Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 52020IE2395

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Koldioxidmarknader: framväxt, strukturering och utmaningar för den europeiska industrin (yttrande på eget initiativ)

EESC 2020/02395

EUT C 429, 11.12.2020, p. 122–130 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Date of document:
18/09/2020; omröstningsdag
Date of vote:
18/09/2020
Date lodged:
20/02/2020
Author:
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
Responsible body:
Section for External Relations, EESC_REX
Rapporteur:
Emmanuelle BUTAUD-STUBBS
Form:
Yttrande på eget initiativ
Term of office:
2015-2020
Internal reference:
AVIS-SECTION 2020/2395 FIN, REX/531
Session:
554
Treaty:
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Legal basis:
Link
Link
Link
Select all documents mentioning this document
Instruments cited:
Link

11.12.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 429/122

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Koldioxidmarknader: framväxt, strukturering och utmaningar för den europeiska industrin

(yttrande på eget initiativ)

(2020/C 429/17)

Föredragande:

Emmanuelle BUTAUD-STUBBS

Beslut av EESK:s plenarförsamling

20.2.2020

Rättslig grund

Artikel 32.2 i arbetsordningen

 

Yttrande på eget initiativ

Ansvarig sektion

Yttre förbindelser

Antagande av sektionen

24.7.2020

Antagande vid plenarsessionen

18.9.2020

Plenarsession nr

554

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

220/0/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   En ny giv för koldioxidmarknader

1.1.1

 Det finns ett flertal koldioxidmarknader i världen, och EU:s utsläppshandelssystem är inte isolerat från dessa. Dessa koldioxidmarknader är olika stora och omfattas av olika regler, men de har även vissa gemensamma inslag, exempelvis marknadsmekanismer för att mäta utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser och för att fastställa priser per ton.

1.1.2

 Europeiska kommissionen bör övervaka dessa lokala koldioxidmarknader för att identifiera bästa praxis som skulle kunna vara till nytta vid översynen av EU:s utsläppshandelssystem och energidirektivet. Denna kunskap om och förståelse av andra koldioxidmarknader är också av stor vikt för att man ska kunna kalibrera mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna. Denna bör tillämpas på olika sätt för länder med respektive utan koldioxidmarknader.

1.1.3

 Den pågående covid-19-pandemin kan inte tillåtas sakta ner arbetet mot klimatförändringarna, vare sig på europeisk eller internationell nivå. Det innebär att den europeiska gröna given bör genomföras enligt den planerade tidsplanen. Minsta försening innebär att vi får svårare att uppnå målet om koldioxidneutralitet senast 2050. Det är också av yttersta vikt att alla återhämtningspaket anpassas till EU:s klimatmål och harmoniseras med målet för den europeiska gröna given.

1.1.4

 EESK anser att antagandet av artikel 6 i Parisavtalet är en utmärkt möjlighet att stärka klimatåtgärderna för perioden efter 2020. Därför uppmanar EESK kommissionen att se till att erhålla ett tydligt mandat från medlemsstaterna för att nå fram till den nödvändiga kompromiss som krävs för antagandet av riktlinjer rörande artikel 6 vid den 26:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP26) 2021.

1.2   Reglering av handel mellan koldioxidmarknader

1.2.1

 Det råder olika prisnivåer på koldioxid på olika koldioxidmarknader i olika jurisdiktioner. För närvarande varierar priset från 1 till över 30 US-dollar per koldioxidekvivalent. Dessa skillnader bör beaktas inom ramen för de bilaterala handelsflödena mellan var och en av dessa koldioxidmarknader med hjälp av särskilda mekanismer (kompensation, justeringar osv.) för de mest energiintensiva och handelsexponerade sektorerna (stål, cement m.fl.).

1.2.2

 EU bör prioritera denna fråga om asymmetriska prisnivåer på koldioxid. Det finns olika sätt att minska asymmetrin och skydda den europeiska industrins konkurrenskraft, såsom gratis tilldelning, sammankoppling av olika utsläppshandelssystem och koldioxidjustering vid gränserna.

1.2.3

 EESK stöder den gröna given och uppmanar kommissionen att lägga fram de olika förslagen som planerat under de kommande månaderna, inbegripet förslaget om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna. En sådan mekanism skulle eventuellt kunna skapa lika villkor för de mest koldioxidintensiva sektorerna i EU, i förhållande till deras konkurrenter från marknader i tredjeländer som saknar en ambitiös klimatpolitik. Hur effektiv den blir kommer emellertid till stor del att bero på de genomförandeåtgärder som föreslås, vilka EESK ivrigt ser fram emot att få ta del av.

1.2.4

 Under kommissionens innevarande mandatperiod är mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna en prioriterad fråga ur lagstiftningshänseende, och EESK har redan bidragit till denna reflektion i syfte att skapa ett verktyg som är förenligt med WTO:s regler, effektivt när det gäller att bekämpa klimatförändringarna och användbart när det gäller att göra EU:s industri konkurrenskraftig (1). Målet är också att förebygga utjämningsåtgärder från tredjeländers sida genom ett samrådsförfarande som kommer att inbegripa en dialog om metoden för att mäta och jämföra koldioxidutsläpp och bästa tillgängliga teknik.

1.2.5

 I alla händelser bör sådana klimatåtgärder vara en del av en global övergripande strategi som omfattar industriåtgärder, tillgång till finansiering och investeringar, standardiseringsarbete, FoU-program och utbildningspolicyer för att underlätta omställningen till ren teknik i EU.

1.2.6

 Utfasningen av de mest snedvridande subventionerna för fossila bränslen i EU bör genomföras på ett lämpligt sätt på medlemsstatsnivå, varvid hänsyn bör tas till behovet av att använda en del av intäkterna från försäljning av utsläppsrätter för att säkerställa en rättvis omställning för kolberoende regioner. En sådan strategi kommer att understödja ett mer kraftfullt åtagande från EU:s sida i den framväxande plurilaterala WTO-förhandlingen om minskade subventioner för fossila bränslen.

2.   Framväxten av ett flertal koldioxidmarknader i världen och deras egenskaper

2.1   Definitioner

2.1.1

 Koldioxidprissättning är ett av de viktigaste politiska verktygen för att minska växthusgasutsläppen. Världsbanken definierar koldioxidprissättning som ”ett instrument som återspeglar växthusgasutsläppens externa kostnader – det vill säga de kostnader som allmänheten står för, såsom skador på grödor, hälso- och sjukvårdskostnader orsakade av värmeböljor och torka och förlust av egendom på grund av översvämningar och stigande havsnivåer – och kopplar dem till sina källor genom ett pris, vanligtvis i form av ett pris på den utsläppta koldioxiden”.

2.1.2

 Koldioxidprissättning kan utformas på olika sätt när den omsätts till politiska åtgärder: en koldioxidskatt eller en koldioxidmarknad. En av de vanligaste formerna är ett utsläppshandelssystem. OECD förklarar detta på följande sätt: ”Utsläppshandelssystem bidrar till att skapa ekonomisk effektivitet genom att underlätta utsläppsminskningar där det är billigast att uppnå dem. Förorenare för vilka det skulle vara dyrt att minska utsläppen tillåts köpa utsläppsrätter från förorenare som kan göra minskningar till en lägre kostnad. På en ’perfekt’ fungerande marknad skulle kostnaderna för att minska en ytterligare utsläppsenhet jämnas ut, och den totala kostnaden för att nå ett visst miljömål skulle minimeras.”

2.1.3

 Det finns två huvudsakliga typer av handelssystem: system med utsläppstak där utsläppsrätter antingen säljs på auktion eller tilldelas gratis i enlighet med särskilda kriterier (cap-and-trade) och system med referensnivåer och krediter där det inte finns något utsläppstak men där förorenare som minskar sina utsläpp mer än de annars är skyldiga att göra tilldelas ”krediter” som de kan sälja till andra (baseline-and-credit).

2.2   Helhetsöversikt

2.2.1

 För närvarande finns det 21 utsläppshandelssystem på fyra kontinenter som omfattar 29 jurisdiktioner. Dessa system drivs på överstatlig, nationell och subnationell (delstat, provins eller stad) nivå. De jurisdiktioner som tillämpar utsläppshandel står för 42 % av den globala bruttonationalprodukten (BNP). Av de globala växthusgasutsläppen omfattas 9 % av utsläppshandelssystem, och nästan en sjättedel av världens befolkning lever på platser där utsläppshandelssystem används. Ytterligare 24 system håller för närvarande på att utvecklas eller övervägs (2).

2.2.2

 De befintliga utsläppshandelssystemen är följande:

—

På överstatlig nivå: EU:s utsläppshandelssystem, som omfattar EU-medlemsstaterna plus Island, Liechtenstein och Norge.

—

På nationell nivå: Kazakstan, Mexiko, Nya Zeeland, Sydkorea, Schweiz.

—

På provins- eller delstatsnivå: Kalifornien, Connecticut, Delaware, Fujian, Guangdong, Hubei, Maine, Maryland, Massachusetts, New Hampshire, New Jersey, New York, Nova Scotia, Quebec, Rhode Island, Vermont.

—

På stadsnivå: Peking, Chongqing, Saitama, Shanghai, Shenzhen, Tianjin, Tokyo.

2.2.3

 EU:s utsläppshandelssystem är det största och äldsta av dessa system. Det omfattar omkring 45 % av EU:s utsläpp och lanserades 2005. Det följs, både i fråga om storlek och lanseringsdatum, av Kaliforniens och Sydkoreas system.

2.3   Gemensamma och specifika egenskaper hos koldioxidmarknaderna

2.3.1   Gemensamma egenskaper

2.3.1.1

 Trots att inget utsläppshandelssystem är helt identiskt med ett annat är vissa egenskaper och val i fråga om utformningen gemensamma för flera system, eller åtminstone återkommande i de flesta fall.

—

Sektorer som omfattas: de flesta utsläppshandelssystem omfattar energi- och industrisektorerna, som i de flesta länder står för en betydande del av de nationella växthusgasutsläppen.

—

Tilldelningsregler: i de flesta system delas tilldelningen av utsläppsrätter upp i gratis tilldelning och auktionering.

—

Regler om koldioxidläckage och konkurrens: i de flesta system tilldelas utsläppsrätter gratis till aktörer som omfattas av skyldigheter i sektorer där det bedöms finnas en risk för koldioxidläckage, som ett sätt att bevara deras konkurrenskraft.

2.3.2   Specifika egenskaper

2.3.2.1

 Icke desto mindre tenderar det att finnas skillnader mellan olika utsläppshandelssystem, särskilt när det gäller vissa specifika aspekter av utformningen:

—

Sektorer som omfattas: De olika systemen omfattar olika sektorer. Vissa utsläppshandelssystem omfattar till exempel bara energisektorn, medan andra inte bara omfattar energi- och industrisektorerna utan även andra sektorer såsom avfall, transporter, inrikesflyg, byggnader och skogsbruk.

—

Bestämmelser om marknadsstabilitet: i flera utsläppshandelssystem ingår bestämmelser om marknadsstabilitet, som kan utgöras av minimi- och maximipriser eller reserver av utsläppsrätter.

—

Flexibilitetsbestämmelser: förekomsten av och regler för flexibilitetsbestämmelser i fråga om exempelvis lagring, lån och användning av internationella krediter skiljer sig åt mellan de olika systemen.

—

Koldioxidpris: I ett utsläppshandelssystem är koldioxidpriset inte fast (med undantag för särskilda prisregleringar såsom minimi- och maximipriser) utan bestäms av marknadens balans och dynamik. Priserna i olika system varierar därför från några euro till över 30 euro per ton.

—

Minskning av utsläppstak: den årliga minskningen av utsläppstaken ser olika ut i olika system och återspeglar landets ambition när det gäller att uppnå sitt långsiktiga mål om utsläppsminskning.

—

Regler om koldioxidläckage och konkurrens: de specifika reglerna om koldioxidläckage och om de sektorer som omfattas av dessa regler skiljer sig åt mellan de olika systemen.

—

Användningen av intäkter: Intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter kan användas på olika sätt. I vissa system används de för specifika ändamål, exempelvis för att stödja FoU, kompensera enheter som omfattas av systemet och så vidare, medan de i andra system blir en del av den offentliga budgeten. I EU bör medlemsstaterna använda minst 50 % av auktionsintäkterna för klimat- och energirelaterade ändamål.

2.4   EU:s utsläppshandelssystem i korthet – den första och största koldioxidmarknaden

2.4.1

 EU:s utsläppshandelssystem är det första och största systemet som använder utsläppstak och handel med utsläppsrätter för att minska växthusgasutsläppen (3). Det har inrättats och utökats i tre på varandra följande faser: fas 1 (2005–2007), fas II (2008–2012, anpassad till Kyotoprotokollets första åtagandeperiod) och fas III (2013–2020, anpassad till Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod) (4).

2.4.2

 Den kommande fas IV kommer att inledas 2021 och löpa fram till 2030. EU:s utsläppshandelssystem omfattar omkring 11 000 kraftverk, tillverkningsanläggningar och andra stationära anläggningar samt luftfartsverksamheter i 30 länder: EU:s 27 medlemsstater plus Island, Liechtenstein och Norge. Sammanlagt omfattas omkring 45 % av de totala växthusgasutsläppen i EU av EU:s utsläppshandelssystem (5).

2.4.3

 I EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, som antogs i oktober 2014, återbekräftas EU:s strategi för minskade koldioxidutsläpp och förlängs unionens mål för minskade koldioxidutsläpp till perioden efter 2020, inbegripet målet att minska växthusgasutsläppen med minst 40 % (jämfört med 1990 års nivåer) senast 2030.

2.4.4

 EU:s utsläppshandelssystem ska bidra till uppnåendet av de ovannämnda utsläppsminskningarna fram till 2030 genom att minska utsläppen med 43 % (jämfört med 2005) i de sektorer som omfattas av systemet (6). Fas IV för EU:s utsläppshandelssystem kommer att pågå från 2021 till 2030. Under denna fas ska takten på utsläppsminskningarna öka, mer målinriktade regler om koldioxidläckage fastställas och koldioxidsnål innovation och modernisering av energisektorn finansieras (7). Kommissionen införde nya regler för att reformera EU:s utsläppshandelssystem inför fas IV och – viktigast av allt – för att anpassa minskningen av utsläppstaken till utsläppsminskningsmålet för 2030.

2.5   Kompletterande åtgärder inom ramen för en övergripande klimatpolitik för EU

2.5.1

 EU:s utsläppshandelssystem är inte den enda EU-omfattande strategin som har lanserats för att uppnå unionens klimat- och energimål för 2020. I EU:s klimat- och energipaket för 2020 fastställdes tre mål som skulle uppnås senast 2020:

—

20 % minskning av EU:s växthusgasutsläpp jämfört med 1990 års nivåer.

—

20 % förnybar energi i EU:s energimix.

—

20 % förbättring av energieffektiviteten.

2.5.2

 EU:s utsläppshandelssystem var avsett att vara det huvudsakliga politiska instrumentet för att minska koldioxidutsläppen i den europeiska ekonomin och uppnå det första målet, medan direktivet om förnybar energi och energieffektivitetsdirektivet genomfördes för att uppnå det andra och tredje målet.

2.5.3

 Ett antal medlemsstater har också genomfört kompletterande och överlappande politiska åtgärder på nationell nivå, främst i form av minimipriser och utfasning av kol. För att garantera lagstiftningens effektivitet är det viktigt att undvika de negativa effekterna av kompletterande och överlappande åtgärder.

2.5.4

 Genomförandet av kompletterande och överlappande åtgärder skulle kunna få stor inverkan på EU:s koldioxidmarknads funktion. En omfattande minskning av utsläppen till följd av sådana åtgärder skulle leda till minskad efterfrågan på utsläppsrätter, vilket skulle snedvrida marknadsbalansen.

2.5.5

 Detta kan till viss del motverkas av den reserv för marknadsstabilitet som sedan januari 2019 upptar överflödiga utsläppsrätter på marknaden. Under åren 2019–2023 kommer 24 % av överskottet att överföras till reserven. Denna andel kommer att minska till 12 % från 2024, och från 2023 kommer de utsläppsrätter i reserven som överstiger det totala antalet utsläppsrätter som auktionerats ut under det föregående året inte längre att vara giltiga. Icke desto mindre är det oerhört viktigt att större insyn och jämförbarhet säkerställs när det gäller åtgärder som överlappar EU:s utsläppshandelssystem, liksom att de negativa effekterna minimeras i de fall de befinnas vara omfattande.

2.5.6

 EU bör fästa större uppmärksamhet vid frågan om subventioner för fossila bränslen som beviljas på nationell och regional nivå, med tanke på att dessa kan uppgå till så mycket som 300 miljarder euro per år. Det är en tredjedel av de totala investeringarna för den gröna given och leder till ett mer aktivt åtagande från EU:s sida i den begynnande förhandlingen i WTO om en global utfasning av subventioner till fossila bränslen.

2.5.7

 EESK konstaterar även att förnybar energi är ett bra instrument för regional utveckling (biomassa, vindkraft, solkraft osv.). Huvudproblemet är hur man ska kombinera de båda strategierna, det vill säga en gradvis utfasning av subventioner för energi från fossila bränslen (kol och olja) och en infasning av incitament för förnybar energi.

3.   Utmaningar och möjligheter för framtidens koldioxidmarknader

3.1

 Covid-19 och dess inverkan på klimatpolitiken

3.1.1

 I EU ledde åtgärderna för att begränsa coronavirusets framfart till en minskning av koldioxidutsläppen med 58 % varje dag. (8) Om dessa åtgärder varar i 45 dagar i de flesta medlemsstater kan utsläpp av 45 megaton koldioxid undvikas 2020, vilket motsvarar 5 % av EU:s årliga utsläpp. När det gäller väg- och lufttransporter är de dagliga utsläppen tio gånger mindre än normalt, och inom energisektorn uppgår minskningen till 40 %.

3.1.2

 De aktuella utsläppsminskningarna förväntas bli tillfälliga, och EU kommer snart att stå inför samma utmaningar som vanligt när det gäller att minska sina koldioxidutsläpp. (9) Det innebär att den europeiska gröna given bör genomföras enligt den planerade tidsplanen. Minsta försening innebär att vi får svårare att uppnå målet om koldioxidneutralitet senast 2050.

3.1.3

 Marknadsinstrument för att minska växthusgasutsläppen har visat sig kunna stå emot effekterna av covid-19 väl. Priset på utsläppsrätter har minskat, vilket återspeglar en förväntad lägre efterfrågan och på kortare sikt innebär lättnader för företag som påverkats. Marknadsstabiliseringsåtgärder som är inbyggda i de flesta befintliga utsläppshandelssystemen säkerställer att de sänkta koldioxidpriserna inte faller under en viss nivå och att denna situation inte varar på medellång till lång sikt. Det måste säkerställas att dessa åtgärder kan stå emot effekterna av covid-19. Detta är oerhört viktigt för att garantera en långsiktig förutsebarhet i fråga om koldioxidpriset. Lagstiftare har också kunnat erbjuda flexibilitet när det gäller tidsfristerna för efterlevnad och de lagstadgade kraven under denna mycket omvälvande period.

3.2

 Antagande av gemensamma regler för att frigöra koldioxidmarknadernas potential (artikel 6 i Parisavtalet)

3.2.1

 Parisavtalet, som antogs i december 2015, lade grunden för klimatåtgärder som sträcker sig till den andra halvan av århundradet, om inte betydligt längre. Enligt Parisavtalet ska de deltagande länderna lämna in nationellt fastställda bidrag där de beskriver hur de bidrar till avtalets övergripande mål. De nationellt fastställda bidragen tenderar att se relativt olika ut, men de omfattar vanligtvis ett utsläppsminskningsmål för de kommande tio åren.

3.2.2

 Artikel 6 i Parisavtalet syftar till att inrätta en ram inom vilken länderna kan samarbeta för att genomföra sina nationellt fastställda bidrag, bland annat genom marknadsbaserade metoder. Artikeln innebär därmed att det är möjligt att inrätta en ram för en internationell koldioxidmarknad inom ramen för Parisavtalet. Dessutom kan den vara en viktig drivkraft för införande och utvidgning av politik för koldioxidprissättning och utsläppshandelssystem. Genom artikel 6 kommer länder som har ett utsläppshandelssystem att kunna länka sitt system till ett annat utsläppshandelssystem och använda denna sammanlänkning för att uppnå sitt nationellt fastställda bidrag. Länder kommer också att kunna få internationella krediter som kan användas för att uppnå målen för sin inhemska politik genom en internationell marknadsram. Vid COP24 som hölls 2018 och COP25 som hölls 2019 lyckades man inte anta några riktlinjer för genomförandet av artikel 6 på grund av vissa parters kraftigt avvikande meningar. Vid COP26 kommer antagandet av riktlinjer för artikel 6 att diskuteras, och det är oerhört viktigt att denna process slutförs utan ytterligare förseningar.

3.3

 Framförhandling av ett ambitiöst och balanserat bilateralt avtal mellan EU-27 och de brittiska koldioxidmarknaderna

3.3.1

 I kommissionen råder samstämmighet om att Förenade kungariket skulle vara en fantastisk partner i klimatfrågor, men det finns också en känsla av att avtalet, om det ska fungera i längden, måste innehålla tydliga klimatbestämmelser om hanteringen av brittiska åtgärder som skiljer sig från EU-reglerna.

3.3.2

 EU:s ståndpunkt bygger på följande fyra grundtankar:

—

Parisavtalet bör vara en grundläggande del av frihandelsavtalet. Det innebär att en av parterna tillfälligt skulle kunna upphäva fördragets bestämmelser om den andra parten bryter mot en sådan bestämmelse.

—

Båda parter bör återbekräfta sitt åtagande om att uppnå klimatneutralitet senast 2050: Förenade kungariket har redan lagstiftat om detta internt, men vi anser att en bestämmelse i det framtida avtalet mellan EU och Förenade kungariket skulle stärka detta åtagande.

—

En klausul om lika villkor och bevarande av skyddsnivån: Detta är en oerhört viktig fråga för EU. Om vi vill att detta partnerskap ska hålla i längden måste vi se till att framtida brittiska administrationer inte sänker våra aktuella höga standarder i kampen mot klimatförändringarna.

—

Inrättande av ett brittiskt system för koldioxidprissättning: Förenade kungariket har beslutat sig för att lämna EU:s utsläppshandelssystem. År 2019 var Förenade kungarikets andel av de totala utsläppsrätterna i EU:s utsläppshandelssystem 7 %, och i vissa sektorer, såsom luftfarten, uppgick landets andel till 19 %. Det är därför av avgörande betydelse att Förenade kungariket bygger upp en egen marknad, med beaktande av förenligheten med EU:s system. Den 1 juni lade Förenade kungariket fram ett förslag om att inrätta ett inhemskt utsläppshandelssystem. EU är berett att överväga ett avtal om en sammankoppling av Förenade kungarikets framtida utsläppshandelssystem och EU:s utsläppshandelssystem, under förutsättning att en sådan sammankoppling inte skadar integriteten hos EU:s utsläppshandelssystem.

3.4

 Lärdomar från det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) och möjligheter till bilateralt klimatsamarbete

3.4.1

 Artikel 24.4 i Ceta innehåller en bestämmelse som kopplar samman handel och miljö, där Kanada och EU båda återbekräftar sitt åtagande om att genomföra multilaterala avtal i vilka de är en part. Denna bestämmelse skulle kunna ligga till grund för diskussioner mellan Kanada och EU om upprättande av multilaterala miljöavtal på områden där de två parterna har samma mål. Eventuellt skulle Kanada och EU också kunna utveckla eller leda nya kooperativa klimatinitiativ inom ramen för Parisavtalet.

3.4.2

 Enligt artikel 22.3 i Ceta ska Kanada och EU samarbeta på handelsområdet för att främja hållbar utveckling. I arbetsplanen för artikel 24 ingår samarbete om de effekter som handel och investeringar har på miljöpolitiken och hänsyn till handelsrelaterade aspekter på klimatstrategin, såsom koldioxidmarknader och överföring och utveckling av ren teknik. Artikel 24.12 innehåller en förteckning över tio exempel på områden för möjligt samarbete i miljöfrågor mellan parterna, och det finns de som skulle vilja använda Ceta som en plattform för att ”multilateralisera” utvecklingen av den nationella politiken.

3.4.3

 Koldioxidjustering vid gränserna är ett område där EU och Kanada eventuellt skulle kunna samarbeta om ”handelsrelaterade aspekter av den nuvarande och framtida internationella klimatförändringsstrategin”. Detta samarbete skulle exempelvis kunna bestå av informationsutbyte och överenskommelser om bästa praxis på områden såsom beräkning av koldioxidavtrycket för de varor man handlar med eller tillnärmning av metoder för att ta itu med konkurrenskraft och koldioxidläckage inom utsläppsintensiva handelsexponerade sektorer som för närvarande omfattas av nationella utsläppshandelssystem i både Kanada och EU.

3.4.4

 Med stöd från de påverkade branscherna, till exempel för cement och aluminium, skulle det också kunna uppstå realistiska möjligheter till gemensamma pilotprojekt för EU och Kanada inom olika sektorer om utformningen av utsläppshandelssystem och metoder för att bevara konkurrenskraften och undvika koldioxidläckage (t.ex. gemensamma riktmärken och metoder för att beräkna gratis tilldelning, gemensam koldioxidjustering vid gränserna osv.).

3.5

 Lärdomar från utvidgningen av antalet omfattade sektorer: transporter och bränsle

3.5.1

 När EU överväger framtida ändringar av sitt utsläppshandelssystem bör stor hänsyn tas till utformningen av marknader och erfarenheter av driften av nordamerikanska subnationella utsläppshandelssystem. Ett särskilt område där EU kan dra värdefulla lärdomar är Kaliforniens och Quebecs utvidgning av utsläppshandelssystemens omfattning till att också inkludera transport- och bränslesektorerna. Sedan 2015 har distributörer av drivmedel, naturgas och andra bränslen i Kalifornien och Quebec haft efterlevnadsskyldigheter inom ramen för det gemensamma Western Climate Initiative (WCI), ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter. Enheter i denna sektor tilldelas inte gratis utsläppsrätter utan måste i stället köpa utsläppsrätter vid kvartalsvisa statligt organiserade auktioner eller på den privata andrahandsmarknaden.

3.5.2

 Ett annat område i USA som är värt att följa är Transportation Climate Initiative (10) (TCI), ett regionalt samarbete mellan tolv amerikanska delstater i nordöst, den mellanatlantiska regionen och District of Columbia. Initiativet syftar till att förbättra transporter, utveckla ekonomin för ren energi och minska transportsektorns koldioxidutsläpp. Det bygger på regionens ledande roll när det gäller att minska energisektorns växthusgasutsläpp genom ett regionalt system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter – Regional Greenhouse Gas Initiative (RGGI) – som togs i bruk 2009. I de jurisdiktioner som omfattas av TCI kommer en tredjedel av alla växthusgasutsläpp från transportsektorn, och de deltagande delstaterna arbetar under 2020 för att ta fram en metod med samverkansstyrda ”modellbestämmelser” som ska innehålla rekommendationer för utformning av program för utsläppshandelssystem för att ta itu med utsläppen från denna sektor, som för närvarande inte omfattas och håller på att öka. Avsikten är att inledande efterlevnadsperioder för nya eller utökade program för utsläppshandelssystem ska kunna påbörjas så tidigt som 2022.

3.5.3

 De klimatmässiga och ekonomiska fördelarna med en utvidgning av utsläppshandelssystem till att omfatta fler sektorer är tydliga: ju större och bredare marknaden är, desto fler marknadsaktörer, utsläppsminskningsmöjligheter, tekniska innovationer och effektivitetsförbättringar uppkommer. Det leder i sin tur till lägre kostnader för program och för tonvisa minskningar och en utökad portfölj av utsläppsminskningar, ren finansiering och investeringar.

4.   Utmaningar för EU:s klimat- och industripolitik

4.1   En lyckad översyn av utsläppshandelssystemet

4.1.1

 EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, som antogs i oktober 2014, innehåller följande mål:

—

Minska växthusgasutsläppen med minst 40 % (jämfört med 1990 års nivåer).

—

Uppnå en andel förnybar energi på minst 27 %.

—

Förbättra energieffektiviteten med minst 27 %.

4.1.2

 Som en del av den europeiska gröna given, som presenterades i december 2019, planerar kommissionen att utöka EU:s mål för 2030, inbegripet för EU:s utsläppshandelssystem. Målet är att höja det övergripande minskningsmålet på 40 % till 50 eller 55 % för att EU ska kunna uppnå koldioxidneutralitet senast 2050. Den heltäckande och detaljerade planen för att höja målen för 2030 förväntas läggas fram i oktober 2020, och specifika förslag för översyner av relevanta lagstiftningsåtgärder kommer att läggas fram i juni 2021. Dessa förslag kommer att omfatta en översyn av EU:s utsläppshandelsdirektiv, eventuellt kombinerat med översynen av reserven för marknadsstabilitet.

4.1.3

 Det innebär att målen för 2030 för EU:s utsläppshandelssystem och systemets regler kommer att bli föremål för en grundlig översyn under de närmaste åren. Vid denna översyn är det mycket viktigt att man noggrant undersöker de centrala egenskaperna hos EU:s utsläppshandelssystem och hur de påverkar den europeiska industrin.

4.2   Utformningen och genomförandet av en EU-mekanism för koldioxidjustering vid gränserna

4.2.1

 Idén om en koldioxidskatt vid EU:s gränser fanns på Ursula von der Leyens dagordning redan när hon kandiderade till posten som Europeiska kommissionens ordförande. Sedan hon utnämndes till ordförande har denna idé om koldioxidjusteringsmekanismer för EU som skulle kunna utformas på flera sätt – skatter, spegling mellan utsläppshandelssystem eller standarder – varit en prioriterad fråga för kommissionen.

4.2.2

 GD Skatter och tullar lanserade ett samråd online i mars 2020 för att samla in synpunkter från alla intressenter. Resultaten av detta samråd och av diskussioner med sakkunniga från medlemsstaterna kommer att vara till nytta vid utarbetandet av ett lagstiftningsförslag våren 2021. De framtida koldioxidåtgärderna bör vara förenliga med WTO:s regler och EU:s övriga internationella skyldigheter. Det innebär i princip att de måste vara icke-diskriminerande och proportionerliga enligt rättspraxis.

4.3

 EESK råder kommissionen att fördjupa sin diskussion om detta och andra politiska alternativ, som till exempel ett reformerat utsläppshandelssystem, koldioxidjustering vid gränserna och momssatser anpassade efter koldioxidintensitet, och att jämföra dem vad gäller

—

den effekt de får på koldioxid- och investeringsläckage i en framtida situation med högre priser och mindre tillgång till utsläppsrätter i EU,

—

rättssäkerhet när det gäller efterlevnaden av WTO:s regler,

—

acceptans från handelspartnernas sida,

—

teknisk genomförbarhet, särskilt med tanke på de befintliga internationellt vedertagna normerna för redovisning och mätning och tillförlitliga och erkända databaser (11).

4.4   Fördelar med en koldioxidjusteringsmekanism för EU

4.4.1

 En sådan mekanism kommer att skydda EU:s energiintensiva företag (t.ex. inom stål- och cementbranscherna) från billigare import från tredjeländer som saknar eller har en svagare klimatpolitik (ingen koldioxidmarknad, ingen koldioxidprissättning). Justeringen skulle återskapa lika villkor mellan företag i EU och i tredjeländer och skulle exempelvis kunna utformas som en avgift på importerade varor, baserad på genomsnittliga priser inom EU:s utsläppshandelssystem. Sådana mekanismer kommer att hjälpa till att förebygga koldioxidläckage och en kapplöpning mot botten för energiintensiva industrier, samtidigt som de skulle skydda EU-industriers konkurrenskraft och göra billiga koldioxidintensiva importerade varor mindre konkurrenskraftiga.

4.4.2

 Eftersom EU står för 10 % av de globala växthusgasutsläppen skulle en sådan mekanism också kunna skicka en positiv signal till likasinnade länder som bedriver handel med EU (Kanada, Förenade kungariket och Schweiz), vilka kommer att dra nytta av ett slags ömsesidigt erkännande av sina egna utsläppshandelssystem. Deras inhemska företag kommer inte heller att behöva betala någon avgift på sina exporter till EU-27.

4.4.3

 På så sätt kommer EU att säkerställa att unionens inre och yttre åtaganden överensstämmer och förbättra sin klimatpolitik genom översynen av energidirektivet, så att man kan hantera utmaningen i fråga om att minska växthusgasutsläppen med 50–55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030 och uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

4.4.4

 Dessa potentiella koldioxidåtgärder vid gränserna skulle kunna vara ett alternativ till de nuvarande åtgärder mot koldioxidläckage som ingår i EU:s utsläppshandelssystem (gratis tilldelning av koldioxidkvoter som beviljas efter en fördjupad analys av utsläppsprofilen, bästa tillgängliga teknologi osv.). En diskussion pågår om huruvida en koldioxidåtgärd vid gränserna skulle ersätta eller användas tillsammans med befintliga konkurrenskraftsåtgärder i olika sektorer och/eller i samma sektor. Det är också viktigt att förstå vilka följder detta skulle kunna få för import och export av el i sammanlänkade system.

4.5   Nackdelar med en koldioxidjusteringsmekanism för EU

4.5.1

 Tillämpning av koldioxidåtgärder vid gränserna skulle kunna leda till motåtgärder från tredjeländer som förser EU med råvaror, såsom USA, Kina och Indien. Det skulle skapa nya handelshinder i ett sammanhang där minskningen av världshandeln på grund av covid-19 kommer att bli enorm – mellan 18 och 32 % enligt en nyligen utkommen WTO-publikation.

4.5.2

 Koldioxidjustering vid gränserna skulle också kunna undergräva UNFCCC:s multilaterala tillvägagångssätt och skulle kunna ses som ett avvisande av internationellt samarbete till förmån för mer unilaterala metoder.

4.5.3

 Kostnaden för vissa importerade råvaror från tredjeländer med svag klimatpolitik kommer att bli dyrare för köparna i EU. Det betyder att vissa stora europeiska tillverkningsföretag (inom fordons- och byggindustrin) som bearbetar dessa råvaror skulle kunna bli mindre konkurrenskraftiga i prishänseende, samtidigt som EU:s export av de färdiga varorna skulle kunna påverkas.

4.5.4

 De sektorer som omfattas av koldioxidjustering vid gränserna skulle eventuellt skilja sig från tillämpningsområdet för befintliga konkurrenskraftsåtgärder: den möjliga omfattningen för koldioxidåtgärder vid gränserna skulle kunna begränsas till sektorer som cement och stål, där risken för koldioxidläckage är störst, medan åtgärderna mot koldioxidläckage omfattar fler sektorer (t.ex. kemikalier och färgning och beredning av textil).

4.6   Ett sektorsuppdelat tillvägagångssätt

4.6.1

 EU:s stålsektor utsätts för omfattande global konkurrens från ståltillverkare i Kina, Turkiet, Algeriet och Iran som inte har utsläppshandelssystem som omfattar denna sektor och redan exporterar 30 miljoner ton stål till EU: Föreningen för europeiska stålproducenter (Eurofer) stöder införandet av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna av miljömässiga, ekonomiska och rättsliga skäl och anser att det är en grundförutsättning för att man ska kunna undvika koldioxidläckage. Denna mekanism skulle omfatta färdiga stålprodukter och halvfabrikat av stål och baseras på ett lämpligt redovisningssystem för att mäta produkternas koldioxidavtryck genom ett antal ”ekvivalensavtal” med tredjeländer och under en övergångsperiod samexistera med den kostnadsfria tilldelningen av utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem.

4.6.2

 Den europeiska cementbranschen (Cembureau) välkomnar idén om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna med tanke på den stora risken för koldioxidläckage i en EU-industri med små marginaler. Denna sektor, som för närvarande befinner sig i en långsiktig investeringscykel för att uppnå målet om klimatneutralitet senast 2050, fastställer flera villkor, såsom en insynsvänlig metod, efterlevnad av WTO:s regler, bred täckning av alla de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet och samexistens med gratis tilldelning av utsläppsrätter fram till 2030.

4.7   Dialog med tredjeländer

4.7.1

 EESK anser att en dialog bör inledas med tredjeländer för att diskutera innehållet i koldioxidåtgärder vid gränserna och hur dessa skulle påverka deras export till EU. Denna dialog bör inte utformas på samma sätt med länder som har en ambitiös klimatpolitik (t.ex. Kanada) som med länder som inte har en sådan ambitiös klimatpolitik (USA, Kina, Ryssland).

4.7.2

 Vi vet exempelvis att USA:s administration följer utvecklingen när det gäller diskussionerna om en EU-mekanism för koldioxidjustering vid gränserna mycket nära. Under WTO:s utvärdering av EU:s handelspolitik uttryckte vissa tjänstemän från USA redan sin oro för sådana eventuella EU-åtgärder.

4.8   Slutmålet: global koldioxidprissättning

4.8.1

 EESK betonar behovet av att kombinera och harmonisera de olika verktygen som står till buds för att bekämpa klimatkrisen. Relevanta internationella organisationer och företag anser att signalen om koldioxidprissättning är viktig för att man ska kunna göra effektiva framsteg i kampen mot klimatförändringarna och skapa ett attraktivt klimat för investeringar i det långa loppet för att påskynda offentliga och privata aktörers (industri, transporter, bostäder, jordbruk osv.) ekologiska omställning. Med tanke på detta efterfrågar EESK en harmonisering av metoder mellan olika jurisdiktioner, med det slutliga målet att skapa en jämförbar prissignal i olika jurisdiktioner.

4.8.2

 Under övergångsperioden före antagandet av en jämförbar prissignal och en gemensamt överenskommen metod för att mäta koldioxidavtryck bör den regionala koldioxidprissättningen mellan likasinnade länder (EU-27, Förenade kungariket, Schweiz, Latinamerika, den amerikanska mellanvästern, Sydostasien m.fl.) gradvis harmoniseras. Inrättandet av sådana regionala koldioxidmarknader kommer att leda till gemensamma koldioxidmarknadsinfrastrukturer (ett slags inre marknad för koldioxid), samtidigt som vissa koldioxidspecifika mekanismer skulle kunna inrättas för tredjeländer.

4.8.3

 För att undvika ett koldioxidhandelskrig mellan länder och regionala tullunioner krävs dock ett WTO-undantag där reglerna för dessa mekanismer för koldioxidjustering vid gränserna (koldioxidskatt, spegling mellan utsläppshandelssystem och standarder) fastställs, och som tillämpas i enlighet med två centrala WTO-principer: proportionalitet och icke-diskriminering.

Bryssel den 18 september 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 59.

(2)  https://icapcarbonaction.com/en/?option=com_attach&task=download&id=677.

(3)  IETA: ”10 years of Emissions Trading in Europe: towards a new beginning?”, maj 2015, http://www.ieta.org/resources/EU/EUETS%20Paper%20May_FINAL.pdf.

(4)  Se fotnot 3.

(5)  Se fotnot 3.

(6)  Se fotnot 3.

(7)  Europeiska kommissionen (Klimatpolitik): Översyn inför fas 4 (2021–2030), hämtat i mars 2018, https://ec.europa.eu/clima/policies/ets/revision_sv.

(8)  Sia Partners: CO2 emissions in the EU, den 1 april 2020.

(9)  Carbon Brief: https://www.carbonbrief.org/analysis-what-impact-will-the-coronavirus-pandemic-have-on-atmospheric-co2, den 7 maj 2020.

(10)  https://www.transportationandclimate.org/content/about-us.

(11)  Se fotnot 1.

Top