52000IE1194

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Ny kunskap, nya arbetstillfällen"

(2001/C 14/21)

Ekonomiska och sociala kommittén beslöt vid plenarsessionen den 27 april 2000 att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Ny kunskap, nya arbetstillfällen".

I enlighet med artiklarna 11.4 och 19.1 i arbetsordningen tillsatte kommittén en underkommitté med uppgift att svara för det förberedande arbetet i ärendet.

Underkommittén antog utkastet till yttrande den 2 oktober 2000 (Föredragande: Ursula Engelen-Kefer, medföredragande: Peter Morgan).

Vid sin 376:e plenarsession den 19 oktober 2000 antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 83 röster för, 23 röster mot och 6 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Vid toppmötet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 satte unionen upp ett nytt strategiskt mål för det kommande årtiondet, nämligen "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning(1)".

1.2. Förverkligandet av besluten från Lissabon kommer att inta en central position i det franska ordförandeskapets arbetsprogram, och tonvikten ligger på följande ämnen:

- En social dagordning, dvs. ett nytt socialt handlingsprogram för de kommande fem åren, skall utformas.

- Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken skall markeras tydligare.

- Europa skall spela en ledande roll i informationssamhället.

- Ett verkligt ekonomiskt samarbetsområde i Europa skall skapas.

Ekonomiska och sociala kommittén vill med detta initiativyttrande knyta an till sitt yttrande inför Europeiska rådets möte i Lissabon(2) och lämna ett konkret bidrag till konferensen "Ny kunskap, nya arbetstillfällen", som hålls i Paris den 8 november 2000.

2. Ny kunskap

2.1. Informationssamhället

2.1.1. Det är allmänt vedertaget att Fords och Taylors industrisamhälle har ersatts av informationssamhället. Arbetets natur och strukturerna i företag och organisationer har förändrats genom automatisering såväl på kontor som i fabriker och genom de förändrade arbetssätt i företagen som bygger på datakommunikation, som t.ex. elektroniskt datautbyte (EDI).

2.1.2. Något som inte varit lika tydligt är vilken betydelse dessa förändringar får för arbetskraften, oavsett vilken sektor det är fråga om: inom offentlig eller privat sektor, industriell eller kommersiell verksamhet, tillverkningsindustri eller tjänstesektor.

2.1.3. Informationsbehandlingen har utvecklats genom att sektorerna för teknik, media och telekommunikation (TMT) närmat sig varandra. Råvaran inom dessa branscher är information i olika multimediaframställningar. Denna information (eller data) i sin maskinella form är opersonlig. Kunskap är personlig. Arbetstagare kan differentieras och kategoriseras enligt förmågan att ta till sig och använda information.

2.2. Kunskap och information

2.2.1. Den bästa beskrivningen av informationssamhället eller den s.k. nya ekonomin är att man i detta samhälle värdesätter mänskliga tillgångar mer än materiella tillgångar.

2.2.2. Investeringar i humankapital utvecklar kompetensen och färdigheterna. I detta yttrande definierar vi kompetens och färdigheter som "kunskap".

2.2.3. Kunskapen är dynamisk. Den ackumuleras genom inlärning, erfarenhet och information. Inlärningens roll, framför allt i utbildningssystemet, är att skapa grunden, reglerna och principerna för det sätt på vilket vi senare tar fram, analyserar och använder information. Människan använder sin kunskap för att bearbeta information i syfte att göra sitt jobb. "Ny kunskap" är kunskap som är informationsteknologiskt underbyggd.

2.2.4. Utmaningen består i att så många arbetstagare - och i vidare mening medborgare - som möjligt måste kunna omvandla tillgänglig information och sedan göra denna till användbar kunskap.

2.2.4.1. När ett företag eller en organisation har förändrats genom TMT (teknik, media och telekommunikation) finns alla arkiv, policyföreskrifter och verksamhetsrelaterade förfaranden i datorer. Allt arbete som rör företagets eller organisationens centrala uppgift utförs via arbetsstationer som är kopplade till detta informationssystem.

2.2.4.2. Företagen och de anställda måste anpassa sig till arbetsmetoder som definieras av hur de är knutna till informationssystemen. Arbeten omstruktureras, arbetsuppgifter omdefinieras. Dessa förändringar kräver att alla som berörs av dem kan anpassa sig - de behöver "ny" kunskap.

2.2.4.3. Ett nytt system av arbeten och arbetsuppgifter växer fram. I spektrumets ena ände innebär arbete att definiera de regler och principer och den policy som används när datorerna programmeras. Detta arbete utgör inte i sig själv datorprogrammering - det är ett arbete på akademikernivå. I spektrumets andra ände kan arbetsuppgifterna inkludera användning av arbetsstationer för att följa de regler och den policy som organisationen arbetar efter.

2.2.4.4. På detta sätt leder ny kunskap till nya arbetstillfällen. Informationssystemen skapar en ny arbetsmiljö. Att samverka med dessa system skapar nya arbetsuppgifter, nya arbeten och en omdefinition av tidigare arbeten.

2.2.5. "Ny kunskap" förändrar all vetenskap, framför allt bioteknik och genetik, och eftersom den medför så många nya möjligheter finns det behov av nya etiska dimensioner och en mer omfattande tillämpning av försiktighetsprincipen.

2.3. Kunskapssamhällets spelregler förändras

2.3.1. Traditionella konkurrensfaktorer och geografiska avstånd förlorar i betydelse. Det hinder som geografiska avstånd utgjort har raserats av telekommunikationstekniken. Det som räknas är kreativitet och flexibilitet, snarare än omfattning eller kostnad. Små och medelstora företags uppkomst, tillväxt och bidrag är av största betydelse - det är så mycket av förnyelsen som sker där. En del större företag köper ofta upp små och medelstora företag för att uppnå och upprätthålla en ledande marknadsposition.

2.3.2. En organisations(3) största konkurrensfördel kommer att bli dess förmåga att ur befintligt vetande skapa nytt vetande, alltså förmågan till idéer och nytänkande. Det pris som information och "kunskapsprodukter" betingar på marknaden beror inte så mycket på den arbetstid som går åt för att skapa dem som på den exklusivitet de lyckas uppvisa under en i vissa fall kort tid.

2.4. Innovationer kräver ett i grunden annorlunda klimat än det som kan erbjudas av ledarskaps- och företagsformer som infördes för 100 sedan i syfte att säkra en effektiv organisation av varuproduktionen. Order, lydnad och kontroll kommer alltmer att behöva ersättas av olika former av flexibelt och aktivt samarbete, där kunskap och individuella färdigheter kan utvecklas effektivare.

2.5. Förändringen av den sociala strukturens och ledningsstrukturens ramar för arbetstagarna kommer att fortsätta. Tonvikt kommer att läggas på tvärvetenskapligt samarbete (inom t.ex. biltillverkning och hälsovård). Både förhållandena mellan enskilda arbetstagare och arbetstagarnas relation till företaget kommer sannolikt att genomgå betydande förändringar. Arbetsplatserna kommer att varieras i högre grad genom mer hemarbete. Sådana arbetstagare kommer sannolikt att vara anställda i kunskapsbaserade företag.

2.6. Rådet och parlamentet är eniga om att utbildningssystemen skall reformeras i enlighet med kunskapssamhällets nya behov, att samordningen av en aktiv och aktiverande sysselsättningspolitik på europeisk nivå ytterligare skall fördjupas, att socialförsäkringssystemen skall moderniseras och att socialpolitiken totalt sett skall inriktas på att främja social integration. ESK ställer sig helt bakom denna inriktning och anser att bekämpningen av arbetslösheten är en grundläggande förutsättning för att alla människor skall kunna medverka i kunskapssamhället. Det bästa skyddet mot social marginalisering är att ha en kvalitativt sett bra arbetsplats att gå till.

3. Sysselsättningen i ett kunskapsbaserat samhälle

3.1. Det senaste decenniet var massarbetslöshetens decennium i EU. Vid en första anblick kan det tyckas som om det är den nya tekniken som är orsaken till dessa förlorade arbetstillfällen. Det är emellertid först när innovationer helt inskränker sig till att rationalisera och ersätta som tekniska framsteg leder till att arbetskraft slås ut. Inom EU har globaliseringen hittills inte i tillräckligt hög grad åtföljts av innovationer. Att dra nytta av den sysselsättningsskapande potentialen hos kombinationen av telekommunikation, media och teknologi (TMT) är något som hittills varit eftersatt.

3.2. De nya kunskaperna, den nya tekniken och de nya organisationsformerna skapar, förändrar och eliminerar arbetstillfällen i alla sektorer. För att kunna bedöma det nya sättet att skapa arbeten och få ett mått på vilken avkastning dessa arbeten ger kan man undersöka hur snabbt EU:s ekonomi och samhälle anpassar sig till den nya situationen och vilken förmåga företag inom EU har att förbättra arbetskraftens produktivitet. Detta hänger i sin tur samman med hur snabbt arbeten och arbetsuppgifter kan ses över och anpassas till informationssamhället.

3.3. Dessutom skapar informationssamhället nya behov som bara kan tillfredsställas med nya arbetstillfällen. Det finns ingen anledning att anta att det i framtiden inte kommer att finnas utrymme för tillväxt. Följande är bara några exempel på berörda områden:

- teknik, media och telekommunikation (TMT),

- utbildning, hälsa, friskvård och livsstil,

- underhållning, turism och fritidsindustrin i allmänhet,

- handel, transporter och finansiella tjänster,

- miljö och bostäder,

- hushållsnära tjänster, persontjänster och företagstjänster.

3.4. Med nya arbetsmönster, nya arbetsförhållanden och nya fritidsaktiviteter och sätt att utforma privatlivet kommer det sociala mönstret att förändras i grunden. Om EU skall kunna bevara grundsynen i den sociala modellen måste denna modell genomgå radikala förändringar för att anpassas till förhållandena i 2000-talets kunskapssamhälle.

3.5. TMT-sektorn

3.5.1. Den kunskapsbaserade ekonomin är i hög grad beroende av TMT-sektorn. Alla arbetstagare inom "nyckelområdena" kommer att använda elektronisk utrustning för att hämta information via nätverk.

3.5.2. Att tillhandahålla TMT-utrustning och -tjänster kommer därför att innebära många sysselsättningsmöjligheter i informationsåldern. Den "gamla ekonomins" olika sektorer kan påverkas ännu kraftigare eftersom företagen inom dessa sektorer själva måste se till att förändras för att inte riskera att konkurreras ut från marknaden.

3.5.3. Fortfarande finns det stora brister när det gäller antalet kvalificerade arbetstagare som finns tillgängliga för att utföra IT-relaterade arbeten. Här finns en viktig och spännande möjlighet till sysselsättning. Medlemsstaterna bör se till att mobilisera mänskliga resurser för att tillvarata dessa arbetstillfällen. Det finns anledning att ta initiativ till sysselsättning inom den offentliga sektorn, inom privat industri, genom lärlingsprogram samt inom IT-branschen med hjälp av dess interna utbildningsmöjligheter. Generellt kommer det att bli allt viktigare med utbildningsplanering.

3.5.4. TMT underlättar även bildandet av den nya ekonomins affärsverksamheter (företag till företag, företag till konsument, konsument till konsument) inom olika områden. För att ekonomierna i EU skall kunna dra nytta av utvecklingen krävs ett gynnsamt klimat för företagsbildning, för riskkapital och för små och medelstora företag(4). Om nyföretagandet inte blomstrar kommer e-Europa inte att bli verklighet.

3.6. Servicesektorn

3.6.1. Det finns många olika former av serviceyrken, och det kommer att bli allt fler.

3.6.2. Viktiga former av kunskapsarbete kommer att vara av central betydelse för organisationernas kärnverksamhet. De anställda kommer att använda sig av arbetsstationer med direktanslutning till organisationens informationssystem. Det krävs omfattande organisatoriska insatser och utbildningsinsatser för att inte vissa arbetstagare skall "styras" av sina dataterminaler.

3.6.3. Vissa typer av servicearbete kommer, trots att de gagnar organisationen, troligtvis att läggas ut på entreprenad (t.ex. catering, städning, trädgårdsskötsel, säkerhetsbevakning etc). Dessa arbeten kännetecknas av att de inte är direktuppkopplade till organisationens informationssystem för kärnverksamheten. Underleverantörer utgör en viktig beståndsdel i det nya ekonomiska systemet. Dessa företag kommer också att ha kunskapsarbete i toppen av sina pyramider. Men man får inte bortse från vissa risker med att använda sig av underleverantörer. Man måste finna den rätta balansen mellan att bibehålla den interna serviceverksamheten och att använda underleverantörer.

3.6.4. Tillhandahållandet av personliga tjänster eller hushållstjänster är en tillväxtsektor som också kommer att dra nytta av kvaliteten och utbudet hos de professionella serviceföretagen. Det finns särskild serviceverksamhet som är inriktad på att erbjuda personliga tjänster till andra arbetstagare. Behovet av sådan service ökar eftersom dessa personer använder TMT (teknik, media och telekommunikation) som gör det möjligt att arbeta 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

3.6.5. Förändrade attityder i samhället och det ökande antalet arbetande föräldrar stimulerar efterfrågan på extern service som är tillgänglig efter arbetstid, särskilt när det gäller banker, sjukvård, utbildning och kommunal service.

3.6.6. I de sektorer som lider brist på kvalificerad personal är lönerna relativt höga. Troligen kommer de att vara det även fortsättningsvis, och det blir svårt att undvika en ökande löneskillnad mellan högt kvalificerad arbetskraft och mindre kvalificerad arbetskraft. Servicearbetarnas löneutveckling kommer att vara beroende av en förbättrad produktivitet, vilken till stor del är beroende av att de får ledning, motivation och utbildning.

Denna utveckling kommer att leda till ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft inom dessa områden och till krav på yrkesutbildning.

3.7. Innovationer

3.7.1. Informationstekniken är en nyckelfaktor och en nödvändig förutsättning för många innovationer. Dess specifika fördelar gör emellertid också att innovationer inom informationssektorn lättare utsätts för kopiering, och därför är det endast genom ett högt innovationstempo som försprång på marknaden kan säkras. En stabil tillväxt på detta område uppnås således främst genom en god dynamik.

3.8. Förr uppstod innovationer mest stegvis. Utvecklings-, produktions- och marknadsföringsavdelningar var linjärt förenade med varandra, och tillskott utifrån sällsynta. I dag är däremot förnyelse resultatet av flera källor, både interna och externa. Hela processen är mycket mer flexibel och marknadsorienterad. Bristande framgång för innovationsföretag hänger delvis samman med att de verkar isolerat.

3.9. Utan forskning är många innovationer otänkbara, men forskning leder inte per definition fram till innovationer. Framför allt nya företag som använder och utvecklar högteknologi behöver effektiva förbindelser med forskningen. De behöver användbara idéer, prototyper och kvalificerade medarbetare. Den statligt finansierade forskningen har en viktig funktion för att stödja och bana vägen för denna utveckling. Ekonomiska och sociala kommittén föreslår att kompetens-centra inrättas och erbjuds nödvändigt stöd så att användbara resultat kan åstadkommas och överföringsprocessen effektiviseras(5). Likaså bör rådgivningstjänsterna för nya företag byggas ut.

3.10. ESK stöder rådets ansträngningar att bättre knyta samman nationella forskningsprogram med program på gemenskapsnivå liksom att sprida spetsforskning och spetsutveckling. Detta gäller även försöken att utveckla öppna metoder för att samordna benchmarking av forsknings- och utvecklingspolitiken och undanröja hinder för forskares fria rörlighet i EU.

3.11. Att främja en kvalitativ och hållbar ekonomisk tillväxt är grunden för en förbättrad sysselsättningssituation i Europa: Utan ekonomisk tillväxt kan de aktuella problemen aldrig lösas, och målet om en treprocentig tillväxt över hela EU måste därför uppnås. Utöver kvantitativa mål behöver vi så långt det är möjligt även kvalitativa mål för att kunna uppnå hållbara effekter(6).

3.12. Varaktiga sysselsättningspolitiska framsteg kan bara göras med en långsiktig och konsekvent helhetspolitik. I de olika processerna inom den europeiska strategin för ekonomin och sysselsättningen (Luxemburg-, Cardiff- och Kölnprocesserna) har samspelet mellan ekonomi-, finans-, penning- och arbetsmarknadspolitiken hög prioritet, liksom arbetstagarnas och arbetsgivarnas anpassningsförmåga. De nationella handlingsplanerna visar emellertid också att genomförandet av sysselsättningsstrategin måste förstärkas ytterligare så att informationssamhällets möjligheter kan utnyttjas bättre.

4. Utbildning i kunskapssamhället

4.1. Alla former av innovation är beroende av de berörda parternas kvalifikation och motivation. Ett viktigt element i den europeiska politiken, i synnerhet med tanke på behovet av att anpassa arbetsplatser och arbetsuppgifter till informationssamhället, är därför att stärka anställbarheten genom en omfattande kvalificeringspolitik. Även om alla andra innovationsbefrämjande faktorer fungerar optimalt kan arbetstillfällen inte uppstå i tillräcklig omfattning utan en god tillgång till utbildad arbetskraft(7).

4.2. Övergången till informations- och kunskapssamhället kräver inte bara att det investeras mer kvantitativt i utbildningen, utan ställer även rent kvalitativt utbildningspolitiken inför helt nya krav. Det behövs en ny strategi och utformning i fråga om utbildning och lärande.

4.2.1. Skolsystemet måste fungera på ett sådant sätt att studerande på vilken nivå det än rör sig om får så god studievägledning och undervisning att de kan förverkliga sin potential. Dessutom bör tonvikt läggas på social kompetens och allmänbildande kunskaper som grund för ett livslångt lärande.

4.2.2. Ett livslångt lärande måste möjliggöras för att både underlätta kontinuerlig vidareutbildning i de befintliga disciplinerna och göra det lättare för män och kvinnor att pröva på nya områden. För att detta skall vara möjligt krävs stöd från arbetsgivaren och att alla former av utbildning (från grundskola till eftergymnasial utbildning) finns tillgängliga efter ordinarie arbetstid.

4.3. Det krävs livslångt lärande för att upprätthålla anställbarheten. Varje människa måste ges goda möjligheter att hålla sig anställbar. Nya arrangemang för in- och utlärning måste utvecklas, som gör det möjligt för var och en att själv bestämma över och styra sin utbildning inom ramen för olika nätverksstrukturer. Därutöver måste även lämpliga strukturer för livslångt lärande finnas till hands, och öppenheten och rådgivningen i samband med utbildningsprocesserna måste stärkas. Såväl på nationell nivå som på EU-nivå bör realistiska koncept för ett omfattande stöd till det livslånga lärandet utarbetas.

4.4. EU:s sysselsättningspolitiska riktlinjer och EU:s riktlinjer för den ekonomiska politiken måste dessutom ge bättre incitament för investeringar i mänskligt kapital. I dessa riktlinjer anmodas medlemsstaterna - och om möjligt företagen, fackföreningarna och andra berörda parter - att lämna rapporter om sina insatser i fråga om mänskligt kapital och på ett konkret och dynamiskt sätt anpassa sina mål efter förutsättningarna. ESK förespråkar en systematisk uppföljning av "de bästa metoderna" och är i detta sammanhang beredd att ta på sig en sådan uppgift.

4.5. Kommittén välkomnar även att det i EU:s riktlinjer för sysselsättningen föreskrivs att alla skolor skall vara Internet-uppkopplade och alla elever ha tillgång till Internet senast vid utgången av 2002. Elever och utbildningsanstalter bör erbjudas gratis Internet-tillgång. Särskilt när det gäller persongrupper långt från utbildningsorterna måste man hitta nya vägar för att öka dessa gruppers kvalifikationer i informationsteknik och för att främja deras yrkesmässiga rörlighet.

4.6. Jämte kunskaper i informationsteknik och mediakompetens är tillgångar som social kompetens, kommunikationsförmåga och laganda nyckelfaktorer för att möta arbetsmarknadens nya krav. Utbildning i informationsteknik och främjande av social kompetens måste därför börja redan på grundskolenivå och sedan ingå som ett moment i alla faser av utbildningen och yrkeslivet. De snabba tekniska förändringarna kräver att i synnerhet systemen för den yrkesinriktade grundutbildningen och vidareutbildningen ständigt anpassas. Förutom att ställa ett tillräckligt antal framtidsinriktade utbildningsplatser till förfogande är det därför en central uppgift för den europeiska sysselsättningspolitiken att på ett lämpligt sätt förena allmän utbildning, yrkesinriktad grundutbildning och vidareutbildning inom ramen för ett livslångt lärande.

4.7. Utbildningssystem måste vara öppna så att alla har en chans till ett arbete i informationssamhället. De grupper som hittills varit åsidosatta måste få tillgång till nya inlärningsmöjligheter, vilket även innefattar ett socialt sett rättvist utnyttjande av informationstekniken. Yrkesutbildningsmodeller som främjar den sociala integreringen av förfördelade grupper bör stödjas och lika möjligheter för kvinnor och män säkerställas. Kommittén stöder rådets ansträngningar för en effektiv bekämpning av analfabetismen.

4.8. De i många hänseenden otillräckliga insatserna på utbildningsområdet har liksom den bristande strukturanpassningen inom utbildning och vidareutbildning i en del länder orsakat en skriande brist på kvalificerad arbetskraft. Framför allt i vissa yrken med krav på universitetsexamen inom informations- och kommunikationstekniksektorn överstiger den starka efterfrågan tydligt tillgången på kvalificerad personal. Med tanke på den globala konkurrensen om sådan arbetskraft måste vissa EU-länder därför vidta åtgärder för att råda bot på underkvalifikationen inom detta spektrum. Även om rekrytering utifrån tillfälligt kan avhjälpa eventuella flaskhalsar måste på lång och medellång sikt lösningen ligga i en hållbar aktivering och kvalificering av den egna potentialen. Kommittén föreslår därför att man i alla medlemsstater satsar offensivt på vidareutbildning för ökade kvalifikationer i informations- och kommunikationsteknik och sätter upp konkreta mål för denna.

4.9. I de flesta medlemsstater utbildas för närvarande betydligt fler män än kvinnor inom yrken med anknytning till informationssamhället. Det finns ett stort behov av att uppmuntra kvinnor att välja sådana yrken och att förbättra deras möjligheter att få anställning.

4.10. Tillgången till och efterfrågan på utbildning bör på ett mer systematiskt sätt återkopplas till varandra. Sålunda måste universiteten erbjuda sina studenter ett större och mer praktikorienterat urval för att förbättra deras anställbarhet. Antalet påbyggnadsutbildningar måste bli större. Antagningsvillkoren måste vara enkla och så öppna som möjligt. Samtidigt bör studier, undervisning och forskning främjas på gemenskapsnivå genom gemensamma normer och ett ömsesidigt erkännande av utbildningar, utlandsvistelser och examina. Även inom den yrkesrelaterade utbildningen och vidareutbildningen behövs erkända kvalifikationsnormer som gör värdet av en yrkeskvalificering mindre beroende av produktutbudet, det enskilda företaget och den rådande situationen på arbetsmarknaden. Kommittén uttalar sig för ett kraftigt ökat utbud av gränsöverskridande praktikplatser inom ramen för utbildningen i informations- och kommunikationsteknik. Fadderverksamheten för utbildningsinriktade företag inom IKT-sektorn bör byggas ut.

4.11. Interaktiv inlärning är nödvändig mellan lärare och elever inom IKT-sektorn. Lärarna bör uppmuntras att samla praktisk erfarenhet i företag och förvaltningar, och tillägnandet av de nödvändiga färdigheterna inom ramen för ett livslångt lärande bör främjas. Kommittén föreslår att det införs ett erkänt och allmänt system för att påvisa kompetens som kan hänföras till kunskapssamhället. Vidareutbildning inom informations- och kommunikationsteknik skall kunna styrkas med certifikat som är erkända över hela EU.

5. Innovationer i företag och organisationer(8)

5.1. När kunskapssamhället växer fram handlar det inte bara om ett "lärande samhälle", utan också om "lärande företag" och "lärande organisationer" som utnyttjar de kreativa möjligheter tekniken innebär.

Det är företagen och andra organisationer som själva är ansvariga för att aktivt stödja framväxten av kunskapssamhället genom att erbjuda livslångt lärande i form av aktuell fortbildning inom företaget.

5.2. Företagen och organisationerna håller själva på att modernisera sina strukturer så att de uppfyller de nya krav som kunskapssamhället ställer. Genom att förändra arbetsorganisationen så att den blir mer inriktad på att göra de anställda delaktiga blir det även lättare att lära under arbetstid. Den gamla hierarkiska organisationen indelad efter funktion håller på att bytas ut mot nätverk och mindre enheter med större självständighet. Med sådana organisationsformer blir det lättare att lära eftersom kommunikationen inte måste övervinna så många hinder och hierarkiska gränser. Alla organisationer måste kunna anpassa sig till villkor som hela tiden växlar och omdefiniera arbeten och arbetsuppgifter i termer av kunskap, färdigheter och erfarenhet.

5.3. Efter diskussionerna om de japanska ledningsstrategierna vet vi att ett företags förmåga och kraft till nytänkande inte enbart kan mätas i teknik. Även socialt nytänkande hör i allt större utsträckning till förutsättningarna för framgång. Detta innebär arbetsplatser som anpassas efter arbetskraftens kompetens och motivation, vilket förutsätter eget ansvar och att ledningen är inriktad på deltagande från medarbetarnas sida.

5.4. Företagens personalpolitik spelar en väsentlig roll vad gäller utformningen av deras organisationsstrukturer. Personalpolitiken kan garantera likabehandling när man tillgodoser tekniska, företagsekonomiska och arbets- respektive sysselsättningsintressen.

6. Social integration i stället för marginalisering

6.1. I princip kan anpassningen av arbete och uppgifter i informationssamhället ("ny kunskap, nya arbetstillfällen") främja integration lika väl som leda till utslagning.

6.2. ESK vill särskilt slå vakt om unga som inte kan arbeta med datorer, om äldre arbetstagare som riskerar att bli förbigångna vid nya arbetsarrangemang och om funktionshindrade.

6.3. För de funktionshindrade kan informationssamhället innebära enbart fördelar. Kroppsarbetet övergår till tankearbete, och IT kan anpassas så att vissa fysiska och mentala handikapp inte längre har någon betydelse. Sociala åtgärder för funktionshindrade behöver inriktas på IT-anpassning, medan arbetsgivarna erbjuds nya metoder att nå sina anställningsmålsättningar för funktionshindrade.

6.4. Elever som lämnar grundskolan med låga kvalifikationer är traditionellt de som under yrkeslivet vidareutbildar sig minst och har minst chanser att fortbilda sig i arbetet. Interna företagsutbildningar räcker oftast inte för att jämna ut skillnaderna mellan hög- och lågutbildade anställda. Detta är fortfarande ett ansvarsområde främst för den offentliga sektorn.

6.5. Företagens investeringar i mänskliga resurser får inte stanna vid en satsning på personer som kan få en ledande ställning i företaget, utan alla anställda skall få olika fortbildningserbjudanden. Det kan gälla erbjudanden inom och utom företaget, och de bör vara anpassade till de anställda samtidigt som man tar hänsyn till företagets och enskildas behov.

6.6. För okvalificerade arbetstagare krävs dessutom särskilda arbetsmarknadspolitiska strategier beträffande kompetens- och integreringsfrågor. Sociala tjänster bör vara tillgängliga oberoende av inkomstnivå om de tjänar syftet att skapa lika möjligheter och att undvika social polarisering.

6.7. Även de demografiska förändringarna ställer kunskapssamhället inför en stor utmaning. Företagens personalpolitik bör ta hänsyn till personalens ålder(9), och inriktas på förebyggande åtgärder på detta område. Spelrummet för att anställa ung arbetskraft som kan tillföra ny kunskap till företaget försvinner. Om det sker stora pensionsavgångar samtidigt kan de äldres erfarenheter inte överföras till yngre medarbetare i motsvarande utsträckning.

6.8. I informationssamhället bör även stödet åt människor med funktionshinder ges ökat utrymme. Med hjälp av informationstekniken kan stora persongrupper med olika funktionshinder få bättre förutsättningar att verkligen utnyttja sina möjligheter på arbetsmarknaden.

6.9. Särskilda satsningar bör göras för att utveckla potentialen hos arbetskraften i eftersatta regioner och avlägsna områden(10), så att man kan få till stånd lika villkor för tillgång till kunskap och information inom EU.

6.10. De olika möjligheterna att få tillgång till ny kunskap medför en risk för att de samhälleliga klyftorna kan bli större. Social marginalisering uppkommer inte enbart på grund av bristande utbildning, utan kan även hänga samman med bristande acceptans för ny teknik. Detta gäller till exempel kvalificerade arbetstagare som inte kan ta till sig den nya tekniken. Det krävs att den statliga arbetsmarknads- och socialpolitiken med all kraft ägnas åt dessa grupper och stöder en övergång till lämpliga arbetsuppgifter. Den sociala integrationen bör genomgående beaktas inom såväl sysselsättnings- och utbildningspolitiken som inom hälso- och bostadspolitiken

6.11. Arbetsmarknadens parter bör se över den traditionella indelningen i arbetare, tjänstemän och offentliganställda, göra sig införstådda med principerna för hur företag omorganiseras, och inkludera nya modeller för nya arbetsformer och företagsstrukturer i företagens kompetenshöjande åtgärder.

7. Arbetsvillkoren i kunskapssamhället

7.1. Arbetstidspolitiken är en viktig del i en omfattande reform av arbetsmarknaden. Den kan på ett meningsfullt sätt komplettera strukturella förändringar och göra dem politiskt mer acceptabla.

7.2. Om arbetstiden på olika sätt kan anpassas till företagens och de anställdas behov kan det innebära förbättrad livskvalitet för de anställda och stärkt konkurrenskraft för företagen.

7.3. Arbetstagarna kan vinna på arbetstidspolitiska åtgärder om det blir lättare att kombinera familj och arbete, om sysselsättningen säkras och om man undviker att förlora kunskap.

7.4. Vid förändringar av arbetstiden gäller det att undvika kvalifikationsbetingade flaskhalsar vad gäller tillgången till arbetskraft. För att undvika detta måste man inom befintliga arbetstidsregler även säkerställa att det finns tillräckligt med tid för planering och att utbildningsåtgärder genomförs.

7.5. Kopplingen mellan arbetstidens utformning och yrkeskunskap kan leda till nyskapande processer. Grundidén är att en viss del av arbetstiden används till fortbildning inom yrket. Särskilt i de nordeuropeiska länderna finns det exempel på en sådan koppling, bland annat i form av arbetstidstillgodohavanden, kunskapskonton och arbetsrotation.

7.6. I många länder är potentialen av människor som frivilligt väljer deltidsarbete inte på långt när uttömd. I hela EU arbetar ungefär 6 % av de yrkesverksamma männen deltid och en tredjedel av de yrkesverksamma kvinnorna.

7.7. I samspel mellan representanter för ledning och arbetstagare kan de företag där heltidsarbete är det normala komma att behöva utveckla egna stödplaner för att utöka den accepterade deltiden och göra det lättare att kombinera familj och arbete. Möjligheterna till utökad deltid är goda om arbetsmarknadens parter omsätter initiativ om deltid till konkreta åtgärder.

7.8. Tillsammans med de nya företagsformerna breder arbetsformer som vi brukade kalla "atypiska" ut sig överallt - tidsbegränsat arbete, distansarbete, uppdragsarbete och andra former av mer eller mindre fritt vald självständighet. I kunskapssamhället är inkomsten inte längre så direkt kopplad till investerad arbetstid, utan hänger i allt högre grad samman med den förmåga, originalitet, och snabbhet med vilken man identifierar nya problem och löser dem.

7.9. Med differentieringen växer i vissa medlemsstater antalet förvärvsarbetande som inte alls eller bara i otillräcklig utsträckning omfattas av medlemsstaternas sociala skyddsnät. Dessa luckor i det sociala skyddsnätet måste avhjälpas.

7.10. Utvecklingen av kunskapssamhället förändrar balansen mellan arbetsgivarna och det sedvanliga utbildningssystemet när det gäller utbildning och yrkesutbildning. Företag ser sig också tvungna att se över sina egna strategier.

7.11. Arbetstagare med eftergymnasial utbildning har fått mycket av sin skolning (utom när det gäller sådant som är specifikt för arbetet och arbetsgivaren) genom det sedvanliga utbildningssystemet. Det är dessa kunskaper som företagen är mest beroende av, och i allmänhet har inte konkurrensmedvetna arbetsgivare råd att underlåta att hålla dessa eftergymnasiala kunskaper så aktuella som möjligt.

7.12. Övrig arbetskraft har definitionsmässigt sett ofullständig utbildning. De bör därför få både yrkesspecifik utbildning och bredare utbildning som syftar till personlig utveckling. ESK hyser farhågor för att arbetsgivarna skall skära ned eller helt underlåta att ge denna mer grundläggande, personlighetsutvecklande utbildning, av ekonomiska skäl eller i den felaktiga tron att utbildningen kommer konkurrenter till godo som anställer de berörda personerna. Eftersom anställda sannolikt värdesätter sådana arbetsgivare som satsar på personalutveckling i form av utbildning och karriärmöjligheter och eftersom "utvecklade" anställda kan bidra på fler sätt, uppmanar ESK företagen att utöka sina utbildningssatsningar så att de kan konkurrera i kunskapsekonomin. Vid sidan av företagens ansvar ökar de enskilda arbetstagarnas ansvar för att på eget initiativ hålla sig anställbara med hjälp av fortbildning.

7.13. När det gäller flexibla arbetsförhållanden måste även sociala kriterier, vid sidan av de ekonomiska, vara en måttstock för utformningen av flexibiliseringen. Större hänsyn bör tas till arbetstagarnas olika önskemål om att variera arbetstiderna så att de passar de enskilda levnadsförhållandena. Flexibilitet, tryggad sysselsättning och social säkerhet behöver inte stå i strid med varandra, det visar begreppet "flexicurity".

7.14. Ett av de tydligaste tecknen på förändringen av arbetsorganisationen och de normala arbetsförhållandena är distansarbetet, som är under utveckling. En ny studie visar att ungefär 6 miljoner människor i Europa arbetar under distansarbetsförhållanden. Kommittén anser att distansarbetet kan främjas om man säkerställer distansarbetarnas och deras arbetsgivares rättigheter och skyldigheter med hjälp av adekvata ramvillkor.

7.15. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (t.ex. i form av kollektiva förhandlingar, företagsavtal) måste fortlöpande anpassa och forma de nya villkor som kunskapssamhället ger upphov till.

8. Att säkerställa och förändra socialstaten

8.1. Det sociala säkerhetssystemet har både en social och en ekonomisk funktion. Sociala förmåner utgör till exempel viktiga förberedelser för den privata produktionsprocessen (t.ex. utbildning). De fångar också i stor utsträckning upp de problem som uppstår till följd av strukturomvandlingarna.

8.2. Strukturomvandlingen kan ske mer friktionsfritt om riskerna för individerna mildras på ett adekvat sätt, och chanserna till en yrkesmässig nystart blir större genom aktiva åtgärder för att stödja en persons anställbarhet. Ett moderniserat socialt trygghetssystem är grunden för en dynamisk ekonomisk utveckling som främjar den sociala sammanhållningen.

8.3. Förändringen av arbets- och betalningssystem och den växande andelen elektroniska, knappast gripbara transaktioner kan leda till en urholkning av de statliga skatte- och avgiftssystem som är knutna till ett visst företag och har en konkret förbindelse med arbetsplatsen. ESK uppmanar kommissionen att noga analysera dessa aspekter. En snabb och global lösning krävs också när det gäller en icke-diskriminerande beskattning av den traditionella handeln i förhållande till elektronisk handel.

Hit hör även säkerhetsbegrepp för arbetstagare i informationssamhället inklusive uppgiftsskydd och upphovsrätt.

8.4. Genom att förstärka de förebyggande åtgärderna i arbetslivet kan man säkerligen undvika påtagliga följdproblem för företag och sociala trygghetssystem. Möjligheterna inom informationsteknik vad gäller säkerhet och hälsoskydd på arbetsplatsen måste utnyttjas, men man måste även göra en analys av nya sociala risker. Informationstekniken och de nya formerna för att organisera arbetet minskar ofta den fysiska tröttheten, men leder också till större psykisk press och ökad stress. Man måste sträva efter att genomföra ytterligare forskning om arbetsbelastning, arbetsintensitet och arbetsrelaterad stress.

8.5. I och med att de klassiska företagen förlorar i betydelse, och genom den förskjutning som sker av de sociala relationerna från arbetsplatsen till det övriga livsrummet, förändras de sociala riskerna. I kunskapssamhället uppstår det inte mindre, utan annorlunda behov av social trygghet. De sociala trygghetssystemen bör reformeras med avseende på flexibla arbetstider, avbrott i förvärvslivet etc., och man måste se till att arbetstagare med sådana flexibla arbetsförhållanden har lika möjligheter. Det krävs en mångfald sociala broar som stöd för en aktiv omvandling av samhället.

8.6. Det behövs reformer i medlemsstaterna för att starkare jämka ihop politiska regleringar med den grundläggande utvecklingen för familjen och arbetsdelningen mellan könen, liksom den demografiska förändringen med de grundläggande förändringarna i arbetslivet. Begreppet "flexicurity" bör får större betydelse i samband med reformerna. Om man konstruerar ramförutsättningar för en stabil framtid i förvärvslivet gynnar det spridningen av nya former för arbetsorganisation och flexibilitet på arbetsmarknaden.

8.7. Informations- och telekommunikationsindustrin spelar en banbrytande roll vid utformningen av nya relationer på arbetsmarknaden, och dessa kommer att förändra mönstret för kontakterna mellan arbetsmarknadens parter. Kommittén uppmanar kommissionen att noggrant undersöka hur den nya tekniken och internationaliseringen påverkar samarbetet inom företagen samt fackens och andra aktörers handlingsutrymme.

8.8. En social likabehandling av distansarbetare måste säkerställas, och via företagsnätverk måste dessa kunna rekvirera grundläggande information om skydd för säkerhet och hälsa, och även om rätten till medbeslutande.

8.9. Om arbete definieras på ett nytt sätt måste anställbarheten främjas i större omfattning så att människor får hjälp att i möjligaste mån trygga sin försörjning på ett varaktigt sätt. Ju större kompetensen och anställbarheten är, desto större blir möjligheterna att få ett arbete.

9. Sammanfattning

9.1. Kunskapssamhällets snabba utveckling berör alla näringslivssektorer, organisations- och arbetsstrukturerna samt arbetslivs- och sysselsättningsvillkoren. Den får djupgående återverkningar på vårt samhälles ekonomiska, sociala och kulturella omvandling.

9.2. De tre nya "stjärnorna" teknik, media och telekommunikation (TMT) strålar över samtliga sektorer, även om det fortfarande kommer att finnas många yrken och verksamheter där de inte tillämpas direkt. Accelerationseffekten inträder framför allt genom den exponentiellt ökade kunskapsspridningen och tillgängligheten över hela världen.

9.3. Kunskapssamhället öppnar en avsevärd potentiell skaparkraft och ger EU möjligheten att bli ett konkurrenskraftigt och dynamiskt ekonomiskt område. För att möjligheterna till nyskapande inom näringsliv och samhälle verkligen skall kunna utnyttjas, krävs gemensamma ansträngningar att erbjuda bättre och bredare kompetensutveckling för alla.

9.4. Bred kompetens inom ny TMT tillhör i dag det grundläggande kunnande som alla måste behärska, i nivå med skrivning, läsning och räkning. Det går bara att utnyttja chanserna till optimala sysselsättningseffekter om man utbildar fackfolk på alla nivåer, och om var och en får möjlighet att behålla och utveckla sin anställbarhet. Detta innebär personligt ansvarstagande på nya viktiga områden.

9.4.1. För att optimera de anställdas prestationsförmåga behöver vi system för grundskole-, gymnasie- och högskoleutbildning som förbereder för ett kunskapssamhälle. Vi behöver företag som investerar i mänskliga resurser genom att utveckla och fortbilda sina anställda. Kontinuerlig fortbildning och livslångt lärande är mer än slagord - det är begrepp som är villkor för ekonomisk överlevnad i världsekonomin.

9.5. Med tanke på de krav som kunskapssamhället ställer blir det allt nödvändigare med en aktiv, framsynt sysselsättningsstrategi som har stöd av de centrala aktörerna i näringsliv och samhälle och som skapar jämvikt mellan investeringarna i mänskliga resurser och investeringar i maskiner, anläggningar och infrastruktur.

9.6. Nytt kunnande, tekniska innovationer och sociala innovationer måste gå hand i hand för att bereda vägen mot ett lärande samhälle, lärande företag och en lärande arbetsplats.

9.6.1. Nya organisations- och styresformer är mindre inriktade på status och mer på processer. Arbetsrelationerna är mer omedelbara och inriktade på lagarbete, och de kräver personliga initiativ och personligt ansvar. Former av arbetsorganisation som bygger på deltagande blir allt viktigare. Ett exempel är medverkan i samband med arbetsplatsens utformning och organisationen av arbetsförloppet och arbetstiden.

9.6.2. I kunskapssamhället kräver de mänskliga tillgångarna mer omsorg än de materiella. Man måste erbjuda nya arbetstidssystem och åstadkomma "familjelivsvänliga" arrangemang.

9.6.3. När det växer fram nya arbetsformer och nya former för att förena förvärvsarbete, utbildning, familjeliv och samhällsinriktade aktiviteter, måste arbetsrätten och den sociala tryggheten anpassas efter kunskapssamhällets nya förutsättningar. Arbetsflexibiliteten bör utvecklas parallellt med så många sociala bryggor som möjligt till en aktivt understödd omvandling av samhällslivet.

9.7. Kunskapssamhället erbjuder nya stora möjligheter till tillväxt och sysselsättning. Samtidigt kan det uppstår, nya sociala riskmoment och ett annat behov av social trygghet.

9.7.1. Det sociala trygghetssystemet måste ges en ny inriktning mot flexibla arbetsformer och livsmönster. Den engelska ordbildningen "flexicurity" visar att företagen betraktar det som nödvändigt att förena flexibilitet med arbetskraftens legitima intresse av trygghet, "security".

9.7.2. För att avvärja de hot om diskriminering och marginalisering som föreligger mot enskilda grupper i kunskapssamhället måste samtliga grupper inbegripas i utvecklingen av informationssamhället. Det gäller att förhindra en social marginalisering, för att inte riskera att innovationstakten sjunker och att den sociala sammanhållningen och det framtida välståndet hotas.

9.8. Samtidigt med arbetsorganisationen förändras också systemet för arbetsplatsrelationer. Det råder stort behov av gemensamma initiativ från arbetsmarknadsparternas sida för att lägga upp övergången till kunskapssamhället på ett sådant sätt att den främjar konkurrenskraft och social sammanhållning i lika hög grad. Avtal om modernisering av arbetsorganisationen och kompetensutveckling inom företaget kan i särskilt hög grad underlätta detta.

9.9. Kunskapssamhällets världsomspännande karaktär medför att de samhällen som bäst kan utnyttja chanserna är de som lyckas bäst med att aktivt forma och samordna innovativ verksamhet via forskning och utveckling, utbildning, infrastruktur och tjänster.

9.10. Europa kommer i framtiden säkert att befinna sig på den vinnande sidan om man kan finna en ny balans mellan marknadskrafterna och statens uppgifter, som även fortsättningsvis kommer att vara oundgängliga.

EU:s chanser i samband med globaliseringen framstår som goda om kunskapssamhällets ekonomiska och sociala potential utnyttjas lika offensivt.

Bryssel den 19 oktober 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000, punkt 5.

(2) Se ESK:s yttrande "Sysselsättning, ekonomiska reformer och social sammanhållning - Mot ett Europa i innovationens och kunskapens tecken" - EGT C 117, 26.4.2000, s. 62.

(3) Jämför definitionen av begreppet "organisation" i punkt 2.1.2.

(4) Denna fråga diskuterades redan i ESK:s yttrande i samband med toppmötet i Lissabon. Se ESK:s yttrande "Sysselsättning, ekonomiska reformer och social sammanhållning - Mot ett Europa i innovationens och kunskapens tecken" - EGT C 117, 26.4.2000, s. 62.

(5) ESK:s yttrande om "Uppföljning, utvärdering och optimering av FoTU-insatsernas ekonomiska och sociala verkan: Från femte till sjätte ramprogrammet" och ESK:s yttrande om "Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet" (EGT C 204, 18.7.2000).

(6) ESK:s yttrande om "Genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken 1999" (EGT C 209, 22.7.1999) och om "Förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik år 2000" (EGT C 368, 20.12.1999).

(7) Se ESK:s yttrande "Sysselsättning, ekonomiska reformer och social sammanhållning - Mot ett Europa i innovationens och kunskapens tecken" - EGT C 117, 26.4.2000, s. 62.

(8) För en definition av begreppet "organisation" se punkt 2.1.2.

(9) ESK utarbetar för närvarande ett initiativyttrande om "Äldre arbetstagare".

(10) Se ESK:s yttrande om "Riktlinjer för integrerade åtgärder i eftersatta öregioner i Europeiska unionen efter Amsterdamfördraget (artikel 158)" (EGT C 268, 19.9.2000).

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Följande ändringsförslag, som vid omröstningen fick mer än en fjärdedel av rösterna, avslogs under debatten:

Punkterna 7.4 och 7.5

Slå ihop första meningarna i båda punkterna och stryk resten enligt följande:

"Vid förändringar av arbetstiden gäller det att undvika kvalifikationsbetingade flaskhalsar vad gäller tillgången till arbetskraft. Kopplingen mellan arbetstidens utformning och yrkeskunskap kan leda till nyskapande processer."

Motivering

Debatten om kopplingen mellan arbetstidens utformning och yrkesmässiga kvalifikationer har inte kunnat föras inom underkommittén. Den frågan förtjänar mer djupgående reflexioner.

Resultat av omröstning

För: 1, emot: 3, nedlagda: 7.

Punkt 7.12

Stryk tredje meningen: "ESK hyser farhågor ... anställer de berörda personerna."

Resultat av omröstning

För: 54, emot: 63, nedlagda: 5.