(1)

Covid-19-krisen slår hårt mot befolkning, företag, sjukvårdssystem och medlemsstaternas ekonomier. I sitt meddelande av den 27 maj 2020 med titeln EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation, betonade kommissionen att likviditet och tillgång till finansiering kommer att vara en fortsatt utmaning under de kommande månaderna. Det är därför av största vikt att återhämtningen från den allvarliga ekonomiska chock som orsakats av covid-19-pandemin stöds genom riktade ändringar av befintlig finanslagstiftning.

(2)

Kreditinstitut och värdepappersföretag (institut) kommer att spela en viktig roll när det gäller att bidra till återhämtningen. Samtidigt kommer de även själva sannolikt att drabbas av det försämrade ekonomiska läget. Behöriga myndigheter har tillfälligt tillhandahållit kapital, likviditet och verksamhetsstöd till institut för att säkerställa att de kan fortsätta att finansiera den reala ekonomin under försvårade omständigheter. För samma ändamål har Europaparlamentet och rådet redan antagit vissa riktade justeringar av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 575/2013 (4) och (EU) 2019/876 (5) med anledning av covid-19-krisen.

(3)

Värdepapperisering är ett viktigt inslag på väl fungerande finansmarknader eftersom det bidrar till att diversifiera kreditinstitutens finansieringskällor och frigör lagstadgat kapital som kan omfördelas till vidareutlåning. Genom värdepapperiseringar får institut och andra marknadsaktörer dessutom ytterligare investeringsmöjligheter, vilket möjliggör diversifiering av portföljer och underlättar finansieringsflödet till företag och privatpersoner både i medlemsstaterna och på gränsöverskridande basis i hela unionen.

(4)

Det är viktigt att stärka institutens förmåga att förmedla nödvändig finansiering till den reala ekonomin efter covid-19-pandemin och samtidigt säkerställa att det finns tillräckliga tillsynsregler för att bevara den finansiella stabiliteten. Riktade ändringar av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller ramverket för värdepapperisering kan bidra till uppnåendet av dessa mål och få ramverket att i högre grad överensstämma med och komplettera det ramverket med olika åtgärder som vidtas på unionsnivå och nationell nivå för att hantera covid-19-krisen.

(5)

De sista delarna av Basel III-reglerna, som offentliggjordes den 7 december 2017, innebär, vad gäller värdepapperiseringsexponeringar, att det införs ett minimikrav på kreditvärdighet för enbart ett begränsat antal tillhandahållare av kreditriskskydd, närmare bestämt enheter som inte är suveräna enheter, enheter inom den offentliga sektorn, institut eller andra finansiella institut som står under offentlig tillsyn. Det är därför nödvändigt att ändra artikel 249.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för att anpassa den till Basel III-reglerna, så att nationella offentliga garantiprogram som stöder institutens strategier att värdepapperisera nödlidande exponeringar efter covid-19-pandemin blir mer verkningsfulla.

(6)

Unionens nuvarande ramverk för tillsyn av värdepapperisering är utformad på grundval av de vanligaste inslagen i typiska värdepapperiseringstransaktioner, dvs. presterande lån. I sitt yttrande om regleringsmässig behandling av värdepapperiseringar av nödlidande exponeringar (6) (EBA:s yttrande) påpekade Europeiska bankmyndigheten (EBA) att det nuvarande ramverket för tillsyn av värdepapperisering i förordning (EU) nr 575/2013 leder till oproportionerliga kapitalkrav när den tillämpas på värdepapperiseringar av nödlidande exponeringar eftersom den interna kreditvärderingsmetoden för värdepapperisering (SEC-IRBA) och schablonmetoden för värdepapperisering (SEC-SA) inte tar hänsyn till de specifika riskdrivarna i nödlidande exponeringar. Det bör därför införas en särskild behandling för värdepapperisering av nödlidande exponeringar på grundval av EBA:s yttrande och internationellt överenskomna standarder.

(7)

Eftersom marknaden för nödlidande exponeringar med stor sannolikhet kommer att växa och förändras ganska kraftigt till följd av covid-19-krisen, bör marknaden för värdepapperisering av nödlidande exponeringar noga övervakas och ramverket för tillsyn av värdepapperisering av nödlidande exponeringar bör omvärderas i framtiden mot bakgrund av en potentiellt större mängd data.

(8)

I sin rapport om STS-ramverket för syntetisk värdepapperisering av den 6 maj 2020 rekommenderade EBA att det införs ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperiseringar (STS) i balansräkningen. Med tanke på att en STS-värdepapperisering i balansräkningen är förknippad med lägre agent- och modellrisker än en syntetisk värdepapperisering som inte är en STS-värdepapperisering bör det införas en lämplig riskkänslig kalibrering av kapitalbaskraven för STS-värdepapperiseringar i balansräkningen på det sätt som övervägs i den rapporten, med beaktande av den nuvarande regleringsmässiga förmånsbehandlingen av prioriterade trancher av små och medelstora företags portföljer. EBA bör få i uppdrag att övervaka hur marknaden för STS-värdepapperisering i balansräkningen fungerar. Ökad användning av STS-värdepapperisering i balansräkningen som främjas genom en mer riskkänslig behandling av den prioriterade tranchen av sådana värdepapperiseringar skulle komma att frigöra lagstadgat kapital och skulle i sista hand kunna öka institutens utlåningskapacitet på ett ur tillsynssynpunkt säkert sätt.

(9)

En klausul om tillämpning av äldre regler bör införas avseende utestående prioriterade positioner i syntetiska värdepapperiseringar som uppfyller kraven i den förmånliga tillsynsbehandling som tillämpades före dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande.

(10)

I samband med den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen är det viktigt att slutanvändarna effektivt kan säkra sina risker för att skydda sina balansräkningars stabilitet. I slutrapporten från högnivåforumet om kapitalmarknadsunionen konstaterades att en alltför försiktig schablonmetod för motpartskreditrisk (SA-CCR) kan ha en negativ inverkan på tillgången till och kostnaderna för finansiella säkringar för slutanvändare. I det avseendet bör kommissionen se över kalibreringen av SA-CCR senast den 30 juni 2021 och samtidigt ta vederbörlig hänsyn till den europeiska banksektorns och ekonomins särdrag, lika villkor på internationell nivå samt utvecklingen av internationella standarder och i internationella forum.

(11)

Den syntetiska överskottsmarginalen är en mekanism som vanligen används av originatorer och investerare vid värdepapperiseringen av vissa tillgångsklasser för att minska kostnaden för skyddet respektive den exponering som omfattas av risk. Det bör fastställas en särskild tillsynsbehandling av den syntetiska överskottsmarginalen för att förhindra att den används med regelarbitrage som syfte. I det sammanhanget föreligger regelarbitrage när det institut som är originator tillhandahåller kreditförstärkning för värdepapperiseringspositioner som innehas av tillhandahållare av kreditriskskydd genom att i avtal fastställa vissa belopp som ska täcka förluster i de värdepapperiserade exponeringarna under den tid som transaktionen pågår, och sådana belopp, vilka belastar originatorns instituts resultaträkning på ett liknande sätt som en ofinansierad garanti, inte är riskviktade.

(12)

EBA bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att säkerställa ett harmoniserat fastställande av exponeringsvärdet för en syntetisk överskottsmarginal. Dessa tekniska standarder för tillsyn bör vara införda innan den nya tillsynsbehandlingen blir tillämplig. För att undvika störningar på marknaden för syntetiska värdepapperiseringar bör instituten ges tillräckligt med tid för att tillämpa den nya tillsynsbehandlingen av syntetisk överskottsmarginal.

(13)

Som en del av sin rapport om hur ramverket för tillsyn av värdepapperisering fungerar bör kommissionen också se över den nya tillsynsbehandlingen av syntetisk överskottsmarginal mot bakgrund av utvecklingen på internationell nivå.

(14)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att maximera institutens förmåga att låna ut och att absorbera förluster i samband med covid-19-krisen, samtidigt som det säkerställs att de är fortsatt motståndskraftiga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(15)

Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

Med hänsyn till behovet av att introducera riktade åtgärder för att stödja den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen så snart som möjligt, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.