Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62011CN0105

Mål C-105/11 P: Överklagande ingett den 2 mars 2011 av Konungariket Nederländerna av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2010 i de förenade målen T-231/06 och T-237/06, Konungariket Nederländerna (mål T-231/06) och Nederlandse Omroep Stichting (NOS) (T-237/06) mot Europeiska kommissionen

EUT C 238, 13.8.2011, p. 3–4 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

13.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 238/3


Överklagande ingett den 2 mars 2011 av Konungariket Nederländerna av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2010 i de förenade målen T-231/06 och T-237/06, Konungariket Nederländerna (mål T-231/06) och Nederlandse Omroep Stichting (NOS) (T-237/06) mot Europeiska kommissionen

(Mål C-105/11 P)

2011/C 238/04

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Konungariket Nederländerna (ombud: C. M. Wissels och M. Noort)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen och Stichting Nederlandse Publieke Omroep, tidigare Nederlandse Omroep Strichting (NOS)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2010 i de förenade målen T-231/06 och T-237/06,

ogiltigförklara kommissionens beslut 2008/136/EG av den 22 juni 2006 (1), eftersom det i detta beslut fastslås att ett belopp på 42 457 miljoner euro ska anses som nytt stöd och ska återkrävas som en del av totalbeloppet på 76 327 miljoner euro, samt själv avgöra målet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har med sin grund gjort gällande att tribunalen har åsidosatt unionsrätten genom att feltolka bestämmelserna i artikel 107.1 FEUG och artikel 108.1 och 108.3 FEUF jämförda med artikel 1 b i förordning (EG) nr 659/1999 (2) och genom att tribunalen inte har motiverat sin bedömning eller i varje fall lämnat en otillräcklig motivering.

Grunden består av flera delar:

1.

För att kunna fastställa att överföringen utgör nytt statligt stöd har tribunalen felaktigt tagit sin utgångspunkt i den omständigheten att artikel 109a i medielagen infördes efter att fördraget trätt i kraft.

2.

För att kunna fastslå att överföringen utgör nytt statligt stöd har tribunalen felaktigt tagit sin utgångspunkt i kriteriet att detta stöd har beviljats (offentliga programföretag) ”för särskilda ändamål”.

3.

För att kunna fastslå att överföringen utgör nytt statligt stöd har tribunalen felaktigt baserat sin bedömning på att det offentliga programföretaget har mottagit en (kompletterande) överkompensation. En eventuell överkompensation är inte avgörande för att kunna besvara frågan om överföringen utgör nytt statligt stöd. Tribunalens bedömning är under alla omständigheter inte tillräckligt motiverad.

4.

Det var felaktigt när tribunalen fastslog, för att kunna besvara frågan om överföringen utgör nytt statligt stöd, att det saknar betydelse var överföringen kom från. Tribunalen gör således ingen skillnad mellan nytt och befintligt stöd. Tribunalens bedömning är under alla omständigheter inte tillräckligt motiverad.

5.

Tribunalen har med otillräcklig motivering fastslagit att det inte har visats att de överförda reserverna kommer från den årliga finansieringen av det offentliga programföretaget och således utgör befintligt stöd.

6.

Tribunalen har med otillräcklig motivering fastslagit att de överförda medlen är en ad hoc finansiering och således utgör nytt stöd.

7.

Även om tribunalens bedömningar, vilka kritiserats ovan, ska ses i sitt sammanhang leder de inte till slutsatsen att överföringen utgör nytt statligt stöd.


(1)  Kommissionens beslut 2008/136/EG av den 22 juni 2006 om det stöd för särskilda ändamål som Nederländerna har beviljat nederländska offentliga programföretag. Statligt stöd nr C 2/2004) (f.d. NN 170/2003) (EUT L 49, 2008, s. 1)

(2)  Rådets förordning (EG) nr 559/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1)


Top