15.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/121

Föredragande:

José Isaías RODRÍGUEZ GARCÍA-CARO

Medföredragande:

Juan MORENO PRECIADO

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att förbindelserna med Mexiko bör stärkas på ett sätt som beaktar alla Europeiska unionens förbindelser med Latinamerika och Västindien och som förutom de rent ekonomiska och handelsmässiga aspekterna även framhåller värdet av andra gemensamma kopplingar på det historiska och det kulturella planet som kan utgöra en motvikt till den panamerikanska dimensionens och Stillahavsområdets inflytande på denna kontinent. Mexiko och EU har, inom ramen för globaliseringen, kulturella band, gemensamma språk och inte minst värden. Dessa skapar särskilda kopplingar mellan deras samhällen som bör utvecklas och fördjupas och dessutom leda till en samstämmig inställning i internationella forum.

1.2

I stället för att börja från noll och förhandla fram ett helt nytt avtal anser EESK att det är mer effektivt att, på grundval av det befintliga avtalet och de erfarenheter som gjorts under de femton år det har varit i bruk, göra en genomgripande översyn av detta och ge det en större innehållsmässig spännvidd.

1.3

EESK anser att det är nödvändigt att omedelbart inrätta en gemensam rådgivande kommitté som består av nio eller tolv företrädare för EESK samt lika många företrädare för det organiserade mexikanska civila samhället. Den gemensamma rådgivande kommittén bör erkännas av avtalets styrande organ, och det civila samhället bör kunna lägga fram förslag. Kommittén skulle ha rådgivande befogenheter beträffande det allmänna innehållet i avtalet, samtidigt som andra deltagandeformer kan inrättas för handel och hållbar utveckling. EESK förespråkar dessutom att en sådan kommitté även bör ingå i det framtida avtalet.

1.4

Det nya avtalet bör innehålla en bestämmelse om att parterna ska ratificera och följa Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och resolutioner när det gäller de principer och grundläggande sociala rättigheter som ingår i ILO:s mål för ”anständigt arbete”, särskilt ILO:s konvention nr 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

1.5

På området handel och investeringar bör dessutom vissa aspekter i det nuvarande avtalet förbättras när det gäller icke-tariffära handelshinder, avtal om ömsesidigt främjande och skydd av investeringar, immateriella rättigheter och ett förstärkt samarbete på skatteområdet i syfte att förhindra skattebedrägerier och skatteundandragande.

1.6

Prioriteringarna för samarbetet bör omprövas och den strategiska alliansen bör främjas så att de sammankopplas och skapar en positiv synergi, vilket hittills har saknats eftersom det inte finns en lämplig koppling mellan de individuella projekten.

1.7

EESK lyfter konkret fram tre områden som den anser vara prioriterade för detta förstärkta samarbete, nämligen förbättrad styrning, vetenskaplig och teknisk forskning och samarbete på områdena hållbar utveckling, klimatförändringar och miljöskydd.

2.

2.1

Banden mellan Europa och Latinamerika är slitna sedan mer än ett årtionde tillbaka. Utmaningen för de nuvarande ledarna på båda sidor om Atlanten är att återuppliva banden och skapa en ny dynamik.

2.2

Det är uppenbart att Latinamerika påverkas av utvecklingen på den amerikanska kontinenten i stort, och av det ökande ömsesidiga ekonomiska beroendet mellan länderna i Stillahavsområdet, särskilt gäller detta Kina. Förbindelserna mellan Europa och Latinamerika bygger dock på kulturella band, gemensamma språk och värderingar som skapar djupa kopplingar mellan kontinenternas samhällen och leder till att regionerna har gemensamma kulturella och historiska rötter inom globaliseringens komplexa ram, och dessa sträcker sig längre än till några rent handelsmässiga mål och värderingar. Därför bör de ekonomiska förbindelserna ses som en del av de övergripande förbindelserna, inte som den centrala kärnan och det främsta ledmotivet, till skillnad från vad som kan vara fallet i andra regioner.

2.3

Det står samtidigt klart att förbindelserna mellan EU och Mexiko har utvecklats långsammare än förbindelserna med andra länder i världen och att de i viss mån är urvattnade trots att Mexiko är en strategisk partner, vilket gör det mer nödvändigt än någonsin att tillföra nya ämnen för diskussion och eftertanke för att ge ny livskraft åt förbindelserna.

3.1

Mexiko är viktigt för EU, bland annat på grund av sin stora befolkning på 120 miljoner invånare, en andel på 2 % av världens BNP och en BNP per capita på omkring 9 000 euro, vilket gör landet till en mycket betydande handelspartner på global nivå. För det andra är Mexiko part i Naftaavtalet, vilket har stor ekonomisk och diplomatisk betydelse när det gäller de globala transatlantiska avtalen med Nordamerika och Heiligendammprocessen, och för det tredje har EU och Mexiko många gemensamma kulturella band, vilket innebär att EU kan bidra till den mexikanska regeringens ansträngningar att stärka de sociala strukturerna för att skapa ett rättvisare samarbete och en fredligare samlevnad.

3.2

År 1997 ingick EU och Mexiko ett avtal om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete som trädde i kraft år 2000. Avtalet grundas på tre huvudsakliga pelare, nämligen politisk dialog, handel och samarbete.

3.3

I oktober 2008 godkände Europeiska rådet inrättandet av ett strategiskt partnerskap mellan Mexiko och EU och i maj 2010 godkändes partnerskapets gemensamma genomförandeplan, som innehåller 14 konkreta åtgärder och initiativ på det multilaterala området, fyra på det regionala området och ytterligare 14 rörande bilaterala förbindelser. Ett stort antal mekanismer för institutionaliserad dialog mellan Mexiko och EU har inrättats för genomförandet, t.ex. ett toppmöte vartannat år (som omfattar forumet för dialog med det civila samhället, en årlig gemensam kommitté, den gemensamma parlamentariska kommittén och upp till nio sektorsdialoger om olika frågor, från mänskliga rättigheter och klimatförändringar till kulturella aspekter).

3.4

Samarbetet mellan Mexiko och EU sker inom ramen för fyra kompletterande delar: För det första bilateralt samarbete, där de prioriterade frågorna för programperioden 2007–2013 var social sammanhållning, en hållbar ekonomi och konkurrenskraft samt utbildning och kultur. För det andra samarbete om sektorsfrågor som mänskliga rättigheter och demokrati, icke-statliga aktörer, miljö och kärnsäkerhet, hälsa, migration och asyl. För de tredje Mexikos aktiva deltagande i de regionala programmen för hela Latinamerika och Västindien och för det fjärde Mexikos direkta deltagande i andra EU-program, t.ex. det sjunde ramprogrammet för forskning.

3.5

Under de senaste åren har såväl Mexiko som EU vid upprepade tillfällen förklarat att det är nödvändigt att intensifiera och utöka de gemensamma förbindelserna. På handelsområdet har man i synnerhet betonat betydelsen av att fördjupa det frihandelsavtal som är i kraft sedan 1997 och förstärka samarbetet, både på multilateral nivå och när det gäller EU:s förbindelser med länderna i Latinamerika och Västindien i stort.

4.1

I början av president Enrique Peña Nietos mandatperiod (i december 2012) undertecknade de viktigaste parterna en ”pakt för Mexiko”, och regeringen inledde därefter en rad reformer med syftet att modernisera ekonomin och staten för att göra den mexikanska ekonomin mer dynamisk. Emellertid är den ekonomiska livskraften i Mexiko hotad om man inte vinner den pågående kampen mot våldet och för full respekt för de mänskliga rättigheterna. De senaste årens kamp mot kriminella nätverk för att minska det upptrappade våldet i landet har ännu inte gett önskat resultat och det sker fortfarande anmärkningsvärt många urskiljningslösa massakrer, försvinnanden, kidnappningar etc. Det är viktigt att påpeka att man i detta sammanhang har vidtagit en rad åtgärder på federal nivå (det nationella programmet för mänskliga rättigheter, samordning mellan lokala, delstatliga och federala myndigheter, omstrukturering av delstatspolisen och åklagarämbeten) för att komma till rätta med den bristande samordningen mellan olika poliskårer och förhindra polisers medbrottslighet eller inblandning i brott.

4.2

Ur en rent handelsmässig synvinkel kan 1997 års avtal anses någorlunda positivt för båda parter. Den gemensamma handeln har tredubblats under perioden 2003–2013 och Mexiko har ökat sin andel av exporten till EU från 1 % till 1,7 %, medan EU har haft ett nästan konstant handelsöverskott under dessa år på mellan 7 000 och 10 000 miljoner euro. Detta innebär att Mexiko är EU:s 17:e viktigaste handelspartner, med en import på 1 % av EU:s totala import och såsom nämnts 1,7 % av EU:s totala export. Dessa siffror är dock lägre än Mexikos andel på 2 % av världens BNP, samtidigt som EU är Mexikos tredje största handelspartner, efter Förenta staterna och Kina.

4.3

Dessutom har stora direkta investeringar gjorts, både av EU i Mexiko (11 138 miljoner euro bara under perioden 2008–2012), och av Mexiko i EU (särskilt inom sektorer som cement, telekommunikationer och livsmedel). Mexiko har ingått bilaterala avtal om skydd av investeringar med samtliga EU-länder, och det finns till och med ett bilateralt avtal mellan Mexiko och Europeiska investeringsbanken (EIB) för att finansiera verksamheter i landet, vilket har gjort det möjligt att bevilja kreditgarantier till ett belopp av 495 miljoner euro sedan år 2000. Det har emellertid inte gjorts tillräckliga framsteg i kampen mot skattebedrägerier.

4.4

Dessa investeringssiffror påverkas dock av Mexikos traditionella politik att begränsa tillträdet för utländska investerare inom strategiska sektorer som energi och posttjänster (enligt Mexikos författning) eller telekomtjänster och persontransporter på land. En stor del av dessa bestämmelser stryks i Mexikos utvecklingsplan 2013–2018, som omfattar betydande framsteg som vi hoppas kommer att fortsätta i framtiden och som bör ta hänsyn till opinionen i det mexikanska samhället som helhet.

4.5

När det gäller stöd till och förstärkande av det mexikanska civila samhället har många olika projekt tagits fram, från inrättandet av ett laboratorium för social sammanhållning, ett stort antal projekt om jämställdhetsfrågor och skydd av minderåriga som finansieras av Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, samt 15 projekt som riktar sig till icke-statliga aktörer. Dessutom har initiativ genomförts på folkhälsoområdet samt på området migration och asyl.

4.6

I fråga om förstärkt konkurrenskraft och miljöskydd har projekt tagits fram inom ramen för projektet för konkurrenskraft och innovation (Procei) för att främja mexikanska små och medelstora företag samt olika sektorsinitiativ på jordbruks-, klimat- och kärnsäkerhetsområdena. Mexikanska forskare, forskningsinstitut och universitet har dessutom tillgång till EU:s program Horisont 2020.

4.7

På det kulturella området har intressanta projekt genomförts inom ramen för första och andra fasen av ”Kulturfonden EU–Mexiko”, där Conaculta har deltagit som främsta partner från den mexikanska sidan.

4.8

En aspekt som har gett upphov till vissa tolkningsskillnader har varit tillämpningen av principerna för enhetlighet och villkorlighet, något som EU främjar i sina externa avtal med andra länder och regioner. Villkorsaspekterna tolkades av vissa mexikanska parter som en inblandning i landets inre angelägenheter, särskilt när det gällde stärkandet av demokrati och mänskliga rättigheter samt behandlingen av ursprungsbefolkningen. EESK anser att dessa aspekter inte kan utelämnas vid en framtida översyn av avtalet.

4.9

I den gemensamma genomförandeplanen för det strategiska partnerskapet mellan Mexiko och EU för år 2010 anges att Mexiko och EU åtar sig att stärka områdena för politisk dialog i regionen genom att främja den biregionala dialogen, särskilt med Riogruppen, vid toppmötena mellan stats- och regeringscheferna från Latinamerika, Västindien (LAC) och Europeiska unionen och främja trepartssamarbete genom projektet för integration och utveckling av Mellanamerika. Mexiko och EU kommer dessutom att undersöka möjligheterna att inleda ett trepartssamarbete med andra regioner i världen, såsom Afrika.

4.10

Eftersom Mexiko är ett land med en tillräckligt hög BNP-nivå finns det en stor risk för att landet inte längre kan få det stöd för bilateralt samarbete som Europeiska kommissionen beviljar mindre utvecklade länder.

4.11

En analys av protokollen från de många institutionella möten som hålls, såväl inom Europeiska kommissionen och Europaparlamentet som mellan EESK och dess mexikanska motparter, visar inte att detta strategiska partnerskap har gett konkreta resultat som motsvarar partnerskapets politiska vikt. Protokollen är hållna på ett diplomatiskt språk som visar att man varken diskuterar eventuella små meningsskiljaktigheter på djupet eller tar fram exakta riktlinjer för att kunna utveckla det strategiska partnerskapet på ett genomgripande sätt.

4.12

Förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar mellan Förenta staterna och EU (Transatlantic Trade and Investment Partnership, TTIP) kommer oundvikligen att påverka de nordamerikanska förbindelserna med både EU och regionen i stort.

4.13

Precis som Karel DE GUCHT, kommissionsledamot med ansvar för handel, betonade redan 2012 (1), var Mexiko och EU 1997 visserligen först ut med att ingå ett frihandelsavtal, men de följande avtalen med många andra länder i Amerika och övriga världen har förbättrats och fördjupats jämfört med bestämmelserna i avtalet mellan Mexiko och EU, vilket innebär att det finns en risk för att avtalet har blivit föråldrat och att detta inte bidrar till att Mexiko fortsätter att vara en prioriterad partner för EU, varken politiskt, handelsmässigt eller strategiskt. Sedan detta uttalande har dock få verkliga framsteg gjorts för att förbättra de gällande avtalen, inte ens de rent handelsmässiga och ekonomiska aspekterna.

5.1

EESK anser att det i samband med förhandlingarna om en modernisering av avtalet är nödvändigt att de båda parternas myndigheter godtar att man inom ramen för själva avtalet inrättar en gemensam rådgivande kommitté med likvärdig representation för EESK och det mexikanska civila samhället, eftersom en sådan kommitté kan göra processen mer dynamisk.

5.2

Förväntningarna på ”demokratiklausulen” väckte många mexikanska och även europeiska organisationers intresse att delta i uppföljningen av genomförandet av det övergripande avtalet. Den gemensamma kommitté som bildats mellan den mexikanska regeringen och Europeiska kommissionen beslutade att sammankalla att forum för dialog mellan myndigheterna och de civila samhällena i Mexiko och EU för att tillgodose dessa behov.

5.3

Det första forumet hölls i Bryssel i november 2002 då över 200 arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, icke-statliga organisationer och andra sammanslutningar deltog. Även EESK företräddes. Sedan dess har fem forum hållits, växelvis i Mexiko och Europa. Vid samtliga forum har uppmaningar riktats till de ansvariga organen för det övergripande avtalet, som har noterat dessa, men inte följt dem förutom i något enstaka fall.

5.4

Forumet har varit delvis återkommande, men utan den efterfrågade regelbundenheten. Det sjätte forumet skulle t.ex. ha hållits i Mexiko i september 2014, men det har ännu inte genomförts.

5.5

Observationsgruppen för sociala frågor, som i princip godtogs av myndigheterna, har ännu inte inrättats och dess mål och sammansättning har inte fastställts. Flera organisationer från det mexikanska civila samhället ser dock observationsgruppen som ett verktyg för allmänhetens utvärdering av det övergripande avtalet och begränsar det till Mexiko, dvs. utan europeiskt deltagande.

5.6

Mexiko har inget ekonomiskt och socialt råd på nationell nivå (även som sådana råd finns i några av de federala delstaterna) som skulle kunna vara en naturlig motpart till EESK. För några år sedan utarbetades ett lagförslag för att inrätta ett ekonomiskt och socialt råd på begäran från flera sociala sektorer, men lagförslaget gick inte igenom. Flera organisationer och organ och vissa av de ekonomiska och sociala råden på delstatlig nivå har begärt att detta förslag tas upp igen i samband med de pågående politiska reformerna.

5.7

EESK har i tidigare yttranden och i sina kontakter med myndigheterna framfört liknande förslag för att förbättra det civila samhällets deltagande i avtalet. I sitt yttrande om ”Relationerna mellan Europeiska unionen och Mexiko”  (2) från 2006 efterfrågade EESK en institutionalisering av dialogen med det organiserade civila samhället och hänvisade till artikel 49 i avtalet, som ger möjlighet att ”inrätta andra särskilda kommittéer eller organ” för att skapa en gemensam rådgivande kommitté.

5.8

När det gäller ett eventuellt inrättande av en mexikansk ekonomisk och social kommitté har EESK förklarat att skapandet av ett liknande organ i Mexiko skulle vara positivt för den gemensamma uppföljningen av förbindelserna mellan EU och Mexiko, men att EESK i detta avseende respekterar det civila samhällets och de mexikanska myndigheternas beslut.

6.1

I ”Brysseldeklarationen” från toppmötet EU-Latinamerika/Västindien den 10–11 juni 2015 belystes de betydande framsteg som har gjorts för att modernisera avtalet mellan EU och Mexiko, och i detta sammanhang inleda förhandlingar så snart som möjligt. EESK hoppas att man kommer att ingå ett nytt avtal som bygger på en översyn och utvidgning av det befintliga avtalet och innehåller en analys av de starka och svaga punkterna i förbindelserna mellan EU och Mexiko och utnyttjar erfarenheterna från de associeringsavtal som har ingåtts de senaste åren mellan EU och olika länder i världen. Det bör även utgöra en faktor som skapar dynamik i de övergripande förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien.

6.2

Kommittén är medveten om att den mexikanska regeringen och EU-institutionerna har olika åsikter om den roll som det civila samhället bör spela i denna process. Om det civila samhället inte ges möjlighet att uttrycka sig på ett organiserat sätt kan dock alternativa metoder av populistisk karaktär växa fram.

6.3

Det omarbetade avtalet bör innehålla en bestämmelse om att parterna ska ratificera och följa Internationella arbetsorganisationens konventioner och resolutioner när det gäller de grundläggande sociala rättigheter som ingår i ILO:s mål för ”anständigt arbete”.

6.4

Mexiko har ännu inte ratificerat ILO:s konvention nr 98 (3) angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Ratificeringen av denna viktiga konvention och den nödvändiga anpassningen av lagstiftningen på detta område skulle förhindra det utbredda bruket av s.k. skyddsavtal, som inskränker dialogen mellan arbetstagare och arbetsgivare, och alla företag, såväl mexikanska som utländska, skulle vara skyldiga att följa de internationella arbetsnormerna.

6.5

Förutom dessa arbetsrelaterade frågor bör man på handels- och investeringsområdet ta itu med icke-tariffära handelshinder, skydd för investeringar, immateriella rättigheter samt ett utökat samarbete på skatteområdet för att bekämpa bedrägerier och skatteundandragande.

6.5.1

Det skulle vara lämpligt att upprätta ett allmänt avtal om investeringar med EU som ersätter och konsoliderar de bilaterala avtal som Mexiko tidigare ingått med många EU-länder, med beaktande av kompatibiliteten med de befintliga bestämmelserna i EU:s medlemsstater.

6.5.2

Mexiko har gjort en stor insats på lagstiftningsområdet för att förbättra det immaterialrättsliga skyddet. Det har dock inte fungerat i praktiken, och det är därför nödvändigt att införa metoder för en effektiv tillämpning, särskilt när det gäller skydd mot förfalskningar av varumärken.

6.5.3

I fråga om icke-tariffära handelshinder tillåter inte Mexiko utländska varumärkesägare att registrera geografiska ursprungsbeteckningar som erkänns på EU-nivå, vilket till exempel är tillåtet enligt EU:s avtal med Colombia och Peru. Detta utgör ett allvarligt hinder för att öka handeln med ett stort antal produkter från EU.

6.6

Från Mexikos sida har man även lyft fram behovet av att hitta metoder för att förbättra tillgången för landets jordbruksprodukter till EU:s marknad, vilket skulle bidra till att minska de nuvarande skillnaderna i handeln.

6.7

Deltagandet för det organiserade civila samhället i Mexiko och EU bör vara en särskilt prioriterad aspekt för att på ett tillfredsställande sätt utveckla samarbetsformerna i parternas avtal. Prioriteringarna på detta område bör omprövas och tillräckliga ekonomiska medel bör finnas tillgängliga så att de sammankopplas och skapar en positiv synergi, vilket hittills har saknats eftersom det inte finns en lämplig koppling mellan de enskilda projekten.

6.8

EESK vill konkret lyfta fram tre områden som kommittén anser vara prioriterade för detta deltagande, nämligen förbättrad styrning, vetenskaplig och teknisk forskning, samt samarbete på områdena hållbar utveckling och miljö.

6.8.1

Frågan om styresformer bör ovillkorligen utgöra en central faktor i samarbetspolitiken. Mexiko bör gradvis införa all den ”bästa praxis” som finns på området och anpassa den till landets faktiska förhållanden för att systematisera det civila samhällets arbete så att det kan konsolideras och organiseras på ett effektivt sätt, samt komplettera den traditionella politiska makten i Mexiko och bidra till en bättre respekt för de mänskliga rättigheterna i landet.

6.8.2

I fråga om vetenskaplig och teknisk forskning är det nödvändigt att främja de mexikanska universitetens och forskarnas deltagande i EU:s FoU-program, t.ex. Horisont 2020, och betona prioriterade sektorer i det strategiska partnerskapet, såsom begränsning av och anpassning till klimatförändringar, för att finna gemensamma ståndpunkter. Ett förslag i detta sammanhang kan vara att omarbeta fonden för internationellt samarbete om vetenskap och teknik mellan EU och Mexiko (Foncicyt), som löpte till 2011.

6.8.3

På områdena hållbar utveckling och miljö kan det, förutom konkreta klimatanpassningsprojekt, vara lämpligt att ta fram andra konkreta projekt, t.ex. för minskning av luftföroreningar, minskade utsläpp i vattendrag och minskade grundvattenföroreningar samt behandling och återvinning av alla typer av avfall.

6.8.4

EESK anser att det på ledningsnivå, i parlamentariska instanser och bland företrädare för det civila samhället, i både Mexiko och EU finns tillräckliga möjligheter att inleda dessa initiativ utan att behöva invänta ett nytt avtal. Slutsatserna från toppmötena mellan EU, Latinamerika och Västindien samt mellan EU och Mexiko i juni 2015, samt från det 19:e sammanträdet i den gemensamma parlamentariska kommittén EU–Mexiko (7–9 juli 2015), utgör en möjlighet att utveckla dessa initiativ på det regionala planet, där Mexiko bör vara en av huvudaktörerna.