt om det genomfördes en viss rationalisering av de industrisektorer och produktkategorier som omfattas av schemat.

6.6.4

EESK inser att det nuvarande graderingssystemet är alltför komplicerat och har lett till stora stridigheter och missnöje, särskilt bland de länder som utsatts för det. Vissa förbättringar är uppenbarligen önskvärda men EESK håller inte med dem som förfäktar att graderingen bör upphöra. Gradering bör inte ses som en sanktion. Snarare är det ett erkännande av att förmånerna har fungerat och att en viss industrisektor har kommit fram till en punkt där det inte längre behövs en förmånsordning till stöd. Att det verkligen är så bevisas av att åtta av de nio industrier som hittills har graderats har ökat sin exportvolym till EU efter graderingen. Antagandet att sektorer, och nationer, slutligen kommer att nå fram till detta stadium finns inbyggt i GSP-systemet.

6.6.4.1

EESK rekommenderar att graderingssystemet förenklas, görs mer genomblickbart och bör utformas så att det kombinerar en statistisk ekonomisk bedömning grundad på en formel för marknadsindikatorer med en allvarlig marknadsutvärdering av den berörda sektorn. Det skulle vara en fördel om GD Näringsliv engagerades i denna operation, och det europeiska näringslivets synpunkter bör också samlas in. Dessutom bör perioden mellan graderingspunkten och referensperioden förkortas.

6.6.4.2

EESK rekommenderar att den bestämmelse som införts i interimsarrangemangen, där graderingsprocessen inte bör tillämpas på något mottagarland vars export till EG motsvarar mindre än 1 % av gemenskapens totala import av produkter som täcks av gemenskapens förmånssystem under minst ett av referensåren, bibehålls i riktlinjerna för det nya slutgiltiga systemet. Kommittén anser att man faktiskt mycket väl kan överväga att höja detta tröskelvärde.

6.6.5

EESK finner antalet bedrägerifall bekymmersamt och anser att alla tänkbara åtgärder bör tillgripas för att åstadkomma en minskning. Ursprungsreglerna är alltför invecklade och svåra att tillämpa; de missförstås lätt och förutsätter djupgående kunskaper av en stor mängd lagtexter. Följaktligen fungerar de som en hämsko på handeln och stimulerar samtidigt till bedrägeri. Alltför ofta fungerar förmånsländerna enbart som kanaler för produkter från icke-förmånsländer. Ett belysande exempel är förekomsten av GSP-certifikat Formulär A som oriktigt utfärdats eller förfalskats i vissa ursprungsländer under 1990-talet. Det måste finnas ett effektivt system för inspektion, verifiering och efterlevnadskontroll. Detta kommer att kräva en förstärkning av tullorganen inom EU och bättre inbördes samordning.

6.6.5.1

Ett krav på förmånsländerna måste också vara att de förbättrar sina kontroller. Förmånsländer som ser genom fingrarna med bedrägeri genom ineffektiva kontrollmekanismer bör tillfälligt avstängas från förmånerna. EU ådrar sig årliga kostnader på över 2,2 miljarder euro i förlorade tullintäkter för att finansiera GSP-systemet. Omvänt åtnjuter de deltagande länderna en kollektiv årlig vinst motsvarande det beloppet, om EU skall ställa upp med fördelar i den storleksordningen har man också rätt att ställa krav och villkor på mottagandet.

6.6.5.2

Det finns också behov av tätare kontakter och närmare samarbete mellan medlemsstaternas och ursprungsländernas tullförvaltningar. Detta kan komma att innebära ekonomiska åtaganden på gemenskapsnivå för att man skall kunna inrätta en sambandsfunktion för kontakter mellan tulltjänstemän inom EU och deras kolleger i utvecklingsländerna. Fortbildning inom tullförvaltningen i dessa länder kan också komma att bli nödvändig. Det finns också en säkerhetsaspekt som bör beaktas. Dagens verklighet innebär att EU:s yttre gränser inte enbart utgörs av medlemsstaternas gränser utan i allt större utsträckning av de länders territorium varifrån gemenskapens import härstammar. EESK håller för närvarande på att utarbeta ett yttrande om denna fråga (9).

6.6.6

EESK erkänner att GSP-förmånernas effektivitet konstant urgöps genom successiva tullsänkningar över hela linjen till följd av de olika rundorna i GATT-förhandlingarna. Kommittén anser denna situation oundviklig och inte nödvändigtvis ogynnsam. Det är klart påvisat att tullsänkningar över hela linjen har varit mycket effektiva för att stimulera världshandeln, och ökad global aktivitet i handeln kan bara vara till fördel för alla handelsnationer. Utvecklingen av denna process är faktiskt sådan att de nya riktlinjerna som är avsedda att gälla under en tioårsperiod mycket väl kan vara sista exemplet på att EU tillämpar ett konventionellt system med sänkta tullar.

6.7

EESK anser att de nuvarande ursprungsreglerna är alltför komplicerade för tillämpning på förmånshandel. Resultatet är att de skapar onödiga förpliktelser för EU-importörer att följa lagstiftningen och leder till ett system som präglas av svårtillgänglighet och förvirring. Ett sådant system kan bara främja bedrägeri. EESK skulle vilja se dessa regler ersättas av nya regler som utarbetas med ledning av dem som nu gäller för varor för vilka inga förmånstullar gäller.

6.8

En ytterligare förenklingsåtgärd vore att slopa tullarna när förmånsbehandling leder till värdetullar på högst 3 %, specifika tullar på högst 5 euro.

6.9

För att utvecklingsländernas regeringar och EU-importörerna skall få tid att anpassa sin planering bör eventuella ändringar i förmånsbehandlingen för ett land offentliggöras ett år före ikraftträdandet.

6.10

EESK anser att de nya riktlinjerna bör vara enkla, förutsägbara, lättadministrerade, konsekventa, genomblickbara, relevanta, rättvisa, stabila i tid.

7.1

EESK stöder kommissionens beslut att införa ett nytt GSP-system med verkan från och med den 1 januari 2006.

7.2

EESK manar till att ta tillfället i akt för att harmonisera, förenhetliga och effektivisera alla regler och förfaranden i GSP-systemet i de nya riktlinjerna.

7.3

EESK anser att kommissionen bör utfärda en detaljerad konsekvensbedömning med sina förslag till nya riktlinjer.

7.4

EESK inser att den existerande särskilda stimulansordningen har varit ineffektiv och förespråkar att den slopas. Kommissionen bör i stället fastställa internationella godtagbara normer som bygger på det europeiska samhällets grundläggande principer. För länder som överträder några av dessa normer bör tillgången till alla förmånstullar tillfälligt upphävas.

7.5

EESK instämmer i uppfattningen att det finns alltför många deltagande nationer i GSP-systemet och argumenterar för att antalet minskas efter de linjer som framgår i texten.

7.6

EESK rekommenderar att graderingsmekanismen bör bibehållas men bör förenklas och göras mer genomblickbar.

7.7

EESK hyser bekymmer över antalet bedrägerifall i det nuvarande systemet och begär att det införs hårdare kontroller.

7.8

EESK anser nuvarande ursprungsregler för förmånsbehandling alltför komplicerade och föreslår en förenkling efter samma linjer som i nuvarande ursprungsregler för icke-förmånsbehandling.

7.9

EESK anser att förenkling av systemet bör vara ett primärt mål för de nya riktlinjerna. Kommittén hoppas att dess förslag bl.a. om att minska antalet mottagarländer, ersätta den särskilda stimulansordningen med mekanismen med tillfälligt upphävande grundat på klart definierade normer, ersätta nuvarande ursprungsregler med regler byggda på ursprungsregler för icke-förmånsbehandling, förkorta perioden mellan graderingspunkten och referensperioden och rationalisera de industrisektorer och produktkategorier som omfattas av schemat, kommer att bidra till att av detta mål kan uppnås.

7.10

Detta yttrande, som utarbetats på begäran av Pascal Lamy, är ett viktigt första steg i samrådet med det civila samhället i denna fråga. EESK anser att införandet av de nya riktlinjerna bör föregås av ytterligare omfattande samråd om förslagen, i god tid, med de viktigaste aktörerna, både inom EU och i utvecklingsländerna.