1)

Ska artikel 77.1 jämförd med artikel 78.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (nedan kallad den allmänna dataskyddsförordningen), (EUT L 119, 2016, s. 1) tolkas på så sätt att tillsynsmyndighetens slutsats, vilket denna ska meddela den berörda personen,

2)

Är datalagring hos ett privat kreditupplysningsföretag, där personuppgifter från ett offentligt register, såsom de ”nationella databaserna” i den mening som avses i artikel 79.4 och 79.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 (2) av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19), lagras utan någon konkret anledning för att företaget ska kunna lämna en upplysning vid en förfrågan, förenlig med artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 12 december 2007 (nedan kallad stadgan) (EUT C 303, 2007, s. 1)?

3)

4)

Om artikel 6.1 första stycket led f i den allmänna dataskyddsförordningen kommer i fråga som enda rättslig grund för datalagring hos privata kreditupplysningsföretag när det gäller de uppgifter som också lagras i offentliga register, ska det då anses att ett kreditupplysningsföretag har ett berättigat intresse redan när detta kreditupplysningsföretag utan konkret anledning övertar uppgifterna från det offentliga registret, för att dessa uppgifter sedan ska kunna vara tillgängliga vid förfrågningar?

5)

Får uppförandekoder som har godkänts av tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 40 i den allmänna dataskyddsförordningen och som föreskriver tidsfrister för prövning och radering som sträcker sig längre än lagringstiderna för offentliga register, medföra att den avvägning som föreskrivs i artikel 6.1 första stycket led f i den allmänna dataskyddsförordningen inte längre behöver göras?