(1)

Schengenområdet utan gränskontroll vid de inre gränserna bygger på att medlemsstaterna tillämpar Schengenregelverket på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Regelverket omfattar åtgärder på området yttre gränser, åtgärder för att kompensera för att det inte förekommer kontroller vid de inre gränserna samt en stark övervakningsram, vilka tillsammans underlättar den fria rörligheten och säkerställer en hög nivå av säkerhet, rättvisa och skydd av grundläggande rättigheter, inbegripet skydd av personuppgifter.

(1)

Schengenområdet utan gränskontroll vid de inre gränserna bygger på att medlemsstaterna tillämpar Schengenregelverket på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Regelverket omfattar åtgärder på området yttre gränser, åtgärder för att kompensera för att det inte förekommer kontroller vid de inre gränserna samt en stark övervakningsram, vilka tillsammans säkerställer den fria rörligheten , liksom en hög nivå av säkerhet, rättvisa och skydd av grundläggande rättigheter, inbegripet skydd av personuppgifter.

(4)

För att öka effektiviteten och ändamålsenligheten bör Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism förbättras. Den reviderade utvärderings- och övervakningsmekanismen bör syfta till att upprätthålla en hög grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna genom att garantera att medlemsstaterna tillämpar Schengenregelverket på ett ändamålsenligt sätt i enlighet med överenskomna gemensamma standarder, grundläggande principer och normer, och därigenom bidra till ett välfungerande Schengenområde.

(4)

För att öka effektiviteten och ändamålsenligheten bör Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism förbättras. Den reviderade utvärderings- och övervakningsmekanismen bör syfta till att upprätthålla en hög grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna genom att garantera att medlemsstaterna tillämpar Schengenregelverket på ett ändamålsenligt sätt i enlighet med överenskomna gemensamma standarder, grundläggande principer och normer, för att säkerställa ett välfungerande Schengenområde med fullständig respekt för de grundläggande rättigheterna utan inre gränskontroller .

(5)

Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör uppnå dessa mål genom objektiva och opartiska utvärderingar som gör det möjligt att snabbt upptäcka sådana brister i tillämpningen av Schengenregelverket som skulle kunna leda till att Schengenområdet inte fungerar korrekt samt säkerställa att dessa brister åtgärdas snabbt, och som kan utgöra grunden för en dialog om hur Schengenområdet fungerar som helhet. Detta kräver ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, en balanserad fördelning av delat ansvar och upprätthållande av systemets karaktär av inbördes granskning. Det kräver också att Europaparlamentet är närmare involverat. Med tanke på ändringarnas omfattning bör förordning (EU) nr 1053/2013 upphävas och ersättas med en ny förordning.

(5)

Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör uppnå dessa mål genom objektiva och opartiska utvärderingar som gör det möjligt att snabbt upptäcka sådana brister i tillämpningen av Schengenregelverket som skulle kunna leda till att Schengenområdet inte fungerar korrekt samt säkerställa att dessa brister åtgärdas snabbt, och som kan utgöra grunden för en genuin politisk dialog bland medlemsstaterna om hur Schengenområdet fungerar som helhet. Detta kräver ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, en balanserad fördelning av delat ansvar och upprätthållande av systemets karaktär av inbördes granskning. Det kräver också att Europaparlamentet är närmare involverat. Med tanke på ändringarnas omfattning bör förordning (EU) nr 1053/2013 upphävas och ersättas med en ny förordning.

(6)

Utvärderings- och övervakningsmekanismen får omfatta alla områden av Schengenregelverket – nuvarande och framtida – utom de områden där det inom unionsrätten redan finns en särskild utvärderingsmekanism. Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör omfatta all berörd lagstiftning och operativ verksamhet som bidrar till Schengenområdets funktion .

(6)

Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör omfatta alla områden av Schengenregelverket – nuvarande och framtida – utom de områden där det inom unionsrätten redan finns en särskild utvärderingsmekanism. Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör täcka både verkningskraften av gränskontroller vid yttre gränser och avsaknaden av gränskontroller vid de inre gränserna. Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör omfatta all berörd lagstiftning och operativ verksamhet som bidrar till att området utan gränskontroller vid de inre gränserna fungerar väl .

(7)

Vid alla utvärderingar bör man ta hänsyn till huruvida de myndigheter som tillämpar Schengenregelverket fungerar på ett korrekt sätt, i enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 1 och 2 mars 2012. Utvärderingen bör också omfatta rutiner hos privata enheter, t.ex. flygbolag och externa tjänsteleverantörer, i den mån de deltar i eller påverkas av genomförandet av Schengenregelverket när de samarbetar med medlemsstaterna. Med tanke på den allt större roll som unionens organ, kontor och byråer spelar vid genomförandet av Schengenregelverket bör utvärderings- och övervakningsmekanismen stödja kontrollen av dessa organs, kontors och byråers verksamhet i den mån de utför uppgifter på medlemsstaternas vägnar för att bistå vid den operativa tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket. Kontroll av verksamheten i detta avseende bör ingå i utvärderingen av medlemsstaterna och utföras utan att det påverkar och med full respekt för de ansvarsområden som genom respektive inrättandeförordning tilldelats kommissionen och de berörda styrande organen för byråerna, kontoren och organen i fråga och deras egna utvärderings- och övervakningsförfaranden som fastställs däri. Om det vid utvärderingarna konstateras brister i fråga om funktioner som utförs eller stöds av unionens organ, kontor och byråer bör kommissionen informera det berörda styrande organet.

(7)

Vid alla utvärderingar bör man ta hänsyn till huruvida de myndigheter som tillämpar Schengenregelverket fungerar på ett korrekt sätt och deras efterlevnad av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) , i enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 1 och 2 mars 2012. Utvärderingen bör också omfatta rutiner hos privata enheter, t.ex. flygbolag och externa tjänsteleverantörer, i den mån de deltar i eller påverkas av genomförandet av Schengenregelverket när de samarbetar med medlemsstaterna. Med tanke på den allt större roll som unionens organ, kontor och byråer spelar vid genomförandet av Schengenregelverket bör utvärderings- och övervakningsmekanismen stödja kontrollen av dessa organs, kontors och byråers verksamhet i den mån de utför uppgifter på medlemsstaternas vägnar för att bistå vid den operativa tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket. Kontroll av verksamheten i detta avseende bör ingå i utvärderingen av medlemsstaterna och utföras utan att det påverkar och med full respekt för de ansvarsområden som genom respektive inrättandeförordning tilldelats kommissionen och de berörda styrande organen för byråerna, kontoren och organen i fråga och deras egna utvärderings- och övervakningsförfaranden som fastställs däri. Om det vid utvärderingarna konstateras brister i fråga om funktioner som utförs eller stöds av unionens organ, kontor och byråer bör kommissionen inkludera det i utvärderingsrapporten och involvera det berörda styrande organet.

(9)

Den sårbarhetsbedömning som utförs av Frontex är en mekanism som kompletterar den utvärderings- och övervakningsmekanism som inrättas genom denna förordning för att garantera kvalitetskontroll på unionsnivå och säkerställa att det både på unionsnivå och nationell nivå finns ständig beredskap att hantera eventuella utmaningar vid de yttre gränserna. Båda mekanismerna utgör en komponent i den europeiska integrerade gränsförvaltningen. Synergieffekterna mellan sårbarhetsbedömningen och utvärderings- och övervakningsmekanismen bör maximeras i syfte att skapa en bättre situationsbild av Schengenområdets funktion och i möjligaste mån undvika dubbelarbete och motstridiga rekommendationer. För detta ändamål bör Frontex och kommissionen ha ett regelbundet informationsutbyte om resultaten av de båda mekanismerna. En ökad strategisk inriktning och en mer målinriktad utformning av utvärderingarna kräver också ökade synergieffekter med relevanta mekanismer och plattformar som drivs av unionens byråer och nationella förvaltningar, t.ex. Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) eller den tillsyn som utförs av kommissionen med stöd av eu-LISA när det gäller medlemsstaternas förberedelser för implementeringen av berörda it-system samt resultaten av de nationella kvalitetskontrollmekanismerna.

(9)

Den sårbarhetsbedömning som utförs av Frontex är en mekanism som kompletterar den utvärderings- och övervakningsmekanism som inrättas genom denna förordning för att garantera kvalitetskontroll på unionsnivå och säkerställa att det både på unionsnivå och nationell nivå finns ständig beredskap att hantera eventuella utmaningar vid de yttre gränserna. Sårbarhetsbedömningen bör ingå i det årliga utvärderingsprogrammet och på så sätt säkerställa en aktuell situationsmedvetenhet. Båda mekanismerna utgör en komponent i den europeiska integrerade gränsförvaltningen. Synergieffekterna mellan sårbarhetsbedömningen och utvärderings- och övervakningsmekanismen bör maximeras i syfte att skapa en bättre situationsbild av Schengenområdets funktion och i möjligaste mån undvika dubbelarbete och motstridiga rekommendationer. För detta ändamål bör Frontex och kommissionen ha ett regelbundet informationsutbyte om resultaten av de båda mekanismerna. En ökad strategisk inriktning och en mer målinriktad utformning av utvärderingarna kräver också ökade synergieffekter med relevanta mekanismer och plattformar som drivs av unionens byråer och nationella förvaltningar, t.ex. Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) eller den tillsyn som utförs av kommissionen med stöd av eu-LISA när det gäller medlemsstaternas förberedelser för implementeringen av berörda it-system samt resultaten av de nationella kvalitetskontrollmekanismerna.

(10)

Under utvärderingen bör särskild uppmärksamhet fästas vid att kontrollera att grundläggande rättigheter respekteras vid tillämpningen av Schengenregelverket, utöver den utvärdering som genom separata utvärderingar görs av att dataskyddskraven i Schengenregelverket genomförs och tillämpas korrekt. För att öka utvärderings- och övervakningsmekanismens kapacitet att upptäcka kränkningar av grundläggande rättigheter på relevanta politikområden bör ytterligare åtgärder vidtas. Schengenutvärderarna bör få lämplig utbildning i detta avseende, relevant information från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör utnyttjas bättre och dess experter bör involveras mer i utformningen och genomförandet av utvärderingarna. Dessutom bör man vid programplaneringen, utformningen och genomförandet av utvärderingarna beakta bevis som offentliggörs eller tillhandahålls genom oberoende övervakningsmekanismer eller av berörda tredje parter på deras eget initiativ, t.ex. ombudsmän, myndigheter som övervakar respekten för grundläggande rättigheter samt icke-statliga och internationella organisationer.

(10)

Under utvärderingen bör särskild uppmärksamhet fästas vid att kontrollera att grundläggande rättigheter respekteras vid tillämpningen av Schengenregelverket, utöver den utvärdering som genom separata utvärderingar görs av att dataskyddskraven i Schengenregelverket genomförs och tillämpas korrekt. För att öka utvärderings- och övervakningsmekanismens kapacitet att upptäcka kränkningar av grundläggande rättigheter på relevanta politikområden bör ytterligare åtgärder vidtas. Schengenutvärderarna bör få lämplig utbildning i detta avseende, relevant information från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör utnyttjas bättre och dess experter bör involveras mer i utformningen och genomförandet av utvärderingarna. Kommissionen ska särskilt, i samarbete med Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna, utveckla specifika riktmärken, vilka ska ingå i det standardiserade frågeformuläret, mot vilka uppfyllandet av grundläggande rättigheter kan bedömas. Dessutom bör man vid programplaneringen, utformningen och genomförandet av utvärderingarna beakta bevis som offentliggörs eller tillhandahålls genom oberoende övervakningsmekanismer eller av berörda tredje parter på deras eget initiativ, t.ex. ombudsmän, myndigheter som övervakar respekten för grundläggande rättigheter samt icke-statliga och internationella organisationer.

(12)

Utvärderingsformerna och metoderna bör göras mer flexibla för att effektivisera utvärderings- och övervakningsmekanismen, bättre kunna anpassa den till nya omständigheter och ny lagstiftning samt rationalisera användningen av resurser från medlemsstaterna, kommissionen och unionens organ, kontor och byråer. Periodiska utvärderingar genom besök bör vara den huvudsakliga utvärderingsmetoden. Andelen oanmälda besök och tematiska utvärderingar bör gradvis ökas för att säkerställa en mer balanserad användning av tillgängliga verktyg. Utvärderingsformerna bör definieras tydligt. Beroende på politikområde och typen av utvärderings- och övervakningsverksamhet bör utvärderings- och övervakningsmekanismen göra det möjligt att utvärdera flera medlemsstater samtidigt och genomföra utvärderingar helt eller delvis på distans samt slå samman utvärdering av flera politikområden. Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör syfta till att utarbeta övergripande utvärderingsrapporter om en medlemsstat med en bedömning av medlemsstatens övergripande resultat när det gäller tillämpningen av Schengenregelverket.

(12)

Utvärderingsformerna och metoderna bör göras mer flexibla för att effektivisera utvärderings- och övervakningsmekanismen, bättre kunna anpassa den till nya omständigheter och ny lagstiftning samt rationalisera användningen av resurser från medlemsstaterna, kommissionen och unionens organ, kontor och byråer. Periodiska utvärderingar genom besök bör vara den huvudsakliga utvärderingsmetoden. Andelen oanmälda besök och tematiska utvärderingar bör gradvis ökas för att säkerställa en mer balanserad användning av tillgängliga verktyg. Utvärderingsformerna bör definieras tydligt. Beroende på politikområde och typen av utvärderings- och övervakningsverksamhet bör utvärderings- och övervakningsmekanismen göra det möjligt att utvärdera flera medlemsstater samtidigt och genomföra utvärderingar helt eller delvis på distans , som utvärderingsmetoder som kompletterar fysiska besök, samt slå samman utvärdering av flera politikområden. Utvärderings- och övervakningsmekanismen bör syfta till att utarbeta övergripande utvärderingsrapporter om en medlemsstat med en bedömning av medlemsstatens övergripande resultat när det gäller tillämpningen av Schengenregelverket.

(13)

Tematiska utvärderingar bör användas oftare för en jämförande analys av medlemsstaternas praxis. De bör äga rum för att bedöma genomförandet av större lagstiftningsändringar när de börjar tillämpas och av nya initiativ samt för att bedöma frågor inom olika politikområden eller praxis i medlemsstater som står inför liknande utmaningar .

(13)

Tematiska utvärderingar bör användas oftare för en jämförande analys av medlemsstaternas praxis. De bör äga rum för att bedöma genomförandet av större lagstiftningsändringar när de börjar tillämpas och av nya initiativ samt för att bedöma frågor inom olika politikområden eller liknande politik och praxis i  alla medlemsstater.

(14)

Oanmälda besök är ett av de effektivaste verktygen för att kontrollera medlemsstaternas praxis och bör , beroende på syftet, äga rum utan förvarning till den berörda medlemsstaten eller med endast kort förvarning . Oanmälda besök utan förvarning bör äga rum i utredningssyfte för att kontrollera efterlevnaden av skyldigheter enligt Schengenregelverket, bland annat som svar på indikationer på att det uppstått systemiska problem som potentiellt kan ha en betydande inverkan på Schengenområdets funktion eller på kränkningar av grundläggande rättigheter, särskilt anklagelser om allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter vid de yttre gränserna. I sådana fall skulle en förvarning strida mot syftet med besöket. Oanmälda besök med 24 timmars förvarning bör äga rum om huvudsyftet med besöket är att utföra en slumpmässig kontroll av medlemsstatens genomförande av Schengenregelverket.

(14)

Oanmälda besök är ett av de effektivaste verktygen för att kontrollera medlemsstaternas praxis och bör äga rum utan förvarning till den berörda medlemsstaten. Oanmälda besök bör äga rum i utredningssyfte för att kontrollera efterlevnaden av skyldigheter enligt Schengenregelverket, bland annat som svar på indikationer på att det uppstått systemiska problem som potentiellt kan ha en negativ inverkan på Schengenområdets funktion eller leda till kränkningar av grundläggande rättigheter, särskilt anklagelser om allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter vid de yttre gränserna.

(14a)

En medlemsstat bör underrättas högst 24 timmar före ett besök med kort varsel, vilket är ett kompletterande verktyg. Ett besök med kort varsel bör endast äga rum om det huvudsakliga syftet med besöket är att göra en stickprovskontroll av en medlemsstats genomförande av Schengenregelverket.

(15)

Programplanering av den verksamhet som genomförs enligt denna förordning genom fleråriga och årliga utvärderingsprogram har redan visat sig ge ett mervärde när det gäller att säkerställa förutsägbarhet och säkerhet. Kommissionen bör därför i samarbete med medlemsstaterna anta fleråriga och årliga utvärderingsprogram. Dessa program bör också ge den flexibilitet som behövs för att kunna anpassa dem till Schengenregelverkets dynamiska karaktär allt eftersom. I händelse av force majeure bör anpassningar av programmen göras i samförstånd med de berörda medlemsstaterna utan att en formell ändring av programmen krävs. Det fleråriga utvärderingsprogrammet, som antas för en sjuårsperiod, bör ange de specifika prioriterade områden som ska omfattas av de periodiska utvärderingarna. Detta tillvägagångssätt bör möjliggöra större flexibilitet, bättre prioritering och en mer balanserad och strategisk användning av alla tillgängliga verktyg. Förlängningen av det fleråriga utvärderingsprogrammet från fem till sju år bör också leda till en ökad, närmare och mer målinriktad övervakning av medlemsstaterna utan att granskningsnivån minskas.

(15)

Programplanering av den verksamhet som genomförs enligt denna förordning genom fleråriga och årliga utvärderingsprogram har redan visat sig ge ett mervärde när det gäller att säkerställa förutsägbarhet och säkerhet. Kommissionen bör därför i samarbete med medlemsstaterna anta fleråriga och årliga utvärderingsprogram. Dessa program bör också ge den flexibilitet som behövs för att kunna anpassa dem till Schengenregelverkets dynamiska karaktär allt eftersom. I händelse av force majeure bör anpassningar av programmen göras i samförstånd med de berörda medlemsstaterna utan att en formell ändring av programmen krävs. Det fleråriga utvärderingsprogrammet, som antas för en sjuårsperiod, bör ange de specifika prioriterade områden som ska omfattas av de periodiska utvärderingarna. Detta tillvägagångssätt bör möjliggöra större flexibilitet, och större anpassningsbarhet på grundval av aktuell information som samlas in genom de olika analyserna i syfte att skapa en bättre situationsbild av Schengenområdets funktion, samt bättre prioritering , liksom en mer balanserad och strategisk användning av alla tillgängliga verktyg. Förlängningen av det fleråriga utvärderingsprogrammet från fem till sju år bör också leda till en ökad, närmare och mer målinriktad övervakning av medlemsstaterna utan att granskningsnivån minskas.

(16)

Utvärderings- och övervakningsverksamheten bör utföras av grupper bestående av företrädare för kommissionen och experter utsedda av medlemsstaterna. Dessa företrädare och experter bör ha lämpliga kvalifikationer, inbegripet gedigna teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter. För att på ett snabbare och mindre tungrott sätt säkerställa att tillräckligt många erfarna experter deltar bör en expertpool inrättas och upprätthållas av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna. Poolen bör vara den främsta källan till experter för utvärderings- och övervakningsverksamhet.

(16)

Utvärderings- och övervakningsverksamheten bör utföras av grupper bestående av företrädare för kommissionen och experter utsedda av medlemsstaterna och unionsobservatörer . Dessa företrädare och experter bör ha lämpliga kvalifikationer, inbegripet gedigna teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter , och de bör ha genomgått lämplig utbildning. För att säkerställa integriteten i de utvärderingsrapporter som sammanställs av grupper efter en utvärdering bör unionsobservatörerna inte ha några intressekonflikter när verksamheten vid ett unionsorgan eller en unionsbyrå som deltar i genomförandet av Schengenregelverket utvärderas tillsammans med myndigheterna i en medlemsstat. För att på ett snabbare och mindre tungrott sätt säkerställa att tillräckligt många erfarna experter deltar bör en expertpool inrättas och upprätthållas av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna. Poolen bör vara den främsta källan till experter för utvärderings- och övervakningsverksamhet.

(19)

Utvärderingsrapporterna bör vara korta och koncisa. De bör fokusera på brister med betydande inverkan och lyfta fram områden där viktiga förbättringar skulle kunna göras. Mindre betydelsefulla iakttagelser bör inte ingå i rapporterna . Gruppen bör dock påtala dessa iakttagelser för den utvärderade medlemsstaten i slutet av utvärderingsverksamheten, bland annat för de myndigheter som ansvarar för den relevanta nationella kvalitetskontrollmekanismen. Gruppen bör aktivt försöka identifiera bästa praxis, som bör läggas till i rapporterna. I synnerhet bör nya och innovativa åtgärder som avsevärt förbättrar genomförandet av de gemensamma reglerna och som skulle kunna anammas av andra medlemsstater lyftas fram som bästa praxis i samband med rapporten.

(19)

Utvärderingsrapporterna bör vara korta och redovisa identifierade brister och lyfta fram områden där förbättringar bör göras . Gruppen bör påtala iakttagelserna för den utvärderade medlemsstaten i slutet av utvärderingsverksamheten, bland annat för de myndigheter som ansvarar för den relevanta nationella kvalitetskontrollmekanismen. Gruppen bör aktivt försöka identifiera bästa praxis, som bör läggas till i rapporterna. I synnerhet bör nya och innovativa åtgärder som avsevärt förbättrar genomförandet av de gemensamma reglerna och som skulle kunna anammas av andra medlemsstater lyftas fram som bästa praxis i samband med rapporten.

(20)

Utvärderingsrapporterna bör i regel innehålla rekommendationer om hur de konstaterade bristerna (inbegripet kränkningar av grundläggande rättigheter) bör avhjälpas och de bör antas i en enda akt av kommissionen genom genomförandeakter enligt granskningsförfarandet i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 (36). Sammanställningen av rapporten och rekommendationerna i ett enda dokument inom ramen för ett enda antagningsförfarande stärker den naturliga kopplingen mellan utvärderingsresultaten och rekommendationerna. Dessutom bör det påskyndade offentliggörandet av rekommendationerna göra det möjligt för medlemsstaterna att åtgärda bristerna snabbare och effektivare. Samtidigt bör användningen av granskningsförfarandet säkerställa medlemsstaternas engagemang i den beslutsprocess som leder fram till antagandet av rekommendationerna.

(20)

Utvärderingsrapporterna bör i regel innehålla rekommendationer om hur de konstaterade bristerna (inbegripet kränkningar av grundläggande rättigheter) bör avhjälpas och de bör antas i en enda akt av kommissionen genom genomförandeakter enligt granskningsförfarandet i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 (36) och utan onödigt dröjsmål. Uppmärksamhet bör särskilt ägnas åt att identifiera och avhjälpa kränkningar av de grundläggande rättigheterna . Sammanställningen av rapporten och rekommendationerna i ett enda dokument inom ramen för ett enda antagningsförfarande stärker den naturliga kopplingen mellan utvärderingsresultaten och rekommendationerna. Dessutom bör det påskyndade offentliggörandet av rekommendationerna göra det möjligt för medlemsstaterna att åtgärda bristerna snabbare och effektivare. Samtidigt bör användningen av granskningsförfarandet säkerställa medlemsstaternas engagemang i den beslutsprocess som leder fram till antagandet av rekommendationerna.

(22)

När en allvarlig brist konstateras vid en utvärdering bör dessutom särskilda bestämmelser tillämpas för att säkerställa att avhjälpande åtgärder vidtas skyndsamt. Med tanke på risken med en sådan brist bör den utvärderade medlemsstaten, så snart den informerats om en allvarlig brist, omedelbart börja vidta åtgärder för att avhjälpa bristen, bland annat genom att vid behov mobilisera alla tillgängliga operativa och finansiella medel. De avhjälpande åtgärderna bör bli föremål för snävare tidsfrister och närmare politisk granskning och övervakning under hela processen. I detta avseende bör kommissionen omedelbart informera rådet och Europaparlamentet när förekomsten av en allvarlig brist konstateras vid en utvärdering och anordna ett återbesök på grund av en allvarlig brist senast ett år efter dagen för utvärderingen för att kontrollera om medlemsstaten har avhjälpt bristerna i fråga. Kommissionen bör efter återbesöket lägga fram en rapport om återbesöket till rådet.

(22)

När en allvarlig brist konstateras vid en utvärdering bör dessutom särskilda bestämmelser tillämpas för att säkerställa att avhjälpande åtgärder vidtas skyndsamt. Med tanke på risken med en sådan brist bör den utvärderade medlemsstaten, så snart den informerats om en allvarlig brist, omedelbart börja vidta åtgärder för att avhjälpa bristen, bland annat genom att vid behov mobilisera alla tillgängliga operativa och finansiella medel. De avhjälpande åtgärderna bör bli föremål för snävare tidsfrister och närmare politisk granskning och övervakning under hela processen. I detta avseende bör kommissionen omedelbart informera rådet och Europaparlamentet när förekomsten av en allvarlig brist konstateras vid en utvärdering och rapportera om eventuella överträdelseförfaranden som pågår eller ska inledas mot den utvärderade medlemsstaten. Kommissionen bör också anordna ett återbesök på grund av en allvarlig brist senast 180 dagar efter dagen för utvärderingen för att kontrollera om medlemsstaten har avhjälpt bristerna i fråga. Kommissionen bör efter återbesöket lägga fram en rapport om återbesöket till rådet och Europaparlamentet. Med tanke på de svåra konsekvenser som en allvarlig brist kan få för Schengenområdet bör kommissionen utan dröjsmål inleda ett överträdelseförfarande i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att åtgärda de konstaterade bristerna.

(23)

Konstaterandet av en allvarlig brist kräver en grundlig bedömning från fall till fall på grundval av tydliga kriterier om problemens art, omfattning och potentiella konsekvenser, som kan vara olika för varje politikområde. Olika nyckelfaktorer för ett effektivt genomförande av Schengenregelverket och olika kombinationer av faktorer kan leda till att en iakttagelse klassas som en allvarlig brist. Om det emellertid anses att en konstaterad brist äventyrar eller på kort sikt har potential att äventyra den övergripande funktionen för området utan inre gränskontroll eller ha en betydande negativ inverkan på enskildas rättigheter, bör en sådan brist betraktas som en allvarlig brist. När en allvarlig brist i kontrollerna vid de yttre gränserna konstateras i en utvärderingsrapport kan artiklarna 21 och 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (37) vara tillämpliga.

(23)

Konstaterandet av en allvarlig brist kräver en grundlig bedömning från fall till fall på grundval av tydliga kriterier om problemens art, omfattning och potentiella konsekvenser, som kan vara olika för varje politikområde. Olika nyckelfaktorer för ett effektivt genomförande av Schengenregelverket och olika kombinationer av faktorer kan leda till att en iakttagelse klassas som en allvarlig brist. Om det emellertid anses att en konstaterad brist äventyrar eller på kort sikt har potential att äventyra den övergripande funktionen för området utan inre gränskontroll eller att negativt påverka grundläggande rättigheter eller ha en betydande negativ inverkan på enskildas rättigheter, bör en sådan brist betraktas som en allvarlig brist. När en allvarlig brist i kontrollerna vid de yttre gränserna konstateras i en utvärderingsrapport kan artiklarna 21 och 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (37) vara tillämpliga.

(26)

Det är viktigt och önskvärt att Europaparlamentet och rådet regelbundet håller diskussioner på politisk nivå för att öka medvetenheten om vikten av att genomföra Schengenregelverket, ställa medlemsstater som fortlöpande bryter mot de gemensamma reglerna till svars och öka trycket på dem att avhjälpa de konstaterade bristerna. Kommissionen bör lämna tillräckliga bidrag för att underlätta dessa diskussioner, bland annat genom att anta en övergripande årsrapport om de utvärderingar som gjorts under det föregående året och om läget vad gäller genomförandet av rekommendationerna, vilken skulle utgöra en del av rapporten om Schengenläget. Europaparlamentet uppmuntras att anta resolutioner och rådet bör anta slutsatser för att öka trycket på medlemsstater som inte gör tillräckliga framsteg. Schengenforumet är ett unikt forum för att diskutera Schengen på hög nivå med företrädare för Europaparlamentet, medlemsstaterna och kommissionen och bör utgöra en plattform för informella diskussioner som syftar till ett bättre genomförande av Schengenregelverket.

(26)

Det är viktigt och önskvärt att Europaparlamentet och rådet regelbundet håller diskussioner på politisk nivå för att öka medvetenheten om vikten av att genomföra Schengenregelverket, ställa medlemsstater som fortlöpande bryter mot de gemensamma reglerna till svars och öka trycket på dem att avhjälpa de konstaterade bristerna. Båda institutionerna bör vara fullt och lika informerade om all utveckling i medlemsstaternas genomförande av Schengenregelverket. Kommissionen bör lämna tillräckliga bidrag för att underlätta dessa diskussioner, bland annat genom att anta en övergripande årsrapport om de utvärderingar som gjorts under det föregående året och om läget vad gäller genomförandet av rekommendationerna, vilken skulle utgöra en del av rapporten om Schengenläget. Europaparlamentet uppmuntras att anta resolutioner och rådet bör anta slutsatser för att öka trycket på medlemsstater som inte gör tillräckliga framsteg. Schengenforumet är ett unikt forum för att diskutera Schengen på hög nivå med företrädare för Europaparlamentet, medlemsstaterna och kommissionen och bör utgöra en plattform för informella diskussioner som syftar till ett bättre genomförande av Schengenregelverket.

(28)

Säkerhetsskyddsklassificering av utvärderings- och återbesöksrapporterna bör fastställas i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (38). Den utvärderade medlemsstaten bör dock ha kvar möjligheten att begära säkerhetsskyddsklassificering av hela rapporten eller delar av den i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser.

(28)

Säkerhetsskyddsklassificering av utvärderings- och återbesöksrapporterna bör fastställas i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (38). Den utvärderade medlemsstaten bör dock i undantagsfall ha kvar möjligheten att begära säkerhetsskyddsklassificering av hela rapporten eller delar av den i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser.

(29)

Med tanke på den särskilda roll som Europaparlamentet och de nationella parlamenten ges inom ramen för artikel 70 sista meningen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), vilken också framhålls i artikel 12 c i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) i fråga om de nationella parlamenten, bör rådet och kommissionen lämna fullständig information till Europaparlamentet och de nationella parlamenten om innehållet i och resultatet av utvärderingarna. Om kommissionen skulle lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning skulle rådet dessutom, i enlighet med artikel 19.7 h i sin arbetsordning (39), samråda med Europaparlamentet för att i möjligaste mån kunna beakta dess åsikt före antagandet av en slutgiltig text.

(29)

Med tanke på den särskilda roll som Europaparlamentet och de nationella parlamenten ges inom ramen för artikel 70 sista meningen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), vilken också framhålls i artikel 12 c i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) i fråga om de nationella parlamenten, bör rådet och kommissionen lämna fullständig information till Europaparlamentet och de nationella parlamenten om innehållet i och resultatet av utvärderingarna senast 14 dagar efter det att utvärderingsförfarandet har slutförts . Om kommissionen skulle lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning skulle rådet dessutom, i enlighet med artikel 19.7 h i sin arbetsordning (39), samråda med Europaparlamentet för att i möjligaste mån kunna beakta dess åsikt före antagandet av en slutgiltig text.

(d)

oanmäld utvärdering: en utvärdering som inte ingår i de fleråriga och årliga utvärderingsprogrammen och som görs för att kontrollera en eller flera medlemsstaters tillämpning av Schengenregelverket inom ett eller flera politikområden.

(d)

oanmäld utvärdering: en utvärdering som genomförs utan förvarning och som inte ingår i de fleråriga och årliga utvärderingsprogrammen och som görs för att kontrollera en eller flera medlemsstaters tillämpning av Schengenregelverket inom ett eller flera politikområden.

(fa)

besök med kort varsel: ett besök som genomförs med högst 24 timmars varsel och med syftet att göra en slumpmässig kontroll av en medlemsstats genomförande av Schengenregelverket.

(i)

allvarlig brist: en eller flera brister som rör en effektiv tillämpning av centrala delar av Schengenregelverket och som var för sig eller i kombination har eller riskerar att med tiden ha en betydande negativ inverkan på enskildas rättigheter eller Schengenområdets funktion.

(i)

allvarlig brist: en eller flera brister som rör en effektiv tillämpning av Schengenregelverket, eller en del av det, inbegripet upprätthållande av stadgan, och som var för sig eller i kombination inverkar negativt eller riskerar att inverka negativt på den fria rörligheten, enskildas rättigheter eller Schengenområdets funktion.

(k)

grupp: en grupp bestående av experter som utsetts av medlemsstaterna och företrädare för kommissionen vilka utför utvärderings- och övervakningsverksamhet.

(k)

grupp: en grupp bestående av experter som utsetts av medlemsstaterna och företrädare för kommissionen och observatörer som har utsetts av unionens relevanta institutioner, organ eller byråer, vilka utför utvärderings- och övervakningsverksamhet.

(ka)

unionsobservatör: en enskild person som utsetts av en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå i enlighet med artikel 7.1 och som deltar i en utvärderings- eller övervakningsverksamhet.

(ca)

utvärderingar med kort förvarning,

(a)

för att utvärdera praxis vid de inre gränserna,

(a)

för att utvärdera praxis vid de inre gränserna, i synnerhet när de inre gränskontrollerna har funnits på plats längre tid än 180 dagar och platser där det finns bevis på kränkningar av de grundläggande rättigheterna,

(b)

när den får kännedom om framväxande eller systemiska problem som potentiellt skulle kunna ha en betydande negativ inverkan på Schengenområdets funktion ,

(b)

när den får kännedom om framväxande eller befintliga problem som potentiellt skulle kunna ha en betydande negativ inverkan på Schengenområdets funktionssätt, inbegripet omständigheter som skulle kunna ge upphov till interna säkerhetshot ,

(c)

när den har skäl att anse att en medlemsstat allvarligt försummar sina skyldigheter enligt Schengenregelverket, inbegripet anklagelser om allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter vid de yttre gränserna.

(c)

när den har skäl att anse att en medlemsstat försummar sina skyldigheter enligt Schengenregelverket, särskilt anklagelser om allvarliga kränkningar av grundläggande rättigheter vid de yttre gränserna.